Jerrys Mega Man-vecka: Bästa musiken.

megaman_3ds_legacy-1200x675

Den här veckan tänker jag tillägna mig åt Capcoms egna robothjälte i blått; Mega Man. Den blå bombaren är en av spelhistoriens största spelhjältar och självklart förtjänar han all respekt han kan få. Jag har fem olika topplistor där jag berättar vilka som är bäst i respektive kategorier, och jag måste även säga att det är bara de klassiska 8-bitsspelen som räknas här – Mega Man 7, 8 och Mega Man X-spelen räknas inte. Inte heller Game Boy-spelen, men Mega Man 9 och 10 är inkluderade i listorna. Varje lista har åtta bidrag, utan inbördes ordning.

Läs mer

Annonser

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 18: Super Mario Kart.

Super_Mario_Kart_(US).004

Det här är ett av de spel jag har spelat allra mest. Super Mario Kart har alltid gått varmt när vi hade ett SNES. Faktiskt så brukade vi innan hyra ett SNES som låg i en skinnväska – typ en likadan som pizzaförarna har – och gärna med Super Mario Kart. Vilken briljant idé Nintendo hade, att göra en kombination av Super Mario World och R.C. Pro Am. Ett go-kartspel med Mario och gänget. Det var ju bäddat för succé liksom. För det första så är Super Mario Kart ett äkta racingspel med mycket övningar av hur man ska ta kurvor väldigt bra och undvika motståndarnas sattyg. För det andra är det här ett äkta partyspel med mycket knasigheter. Kör man på ett bananskal så slirar man. Väldigt slapstickaktigt. Det gröna Koopa-skalet studsade omkring och kan orsaka stor skada på den förare som blir träffad. Har man riktigt otur så kan man råka skjuta sig själv. Det röda Koopa-skalet är en målsiktande missil och söker efter den förare som ligger före dig. Och det här är tiden innan det fruktade Blue Shell ens existerade. Nej, jävlar vad vi spelade Super Mario Kart. Att hitta en favoritförare var rätt svårt för dels så måste man dra lärdom av hens styrkor och brister. Men om man kör Grand Prix så måste man ju tänka på vem man väljer så att man inte får en jobbig nemesis. Så här har jag räknat ut vem man väljer och vilken nemesis man får:

  • Väljer man Mario får man Donkey Kong Jr som nemesis, tätt följd av prinsessan Peach (Toadstool).
  • Väljer man Luigi får man Yoshi som nemesis, tätt följd av Mario.
  • Väljer man Peach får man Bowser efter sig, tätt följd av Toad.
  • Väljer man Yoshi får man Koopa Troopa som plågoande, följd av Donkey Kong Jr.
  • Väljer man Bowser får man Mario som värsta fiende, tätt följd av Luigi.
  • Väljer man Donkey Kong Jr får man Toad tätt i hälarna, och efter kommer Bowser.
  • Väljer man Koopa Troopa får man Luigi som nemesis, tätt följd av Yoshi.
  • Väljer man Toad får man ironiskt nog Peach som nemesis, tätt följd av Donkey Kong Jr.

För min personliga del är Donkey Kong Jr och Yoshi de värsta motståndarna man kan få. Apan är stor och tung, och är spelets allra bästa prickskytt med sina bananskal. Yoshi är också pricksäker och hans ägg är en rejäl plåga om man kör på den. Det kan vara drygt att få Mario och Luigi som värsta motståndarna eftersom de använder sig av osårbarhetsstjärnorna när som helst. Annars är det liksom tuta och köra. Det finns tre svårighetsgrader, och alla räknas i cc. 50cc är relativt lätt men går sakta. 100cc har tuffare motståndare och dessutom låses Special Cup upp om man klarar av de andra tre i 100cc. 150cc är bara för proffsen och är brutalt svårt. En annan rolig grej med Super Mario Kart om man är två förare är Battle Mode, där man får köra i en labyrint och panga varandras ballonger med olika projektiler. Bana 2, vid sandstranden, är självklart roligast. Bandesignen i Super Mario Kart är minst lika bra som Nintendos plattformsspel. Ghost Valley 1 och Koopa Beach 1 är sjukt underhållande, och här uppstod legenden med de allra svåraste banorna i Mario Kart-serien: Rainbow Road. Kom man till den i SNES-spelet så vet man att det kommer att bli skitsvårt. Men att få vinna hela Special Cup i 150cc och dessutom segra på Rainbow Road är ett av mitt livs bästa ögonblick. Det som gör Super Mario Kart fortfarande briljant efter dryga 20 år senare är att det fortfarande har en sån stor körglädje och det är fortfarande är lika svårt varje gång man kör det. Med en kompis så är detta ett av världens allra bästa partyspel. Hur än snygga och mer tekniskt överlägsna uppföljarna är, så är det något med originalet som lockar allra mest. Den helgrymma utmaningen och 16-bitsförälskelsen står för mig väldigt högt upp. Det var helt perfekt tidigt på 1990-talet och är fortfarande ett mästerligt racingspel. Det kommer alltid att vara det ultimata Mario Kart-spelet. En sak till. Jag älskar Koopa Troopas segermelodi.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

18. Super Mario Kart.

19. Legend Of Zelda – Majora’s Mask.

20. Harvest Moon – Friends Of Mineral Town.

21. Super Mario World 2 – Yoshi’s Island.

22. Resident Evil 2.

23. Castlevania II – Simon’s Quest.

24. Paper Mario – The Thousand Year Door.

25. The Last Of Us.

26. Mega Man 3.

27. Bloodborne.

28. Legend Of Zelda – The Wind Waker.

29. Castlevania – Symphony Of The Night.

30. Super Mario Bros.

31. Dark Souls II.

32. Bubble Bobble.

33. Super Mario Galaxy.

34. Banjo-Kazooie.

35. Legend Of Zelda.

36. Street Fighter II Turbo – Hyper Fighting.

37. Mario Kart 8.

38. Xenoblade Chronicles.

39. Batman – Arkham City.

40. The Walking Dead Season 1 & 2.

41. Metroid Prime.

42. Legend Of Zelda – Ocarina Of Time.

43. Tomb Raider. (reboot)

44. Conker’s Bad Fur Day.

45. Batman – Arkham Asylum.

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 71: Wonder Boy In Monster Land.

wonderboyinmonsterland1

Det här är ett speciellt spel som har ett särskilt ställe i mitt hjärta. Jag ska berätta kort om en händelse. Om jag inte har alldeles helt fel, så skulle vår familj åka långt söderut – jag tror att det var i närheten av Kalmar men jag har säkert väldigt fel. I alla fall, så åkte vi till en familj för att köpa en hundvalp, en drever eller en norrbottenspets. jag kommer inte ihåg vilken ras det var. Men jag kommer ihåg att jag fick följa med deras son ner till källaren och han visade mig ett något häftigt. För första gången i mitt liv fick jag se tv-spel och spelet han spelade var ett riddarspel där en riddare skulle ta sig igenom slott och grottor och klå stora bossar. Jag mindes att han knackade på dörrar för att handla. Hur det gick med hundköpandet kommer jag inte ihåg men mitt första steg i tv-spelsintresset kommer jag absolut ihåg. Några år senare ägde jag ett Sega Master System, och ett av de spelen jag fick till den var Wonder Boy In Monster Land. Och jag kände igen det spelet på en gång när jag började spela det hemma. Det var det spelet som jag spelade hos pojken. Wonder Boy In Monster Land är ett väldigt charmigt Master System-spel som också var rätt tufft. Bossarna och fienderna var hårda men det riktigt svåra att hålla tiden. Timglaset fick inte fyllas till botten för då förlorar man energi. Man har dessutom bara ett liv – och inget continue eller lösenord. Det är tur att spelet är så roligt och charmigt att man kan bara älska det. Så är det ju med det allra första spelet man spelat. Man har en viss kärlek till det. Det är också rätt coolt att sista bossen är Mecha Dragon – som också är första bossen i Wonder Boy III – The Dragon’s Trap. Riddarspelen är ännu bättre än det första, fast underskattade grottmanspelet (Wonder Boy) till första del. Att köpa nya stövlar, sköldar, rustningar och hjälmar för att förbättra försvaret och hastigheten var som en belöning eftersom det kudne vara segt att kontrollera Wonder Boy till början.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 77: The Battle Of Olympus.

S566-08

The Battle Of Olympus är en av NES mest underskattade pärlor. Det här spelet påminner otroligt mycket om Zelda II – The Adventure Of Link när det gäller den grafiska stilen och spelmekaniken är också väldigt likt. Men The Battle Of Olympus är mer än en simpel kopia. Om man tycker om grekisk mytologi, som jag gör, kommer man att uppskatta spelet ännu mer. För det här spelet utspelar sig just hos den grekiska mytologin. Orpheus äventyr där han ska rädda vackra Helena ifrån underjordsguden Hades är väldigt stort och riktigt utmanande. Antika Grekland är indelat i olika områden som till exempel grottområdet Argolis och templarna på Kreta och Phyrgia. Alla områden har olika fiender och bossar som man måste besegra för att ta sig vidare till underjorden. Känner man till grekisk mytologi rätt så kan man sin historia om till exempel Prometheus och om att han snodde elden ifrån gudarna. På tal om gudar, så kan man hitta olika gudar som vill hjälpa dig med att ge dig gudomliga gåvor som Apollos harpa, Hermes sandaler och Poseidons ocarina. The Battle Of Olympus var ett av de spel som jag satt med väldigt ofta under min barndom och än så länge finns det bara två spel som har behandlat den grekiska mytologin väldigt väl. The Battle Of Olympus är ett av dom.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 79: Pac-Man Championship Edition DX+.

1635057-pacman_ce_dx_release

Pac-Man har alla säkert spelat någon gång. Det gula matvraket har varit med i en legion med spel, men det här gigantiska upplägget är faktiskt det mest briljanta som har gjorts. Man ställs inför en del utmaningar, som att överleva en bana på 10 minuter eller att äta 40 frukter innan 5 minuter. Det är banorna som är geniala. De kan vara rätt små eller gigantiska, och självklart blir Pac-Man jagad av Inky, Pinky, Blinky och Clyde som vanligt. Eller? Faktum är att det finns massor av spöken placerade på banorna, och de ligger och sover. När Pac-Man passerar dom, väcks de och de jagar en med vrede. Det blir så kaotiskt roligt när fler spöken samlas samman till ett långt spöktåg. Ju mer poäng man får innan man råkar dö, desto snabbare blir det och här gäller det att ha snabba reflexer och goda Pac-Mankunskaper. Så jävla genialt. Man kan också välja musik och utseende på banan och på karaktärerna. Jag kör gärna klassiska karaktärer med lite neonsken och banan ska vara i läcker neon. Pac-Man Championship Edition DX+ är det bästa Pac-Manspelet.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Jerry intervjuar Gaminggrannar!

För ett par år sen hade jag en intervjudel där jag intervjuade ikoner som Angelica Norgren, Kerstin Alex, Ludde Lundblad och Emma Gray Münthe. Jag kallade detta för ”Sätrapôjks 10 frågor” men eftersom jag inte kallar mig själv för Sätrapôjk längre så har jag ändrat på namnet på intervjudelen.

Jag kallar det endast för ”Jerry intervjuar”. Simpelt men konkret.

I denna tredje säsong av min intervjudel startar jag med en intervju med Sveriges mest populära speltrio: Gaminggrannar! Så här löd den:

1. Varför kallar ni er för Gaminggrannar?
Vi kallar oss GamingGrannar för det hela startade för fyra och ett halvt år sedan när vi faktiskt bodde grannar! Andreas bodde två våningar över Emelie och Andreas i samma hyreshus så det bara blev så att vi tyckte det var ett passande namn. Sedan två år tillbaka så bor vi faktiskt inte i samma hyreshus men vi kallar oss grannar ändå 🙂
2. Vilket var det första spelet ni spelade?
Andreas: Första spelminnet jag har är från en leksaksbutik som hade ett NES med Ice Climbers inkopplat, dock köpte jag C64 först själv.
David: Min pappa köpte hem en NES när jag var ca 7 år så det borde ha varit SMB2 eller Ice Climber.
Emelie: Den frågan är väldigt svår att svara på då man började spela när man var så liten. Jag vet inte säkert vilket som var det första spelet men kanske Tetris på någon gammal Brickgame eller så.
3. Ert spelsamlande är otroligt beundransvärt. När började samla på spel?
Andreas: Eftersom jag sällan säljer av saker har jag väl egentligen alltid ”samlat” men när man upptäckte Tradera år 2000-2001 det var ju då man äntligen kunde köpa de spelen man alltid velat haft som liten. Det var tider det när man ropade hem 10st helt ok NES kassetter för 200kr inkl frakt (; 
David: Samlat har man alltid gjort omedvetet med tanke på att jag nästan aldrig säljer något. Så det är nu många, många år.
Emelie: Jag är ju inte en stor samlare. Med både en bror och sambo som köper typ allt så hade det varit väldigt onödigt om jag också gjort det.
4. Det finns en likhet mellan gamla tv-spel och gamla LP-skivor/EP-singlar: De kan vara otroligt dyra. En gammal LP ska vara i originalversion, ha intakt fodral och helst inte spelad alls. (Ett exempel på det var en gammal Buddy Holly-LP jag såg när jag besökte en skivmässa för flera år sen. Den hade ett värde på flera tusen kronor)
Vad är avgörande om man ska köpa ett spel som är prisvärt och inte för dyrt? Vad höjer och sänker värdet? Nu blev det flera frågor i en, jag beklagar på förhand. 😉
Priset styrs ju alltid utav efterfråga och tillgång. Kartongerna är oftast värda mer än kassetten i sig på de äldre spelen då många kartonger har blivit förstörda eller slängts. Det som gör att man själv kan betala extra mycket för ett spel är ju om det har ett personligt värde som väger tyngre än pengarna. Eller om det finns möjlighet att köpa en raritet som man letat länge efter för att komplettera sin samling.
5. Vad är det mest unika (rare är snarare rätt ord om man vill använda engelska) spelet ni fått tag på?
Andreas: Har väl egentligen inget jätteovanligt i hyllorna, men ett komplett Earthbound, SNES – NTSC, alltså bigbox utgåvan inkl guide är inte varje dag man ser.
David: Jag har snarare ett par prylar än spel som känns lite udda. Och det är att jag lyckats fått tag på två stycken Metroid-plåtskyltar som stod på arkader back-in-the-days. Jag vet att det är många Metroid-samlare som är ute efter den.
Emelie: Jag har väl inget jätteovanligt men en kartong till spelet Pac Man till Game Boy som aldrig blivit uppvikt. Den är alltså fortfarande helt platt.
6. Finns det något spel som ni vill så gärna få tag på men inte har lyckats med än?
Andreas: Inget jag vet jag letar efter för tillfället mer än något annat. 
David: Jag har en förkärlek för Game Boy-spel och ett spel jag hade när jag var liten var Balloon Kid. Det skulle vara kul att ha igen.
Emelie: Det mesta går ju att få tag på tack vare Ebay och Tradera, bara man betalar bra. Men en pryl jag aldrig lyckats hitta är gamla schampo-flaskor som fanns med motiv utav Mario och Peach. Dem hade varit kul att ha.
7. Hur gammal ska en konsol vara för att vara retro, tycker ni?
Det får man nästan bestämma själv. Vad som är retro för oss kanske inte känns retro för någon annan. Men oftast är det två generationer tillbaka.
8. Vilken är den ultimata retro-konsolen?
Andreas: Om jag bara får behålla en enda konsol här hemma så stannar Super Nintendot.
David: NES och SNES.
Emelie: SNES och Gamecube.
Super Nintendo - den ultimata retrokonsolen?

Super Nintendo – den ultimata retrokonsolen?

9. Vem av er tre tycker ni är den största spelsamlaren?
Det går väl i lite vågor. Ibland köper Andreas mer och nästa gång köper David mer. Vi båda samlar ju väldigt brett men har också samlingar som är mer inriktade. Så vi klassar oss båda som stora samlare. Emelie samlar ju som sagt inte på så mycket. Men hon har en liten nischad samling och det är en samling utav rosa spel som fortfarande växer.
10. Kommer ni att fortsätta att samla på spel i resten av era liv? =)
Andreas: Med tanke på att det har för flera, flera år sedan övergått från att vara en hobby till en livsstil så är svaret ja. 
David: Det tror jag absolut 🙂
Emelie: Vi letat just nu hus och med tanke på att ett viktigt kriterie är en riktigt fet nördgrotta så är jag säker på att det kommer att fortsätta att handlas hem spel i många år till!
Jag tackar Andreas, David och Emelie från Gaminggrannar för att de ville ställa upp för denna intervju!
Gaminggrannar har varit utsedda till Sveriges bästa spelblogg många gånger. Att följa deras blogg är som att sätta sig i bilen från Tillbaks till Framtiden: Att ta en tidsresa tillbaks i tiden och njuta av gamla, härliga retrospel.

Gaminggrannar har varit utsedda till Sveriges bästa spelblogg många gånger. Att följa deras blogg är som att sätta sig i bilen från Tillbaks till Framtiden: Att ta en tidsresa tillbaks i tiden och njuta av gamla, härliga retrospel.

Teckning: Mega Man 3. (polychromos)

100_6215Det har blivit ett par porträtt de senaste teckningarna jag tecknat, så jag blev väldigt sugen på att teckna något spelbaserat motiv. Gärna något riktigt nostalgiskt. Och vad är mer nostalgiskt än Mega Man?

Det är inte första gången jag tecknar Mega Man och troligtvis inte den sista heller. Det här är ett fanbaserat motiv av omslaget till ett av mina favoritspel, Mega Man 3.

Jag bytte till en mer välbekant metod jag kört tidigare innan jag enbart använde Polychromos-pennorna. Först ritade jag upp linjer med blyerts och sen fyllde jag i linjerna med tusch. Sen färglade jag med Polychromos. Jag började med Mega Man och Rush, sen de åtta Robot Masters huvuden, sen Dr. Wily, sen Proto Man till vänster om hunden Rush och avslutningsvis Mega Man 3-logotypen.

Det svåraste med bilden var att få till rätt vinkel på de åtta Robot Masters huvuden. Vinkeln blev lite sludig (konstig på nordvärmländska) men annars tycker jag att huvudena blev bra. Dr Wily var också en utmaning eftersom det blev en hel del skuggningar. Värst var håret, för jag fick inte till de vita linjerna som jag ville. Det är svårt att rita vita streck på redan målat papper av Polychromos. Inte ens vit gelpenna fungerade.

Till sist blev bilden riktigt klassisk och jag är väldigt nöjd med den. Hoppas att ni gillar min Mega Man 3-fanart.

(Förresten, kan ni namnen på alla åtta Robot Masters? Gärna i rätt ordning från vänster till höger.)

När man spelat ett spel man spelat många gånger förut – en liten uppföljning på Lanias/RPGaidens inlägg.

I början av Final Fantasy IX får man bekanta sig med underbara Vivi. Jag har spelat klart spelet två gånger. Lania är inne på sin femte gång. Det är inte så svårt att förstå för Final Fantasy IX - och Vivi - är älskvärda.

I början av Final Fantasy IX får man bekanta sig med underbara Vivi. Jag har klarat av spelet två gånger. Lania är inne på sin femte gång. Det är inte så svårt att förstå för Final Fantasy IX – och Vivi – är älskvärda.

Jag brukar läsa en hel del inlägg från andra spelbloggar på nätet. Det är allt från en recension till en nyhet. Men oftast är det personliga inlägg som jag tycker är intressant, för jag kan relatera mig i några av de saker spelbloggare skriver om. Ett sådant inlägg läste jag nyligen. Min väninna Lania har skrivit en väldigt intressant text i hennes spelblogg RPGaiden. I det inlägget tar hon upp ett ämne som jag känner mig igen lätt i, nämligen att ta tag i ett klassiskt spel som man spelat några gånger förut. Hon tänker spela klart Final Fantasy IX för femte gången, och berättar varför hon gör det.

Läs gärna hennes inlägg för det är verkligen bra skrivet av henne. Jag lämnade en kommentar i bloggen men jag hade egna frågor i huvudet om det här ämnet. Att spela spel man klarat av flera gånger. Varför gör man det egentligen? Varför vill jag spela ett spel jag spelat klart för, till exempel tio år sen? Vad får jag egentligen ut av det? Det kan ju aldrig bli som det var första gången?

Nej, det spelar ingen roll om man spelat ett visst spel 20 gånger i livet – ingen gång är alls som första gången. Det behöver ju inte betyda att spelet blivit sämre, det är bara upplevelsen som kan vara annorlunda. På gott och ont.

Jag är en sån person som tycker om att besöka platser jag varit på tidigare kulturellt. Jag tror jag har tittat på Friday The 13th IV – The Final Chapter säkert över 20 gånger men jag gillar den bekväma, klassiska känslan av något man uppskattat när man var yngre. Jag kan lyssna på en valfri sång med Johnny Cash för det är avkopplande med något man känner igen. Så är det med tv-spel också. Får jag för mig att spela Legend Of Zelda: A Link To The Past, Mega Man II, Final Fantasy VI/IX, Super Mario Kart eller Super Metroid, då gör jag det. Jag tröttnar aldrig på den där trygga känslan. De ljuva tonerna. Den där helgjutna kontrollen och de kvicka instinkterna som man utvecklats efter att ha spelat ett visst spel många gånger. Ett spel kan vara vackert fast det är gammalt som gatan. Ja, till och med Duck Hunt har sin skönhet.

Trots man utvecklat sina reflexer och kunskaper, så är bana 8-3 i Super Mario Bros fortfarande rättvist utmanande. Det gör spelet värdigt att återvända till. Många gånger.

Trots man utvecklat sina reflexer och kunskaper, så är bana 8-3 i Super Mario Bros fortfarande rättvist utmanande. Det gör spelet värdigt att återvända till. Många gånger.

Utmaningen i vissa spel återstår. Jag tycker fortfarande att bana 8-3 i Super Mario Bros är rätt intensiv. För att inte nämna banan Awesome i Super Mario World… Men det finns vissa spel som jag klarat av en gång som jag troligtvis inte kommer att spela igen på grund av att de är så svåra. Battletoads till NES är det perfekta beviset för det. Jag gillar utmanande spel men när de blir riktigt svåra vill jag inte spela dom igen, även om jag tyckte de var bra förr. Jävla Turbotunnel.

Jag är garanterat säker på att jag kommer att spela Red Dead Redemption, The Last Of Us eller Bayonetta många gånger fler i framtiden. Precis som jag gärna tittar på The Burning eller en av de gamla Star Wars-filmerna för femtielfte gången. Att återupptäcka saker tror jag har ärvt efter far, som älskade att spela gamla EP-singlar med till exempel tidiga Beatles, Fats Domino eller Grandpa Jones.
Jag älskar det gamla, men jag tycker minst lika mycket om det nya. Det är bara det att jag känner mig tryggare med det gamla. Jag vet inte om det har med åldern att göra, men det är säkert bara jag som tycker det. Likt Lania, kan jag koppla av och trollbindas av Vivis, Garnets och Zidanes episka resa i det fyra CD-skivors stora spelepok Final Fantasy IX.

Självklart ska ett spel vara bra. Det är ju viktigt och en prioritet. Men för att ett spel ska vara tidlös måste det sticka ut från mängden. Det spelet ska ha något man ska minnas resten av livet. Det kan vara en viktig scen i spelet, som till exempel när Terra marscherar mot gruvstaden Narsche i Final Fantasy VI. När Link drar upp Master Sword i A Link To The Past. När man väcker Dracula till liv igen i Castlevania II: Simon’s Quest. Vad som händer med Joels dotter i The Last Of Us. Det kan vara en episk bossfight eller när man sätter en perfekt putt i Mario Golf: Toadstool Tour. Eller för all del när man skjuter bort Donkey Kong JR med ett rött skal innan mållinjen på Rainbow Road i Super Mario Kart. I Special Cup 150 cc! Den känslan är svår att överträffa.

Ett spel jag faktiskt spelade mycket innan jag till slut klarade av det var Battletoads till NES. Klart ett av de svåraste spel jag någonsin spelat. Turbotunneln blev en symbol för Battletoads groteska svårighetsgrad.  En sak är säker. Jag tror inte jag kommer att spela det igen och framför allt inte klara av det en gång till.

Ett spel jag faktiskt spelade mycket innan jag till slut klarade av det var Battletoads till NES. Klart ett av de svåraste spel jag någonsin spelat. Turbotunneln blev en symbol för Battletoads groteska svårighetsgrad. En sak är säker. Jag tror inte jag kommer att spela det igen och framför allt inte klara av det en gång till.

Jag har spelat tv-spel i snart 27 år. Om några år så har jag spelat i 30 år. Tre decennier. Det är en lång tid. Jag har upptäckt en hel del och det tänker jag inte sluta med. Den resan har varit fantastisk och jag tänker fortsätta resa vidare. Och jag besöker gärna platser som Mushroom Kingdom, Hyrule, Green Hill Zone, Zebes, Bubble Man Stage, Shadow Moses Island, Gaia, Figaro Castle, Fort Mercer och Raccoon City igen. Dessa fantastiska platser har gett mig minnen för livet.

Jag vet inte hur många gånger jag spelat vissa spel men jag kan visa er en lista på de 10 spel jag vet att jag har återvänt till flest gånger och utan inbördes ordning.

  • Super Mario Bros
  • Legend Of Zelda: A Link To The Past
  • Adventures Of Lolo 3
  • Final Fantasy VI
  • Goldeneye 007
  • Super Mario Kart
  • Wonder Boy III: The Dragon’s Trap
  • Tetris
  • Kid Icarus
  • Banjo-Kazooie
Adventures Of Lolo 3 är det tredje spelet i den kluriga pusselspelserien till NES. Det är det bästa i serien och jag har återvänt till det många gånger.

Adventures Of Lolo 3 är det tredje spelet i den kluriga pusselspelserien till NES. Det är det bästa i serien och jag har återvänt till det många gånger.

Hur många konsoler kan man äga egentligen?

20131104-181449.jpg

Att äga en spelkonsol och spel till den är resultat av spenderade pengar. Ibland har man två eller kanske tre.
En del har mer än så.

Jag satt och tänkte efter GAMEX, och ett bra tag dessutom. Många har bokat Playstation 4 och XBOX One för framtiden ligger vid våra fötter. Spel ska spelas. Diskussioner ska hållas. Bloggar/spelsidor ska läsas.

Där slog det mig.

Hur många konsoler kan man egentligen ha? Hur tar man sig råd till det? Ska man behålla sina gamla konsoler eller sälja? Är doften av en nyöppnad kartong med en ny konsol inuti så viktig att känna igen? Varför skaffar man sig en ny konsol?

Det är många frågor och jag har gjort mycket av dessa ting jag nämnt. Och ångrat flera år efteråt.
Vi sålde vårt NES och mitt Master System för att skaffa SNES. SNES mot Nintendo 64. 64:an mot Gamecube. Och så vidare.
Idag äger jag Wii, Playstation 3, Nintendo DS och Nintendo 3DS, och det är ju egentligen mer än tillräckligt. Samtidigt vill man ju blicka framåt för framtiden kommer. Men vart drar man gränsen? Hur klarar andra av det här med konsolinköp? En del har barn och har andra prioriteringar men en del köper nya konsoler i alla fall. Det lär inte dröja tills mina barn vill ha en egen konsol. (Carrie vill ha en iPad fast det hör inte hit – eller gör det?)

Nu gissar jag bara, men jag tror det är lättare för de som har lägenhet än de som har hus och huslån. Men det handlar mest om prioriteringar tror jag.

Självklart vore det kul att ha en Playstation 4 och ett Wii U men samtidigt har jag rätt mycket spel kvar på Playstation 3 att spela klart. Men tänk om att man ”hamnar utanför”? Tänk om man får den känslan, vilket är rätt absurd. Jag läser många spelsidor och spelbloggar på nätet. Det är helt oundvikligt att det kommer att komma texter, podcasts och videoklipp om de kommande spelen som de spelar och recenserar. Vilket är helt rätt för det är ju deras plikt att vifta med pekpinnarna när det gäller recensioner.

En del köper retrokonsoler för att känna på den nostalgiska biten men retro kostar också pengar. Särskilt de mer sällsynta spelen från till exempel Konami och Capcom.

Men de två stora frågorna i denna kommersiella värld handlar inte om man ska köpa en ny konsol – utan varför man gör det och hur man tar sig råd att göra det?

Att lyssna på spelmusik är verkligen tillfredsställande. (del 1)

Super Mario 64 har ett klassiskt soundtrack. "Slider" finns med i min lista nedan.

Super Mario 64 har ett klassiskt soundtrack. ”Slider” finns med i min lista nedan.

(Det här är första delen i ett jättelångt inlägg.)

Jag skrev i föregående inlägg om att jag lyssnade på spelsoundtracks. Tro mig, för mig är det riktigt tillfredsställande.

Jag har spelat tv-spel i över 25 år, och har hört en del på spelens musik under tiden.

Det finns hundratals – nej, tusentals spelmelodier som är unika. De är bra på olika sätt. Ibland är de tempofyllda, lugna, glada, sorgliga, tuffa, mjuka. De finns där för en anledning – att ge ett spel rätt sound.

Ett sound som beskriver en bra scen. Eller en titelskärm. Eller ett avslut. Musik är skitvikigt. Precis som i filmens värld så fungerar musiken precis som ett klädesplagg. Finns det inte musik så kan man kalla tv-spel för naket. Det liksom saknas något. Visst, vissa spel som Pong behöver ingen musik. Men ett känslosamt laddat spel behöver verkligen de där tonerna. Det finns till och med tv-spelsmusik som får mig att bli känslosamt berörd. Gör ett spel det, då har spelskaparna gjort ett riktigt bra arbete.

Ibland är viss tv-spelsmusik rätt absurd men det funkar om det är rätt spel. Ett spel som Conker’s Bad Fur Day har pruttljud i ett musikinslag men det fungerar eftersom i den scenen så klättrar den bakfulla ekorren uppför ett berg av bajs. Det funkar. Att använda glad Super Mario-musik i Resident Evil skulle däremot inte fungera. Det skulle låta gladare men inte rätt.

Jag fortsätter nästa gång med det här inlägget, för jag har mycket att berätta och ha åsikter om tv-spelens musikaliska värld.

Jag avslutar med en ljuvlig lista jag satt ihop på Youtube. Det är mycket retro eftersom jag tog mest emot den gamla skolans enklare toner – men å andra sidan är de väldigt välgjorda.

Låtlistan ser ni nedan.

1. Opening Theme (Extended) – Rune Factory Frontier (Wii)

2. Title Theme – Excitebike (NES)

3. Level Music – Great Giana Sisters (Commodore 64)

4. Menu Selection Theme – Metroid Prime (Gamecube)

5. Athletic Theme – Super Mario World 2: Yoshi’s Island (SNES)

6. Main Theme – Red Dead Redemption (PS3, XBOX360)

7. Underground – New Super Mario Bros Wii (Wii)

8. Main Theme – Teenage Mutant Ninja Turtles (NES)

9. Blinded By Light (Battle Theme) – Final Fantasy XIII (PS3)

10. Amazon Stage – Duck Tales (NES)

11. Slider – Super Mario 64 (Nintendo 64)

12. Green Hill Zone – Sonic The Hedgehog (Mega Drive)

13. Let’s Dance Boys! – Bayonetta (PS3, XBOX360)

14. Black Mist – Legend Of Zelda: A Link To The Past (SNES)

15. Moo Moo Farm/ Yoshi Valley – Mario Kart 64 (Nintendo 64)

16. Quick Man Stage – Mega Man II (NES)

17. Title Theme – Ice Hockey (NES)

18. Flight On The Zinger (Hornet Hole) – Donkey Kong Country 2: Diddy Kong’s Quest (SNES)

19. Yell Dead Cell – Metal Gear Solid 2: Sons Of Liberty (XBOX, PS2)

20. Multi Man Melee 2 – Super Smash Bros Melee (Gamecube)

21. Jolly Roger’s Lagoon – Banjo-Tooie (Nintendo 64)

22. Town – Zelda II: Adventure Of Link (NES)

23. Boss 1 Phase 1 – Lollipop Chainsaw (PS3, XBOX360)

24. Skyworld – Kid Icarus (NES)

25. Title Music – Tomb Raider (PS3, XBOX360)

Jag gör en ny lista varje gång jag skriver en ny del i det långa musikinlägget. På återseende!