Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 22: Resident Evil 2.

343841

Den klassiska och den ännu bättre uppföljaren till en av tidernas största spelklassiker. Resident Evil 2 är väldigt bekant om man har spelat ettan men det är såklart större, bättre och läskigare. Leon S. Kennedy och Claire Redfield samarbetar med att försöka överleva i den zombiesmittade staden Raccoon City. Capcom har lyckats åter igen att skapa en härlig B-filmskänsla med de köttslafsande zombierna. Som när gubben i vapenaffären blir attackerad av de levande döda. Det är en typisk jump scare-scen som fortfarande funkar. Polisstationen i Raccoon City är stället man spenderar mest tid i och det finns en hel del pussel att lösa. samtidigt som att man ska akta sig för zombier och andra monster – som de där Lickers som kan hoppa ner ifrån tak eller fönster för att överraska dig. Lickers är rätt hemska varelser, med sina långa tungor. Man får bekanta sig med Sherry Birkin och den mystiska Ada Wong, beroende vilken karaktär man styr. Man får också veta att Sherrys far, Umbrella-vetenskapsmannen William Birkin, är mannen som har skapat G-viruset som är en aggressivare variant av T-viruset ifrån första spelet. Han injicerar viruset i sig själv och blir en livsfarlig mutant som man får handskas med i några scener. Det där stora ögat som växer på Williams axel är creepy. Den spelare som får spela det andra scenariot får inte bara en del andra pussel men också en annan elaking att akta sig för: Mr X. Han är en stor koloss som vill döda dig och han slår hårt. Det finns en scen i spelet som fick mitt hjärta att nästan hoppa ur kroppen på mig när jag spelade Resident Evil 2 för första gången, och det enda jag kan säga att Mr. X är väldigt oförutsägbar. Resident Evil 2 är precis lika stämningsfullt som första spelet men det som gör tvåan så bra är att den känns mer som en skräckfilm i jämförelse med föregångaren. Polisstationen är en legendarisk plats, precis som herrgården i ettan är. De mystiska partierna med Ada Wong, William Birkin och de olika scenariorna med Leon och Claire är väldigt bra och lyfter upp hela spelet. Musiken är också bra, och jag gillar de olika skräckfilmsmusikstyckena i polisstationen. Resident Evil 2 känns så perfekt gjort och förblir det ultimata spelet i denna skräckfilmsserie. Det enda jag hoppas på att Capcom gör en HD-remake i stil med Resident Evil HD Remastered. Då kan Resident Evil 2 bli ännu bättre än vad det faktiskt redan är.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

22. Resident Evil 2.

23. Castlevania II – Simon’s Quest.

24. Paper Mario – The Thousand Year Door.

25. The Last Of Us.

26. Mega Man 3.

27. Bloodborne.

28. Legend Of Zelda – The Wind Waker.

29. Castlevania – Symphony Of The Night.

30. Super Mario Bros.

31. Dark Souls II.

32. Bubble Bobble.

33. Super Mario Galaxy.

34. Banjo-Kazooie.

35. Legend Of Zelda.

36. Street Fighter II Turbo – Hyper Fighting.

37. Mario Kart 8.

38. Xenoblade Chronicles.

39. Batman – Arkham City.

40. The Walking Dead Season 1 & 2.

41. Metroid Prime.

42. Legend Of Zelda – Ocarina Of Time.

43. Tomb Raider. (reboot)

44. Conker’s Bad Fur Day.

45. Batman – Arkham Asylum.

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 46: Resident Evil HD Remastered.

resident_evil_ps4-4

Den episka överlevnadsskräckens mest kända spelserie startade med Resident Evil till Sonys Playstation. Det var ett spel där coole Chris Redfield och fantastiska Jill Valentine hamnar i en mystisk herrgård utanför Raccoon City, och i herrgården finns det massor av zombies! Resident Evil var banbrytande eftersom det var på den tiden läskigt att stöta på zombierna och andra otyg som lurade överallt i den stora herrgården. Man skulle också lösa en hel del pussel för att ta sig vidare i herrgårdens många rum. Jag minns att det ostiga B-filmsröstskådespeleriet var så dåligt att det var bra. Vem minns inte ”You were almost a Jill sandwich” väl sagt av Barry Burton? När Nintendos Gamecube kom, så skulle det komma en rejält uppiffad remake av klassiska Resident Evil, och det spelet var ännu bättre på alla sätt och vis. Plötsligt kändes herrgården mer skräckinjagande, ljussättningen var jävligt passande. Capcom omvandlade det här spelet helt och hållet att jag trodde att det här var ett nytt spel. Några pussel var helt nya och Capcom lade till en farligare variant av zombies: Crimson Heads. När du ser en röd, arg zombie springa(!) så gäller det att se upp. Gamecubes remake känns mycket mer som en ljuvlig skräckfilm för dess atmosfär är så stilrent och man är på helspänn ofta. Men det är inte den ultimata versionen. Den ultimata versionen är Resident Evil HD Remastered, som dels har högupplöst grafik. Men det som är allra bäst med HD-remaken är att kontrollen är bättre än någonsin! Äntligen kunde man röra sig fritt utan att behöva rotera Jill eller Chris för att kunna springa åt den riktningen. Både Chris och Jill har olika utmaningar och spelscenarion, så det här spelet tåls att spelas minst två gånger – en gång var per huvudkaraktär. Resident Evil HD Remastered tar en tillbaks till den fantastiska inledningen som startade en episk spelserie som de flesta älskar idag. En serie där man lär känna till Chris Redfield, Jill Valentine, Umbrella, Albert Wesker, T-viruset, Raccoon City och så vidare. Något stort var på gång.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 70: Resident Evil 4.

870950-resident_evil_4_box_pal

Det var klokt av Capcom att ändra om den visuella stilen och att ändra spelmekaniken i deras Resident Evil-serie, när Resident Evil 4 kom. Det är totalt awesome att få följa med bekanta Leon S. Kennedy i ett nytt skräckäventyr. Borta är zombierna och Raccoon City likaså, men man får i det här spelet utforska en läskig spansk by med galna bybor som vill döda en. Bland de mest otäcka är de potatissäck täckt över huvudet och är beväpnade med en fet motorsåg. Får en sån tag i dig är det kört. Resident Evil 4 känns som en kall och lätt dimmig höstdag och det passar atmosfären otroligt bra. Det finns inget T-Virus eller G-virus heller, men en annan otäck smitta; Las Plagas. Den smittan är en parasit som kontrollerar dess bärare och gör hen aggressiv och ibland till ett äckligt monster. De låsta kameravinklarna är borta och man får hela tiden se omgivningen när coole Leon rör sig i den otäcka byn, skogen eller i någon byggnad. Då och då stöter han på spelhistoriens coolaste  – irländske, tror jag – försäljare som dyker upp vid rätt tillfälle. Replikerna ”What Are You Buyin’?” och ”What Are You Sellin’?” med den där mörka och lätt raspiga rösten är några personliga favoriter. Resident Evil 4 ändrade hela skräckspelsserien för all framtid men det var också nödvändigt vid det ögonblicket. Det resulterade till ett unikt och framför allt ett jättebra skräckspel.

Noterat: Jag har endast spelat originalversionen och inte HD-remaken, men jag lägger upp en trailer till HD-remaken ändå i det här inlägget.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Återblicksrecension: Resident Evil 3 – Nemesis.

resident-evil3

Egentligen är detta en vanlig recension, men eftersom jag har spelat Resident Evil 3 – Nemesis tidigare, (fast jag inte klarat av spelet tidigare förrän nu) så får det här vara både en vanlig recension och en återblicksrecension.

Jill Valentine är fantastisk. Jag gillar hennes klädval i det här spelet. Minst lika klassisk som hennes polisutstyrsel i remaken av Resident Evil till Gamecube.

Jill Valentine är fantastisk. Jag gillar hennes klädval i det här spelet. Minst lika klassisk som hennes polisutstyrsel i remaken av Resident Evil till Gamecube.

Resident Evil 3 – Nemesis handlar om Jill Valentines flykt från den zombieinvanderade staden Raccoon City. Om att köttslafsande zombies inte vore jävligt nog, så har Umbrella (de som ligger bakom T-viruset) skickat ett groteskt monster vars mål är att döda alla S.T.A.R.S-medlemmar och nu har han ställt siktet på Jill. Detta monster heter Nemesis och han är en rejäl varböld i röven. När han väser ”S.T.A.R.S.” inan han dänger till en med sina tentakler eller sin råstyrka får ens ryggrad att frysa till is.

Det tredje spelet är ganska likt föregångarna men har fokus på action än pussel fast pusslen förekommer. Men den största ”nyheten” var att man blev ständigt jagad av den biffiga Nemesis. Det är jävligt att få en raket som han avfyrar rätt i fejset på en. Så det är riktigt tufft att bli jagad av honom. Vill man slåss mot Nemesis så får man räkna med att en del ammunition kan slösas, så det går att undvika att slåss. Tänk över saken noga.

"Vad är klockan?" undrar Jill Valentine. Skämt åsido, men pussel förekommer faktiskt i Resident Evil 3 - Nemesis. Även om de är färre än tidigare.

”Vad är klockan?” undrar Jill Valentine. Skämt åsido, men pussel förekommer faktiskt i Resident Evil 3 – Nemesis. Även om de är färre än tidigare.

Grafiken lider av samma problem som del två. Omgivningarna är fina men karaktärerna är gräsliga i jämförelse när man spelade det för många år sen. Vad ska man egentligen förvänta sig när detta är ett Playstation-spel? Inte så värst mycket. Men å andra sidan stör inte grafiken något. Det kompenseras av den fantastiska skräckmusiken och de tajmande skrämseleffekterna i denna survival horror-klassiker. Resident Evil 3 – Nemesis är verkligen tät och spännande för man blir alltid oförberedd på vad som ska hända. Adrenalinet pumpar varje gång ett monster oförberett hoppar fram på ett ställe man tidigare besökt. Det håller än idag.

Ett välbekant plats. Konferensrummet i polisstationen från Resident Evil 2. Bästa platsen i spelet fast det använts tidigare. Vilken ironi!

En välbekant plats. Konferensrummet i polisstationen från Resident Evil 2. Bästa platsen i spelet fast det använts tidigare. Vilken ironi!

Men vad som inte håller så bra är att man måste springa fram och tillbaka till olika platser man tidigare besökt för det blir väldigt långdraget – bara för att låsa upp en jävla dörr. Bör nämnas att Nemesis lurar runt hörnet och han är inte snäll. Det är nog därför jag tror spelet känns längre än vad det egentligen är. Jag tror faktiskt att Resident Evil 3 – Nemesis är mycket kortare än föregångaren Resident Evil 2. På tal om tvåan, så är det en ren njutning att springa runt i den legendariska polisstationen från Resident Evil 2. Begränsat visserligen men en ren njutning. Till och med musiken är likadan! Det är rätt intressant att se dörrar man tidigare kunde öppna är igenspikade. Frågan är om Leon eller Claire har spikat igen dörrarna när de kutade omkring på stationen? Ett litet mysterium.

Kontrollen är fortfarande kass, men den har förbättrats rejält. Tack vare att man lätt kan vända på Jill 180 grader och man inte behöver trycka på actionknappen för att springa uppför en trappa är plus i kanten. Annars är det rätt lätt att känna igen kontrollen, särskilt om man nyligen spelat någon av föregångarna.

Tre plus:

  • Jag gillar Jill Valentine. En av de bästa kvinnliga hjältinnorna genom tiderna, och hon räds inte att sparka zombieröv eller Nemesis pung.
  • Det är mer action och det blir mer adrenalin som flödar för det blir mer intensivt än tidigare. Särskilt när man har en Nemesis som jagar en.
  • Att återbesöka polisstationen från tvåan är ren njutning.

Tre minus:

  • Trean är kortare än föregångarna men känns längre att spela på grund av den ständigt dryga genomspringningarna fram och tillbaks. Det är en dålig balansgång.
  • Även om kontrollen känns bättre så stör jag mig väldigt mycket på att det ska vara så svårt att till exempel springa framåt eller sikta.
  • Grafiken är föråldrad, särskilt karaktärerna.
Nemesis är en för jävlig spelskurk som förekommer väldigt ofta. Men samtidigt är han en perfekt roll som spelets antagonist. Nemesis fick sedan komma tillbaks i Resident Evil: The Umbrella Chronicles och i Marvel vs. Capcom 3.

Nemesis är en förjävlig spelskurk som förekommer väldigt ofta. Men samtidigt är han en perfekt roll som spelets antagonist. Nemesis fick sedan komma tillbaks i Resident Evil: The Umbrella Chronicles och i Marvel vs. Capcom 3.

Hur är spelet idag jämfört med då? Slutord.

Resident Evil 3 – Nemesis är ett bra spel, och känns fortfarande rätt spännande att spela. Det är rätt intensivt och man får plöja igenom en del zombies. Tillskottet Nemesis är riktigt badass samtidigt som han är väldigt förjävlig eftersom han kommer fler gånger som en värsta mördarmaskin. Resident Evil 3 – Nemesis har åldrats en hel del, och det är både till det sämre och till det bättre. Det är klart svagast i originaltrilogin till Playstation eftersom det är väldigt kort men samtidigt känns det segt att spela igenom. Det kan nog bero på mindre pussel och mer action. På gott och ont. Jag är glad att Jill Valentine fick vara med ett originalspel till för hon är verkligen fantastisk. Jag hade förväntat mig mer nostalgi som jag fick i herrgården i ettan eller i polisstationen i tvåan men det känner jag inte alls här. Dock är det här spelet klart spelbart och håller än i dag. Capcom vet hur man gör en klassiker.

Betyg: En stark trea av fem.

Resident Evil 3 – Nemesis finns till Playstation, Dreamcast, Gamecube och till PSN. Jag spelade PSN-versionen (amerikansk import) till Playstation 3.

Säsong 2! Sätrapôjks tio frågor till Kerstin Alex!

Denna gång blir det en efterlängtad intervju med en kvinna med vassa och raka ord i sina recensioner och artiklar. Hon är både älskad och hatad av många, men för mig är hon helt enastående. Det här är min intervju med Aftonbladets skribent Kerstin Alex!

Kerstin Alex är spelrecensent och skribent hos Aftonbladet. Hon räds inte för att ta till hårda ord mot något hon verkligen avskyr, och mjuka ord till det hon tycker är bra.

1. Beskriv dig själv som gamer.

Trots att jag växt upp utan spelintresserade syskon eller vänner har intresset funnits där konstant sen jag var 3 år. Min barndom har varit allt annat än lätt och spelandet blev, och är än idag min vardagseskapism. Jag brukar kalla mig för asocial gamer som i att jag ogillar MMO, party eller annat där man tvingas interagera med andra spelare. Jag får nästan alltid prestationsångest av att spela med fler personer. Jag avskyr krigsrelaterade FPS, Fightning och sportspel. Jag älskar plattform, äventyr, äventyr/action, hack and slash och mer än gärna spel med djupare handling knutet till samhället.

2. Läser i din twittersida att du gillar gore. Det första jag tänker på är brutala skräckfilmer, men i det här fallet så tänker jag på Resident Evil. Hur tycker du att den spelserien har utvecklats?
Jag ÄLSKAR gore! Resident Evil borde, som jag brukar säga, byta genre på pappret från Survival Horror till renodlad shooter. Det är inte Survival Horror när man kaskadspyr ammunition på horder av töntiga zombies. Utvecklare verkar vara rädda för att utveckla just skräck eftersom det är en mycket smalare genre. Det är helt okej att de vill tjäna mycket pengar. Men skräck, som vilken genre som helst, borde få existera vid sidan av spel som Call of Duty, inte inta samma form. Jag tycker 4an och 5an är helt okej spel, men skräck? Nej.

Resident Evil 4 är helt okej – men är det skräck? Det tycker inte Kerstin eftersom Resident Evil bytt form från Survival Horror till renodlad shooter.

3. Hur länge har du varit spelskribent?
För att vara exakt har jag varit spelskribent i 1 år och 9 månader. Jag började på Gameplayer.se augusti/september 2010. Efter det skrev jag spel- och filmrecensioner för kulturbloggen november-december 2011. Jag scoutades av Aftonbladet Spela i slutet av det året och fick min första recension publicerad i tidningen i januari i år.

4. Vad är värst? Fanboy eller hater?
Fanboys är väl haters av allt de inte älskar? Jag tycker det i princip är samma sak att vara hater och fanboy, att ha tunnelseende.

5. Finns det någon spelserie som du tycker ”är så uttjatat att få se färg torka är mer spännande”?
Haha vilken fråga. Final Fantasy är väl en sån serie. Har visserligen aldrig tyckt om JRPG:s heller, plus att jag är sur på Square Enix för att de väljer att göra ett Final Fantasy XIII-2 istället för Kingdom Hearts 3.

6. Vad är ett exempel på en riktigt bra spelkaraktär?
En riktigt bra spelkaraktär ska gå att sympatisera med, vara jordnära men ändå ha det där extra man saknar. Jag älskar Nathan Drake just därför. Han har humor, han gör bort sig, men i slutändan klarar han av saker jag aldrig skulle ha klarat. Min absoluta favoritkaraktär är Jennifer i ”Primal” som släpptes 2003 till Playstation 2. Hårdrockarbrud som svär, har sarkastisk humor, räddar dagen och ändå inte är översexualiserad eller överdrivet maskulin.

7. Finns det något spel du ångrat att du har spelat? Varför?
Jag ångrar att jag envist fortsätter spela Silent Hill-serien. Jag borde ha slutat vid ”Silent hill 4: the room”. Allt efter det har förstört all respekt jag hyst för seriens tidigare titlar som gjordes av Team Silent. ”Silent hill” har gått från att vara en riktigt bra psykisk terror till gubben i lådan-nonsens.

8. Hur tror du att det kommer att se ut om fem år i tv-spelens värld?
Ska jag vara ärlig så väljer jag att inte tro eller spekulera någonting. Dels för att jag inte har någon aning, men också för att det är roligare att överraskas av utvecklingen. Men spel som kulturform har ju blivit mer och mer accepterad. Casualspelare tror jag är avgörande för hur utvecklingen kommer att se ut de följande 5 åren.

9. Har du ett tips på ett riktigt underskattat spel?
Problemet är att de spel jag lirat som ingen annan lirat har alltid varit ganska dåliga. Det vill säga det finns nog ingen ”underskattad” titel jag gillar som jag skulle rekommendera någon annan. Summoner är en sådan. Jag skäms nästan över att säga att jag älskade det och lade ner hur många timmar som helst på det.

10. Är spelindustrin tuffare än för tio år sedan?
Tuffare på vilket sätt? Jag var 13 år för 10 år sedan och hade nog inte så bra koll på industrin då. Ändå vill jag svara ja i och med alla iphone/android-spel kostar lite att producera, och spelserier som pressar fram en ny halvdan titel om året bara för att hänga med i svängarna. Sen om massproduktionshetsen redan hade startat för 10 år sedan vet jag inte.

Sen kommer en bonusfråga från Frances Blaxell; som jag intervjuade innan dig: Kerstin, du får väldigt många kommentarer på din stil att recensera. Speciellt anser folk att du utelämnar information om spel och ”hur” de spelas, tex spelmekaniskt. Istället beskriver du nästan enbart känsla och upplevelse. Vad är viktigt enligt dig att ta med i en recension? Känner du att folk har befog för sin kritik av din unika stil? Tror du att du kommer utvecklas eller har du funnit din ”röst”?

Det viktigaste för mig att ta med i en recension är för- och nackdelar, vad som får spelet att skilja sig från resten. Jag har inga problem med att skriva om det spelmekaniska, men om det inte utmärker sig (vilket den sällan gör) känns det onödigt att på 1200 tecken ta upp något så oväsentligt. På ett sätt har de befog för sin kritik. Men det finns så många olika vinkar att tackla en recension på, tekniskt eller som i mitt fall samhällskritiskt. Alla typer borde få existera sida vid sida. En recensent som inte har behov av utveckling borde pensioneras. Men jag har absolut funnit min röst och jag är otroligt stolt över den. I frågan skriver du att den är ”unik”, jag är hellre unik än en i mängden. Men jag har alltid varit såhär när jag kritiserat saker, så unik – visst. Men jag är fortfarande mig själv och kommer aldrig vilja vara någon annan.

Kerstin, du är enastående! Jag är så glad att få intervjua dig! Tack så otroligt mycket!

Nästa gång är det en intervju med en charmig kvinna som är expert med nål, tråd och spel; Sanna Valapuro!

Sätrapôjks 10 frågor, Säsong 2:

  1. Ina.
  2. Robert Arveteg.
  3. Frances Blaxell. 
  4. Kerstin Alex.
  5. Sanna Valapuro. (kommer snart)
  6. Daniel ”qn2Quid” Andersson. (kommer snart)
  7. Maria Myhr. (kommer snart)
  8. Tommy Håkansson. (kommer snart)