Recension: Stardew Valley.

header

Bondsimulator-genren började starkt med mästerverket Harvest Moon till SNES. I det spelet ärvde man en bondgård som blivit hårt slitet av tiden, och under tre år så ska man få gården på fötter igen. Man kunde plantera grönsaker, sköta boskap och bekanta sig med stadens invånare. Harvest Moons simpelhet och avstressande stil gjorde det helt oemotståndligt att spela.

Harvest Moon fick många uppföljare och en sorts spinoff med Rune Factory-serien. Många simulatorer försökte efterlikna Harvest Moon men inget av dom har kommit i närheten av originalets charm.
Tyvärr, Zynga. Ert Farmville var ren och skär dynga.
Se där, nu fick jag till ett dåligt rim också.

Plötsligt dök det upp en trailer på ett spel som såg ut som att vara en äckligt lik kopia av SNES-versionen i Harvest Moon-aerien.
Men det var något med trailern som såg intressant ut. Jag tyckte att det här spelet hade en bekant charm och kändes lika varmt som Natsumes klassiker. Jag fick det intrycket av att det var mer än en simpel kopia.

Det spelet heter Stardew Valley.

Stardew Valley börjar precis som Harvest Moon. Man kommer till en bondgård som har tillhört en äldre släkting och man får några år på sig att få gården på fötter igen.

Likheterna mellan Stardew Valley och Harvest Moon är slående. Den läckra 16bits-grafiken får mig att komma tillbaks till SNES sista levnadsår och det är en underbar retrokick.

Vattna grönsaker, sköta om djuren, vandra omkring i en 16-bitsgrafisk bondgård. Hm. Har jag inte sett det förut?

Vattna grönsaker, sköta om djuren, vandra omkring i en 16-bitsgrafisk bondgård. Hm. Har jag inte sett det förut?

Men är Stardew Valley en ren ripoff?
Ja. Och nej.
Låt mig förklara lite mer detaljerat.

Det visuella och ljudmässiga är rent sagt likadana som i SNES-klassikern, och man sköter fortfarande gården. Man tjänar pengar på de färdiga grönsakerna eller på de färska råvaror som djuren bidrar med. Man kan lära känna folket i byn och gräva efter mineraler i gruvan. Festivaler finns. Man kan bli förälskad och få barn. Vädret ändras för varje dag.

Men där slutar likheterna med original-Harvest Moon.

Nu går jag in på det som gör Stardew Valley lite mer annorlunda.
För det första så kan man välja kön på spelaren. Man kan ändra frisyr, hårfärg, accessoarer och så vidare. En rejäl förbättring om jag får säga det själv. Och en viktig sådan dessutom.

I gruvan kan man attackera monster medans man gräver efter mineraler. Vad som var unikt med Rune Factory-serien var dess äventyr-inlägg och här märks att Stardew Valley har fått den inspirationen ifrån. Ett kul inlägg som fungerar bra om man är sugen på äventyr i detta avslappnande spel.

Man kan levla upp i nivåer i Stardew Valley och här är det riktigt intressant. Ju mer man hugger ved, planterar grönsaker eller sköter om djuren så går man upp i nivå. Man kan också välja mellan två olika saker som gör livet som bonde lättare. Men man måste välja klokt.

I staden Pelican Town finns det ett riktigt gammalt hus som är likt ett ruckel. I det huset stöter man på mystiska andar som ger en utmaningar. Samlar man ihop tillräckligt med material så kan man återbygga något som är trasigt, som till exempel växthuset. Men det är svårt och man måste ta väl vara på de fyra olika årstiderna.

Men i det stora hela är Stardew Valley vad jag kallar Harvest Moons återkomst. Och det, mina damer och herrar, är en komplimang.

Precis som i Harvest Moon och Rune Factory, så kan man lära känna stadens invånare och bli bättre vänner med dom. Man kan till och med försöka starta en romans. Men det tar tid - och kräver en del tålamod.

Precis som i Harvest Moon och Rune Factory, så kan man i Stardew Valley lära känna stadens invånare och bli bättre vänner med dom. Man kan till och med försöka starta en romans. Men det tar tid – och kräver en del tålamod.

Harvest Moon-spelen och för all del även Rune Factory Frontier är spel som man kan spendera timmar åt för att se grönsaker växer. Det är märkligt eftersom de egentligen inte är spännande spel i sig.
Men det är det som är poängen. Jag känner mig avkopplad när jag lirar bondsimulatorer.

Stardew Valley tar en välförtjänt plats i den underbara genren och lyckligtvis så är det egentligen inte något som har ändrats sedan 1995. Eller var det 1996?

Jag vill upplysa er om en varning. Stardew Valley är otroligt beroendeframkallande. Efter att ha spelat igenom en vecka (i spelet) så säger man inombords ”bara en dag till, jag vill se om tomaterna har blivit mogna”. Det är då man inser att man är fast.
Igen.

Men varför är Stardew Valley så bra? Trots att det är en tydlig kopia av Harvest Moon?
Det kanske är svaret.
Varför ändra på ett vinnande koncept?

Kontrollen är lite klurig för mig eftersom jag är ovan att spela med tangentbord och mus. Men man vänjer sig.

Tre plus:
1. Stardew Valley doftar underbart gott av dess 16-bitsscharm.
2. Känslan av att koppla av och beundra sin gård växa och få liv är tillfredsställande. Jag har inte känt sån här värme och kärlek sedan 1995.
3. Man kan spendera massvis med timmar åt Stardew Valley.

Tre minus:
1. Om man är ovan med bondsimulatorer så lär man få svårt att få gården på fötter. Ta tid på dig och ha tålamod. Rusa inte.
2. Jag tycker att det är svårt att spela med tangentbord och mus.
3. Huvudkaraktären springer alldeles för långsamt.

Livet som bonde är faktiskt avkopplande och kul. Om man är i Stardew Valleys magiska värld, det vill säga.

Livet som bonde är faktiskt avkopplande och kul. Om man är i Stardew Valleys magiska värld, det vill säga. Ett extra plus för att man kan välja kön på spelaren.

Slutsats:
För att vara det första spelet jag har spelat på Steam, så är Stardew Valley en riktigt bra start. Den där bondsimulatorsmagin är precis lika bra som Natsumes legendariska Harvest Moon och Rune Factory Frontier. Det finns så mycket att pyssla med men ändå känns det så avkopplande. Vandra runt i skogen, besöka stan och vattna skörden. Så välbekant men det är på ett bra sätt. Stardew Valley är en överraskning för att det är så simpelt men samtidigt så genialt.
Att ta tillbaks Natsumes originalkoncept och lägga till ett par nya idéer tycker jag mycket om. Jag kommer att spendera massor av tid åt Stardew Valley år 2016. Och garanterat längre fram i tiden. Bondsimulator-genren är tillbaks!

Betyg: En perfekt femma av fem!

Stardew Valley finns ute nu, endast på Steam.

Trio med spel att hålla sig sysselsatt ända till aprils slut!

Jag brukar få speltorka då och då. En torka som består av – eller snarare inte består av – nya spel i sikte. Det blir oftast en del genomspelningar av gamla spel som jag har spelat rätt ofta innan. Mario Kart 8, The Binding Of Isaac: Rebirth eller Super Mario Maker är spel som jag brukar spela, och även Star Wars Battlefront mellan varven. Det kan hända att jag kör ett riktigt gammalt hederligt retrospel ifrån NES/SNES-tiden.

Nu på senare tid, från slutet av februari till ett par dagar sen nötade jag igenom Far Cry Primal såpass hårt att jag tog min första platina på väldigt länge. Det är min allra första platina till Playstation 4, och min totalt fjärde platina. Jag brukar inte kötta mig igenom ett stort spel så hårt som jag gjorde med Far Cry Primal, men jag fick så otroligt många trophies att jag kände att jag ville ta tag i den där platinan när den var så nära. Flera dagars hårt samlande och kämpande så lyckades jag. Nu är jag helt färdig med det fantastiska stenålderspelet och tackar Ubisoft för en härlig utmaning. Bra jobbat! Få se om jag skaffar The Division längre fram i år.

12525534_10154138835372652_7675239478440541548_o

Min fjärde, men hett efterlängtade, platina. Jag fick kämpa riktigt hårt att få tag i den.

Men har jag speltorka nu, efter en tid i stenåldern?

Svaret är nej.

Det är så här att jag inte har bara ett spel att ta tag i, utan tre.

Tre(!)

Det är väldigt få gånger jag brukar byta mellan två nya spel, men jag tror inte att jag har tagit tag i tre nyinskaffade spel tidigare. Nu har jag just tre stora projekt att ta tag i. Det första spelet är en överraskande ripoff/hyllning till en av mina favoritspel. Det andra spelet har jag alltid velat spela tidigare i åratal men har inte lyckats skaffa det – nu finns det i en remastered-utgåva. Det tredje spelet är en efterlängtad uppföljare som kom ut ifjol men nu har kommit i mina ägor. Dessa spel handlar det om:

summer1_small

Stardew Valley – likheterna med mästerverket Harvest Moon är mer än slående. Det är som att klassikern har blivit återfödd. Jag har inte tagit tag i Steam-spel tidigare, men blev lockad av Stardew Valleys charm och det var omöjligt för en person som älskar bondsimulatorer som jag gör. Jag har än så länge spelat igenom en vår och en halv sommar, men tror att Stardew Valley kan bli ett av de mest spelade spelen det här året. En recension kommer att dyka upp så småningom. Kanske redan i slutet av mars – troligtvis i början av april. Men det är jävligt lovande. Det kan jag garantera.

hmko1ceroh7gwsf66fxh

Day Of The Tentacle Remastered – länge har jag velat få tag på Lucasarts uppföljare till det knäppa Maniac Mansion till NES. Jag har bara kikat på vackra fotografier på det färgglada Day Of The Tentacle och drömt om att få ta tag i en kontroll och sväva iväg i dess knasiga värld. Remastered-utgåvor har kritiserats för att inte vara originella, men om man lägger krutet på att ta tillbaks glömda pärlor som (gissningsvis) Day The Tentacle är, kan jag säga så här: Det är så här remastered-genren ska användas. Jag har spelat i ett par timmar och redan älskar jag dess helknäppa humor och vackra HD-grafik. Jag har en stark känsla av att jag kommer att älska Day Of The Tentacle Remastered mer än Grim Fandango Remastered. Recension kommer någon gång i april.

age_bg_tpp

Metal Gear Solid V: The Phantom Pain – så kom det hem till mig. Till slut. Äntligen kan jag påbörja Hideo Kojimas allra sista spel i sin omtyckta action/spionserie. I skrivandets stund har jag inte börjat med The Phantom Pain än, men mina fingrar är redo för Big Boss. Jag är säker på att det kommer att bli en episk resa men jag är lite orolig på hur jag kommer att uppfatta om hur Quiet porträtteras. Kritiken mot hennes märkliga design har ifrågasätts många gånger och man säger att Kojima har förklarat varför – men det finns bara ett sätt att ta reda på det. Att spela The Phantom Pain. Äntligen kan jag börja med det. En recension kommer antagligen i april eller kanske i maj.

Jag kommer att få häcken full av spel i alla fall en månad framöver. Eller vänta nu – det kommer att bli ännu längre än så. Varför?

I slutet av april kommer ju Dark Souls III….

Speltorka? I helvete heller!