Angående säsongsstarten av The Walking Dead. (Innehåller spoilers!)

the-walking-dead-season-7-rick-lincoln-michonne-gurira-cci-key-art-1200x707-1

Det här inlägget handlar om det första avsnittet av The Walking Deads sjunde säsong. Eftersom det innehåller spoilers så rekommenderar jag att du inte läser detta inlägg om du inte har sett det avsnittet ännu.
Läs mer

Annonser

Jerrys 30 favorittv-serier genom tiderna. Plats 3: The Walking Dead.

f72e7812e9751e632456f7cf1333b71b_large

När en hel värld har drattats av en förödande zombiesmitta, så gäller det att överleva. I The Walking Dead får man följa med Rick Grimes och hans gäng i kampen mot de levande döda och de andra hot som lurar i skuggorna. The Walking Dead är en fantastisk vision av vad som skulle kunna hända om zombier tog över. Det är våldsamt, spännande och riktigt magstarkt. Men vad som är riktigt fascinerande med den här enastående zombieöverlevaräventyret är de otroliga karaktärerna och deras utveckling under säsongerna. Fanfavoriter som Daryl Dixon, Michonne, Carol(hon blir tamejfan bättre och bättre i varje episod), Rick, Carl, Glenn, Maggie och alla de andra är väldigt lätt att älska och framför allt lätt att bry sig om. Man vill inte att någon ska råka illa ut – men faror lurar verkligen överallt. Men det är en del av The Walking Dead. Döden, sorgen och sveken gör faktiskt serien ännu starkare och frågan är hur det ska bli när det hela är slut? Intromusiken är lika skrämmande som serien är. The Walking Dead är den perfekta kombinationen av drama och zombiesplatter i tv.

Jerrys 30 favorittv-serier genom tiderna:

3. The Walking Dead.

4. House.

5. Game Of Thrones.

6. Sherlock.

7. The A-Team.

8. M*A*S*H.

9. The Big Bang Theory.

10. Våra Värsta År.

11. Pang I Bygget.

12. True Detective.

13. Sex And The City.

14. Arkiv X.

15. Knight Rider.

16. South Park.

17. Criminal Minds.

18. Seinfeld.

19. Angne Och Svullo.

20. Mythbusters.

21. Byhåla.

22. True Blood.

23. Family Guy.

24. Beverly Hills 90210.

25. Nile City 105.6.

26. Alf.

27. Blacklist.

28. Law & Order – Special Victims Unit.

29. Dallas.

30. Penny Dreadful.

En önskelista inför min 35-årsdag.

Vintage-Weathered-Scroll--Feather-Illustration-0913130626 Jag blir 35 år i slutet av mars. När jag tänker på det, så känns det inte så värst länge sedan jag fyllde 25 år men det var faktiskt för tio år sen. Jag undrar vart åren har tagit vägen? Tio år senare har jag en underbar sambo och två underbara döttrar. Plus några grå hårstrån på köpet men det får jag ta.

Nu har jag fått den eviga frågan som jag brukar få vid denna tid på året. Vad jag önskar mig när jag fyller år. Som vanligt säger jag att jag inte önskar mig något eftersom jag tycker det är förargligt att önska vad jag egentligen vill ha. Det är för att jag innerst inne vill ha mycket men jag vågar inte riktigt säga det. Jag vet att det låter underligt, för det ska ju inte vara det. Man ska ju få önska sig saker. Eller hur?

I det här inlägget publicerar jag bilder på det jag vill ha. Jag väljer att dela in det i kategorier. Det är lättare att gå igenom då tycker jag.

Til Wii U:

wii_mario_remotes_bundle

Nya Wiimotes, jättegärna de nya med Mario-gängets logotyp på. Peach kontroll är extra snygg. En Nunchuck är inte heller helt fel.

1402599035-captain-toad-treasure-tracker-key-art

Captain Toad: Treasure Tracker verkar vara ett otroligt charmigt spel med massor av klurigheter.

2350457-grand_group_artwork_-_super_mario_3d_world (1)

Super Mario 3D World anses vara ett av de allra bästa spelen till Wii U. Jag tror faktiskt att så kan vara fallet.

Bayonetta-2-04-09-14-cover-Wii-U-Europa-USK

Första Bayonetta var helt enkelt ett kanonspel. Självklart är jag nyfiken på uppföljaren.

10255549

Donkey Kong Country-spelen står alltid för tuff utmaning och kvalité. Något säger mig att Donkey Kong Country – Tropical Freeze kan vara något iskallt att bita i.

 

 

 

 

Till Playstation 4

dying-light

Dying Light är ett FPS-lir med farliga zombies i. Jag tror faktiskt att det här är bättre och hårdare än Dead Island.

81zkDAKaNVL._SL1500_

Jag älskade senaste Tomb Raider. Jag är absolut helt sugen att återbesöka det stora äventyret i den ultimata utgåvan av det mästerliga spelet med Lara Croft.

2D Boxshot Wizard v1.1

Senaste spelet i survival horror-genren har jag haft ögonen öppna för. The Evil Within kan vara rätt läcker skräck.

 

 

TV-serier och filmer:

SWBD_04_1920x1200

Alla sex Star Wars-filmerna på Bluray är ett absolut stort önskemål.

GameOfThrones_S4_BLU_e

Alla fyra existerande Bluray-boxarna med säsong 1-4 av Game Of Thrones vore guld. På bild så är det säsong 4.

the-walking-dead-season-4-blu-ray-cover-17

Fjärde säsongen av The Walking Dead på Bluray passar bra till de andra tre säsongerna som jag redan har.

 

 

 

Vad mer önskar jag mig? Tja, nya Polychromospennor vore helt väldigt trevligt att ha, och gärna ritpapper som inte är helt vita. För då kan jag pyssla med de vita färgerna bättre. Ett äkta ritbord vore också helt underbart. Då slipper jag få ont i ryggen eftersom ett sånt bord lutar 45 grader. Annars är det alltid lika trevligt att få lite nördbaserade prylar ifrån filmens och spelens värld.

Så då. Då har jag skrivit vad jag önskar i födelsedagspresent. No big deal. Eller?

 

Jerrys årskrönika 2014.

Då så, mina läsare. År 2014 är till ända och 2015 rullar ut sin röda matta. Det har varit ett intressant år. Jag tänker i det här inlägget skriva om mitt år 2014 och om mina upplevelser. Under inläggets gång tänker jag lägga upp delar av en sorts årslista. Årslistan fungerar som Oscarsgalan där jag utser årets film, årets spel, årets tv-serie till exempel. Men också andra udda utnämningar. För övrigt så är det mest inlevelser om mitt 2014 som gäller. Då kör vi. Förresten, varning för spoilers!

Årets fotobomb: Det stod Benedict Cumberbatch för när han fotobombade U2 vid Oscarsgalan.

Årets remix: Mega Man 2-titeltemat i Super Smash Bros for Wii U.

Årets tredje bästa film: Maleficent.

Årets rötägg/rövhål: Lizard Squad för sina jobbiga DDos-attacker på PSN, XBOX Live, Swedbank och Telia.

Årets konsert: Lady Gaga i Globen den 30 september 2014.

Årets ”vill ha uppmärksamhet”: Kim Kardashian. Så fort rampljuset dras ifrån henne vill hon ha den åter igen.

Årets nej: Neverland, som ligger bakom Rune Factory, läggs ner.

Årets roligaste: Drax i Guardians Of The Galaxy.

Årets tredje bästa spel: Super Smash Bros for Wii U.

Årets boss: Executioner’s Chariot från Dark Souls II.

Jag har lärt mig under året att använda mina Polychromospennor mer och mer. Jag har inte tecknat så många teckningar som de föregående åren men nu har jag lärt mig att ta mig god tid åt den bild jag tecknar. Under året har jag studerat andra konstnärer på Instagram och lärt mig väldigt mycket. En stor fördel med Polychromospennor är att de är väldigt bra att få till mörkare effekter med. Min personliga favorit är att fylla i ansikten. Det har varit en hel del porträtt i år, och ett par av dom är mina mest framgångsrika teckningar någonsin. Jag tecknade av ett porträtt av cosplayartisten Yaha Han och vilken respons jag fick av henne på Twitter.

Att få en retweet och en kommentar från Yaha Han själv var verkligen en positiv överraskning!

Yaha Hans respons för mitt porträtt av henne var minst sagt positivt. Jag fick dessutom en retweet av henne på Twitter. Att få en sån respons av en person man beundrar är underbart!

Mitt porträtt av Yaha Han.

Mitt porträtt av Yaha Han.

Men trots att Yaha Hans bild fick sån stor respons, så var det ett annat porträtt som skulle väcka mer uppståndelse. Jag fick äran (efter att ha frågat) att teckna ett dubbelporträtt av de fantastiska Harp Twins (Camille och Kennerly). Det blev ett av de svåraste projekt jag någonsin gjort, men det var riktigt kul att få teckna de charmiga tvillingarna. När jag blev klar så visade jag upp den för dom via mail och de blev jätteglada. De frågade mig om de fick lägga upp bilden på deras Facebook-sida, och det fick de självklart! Jag hade ingen som helst aning om hur stor respons den bilden skulle få. Det blev minst sagt monstruöst stort – nästan 900 likes på Fejjan! Jag blev så rörd när deras fans skrev så fina saker och varje gång när Camille och Kennerly nämnde att de gillar den bilden så värmde det mitt hjärta. Helt otroligt!

Mitt porträtt av Camille och Kennerly - direkt frånd eras Facebooksida. Vilken enorm respons!

Mitt porträtt av Camille och Kennerly – direkt från deras Facebooksida. Vilken enorm respons!

Jag fick också till min 200:e teckning sedan min återkomst till tecknandet för tre år sen (efter tio års uppehåll) och det blev en fanart av Rosalina som åker på N64 Rainbow Road från Mario Kart 8.Jag har alltid gillat att arbeta med detaljer, och ju mer detaljer det finns, desto roligare är det att teckna! Det har varit ett kul år med mina teckningsegenskaper. Har jag någon favoritteckning för i år? Det skulle vara Super Mario 3D World-hjältarna eller Nicole Kidman-porträttet då. De känner jag mig mest stolt över i år. Även The Evil Within-bilden blev väldigt lyckad. Nästa år så ska jag lära mig mycket mer att teckna hår, för det känner jag är min absoluta svaghet. Och klädveck.

Nicole Kidman.

Nicole Kidman.

 

Årets sämsta spel: Flappin’ Bird.

Årets nykomling i Super Smash Bros: Lucina.

Årets chock: Beths död i The Walking Dead.

Årets teaser: Star Wars Episode VII – The Force Awakens.

Årets äntligen: Zelda spelbar i ett Zelda-spel fast Hyrule Warriors är en spinoff.

Årets tredje bästa låt: Echo – Outrigger.

Årets girigaste: Spelbolaget King, som vill ha ensamrätt för orden ”Candy” och ”Saga”.

Årets snällaste: Musikhjälpen.

Årets elakaste: Gamergate.

 

När det gäller film i år, så har jag mest kikat på filmer jag missat de närmaste åren eftersom jag har inte sett så värst många av årets filmer. Därför kommer det här inlägget handla mest om de filmer som inte har kommit i år. Jag har äntligen insett varför The Conjuring är en så bra skräckfilm, för den är så väldigt väl tajmad och riktigt läskig. Klart den bästa skräckfilmen sedan nyinspelningen av Dawn Of The Dead. Ska försöka ta mig an prequelen Annabelle år 2015. Jag har skrattat så att jag grinade åt Tucker Dale & Evil. Fruktansvärt sjuk på riktigt.

Trots jag har missat storfilmer som Interstellar, Hobbit: Femhäraslaget och Teenage Mutant Ninja Turtles så har jag ändå lyckat frossa i mig Guardians Of The Galaxy, återvänt till syndens stad i Sin City: A Dame To Kill For, beundrat Angelina Jolies horn i Maleficent och följt flyende ungdomar i en labyrint i The Maze Runner. Den förlängda versionen av Hobbit: Smaugs Ödemark är mycket bättre än originalet. Annars har det varit ett svagt filmår för min del. Har mest bara kikat på filmnyheter, och har följt varje nyhet om Star Wars Episode VII, Jurassic World och för all del Friday The 13th (som är den mest efterlängtade filmen för mig år 2015 vilket jag nämnde i min podcast)

Rocket och Groot är ett härligt radarpar.

Rocket och Groot är ett härligt radarpar.

 

Årets retrokick: N64 Rainbow Road i Mario Kart 8.

Årets Oscarvinnare: Cate Blanchett för bästa kvinnliga huvuroll i Blue Jasmine.

Årets konsol: Wii U.

Årets mest saknade: Robin Williams.

Årets näst bästa spelsoundtrackspår: Cloudtop Cruise i Mario Kart 8.

Årets drake: Ancient Dragon i Dark Souls II.

Årets mest känslosamma: Telletales The Walking Dead: Season Two.

 

Däremot har det varit en hel del tv och det finns två episka serier jag har följt under året. Game Of Thrones och The Walking Dead har övertygat även i år men det har varit barbariska säsonger/halvsäsonger år 2014. Mycket död, blod och spänning har uppstått. Jag var så rädd att Tyrion Lannister skulle ryka i Game Of Thrones, men som tur vände lyckan för honom i slutet av säsong fyra. Jag blev skitledsen för att Beth dog i midseason-finalavsnittet ”Coda” i The Walking Dead. Hon hade växt som karaktär, lavinartat. Fast jag hade fått reda i förväg att hon skulle dö på grund av AMC’s Facebooksidas blunder. (de la upp ett foto där Daryl bär Beths döda kropp på Instagram och Facebook innan avsnittet ens visades på västkusten) Men så är det med karaktärer man lär tycka om – de ryker väldigt fort ifrån en serie. Precis så hände med Beth, men också för Oberyn Martell i Game Of Thrones. När han tappert ville ställa upp som Tyrion Lannisters krigare under rättegången så vann folks respekt direkt. Han kämpade och slog ner den kolossala The Mountain. Det såg ut som att Oberyn skulle vinna men The Mountain krossade skallen på ”The Viper”. Grotesk scen som också blev ett nederlag för Tyrion. Jävligt orättvist, men så lyder Game Of Thrones och The Walking Deads lagar. The Hound blev också en bättre karaktär och scenerna med Arya Stark har varit underhållande. Nu blev jag plötsligt sugen på kyckling. Efter förlusten mot Brienne så lämnades The Hound på plätten där för att dö. Hur det går sedan får man vänta på tills våren/sommaren 2015.

Åter tillbaks till Beth Greene. Hon växte rejält när hennes vänskap med Daryl Dixon blev starkare. Plötsligt var hon från början en sisådär person till en som man faktiskt bryr sig om. Det kändes så jävla snopet och rent sagt chockerande när hon blev skjuten igenom sin skalle. Så orättvist. Jag blev nästan lika ledsen som när hennes farsa Hersel blev halshuggen av den jävla Guvernören förra året. Jag kommer absolut att följa The Walking Dead men Beth Greene kommer att bli saknad. Emily Kinney lyser i sin roll som Beth och jag kommer att sakna hennes ansikte i den omtyckta tv-serien. Förresten, visste ni att hon är sångerska också? Hon sjöng ju så änglalikt i The Walking Dead, och hennes musik är inte fy skam heller. Ren, änglalik countryliknande musikalisk värme utlovas.

Beth Greene var den karaktär som i mina ögon växte mest till en bättre karaktär.

Beth Greene var den karaktär som i mina ögon växte mest till en bättre karaktär.

 

Årets tv-seriekaraktär: Beth Greene i The Walking Dead.

Årets område: Dragon Shrine i Dark Souls II. Vilken utsikt!

Årets nyutgivning: Hobbit: Smaugs Ödemark – Extended Edition.

Årets gästuppträdande: Link i Mario Kart 8.

Årets klantarslen: Walking Deads Facebooksida som avslöjade Beths död för tidigt.

Årets näst bästa låt: Freak – Molly Sandén.

Årets näst bästa film: Robocop. (remake)

Årets näst bästa spel: Mario Kart 8.

 

Min blogg har genomgått några ändringar under 2014. Det första jag gjorde var att byta namn på den. Jag tyckte att ”Sätrapôjk” var inte helt rätt namn längre, eftersom jag är snart 35 år gammal. Genast tänkte jag på Man Of Steel, som var en av år 2013s bästa filmer. Titeln var så cool. Jag bestämde mig för att byta till ”Man Of Svensätra” istället. Det namnet känns mer rätt och mer jag. Sätrapôjk är död. Länge leve Man Of Svensätra!

En nyhet i min blogg år 2014 var att jag drog igång min egen podcast; Mest Dyngprat. I det programmet så diskuterar jag om mina intressen som är musik, spel, tv och film. I ett par program har jag haft med ett par gäster, men annars har jag pratat solo. Jag hade ingen som helst aning om att det skulle vara så roligt att pyssla med en egen podcast, men det är också rätt svårt. I alla fall de gånger jag pratat själv. Jag är så självkritisk och pedant, så att det blev ett par omtagningar. Men värst är redigeringen. Det blev lättare när jag pratade med Robert och Oskar när de var gäster. I varje program så är det ett särskilt tema, och så här långt har jag publicerat sex program. Nästa år ska det bli fler, och förhoppningsvis med fler gäster. Jag hade först tänkt prata i ett podcastavsnitt om det här inlägget men det är så mycket information så jag väljer att skriva om det istället.

Årets podcast: Det Måste Spelas!

Årets spelblogg: Svampriket.

Årets hejdå: Breaking Bad, True Blood, Mad Men.

Årets vinnare: Conchita Wurst.

Årets sämsta film: Nurse.

Årets råaste: När Oberyns skalle krossas av The Mountain i Game Of Thrones.

Jag återvände till Twitter efter ett års uppehåll, och bytte även namn där från Sätrapôjk till Man Of Svensätra. Det roligaste var att såpass många som följde mig tidigare började följa mig igen. Jag hade saknat att diskutera spel, film och musik med andra som har samma intressen med en själv.

Det har varit en hel del musik år 2014. Melodifestivalen härjade under februari och mars och det var väldigt många skitlåtar med denna gång. Många så kallade fjortisfavoriter som glidit in på bananskal till finalen. Jag personligen blev sur för att Outtrigger fick möta Helena Paparizou i Andra Chansen för deras sånger var bäst och förtjänade att komma till final båda två. Paparizou segrade. Sanna Nielsen vann med ”Undo” med väldigt liten marginal mot Ace Wilders ”Busy Doin’ Nothin'” – som i mitt tycke var finalens bästa sång. Men det var roligt för Sanna att äntligen vinna eftersom hon har varit med så många gånger men aldrig tidigare lyckats vinna. Hon blev tappert trea i Eurovisionfinalen! Hon förlorade mot de två bästa bidragen – tvåan The Common Linnets från Holland med sin vackra ”Calm Before The Storm” och vinnaren Conchita Wurst från Österike med ”Rise Of The Phoenix”. Conchita blev väldigt omnämnd innan tävlingen eftersom hen uppträdde i klänning, kvinnlig makeup och skägg. Dragshowartisten blev både omtyckt och hatad efter finalen, men en sak är väldigt glasklart. Conchita Wurst var en av de mest färgstarka personerna år 2014.

Conchita Wurst har en enormt stark sångröst och hen kommer att förbli en av år 2014 starkaste personer.

Conchita Wurst har en enormt stark sångröst och hen kommer att förbli en av år 2014 starkaste personer.

Jag och min sambo drog iväg till Stockholm i slutet av september för att se Lady Gaga uppträda i Globen. Globen var nästan fullsatt och vi fick vänta i två timmar när vi väl kom in och satte oss. Men väntan var värd det. Lady Gaga gav allt och bjöd på hit efter hit efter hit! Sångerna var minst lika färgstarka som hennes otroliga klädsel. När blommorna/svamparna växte på scenen när hon sjöng ”Venus” visste jag att det här var en konsert utöver det tidigare har sett. Vilken magisk kväll.

Jag tycker om att skriva topplistor, och jag tog tag i pennan och skrev en topplista med mina 60 favoritartister genom tiderna och med en liten motivering. Under hela oktober var det endast musikbaserade inlägg i min blogg. Gissa om jag blev förvånad att det var så många som följde med nedräkning till nummer ett? Till slut nådde jag slutstationen och artisten som segrade var Hank Williams. Jag kommer att göra en sån lista igen år 2015, fast med filmer nästa gång. Det har jag gått och grunnat på ett bra tag. Tiden är nog lagom för det.

Årets trailer: Guardians Of The Galaxy.

Årets DLC: Legend Of Zelda-paketet i Mario Kart 8.

Årets vapen: Alla svärd i Dark Souls II.

Årets skit: Paradise Hotel och Big Brother. Jämnt skägg.

Årets ”yes-ögonblick”: Den vidrige Joffreys död i Game Of Thrones.

Årets manliga skådis: Norman Reedus som Daryl Dixon i The Walking Dead.

Årets kvinnliga skådis: Emily Kinney som Beth Greene i The Walking Dead.

Årets låt: Stay Gold – First Aid Kit.

Jag inledde spelåret 2014 med att fortsätta med Tales Of Xillia och det tog många speltimmar att klara av det. Men det var en underbar resa med Maxwell, Jude, Leia och alla andra. Jag älskar RPG. Det blev också en del spelande med Legend Of Zelda : A Link Between Worlds. En ren och skär återkomst till mitt favorit-Hyrule som var ifrån A Link To The Past. Nintendo bevisade att de kan fortsätta att göra magiska 2D-spel.
Men hur var egentligen det nya ifrån spelåret 2014? Ska jag vara ärlig så har jag inte varit så aktiv med många nya spel för i år eftersom jag inte äger Playstation 4 eller XBOX One. Så där har jag missat massor. Dessutom verkar Sony ha sagt hejdå till Playstation 3 för gott.
När jag inte har haft något annat att spela så har jag fortsatt med Final Fantasy XIII – som jag har inte klarat än fast jag ägt spelet i fyra år. Under julhelgen har jag tagit mig an det igen efter ett uppehåll sedan mars. Det är inte det bästa Final Fantasy-spelet jag spelat, det är väldigt mediokert. Men jag vill ändå klara av det. Dessutom gillar jag Vanille. Ett mål jag har år 2015 är att en gång för alla klara av Final Fantasy XIII. Sen kommer jag aldrig att spela det igen.

Jag har hållit på med Final Fantasy XIII i fyra år och har fortfarande inte klarat av det. Men det beror på att jag spelar det när jag inte har något annat att spela. Men år 2015 så ska jag klara av Final Fantasy XIII för gott.

Jag har hållit på med Final Fantasy XIII i fyra år och har fortfarande inte klarat av det. Men det beror på att jag spelar det när jag inte har något annat att spela. Men år 2015 så ska jag klara av Final Fantasy XIII för gott.

Men ett spel jag frossat i mig ordentligt i år är Dark Souls II. Föregångaren missade jag så jag ville testa detta. Inget annat spel har fått mig att svära som inihelvetes mycket för att man dör så lätt i Dark Souls II. Det är brutalt svårt. Ändå älskar jag det spelet. Det tog mig minst 50 speltimmar att klara av. Awesome spel indeed. Praise The Sun!
Jag skaffade mig ett Wii U för jag ville så gärna ha Mario Kart 8. Nintendo förstår det här med spelglädje eftersom Mario Kart 8 är så jävla roligt. Jag är så imponerad av Wii U’s enkelhet och fina Miiverse, och det känns som att Nintendo har ryckt upp sig med allt som de gjorde fel med Wii. Wii är en bra konsol och det finns bra spel till den. Men jag tror att Wii U kommer att bli ännu bättre. Jag laddade ned NES Remix 1 och fick testa utmaningar ifrån klassiska spel som Donkey Kong, Legend Of Zelda och Super Mario Bros. Väldigt skojigt och utmanande på samma gång. Jag ska försöka att få tag på NES Remix 2 för mer utmaningar. Nintendo gjorde en skitbra grej för de som köpte Mario Kart 8 vid lanseringsdagen – man fick en kod som man fick registrera på Nintendo Shop och man fick ladda ned ett gratis spel! Titlar som Pikmin 3, Legend Of Zelda: The Wind Waker HD och Nintendoland var alla lockande, men jag valde att ladda ner New Super Mario Bros U. New Super Mario Bros U är ett bättre spel än New Super Mario Bros Wii, som i sin tur var riktigt roligt. Jag testade spelet på Gamex för några år sen och tyckte redan då att det var riktigt roligt. Plattformsperfektion indeed.

Detta med nedladdningskoden var ett snilledrag av Nintendo, och med största sannolikhet var det för att få sålt på fler Wii U-konsoler eftersom den konsolen har haft en knackig start. Ett av de största bekymren är att tredjepartsstödet är väldigt lågt och företag som EA, Ubisoft (för tillfället), och Dice väljer att vända Nintendo ryggen. Så därför är ju Nintendo tvungna att satsa hårt och producera spel i ett högre tempo. Men nu har Wii U-försäljningen ökat rejält, tack vare magnifika Mario Kart 8 och hett efterlängtade Super Smash Bros for Wii U. Jag hoppas att Nintendo satsar på fler såna här koder längre fram.

Årets filmsoundtrack: Guardians Of The Galaxy.

Årets mysigaste: Bamse Och Tjuvstaden.

Årets ”vill ha”: Den svarta kortleken från Sin City: A Dame To Kill For.

Årets affär: Microsoft köper Mojang.

Årets mest spelade spel: Dark Souls II.

Årets modedrottning: Zelda i Hyrule Warriors.

Årets modigaste: Arya Stark i Game Of Thrones.

Årets starkaste: Clementine i Telltales The Walking Dead: Season Two.

Årets replik: ”I Am Groot”, från Guardians Of The Galaxy.

 Under hösten har jag kickat röv ordentligt med Hyrules hjältar (och fiender!) i Hyrule Warriors. Jag var mest glad för att man äntligen kunde styra prinsessan Zelda och hon är klart en av de bästa karaktärerna i hela spelet, tillsammans med Impa och Sheik. Hyrule Warriors är ett trevligt onsdagskvällsnöje. Adventure Mode rekommenderas.

Sen kom då mastodontspelet många har väntat på: Super Smash Bros for Wii U. Jag sket i Nintendo 3DS-spelet och satsade på denna brakfest. Den meningen var dåligt formulerad, och det ber jag om ursäkt för. Jag har en stor känsla att man kommer att pyssla med Super Smash Bros for Wii U väldigt länge för det är så stort och riktigt underhållande. Dessutom är det otroligt snyggt.

Sen har inte spelåret bjudit på så mycket. Eller, det har det ju. Fast man har ju hållit hårt i plånboken i år. Jag har missat otroligt många spel år 2014 som jag velat spela – kanske jag får en chans år 2015. Bayonetta 2 ser svinläckert ut för jag älskar originalet. The Evil Within fick svag respons men ändå vill jag prova det. Det prissänks snart tror jag. Tales Of Xillia 2 bör nog provas år 2015. Jag blev så otroligt besviken att Rune Factory 4 inte skulle komma till Europa, för dessutom las spelutvecklaren Neverland ner. Fan, för Rune Factory 4 var ju spelet jag längtade efter mest år 2014. Men så skulle spelet ändå komma till Europa – via Nintendo Eshop. Inte i fysisk form – men ändå. Det kom ju. Längre fram år 2015 så ska jag ha det spelet! Men så kom ju många av de stora spelen till Playstation 4 och XBOX One – och de har jag ju inte. Alien Isolation, Destiny, nyutgåvan av Grand Theft Auto V, Dragon Age Inquistion och så vidare. Det lär tyvärr dröja tills jag äger någon av de nya generationens konsoler – men jag har ju tur att jag äger ett Wii U. Nu tror jag lyckan vänder för Nintendo. Legend Of Zelda for Wii U är ju på ingående!

Rune Factory 4 skulle inte komma till Europa och då blev jag ledsen för jag såg mest fram emot det spelet år 2014. Nu finns det på Nintendo Eshop och då ska jag spela det år 2015.

Rune Factory 4 skulle inte komma till Europa och då blev jag ledsen för jag såg mest fram emot det spelet år 2014. Nu finns det på Nintendo Eshop och då ska jag spela det år 2015.

Vidrigast år 2014 är tveklöst det jävla Gamergate. Gamerkvinnor mordhotas, kränks och får sina liv inträngda av rena psykopater. Varför? För att de är kvinnor. Många män har fortfarande bilden av kvinnan att ”de ska stå vid spisen och laga mat” men inte låter de göra det som de tycker är kul. Kvinnor ska inte spela spel tycker de. Synnerligen inte spel som Call Of Duty, Resident Evil eller ens Legend Of Zelda. Vilken jävla korkad syn. Det är klart de ska få spela det de tycker är kul. Jag har haft skitkul när jag spelat Mario Kart 8 online med både kvinnor och män. Och det är ju huvudsaken? Spel ska vara kul! År 2015 så önskar jag att Gamergate ska få en stor gravsten som luktar svavel, ammoniak och ruttet kött.

Årets gamer: Fenjima Manrique.

Årets country: Emily Kinney.

Årets cameo: Howard The Duck i Guardians Of The Galaxy.

Årets besvikelse: Sin City: A Dame To Kill For.

Årets hämnare: Tyrion Lannister i Game Of Thrones.

Årets spelsoundtrackspår: Shy Guy Falls i Mario Kart 8.

Årets ”faaan-situation”: När Outtrigger förlorade mot Helena Paparizou i Andra Chansen.

Årets filmkaraktär: Groot i Guardians Of The Galaxy.

Årets spelkaraktär: Clementine i Telletales The Walking Dead: Season Two.

Årets tv-serie: The Walking Dead.

Årets film: Guardians Of The Galaxy.

Årets spel: Dark Souls II.

Årets film.

Årets film.

Årets tv-serie.

Årets tv-serie.

Årets spel.

Årets spel.

Det har varit ett sisådär år 2014, men jag tror att år 2015 kommer att bli riktigt bra. Jag ska ta tag i det jag har missat och hinna ikapp till mer aktuella. Skörda min skämshög. Se igenom filmer. Bli ännu bättre att teckna. Spela in mer podcasts. Gärna med fler gäster.

Jag vill önska er alla ett riktigt gott och awesome år 2015! Nu kör vi med gaspedalen i botten!

Game Of Thrones vs. The Walking Dead – vilken är bäst? (innehåller spoilers)

Daenerys Taragaryen med en av sina drakar är en av Game Of Thrones populäraste karaktärer.

Daenerys Taragaryen med en av sina drakar är en av Game Of Thrones populäraste karaktärer.

Omslaget från The Walking Deads säsong 4's andra halva, där Rick och sonen Carl flyr ifrån det kollapsade fängelset.

Omslaget från The Walking Deads säsong 4’s andra halva, där Rick och sonen Carl flyr ifrån det kollapsade fängelset.

Det här inlägget innehåller spoilers från både Game Of Thrones och The Walking Dead, och har du inte sett alla säsonger från de aktuella serierna så ska du inte läsa det här inlägget. Säg inte att jag inte varnade dig. Spoilers = när man berättar viktiga delar från en serie/film, som handling, vad som händer med en karaktär, hur det slutar och så vidare. 

Amerikansk TV har inte varit bättre. Populära tv-serier som Breaking Bad, Sons Of Anarchy. True Detective, How I Met Your Mother (som haft sitt sista avsnitt och är väldigt överskattat dock) och House Of Cards har fått en stor skara fans. Men jag tror utan tvivel att två av de mest populära tv-serierna är Game Of Thrones och The Walking Dead. Det storslagna äventyrsdramat med riddare, drakar, dvärgar och erotik. Det nervkittlande överlevnadsdramat med zombies. Det är två helt olika serier men båda är minst sagt populära och man vill bara se nästa avsnitt från kommande säsonger.

Men vilken är egentligen bäst?

Det är egentligen en dum fråga, för Game Of Thrones och The Walking Dead är två helt olika genren. Men, jag ska faktiskt nämna ett par kategorier och jämföra serierna med varann. Jag ger ett poäng till den serie som är bättre än den andra i den kategorin, och den serie som fått mest poäng, vinner. Det kommer att bli en del spoilers om karaktärer och seriernas handling. Uppgiften är svår men jag ska göra mitt bästa.

 


 

Handling:

Game Of Thrones handlar om olika delar av världen som vill ta över Järntronen i King’s Landing, med storslagna slag i kriget. The Walking Dead handlar om överlevnad i en värld fylld med levanda odöda. Game Of Thrones är Sagan Om Ringen-mäktigt medans The Walking Dead är mer jordnära. Fantasy mot skräck. Det här är en svår nöt att knäcka för handlingen i bägge serierna är verkligen mäktiga och man vill bara se uppföljningen. Säsong 3 av Game Of Thrones och säsong 4 av The Walking Dead var respektive series bästa säsonger än så länge. Det blir faktiskt oavgjort i denna kategori, för jag vet inte vilken jag ska välja.

Game Of Thrones 1 The Walking Dead 1.


Upplägg:

En intressant sak jag lagt märke till i bägge serierna är hur varje episods upplägg har sett ut. Game Of Thrones försöker ta med så många karaktärer som möjligt i varje episod så att man hinner se en glimt av varje person man möter. The Walking Dead koncentrerar sig dock på vissa karaktärer i varje episod, och det märktes mer i säsong 3 och 4 – till exempel hur Daryls och Beths vänskap växte när de flydde fängelset. Men Game Of Thrones vinner här, för jag tycker att jag saknar vissa karaktärer varje gång jag ser en ny episod av The Walking Dead numera.

Game of Thrones - Winterfell

Game Of Thrones 2The Walking Dead 1.


Hjältar:

Mitt i de helveten båda serierna visar, så finns det hjältar. Där Game Of Thrones har färgstarka Jon Snow, Daenerys Taragaryen och Robb Stark, har The Walking Dead en mer sammansvetsad grupp med (nästan) enbart hjältar. Hjältar som hjälper varann mot zombierna och andra människor som vill dom illa. Men samtidigt skulle jag inte kalla någon i The Walking Dead för hjälte, utan bara personer som försöker överleva. Men Daenerys Taragaryen och för all del Jon Snow – där har vi äkta prov på hjältedom. Dessutom ser de ut som hjältar.

jon-snow-1024

Game Of Thrones 3The Walking Dead 1.


Skurkar:

Skurkar finns det gott om i Game Of Thrones. Var ska vi börja? Tywin Lannister – en hård strateg och krigsledare, dessutom är han den rikaste personen i hela riket. Cersei Lannister, hans dotter – en manipulativ, slug, förarglig och lömsk kvinna som gör allt för att behaga sig själv och ställa till det för andra. Dessutom har hon en incestrelation med sin ena bror Jamie, som också är en falsk person. Förutom då zombierna, har The Walking Dead haft ett par färgstarka skurkar: Shane, som var Ricks bästa vän, men blir knäpp när Rick återvände till sin fru Lori. (som Shane hade ett förhållande med och inte kunde komma över det för han trodde att Rick var död) Shane försökte döda Rick men blev skjuten och blev sedan en zombie. I säsong 3 dök den farlige Guvernören upp och han var verkligen en farlig jävel. Ännu värre blev han i säsong 4 där han försökte hämnas på det folk som tog ifrån hans stad, hans döda dotter och hans rykte. När han dödade den omtyckta Herschel kallblodigt i mitten av säsong 4 blev den onda cirkeln komplett för Guvernören. Men ingen av dessa nämnda karaktärer är i närheten av Joffrey från Game Of Thrones. Joffrey är ett tvättäkta exempel på en person man älskar att hata. Anledningar? De är flera. Han är lömsk, falsk, förarglig, farlig, feg, sviker löften, arg och helt genomvidrig. Det är orättvist att Jack Gleeson har fått mordhot för sin roll som Joffrey eftersom det är inte hans fel. Han spelar Joffrey med bravur – och det är det som är meningen. Här vinner Game Of Thrones också rätt lätt för skurkarna är mer tydliga än i The Walking Dead.

Joffrey21

Game Of Thrones 4The Walking Dead 1.


Badasses:

En badass är en tuff typ som sticker ut mer än de övriga i gruppen. Det kan vara både en hjälte eller en skurk, men det tydligaste är att personen i fråga ska ha en speciell stil som man beundrar. The Walking Dead har bröderna Dixon: Merle och Daryl. De är tuffa typer med hård attityd men de är ändå varandras motsatser. Merle var stor i käften och rasist men vinner med sin stridsvana. Daryl är mer tystlåten men när han säger något så sitter det kvar i minnet. Annars låter han sin armborst tala för sig själv. Och tro mig – den är rätt vass i tungan. Daryl är dessutom en av seriens största favoritkaraktärer för han är riktigt cool. En annan som är en badass sedan säsong 3 är Michionne, som hugger ruttna lemmar av zombierna med sitt vassa samurajsvärd. Game Of Thrones har några tuffingar som ”Hunden”, en jättelik riddare med bränt ansikte som tidigare arbetat åt Lannisters. En jättestor karl som dräper många personer utan att tveka. En annan som är riktigt cool är utan tvivel Tyrion Lannister, dvärgen som besöker horor och har tveklöst seriens största käft. Han är i jämförelse med sina syskon Cercei och Jamie väldigt lojal, rättvis och hederlig men har ett gäng rävar bakom sina öron. Spelad av Peter Dinkage, har Tyrion blivit ett ansikte man sent ska glömma. Men även om Tyrion är så färgstark så vinner The Walking Dead i den här kategorin eftersom jag tycker att zombieserien har fler badasses.

Daryl-Season-4-Promo-Photo-daryl-dixon-35092328-737-948

Game Of Thrones 4The Walking Dead 2.


Musik:

Titelmusiken i båda serierna är väldigt lätt att känna igen och ger serien den atmosfäriska karaktär som präglar i de två olika världarna. Game Of Thrones är slagkraftigt och ökar mer ju längre in melodin spelas. The Walking Dead sätter fart direkt och ger en isande skräckfilmstema som liknar något som Hitchcock gjort. Svårt att avgöra när det gäller titelmusiken men övrigt i musik så vinner Game Of Thrones lätt tack vare dess äventyrliga soundtrack. En enkel seger för riddarna.

 

Game Of Thrones 5The Walking Dead 2.


Dramatiska scener:

Det finns en hel del dramatik i bägge scenerna. Många kommer och går. Några blir lemlästade. Man tappar hakan, man blir ledsen och ingen av serierna lämnar någon oberörd. Men jag väljer i det här fallet The Walking Dead för det finns så mycket saker som händer i den serien som blir svårt att få bort. De här är några exempel:

  • När gänget öppnar Herschels lada och dödar ett gäng med zombies – och upptäcker att den sista zombien som var därinne var Carols försvunne dotter Sophia. Väldigt hjärtskärande eftersom man hade hoppats på att hon skulle ha klarat sig. Men så var inte fallet. Från säsong 2.
  • När Dale blev attackerad av en zombie ute på åkern och sedan blev skjuten av Daryl (på grund av sina svåra plågor efter attacken). Från säsong 2.
  • I episoden ”The Grove” från säsong 4, får man reda på att Lizzie var den som dödat alla dessa råttor och matar de odöda i fängelset. Hon hade fått för sig att zombierna är ”annorlunda” än vad många tror. Det blev hjärtskärande när man fick se att hon dödat sin syster Mika med en kniv. Den sorgsna tragedin avslutades med att Carol ville att Lizzie skulle titta på blommorna – för att sedan skjuta den trasiga flickan i huvudet.
  • Guvernörens brutala avrättning av Herschel gjorde en hel skara fans förbannade och sorgsna. Den omtyckta Herschel  blev saknad direkt och den onde Guvernören fick vad han förtjänade senare – men tragedin var ett faktum. Från avslutningen av första halvlek av säsong 4.
  • Andreas farväl och död i sista avsnittet från säsong 3; ”Welcome To The Tombs”. En av originalkaraktärerna försvann för gott och inget skulle bli sig likt.

Även om Game Of Thrones har några starka scener, som Ned Starks avrättning – så ligger The Walking Deads styrka i att man lyckats få till den exakta tajmingen, hur man lyckats bli berörd. En rättvis seger för zombieserien här.

-Carol-the-walking-dead-carol-peletier-34181962-1920-1080

Game Of Thrones 5The Walking Dead 3.


Kärlek:

Romanser finns det gott om i båda serierna. Om det här inlägget skulle enbart handla om sex så skulle Game Of Thrones vunnit med hästlängder. Men den här kategorin handlar också om relationer, omtanke och förhållanden. Ricks och Loris förhållande i The Walking Dead hade vart lite knackigt när han fick reda på att hon varit otrogen med Shane, men det höll ändå tills hon tragiskt avled. Det mest klassiska romantiska förhållandet i zombieserien är tveklöst den mellan Maggie och Glenn. När de fann varann igen efter att fängelset kollapsat i slutet av säsong 4, var det nästan som ett lyckligt slut. Vackert. Game Of Thrones har många komplicerade förhållanden och kungliga giftermål anges här och där – till och med mellan folk som inte vill äkta varann. Just Game Of Thrones har mycket svek när det gäller tillit och kärlek. Det är rätt svårt att utse en vinnare i den här kategorin, men magkänslan säger The Walking Dead för jag tycker att kärleken är något starkare här.

twds413top-710x400

Game Of Thrones 5The Walking Dead 4. 


Dialog:

Dialogen är stark i båda serierna. Men det är väldigt mycket mer och djupare dialog i Game Of Thrones så det här är en lätt match för serien med Starks, Lannisters och Taragaryen.

wztFm-900x506

Game Of Thrones 6The Walking Dead 4.


Våld och gore:

Min favoritkategori får avsluta den här stora jämförelsen.Men det är också den tuffaste kategorin för det finns så mycket våld i båda serierna. Dessutom är goren väldigt väl gjord i båda. Game Of Thrones våld är mer åt Braveheart-hållet medan The Walking Dead är klassiskt Romero-zombiestil. Jag blir lite äcklad när jag ser en hord zombies bita bort lemmar och kött från gallskrikande människor, och det isade i tänderna när jag fick se Jamie Lannisters högra hand huggas av. Mår jag såpass illa inombords så har ju båda serierna lyckats bra. Det ser rätt groteskt ut när Rick & company dödar ruttna zombies men man vänjer ju sig efter ett tag, så det tappar lite av innebörden som synd är. Men jag väljer ändå The Walking Dead eftersom jag tycker goren är mer intensiv än i Game Of Thrones. Pluspoäng för den imponerande makeupen på de odöda.

tumblr_lbezdtX0M51qc3kwlo1_500

Game Of Thrones 6The Walking Dead 5.


Poängmässigt vinner Game Of Thrones men som jag nämnde i början; de är två helt olika serier. Både Game Of Thrones och The Walking Dead har sina styrkor och brister, och lever upp till charmen. Jag längtar verkligen till de nya säsongerna börjar.

Vilken serie tycker du bäst om och varför?

Recension: The Walking Dead – 400 Days.

20130728-184816.jpg

Förra året släppte Telltale Games för mig år 2012’s bästa spel: The Walking Dead.
Spelet delades i fem kapitel som var fyllda med tuffa beslut, välskrivet manus och en sån intelligens att jag tappade hakan. The Walking Dead är så gripande.

Nu har Telltale släppt ett DLC (extramaterial till ett existerande spel) till The Walking Dead, och det är ett specialkapitel.
Det här kapitlet heter 400 Days, och det som är lite annorlunda med det här kapitlet är att det är delat i fem småstycken. Dessa småstycken handlar om fem olika individer och hur de  ska överleva zombieapokalypsen. Det är inte bara Lee från originalspelet som får fatta tuffa beslut och göra saker som inte är något man brukar göra. Dessa fem personer i det här extramaterialet drabbas också av det. Vad ska man egentligen göra i en tuff situation? Det beror på hur man själv är som person.

400 Days är likt originalspelet riktigt välgjort och smart. Välskrivet manus och trovärdiga karaktärer får mig att tro att det är ett helt nytt spel, fast det är bara ett sidospår. Telltale Games är jävligt smarta. Istället för att lägga krutet på automatgeväraction i stil med Dead Island eller något valfritt Call Of Duty, lägger de krutet på dialogen. Jag tycker det är fascinerande att man har så stor valmöjlighet. Man kan till exempel antingen hålla med, inte hålla med, hålla tyst eller göra något radikalt som att kalla en person man stör sig på för ”rövhål”. Så ljuvligt. Att man kan spela om det och välja andra beslut resulterar till en annan väg när det kommer till slutändan. Det gör både originalspelet och det extramaterialet något man kan spela flera gånger. Jag vill inte berätta om själva karaktärerna och hur de är, utan jag låter det vara helt spoilerfritt i denna recension. För det är spelet värt.

 

Tre plus:

  • Likt originalspelet, är dialogen välskriven och manuset näst intill perfektion.
  • Bra idé att välja mellan fem olika kapitel och i den ordning man vill.
  • Tro mig. De val man gör påverkar hela handlingen i slutändan. Det är riktigt genialt.

Tre minus:

  • Det här rör Playstation 3-utgåvan: Spelet går alldeles för segt och det hackar en del. Jag drabbades av en bugg dessutom. Har man inte spelat originalspelet, så ger jag rådet att inte göra det till PS3 – för både originalet och det här DLC-kapitlet är verkligen segt och hackar.
  • The Walking Dead: 400 Days har fem kapitel men jag önskar verkligen att spelet var lite längre. Jag tyckte det var för kort.
  • Några kapitel lämnar många frågor kvar efter sig. Jag hade faktiskt velat fått lite mer svar på vissa saker – men jag vill inte berätta vilka för att inte spoila något.

Visste du att: Det finns ett så kallat ”easter egg” (gömt godis) i 400 Days, och har du spelat originalspelet så ska du hålla ögonen öppna.

I originalspelet så får man fatta tuffa beslut. I 400 Days har det inte ändrats. Det du väljer att göra kan påverka vad som händer sen. Tänk på det.

I originalspelet så får man fatta tuffa beslut. I 400 Days har det inte ändrats. Det du väljer att göra kan påverka vad som händer sen. Tänk på det.

Slutsats:
The Walking Dead: 400 Days är en extra portion glasskula på en god ”tv-spelsglassstrut”. Ett näst intill perfekt spel har fått ett näst intill perfekt extrakapitel. Jag är förvånad och överraskad att Telltale Games lyckats göra ett riktigt bra avsnitt till i deras zombie-klickarspel. Det här är en aptitretare tills The Walking Dead: Season 2 dyker upp. Men vilken aptitretare sedan. Som ett perfekt, knaperstekt bacon som smeker tungan med sin rökiga, salta smak. Det är ungefär så jag kan beskriva spelet. Spela det idag! (men undvik PS 3-utgåvan)

Betyg: En femma av fem.

Teckning: The Walking Dead: Season 3.

20130211-204639.jpg

Jag är grymt intresserad av The Walking Dead.

Tredje säsongens omslag är grymt snygg, så jag ville ta mig an den.
Det blev en svartvit bild, och här skuggade jag med två olika tekniker.
Fängelset och himlen går enbart i blyerts, endast linjerna är ifyllda med en tunn tusch.
Både fängelsebussen och Rick har tjockare linjer för att de ska se ut som de står närmare vilket de ju gör. Deras skuggningar är ifyllda med olika grå tuschpennor.
Roligast med bilden var tveklöst bussen, den hade så roliga detaljer. Fängelset var den stora utmaningen, jag ser själv att vinklarna inte är det bästa jag gjort.
Men i helhet blev bilden rätt cool. Hoppas ni gillar den.

Spelåret 2012 för Jerry aka Sätrapôjk.

Riddler i Arkham City.

Riddler i Batman: Arkham City.

Spelåret 2012 har varit en gåta för mig. Precis som jag skrev i ett inlägg förra året, så hade jag svårt att avsluta spel som jag påbörjat. Det är rätt märkligt eftersom jag alltid förr orkat nöta mig igenom ett spel ända igenom dess skinn till benet. Till slut orkade jag klara av Batman: Arkham Citys story mode. (fast jag har en hel del gåtor kvar som Riddler spritt omkring den snöiga staden.)

Oftast hade jag återgått till fjolårets speltitlar men inte lyckats spela klart något mer än Castlevania: Lords of Shadow som är i sin tur ett riktigt bra spel.

Men efter mycket heta tips från folk på Twitter, inskaffade jag i januari ett spel som skulle få många speltimmar från mig.
Mass Effect 2.
Att jag inte skaffade ettan först var för att jag inte har XBOX 360 och att jag vägrar PC-spel.
Mass Effect 2 var det första spelet sedan Red Dead Redemption jag intensivt spelat till dess slut. Jag vet inte hur ofta jag spelade det men det var lätt över 50 timmar. Jag spelar gärna det igen en annan gång.
I mars skaffade jag Mass Effect 3 som också var fantastiskt. Jag tyckte inte illa om slutet, som fått många att bli förbannade. Över 50 speltimmar tog trean också.

Jag fortsatte att nöta igenom de spel jag inte klarat. Men eftersom jag har småbarn kunde jag inte välja vilket spel som helst så det blev barnvänliga titlar, som Rayman Origins, som jag laddat ner på PSN.
Underbart charmigt spel förresten.

Sommarens mest spelade spel var för mig Lollipop Chainsaw, som vinner priset för årets bästa soundtrack. Frågan var om Juliet Starling var en ”dum blondin” eller om att hon skulle vara en parodi för den stereotypen. Vem vet? Fri tolkning på detta.

Metal-Gear-Solid-3D-Snake-EaterÄntligen fick jag prova Metal Gear Solid 3: Snake Eater. Ett rent mästerverk. HD’n är en bonus.

I år fick jag äntligen spela Metal Gear Solid 3: Snake Eater. I HD dessutom. Jag gillar trean betydligt mer än tvåan eftersom jag fick vibbar av första Metal Gear. Dessutom är det mer spännande.
Ett annat återutgivet spel i HD jag provat lite är Shadow Of The Colossus. Men jag förstår inte vad som är så bra med spelet. Jag tyckte det var segt den lilla stund jag spelade och jag begrep ingenting.
Jag får prova det igen nån dag.
När jag laddat klart Okami i HD så ska jag prova det, för jag har alltid velat spela det sedan spelet kom ut.

Lee i The Walking Dead.Lee i The Walking Dead. Dess gripande historia och dess svåra val är årets spelhöjdpunkt.

Nästa överraskning kom nån gång under den tidiga hösten. Jag som gillar tv-serien, blev riktigt överraskad över hur fantastiskt The Walking Dead är. I flera månaders tid släppte Telltale Games ut fem episoder under hösten. Det var klokt eftersom jag ville inte spela klart alla fem på en gång. Alla avsnitten var rätt korta.
Med en väl skriven story, trovärdiga karaktärer och ett djup så var The Walking Dead årets absolut mest dramatiska spel.

Jag fick också uppleva besvikelser. Resident Evil 6 är ett exempel. Jag hoppades på mer skräck men det var i stort sett bara skjutande.

I år gick jag på min första spelmässa, Gamex, och där fick jag prova på nyheter, som Wii U.
Det var så kul på mässan att jag vill dit igen 2013.

Något som är tråkigt är att jag har missat många spel i år. Jag hade gärna provat Dishonoured eller kanske Journey som många hyllar till skyarna. Kanske nästa år. Kanske jag har ett Wii U nästa år. Vem vet? Men jag vill ha en.

Då var det dags för min årets bästa spel-topplista!

5: Street Fighter X Mega Man.

SFxMM-Key-Art-610x457
Det har varit tyst om Mega Man. Men inför hans 25-årsdag, så utannonserade Capcom ut ett sorts nostalgidoftande spel. Mega Man mot Street Fighter! I Mega Man-stil! Dessutom är det gratis! Det skulle ha klättrat upp ett par placeringar till om det inte vore för att det finns på PC.
PC!
PC?!
Nej, Mega Man ska vara på konsol. Kontrollen kändes fel i PC-spelet för mig. Men annars är det lysande!

4: Angry Birds Star Wars.

AngryBirdsStarWarsHD-1
De sura jävla fåglarna är rätt tröttsamma i längden efter en mängd spel på kort tid. Att de samarbetar med Star Wars gör dom tillsammans till en enformig kassako. Men det hindrar inte spelet att vara grymt underhållande. Jag tycker banorna är kluriga, fåglarna har fått roliga egenskaper i form av Star Wars krafter och jag fnissar varje gång jag slänger iväg en Chewbacca-fågel med slangbellan.

3: Lollipop Chainsaw.

Lollipop-Chainsaw-Combat-Unleashed-Trailer_6
Ung cheerleader med motorsåg i jakt efter zombies. Smaklöst? Både ja och nej. Kul grindhouse-baserat spel med ett grymt soundtrack. Jag gillar också arkadkänslan.

2: Mass Effect 3.

Male Shephard från Mass Effect-serien.
En värdig final och ett storslaget äventyr med Shepard och hens rymdstyrka i kampen mot Reapers.
Sämre än tvåan men ändå ett spel i världsklass.
Jag satte spelet på plats 30 i min 32-topplista någonsin men jag kommer att ändra det snabbt. För ett spel är faktiskt bättre…

1. The Walking Dead.

the-walking-dead-game-episode-4-walkthrough
Det slog ned som en blixt från klar himmel. Att ett simpelt klick och peka- spel kan vara så grymt bra. Det som spelet vinner mest på är inte bara den välskrivna storyn.
Det är dina val som påverkar hela spelet igenom. Du måste välja svåra val. Att vara majoriteten eller dig själv till lags. Stackars Lee har inte det lätt.
Jag kommer att spela det igen tack vare de svåra valen och dramat.
Tack Telltale Games för ett mästerverk.

Lara Croft har aldrig sett bättre ut. Nya Tomb Raider är hett efterlängtat.Lara Croft har aldrig sett bättre ut. Nya Tomb Raider är hett efterlängtat efter alla förseningar.

Förra året listade jag både Ni No Kuni och Tomb Raider högst upp på år 2012 mest efterlängtade spel.
Men ingen av dom dök upp i år. Förseningar, språkproblem (jävla tyskar och fransmän) och mer förseningar.
Men jag har båda spelen på en delad första plats på år 2013 mest efterlängtade spel. Ni No Kuni har Studio Ghiblis magiska stil och var bra på demot jag testade på Gamex.
Lara Crofts nya äventyr växer, och ser bättre ut för varje dag som går. Peppen! PEPPEN!

Nu vill jag önska er ett gott nytt spelår!
Nu får ni ursäkta mig, men jag har fler gåtor att lösa i Arkham City. Förbannade jävla Riddler. Din sluge, dryge gubbstrutt. Du ska få!

/ Jerry Olsson, Sätrapôjk.