Har spelbloggen Svampriket blivit sämre?

20131112-193053.jpg

En av Sveriges mest populära spelsidor; Svampriket, är en sida jag besöker ofta. Svampriket är en hyllad och väldigt omtyckt sida med lättsamma skribenter, bra inlägg och dessutom har den ju belönats med utmärkelsen ”Sveriges bästa spelblogg” ett par gånger, senaste gången var faktiskt ifjol.

Svampriket har alltid följt sin egen väg. I jämförelse med andra spelsidor så är denna mer lekfull och skribenterna bjuder på sig själva. Det är alltid lika underhållande när man få se en video med Tommy och Ludde och deras knasigheter. Sjukt underhållande.

För ett par år sen skrev jag ett inlägg om att jag trodde att Svampriket skulle resa sig och bli ännu starkare efter att ha förlorat några skribenter – och självklart har de blivit starkare.  Det är fortfarande en oerhört bra spelsajt med väldigt bra åsikter. De fick förstärkning av f.d. Kraid-medlemmarna Niklas Sintorn och Peter Ahonen, och det är ingen dålig förstärkning. Niklas och Peter är riktigt duktiga journalister och dessutom väldigt språkligt begåvade. Peter var inhoppare för ett avsnitt av P3 Spel nyligen, och han var riktigt bra.

Hur som helst.

Rubriken ovan låter kanske lite missledande, för Svampriket är ingen dålig sida. Tvärtom, faktiskt. Men det är några saker jag grubblar över.

De kör stenhårt med Quicktitts, Svamppod, Twitch-evenemang med mera. Självklart som en spelsajt så ska man ju hänga med i tiden, precis som IGN, Giant Bomb, Kotaku och så vidare gör. Men på något sätt så verkar dessa moment ha tagit överhanden ifrån deras otroligt välskrivna texter. Jag förstår att det är roligare att spela in ett podcast-avsnitt med några stycken i, för det har en annan form av debatt än i till exempel i ett forum. Det känns lite som att Svampriket överger lite sitt skrivande till förmån av dessa nya ting.

Svamppod är en trevlig podcast, men avsnittet där de flesta medlemmarna pratar om GOTY 2014 är väldigt rörigt och för tok på för långt. Det var någon som skrev att de borde ha haft en ”schackklocka” så att en annan i Svampriket-medlemmarna skulle diskutera vilket spel som skulle räknas bort. Det instämmer jag med om, för alla pratade i luven på varann hela tiden. Fast chefsredaktör Brunlöf har en bra ledarskapsröst. Jag har ett önskemål: varför inte bjuda in gamergäster i några avsnitt av Svamppod? Vore kul om de kunde ta in någon som till exempel Kerstin Alex eller kanske Tobias Bjarneby för att prata lite om spel.

På tal om ledarskap, så var det ett bra val att utse Anders Brunlöf till chefsredaktör. Han har tyngden och skärpan för att leda skutan mot framgång, vilket Svampriket har gjort. Men förutom Brunlöfs roll och konstnären Annas del i riket, så undrar jag vad de andra egentligen har för roller? Vem har ansvaret för vad i Svampriket? Eftersom det står redaktörer på dom alla, borde inte alla ha ett särskilt område som de vill ta tag i? Indie, retro, PC, jämställdhet, Nintendo, Sony, Microsoft, Svamppod Junior – you name it. Men å andra sidan kanske det skulle vara lite för stelt om en person skrev om en grej ifrån den kategori hen ansvarar för, så det är nog det bästa att alla har den valfrihet de har. Men lite mer tydligare roller skulle jag tycka vore en liten fördel.

Det här är en bagatell egentligen, men jag har lite svårt att placera Linus och vad han menar med sina texter. Han är ju väldigt duktig på att skriva och jag uppfattar som att han är väldigt påläst. Men jag får den känslan av att han klagar mycket på saker och ting. Det kanske är hans roll i Svampriket, att vara den som ska ge en känga till spelvärldens orättvisor. Jag säger inte att han ska ändra sig, för det ska han absolut inte göra eftersom jag inte vill att någon ska ändra sin karaktär. Det är bara det att jag har lite svårt att förstå honom ibland. Som sagt, det är en bagatell.

Sen är det en sista sak som jag stör mig på allvar. Jag tycker faktiskt inte om när några av sidans redaktörer via Instagram visar upp ett fotografi av ett spel (som inte har dykt upp i hyllorna än) och dess omslag som de ska spela och sedan recensera. Nu är inte Svampriket de enda som gör detta, för jag har sett fler som gör det. Men att visa upp ett spel som inte ska komma ut till butikerna förrän ett par veckor framåt via Instagram tycker jag är väldigt kaxigt och väldigt förargligt. Nu tror jag absolut inte att de menar det för att vara förargliga, utan för att de är glada. Glada ska de ju naturligtvis vara, och eftersom de är skribenter hos en känd spelsida så är det ju deras uppgift att spela och recensera spel för att visa oss spelare om det här spelet är bra eller anus. Så snälla Svampriket, var lite mer diskreta när ni får in spel ifrån spelutgivarna och visa helst inte upp fodralet i förväg på Instagram, innan spelet har kommit ut i butik. Det retar faktiskt folk. I alla fall mig.

Men nu är det slutklagat. Eller kritiserandet, välj själva. Jag står fast vid att Svampriket är en otroligt bra sida med riktigt begåvade och charmiga skribenter. De har väldigt bra visioner och de bjuder på sig själva. De är otroligt pålästa, de har en magisk tecknare och de har framtiden i sikte. Jag skulle inte förvåna mig att Svampriket vinner priset för Sveriges bästa spelblogg i år igen.

Jerry intervjuar Gaminggrannar!

För ett par år sen hade jag en intervjudel där jag intervjuade ikoner som Angelica Norgren, Kerstin Alex, Ludde Lundblad och Emma Gray Münthe. Jag kallade detta för ”Sätrapôjks 10 frågor” men eftersom jag inte kallar mig själv för Sätrapôjk längre så har jag ändrat på namnet på intervjudelen.

Jag kallar det endast för ”Jerry intervjuar”. Simpelt men konkret.

I denna tredje säsong av min intervjudel startar jag med en intervju med Sveriges mest populära speltrio: Gaminggrannar! Så här löd den:

1. Varför kallar ni er för Gaminggrannar?
Vi kallar oss GamingGrannar för det hela startade för fyra och ett halvt år sedan när vi faktiskt bodde grannar! Andreas bodde två våningar över Emelie och Andreas i samma hyreshus så det bara blev så att vi tyckte det var ett passande namn. Sedan två år tillbaka så bor vi faktiskt inte i samma hyreshus men vi kallar oss grannar ändå 🙂
2. Vilket var det första spelet ni spelade?
Andreas: Första spelminnet jag har är från en leksaksbutik som hade ett NES med Ice Climbers inkopplat, dock köpte jag C64 först själv.
David: Min pappa köpte hem en NES när jag var ca 7 år så det borde ha varit SMB2 eller Ice Climber.
Emelie: Den frågan är väldigt svår att svara på då man började spela när man var så liten. Jag vet inte säkert vilket som var det första spelet men kanske Tetris på någon gammal Brickgame eller så.
3. Ert spelsamlande är otroligt beundransvärt. När började samla på spel?
Andreas: Eftersom jag sällan säljer av saker har jag väl egentligen alltid ”samlat” men när man upptäckte Tradera år 2000-2001 det var ju då man äntligen kunde köpa de spelen man alltid velat haft som liten. Det var tider det när man ropade hem 10st helt ok NES kassetter för 200kr inkl frakt (; 
David: Samlat har man alltid gjort omedvetet med tanke på att jag nästan aldrig säljer något. Så det är nu många, många år.
Emelie: Jag är ju inte en stor samlare. Med både en bror och sambo som köper typ allt så hade det varit väldigt onödigt om jag också gjort det.
4. Det finns en likhet mellan gamla tv-spel och gamla LP-skivor/EP-singlar: De kan vara otroligt dyra. En gammal LP ska vara i originalversion, ha intakt fodral och helst inte spelad alls. (Ett exempel på det var en gammal Buddy Holly-LP jag såg när jag besökte en skivmässa för flera år sen. Den hade ett värde på flera tusen kronor)
Vad är avgörande om man ska köpa ett spel som är prisvärt och inte för dyrt? Vad höjer och sänker värdet? Nu blev det flera frågor i en, jag beklagar på förhand. 😉
Priset styrs ju alltid utav efterfråga och tillgång. Kartongerna är oftast värda mer än kassetten i sig på de äldre spelen då många kartonger har blivit förstörda eller slängts. Det som gör att man själv kan betala extra mycket för ett spel är ju om det har ett personligt värde som väger tyngre än pengarna. Eller om det finns möjlighet att köpa en raritet som man letat länge efter för att komplettera sin samling.
5. Vad är det mest unika (rare är snarare rätt ord om man vill använda engelska) spelet ni fått tag på?
Andreas: Har väl egentligen inget jätteovanligt i hyllorna, men ett komplett Earthbound, SNES – NTSC, alltså bigbox utgåvan inkl guide är inte varje dag man ser.
David: Jag har snarare ett par prylar än spel som känns lite udda. Och det är att jag lyckats fått tag på två stycken Metroid-plåtskyltar som stod på arkader back-in-the-days. Jag vet att det är många Metroid-samlare som är ute efter den.
Emelie: Jag har väl inget jätteovanligt men en kartong till spelet Pac Man till Game Boy som aldrig blivit uppvikt. Den är alltså fortfarande helt platt.
6. Finns det något spel som ni vill så gärna få tag på men inte har lyckats med än?
Andreas: Inget jag vet jag letar efter för tillfället mer än något annat. 
David: Jag har en förkärlek för Game Boy-spel och ett spel jag hade när jag var liten var Balloon Kid. Det skulle vara kul att ha igen.
Emelie: Det mesta går ju att få tag på tack vare Ebay och Tradera, bara man betalar bra. Men en pryl jag aldrig lyckats hitta är gamla schampo-flaskor som fanns med motiv utav Mario och Peach. Dem hade varit kul att ha.
7. Hur gammal ska en konsol vara för att vara retro, tycker ni?
Det får man nästan bestämma själv. Vad som är retro för oss kanske inte känns retro för någon annan. Men oftast är det två generationer tillbaka.
8. Vilken är den ultimata retro-konsolen?
Andreas: Om jag bara får behålla en enda konsol här hemma så stannar Super Nintendot.
David: NES och SNES.
Emelie: SNES och Gamecube.
Super Nintendo - den ultimata retrokonsolen?

Super Nintendo – den ultimata retrokonsolen?

9. Vem av er tre tycker ni är den största spelsamlaren?
Det går väl i lite vågor. Ibland köper Andreas mer och nästa gång köper David mer. Vi båda samlar ju väldigt brett men har också samlingar som är mer inriktade. Så vi klassar oss båda som stora samlare. Emelie samlar ju som sagt inte på så mycket. Men hon har en liten nischad samling och det är en samling utav rosa spel som fortfarande växer.
10. Kommer ni att fortsätta att samla på spel i resten av era liv? =)
Andreas: Med tanke på att det har för flera, flera år sedan övergått från att vara en hobby till en livsstil så är svaret ja. 
David: Det tror jag absolut 🙂
Emelie: Vi letat just nu hus och med tanke på att ett viktigt kriterie är en riktigt fet nördgrotta så är jag säker på att det kommer att fortsätta att handlas hem spel i många år till!
Jag tackar Andreas, David och Emelie från Gaminggrannar för att de ville ställa upp för denna intervju!
Gaminggrannar har varit utsedda till Sveriges bästa spelblogg många gånger. Att följa deras blogg är som att sätta sig i bilen från Tillbaks till Framtiden: Att ta en tidsresa tillbaks i tiden och njuta av gamla, härliga retrospel.

Gaminggrannar har varit utsedda till Sveriges bästa spelblogg många gånger. Att följa deras blogg är som att sätta sig i bilen från Tillbaks till Framtiden: Att ta en tidsresa tillbaks i tiden och njuta av gamla, härliga retrospel.

Ett öppet brev till spelbloggare, spelsidor och podcasts.

Detta är ett öppet brev till Sveriges spelbloggare, spelsidor och spelpodcasts.
Berörda är till exempel Svampriket, Kraid.se, Overkligt, P3 Spel, Spelkriget, Nördigt, Megazine, EmmyZ, Loading.

Alla vi tycker jättemycket om spel, utan tvekan. Det är en härlig känsla att sitta i en härlig fåtölj, bekväm soffa eller kanske i en säng och hålla i en spelkontroll för att ge sig in i ett äventyr.

Det är passionerat och underbart, eller hur?

Men, jag har några funderingar.

Jag kan börja med tidsmässigt.
Hur hinner ni med allt spelande? Det är många i mitt twitterflöde som skriver mycket artiklar, bloggar och podcastar om spel de nyligen spelat, spelnyheter – till och med spel från det förflutna. ( Shadowgateskandalen, Svampriket, host host)

Spel kräver mycket tid, helt klart. Jag blev helt paff när jag läste en tweet från Thomas Wiborgh för några veckor sedan att han redan klarat Halo 4.
Wiborgh är en av Sveriges mest kända Gamers och skribenter. Han har säkert ett fullspäckat schema – så jag är riktigt överraskad av att han redan hade klarat av Master Chiefs fjärde del i Halo-sagan.

Åter igen. Hur hinner ni med allt skrivande och spelande?
Lägg till yrkeslivet. Den tar en del av tiden. Och jobba måste ju man göra.
Att sedan spela, skriva, sända radio eller podcasta är beundransvärt starkt.
Hur orkar ni?

Hur lägger ni upp taktik när det gäller att publicera artiklar, recensera eller att prata i en podcast? Att hålla i pekpinnen lär vara ansvarsfullt och tufft.

En del av er är föräldrar. Jag, som är pappa själv, vet att barn kräver tid och ansvar.
Visst kan man spela tillsammans med barnen när de är i lämplig ålder. Men de behöver ju all annat också. Lek, mat och att umgås.
Att klara av vardagen med yrke och barn, för sedan hålla fritidsschemat med att spela, skriva, podcasta och så är för mig oerhört starkt.

Jag tecknar en del, som en del vet. Det tar ju också tid eftersom ett porträtt tar ett tag för mig att göra. Spela hinner jag mest sent på kvällar eller på tidiga morgnar om jag är pigg.

Sedan läser jag på Twitter och kollar i Instagram där många spelskribenter stolt visar vad ni ska spela för ett nytt, outgivet spel för oss konsumenter för att sedan recensera. (Dvs Promotional Editions/copies.)

Där undrar jag också hur ni spelskribenter hinner spela så att ni hinner recensera spelen just i tid när spelet kommit ut på försäljningshyllan.
Hur ni får promotional editions är en annan sak. Men det bryr jag mig inte om. Jag är mer intresserad av hur ni hinner spela spelen så fort.

Där var det slut på det öppna brevet men jag har något annat jag skulle vilja ta upp.

Jag har under mitt liv läst en massa artiklar i Nintendo-magasinet, Super Power, Super Play, LEVEL – till och med något exemplar av SEGA’s tidning när det begav sig.
Jag tyckte det var bra att det fanns några som ville skriva i speltidningar eftersom jag älskar tv-spel så mycket.

En hel del har hänt under dryga 20 år.
Nu finns det ett hopkok av spelbloggar, spelhemsidor och podcasts. Dessutom bloggar många privatpersoner, som jag, om spel.
Jag är riktigt glad att sidor som Svampriket, Kraid.se och EmmyZ finns. Utan er så kan man inte läsa fantastiska artiklar.
Utan er kan man inte få vägledning i form av era recensioner. Ni är våra vägledare.
Ni är 2010-talets svar på Tobias Bjarneby, Killer-John och Martin Johansson.

Jag hoppas ni läser det här öppna brevet och förhoppningsvis delar av er era erfarenheter.

Med vänliga hälsningar, Jerry Olsson.