Recension: Man Of Steel.

Manofsteel

Hjältar kommer och hjältar går. Ibland kommer det tillfällen då de kommer tillbaka. Det här är min recension av en äkta hjältes återkomst.

Man Of Steel är Zack Snyders nystart på Stålmannens filmsaga, och med hjälp av The Dark Knight-trilogins regissör Christopher Nolan som producent får man ett nytt perspektiv.

Är det bra?

Det är i alla fall nödvändigt eftersom Superman (jag använder det namnet från och med nu) på senaste tiden varit klassad som urtråkig, platt och charmlös karaktär med fula trikåer.

General Zod är en riktigt ondskefull figur som inte skyr några medel för att skapa sitt eget Krypton. Lägg märke till hans emblem liknar skäran från Sovjetunionens flagga.

General Zod är en riktigt ondskefull figur (bra skådespel av Michael Shannon) som inte skyr några medel för att skapa sitt eget Krypton. Lägg märke till hans emblem liknar skäran från Sovjetunionens flagga. (Den syns inte i bild eftersom kedjan är i vägen)

Precis som i originalfilmen, skickas Kal-El (Superman) som nyfödd iväg till en planet långt ifrån sin hemplanet Krypton eftersom planeten är på väg att dö.
Vart hamnar han? På jorden förstås, i Smallville, Kansas. Där blir han som bekant uppväxt av sina jordföräldrar och mycket av filmen handlar om hur han blir Superman och om sina rädslor.

Ovanligt för den här filmen är att antagonisten inte är klassiska Lex Luthor, utan Kryptons krigsgeneral Zod som vill återbygga det döende Krypton och leta upp den sista överlevande från Krypton; Kal-El.

Det märks att Nolan haft ett finger i spelet, för filmens dialog och utvecklingen av Superman påminner verkligen starkt om Batmans senaste tre skitbra filmer. Det är verkligen positivt, för Man Of Steel är blytung när det gäller dialog. Det gäller också specialeffekterna som sväller upp mycket, ungefär som fogskum. Det finns mycket av den sorten, och det är hisnande och fullt av action.

Däremot kändes Man Of Steel rörig i perioder, det var svårt att följa filmen för att det gick lite för fort i etapper. En annan sak som gjorde det rörigt var den Tarantino-aktiga klippningen; ibland hoppade man fram några år fram och i nästa sekund hoppade det bakåt i tiden. Jag hade lite svårt att hänga med där. Jag fick känslan att det saknades viktiga bitar, främst under tiden på Smallville och under uppväxten med familjen Kent.

Tunga actionscener så långt ögat kan se. Henry Cavill ger ett starkt intryck som mannen av stål!

Tunga actionscener så långt ögat kan se. Henry Cavill ger ett starkt intryck som mannen av stål!

Valet av skådespelare var riktigt klokt av Snyder. Henry Cavill är helvetes bra som mannen av stål, och jag gillar den nya dräkten. Den känns verkligen 2013 och tur att de röda kalsongerna fimpades.
Kevin Costner är skitbra som Jonathan Kent, en klok man och mentor som lär Kal-El (vars jordnamn är Clark) en hel del. Diane Lane är en underbar Martha Kent.
Självklart finns Supermans klassiska kärleksflamma Lois Lane med, väl spelad av Amy Adams. Hon dyker upp mitt i en expedition på en av polerna.
Russell Crowe axlar Marlon Brandos mantel som Jor-El, Supermans fader. Crowe gör en jättebra roll och ger Jor-El tyngd.
Michael Shannon är bra som general Zod, och här ser man en otäck, farlig general som inte känner empati eller ånger.
Andra märkbara roller som Laurence Fishburne som Daily Planets VD Perry White och Antje Traue som Zods högra hand Faora, är också utmärkta. Härligt skådespeleri med andra ord.

Actionscenerna går inte av hackor för här går det undan. Jag tror inte jag sett så många skyskrapor förstöras tidigare. Det går i ett ursinnigt tempo, nästan lite för mycket kanske. Men ska Superman få en nystart så ska det göras med stil. Flygscenerna är underbara.

Filmens foto och Hans Zimmers musik är utsökta. Även om det klassiska Superman-temat inte är med så är soundtracket otroligt bra.

Tre plus:
1. Zack Snyder och Christopher Nolan har tillsammans gett Superman nytt liv och visar en hårdare, grymmare värld.
2. Utvalen av skådespelare är riktigt kloka val. Cavill är en fantastisk Superman.
3. Actionscenerna och dramascenerna håller varann i hand. Uppväxten om hur Superman var som ung till när han blir mannen i blå trikåer, är lika fängslande som hur Bruce Wayne blir Batman i Batman Begins. Actionscenerna är fyllt med krut och fighter. Mums!

Tre minus:
1. Jag fick känslan att vissa nyckelscener fattades. Jag saknade mer av tiden som tonåring i Smallville.
2. Efter Kryptons förintelse, kändes Man Of Steel rörig, för likt en Tarantino-rulle hoppar filmen fram och tillbaka i handlingen.
3. Även om actionscenerna är mums, borde filmen dragit i bromsen lite mer för att ge andrum. Det var på gränsen att det var för intensivt.

Slutsats:

Antje Traue spelar en riktigt farlig kvinnlig antagonist; Faora. Den här kvinnan är vassare än ett rakblad och är totalt iskall.

Antje Traue spelar en riktigt farlig kvinnlig antagonist; Faora. Den här kvinnan är vassare än ett rakblad och är totalt iskall.

Men har Zack Snyder gjort det som Christopher Nolan gjorde för Batman?
Självklart!
Man Of Steel är en utomordentlig film, den bästa sedan originalet på 1970-talet. Dess historieberättande om hur Kal-El finner sitt sanna jag är jätteformat berättat.
Jag är verkligen glad att Superman fått den här behandlingen, för att även han är DC Comics största stjärna har Superman haft stämpeln som tråkig tönt på sig länge. Länge har Superman stått i Batmans skugga, men det behöver han inte göra längre.
Zack Snyder är duktig på att göra egna tolkningar av klassiska serietidningar, hans Watchmen är otroligt bra. Men han gjorde också den bästa remaken av en film; Dawn Of The Dead. Så Snyder vet hur man behandlar en klassiker med stil, och med Christopher Nolan som producent blir resultatet ännu bättre.
Man Of Steel är en adrenalininjekterad film med tunga actionscener, med underbar drama och en väl respekterad hyllning till den största superhjälten. Henry Cavill är en fantastisk man av stål.
Superman har fått sin egen Batman Begins, och jag ser fram emot nästa del i den här nya Superman-sagan.
Välkommen tillbaka, Superman!

Betyg: En fyra av fem.

Peppen för Man Of Steel är super!

Jag har alltid gillat Stålmannen. Även om han inte är lika badass som Batman är och att Stålis är egentligen lite smått mesig – så finns det något med den legendariska superhjälten som jag tror på.
Jag såg upp till honom i serietidningarna, i tecknade filmer och i Christopher Reeves långfilmer när jag var en pojkspoling.

Superstyrka, iskall andedräkt, lasersyn, hyperfart och förmågan att flyga gjorde honom näst intill perfekt.
Om nu inte grön kryptonit ställde till det förstås.
Men ingen av superkrafterna var något i jämförelse med hans heder och moral.
Det är det som gör Stålmannen så speciell. Han är ett original.

20130422-124023.jpg

I sommar kommer den sjätte långfilmen om Stålmannen, och det här ska bli en nystart för honom.
Förra filmen, Superman Returns, var bra men jag kände att något saknades.
De två första Reeve-filmerna var helt magiska men det beror på stark story och djup.

De trailers på den nya filmen, Man Of Steel, visar tecken på en gripande hjältefilm med hjärta, effekter och story. Precis som Christopher Nolans mästerliga Batman-trilogi.
Nolan är dessutom producent för Man Of Steel, så bara där ökade peppen mera.
Jag känner på mig att Man Of Steel kan bli riktigt djup, spännande och utsökt. Bra rollista dessutom!
Henry Cavill kan bli en bra Stålis, det känner jag på mig.

20130422-124830.jpg

Stålmannen har i många år stått i Batmans skugga och haft töntstämpeln på sig för länge. Nu har han chansen att visa att han är mannen som förtjänat sina krafter.

Jag ser fram emot nyinspelningen av Evil Dead, och längtar efter att se draken Smaug i Hobbit: Smaugs Ödemark. Machete Kills ser cool ut. Till och med Warm Bodies verkar intressant.
Men ingen av dessa rullar har lika stor hype, pepp och längtan som Stålmannens återkomst.
Peppen är super!
Är du peppad?

Man Of Steel kommer i mitten av juni 2013.

Filmåret 2012 för Jerry aka Sätrapôjk.

20121227-124754.jpg

2012 skulle bli ett fint filmår. Den sista delen i Christopher Nolans mäktiga Batman-trilogi skulle komma, och efter nästan tio år kunde jag återvända till Fylke i Hobbit: En Oväntad Resa.

Men med facit i hand så var det här filmåret inte som jag tänkt mig. Jag har inte sett så många filmer, i alla fall inga nya.
Jag har inte gått på bio så värst ofta i år, har missat filmer som Looper, The Avengers (helvete) och Breaking Dawn Part 2.
Ja, jag följer Twilight-filmerna.
Min sambo har sett den sista filmen och gillade den. Jag väntar till den kommer på BluRay.

För första gången har jag sett en 3D-film på bio, i det här fallet Prometheus.
Ganska häftigt på ett vis men det var inte nödvändigt i den här filmen. Däremot var det snygga specialeffekter.

I sommar fick jag äntligen se The Dark Knight Rises. Det är en värdig final för en tidigare fallen hjälte (i filmväg) och en triumf för Christopher Nolan.
Det gick en annan superhjältefilm i somras, The Amazing Spider-Man, men den sket jag i.

En annan efterlängtad film för mig i år var The Expendables 2. Fylld med action och gamla hjältar från förr så blev jag inte besviken, förutom att Mickey Rourkes tyngd från första filmen saknades.

Ett par animerade filmer hann jag se; Modig och Ice Age 4. Modig var annorlunda än vad jag hade föreställt mig, men är ändå charmig. Isäventyr 4 med Scrat, Manny och alla de andra var rätt förutsägbar men jag fick ett par skratt. Trean (och ettan) var dock bättre.

Hobbit: En Oväntad Resa var filmen jag längtade efter mest av alla. Jag gav 3D en ny chans och den här gången var det bättre. Inte för 3D:n själv men för 48fps. (48 bildrutor i sekunden) Det var en underbar filmipplevelse med så mjuka kamerarörelser!

Sämsta filmen? Trots det är årets bästa skräckfilm; så säger jag The Cabin By The Woods. Den började bra och var riktigt intelligent. Men så sista halvtimmen. Slutet. För helvete! Det var som att bromsa i en uppförsbacke och rulla bakåt igen.

Mina favoritfilmer år 2012:

Ted_Movie_Photo_11-1024x5865: Ted.

Seth Macfarlanes debutfilm är minst sagt lika sjuk, vriden och fräck som Family Guy är. Grova skämt, barnsligheter och vulgär-ism är med hela tiden. Är du Family Guy-fan, så ska du se den här filmen.

20121227-131019.jpg

4: Prometheus.
Ridley Scott återvänder till rymdskräcken med en sorts föregångare till mästerverket Alien. Filmen är stilig, har imponerande specialeffekter och bra skådespeleri, främst av Michael Fassbender som David. Lite slarvig story gör så att filmen inte kommer högre än så här.

20121227-131440.jpg

3: The Expendables 2.
Åter igen har Sylvester Stallone samlat ihop kända actionhjältar i en actionfylld popcornfilm. Visserligen är den sämre än föregångaren men är ändå grymt underhållande. Jean-Claude Van Damme är riktigt bra som filmens skurk. Dessutom får man ju se Chuck Norris!

20121227-131809.jpg

2: Hobbit: En Oväntad Resa.
Denna föregångare till Peter Jacksons mastodontfilmer om Härskarringen lämnade mig med ett ljuvligt leende på läpparna. Äntligen kan man njuta av Midgård igen. Bara detta skulle räcka för att första filmen om Bilbo Bagger(bra spelad av Martin Freeman) skulle bli årets film men det finns en film som är bättre.

20121227-132111.jpg

1: The Dark Knight Rises.
”There’s a storm coming, Mr. Wayne”, säger Selina Kyle till Gothams kände miljardär. Och hon har så rätt. Den här filmstormen blåser bort all motstånd ur sin väg. Att överträffa The Dark Knight, det skulle inte gå. Det tror jag Nolan visste om eftersom Heath Ledger gick inte att ersätta. Men han lyckas ändå ge oss ett bra avslut. En film som går sin egen väg med ilska och smärta. Bane är en läskig, arg fan.
Catwoman är en slug, knivskarp mästertjuv med sån charm att man kan inte låta bli att tycka om henne.
Jag lyfter hatten för herr Nolan, som inte bara lyckades dra ur Batman från filmträskets dåliga del. Han lyckades även göra tre bra filmer! Tillsammans med Peter Jacksons Härskarringen, så är Nolans Batman-filmer 2000-talets bästa filmtriologi. Bravo!

20121227-132837.jpg

Frodo Bagger i Hobbit: Smaugs Ödemark.

Ett nytt filmår är att vänta och se fram emot.
2013 har en hel del filmer jag inte vill missa.
Hobbit: Smaugs Ödemark ger mig ett riktigt sug efter jul igen. Får man se Mikael Persbrandt som Beorn då?
Sin City: A Dame To Kill For är också en efterlängtad uppföljare. Föregångarens vackra stil och tuffa berättande gjorde den till en av mina favoritfilmer.

lady-gaga-machete-kills-poster

Lady Gaga i Machete Kills. Blivande klassiker eller kultkalkon?

En film som gett mig positiva reaktioner är Machete. Egentligen är den B-filmaktig men den är grymt underhållande. I sluttexterna så stod det att Danny Trejo återvänder i två delar till som den hämnd-fyllde mexikanaren. År 2013, kommer den första uppföljaren; Machete Kills. Rollistan är denna gång också imponerande, bland annat så gör Lady Gaga sin första riktiga filmroll. Om det blir en start för hennes filmkarriär vet jag inte. Men en sak vet jag. Jag vill verkligen gärna se den här uppföljaren.

Två filmer som redan haft premiär i USA, kommer tidigt 2013.

Först ut, i januari, är Django Unchained, en westernfilm regisserad av Quentin Tarantino. I februari så släpper Disney ut en intressant animerad film; Röjar-Ralf (Wreck-It Ralph) där en spelskurk vill bli god och omtyckt. Det blir en riktigt fin filmstart på året.

man-of-steel-posterStålmannens återkomst, i Man Of Steel. Blir det äntligen hans tur att få ljus på sig, precis som Batman fått?

En superhjälte har gjort triumf i tre filmer, och i sommar kommer en annan legend. Kanske den mest kända av dom alla.

Stålmannen.

Man Of Steel heter den kommande filmen om den legendariska superhjälten och hans alter ego; Clark Kent. Det som talar för filmen är att den ser riktigt bra ut på trailern, och att Christopher Nolan har producerat filmen. Troligtvis är detta filmen jag ser mest fram emot av alla 2013, tillsammans med den andra delen i Hobbit-sagan;

Hobbit: Smaugs Ödemark.

Ett helt år från och med när jag skrev denna text får man vänta på Bilbo Baggers äventyrs fortsättning. Ska Smaug visa sig? Kommer Mikael Persbrandt visa sig för världen som Beorn? Men oavsett vad som händer så växer peppen för varje dag som går. Jag blir inte trött på Midgård i filmväg så lätt.

Jag lyfter på glaset och kanske en popcornpåse och önskar er ett gott nytt filmår 2013.
Jerry Olsson, Sätrapôjk.