Recension: Super Mario Maker.

super-mario-maker-artwork

Ända sedan jag spelade Super Mario Bros för första gången (för snart 30 år sedan) har jag alltid velat göra egna banor. Jag hade så många idéer och fantasin sken iväg. Eftersom Super Mario Bros var och är fortfarande så briljant i och med dess bandesign så var det inte svårt att förstå att man själv vill göra egna otroliga banor. Vid den tidpunkten så fanns det både Wrecking Crew och Excitebike, som man kunde bygga egna banor på. Så varför skulle det inte finnas någon baneditor i Super Mario Bros?

Nu, 30 år efter releasen av Super Mario Bros, är det möjligt.

Super Mario Maker är här.

Nintendo tar med mig, gamers, Nintendo-fans och folk som känner till Marios klassiska plattformsspel till en festlig baneditor utan dess like.

En dröm har besannats.

Jag tycker att det är klokt av Nintendo att släppa ut Super Mario Maker till Wii U på många sätt. Ett exempel på det är Wii U-gamepaden, för det är så otroligt enkelt att skapa egna banor på. Ta bara fram pekpennan och peta på skärmen i Wii U-gamepaden och placera ut en Goomba hit och en Koopa Troopa dit. Eller varför inte slänga dit Bowser med vingar? Med en stor Chain Chomp på huvudet?….

Vänta, vad nu? Går det att göra det?

Mmm.

Som sagt, Super Mario Maker är en baneditor utan dess like. Nintendo har tänjt på reglerna lite grann och man kan göra så otroligt mycket knäppa grejer i banskapandet. Man kan få Lakitu att slänga mynt på en istället för en Spiny. Eller förresten, han kan ju kasta en Spiny som har tagit en Super Mushroom också. Det är upp till dig.

Super Mario Maker har fyra olika paletter ifrån fyra av de mest klassiska plattformsspelen med Mario:

Super Mario Bros, Super Mario Bros 3, Super Mario World och New Super Mario Bros U.

Alla fyra spelen är olika varann fast de är rätt så lika. Det där lät lite konstigt, men låt mig förklara. Vissa powerups finns endast i vissa spel. Till exempel så finns endast Super Leaf i Super Mario Bros 3, och Yoshi är bara med i Super Mario World och New Super Mario Bros U. Så då går det inte att placera en Yoshi i Super Mario Bros-läget. På gott och ont.

Från början har man endast basvarorna tillgängliga. För att låsa upp mer grejer så ska man dola och hålla på med baneditorn i några minuter, då får man ett meddelande att en sändning med fler grejer är på gång. Först skulle det ta ett dygn för att få en ny sändning, men med en patch* så kan vänta i några timmar istället på nya grejer. För en del låter det dumt med allt inte finns från början, men jag håller inte med där. Hade allt varit med direkt så skulle det bli överväldigt och man inte vet vad man ska göra riktigt. Basvarorna är viktigare än vad man tror. Dessutom är de ju spännande att få se vad man får nästa gång.

*patch = en sorts reperation av ett spel. Det används för att ta bort eventuella buggar eller att fixa till småkrångel. Patch är också engelska för plåster.

Det finns sex olika banor man kan göra: Övervärld, undervärld, simbanor, spökhus, luftskepp och slottbanor. Varje grafikstil och musikton är väldigt välbekant så det känns väldigt underbart. I alla fall om man är Mario-nörd som jag är. Fast jag har aldrig sett luftskepp och spökhus i Super Mario Bros tidigare. Det är lite coolt.

Möjligheterna är oändliga. Stapla upp flera fiender ovanpå en förstorad Bowser? Inga problem.

Möjligheterna är oändliga. Stapla upp flera fiender ovanpå en förstorad Bowser? Inga problem.

När man skapar egna banor kan man provspela lite för att fila på banorna. Det är till för att till exempel planera ett väl tajmat hopp med Mario. Man kan ”bromsa” genom att trycka på kläppan (en sån man har när man spelar in en film ni vet) så ser man ett spår efter Mario. Vill du placera en plattform, mark eller varför inte lägga en röd Paratroopa där? Alltså, baneditorn är sjukt rolig att hålla på med och det är så enkelt. Vissa objekt kan man ”skaka” så att man får andra ting. Till exempel så kan man byta färg på Koopa Troopas från grön till röd. Sen finns det olika ljudeffekter man kan lägga ut på banorna och det skapar många möjligheter. Om man vill kan man spela in sina egna ljud och placera ut på banorna. Men dina egna ljud kan man inte användas online – på ett sätt och vis är det synd men samtidigt förstår jag Nintendo i det här läget.

Ljudeffekterna är verkligen skitroliga och jag ler inombords.

När man är ”färdig” och känner sig helt nöjd med sin bana så kan man välja att lägga upp sin bana online. Men då måste du klara av din egen bana först, och det tycker jag är självklart. Kan du inte klara av din egen bana, hur ska någon annan göra det?

Att spela andras banor är roligt. Det är fascinerande att se hur påhittiga folk är där ute i världen. Man kan prova på enstaka nya banor i Course World, eller kolla in vilka banor respektive skapare som ligger i topp. Givetvis går det att följa olika skapare för att se vad hen har skapat för ny bana. Däremot är det så synd att Nintendo inte har i nuläget lagt upp ett filter där man kan kolla vad ens vänner har lagt upp. För att göra det så måste man ta reda på en kod som en polare har lagt upp (via sociala medier till exempel) och sedan följa personen. Det här är väldigt krångligt, Nintendo. Hoppas verkligen att ni lägger upp en patch där man kan se vad vänner har lagt upp för banor i framtiden.

Vill man spela ett gäng banor i rad med ett antal liv, så är både 10 Mario Challenge och 100 Mario Challenge utmärkta val. Det finns två skillnader mellan dessa lägen.

  1. I 10 Mario Challenge har man tio liv. I Mario Challenge har man 100 liv.
  2. Det är Nintendo själva som har gjort banorna i 10 Mario Challenge. De är riktigt roliga, men de fungerar också som förslag till idéer ifall man inte kommer på något i baneditorn. Men om du spelar 100 Mario Challenge så är det slumpaktiga banor som andra skapare har gjort.

Det finns tre svårighetsgrader i 100 Mario Challenge. Och svårighetsgraden är verkligen variabel. Spelar man till exempel en klurig och svår bana (i mina ögon är japanerna förjävliga på detta) så räknar med att förlora liv snabbt. Man kan också hoppa över en bana om man inte kan klara av den. Om man har klarat av 100 Mario Challenge kan låsa upp nya dräkter i Super Mario Bros-läget. Ganska bra om man inte har en Amiibo, som man kan använda för att direkt låsa upp dräkter. Men det finns dräkter som inte en Amiibo kan låsa upp. Tack vare att det finns så många banor – när jag skriver detta har det redan släppts över en miljon banor online! – så är Super Mario Maker ett spel som räcker otroligt länge.

Sen är det en annan sak som jag tycker är rätt intressant. Jag skapade ett par banor till mina döttrar och jag tror att i utbildningssyfte så kan man lära barnen grunderna med hur man spelar en Mario-bana i klassisk stil. Genialt.

Course Wold är platsen där man kan spela på andras banor - och antalet banor växer lavinartat. Här kan man ägna åt spela andra banor länge. Tips: Testa 100 Mario Challenge.

Course World är platsen där man kan spela på andras banor – och antalet banor växer lavinartat. Här kan man ägna åt spela andra banor länge. Tips: Testa 100 Mario Challenge.

Super Mario Maker låter väl som det ultimata Mario-spelet?

Nja, nästan.

Super Mario Maker är spelet jag har längtat efter i åratal, men det finns saker jag funderar på. Små saker som avsaknaden av vissa fiender som Rip Van Fish, Charging Chucks och de blåa Koopa Troopas ifrån Super Mario World är noterat från många. Att det inte finns nedförsbackar som Mario kan slajda på är också underligt, för han kan ju göra det i alla spelen utom i Super Mario Bros. Inga Poison Mushrooms? Och varför finns det inte ett läge ifrån Super Mario Bros 2 med? Okej, det är ju ett helt annat typ av plattformsspel som från början inte var ett Mario-spel men jag tror att Super Mario Bros 2 skulle fungera bra här med. Kanske ett blivande DLC-paket? Vem vet.

Kommer Super Mario Maker att lyfta upp Wii U? Det törs jag inte svara på, men spelet förtjänar att spelas och att köpas. Jag tycker det är klokt av Nintendo att släppa ut det till Wii U och inte till Nintendo 3DS för ett Super Mario Bros-spel ska spelas på tv! Sen undrar jag om Super Mario Maker har öppnat upp en dörr för kommande baneditorspel. Kanske om några år så får man se ett Zelda Maker, eller varför inte ett Metroid Maker?

En sak vet jag. Nintendo har skapat en klassiker som kommer att tyckas om i åratal.

Tre plus:

1. Att skapa banor är enkelt, roligt och man vill inte sluta att ha roligt.

2. Nostalgikern, gamern, och folk som bara vill ha roligt kommer att ha roligt att spela andras banor.

3. En dröm har gått i uppfyllelse. Jag har väntat i snart 30 år på detta.

Tre minus:

1. Att det inte än så länge finns ett filter där man kan ha sina vänner är verkligen synd.

2. Vissa fiender, tillbehör och objekt saknas. Kanske tillkommer senare i DLC-paket.

3. Vart är Super Mario Bros 2?

Det går att placera Bowser i olika miljöer. Till och med under vatten!

Det går att placera Bowser i olika miljöer. Till och med under vatten!

Slutsats:

Super Mario Maker är precis så roligt som jag hade hoppats på. Men vad som är överraskande är att det är så smidigt och beroendeframkallande. Jag kan sitta i timmar för att komma på en enda bana. Wii U-gamepaden är som gjord för det här riktigt fantastiska spelet. Man känner lätt igen Mario och de fyra klassiska äventyren som Super Mario Maker erbjuder. Sen tror jag att Nintendo har fler äss i rockärmen i form av DLC. Oavsett man älskar att skapa eller att spela andras banor kommer man ha roligt. Oavsett om man svär när man inte klarar av en skitsvår bana så har man roligt. För det är vad Nintendo har lyckats med mest i Super Mario Maker. Det är vad Nintendo har sagt i åratal: Spel ska vara roligt. Och Super Mario Maker är riktigt roligt! Det här är en klassiker.

Betyg: En femma av fem.

Annonser

30 år med plattformshoppande med Mario. (plus lite förord om Super Mario Maker)

SMB4-1Ända sedan 1980-talet har jag haft en särskild förebild i och med den långa tid jag har spelat tv-spel. Den förebilden är ett av de viktigaste spelen i historien; Super Mario Bros. Vilken kotte som helst känner till det episka spelet med rörmokaren Mario och hans uppdrag som går ut på att rädda prinsessan Peach ifrån den onde kung Koopa – eller Bowser som vi mer känner honom idag.

Mario är givetvis äldre än trettio år – han dök ju upp i Donkey Kong 1981 – men det är ju uppmärksammat att det mest kända plattformsspelet firar 30årsjubileum.

Super Mario Bros var ett av de första spelen som scrollade åt höger. Annars hade de spelen som kom ut innan, en enda bildruta som stod still. Bana 1-1 är legendarisk. Första mötet med en sur Goomba var en underbar instruktion och introduktion för nyblivna gamers. Hoppade man på en Goomba så blev han platt som en pannkaka. Det fanns några Goombas till på samma bana och så stötte man på en grön sköldpadda (Koopa Troopa). Till skillnad mot Goomban så gömmer sig Koopa Troopa när man hoppar på honom. Sen kan man sparka skalet likt en fotboll och alla fiender som är i vägen för det rusande skalet blir knockade likt bowlingkäglor.

Super Mario Bros är ett rejält kraftverk inom spel. Alla fiender, alla powerups, alla perfekt placerade objekt på varendaste bana är ikoner. Inte bara för 1980-talet. Inte bara för Nintendo. Utan för en modern popkultur som blomstrar till och med ännu starkare nu än någonsin tidigare.

Hur många gånger har man fasat när en Lakitu slänger Spinys på en på bana 4-1?

Hammer Bros på bana 8-3 är rena legosoldater man fruktar än idag.

Har du testat -1? Det är nog den mest legendariska buggen i spelhistorien.

Super Mario Bros är mycket mer än ett spel.

Om jag fick välja fem saker jag blev inspirerad av under hela 1980-talet så är Super Mario Bros tveklöst ett av de fem.*

Den exakta kontrollen gjorde, och fortfarande gör, Super Mario Bros riktigt spelbart. Hade kontrollen varit lika klumpig som till exempel i Ice Climber så tror jag inte att jag skulle uppskatta Super Mario Bros lika mycket som jag gör idag. Om jag får Mario att ramla ner för ett stup eller om han råkar springa in i en Spiny så är det inte kontrollens fel.

30 år senare har Mario varit med i många uppföljare till det ikoniska spelet Super Mario Bros. Han har varit med i olika sportspel, spinoffs, remakes, 3D-plattformsspel och till och med brädspel. Men det kommer alltid att vara Super Mario Bros som jag alltid kommer att minnas honom bäst. Det simpla är det bästa.

6A777A48-BE19-49B7-A1AB-861714172962_zpskfge5axp

I och med 30årsjubileumet av Super Mario Bros, så har Nintendo släppt ut ett spel jag har längtat efter i snart 30 års tid. Spelet heter Super Mario Maker, och det är en baneditor. Äntligen kan man göra sina egna banor!

Jag har suttit i flera timmar för att komma på idéer och jävelskap i baneditorn. Det är riktigt enkelt att använda Wii U-gamepaden och jag är riktigt imponerad av den stora variation som Super Mario Maker erbjuder. Ska jag placera en Goomba här, eller där? Hur många kanoner ska det vara på banan? Det enda som hindrar är ens fantasi.

Eftersom Super Mario Maker inte har tillgång till allt ifrån start, så har man basgrejerna endast tillgängligt. Men ju mer man sitter med editorn, så kommer det nya ting. Nya bakgrunder, nya fiender och eventuellt nya spelstilar. Man kan skapa banor ifrån Super Mario Bros, Super Mario Bros 3, Super Mario World och New Super Mario Bros U. Alla spelen är olika varandra, så en del grejer finns inte i vissa spel. Yoshi finns endast i Super Mario World och New Super Mario Bros U, och det är bara i Super Mario Bros-läget som man kan använda sig av alternativa dräkter.

Super Mario Maker är verkligen beroendeframkallande. Nästan som det vore livsfarligt. Okej, det var lite överdrivet av mig, men räkna med många timmars underhållning. Jag tycker än så länge att Nintendo har skött onlinedelen riktigt bra, och det är väldigt lätt att spela en bana skapat av en annan person.

Det finns specialgjorda banor gjorda av Nintendo själva i 10 Mario Challenge, där man ska klara av åtta banor med endast tio liv. Sen finns det 100 Mario Challenge, där man ska klara av upp till sexton banor med 100 liv. Men de banorna är slumpvalda banor som är gjorda av fans som äger spelet. Så banor finns det gott om, och mer kommer det att bli.

Jag kommer absolut att slänga upp en recension längre fram, men än så länge är Super Mario Maker ett riktigt måste.

Om ni vill testa banor jag har gjort så har jag lagt upp några koder som leder till dessa banor:

  • ”Kick That Shell And Jump Pipes!” 0850-0000-0016-F8DC
  • ”Lakitu Mayhem!” 0EAB-0000-0017-65BB
  • ”Wabash Cannonball” 2EDC-0000-0022-1D12

Grattis på 30årsdagen, Super Mario Bros!

* De fem som inspirerade mig på 1980-talet är:

Super Mario Bros

Freddy Krueger

Jason Voorhees

The Empire Strikes Back

The Simpsons

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 30: Super Mario Bros.

super-mario-bros-1

Det mest berömda tv-spelet någonsin behöver ingen introduktion. Vi vet alla vad Super Mario Bros är för sorts spel. Däremot kan jag berätta varför jag har med det här spelet i min lista. Som många andra antar jag, så är Super Mario Bros det första spelet jag spelade till NES och jag tyckte om det omedelbart. Jag hade spelat The Great Giana Sisters innan men jag märkte direkt att Super Mario Bros var originalet och att det var ett mer komplett plattformsspel. Den perfekta kontrollen gör så att det är jättelätt att styra Mario eller Luigi, och om man råkar hoppa för tidigt eller springa rakt ner i ett stup, så skyll inte på kontrollen – för det är ens eget fel. Allt handlar om reaktionsförmågan. Super Mario Bros firar 30 år i år och fortfarande är det förbannat kul att spela, tack vare att Nintendo och Shigeru Miyamoto skapade 32 geniala plattformsbanor som satte en standard. De placerade ut fienderna på exakt rätta platser, och om du skulle hoppa fel och krocka med en röd Koopa Troopa så är det uträknat. Redan för 30 år sedan så var Nintendo noggranna med att skapa ett perfekt och banbrytande spel. Den simpla 8-bitsgrafiken ser många som konst idag – även jag gör det. Dess visuella stil är fortfarande jättecoolt. Musiken är minst lika häftigt än idag. Alla kan nynna på övervärldstemat, eller hur? Ljudeffekterna är också ren och skär spelhistoria – om man hör ljudet när Mario får en powerup eller ett extraliv känner man igen det direkt. Super Mario Bros är ett klassiskt exempel på ett spel som man kan spela hur många gånger som helst och tycka att det är rättvist utmanande. Även om man kan banorna i ryggmärgen så är det lätt att göra misstag. Men vad gör det om man lyckas huggas ned bron som får Bowser att hamna i lavan – och man möter en Toad som säger ”Thank you Mario! But our princess is in another castle!” Stilrent. Super Mario Bros har en lång rad uppföljare och många kopior, men man ska aldrig glömma bort vart rötterna kommer ifrån. Det är en äkta tv-spelsklassiker i världsklass.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

30. Super Mario Bros.

31. Dark Souls II.

32. Bubble Bobble.

33. Super Mario Galaxy.

34. Banjo-Kazooie.

35. Legend Of Zelda.

36. Street Fighter II Turbo – Hyper Fighting.

37. Mario Kart 8.

38. Xenoblade Chronicles.

39. Batman – Arkham City.

40. The Walking Dead Season 1 & 2.

41. Metroid Prime.

42. Legend Of Zelda – Ocarina Of Time.

43. Tomb Raider. (reboot)

44. Conker’s Bad Fur Day.

45. Batman – Arkham Asylum.

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Topplista: 7 minnesvärda farsor i spelens värld.

Idag är det fars dag. Och eftersom det är fars dag har jag valt att utnämna mina sju mest minnesvärda farsor inom tv-spelens värld. Jag har lagt in dessa sju farsgubbar i en enkel topplista.

john marston

7. John Marston – Red Dead Redemption.

John Marston hade en lång resa att genomföra. Han skulle sätta dit sina förra detta vänner, som var efterlysta av lagens långa arm. Han reste igenom hela södern, igenom Mexico och sen i norr. Varför han gjorde det? Det var för att se sin fru och sin son igen.

Talon_Artwork_(Ocarina_of_Time)

6. Talon – Legend Of Zelda: Ocraina Of Time.

Talon äger den lokala ranchen Lon Lon Ranch, där den välkända Lon Lon Milk skapas. Han är far till sångfågeln Malon, och han tycker om att ta en tupplur då och då. Talon är väldigt suspekt lik en välkänd rörmokare ifrån en annan Nintendo-serie.

haggar

5. Mike Haggar – Final Fight.

Mike Haggar är stadens borgmästare, och med sina wrestlingegenskaper är det enorma kraftpaketet Haggar en äkta slagskämpe. När några uslingar kidnappar hans dotter, drar Haggar på sig sina grona byxor med det enorma hängselbältet och visar skurkarna vart skåpet ska stå.

metal-gear-solid-big-boss

4. Big Boss/ Naked Snake – Metal Gear Solid 3 med flera.

Den legendariska soldaten var inte bara en otrolig soldat, men han var också far till den minst sagt ikoniske Solid Snake och antagonisten Liquid Snake.

DracSymph

3. Dracula – Castlevania-serien.

Mörkrets furste; greve Dracula, har ställt till det för många generationer i Belmont-familjen. Vad som också är intressant är att Dracula är far till en av de mest fascinerande hjältarna någonsin: Alucard.

MP8_Artwork_Bowser

2. Bowser – Super Mario-serien.

Troligtvis är Bowser den mest kända skurken i spelvärlden. Han har också åtta (!) barn, som går i hans fotspår. Det diskuteras om att de sju barnen som var med i Super Mario Bros 3 inte är hans barn och att endast Bowser Jr är hans son. Men jag anser att de sju barnen i Super Mario Bros 3 är Bowsers barn.

thelastofus3

1. Joel – The Last Of Us.

Joel har inte haft det lätt. Vad som hände hans dotter Sarah var en av spelhistoriens mest sorgliga ögonblick, och eftersom jag själv är farsa blir man inget annat än berörd av detta. Tjugo år senare, när Joel möter den lätt uppkäftiga och tuffa tonåringen Ellie så bildas det ett särskilt band mellan dom direkt. Joel blir som en sorts fadersgestalt för Ellie. De lär sig att lita på varann och framför allt hjälpa varann i den riktigt livsfarliga värld av infekterade människor.

Till sist önskar jag er alla farsor därute en trevlig fars dag!

När man spelat ett spel man spelat många gånger förut – en liten uppföljning på Lanias/RPGaidens inlägg.

I början av Final Fantasy IX får man bekanta sig med underbara Vivi. Jag har spelat klart spelet två gånger. Lania är inne på sin femte gång. Det är inte så svårt att förstå för Final Fantasy IX - och Vivi - är älskvärda.

I början av Final Fantasy IX får man bekanta sig med underbara Vivi. Jag har klarat av spelet två gånger. Lania är inne på sin femte gång. Det är inte så svårt att förstå för Final Fantasy IX – och Vivi – är älskvärda.

Jag brukar läsa en hel del inlägg från andra spelbloggar på nätet. Det är allt från en recension till en nyhet. Men oftast är det personliga inlägg som jag tycker är intressant, för jag kan relatera mig i några av de saker spelbloggare skriver om. Ett sådant inlägg läste jag nyligen. Min väninna Lania har skrivit en väldigt intressant text i hennes spelblogg RPGaiden. I det inlägget tar hon upp ett ämne som jag känner mig igen lätt i, nämligen att ta tag i ett klassiskt spel som man spelat några gånger förut. Hon tänker spela klart Final Fantasy IX för femte gången, och berättar varför hon gör det.

Läs gärna hennes inlägg för det är verkligen bra skrivet av henne. Jag lämnade en kommentar i bloggen men jag hade egna frågor i huvudet om det här ämnet. Att spela spel man klarat av flera gånger. Varför gör man det egentligen? Varför vill jag spela ett spel jag spelat klart för, till exempel tio år sen? Vad får jag egentligen ut av det? Det kan ju aldrig bli som det var första gången?

Nej, det spelar ingen roll om man spelat ett visst spel 20 gånger i livet – ingen gång är alls som första gången. Det behöver ju inte betyda att spelet blivit sämre, det är bara upplevelsen som kan vara annorlunda. På gott och ont.

Jag är en sån person som tycker om att besöka platser jag varit på tidigare kulturellt. Jag tror jag har tittat på Friday The 13th IV – The Final Chapter säkert över 20 gånger men jag gillar den bekväma, klassiska känslan av något man uppskattat när man var yngre. Jag kan lyssna på en valfri sång med Johnny Cash för det är avkopplande med något man känner igen. Så är det med tv-spel också. Får jag för mig att spela Legend Of Zelda: A Link To The Past, Mega Man II, Final Fantasy VI/IX, Super Mario Kart eller Super Metroid, då gör jag det. Jag tröttnar aldrig på den där trygga känslan. De ljuva tonerna. Den där helgjutna kontrollen och de kvicka instinkterna som man utvecklats efter att ha spelat ett visst spel många gånger. Ett spel kan vara vackert fast det är gammalt som gatan. Ja, till och med Duck Hunt har sin skönhet.

Trots man utvecklat sina reflexer och kunskaper, så är bana 8-3 i Super Mario Bros fortfarande rättvist utmanande. Det gör spelet värdigt att återvända till. Många gånger.

Trots man utvecklat sina reflexer och kunskaper, så är bana 8-3 i Super Mario Bros fortfarande rättvist utmanande. Det gör spelet värdigt att återvända till. Många gånger.

Utmaningen i vissa spel återstår. Jag tycker fortfarande att bana 8-3 i Super Mario Bros är rätt intensiv. För att inte nämna banan Awesome i Super Mario World… Men det finns vissa spel som jag klarat av en gång som jag troligtvis inte kommer att spela igen på grund av att de är så svåra. Battletoads till NES är det perfekta beviset för det. Jag gillar utmanande spel men när de blir riktigt svåra vill jag inte spela dom igen, även om jag tyckte de var bra förr. Jävla Turbotunnel.

Jag är garanterat säker på att jag kommer att spela Red Dead Redemption, The Last Of Us eller Bayonetta många gånger fler i framtiden. Precis som jag gärna tittar på The Burning eller en av de gamla Star Wars-filmerna för femtielfte gången. Att återupptäcka saker tror jag har ärvt efter far, som älskade att spela gamla EP-singlar med till exempel tidiga Beatles, Fats Domino eller Grandpa Jones.
Jag älskar det gamla, men jag tycker minst lika mycket om det nya. Det är bara det att jag känner mig tryggare med det gamla. Jag vet inte om det har med åldern att göra, men det är säkert bara jag som tycker det. Likt Lania, kan jag koppla av och trollbindas av Vivis, Garnets och Zidanes episka resa i det fyra CD-skivors stora spelepok Final Fantasy IX.

Självklart ska ett spel vara bra. Det är ju viktigt och en prioritet. Men för att ett spel ska vara tidlös måste det sticka ut från mängden. Det spelet ska ha något man ska minnas resten av livet. Det kan vara en viktig scen i spelet, som till exempel när Terra marscherar mot gruvstaden Narsche i Final Fantasy VI. När Link drar upp Master Sword i A Link To The Past. När man väcker Dracula till liv igen i Castlevania II: Simon’s Quest. Vad som händer med Joels dotter i The Last Of Us. Det kan vara en episk bossfight eller när man sätter en perfekt putt i Mario Golf: Toadstool Tour. Eller för all del när man skjuter bort Donkey Kong JR med ett rött skal innan mållinjen på Rainbow Road i Super Mario Kart. I Special Cup 150 cc! Den känslan är svår att överträffa.

Ett spel jag faktiskt spelade mycket innan jag till slut klarade av det var Battletoads till NES. Klart ett av de svåraste spel jag någonsin spelat. Turbotunneln blev en symbol för Battletoads groteska svårighetsgrad.  En sak är säker. Jag tror inte jag kommer att spela det igen och framför allt inte klara av det en gång till.

Ett spel jag faktiskt spelade mycket innan jag till slut klarade av det var Battletoads till NES. Klart ett av de svåraste spel jag någonsin spelat. Turbotunneln blev en symbol för Battletoads groteska svårighetsgrad. En sak är säker. Jag tror inte jag kommer att spela det igen och framför allt inte klara av det en gång till.

Jag har spelat tv-spel i snart 27 år. Om några år så har jag spelat i 30 år. Tre decennier. Det är en lång tid. Jag har upptäckt en hel del och det tänker jag inte sluta med. Den resan har varit fantastisk och jag tänker fortsätta resa vidare. Och jag besöker gärna platser som Mushroom Kingdom, Hyrule, Green Hill Zone, Zebes, Bubble Man Stage, Shadow Moses Island, Gaia, Figaro Castle, Fort Mercer och Raccoon City igen. Dessa fantastiska platser har gett mig minnen för livet.

Jag vet inte hur många gånger jag spelat vissa spel men jag kan visa er en lista på de 10 spel jag vet att jag har återvänt till flest gånger och utan inbördes ordning.

  • Super Mario Bros
  • Legend Of Zelda: A Link To The Past
  • Adventures Of Lolo 3
  • Final Fantasy VI
  • Goldeneye 007
  • Super Mario Kart
  • Wonder Boy III: The Dragon’s Trap
  • Tetris
  • Kid Icarus
  • Banjo-Kazooie
Adventures Of Lolo 3 är det tredje spelet i den kluriga pusselspelserien till NES. Det är det bästa i serien och jag har återvänt till det många gånger.

Adventures Of Lolo 3 är det tredje spelet i den kluriga pusselspelserien till NES. Det är det bästa i serien och jag har återvänt till det många gånger.

Sätrapôjks adventskalender 2013 – Lucka 1: Bowser.

God förmiddag! Äntligen är det december, och dessutom är det ju första advent. Jag har under morgonen tecknat en spelboss och först ut är Super Mario Bros antagonist: Bowser.

20131201-100902.jpg

Bowser är ett måste i denna kalender. Han fick rätt stora horn visserligen men jag hoppas ni känner igen honom. Jag dyker upp i bild med tvättbjörnsutstyrseln från Super Mario Bros 3. Varför håller Bowser i ett ljus? Jo, för att det är första advent idag. Temat är ju trots allt ”Sätrapôjk, spelbossar och julen”.
Jag är glad att kalendern har börjat! Hoppas att ni fortsätter att följa den. Imorgon ska jag teckna Kefka från Final Fantasy VI.

Teckning: Super Mario Bros/Game Of Thrones-mashup.

Här sitter Mario i sin egen järntron, precis som Ned Stark gör i Game Of Thrones.

Här sitter Mario i sin egen järntron, precis som Ned Stark gör i Game Of Thrones.

Den här gången har jag slagit ihop två omtyckta franchises: Spelet Super Mario Bros och tv-serien Game Of Thrones.

Jag tecknade en annorlunda variant av Järntronen, som här består av gröna rör, för jag ville påminna om Marios yrke. Emblemet för Game Of Thrones ändrades en del. Jag skrev Super Mario Bros istället och bytte ut de fyra huvudena. Istället för drake, lejon, varg och hjort så blev det fyra huvuden från Svamprikets värld: Yoshi, Bowser, Luigi och en Piranha Plant.

Kronan på verket är ju Mario själv. Jag ville honom att se så allvarlig ut som Ned Stark gör på Järntronen. Istället för svärd håller Mario i en vaskrensare.

Jag har målat allt med tuschpennor förutom golvet och vattnet, där använde jag teckningspennor istället.

Jag tyckte den här bilden var rolig att teckna, det är kul att få till såna snilleblixtar ibland. Resultatet blev också som jag ville.

Hoppas ni gillar bilden.

Tv-spel och gamers: Vart är vi egentligen på väg?

Tiden går framåt.

Det märks i många ting, men en sak som verkligen visar att tiden går framåt är tv-spelsutvecklingen.

Jag minns så väl igen när jag läste om Super NES och om de läckra nya spelen. (Super Mario World, A Link To The Past, Street Fighter II för att nämna några) men samtidigt tyckte jag att NES-spelen var på väg att glömmas bort. Det ville jag inte. Vi hyrde ett SNES med Super Mario Kart och Super Mario World vid vissa tillfällen. Vi (framför allt jag) fullkomligt älskade SNES.  Fast så naiv jag var, sålde vi NES:et några år senare (med drygt 70 spel) och inskaffade ett SNES med spelen A Link To The Past, Blackhawk och Yoshi’s Island. Man ville inte hamna efter i jakten på framtiden.

Framtiden är det många strävar efter i tv-spel.

Det kan vara en uppföljare på en älskad spelserie (host Nintendo host), en vidareutveckling av en älskad spelgenre eller en helt ny konsol.

Playstation 4's nya kontroll. Den syndigt röda är min favorit.

Playstation 4’s nya kontroll. Den syndigt röda är min favorit.

I tidramen november 2013-våren 2014 kommer vi att införa bekantskap med två nya konsoler och en helt ny generation är då inledd på allvar.

Helt ny spelmekanik och nya spännande spel är att vänta denna nya generation. Men tänk efter; vad exakt är det som är nytt egentligen? Har det hänt så mycket på – låt säga; 15-20 år?

Visst har det hänt en del. Nintendo 64 var banbrytande med 3D-plattformspel och en kontroll med analog spak. Sony Playstation hade CD-skivor som spelen fanns på istället för kassetter. Nintendo DS hade två skärmar varav den ena var tryckkänslig. Man kunde se på DVD-film på både Playstation 2 och XBOX. Onlinespelandet drog igång på blodigaste allvar med XBOX 360 och Playstation 3.

Plattformgenren utvecklas ständigt efter Little Big Planets bombnedslag, och multiplayerlägen är säkra kort i New Super Mario Bros Wii och U, och nu har Rayman Legends dykt upp med lovord från recensenter: Grymma bossar. Rayman Legends fick bra recensioner, varav 4/5 från Victor Leijonhufvud på FZ.se. (ja, han är en av de viktigaste personerna i P3 SPel och Overkligt men det hör inte hit.) Plötsligt är det inte bara Mario som bjuder på plattformsspel i världsklass. Jag gillade Raymans föregångare; Rayman Origins, väldigt mycket.

I mitten av 1990-talet var det SquareSoft (numera SquareEnix) som var RPG-kungar och en hel värld öppnade ögonen för en sagogenre med titlar som Final Fantasy VII, Xenogears, Legend Of Mana och många andra japanska rollspel var då heta. Men tiden ändrades. Idag är det Bioware som är de hetaste rollspelskaparna, tack vare Dragon Age och episka Mass Effect.

Men, handen på hjärtat; Vad har egentligen ändrats?

Rayman Legends ser riktigt snyggt och roligt ut. Trots att plattformsgenren är välbekant ser det ut som att Raymans nya spel kan ge Mario en rejäl match.

Rayman Legends ser riktigt snyggt och roligt ut. Trots att plattformsgenren är välbekant ser det ut som att Raymans nya spel kan ge Mario en rejäl match.

Det mesta jag ser på spelfronten idag är precis samma som jag såg på NES-tiden. Det låter väldigt konstigt, men tänk efter. Man har fortfarande en kontroll som man kan styra en karaktär i ett spel med, och i stort sett alla trivs med det. Det är så avkopplande och självklart att använda en klassisk handkontroll. Många spydde galla på Wiimote när Wii kom, likaså på Microsofts Kinect. Ändå vill vi ju ha något nytt, för det kommer ju gammal skåpmat med ny garnering. Nya Mario-spel kommer lika ofta som FPS-spel i stil med Call Of Duty, Halo och Battlefield. Det här genren man känner igen, och vill vi verkligen se samma sak komma om och om igen? Säkra kort, okej. Men var är de där spelen som verkligen försöker göra något nytt? Som Flower? Jag vill inte se ett nytt Mario, Zelda, Mass Effect – eller jo, det vill jag ju. Men jag vill se en helt ny spelupplevelse mycket mer.

Wii U har det inte lätt. Uselt tredjepartstöd, för lite spel men det är inte det som inte skrämmer bort spelarna. Många spelare som köpt Wii vet inte ens vad Wii U är, och vad som är bra med den. Där har Nintendo misslyckats med marknadsföring. Jag kan tänka mig att det är svårt att marknadsföra spel och en helt ny konsol, men Nintendo är ju erfarna. Förhoppningsvis lockar de till sig nya spelare när de tunga kanontitlarna dyker upp.

I många spel styr man en man som samlar på sig vapen, dödar, springer/åker och gör olika uppdrag. Banbrytande säger många eftersom det är en viss speltitel som kanske erbjuder ett intressant upplägg. Så banbrytande skulle jag inte kalla det. Fast om ett spel är välgjort så kan jag kalla det bra. Det gör för fan vilken som helst. Jag njuter lika mycket att rida på prärien med Jack Marston i Red Dead Redemption som att utforska galaxer med Shepard i Mass Effect. Två olika genren, men jag ser en hel del likheter.

Vart är vi egentligen på väg?

Förändringar förnöjer, men ibland skrämmer det spelare. Wii U och Kinect är bevisen på detta. Men samtidigt vill vi ju ha något nytt. Hur kan man få till en stabil balans utan att man trillar? Vad gjorde Playstation till en storsäljare och en älskad maskin i mitten av 1990-talet? Nintendos fadäs med Philips? Jag vet faktiskt inte, men det kom fan så mycket spel på den tiden. Inte sedan SNES glansdagar hade jag sett så stark ensemble. Vad är nyckeln bakom Biowares, Dice, och Blizzards framgångar? Vart tog Acclaim och Hudson vägen? Varför syns Rare för lite, nu när Microsoft kan göra något med dom? Hur kan Resident Evil bli läskigt igen efter fiaskoactiondelen med del 6?

Man vet ingenting om framtiden, så det enda man kan göra är att hoppas och fråga. Svaren kommer att komma, men inte i nuet och det förflutna. Utan det är framtiden som har svaren.

Luktspel kan vara det stora inom fem-tio år. Men jag vet inte om jag vill lukta på zombies i ett Resident Evil med lukt. Resident Evil Revelations har inget med ämnet luktspel att göra - eller i alla fall inte än?

Luktspel kan vara det stora inom fem-tio år. Men jag vet inte om jag vill lukta på zombies i ett Resident Evil med lukt. Resident Evil Revelations har inget med ämnet luktspel att göra – eller i alla fall inte än?

Om Wii skapade viftkontroll och Kinect kan erbjuda kontroll med kroppen, så gissar jag att luktspel kommer att bli en trend om kanske fem år? Eller tio år, jag vet inte. Luktspel kan ändra spelandet avsevärt. Men jag vette fan om jag vill spela ett Resident Evil med lukt. Rutten zombie, urk. Tänk dig själv hur otäckt det ska vara. Men det är ändå något jag önskar spelskapare kan ta vara på för här finns det potential – såvida det inte blir partyspel av skiten.

Tv-spel utvecklas, men det gör vi som spelar också. Vi är inte korkade. Vi vet vad vi vill ha och vad vi tycker om att spela. Vi förhandsbokar Grand Theft Auto V, Playstation 4 och Watch Dogs lika gärna som vi greppar tag i en NES-kontroll och kör speedruns på Super Mario Bros, Metroid och Gunsmoke. Vi vågar ta spelandet till en helt ny nivå. Vi bloggar om spel, vi kör radioprogram om spel (P3 Spel med herr Leijonhufvud till exempel) och podcastar om spel. Vi lägger upp videos på Youtube.

Det är inte tv-spelen som har utvecklats mest, det är vi gamers som har gjort det.

Att Mega Man ska vara med i nya Super Smash Bros hade nog ingen trott för 20 år sedan.

Att Mega Man ska vara med i nya Super Smash Bros hade nog ingen trott för 20 år sedan.

Idag står vi vid en tid där vi vet att Mega Man dyker upp i nya Super Smash Bros, Josef Fares har gjort ett spel, Kiefer Sutherland har Snakes röst i Metal Gear Solid 5, en specialutgåva av Saint Row 4 säljs för en miljon dollar och ett nytt konsolkrig är att vänta.

Jag tror att tv-spel har ändrats en hel del men ändå sitter det mest självklara och det viktigaste delen kvar. Det välbekanta. Det som får en att greppa en handkontroll och trycka på ON-knappen. Det, mina vänner, är spelglädjen. Den ändras aldrig.

Vad tror du? Har det ändrats en hel del? Var tror du att vi är på väg?

Att lyssna på spelmusik är verkligen tillfredsställande. (del 3)

När det ska bli rätt stämning så är det viktigt att musiken är rätt. Den iskalla och skräckinjagande musiken där Leon möter sjöodjuret Del Lago i Resident Evil 4 är ett hårt stycke och den finns med i listan nedan.

När det ska bli rätt stämning så är det viktigt att musiken är rätt. Den iskalla och skräckinjagande musiken där Leon möter sjöodjuret Del Lago i Resident Evil 4 är ett hårt stycke och den finns med i listan nedan.

Det här är den tredje delen i min spelblogginlägg om spelsoundtracks.

Vissa spelserier brukar ha musik som är lätt att känna igen för de oftast har samma ton i musikstyckena. Ibland är det samma musikstycken fast det är andra versioner. Mario-spelen är det perfekta exemplet på det. Hur många versioner av underjordstemat från Super Mario Bros finns det egentligen? Jag har inga problem med det, för det är bra att ha något med som man känner igen, särskilt i ett Mario-spel. Det är som en god cover av en bra låt som man gillar med originalet.
Jag gillar originalversionen av underjordstemat, eftersom den är så simpel och rak. Med NES begränsningar dessutom var det en genial ton.
Mega Mans 8-bitsäventyrs soundtrack är också lätt att känna igen på grund av dess grymma technomusik. Trots att banorna har olika musikstycken och att man kan skilja dom åt, så känner jag lätt igen ett Mega Man-spel (8-bit) utan problem.
För mig är det viktigt att ett spel eller en spelserie har en sorts musik som passar in. Jag uppskattar även omgjorda varianter av gamla melodier men bara om de är gjorda med finess – och hjärta. En dålig version av en klassiker suger ju rutten röv.

Likt de två föregående inläggen så gör jag en lista på 25 olika spellåtar som skapar stark stämning. Det är ju deras syfte, eller hur? Jag återkommer med det fjärde inlägget om min relation till spelmusik.

1. Title Screen – Luigi’s Mansion (Gamecube)

2. Successor Of Fate – Castlevania: Harmony Of Dissonance (Game Boy Advance)

3. Kokiri Forest – Legend Of Zelda: Ocraina Of Time (Nintendo 64)

4. Main Theme – Ni No Kuni (PS3)

5. Monster Town – Wonder Boy III: The Dragon’s Trap (Master System)

6. Force Your Way (Boss Battle) – Final Fantasy VIII (Playstation)

7. Del Lago – Resident Evil 4 (Gamecube, PS2, PS3, XBOX360, Wii)

8. Overworld – Super Mario World (SNES)

9. Main Theme – Halo 4 (XBOX360)

10. Splash Woman – Mega Man 9 (XBOX360, PS3, Wii)

11. Forest Frenzy – Donkey Kong Country (SNES)

12. March Ahead – Paper Mario (Nintendo 64)

13. Squilla – Space Harrier (Master System)

14. Vanille’s Theme – Final Fantasy XIII (PS3, XBOX360)

15. Cow Day’s – South Park Rally (Nintendo 64, Playstation)

16. Boss Battle – Legend Of Zelda: Majora’s Mask (Nintendo 64)

17. Spring – Harvest Moon: Back To Nature (Playstation)

18. Underworld – Super Mario Bros (NES)

19. Mystery Of The Forest – Chrono Trigger (SNES)

20. Magnificent Palace A – Muramasa: The Demon Blade (Wii)

21. Vivi’s Theme – Final Fantasy IX (Playstation)

22. Dr. Mario – Super Smash Bros Melee (Gamecube)

23. Overworld – New Super Mario Bros U (Wii U)

24. Faron Woods – Legend Of Zelda: Skyward Sword (Wii)

25. Theme – Bubble Bobble (Commodore 64)