Jerrys Årskrönika 2015. Med årets spel, filmer och musik. (uppdaterat)

Imperator Furiosa i Mad Max: Fury Road. Hon är inte bara en symbol för feminism, men också för förändringarnas år som är 2015.

Imperator Furiosa i Mad Max: Fury Road. Hon är inte bara en symbol för feminism, men också för förändringarnas år som är 2015.

År 2015 har snart kommit fram till dess slut och det har hänt rätt mycket. I alla fall när det gäller den kulturella biten. I det här inlägget går jag igenom hur jag har upplevt det kulturella. Jag kommer att i slutet av inlägget att utse årets bästa filmer, bästa tv-spel och det bästa i musikalisk väg. Men jag passar även på att kasta en känga eller två åt saker som jag har stört mig på eller blivit besviken på under årets gång.

Tv-spel:

Jag har spelat mycket mer spel i år, jämfört med 2014. Både nya som gamla.
Det började med ett återbesök hos herrgården utanför Raccoon City i Resident Evil HD Remastered. Den bästa versionen av det klassiska spelet har blivit ännu bättre, mycket tack vare den förbättrade kontrollen.
Många spel från det förflutna som jag har missat på grund av olika skäl har jag lyckats greppa tag i. Rouge Legacy bjöd på mycket klassisk riddaraction och en hel del svordomar. Ungefär som Dark Souls II gjorde förra året.
På tal om det, så spelade jag årets svåraste och mest hårdkokta spel: Bloodborne. Det är precis så brutalt och svordomsframkallande som jag (delvis) hade hoppats på. Men jag tycker att Bloodborne har ett snabbare tempo och är mycket stabilare än Dark Souls II. Yarnham är en ondskefull plats och jag älskar det.

Bloodborne.

Bloodborne. Det svåraste spelet i år är också det spel som fascinerat mig allra mest. Hårdkokt monsterjakt som känns majestätiskt att spela.

Åter till de spel från det förflutna som jag har tidigare har missat. Ett spel som jag har varit nyfiken på hur länge som helst, var The Binding Of Isaac. Jag beslutade mig för att ladda ner The Binding Of Isaac: Rebirth och genast blev jag fäst vid det. Jag tror att jag har spelat minst 70 speltimmar men ändå blir jag lika överraskad varje gång. Fast det är ju sjukt svårt. Möjligtvis är The Binding Of Isaac: Rebirth det spel jag har spelat mest i år. Jo, det är det nog.
Jag har varit väldigt skeptisk till Uncharted-spelen länge på grund av att jag tyckte att spelen fick lite väl mycket överhypande och hyllningar. Men efter att ha sett trailern till Uncharted 4, funderade jag på att spela de tre första spelen. Lyckligtvis tog jag tag i Uncharted: The Nathan Drake Collection och jag tyckte väldigt mycket om den samlingen. En äkta matiné-samling med härliga äventyr med en häftig huvudkaraktär vid namn Nathan Drake. Så fel jag kan ha ibland.

I slutet av året kunde jag ladda ner både Castlevania: Aria Of Sorrow och Axelay, två klassiker från Konami som jag inte hunnit spela tidigare. Nu har jag äntligen tagit tag i dessa klassiker och jag älskar dom båda. Konami var bättre förr. Mer om det lite senare.

Jag spelade under försommaren det efterlängtade Batman: Arkham Knight och självklart är det en riktigt bra uppföljare med tunga inslag. Att styra Batmobile var riktigt coolt men ibland var spelet lite väl beroende av bilen. Annars, en riktig solid speltitel värdigt den mörke riddaren. Mark Hamill som Jokern är fortfarande awesome.

Jag blev riktigt peppad för Axiom Verge, för dess starka Metroid-stil. Det kändes otroligt häftigt att spela det först. Den visuella stilen och 8-bitsnostalgin var på topp. Forskaren Traces underliga resa i en märklig science fiction-värld känns riktigt mystiskt att spela men sen händer det något som lämnar en bitter eftersmak. Axiom Verge känns väldigt tomt på vissa ställen och det saknar struktur. Nu vill jag inte klanka för mycket på spelet, för det är ett otroligt bra jobb av Tom Happ som själv har gjort spelet. Dock måste jag tyvärr säga att Axiom Verge är årets spelbesvikelse.

Årets skandal är tveklöst hur Konami behandlat Hideo Kojima. Först lades det efterlängtade Silent Hills ned, sen togs Kojimas namn bort ifrån marknadsförningen av Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Inte nog med det, när spelet vann ett pris under Game Awards så fick inte Kojima ens vara med på plats för att ta emot priset. Vad som ligger bakom alltihop med Konami/Kojima-gate vet vi inte men en sak är säkert. Det ligger en hund begraven och det är troligtvis inte en vacker syn. Det värsta är att Silent Hills fick ta en stor smäll och nu är det dött och begravet. Som Konamis legendariska historik.

På tal om Kojima, så är årets mest smaklösa design helt klart hans underliga vision när det gäller karaktären Quiet i Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Gubbsjuka i minsta detalj. Vedervärdigt. Jag har inte spelat det femte spelet i hans Metal Gear Solid-serie, men jag vill göra det en dag. Fast jag kan inte låta bli att rynka på näsan åt hur Kojima framställt Quiet. Det finns till och med en samlarfigur med ”verklighetstrogna” bröst som man kan klämma på. Men snälla, för i helvete.

Årets mest utskällda är utan tvivel Hiedo Kojimas design för Quiet.

Årets mest utskällda är utan tvivel Hideo Kojimas design för Quiet. Den minimala klädseln och det gubbsjuka sättet som hon porträtteras är otroligt smaklöst och onödigt.

Det finns två spel som har överraskat mig totalt i år. Det ena var ett spel som av ren slump skaffade vis PS Plus (gratis), och det heter Rocket League. Det är ett fotbollsspel men man styr radiostyrda bilar. Ett enkelt koncept resulterade i ett riktigt underhållande spel. Stora banor med metallgaller runtomkring som man kan åka på gör det hela lite coolare. Rocket League är det roligaste sportspelet jag har spelat sedan R.C. Pro Am till NES. (Mario Kart-spelen inte inräknat eftersom jag tycker att det är en egen genre)

Den andra överraskningen är Until Dawn. För det första så fick jag fick det i present av en underbar person, helt oväntat! Men det som är riktigt häftigt med Until Dawn är att Supermassive Games lyckats göra det bästa survival horror-spelet på länge. De har gjort ett supersnyggt och stämningsfullt spel med väl tajmade skrämseleffekter. Om du tycker att karaktärer i slasherfilmer likt Friday The 13th är totalt blåsta i huvudet, testa att vara en sån själv i Until Dawn. Dina valmöjligheter påverkar spelets handling och det gör Until Dawn värt att spela mer än en gång!

Until Dawn

Until Dawn lyckades med väldigt mycket. Det är läskigt, mörkt, spännande och det är praktiskt taget genialt. Det bästa survival horror-spelet på länge, och det tåls att spelas om flera gånger!

E3 blev en triumf för Sony. De utannonserade många otroliga speltitlar inför den närmaste framtiden. Final Fantasy VII Remake, Horizon: Zero Dawn, en efterlängtad gameplayvideo från The Last Guardian var några av mässans höjdpunkter. Den mest överraskande utannonseringen var Shenmue III, som kunde finansieras via Kickstarter. Kampanjen drog in en miljon dollar på en dryg timme, och det visar hur efterlängtat Shenmue III är. Det beräknas att komma ut i slutet av 2017.

Att skapa egna banor i ett Super Mario-spel har jag längtat efter i årtionden, och i Super Mario Maker var det äntligen möjligt. Det geniala är att det är så lätt att begripa sig på och man kan spendera massor av timmar med skapandet av kluriga banor. Synd att Nintendo inte släppte det några år tidigare, när Wii U var en ny grej. Super Mario Maker passar Wii U perfekt.

(Uppdaterat 3/1 2016) I sommar fick jag testa ett MMORPG för första gången. Jag testade Final Fantasy XIV: A Realm Reborn i en gratisperiod och jag älskade den värld, Gridania, som jag kutade omkring i. Med min skapade karaktär Evangeline Bluemoon fick jag känna på det här massiva rollspelets kapacitet och det kändes som att jag var i himmelriket. Jag och Anna ”Lania” spelade tillsammans ett par gånger och vi gjorde några roliga uppdrag ihop. Jag kommer säkert att spela Final Fantasy XIV: A Realm Reborn igen någon gång men det lär inte bli än på ett tag. Men det är ett underbart minne ifrån den regniga sommaren 2015.

Evangeline Bluemoon och Noctim Mrorot

Evangeline Bluemoon och Novarim Noctis (min och Anna ”Lanias” karaktärer i Final Fantasy XIV: A Realm Reborn ifrån sommaren 2015.

Musik:

Jag är inte så värst förtjust i tv-program som Så Mycket Bättre. Det, och liknande program med koncept som består av att ta ett gäng sisådär kända personer som inte har synts till på ett tag och placera dom i en avlägsen plats intresserar mig inte ett dugg. Men, ibland kan det faktiskt lysa en solstråle i ett urskrynklat tv-program. Det var riktigt smart av TV4 att ta med Miriam Bryant. Hennes sångröst och sina tolkningar av andras låtar är genialt. ”Allt Jag Behöver” är riktigt kanonbra, klart årets cover! Hon kommer att bli ännu större än det, tro mig.
För övrigt så har det varit Zara Larssons år. Hennes ”Lush Life” är en modern klassiker och med sina starka feministiska åsikter har Zara gjort mycket bra intryck. Klart årets artist.

The Beatles finns äntligen på Spotify! Hurra. Om jag inte har fel, så är det väl i år som AC/DC också tog plats hos den stora streamningsjätten? Hur som helst, att Beatles finns på Spotify är riktigt kul. Det är en av de största musikskatterna någonsin.

Top Cats modernism av rockabillyn fortsätter. De släppte ”Kick Down” tidigare i år och det känns riktigt fräscht. Jag tycker att det är modigt av Torsbykillarna att injicera nytt sound i en så simpel musikstil som rockabilly är. Höjdpunkterna av ”Kick Down” är ”Butterfly” och ”Hold Me Now”.

Top Cats

Top Cats vågar förnya en så gammal och simpel musikgenre som rockabilly är. Deras senaste album ”Kick Down” är årets bästa album enligt mig.

Måns Zelmerlöws dubbla seger i Schlager-SM och Eurovision med ”Heroes” var välförtjänt. Numret var riktigt snyggt och Måns expertis på scenen gjorde honom till en värdig vinnare. På tal om schlagern, så fanns årets sämsta låt alla kategorier med. Hur Samir & ViktorsGroupie” ens tog sig till final är en av årets största gåtor. Det är en fruktansvärt usel låt. Jisses.

Vila i frid, Lemmy Kilmister. Den rätt så härjade Motörhead-frontfiguren har typ alltid varit med hela tiden, men nu är han borta. Det känns väldigt märkligt, eftersom han har varit med jättelänge och med mycket whiskeydrickande och rökande under årens gång så var han ändå där. Men inte nu längre. Lemmy avled den 28:e december, och han blev 70 år.

Film:

I år har många förebilder inom skräckfilm avlidit. Många av dessa var anledningen till att jag blev intresserad av rysare och thrillers, och ikoniska skräckfigurer. Wes Craven, mannen som skapade Freddy Krueger i A Nightmare On Elm Street och Ghostface i Scream-filmerna, förlorade kampen mot sin hjärncancer och avled den 30:e augusti. Betsy Palmer var mest känd som Pamela Voorhees i Friday The 13th – hon var Jason Voorhees mamma och var mördaren i den filmen. Hon avled den 29:e maj. Gunnar Hansen var den fasansfulle Leatherface i The Texas Chainsaw Massacre från 1974. Han gick bort 7:e november. Brooke McCarter, som spelade Paul i The Lost Boys, dog 22:a december.

Tyngsta förlusten, för skådespelare, filmskapare och filmhistorien, var Christopher Lee. Han gick bort den 7:e juni. Han har haft en enastående karriär som väldigt få skådespelare har haft. Frågan är om någon ens kommit upp i den nivå som Christopher Lee hade. Jag menar, hur många har fått äran att spela både Frankensteins monster och greve Dracula? Att spela en ikonisk James Bond-skurk vid namn Scaramanga? Att få arbeta med Tim Burton i många filmer? Sen får man inte glömma hans enastående rollprestation som Saruman i Härskarringen-filmerna och i Hobbit-trilogin. Och som greve Dooku i Star Wars: Episode II och III. Han har varit aktiv skådespelare i över 60 års tid och hanhar arbetat med många av filmhistoriens största. Han var även en krigshjälte i andra världskriget, och slutligen: Christopher Lee var sångare i ett heavy metal-band. Hur coolt var inte det?

Christopher Lee

Christopher Lee kommer alltid att vara en av historiens främsta skådespelare. Bond-skurk, greve Dracula, greve Dooku i Star Wars, Saruman i Härskarringen, Frankensteins monster, aktiv i många Tim Burton-filmer. Krigshjälte. Heavy metal-sångare.

Det har varit återkomstens år i filmvärlden. Michael Keaton gjorde comeback i Birdman, som vann 4 Oscars för bland annat bästa film. Jag har inte sett Birdman ännu, men ska försöka göra det inom kort.

När det gäller återkomster, så är det två filmer ifrån legendariska filmserier som är några av filmårets allra bästa. Mad Max: Fury Road är en storstilad comeback för en ikonisk hjälte som försöker överleva en tuff vardag i en ödelagd värld fyllt av sand, hetta och slaveri. Det är den bästa actionfilmen på åratal och den är så jävla snyggt gjord. Det är ett levande konstverk fylld av tuffa biljakter, sand som sprutar i ögonen och självklart explosioner. Vem fan bryr sig om att Mel Gibson inte är med? Det är så här en riktigt bra uppföljare ska se ut.

J.J. Abrams hade en tuff uppgift, att skapa en uppföljare till den älskade Star Wars-trilogin och vet ni vad? Han lyckades. Han tamejfan tusan lyckades! Star Wars: The Force Awakens är en renässans för den underbara rymdfantasy-sagan, och den känns så klassisk att jag gråter inombords. Nu vet jag hur de som såg de gamla filmerna på bio reagerade på den tiden, för jag blev som en tioåring igen med ögon stora som tallrikar. Det här är bara början på en underbar resa med Star Wars-sagans fortsättning och jag är så glad att jag har fått se den efterlängtade filmen. Kylo Ren är den mest fasansfulla filmskurken sedan Darth Vader. Adam Driver är helt perfekt som den onde karaktären. Den rullande droiden BB-8 är en charmig figur som är lätt att älska. Jag gillar hur J.J. Abrams lyckats framställa de nya karaktärerna såväl få oss att minnas de gamla. En fjäder i hans hatt för min del!

På tal om återkomster, så måste ni ju för tusan se Ash vs. Evil Dead. Den underbara skräckkomediserien är en utmärkt uppföljare till Evil Dead-trilogin, och Ash Williams är lika cool som vanligt.

Kvinnliga karaktärer på filmduken växer och blir starkare. Jag blev riktigt imponerad av Imperator Furiosas kamp mot mansdominerade diktaturen i Mad Max: Fury Road. Den stenhårde kämpen är så färgstark och så badass. Charlize Theron är en Oscarvinnande skådespelerska och har den tyngd bakom sig som krävs för att spela en så stark person som Furiosa är. En annan kvinnlig karaktär som jag blir mer och mer imponerad av är Rey i Star Wars: The Force Awakens. Hennes resa har bara börjat, men redan har hon vuxit till och blivit älskad av miljoner av fans därute. Med sin starka vilja och kämparglöd har hon blivit en karaktär att räkna med i framtiden. Daisy Ridley var relativt okänd tidigare men nu har hon blivit så omtyckt och ikonisk, precis som Carrie Fisher var med prinsessan Leia nästan 40 år tidigare i en Star Wars-film. Jag tror bestämt att Daisy Ridley är en skådespelerska att hålla ögonen på framöver. I sociala medier har hon redan varit utnämnd till Miss Universe och jag kan faktiskt se varför. Rey är en magnifik karaktär och hon lyfter upp en redan så fantastisk film som The Force Awakens är, till nya höjder.

Rey i Star Wars Awakens. Den kvinnliga huvudrollen i den nya Star Wars-trilogin är redan en omtyckt personlighet. Hon är modig, stark och snabbtänkt. Rey är beviset att det går att skapa starka kvinnliga karaktärer.

Rey i Star Wars: The Force Awakens. Den kvinnliga huvudrollen i den nya Star Wars-trilogin är redan en omtyckt personlighet. Hon är modig, stark och snabbtänkt. Rey är beviset att det går att skapa starka kvinnliga karaktärer.

Det bästa av år 2015, och det mest efterlängtade år 2016.

Jag avslutar det här inlägget med några listor från året som har gått, med bland annat det bästa av det bästa.

Men jag vill samtidigt blicka framåt. Mot 2016. Vad ser jag mest fram emot nästa år? Kommer den första spinoff-filmen från Star Wars-sagan att leverera? Ska Dark Souls III bli lika episkt som deras föregångare? Ska jag äntligen spela Fallout 4, som jag har missat? Kommer det att komma nya överraskningar? En sak vet jag. Det kulturella växer för varje år som går, och jag är glad att man får ta del av dess utveckling.

Nu kör vi!

  • Årets spelpodcast: Par I Pixlar.
  • Årets podcast: Johan Och Ida.
  • Årets bästa artist: Zara Larsson.
  • Årets bästa låt: Lush Life – Zara Larsson.
  • Årets sämsta låt: Groupie – Samir & Viktor.
  • Årets album: Kick Down – Top Cats.
  • Årets ögonblick: Mitt möte med Yaya Han i Comic-Con. Det glömmer jag aldrig. Någonsin.
  • Årets manliga filmkaraktär: Kylo Ren – Star Wars: The Force Awakens. Så ond. Så farlig. Så jävla bra.
  • Årets kvinnliga filmkaraktär: Delad plats mellan Imperator Furiosa (Mad Max: Fury Road) och Rey. (Star Wars: The Force Awakens) Så starka kvinnliga karaktärer har jag inte sett på väldigt länge. Om ens i överhuvudtaget!
  • Årets sämsta skådespelare: Adam Sandler. Kan han inte bara lägga av någon gång?
  • Årets spelsida: Svenska IGN. Hög kvalité med enastående skribenter.
  • Årets samarbete: När jag och Anna ”Lania” spelade Final Fantasy XIV: A Realm Realm ihop.
  • Årets genombrott: Daisy Ridley. Debuten som Rey i Star Wars: The Force Awakens är bara början.
  • Årets dumhuvud: Konami. Deras behandling av Kojima är en sak, men att lägga ned Silent Hills var droppen som fick bägaren att rinna över.
  • Årets cover: Allt Jag Behöver – Miriam Bryant.
  • Årets tv-serie: Ash vs. Evil Dead.
  • Årets WTF: När Bryce Dallas Howard springer fort i högklackat i Jurassic World.
  • Årets remake (spel): Resident Evil HD Remastered.
  • Årets besvikelse (spel): Axiom Verge.
  • Årets DLC i tv-spel: Ryu från Street Fighter, Cloud från Final Fantasy VII och Bayonetta i Super Smash Bros. Holy shit! Multiplicerat med tre! 
  • Årets besvikelse (film): Spectre.
  • Årets manliga spelkaraktär: Jag är lite tråkig nu, men jag säger Mario i Super Mario Maker. Inte sedan i början av 1990-talet har han varit så här bra.
  • Årets kvinnliga spelkaraktär: Sam – Until Dawn. Hon och många andra är många jag faktiskt brydde mig om i spelet.

 

  • Årets bästa filmer 2015:
  1. Star Wars: The Force Awakens. Den sjunde delen i Star Wars-sagan har allt som man älskar i original-trilogin och det som prequel-trilogin saknar. En film med mycket praktiska effekter, en solid story och massor av karaktärer att älska – både nya som gamla bekanta. Rey, spelad av Daisy Ridley, kommer att vara lika älskad som prinsessan Leia är idag. Årets bästa film är en bättre film än vad jag kunnat tro. Star Wars: The Force Awakens är en av 2000-talets allra bästa filmer och är ett måste.
  2. Mad Max: Fury Road. Den fjärde filmen om Mad Max äventyr i den ödelagda världen är en konstnärlig explosion. Det är full gas från början till slut. Lägg till en enastående Charlize Theron som den feministiska frihetskämpen Imperator Furiosa och man får en av de bästa actionrullarna på väldigt länge.
  3. Jurassic World. Det var ett tag sedan man fick se dinosaurier i den legendariska parken, och den fjärde filmen är så jävla snygg och spännande. Den klart bästa uppföljaren i Jurassic Park-serien med en ny, riktigt skitfarlig dinosaurie bjöd på sommarens största popcornsrulle.
  4. Inside Out. En film som handlar om hur de olika känslorna styr en inifrån är en snilleblixt av Pixar och Disney. Vad jag inte hade förväntat mig var att den är så otroligt rolig och så full av känslosamma ögonblick.
  5. Spectre. Den fjärde James Bond-filmen med Daniel Craig är en bra rulle, men samtidigt är det årets besvikelse. Om resten av filmen kunde haft samma klass som första halvan så skulle Spectre vara i samma klass som Skyfall. Men jag gillar Christoph Waltz som filmens stora skurk. Inledningsscenen i Mexico City är sjukt snyggt filmad.
Årets bästa film 2015 är Star Wars: The Force Awakens.

Årets bästa film 2015 är Star Wars: The Force Awakens. Det höll inte bara måttet, men är också en av 2000-talets allra bästa filmer.

  • Filmer att se fram emot 2016:
  1. I Saw The Light. Filmen om Hank Williams liv är för ett absolut måste, för att han är min absoluta favoritartist någonsin. Tom Hiddleston (Loki i The Avengers) ser verkligen ut som Hank Williams i trailern. När filmen har premiär i Sverige vet jag inte än, men jag hoppas att den kommer hit.
  2. Rouge One: A Star Wars Story. Första spinoff-filmen ifrån Star Wars-universumet gör mig rätt nervös på ett sätt men jag är ändå peppad inför denna. Kommer i december 2016.
  3. Deadpool. Den uppkäftige superhjälten med sina egenskaper är naturligtvis ett måste. Deadpool är en pajas som retar gallfeber hos många och jag hoppas att den svarta humorn har en stark kärnpunkt i filmen. Kommer 12:e februari 2016.
  4. The Hateful Eight. Quentin Tarantinos andra westernfilm på raken ser ut att vara en iskall rulle med hat och coola karaktärer. Ennio Morricone som gör musiken, Kurt Russell med asgrym mustasch och återkomsten av Jennifer Jason Leigh får mig att vilja längta efter januari redan nu. Eller förresten, januari kommer ju inom några dagar! The Hateful Eight kommer redan den 13:e januari.
  5. Ghostbusters. Nya Ghostbusters, nu med kvinnliga spökjägare. Hur awesome kommer det inte att bli? Den tredje filmen om Ghostbusters kommer den 22:a juli.
I Saw The Light.

I Saw The Light. Filmen om Hank Williams är den film jag ser mest fram emot att få se år 2016.

  • Årets bästa spel 2015:
  1. Bloodborne. Den spirituella uppföljaren till From Softwares Dark Souls-serie är mer än bara årets bästa spel. Med sitt snabba tempo, brutala svårighetsgrad och den fantastiska upptäckarglädjen är jägarens farliga äventyr i Yarnham ett måste för alla som älskar tv-spel. Bloodborne är riktigt stort och räkna med stentuffa strider mot de skräckinjagande bossarna. Det är gotiskt, skitigt, farligt och våldsamt. Men helt enkelt fantastiskt.
  2. Super Mario Maker. Det här spelet har jag väntat på i över 20 års tid. Äntligen kan man göra sina egna banor i Super Mario Bros! Och Super Mario Bros 3. Super Mario World och New Super Mario Bros U likaså! Lagom till Super Mario Bros 30-årsjubileum har Nintendo gett oss verktygen och låter oss skapa de banor som vi har fantiserat om i årtionden. Det har aldrig varit så här kul att skapa något eget tidigare.
  3. Until Dawn. Som en blixt från klar himmel kom det bästa survival horror-spelet på länge. Det riktigt stämningsfulla skräckspelet är riktigt välgjort och att försöka hålla så många av spelets karaktärer vid liv är en riktig utmaning. Valmöjligheterna ger Until Dawn inte bara ett djup, men också förmågan att kunna spelas om flera gånger.
  4. Star Wars: Battlefront. Ett riktigt beroendeframkallande multiplayerspel i Star Wars magiska universum med Battlefields spelmotor är sjukt underhållande. Det är klart årets vackraste spel och det är så jävla coolt att köra Walker AssaultHoth.
  5. Rocket League. Det behövs bara en simpel idé för att skapa ett genialt spel. Korsningen mellan fotboll och radiobilar resulterar till det bästa sportspelet sedan R.C. Pro-Am. Galet underhållande!
Bloodborne

Årets bästa spel 2015 är Bloodborne. Ett riktigt stort spel med episka miljöer och fighter mot bossar utan dess like. Svårighetsgraden är så tuff att man svär mer än vad Eddie Murphy gjorde på sin högtidsperiod – men fan vad bra det här är.

  • Spel som jag har missat år 2015 som jag kan tänka mig att spela 2016:
  1. Fallout 4. Det här kommer isåfall bli mitt första möte med den omtyckta spelserien, och det är något med den postapokalyptiska världen som är så fascinerande.
  2. Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Trots allt sludigt som Kojima gjort med Quiet, så kan jag inte låta det femte storspelet om Snake passera förbi. Jag måste testa detta.
  3. Tales Of Zesteria. Jag provade detta lite grann i årets Comic-Con och det verkar riktigt mysigt. Jag tyckte om Tales Of Xillia och tror faktiskt att det här kan vara bättre.
  4. Rise Of The Tomb Raider. Uppföljaren till mästerverket har jag suktat efter länge, men eftersom jag inte kommer att skaffa en Xbox One så får jag vänta på PS4-versionen.
  5. Mortal Kombat X. Inget går emot ett gammalt hederligt slagsmål där blodet skvätter, och varför skulle Mortal Kombat X vara sämre? Gästinhopp av Jason Voorhees, Predator, Alienmonstret och Leatherface gör detta ännu mer intressant för min del.
Ett av årets mest

Ett av årets mest efterlängtade spel för många var Fallout 4. Det ser riktigt blytungt och massivt ut, och jag är garanterat säker på att jag kommer att hinna besöka denna postapokalyptiska värld nästa år.

  • Spel att se fram emot år 2016:
  1. Friday The 13th – The Game. Jag har väntat i 20 år på att Jason Voorhees ska få ett eget spel, och det här multiplayerspelet kan förhoppningsvis radera minnet ifrån det hemska NES-spelet en gång för alla. Jag förväntar mig inte GOTY 2016, men ett spel värdigt den legendariska skräckfilmsfiguren.
  2. Dark Souls III. Nå, ska From Software släppa ett tredje triumfspel, tredje året på raken? Det återstår att se, men jag håller givetvis tummarna. Praise The Sun!
  3. Legend Of Zelda for Wii U. Nintendo borde väl för tusan släppa det hett efterlängtade Zelda-spelet till Wii U år 2016? Vad kommer att hända i det här spelet? Vem vet?
  4. Ni No Kuni II – Revenant Kingdom. Boom! Utannonseringen av en uppföljare till det älskade Ni No Kuni var inte bara oväntad, men också riktigt awesome. Om det kommer 2016 så kommer jag definitivt att förboka det. Det kan du skriva upp.
  5. Uncharted 4 – A Thief’s End. Det förmodade sista spelet med Nathan Drake ser riktigt fantastiskt ut, och blir det lika bra som de andra tre spelen så kommer det här att vara en modern klassiker.
nvbn

Jason Voorhees återkomst till spelkonsoler får mig att lista Friday The 13th – The Game till nästa års mest efterlängtade spel.

Likt sand i ett timglas, så rinner de sista sandkornen ner för det årsglas som kallas för 2015. Jag har haft ett bra kulturår och det har varit en del bra filmer, spel och musikaliska upplevelser. Innan jag vänder på bladet till år 2016, så vill jag passa på att tacka er alla som har följt min blogg under året och att nästa år kommer att bli ännu bättre. Framtiden är nära och jag vill önska er allihop ett riktigt gott nytt 2016!

Vad har varit bäst för er år 2015? Vad ser ni fram emot år 2016? Skriv gärna i kommentarerna nedan.

(Uppdaterat 3/1 2016) Kolla gärna in Annas årskrönika för rollspelåret 2015.

Annonser

Recension – Star Wars: Battlefront.

battlefront1

Star Wars magiska värld är fantastisk.

Jag har spelat många roliga Star Wars-spel under mina 35 år och länge har jag suktat efter något maffigt, tungt och episkt att spela. Något som påminner om de fantastiska slagen vid Hoth och Endor. Något med action och substans.

Det är här EA och Dice kommer in.

Svenska spelskaparna Dice fick det hedersamma uppdraget att göra ett nytt spel i Star Wars: Battlefront-serien och resultatet blev ett enormt multiplayerspel som kommer att vara spelbart riktigt länge. Spelmekaniken påminner väldigt starkt om Battlefield-spelen, som kommer från EA. Tempot, skjutandet och explosionerna doftar verkligen Battlefield men det finns en riktig stor skillnad. Ammunitionen i lasergevären och pistolerna tar aldrig slut. Dock kan vapnen bli överhettade så tänk noga innan du ska trycka på avtryckaren.

Vad som är fascinerande med Star Wars: Battlefront är att det är så skitenkelt att begripa vad man ska göra. Det finns många olika typer av spel i multiplayerläget (nio, faktiskt) och alla har sina egna regler. Här är några exempel (på mina favoriter):

  • Walker Assault – Ett blivande klassiskt spelläge där två 20 spelar-lag gör upp i storslagna strider och det går ut på att rebellerna ska aktivera satelliter för att kalla in bombflygplanen Y-Wings för att bomba Imperiets fyrbenta stridskolosser AT-ATs. Imperiet ska i sin tur skydda sina AT-AT och stänga av satelliterna. Om AT-AT:erna förstörs vinner rebellerna.
  • Supremacy – Precis som i Walker Assault är det två 20 spelar-lag. Men här ska man skynda på att ta motståndarnas bon och samtidigt skydda sina egna. Totalt är det fem bon. Det lag som har mest bon tagna innan tiden tar slut eller har alla fem bon vinner.
  • Blast – Två lag med 10 personer i varje lag, i ett klassiskt Team Deathmatch. Den som först når 100 poäng vinner.
  • Droid Run – Tre GNK Power Droids traskar omkring på banan och varje lag ska försöka lägga beslag på robotarna. Det lag som lyckas ta tre droider och dessutom hålla kvar dom i tjugo sekunder vinner. Man kan också vinna om man har två droider när tiden tar slut. Det här är ett hektiskt och svinkul läge.

Man kan inte välja lag, utan man kastas in i antingen Imperiet eller Rebellerna och det är bara tacka och ta emot. Som tur är så känns lagen rätt balanserade. Dock kan ju vara en fördel att vara med i ”rätt sida” på rätt plats. Snow Troopers syns relativt lite på Hoth medans Rebellernas kamouflage gör dom svåra att se på skogsmånen Endor. Det kan vara lite frustrerande ibland för det ska ju vara rättvist. Så tycker jag när jag spelar flygspelarläget Fighter Squadron. Imperiets flygfarkoster har sämre försvar och kan inte använda sköldar som X-Wings kan. Det är en bagatell men ganska märkbart för min del.

B

Full fart framåt! Slaget vid Hoth är kanske den mest klassiska striden i Star Wars. I Star Wars: Battlefront får man känna på hur det känns att ta del i den legendariska striden. Jag kan säga så här: Det är magiskt.

I många spellägen kan vara omvandla sig till en legendarisk karaktär ifrån Star Wars-världen, som till exempel Darth Vader, Luke Skywalker och Boba Fett. Dessa hjältar och skurkar har högt försvar och har en imponerande vapenarsenal. Lite skrämmande är det när man råkar stöta på Darth Vader och han slänger sin röda ljussabel i fejset på en. Man kan endast spela som dessa ikoniska figurer i tredjepersonsperspektiv. Annars kan antingen välja att spela i första person eller i tredje personsläge när man är en vanlig soldat. Själv föredrar jag att köra en klassisk FPS-stil. Eftersom hjältarna och skurkarna är såpass överväldiga så känns de egentligen rätt malplacerade i en storslagen eldstrid. Men det är nog bara jag som tycker det.

Star Wars: Battlefront är ett av de allra snyggaste spelen jag har sett. Det vackra snötäckets yta på Hoth är sagolikt vacker och Endors skog är som en dröm. Helvete, vad Dice har tagit på sig god tid för att göra allt så detaljerat. Och så smidigt! Ljudeffekterna är krispigt goda och musiken är som vanligt mästerlig. Inga fel här inte. Dock är det inte så värst många miljöer – än. Det kommer garanterat att komma in fler miljöer – när jag skriver detta så kommer det faktiskt att komma en bana som är baserad på Jakku. som kommer att vara en viktig plats i kommande filmen Star Wars Episod VII: The Force Awakens. Kraften är med Star Wars och oss. Indeed.

Förresten, jag tycker att det känns skitkul att lira i Imperiets lag. Att få äran att besegra rebellavskummen känns ganska sweet.

,,

Det finns många lägen som går ut på att skynda sig och ta en viss plats och beskydda den innan motståndarna gör det. Droid Run har en intressant vidareutveckling på detta; GNK Power Droids förflyttar sig hela tiden och det gör detta spelläge riktigt hektiskt. Men tro mig, det är vansinnigt roligt.

Star Wars: Battlefront är som en dröm och är fruktansvärt kul att lira. Man kan spendera massvis med timmar i striderna på Tatooine, Sullust, Hoth och Endor, och ändå återkomma. Som mutliplayerspelare. Men hur är det som single player? Väldigt fattigt, om jag får säga det själv. Det finns ett träningsläge, ett battle mode likt Blast och så Survival Mode. De är visserligen ganska utmanande, men jag är lite besviken att Dice inte kunde få ihop de tunga multiplayerlägena likt Walker Assault i ett offlineläge där man kan köra mot botar. För tänk om spelets server inte fungerar?

Dock tror jag att Star Wars: Battlefront är ett spel som kommer att vara med oss väldigt länge. Det är så lätt att lära sig och svårt att lägga ifrån sig kontrollen. Det är skitroligt, actionrikt och för äkta Star Wars-fans är detta ett rent nöje. Räkna med att Dice kommer att lägga till mycket mer DLC framöver. Jag skulle inte förvåna mig att vi kommer att se innehåll ifrån The Force Awakens. Miljöer (Jakku kommer ju, som sagt), karaktärer och vapen. Star Wars är med oss igen.

Tre plus:

  1. Grafiken och ljudet är i världsklass. Det ser verkligen ut som att man har blivit placerad i Star Wars magiska universum. Hoth och Endor är himmelskt vackra.
  2. Otroligt lättsam shooter som är lätt att förstå och ännu viktigare: Det är roligt att spela. Bara ta tag i kontrollen och kör igång.
  3. Det finns många olika spellägen som är lätta att älska. Extra plus för Walker Assault, Blast, Droid Run och Supremacy.

Tre minus:

  1. Det största problemet med Star Wars: Battlefront är att single player har inte så mycket att säga till om. Eller jo, det finns uppdrag visserligen. Men det saknas ett läge där man kan köra typ Walker Assault mot botar.
  2. I många spellägen och banor är det en större fördel för det ena laget än för det andra. Särskilt i Fighter Squadron där rebellerna har ett övertag i och med X-Wings försvar och attackkraft.
  3. Ibland känns de legendariska hjältarna och skurkarna malplacerade i de hårdkokta striderna.
.

Grafiken är superb. Endor har aldrig varit vackrare än i Star Wars: Battlefront. Varje löv, bäck som rinner och den tjocka atmosfären i skogen känns så levande. Även om stora AT-ST’s kommer klampandes.

Slutsats:

Star Wars: Battlefront är det bästa Star Wars-actionspelet sedan Star Wars: Rogue Squadron II. Det känns verkligen som att vara med i en episk strid ifrån några av de bästa filmerna som har gjorts. Dice har tagit väl vara på Star Wars-varumärket och behandlat det med respekt och kärlek. Fans till både Star Wars och Battlefield lär tycka bra om detta, men jag skulle absolut rekommendera detta till vilken typ av gamer som helst. Varför? Jo, för det är så himla lätt att förstå och enkelt att spela. Största nackdelen är att dess offline single player mode är rätt innehållslös i jämförelse med multiplayerläget. Men de enormt roliga spellägena i multiplayerläget väger ändå tyngre. Det märker man när man får vara med 39 andra spelare i en hårdkokt strid i Walker Assault. Få spel bjuder på den enorma tillfredsställelse som Star Wars. Battlefront gör. Helt klart värd dina timmar med episk skjutande med laserpistoler. Må Kraften vara med dig!

Betyg: En stark fyra av fem.

Star Wars: Battlefront finns ute nu, till PC, Playstation 4 och Xbox One. Jag recenserade Playstation 4-versionen.

Mycket spel att se fram emot, mycket spel att spelas igenom. (plus omröstning)

Det har gått några dagar i november men tiden för spelare/gamers därute börjar att skina starkt. Det skiner så starkt att man behöver sätta på sig ultrastarka skyddsglasögon. Hur kommer det sig? Jo, för november 2015 är synonymt med starka spelsläpp.

Vad sägs om dessa titlar?

  • Fallout 4
  • Rise Of The Tomb Raider (just nu tidsexklusivt till Xbox One)
  • Call Of Duty: Black Ops III
  • Star Wars: Battlefront

Snacka om blytunga titlar. De flesta är efterlängtade uppföljare. Alla spelserier har sina fans – en del har fans som tycker om andra spelserier – och den enorma hype för dessa fyra spel är så hög att det krävs en nobelprisvinnare för att räkna ut ekvationen i den mängd kubik som hypen fyller.

Nu lät det som ren rappakalja men vad jag menar – det här är riktigt stort.

Det mest efterlängtade spelet i år för många är det blytunga Fallout 4. Kommer ut idag, den 10:e november, till PS4, Xbox One och PC.

Det mest efterlängtade spelet i år för många är det blytunga Fallout 4. Kommer ut idag, den 10:e november, till PS4, Xbox One och PC.

Fallout 4 kommer redan den 10:e november (idag när jag skrev detta) och många butiker kommer att ha nattöppet vid dess release. Det här kallar jag marknadsföring, fanbase och effektivitet. Jag har inte spelat någon av Fallout-spelen så jag kan inte relatera till spelserien. Men trailern till Fallout 4 ser verkligen fantastiskt ut och jag tycker att det är roligt för de fans som längtat efter detta hett efterlängtade spel. Plus: det är riktigt bra att man kan välja mellan en manlig och en kvinnlig protagonist.

Fallout 4 är förhandstippat att vara ett av årets bästa spel och recensionerna ser riktigt lovande ut. Sen kan man ju alltid kolla in roliga förhandstittar som hos till exempel Conan O’Brien. Den mannen är fan inte klok.

Min gissning är att många kommer att ”sjukskriva sig” i och med Fallout 4. Kommer jag att sjukskriva mig? Nej – för jag har inte skaffat Fallout 4 och för det andra ska jag inte sjukskriva mig heller.

Call Of Duty: Black Ops III är ett spel som jag inte bryr mig ett dugg om, men jag har kikat på gameplay och jag måste säga att Call Of Duty har utvecklats rejält sedan de klassiska andra världskrigsspelen. Zombieläget ser kul ut och jag gillar att de har Jeff Goldblum med som en av karaktärernas röster.

Mer och mer filmstjärnor dyker upp i tv-spelens värld.

Det är fantastiskt.

En FPS-shooter är en härlig feelgood-spelstund fast jag är ärligt talat riktigt dålig på det. Oavsett om jag tar det försiktigt eller kör en Rambo-taktik genom att kuta och skjuta som bara fan – så kommer det alltid någon som skjuter ihjäl mig bakifrån eller snipar mig. Typ.
Arrgh.

Trots detta, så är jag väldigt sugen och taggad på Star Wars: Battlefront. Särskilt efter när jag spelade det på Comic-Con. Det finns så många planeter i Star Wars galax att utforska och en hel del slag att bekämpa. Det blir många speltimmar lagom till Star Wars Episode VII: The Force Awakens.
Om jag har bokat Star Wars: Battlefront? Det kan du ge dig på. Detta kan bli det Star Wars-spel jag har längtat efter i minst tio års tid. Eller någonsin.

Star Wars: Battlefront kommer ut till PS4, Xbox One och PC, den 19:e november.

nbm

Slaget på Hoth under Comic-Con gav mersmak. Star Wars: Battlefront är nästa storspel jag ska ta mig an och kommer nog att hålla mig sysselsatt lagom till julen. Kanske till och med längre?

Ett spel som jag har längtat efter är uppföljaren till fantastiska Tomb Raider. Jag testade gameplay för Rise Of The Tomb Raider på Comic-Con och blev grymt imponerad av det lilla. Spelet verkade flyta på och visst ser det snyggt ut. Ju mer gameplay och trailers jag ser, desto mer längtar jag efter att skaffa Rise Of The Tomb Raider. Men jag tänker inte köpa en Xbox One bara för att spelet kommer ut endast till den konsolen innan det kommer ut till PS4 ett år senare. Så gärna vill jag inte. Tidsexklusivitet suger. Så därför väntar jag. Om jag nu inte skulle vinna en Xbox One i någon tävling framöver, men jag vinner ju aldrig i tävlingar – haha.

Annars verkar november vara en blytung månad med många av årets mest efterlängtade titlar. Spelåret 2015 i överhuvudtaget har varit bra. Jag har hunnit spela storspel som Bloodborne, Super Mario Maker, Until Dawn och underskattade Rocket League.

Ändå har jag missat några spel. Hade jag varit spelrecensent tror jag att jag hade kunnat spela mer. Men samtidigt så skulle jag få en sorts tidspress på mig och jag tror inte att jag skulle hinna med det om jag skrev för en känd spelsida. Om det inte är en anställning förstås. Då hade jag tagit det på allvar. Visserligen hade jag tagit en uppgift på allvar vilket som, men tidsbristen pga jobb och familj är anledningarna till jag inte skriver för en känd spelsida. Därför recenserar jag spel, musik och film i min egen takt.

Dock undrar jag hur framtiden ser ut. Vad kommer jag till exempel att vilja spela efter Star Wars: Battlefront? Jag är sugen på Fallout 4 till exempel men jag har missat så otroligt många spel de närmaste två, tre åren. Därför har jag gjort en enkät där ni får gärna rösta på vad jag ska spela härnäst. Gamla titlar som Super Mario 3D World och Bayonetta 2 är också med för dessa två Wii U-titlar vill jag gärna testa innan de försvinner. Dessutom kommer ju DLC-paketet Bloodborne: The Old Hunters. Herreminjävlar. Hur ska man ha tid för allt? Och pengar.

Gamex / Comic-Con: Day Three och slutvärderingar.

Först tvekade jag eftersom lördagen blev så intensiv på grund av den enorma folkmassan.
Men jag beslutade mig för att gå på Gamex / Comic-Con för tredje gången denna helg. Jag kände att jag verkligen behövde spela.

Först gjorde jag som igår, kutade vid öppningsdags direkt till Star Wars: Battlefront. Jag behövde en revansch för förlusten igår. Idag var jag åter med i Imperiet och den här gången sopade mitt lag rebellavskummen till stjärnstoft. Det var en enorm känsla att få styra en AT-AT. Härligt! Nu längtar jag efter det färdiga spelet i november.

Jag hade hört mycket lovande om Mirror’s Edge: Catalyst och jag tänkte; varför inte? Först fick man se en video på 15 minuter och sen spela i 15 minuter och vilket fantastiskt spel detta kommer att bli. Jag spelade inte föregångaren, men jag vill absolut spela Mirror’s Edge : Catalyst när det kommer i februari 2016. Det var stilfullt vackert och enkelt att förstå.

Självklart blev det en omgång Dark Souls III – det mest spelade spelet för mig på mässan, haha.

Sista spelet jag spelade var Tom Clansy’s The Division. Det var tre stycken 3-mannalag som skulle kämpa om att skicka loot med en helikopter och det var faktiskt ett riktigt bra actionlir. Bättre än vad jag förväntade mig. Ubisoft har något på g här. Vilket lag vann?  Ja, gissa. 😉

Sen blev det inget mer spelande. Det blev en kort dag och det var en lugnare dag än de andra två dagarna. Ett fint avslut på Gamex / Comic-Con för i år.

Nu ska jag värdera alla tre dagarna under mässan.
Friends Arena är en jättestor arena, och jag undrar varför de inte kunde bredda ut mässan lite. Vid ett par ställen var det omöjligt att ta sig fram. En annan sak som en person sa till mig: De borde ha haft spel (Gamex) på ena sidan av arenan och Comic-Con på andra sidan.
Det var mycket mer försäljare på denna mässa och det fanns så mycket man ville ha. Men håll i plånboken, det är mitt råd. Särskilt när det gäller mat. Idag köpte jag inget.
Spelmässigt kändes det som att det var mindre spel på mässan i år, Sony lyste med sin frånvaro. Men det berodde på deras event i Paris antar jag. Microsoft dominerade i år, och de skötte det bra.

Betyg för alla upplevelser jag haft alla tre dagarna:
Bäst på mässan – 5 poäng av 5:
* Mötet med Yaya Han. Hennes charm, glädje och givmildhet fick mig att minnas denna helg väldigt länge.
* Att få träffa härliga gamers. Anna från RPGaiden, Par i Pixlar, Fenjima och många fler. Vilka underbara människor.
* Mirror’s Edge: Catalyst. Det kommer bli ett av år 2016’s bästa spel. Tro mig.
* Star Wars: Battlefront. Att vinna en episk strid vid andra försöket var guld värt.
* Dark Souls III. Precis så jävligt som jag hade hoppats på.

4 poäng av 5:
* The Division. Klart en överraskning.
* Rise Of The Tomb Raider. Helt klart fantastiskt. Men att vänta ett helt år på spelet pga tidsexklusivitet drar tyvärr ner betyget.
* Alla som cosplayar är helt fantasirika och lägger mycket tid och energi på sina dräkter.

3 poäng av 5:
* Shoppandet var kul men många ställen var sjukt dyra på sina varor.
* Mighty No.9 var läckert och kändes nostalgiskt. Men lite laggig kontroll och att bilden frös till gjorde mig lite ledsen.

2 poäng av 5:
* Tales Of Zestiria var något som jag gärna vilja spela. Men ett rollspel ska avnjutas i lugn och ro. Inte på en stimmig mässa. Dock fick jag bra intryck av spelet.

1 poäng av 5: (underkänt)
* Varför användes inte hela arenan för utställningarna? Den hemska trängseln – särskilt på lördagen – var hemsk.

I slutskedet så blev det här en kul helg och jag ser fram emot nästa år. Jag avslutar med bilder jag tagit idag.
Tack för mig!

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

Gamex / Comic-Con: Day Two.

Jag peppade mig själv rätt rejält inför dag två av Gamex / Comic-Con. Fler spel skulle spelas, nu skulle det bli mycket nya intryck.
Men blev det så?
Nja, det var bättre än på fredagen men det blev inte så mycket mer.

När jag kom till Friends Arena, visste jag direkt vart jag skulle. Star Wars: Battlefront hade den största kön på fredagen så jag tänkte att då var den största sannolikheten att jag skulle hinna spela det. Jag hade tur. Det fanns en plats kvar och jag tog den.
Slaget vid Hoth ifrån The Empire Strikes Back var det område som vi fick spela på och vi delades upp i två lag. Rebellerna mot Imperiet. Jag var med i Imperiet. Det kändes så jävla coolt att vara med den mörka sidan – även om jag förlorade slaget. Star Wars: Battlefront var riktigt mäktigt och jag ser fram emot att få spela det kompletta spelet.

Jag fick tipset om att Mighty No.9 skulle finnas på mässan i år och det var definitivt ett spel som jag bara måste testa. Spelmekamiken och tempot är definitivt ifrån dess ”spirituella föregångare” Mega Man och det var gott om nostalgiskt action. Det var lite laggigt dock och kontrollen var inte 100% slipad men jag tyckte att Mighty No.9 var kul.

Tales Of Zestiria var nästa spel jag testade men det var väldigt lite eftersom jag kände mig trängd av den enorma folkmässan. RPG’S ska spelas i lugn och ro. Dock fick jag ett vackert intryck av spelet och jag hoppas att få spela det igen.

Det blev ett återbesök hos Dark Souls III, men den här gången frågade jag Namco Bandai om vad som var nytt i jämförelse med föregångaren. De beskrev det som en kombination av de två första spelen när det gällde den grymma svårighetsgraden och hur slitna vapnen blir efter hårda strider. En ny Estus Flask finns och man kunde ladda upp nya attacker beroende på vilken typ av sköld man har. Riktigt fascinerande. Sen kändes Dark Souls III lika tempofyllt som Bloodborne. Det bådar gott.

Sista spelet jag hann att spela var ett indiespel som hette Adventures On Clover Island, och det var ett riktigt trevligt plattform/actionspel i stil med Jak & Dexter och faktiskt lite om Bionic Commando när man fick svinga sig över stup med hjälp av en grapple hook. Det var riktigt kul att spela och det känns skönt med ett fint spel som det faktiskt är. Bra jobbat, Right Nice Games.

Sen blev det för mycket folk att det inte gick att spela mer. Jag hälsade på fler härliga gamers på plats och på eftermiddagen fikade jag med Anna ifrån RPGaiden och hennes vänner. Det var ett väldigt fint avslut på den dagen. Anna och hennes vänner är riktigt vänliga och det var skönt med miljöombyte.

Så, det blev några spel till på lördagen även om det inte blev så många. Jag avslutar detta inlägg med några bilder från mässan ifrån lördagen.

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

Ps: Den sista bilden köpte jag av en kvinnlig konstnär som heter Matilda Gauffin. Jag gillar den för att prinsessan Peach ser så badass ut och verkar vara den dominanta och att Bowser är typ hennes husdjur. Riktigt snygg.

Inför Gamex/Comic-Con 2015. Vad jag längtar att få göra på mässan.

Det var två år sedan sist, men snart ska jag besöka spelmässan Gamex igen.

Det har hänt en del sedan jag var där senast. Det största är att Gamex har blivit Comic-Con – den största fiktionsmässan som omger sig av tv-spel, tv-serier, film och cosplay. Lokal har också bytts sedan jag var där sist. Förut var det i Kista, men nu är det i Friends Arena.

Förväntningarna är skyhöga och det finns så mycket jag vill provspela och få uppleva under de tre dagarna som mässan utspelas.
30 oktober – 1 november är det förresten ifall ni undrar.

Det här är rena måsten under Comic-Con:

* Att få träffa världens främsta cosplay-artist; Yaya Han. Hon ska dels vara domare i cosplay-tävlingen och också signera autografer.
* Spela EA’S storslagna spel Star Wars: Battlefront. Jag hann inte spela betan som var nyligen men nu ska jag sätta tänderna i kampen mot Imperiet – eller mot rebellerna.
* Dark Souls III för tusan! Att få spela denna efterlängtade uppföljare är ett måste.
* Se liveshowen med P3 Spel – sist var det ju kanonbra.
* Rise Of The Tomb Raider – även om jag inte har en Xbox One så måste jag ju testa uppföljaren till Lara Croft mästerliga återkomst.
* Batman v Superman. Detta kan bli intressant!
* Självklart träffa andra gamers som besöker mässan!
Plus mycket mer. Typ shoppande eventuellt. Men en sak är säkert: Det här ska bli skitkul!
Vi syns på mässan! Jag ska rapportera mina upplevelser under helgen.

image

E3 2015. Vinnarna och förlorarna.

E3-2015

E3 blev en spektakulär fest för folk som vill ha nya spel. De närmaste dagarna har jag kikat på en del trailers ifrån många nya spel och häpnat av de otroliga scenerna i spel som The Last Guardian och Horizon: Zero Dawn. Att Sony visade upp The Last Guardian som jag hade länge trott var dött – var en ren överraskning. Det blev en del cliffhangers och jag älskade varje minut ifrån Team Icos kommande storspel.

Uncharted 4’s gameplay ser så jävla spännande ut. Och med tanke på att Uncharted Trilogy Remastered kommer ut senare i år så vore det nog hög tid för mig att spela dom innan del fyra, för det vill jag verkligen spela.

Microsoft imponerade i år också. Att de gör Xbox One bakåtkompatibel med Xbox 360-spel är väldigt klokt. Rare släpper ut en kul samling med 30 olika spel som de har gjort; Rare Replay. Synd bara att jag inte gillar Xbox Ones klumpiga handkontroll för det vore kul att lira Banjo-Kazooie eller Perfect Dark igen.

Cuphead liknar en gammal tecknad serie likt Popeye eller gamla Musse Pigg-filmer ifrån 1930-talet. Otroligt stilrent!

Tyngst på Microsofts konferens var ändå tidsexklusiva Rise Of The Tomb Raider, som visades i en ny trailer. Jag tror fasen att Lara Crofts nya äventyr kommer att bli bättre än det förra. Som sagt, det är tidsexklusivt så jag tänker inte köpa en Xbox One enbart för Rise Of The Tomb Raider – jag har ju Playstation 4 så jag får ha is i magen.

Det kom många blixtar från klar himmel under E3. Mass Effect: Andromeda-trailern gav mig gåshud och Johnny Cashs ”Ghost Riders In The Sky” passade in perfekt. Square Enix har två nya Final Fantasy-spel till som jag ser fram emot. World Of Final Fantasy ser verkligen supercharmigt ut och jag gillar spelets upplägg. Men det hamnar i skuggan av spelet som ”broke the Internet”: Remaken av Final Fantasy VII. En hel gamervärld jublade av glädje och äntligen kan jag i framtiden spela Final Fantasy VII för att upptäcka hur storslaget det är.

Kickstarter är en nyckel till framgång för spelutvecklare och när Yu Suzuki presenterade Shenmue 3 så exploderade Internet av ren glädje. Det dröjde inte länge tills den magiska tvåmiljonerdollar-gränsen var nådd och det är fortfarande många dagar kvar av insamlingen! Det märks vad fansen vill ha!

South Park: The Fractured But Whole. Vilken jävla skön titel! Och en stor överraskning till. Trodde inte att det skulle komma en uppföljare såpass snart. På tal om uppföljare som ska komma snart, så kommer Dark Souls III redan tidigt nästa år. Blytungt värre.

Kan det bli bättre?

Jodå, det visades upp gameplay ifrån Star Wars: Battlefront och det kommer att bli monumentalt. Hoth har aldrig sett snyggare ut i grafikväg. Att få kontrollera en AT-AT har jag drömt om, och nu bekräftades detta under E3. Det kommer att bli en fin jul med både Star Wars: Battlefront och den nya filmen Star Wars Episode VII: The Force Awakens. Kraften är med oss.

 

Men är det några som inte har Kraften med sig så är det Nintendo. Deras Digital Event under E3 sög svullen purjo. Alltså, vad fan håller de på med? Eller vad håller de inte på med skulle nog vara de rätta orden. Det började visserligen rätt fint med Star Fox Zero, men sen blev det ett rejält magplask. Vi visste ju redan om Yoshi’s Wooly World och Xenoblade Chronicles X, och hur än fantastiskt Super Mario Maker kan vara (för det vill jag verkligen ha) så undrar jag varför de inte utannonserade nya spel till Wii U på världens största spelmässa? Nintendo 3DS fick en hel del nya utannonserade spel, som Legend Of Zelda: Triforce Heroes och Mario & Luigi: Paper Jam. Det sistnämnda är en korsning mellan Nintendos två rollspelsserier med Mario så det kan bli kul – men det är på fel konsol i mina ögon. Det blev väldigt tjatigt med Amiibos och jag bryr mig inte ett dugg om samarbetet med Skylanders. Animal Crossing/Mario Party-spelet var så jävla pinsamt – varför kan inte de ha släppt ett nytt Animal Crossing istället? Vi vet redan att Nintendo ska göra mobilspel och deras nya konsol med arbetsnamnet ”NX” är under utveckling, och Reggie sa själv att de kommer att prata om dessa nästa år. Alla spelen som ska komma ut till Wii U är beräknade i år – men om NX ska komma ut, vi säger 2017, då är det ju ett år till med Wii U. Men med vilka titlar då? Vad ska man ha alla dessa Amiibos till då? De borde ha haft något mer ifrån Legend Of Zelda till Wii U för att rädda det här praktfiaskot. Om inte de väljer att släppa det spelet till den nya konsolen? Eller göra en Twilight Princess; att släppa ut spelet till både Wii U och NX. En sak är nästan säkert: Wii U är döende. Tredjepartsstödet är uselt, och jag tror till och med att Iwata, Miyamoto och Reggie redan övergett det skeppet för ett år sedan. Och jag vill inte ens nämna den där Metroid Prime-spinoffen till 3DS. Fy fan.

Endast Star Fox Zero, Xenoblade Chronicles X, Shin Megami Tensei X Fire Emblem, Fatal Frame: Maiden Of Black Water, Super Mario Maker och Yoshi’s Wooly World var intressanta fast de flesta visste jag ju redan om innan E3. Det intressanta var faktiskt att Nintendo hade det bästa innan deras konferens där de utannonserade Earthbound Beginnings till Wii Us Virtual Console-tjänst och att Super Smash Bros har fått två karaktärer till: Roys återkomst och Street Fighters Ryu! Jag hatar inte Nintendo, tvärtom, jag älskar dom och det är därför jag reagerar så här. De har allt emot sig nu och jag vill ju att de ska lyckas. Iwata har till och med bett om ursäkt om den dåliga konferensen så jag hoppas på förbättring snarast.

Annars var E3 rent sagt magiskt. Stora spel utannonserades och framtiden ser riktigt ljus ut för många gamers. Sony och Microsoft tog stora steg framåt medans Nintendo halkar på sina egna Donkey Kong-bananskal.

Tre plus:

1. Rise Of The Tomb Raider. Lara kommer att ta hem en andra triumf på raken.

2. Final Fantasy VII-remaken. Äntligen kan jag spela spelet!

3. Star Wars: Battlefront ser riktigt blytungt ut för en Star Wars-nörd som jag är.

Tre minus:

1. Nintendo gjorde typ allt fel i år. Dålig presskonferens, för mycket dravel om Amiibos och deras dåliga behandling av Wii U.

2. Jag vet inte om Capcom visade upp något, för jag märkte inte dom ens.

3. Assassin’s Creed. Gäsp.

 

 

Spel som jag vill se och spel som jag inte vill se i E3 2015.

E3-2015

Det är snart dags för årets största spelmässa, E3. 16-18 juni ska eliten av spelskapare visa upp framtidens titlar i Los Angeles.

Jag är som vanligt väldigt nyfiken på vad alla spelskapare ska visa upp. Det ryktas en hel del om vissa spel redan innan mässan visserligen, så det ska bli intressant att se om dessa rykten bekräftas. Sony, Microsoft och Nintendos konsoler kommer alla att få nya titlar och vi får se vad tredjepartstillverkarna hittar på denna gång.

I det här inlägget listar jag kort om vad jag hoppas på ska visas upp under E3, men också det jag inte hoppas på under mässans gång. Blå text betyder det jag hoppas på, röd text betyder det jag inte vill se.

MarioMaker610

Nintendo:

  • Ett nytt Metroid. Oavsett om det är ett läckert Retro Studio-spel eller ett gammalt hederligt 2D-lir så är det dags för Samus Aran att komma tillbaka.
  • Mer om Mario Maker. Spelet är beräknat att komma ut i september, så det vore kul att se mer ifrån detta efterlängtade spel.
  • Mer om det nya Legend Of Zelda. Eftersom det spelet blir försenat så skulle det kännas skönt med lite mer videos ifrån det här stora spelet.
  • Mer spel till Wii U i överhuvudtaget ifrån Nintendos sida. Som förväntat är tredjepartsstödet väldigt uselt, så Nintendo måste kämpa hårt.
  • En önskedröm visserligen, men jag vill faktiskt se ett Luigi’s Mansion 3 till Wii U.
  • Jag vill helst inte se så mycket om Nintendo 3DS. Ibland känns det som att Nintendo koncentrerar sig mer på den bärbara konsolen än deras stationära.
  • Pokémon. Lugn i stormen nu.

From Software:

  • Dark Souls III. Ryktena sprider sig som en löpeld. Kom igen nu, visa upp spelet på mässan!

2809263-1424111573-4

Crystal Dynamics:

  • Att företaget slänger in ett releasedatum för Rise Of The Tomb Raider till PS4 också. Konsolexklusivitet suger. Vill också se mer av Laras nya äventyr.

Rockstar:

  • Ett nytt Red Dead. Det har gått flera år, och Red Dead Redemption är av de allra bästa spelen någonsin. En uppföljare vore guld!
  • Grand Theft Auto VI kan faktiskt vänta ett tag. Folk har fullt upp med Grand Theft Auto V dessutom.

Konami:

  • Att Konami ångrar sig och återupplivar Silent Hills. Men det lär tyvärr inte hända.

Bethesda:

  • Ett releasedatum för Fallout 4 vore mysigt.

Ubisoft:

  • Ett nytt Rayman-spel och att Wii U faktiskt får ett spel ifrån spelföretaget denna gång.
  • Ytterligare mer Assassin’s Creed. Assassin’s Creed Syndicate kommer redan ut i oktober, så att redan utannonsera fler kommande titlar i detta nu vore som att äta för mycket motti. (nävgröt, googla det)

Activision:

  • Vad kommer mässans förmodade utannonserade Call Of Duty att heta? Det bryr jag mig inte ett skit om.

Square Enix:

  • Bravely Second kommer till Nintendo 3DS, men det vore riktigt kul om att företaget utannonserar ett Bravely-spel till Wii U.
  • Final Fantasy VII HD Remake. Kom igen, Square Enix. Få mig att vilja spela spelet.
  • Inget mer ifrån Final Fantasy XIII. Det räcker.

Star-Wars-Battlefront-_4-17_A

EA/Dice/Bioware:

  • Star Wars: Battlefront. Jag blir mer och mer peppad inför det här spelet, och om E3 visar upp mer ifrån det kommande Star Wars-spelet så kommer jag att skita på mig av ren glädje.
  • Mass Effect 4. När jag hörde musiken i förra årets E3 så fick jag gåshud.
  • NHL 16. Why not? Hockey är bäst som tv-spel.
  • FIFA 16. Det kommer garanterat. Men det intresserar mig inte.

Capcom:

  • Resident Evil Zero HD Remastered är på g, men det jag allra helst vill se är en rejäl reboot av mästerverket Resident Evil 2.
  • Att Capcom säger att Mega Man ska komma tillbaka.
  • Om ett Resident Evil 7 ska komma så hoppas jag att Capcom hittar tillbaks till det som gjorde de föregående spelen så bra och inte göra det övertrampet som Resident Evil 6 gjorde. Mer skräck och mindre action.

Summer_Camp_Screenshot_1

Övrigt:

  • Att spelföretaget Gun Media visar upp Friday The 13th-inspirerade skräckspelet Summer Camp. Många personer som har varit inblandade i första Friday The 13th-filmen är med och hjälper till med spelets utveckling. På tal om Friday The 13th, så kommer det att komma ett spel med Jason Voorhees för första gången på dryga 20 år. Det vore ju guld om Summer Camp bytte namn till just Friday The 13th. Varför? För det visuella, musiken och spelets upplägg är skrämmande likt de gamla filmerna.
  •  Att Playtonic Games skulle visa upp något kort om Yokka-Laylee.
  • Att något spelföretag köper Rune Factory-märket och släpper ut ett nytt spel i denna underbara spelserie.
  • Okej att många stortitlar inte kommer ut till Wii U eftersom konsolen inte har samma kraft som Playstation 4 och XBOX One, men då kan väl för tusan tredjepartstillverkarna göra andra spel till Nintendos stationära konsol? Det ser väldigt konstigt ut när vissa speltillverkare till och med släpper ut spel till Playstation 3 och XBOX 360 fortfarande och dissar Wii U. Sluta med den här löjliga mobbningen. Ja, för det är ren och skär mobbing.

 

Hur det än nu blir, så vet jag en sak. E3 kommer att bli riktigt intressant. Vad är du mest peppad för att få se?