Tv-spel: Mina 15 favoritplatser i vintertid.

Vintern är här.

Handen på hjärtat. Jag är inget stort fan av vintern. Det är kallt som bara den, för det första. Jag är inte så värst bekväm att klä på mig tjocka lager med kläder för jag känner mig instängd på grund av det. Sen har jag väldigt svårt för blötsnön och slasket, särskilt vid snöskottning. Då föredrar jag pulversnö när som helst.

Men det finns bra saker med vintern också.

Inga förbannade insekter som surrar runt ansiktet, som flugor och äckelgetingar. Fästingar och ormar lyser med sin frånvaro dessutom. Luften är så frisk att det är skönt att andas djupt – förutom när det är svinkallt.

Sen finns det en hel del skönhet i vintern. Jag älskar när solen skiner på det enastående vinterlandskapet och snön.

Det får mig att tänka på fina vinterplatser i tv-spel. Många vinterbanor är faktiskt riktigt roliga och otroligt vackra. Jag älskar att spela tv-spel på vintern, för tv-spel är en skön avkoppling när vintermörkret nalkas. Dessa vinterplatser i tv-spel är några av mina favoriter. Jag har givetvis många fler, men femton är ett lagom nummer. Inte för lite, inte för många. Jag väljer ett spel per franchise för rättvisans skull. Dessutom är listan i utan regelbunden ordning.

Snow_Wall

1. Frozen Hyrule – Legend Of Zelda: Four Swords Adventures.

Vinterlandskap är ganska ovanliga i tvådimensionella Zelda-spel. När de fyra Links besöker det snöiga landskapet på väg till Ice Temple, så ser man ett vackert ställe där de stora träden fått en vitblå kulör av snöfallet. Det underbara The Dark World-temat har fått sig en vintrig ton.  Hade det inte varit så farliga fiender där så skulle jag tänka mig att besöka denna vackra plats under sportlovet.

diddy-kong-racing

2. Frosty Village – Diddy Kong Racing.

Det första som får mig att minnas den här banan är det fina jultemat och den svängiga julmusiken.  Diddy Kong Racings racingbanor har skarpa kurvor och det gäller att ta ut svängarna ordentligt. Frosty Village har många sådana kurvor, och låt inte det fina jullandskapet få dig att tappa fokus. Men visst är det väldigt vackert?

Narshe_town

3. Narshe – Final Fantasy VI.

Narshe är gruvstaden som ligger långt norrut, och det är den första plats som Terra besöker i spelets början. Det riktigt iskalla atmosfären ger Narshe ett kallt intryck. Stora värmepannor på utsidan värmer stadens stugor längre upp är det mer snö. Narshe är ett av Final Fantasy VI’s viktigaste platser, och är självklart det mest vintriga stället av dom alla. Lägg till mammutar som attackerar en, och även en isdrake i World Of Ruin så får man en äkta vinterkänsla.

1109868-oji0t1

4. Tågklättringen på Himalaya – Uncharted 2: Among Thieves.

Egentligen är detta en otäck plats att vara på, men samtidigt är detta en fröjd för ögonen. Nathan Drake börjar sitt andra spel med att vakna upp i en tågvagn mitt ute på Himalayabergen, och tåget är på väg ut från en högt berg. Ena vägen ut är att klättra uppför tågvagnen och tipset är att inte vara höjdrädd i denna nagelbitande scen. Snömiljön och kylan är extra krydda för detta iskalla scenario. Tänk dig själv hur det är att vara i Nathans skor här. Han har en blödande skada och att klättra uppför ett svinkallt tåg vid hög höjd gör inte saken bättre för honom. Bergen är utsökt vackra. Vilken start på ett spel!

Mega_Man_2_-_NES_-_Flash_Man_Stage

5. Flash Man’s Stage – Mega Man II.

Isbanor finns det gott om i Mega Mans äventyr. Ice Mans bana från första spelet i all ära, men det är faktiskt Flash Mans bana från andra spelet som är min personliga favorit. Den är något enklare dessutom. De snygga, blinkande isblocken som skiftar i olika nyanser av blått ger en härlig känsla av en iskall grotta där Flash Mans robotstyrka försöker peppra Mega Man full med plasmaenergistrålar. Den härliga beaten i musiken är fortfarande i världsklass efter ett par decennier. Att Flash Man är en av de allra lättaste bossarna gör inget. Hans bana är en av de roligaste isbanorna någonsin. Om det nu är en isbana/vinterbaserad sådan det vill säga, men jag tycker att det är en sådan.

maxresdefault (13)

6. Trampoli under vintertid – Rune Factory Frontier.

Trampoli är en av mina favoritplatser i spelhistorien. Lugnet och de underbara personerna som bor där är anledningarna till jag har spenderar hundratals timmar åt Rune Factory Frontier. Alla fyra årstider är så vackra och stämningsfulla – även vintern är så otroligt charmig. Snöfallet är så harmoniskt. Lägg till den vackra musiken och man är fast.

maxresdefault (14)

7. Alla banorna – Ice Climber.

Ett gammalt NES-spel som många fick med på köpet när man skaffade sig den legendariska konsolen är ett bergsklättarspel där två bergsklättrare får kämpa mot snömän och isbjörnar iklädda med solglasögon. Plattformarna är svinhala och det är fruktansvärt lätt att ramla ned. Hur många gånger Ice Climber har fått mig att svära pga hemsk kontroll och taskig tajming med hoppande (tveka aldrig mitt i ett hopp!)så kan man inte ta bort den äkta vinterkänslan i denna klassiker.

Until Dawn™_20150818103542

8. Blackwood Pines – Until Dawn.

Förra årets mest överraskande spel, Until Dawn, är ett riktigt spännande survival horror-spel som utspelar sig på ett snötäckt berg. Man kan nästan känna de iskalla vintervindarna och snöflingorna när man sitter i mörkret och väntar på att bli skrämd. Man kan till och med se den iskalla luften komma igenom det dåligt isolerade huset och i skjulen. Det är ett av de läckraste spelen med vintertema som jag har spelat.

ellie-in-winter-landscape

9. Vinter – The Last Of Us.

The Last Of Us är ett extraordinärt spel med helt gripande filmscener. Spelet plöjer sig igenom de fyra årstiderna, och när det kommer till vintern får man styra Ellie för första gången. Hon jagar i det kalla, men otroligt vackra vinterlandskapet i den nordamerikanska skogen. Solen skiner och allt ser så levande ut.

SMB3_World_6_(Ice_Land)

10. Ice Land (World 6) – Super Mario Bros 3.

Det finns minst en vinterbaserad bana i ett Super Mario-spel. Många är riktigt vackra och underhållande, men om jag fick välja bara ett enda Mario-spel med det ultimata vinterlandskapet så är det denna. I Super Mario Bros 3 introducerades åtta olika världar med olika teman. Den sjätte världen har det väl passande namnet Ice Land. Det är den största världen i hela Super Mario Bros 3, eftersom den har 10 banor och tre fästningar innan man kommer till landets slott. Det är ”snorglingt”*, som vi säger i Nordvärmland. Det gäller att ta det försiktigt när man kutar på de hala isblocken i denna frusna värld. Super Mario All Stars-versionen är ännu vackrare för att dess bakgrunder ger världen än starkare vinterkänsla. Världskartans musik är kyligt och jag tänker på Nordpolen när jag ser denna värld.

  • Snorglingt = jättehalkigt, typ. I en väl tydlig variant av nordvärmländska.

maxresdefault (15)

11. Phendrana Drifts – Metroid Prime.

Tallon IV är en fascinerande värld. Samus Arans vandring i den mystiska planeten är spännande, för den är fylld av äventyr och action. Många av planetens olika platser är sagolikt vackra. Phendrana Drifts snöiga område är som att komma in i ett magiskt kylskåp fyllt av vackra iskristaller, tempel och snö så långt som ögat kan se. En av spelhistoriens bästa spelmelodier är verkligen fylld av vintriga inslag och den är fortfarande lika frisk som den var när det kom i början av 2000-talet till underskattade Gamecube. Sagolikt vackert – men dödligt!

ice-age-alley

12. Ice Age Alley – Donkey Kong Country.

Hela området i den fjärde världen, Gorilla Glacier, är ett enda stort snöområde fyllt av farliga stup och halkiga miljöer. Men det är Ice Age Alley som sticker ut mest. Den börjar med ett rejält snöoväder i den snötäta skogen och de isiga klipporna för att sedan avta. Den är rätt lik Snow Barrel Blast, men jag tycker att denna bana är något häftigare för att man kan missa hemligheter i den täta snöstormen. Att ett SNES kunde få ut en så realistisk snöstorm redan i mitten av 1990-talet är helt otroligt.

Shadowmoses

13. Shadow Moses Island – Metal Gear Solid.

Alaska. Det är synonymt med vinter och iskallt klimat. Man kan bara föreställa sig att Solid Snake har det rätt tufft i det jobbiga väderförhållandet – och med den stora skara med soldater ifrån Foxhound som väntar för att sätta ett skott i pannan på den ikoniska hjälten. Det syns att det är kallt för man ser ångan ifrån den koldioxid som alla andas ur sig i de kalla korridorerna och utomhus. Svinkallt värre. Men förbannat häftigt och bra.

ducktales04

14. The Himalayas – Duck Tales.

Himalayabergen igen. Denna gång är det Joakim von Ankas tur att vandra omkring för att leta efter gömda skatter. Snön är så djup och mjuk att Joakim inte kan studsa på sin käpp, utan att sjunka i. Fina snötäckta miljöer och sura bergsgetter är dock ingen match för den snåle gubbankan. En fråga som förbryllar mig: Hur i helvete kan det leva spindlar i en stelfrusen isgrotta?

Art-bloodborne-screen-03

15. Forsaken Cainhurst Castle – Bloodborne.

Ett stort slott med frusna istappar på varje vrån, skrymslen och fasader, mitt ute i ingenstans. Cainhurst är enormt och man känner sig frusen. Det gör de livsfarliga fienderna också, som bara längtar att få sätta tänderna i ditt varma kött ifrån din kropp. Cainhurst är vackert och riktigt iskallt. Dess gotiska intryck får mig att tänka på greve Dracula lite grann. (Spola till runt 06.10 i klippet nedan)

 

Till slut skulle jag vilja ställa er ett par frågor. Vilka minnen har du med banor/områden ifrån tv-spelens värld? Tycker du om vinterbanor? Har du några favoriter själv? Skriv gärna i kommentarerna nedanför.

Jerrys Årskrönika 2015. Med årets spel, filmer och musik. (uppdaterat)

Imperator Furiosa i Mad Max: Fury Road. Hon är inte bara en symbol för feminism, men också för förändringarnas år som är 2015.

Imperator Furiosa i Mad Max: Fury Road. Hon är inte bara en symbol för feminism, men också för förändringarnas år som är 2015.

År 2015 har snart kommit fram till dess slut och det har hänt rätt mycket. I alla fall när det gäller den kulturella biten. I det här inlägget går jag igenom hur jag har upplevt det kulturella. Jag kommer att i slutet av inlägget att utse årets bästa filmer, bästa tv-spel och det bästa i musikalisk väg. Men jag passar även på att kasta en känga eller två åt saker som jag har stört mig på eller blivit besviken på under årets gång.

Tv-spel:

Jag har spelat mycket mer spel i år, jämfört med 2014. Både nya som gamla.
Det började med ett återbesök hos herrgården utanför Raccoon City i Resident Evil HD Remastered. Den bästa versionen av det klassiska spelet har blivit ännu bättre, mycket tack vare den förbättrade kontrollen.
Många spel från det förflutna som jag har missat på grund av olika skäl har jag lyckats greppa tag i. Rouge Legacy bjöd på mycket klassisk riddaraction och en hel del svordomar. Ungefär som Dark Souls II gjorde förra året.
På tal om det, så spelade jag årets svåraste och mest hårdkokta spel: Bloodborne. Det är precis så brutalt och svordomsframkallande som jag (delvis) hade hoppats på. Men jag tycker att Bloodborne har ett snabbare tempo och är mycket stabilare än Dark Souls II. Yarnham är en ondskefull plats och jag älskar det.

Bloodborne.

Bloodborne. Det svåraste spelet i år är också det spel som fascinerat mig allra mest. Hårdkokt monsterjakt som känns majestätiskt att spela.

Åter till de spel från det förflutna som jag har tidigare har missat. Ett spel som jag har varit nyfiken på hur länge som helst, var The Binding Of Isaac. Jag beslutade mig för att ladda ner The Binding Of Isaac: Rebirth och genast blev jag fäst vid det. Jag tror att jag har spelat minst 70 speltimmar men ändå blir jag lika överraskad varje gång. Fast det är ju sjukt svårt. Möjligtvis är The Binding Of Isaac: Rebirth det spel jag har spelat mest i år. Jo, det är det nog.
Jag har varit väldigt skeptisk till Uncharted-spelen länge på grund av att jag tyckte att spelen fick lite väl mycket överhypande och hyllningar. Men efter att ha sett trailern till Uncharted 4, funderade jag på att spela de tre första spelen. Lyckligtvis tog jag tag i Uncharted: The Nathan Drake Collection och jag tyckte väldigt mycket om den samlingen. En äkta matiné-samling med härliga äventyr med en häftig huvudkaraktär vid namn Nathan Drake. Så fel jag kan ha ibland.

I slutet av året kunde jag ladda ner både Castlevania: Aria Of Sorrow och Axelay, två klassiker från Konami som jag inte hunnit spela tidigare. Nu har jag äntligen tagit tag i dessa klassiker och jag älskar dom båda. Konami var bättre förr. Mer om det lite senare.

Jag spelade under försommaren det efterlängtade Batman: Arkham Knight och självklart är det en riktigt bra uppföljare med tunga inslag. Att styra Batmobile var riktigt coolt men ibland var spelet lite väl beroende av bilen. Annars, en riktig solid speltitel värdigt den mörke riddaren. Mark Hamill som Jokern är fortfarande awesome.

Jag blev riktigt peppad för Axiom Verge, för dess starka Metroid-stil. Det kändes otroligt häftigt att spela det först. Den visuella stilen och 8-bitsnostalgin var på topp. Forskaren Traces underliga resa i en märklig science fiction-värld känns riktigt mystiskt att spela men sen händer det något som lämnar en bitter eftersmak. Axiom Verge känns väldigt tomt på vissa ställen och det saknar struktur. Nu vill jag inte klanka för mycket på spelet, för det är ett otroligt bra jobb av Tom Happ som själv har gjort spelet. Dock måste jag tyvärr säga att Axiom Verge är årets spelbesvikelse.

Årets skandal är tveklöst hur Konami behandlat Hideo Kojima. Först lades det efterlängtade Silent Hills ned, sen togs Kojimas namn bort ifrån marknadsförningen av Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Inte nog med det, när spelet vann ett pris under Game Awards så fick inte Kojima ens vara med på plats för att ta emot priset. Vad som ligger bakom alltihop med Konami/Kojima-gate vet vi inte men en sak är säkert. Det ligger en hund begraven och det är troligtvis inte en vacker syn. Det värsta är att Silent Hills fick ta en stor smäll och nu är det dött och begravet. Som Konamis legendariska historik.

På tal om Kojima, så är årets mest smaklösa design helt klart hans underliga vision när det gäller karaktären Quiet i Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Gubbsjuka i minsta detalj. Vedervärdigt. Jag har inte spelat det femte spelet i hans Metal Gear Solid-serie, men jag vill göra det en dag. Fast jag kan inte låta bli att rynka på näsan åt hur Kojima framställt Quiet. Det finns till och med en samlarfigur med ”verklighetstrogna” bröst som man kan klämma på. Men snälla, för i helvete.

Årets mest utskällda är utan tvivel Hiedo Kojimas design för Quiet.

Årets mest utskällda är utan tvivel Hideo Kojimas design för Quiet. Den minimala klädseln och det gubbsjuka sättet som hon porträtteras är otroligt smaklöst och onödigt.

Det finns två spel som har överraskat mig totalt i år. Det ena var ett spel som av ren slump skaffade vis PS Plus (gratis), och det heter Rocket League. Det är ett fotbollsspel men man styr radiostyrda bilar. Ett enkelt koncept resulterade i ett riktigt underhållande spel. Stora banor med metallgaller runtomkring som man kan åka på gör det hela lite coolare. Rocket League är det roligaste sportspelet jag har spelat sedan R.C. Pro Am till NES. (Mario Kart-spelen inte inräknat eftersom jag tycker att det är en egen genre)

Den andra överraskningen är Until Dawn. För det första så fick jag fick det i present av en underbar person, helt oväntat! Men det som är riktigt häftigt med Until Dawn är att Supermassive Games lyckats göra det bästa survival horror-spelet på länge. De har gjort ett supersnyggt och stämningsfullt spel med väl tajmade skrämseleffekter. Om du tycker att karaktärer i slasherfilmer likt Friday The 13th är totalt blåsta i huvudet, testa att vara en sån själv i Until Dawn. Dina valmöjligheter påverkar spelets handling och det gör Until Dawn värt att spela mer än en gång!

Until Dawn

Until Dawn lyckades med väldigt mycket. Det är läskigt, mörkt, spännande och det är praktiskt taget genialt. Det bästa survival horror-spelet på länge, och det tåls att spelas om flera gånger!

E3 blev en triumf för Sony. De utannonserade många otroliga speltitlar inför den närmaste framtiden. Final Fantasy VII Remake, Horizon: Zero Dawn, en efterlängtad gameplayvideo från The Last Guardian var några av mässans höjdpunkter. Den mest överraskande utannonseringen var Shenmue III, som kunde finansieras via Kickstarter. Kampanjen drog in en miljon dollar på en dryg timme, och det visar hur efterlängtat Shenmue III är. Det beräknas att komma ut i slutet av 2017.

Att skapa egna banor i ett Super Mario-spel har jag längtat efter i årtionden, och i Super Mario Maker var det äntligen möjligt. Det geniala är att det är så lätt att begripa sig på och man kan spendera massor av timmar med skapandet av kluriga banor. Synd att Nintendo inte släppte det några år tidigare, när Wii U var en ny grej. Super Mario Maker passar Wii U perfekt.

(Uppdaterat 3/1 2016) I sommar fick jag testa ett MMORPG för första gången. Jag testade Final Fantasy XIV: A Realm Reborn i en gratisperiod och jag älskade den värld, Gridania, som jag kutade omkring i. Med min skapade karaktär Evangeline Bluemoon fick jag känna på det här massiva rollspelets kapacitet och det kändes som att jag var i himmelriket. Jag och Anna ”Lania” spelade tillsammans ett par gånger och vi gjorde några roliga uppdrag ihop. Jag kommer säkert att spela Final Fantasy XIV: A Realm Reborn igen någon gång men det lär inte bli än på ett tag. Men det är ett underbart minne ifrån den regniga sommaren 2015.

Evangeline Bluemoon och Noctim Mrorot

Evangeline Bluemoon och Novarim Noctis (min och Anna ”Lanias” karaktärer i Final Fantasy XIV: A Realm Reborn ifrån sommaren 2015.

Musik:

Jag är inte så värst förtjust i tv-program som Så Mycket Bättre. Det, och liknande program med koncept som består av att ta ett gäng sisådär kända personer som inte har synts till på ett tag och placera dom i en avlägsen plats intresserar mig inte ett dugg. Men, ibland kan det faktiskt lysa en solstråle i ett urskrynklat tv-program. Det var riktigt smart av TV4 att ta med Miriam Bryant. Hennes sångröst och sina tolkningar av andras låtar är genialt. ”Allt Jag Behöver” är riktigt kanonbra, klart årets cover! Hon kommer att bli ännu större än det, tro mig.
För övrigt så har det varit Zara Larssons år. Hennes ”Lush Life” är en modern klassiker och med sina starka feministiska åsikter har Zara gjort mycket bra intryck. Klart årets artist.

The Beatles finns äntligen på Spotify! Hurra. Om jag inte har fel, så är det väl i år som AC/DC också tog plats hos den stora streamningsjätten? Hur som helst, att Beatles finns på Spotify är riktigt kul. Det är en av de största musikskatterna någonsin.

Top Cats modernism av rockabillyn fortsätter. De släppte ”Kick Down” tidigare i år och det känns riktigt fräscht. Jag tycker att det är modigt av Torsbykillarna att injicera nytt sound i en så simpel musikstil som rockabilly är. Höjdpunkterna av ”Kick Down” är ”Butterfly” och ”Hold Me Now”.

Top Cats

Top Cats vågar förnya en så gammal och simpel musikgenre som rockabilly är. Deras senaste album ”Kick Down” är årets bästa album enligt mig.

Måns Zelmerlöws dubbla seger i Schlager-SM och Eurovision med ”Heroes” var välförtjänt. Numret var riktigt snyggt och Måns expertis på scenen gjorde honom till en värdig vinnare. På tal om schlagern, så fanns årets sämsta låt alla kategorier med. Hur Samir & ViktorsGroupie” ens tog sig till final är en av årets största gåtor. Det är en fruktansvärt usel låt. Jisses.

Vila i frid, Lemmy Kilmister. Den rätt så härjade Motörhead-frontfiguren har typ alltid varit med hela tiden, men nu är han borta. Det känns väldigt märkligt, eftersom han har varit med jättelänge och med mycket whiskeydrickande och rökande under årens gång så var han ändå där. Men inte nu längre. Lemmy avled den 28:e december, och han blev 70 år.

Film:

I år har många förebilder inom skräckfilm avlidit. Många av dessa var anledningen till att jag blev intresserad av rysare och thrillers, och ikoniska skräckfigurer. Wes Craven, mannen som skapade Freddy Krueger i A Nightmare On Elm Street och Ghostface i Scream-filmerna, förlorade kampen mot sin hjärncancer och avled den 30:e augusti. Betsy Palmer var mest känd som Pamela Voorhees i Friday The 13th – hon var Jason Voorhees mamma och var mördaren i den filmen. Hon avled den 29:e maj. Gunnar Hansen var den fasansfulle Leatherface i The Texas Chainsaw Massacre från 1974. Han gick bort 7:e november. Brooke McCarter, som spelade Paul i The Lost Boys, dog 22:a december.

Tyngsta förlusten, för skådespelare, filmskapare och filmhistorien, var Christopher Lee. Han gick bort den 7:e juni. Han har haft en enastående karriär som väldigt få skådespelare har haft. Frågan är om någon ens kommit upp i den nivå som Christopher Lee hade. Jag menar, hur många har fått äran att spela både Frankensteins monster och greve Dracula? Att spela en ikonisk James Bond-skurk vid namn Scaramanga? Att få arbeta med Tim Burton i många filmer? Sen får man inte glömma hans enastående rollprestation som Saruman i Härskarringen-filmerna och i Hobbit-trilogin. Och som greve Dooku i Star Wars: Episode II och III. Han har varit aktiv skådespelare i över 60 års tid och hanhar arbetat med många av filmhistoriens största. Han var även en krigshjälte i andra världskriget, och slutligen: Christopher Lee var sångare i ett heavy metal-band. Hur coolt var inte det?

Christopher Lee

Christopher Lee kommer alltid att vara en av historiens främsta skådespelare. Bond-skurk, greve Dracula, greve Dooku i Star Wars, Saruman i Härskarringen, Frankensteins monster, aktiv i många Tim Burton-filmer. Krigshjälte. Heavy metal-sångare.

Det har varit återkomstens år i filmvärlden. Michael Keaton gjorde comeback i Birdman, som vann 4 Oscars för bland annat bästa film. Jag har inte sett Birdman ännu, men ska försöka göra det inom kort.

När det gäller återkomster, så är det två filmer ifrån legendariska filmserier som är några av filmårets allra bästa. Mad Max: Fury Road är en storstilad comeback för en ikonisk hjälte som försöker överleva en tuff vardag i en ödelagd värld fyllt av sand, hetta och slaveri. Det är den bästa actionfilmen på åratal och den är så jävla snyggt gjord. Det är ett levande konstverk fylld av tuffa biljakter, sand som sprutar i ögonen och självklart explosioner. Vem fan bryr sig om att Mel Gibson inte är med? Det är så här en riktigt bra uppföljare ska se ut.

J.J. Abrams hade en tuff uppgift, att skapa en uppföljare till den älskade Star Wars-trilogin och vet ni vad? Han lyckades. Han tamejfan tusan lyckades! Star Wars: The Force Awakens är en renässans för den underbara rymdfantasy-sagan, och den känns så klassisk att jag gråter inombords. Nu vet jag hur de som såg de gamla filmerna på bio reagerade på den tiden, för jag blev som en tioåring igen med ögon stora som tallrikar. Det här är bara början på en underbar resa med Star Wars-sagans fortsättning och jag är så glad att jag har fått se den efterlängtade filmen. Kylo Ren är den mest fasansfulla filmskurken sedan Darth Vader. Adam Driver är helt perfekt som den onde karaktären. Den rullande droiden BB-8 är en charmig figur som är lätt att älska. Jag gillar hur J.J. Abrams lyckats framställa de nya karaktärerna såväl få oss att minnas de gamla. En fjäder i hans hatt för min del!

På tal om återkomster, så måste ni ju för tusan se Ash vs. Evil Dead. Den underbara skräckkomediserien är en utmärkt uppföljare till Evil Dead-trilogin, och Ash Williams är lika cool som vanligt.

Kvinnliga karaktärer på filmduken växer och blir starkare. Jag blev riktigt imponerad av Imperator Furiosas kamp mot mansdominerade diktaturen i Mad Max: Fury Road. Den stenhårde kämpen är så färgstark och så badass. Charlize Theron är en Oscarvinnande skådespelerska och har den tyngd bakom sig som krävs för att spela en så stark person som Furiosa är. En annan kvinnlig karaktär som jag blir mer och mer imponerad av är Rey i Star Wars: The Force Awakens. Hennes resa har bara börjat, men redan har hon vuxit till och blivit älskad av miljoner av fans därute. Med sin starka vilja och kämparglöd har hon blivit en karaktär att räkna med i framtiden. Daisy Ridley var relativt okänd tidigare men nu har hon blivit så omtyckt och ikonisk, precis som Carrie Fisher var med prinsessan Leia nästan 40 år tidigare i en Star Wars-film. Jag tror bestämt att Daisy Ridley är en skådespelerska att hålla ögonen på framöver. I sociala medier har hon redan varit utnämnd till Miss Universe och jag kan faktiskt se varför. Rey är en magnifik karaktär och hon lyfter upp en redan så fantastisk film som The Force Awakens är, till nya höjder.

Rey i Star Wars Awakens. Den kvinnliga huvudrollen i den nya Star Wars-trilogin är redan en omtyckt personlighet. Hon är modig, stark och snabbtänkt. Rey är beviset att det går att skapa starka kvinnliga karaktärer.

Rey i Star Wars: The Force Awakens. Den kvinnliga huvudrollen i den nya Star Wars-trilogin är redan en omtyckt personlighet. Hon är modig, stark och snabbtänkt. Rey är beviset att det går att skapa starka kvinnliga karaktärer.

Det bästa av år 2015, och det mest efterlängtade år 2016.

Jag avslutar det här inlägget med några listor från året som har gått, med bland annat det bästa av det bästa.

Men jag vill samtidigt blicka framåt. Mot 2016. Vad ser jag mest fram emot nästa år? Kommer den första spinoff-filmen från Star Wars-sagan att leverera? Ska Dark Souls III bli lika episkt som deras föregångare? Ska jag äntligen spela Fallout 4, som jag har missat? Kommer det att komma nya överraskningar? En sak vet jag. Det kulturella växer för varje år som går, och jag är glad att man får ta del av dess utveckling.

Nu kör vi!

  • Årets spelpodcast: Par I Pixlar.
  • Årets podcast: Johan Och Ida.
  • Årets bästa artist: Zara Larsson.
  • Årets bästa låt: Lush Life – Zara Larsson.
  • Årets sämsta låt: Groupie – Samir & Viktor.
  • Årets album: Kick Down – Top Cats.
  • Årets ögonblick: Mitt möte med Yaya Han i Comic-Con. Det glömmer jag aldrig. Någonsin.
  • Årets manliga filmkaraktär: Kylo Ren – Star Wars: The Force Awakens. Så ond. Så farlig. Så jävla bra.
  • Årets kvinnliga filmkaraktär: Delad plats mellan Imperator Furiosa (Mad Max: Fury Road) och Rey. (Star Wars: The Force Awakens) Så starka kvinnliga karaktärer har jag inte sett på väldigt länge. Om ens i överhuvudtaget!
  • Årets sämsta skådespelare: Adam Sandler. Kan han inte bara lägga av någon gång?
  • Årets spelsida: Svenska IGN. Hög kvalité med enastående skribenter.
  • Årets samarbete: När jag och Anna ”Lania” spelade Final Fantasy XIV: A Realm Realm ihop.
  • Årets genombrott: Daisy Ridley. Debuten som Rey i Star Wars: The Force Awakens är bara början.
  • Årets dumhuvud: Konami. Deras behandling av Kojima är en sak, men att lägga ned Silent Hills var droppen som fick bägaren att rinna över.
  • Årets cover: Allt Jag Behöver – Miriam Bryant.
  • Årets tv-serie: Ash vs. Evil Dead.
  • Årets WTF: När Bryce Dallas Howard springer fort i högklackat i Jurassic World.
  • Årets remake (spel): Resident Evil HD Remastered.
  • Årets besvikelse (spel): Axiom Verge.
  • Årets DLC i tv-spel: Ryu från Street Fighter, Cloud från Final Fantasy VII och Bayonetta i Super Smash Bros. Holy shit! Multiplicerat med tre! 
  • Årets besvikelse (film): Spectre.
  • Årets manliga spelkaraktär: Jag är lite tråkig nu, men jag säger Mario i Super Mario Maker. Inte sedan i början av 1990-talet har han varit så här bra.
  • Årets kvinnliga spelkaraktär: Sam – Until Dawn. Hon och många andra är många jag faktiskt brydde mig om i spelet.

 

  • Årets bästa filmer 2015:
  1. Star Wars: The Force Awakens. Den sjunde delen i Star Wars-sagan har allt som man älskar i original-trilogin och det som prequel-trilogin saknar. En film med mycket praktiska effekter, en solid story och massor av karaktärer att älska – både nya som gamla bekanta. Rey, spelad av Daisy Ridley, kommer att vara lika älskad som prinsessan Leia är idag. Årets bästa film är en bättre film än vad jag kunnat tro. Star Wars: The Force Awakens är en av 2000-talets allra bästa filmer och är ett måste.
  2. Mad Max: Fury Road. Den fjärde filmen om Mad Max äventyr i den ödelagda världen är en konstnärlig explosion. Det är full gas från början till slut. Lägg till en enastående Charlize Theron som den feministiska frihetskämpen Imperator Furiosa och man får en av de bästa actionrullarna på väldigt länge.
  3. Jurassic World. Det var ett tag sedan man fick se dinosaurier i den legendariska parken, och den fjärde filmen är så jävla snygg och spännande. Den klart bästa uppföljaren i Jurassic Park-serien med en ny, riktigt skitfarlig dinosaurie bjöd på sommarens största popcornsrulle.
  4. Inside Out. En film som handlar om hur de olika känslorna styr en inifrån är en snilleblixt av Pixar och Disney. Vad jag inte hade förväntat mig var att den är så otroligt rolig och så full av känslosamma ögonblick.
  5. Spectre. Den fjärde James Bond-filmen med Daniel Craig är en bra rulle, men samtidigt är det årets besvikelse. Om resten av filmen kunde haft samma klass som första halvan så skulle Spectre vara i samma klass som Skyfall. Men jag gillar Christoph Waltz som filmens stora skurk. Inledningsscenen i Mexico City är sjukt snyggt filmad.
Årets bästa film 2015 är Star Wars: The Force Awakens.

Årets bästa film 2015 är Star Wars: The Force Awakens. Det höll inte bara måttet, men är också en av 2000-talets allra bästa filmer.

  • Filmer att se fram emot 2016:
  1. I Saw The Light. Filmen om Hank Williams liv är för ett absolut måste, för att han är min absoluta favoritartist någonsin. Tom Hiddleston (Loki i The Avengers) ser verkligen ut som Hank Williams i trailern. När filmen har premiär i Sverige vet jag inte än, men jag hoppas att den kommer hit.
  2. Rouge One: A Star Wars Story. Första spinoff-filmen ifrån Star Wars-universumet gör mig rätt nervös på ett sätt men jag är ändå peppad inför denna. Kommer i december 2016.
  3. Deadpool. Den uppkäftige superhjälten med sina egenskaper är naturligtvis ett måste. Deadpool är en pajas som retar gallfeber hos många och jag hoppas att den svarta humorn har en stark kärnpunkt i filmen. Kommer 12:e februari 2016.
  4. The Hateful Eight. Quentin Tarantinos andra westernfilm på raken ser ut att vara en iskall rulle med hat och coola karaktärer. Ennio Morricone som gör musiken, Kurt Russell med asgrym mustasch och återkomsten av Jennifer Jason Leigh får mig att vilja längta efter januari redan nu. Eller förresten, januari kommer ju inom några dagar! The Hateful Eight kommer redan den 13:e januari.
  5. Ghostbusters. Nya Ghostbusters, nu med kvinnliga spökjägare. Hur awesome kommer det inte att bli? Den tredje filmen om Ghostbusters kommer den 22:a juli.
I Saw The Light.

I Saw The Light. Filmen om Hank Williams är den film jag ser mest fram emot att få se år 2016.

  • Årets bästa spel 2015:
  1. Bloodborne. Den spirituella uppföljaren till From Softwares Dark Souls-serie är mer än bara årets bästa spel. Med sitt snabba tempo, brutala svårighetsgrad och den fantastiska upptäckarglädjen är jägarens farliga äventyr i Yarnham ett måste för alla som älskar tv-spel. Bloodborne är riktigt stort och räkna med stentuffa strider mot de skräckinjagande bossarna. Det är gotiskt, skitigt, farligt och våldsamt. Men helt enkelt fantastiskt.
  2. Super Mario Maker. Det här spelet har jag väntat på i över 20 års tid. Äntligen kan man göra sina egna banor i Super Mario Bros! Och Super Mario Bros 3. Super Mario World och New Super Mario Bros U likaså! Lagom till Super Mario Bros 30-årsjubileum har Nintendo gett oss verktygen och låter oss skapa de banor som vi har fantiserat om i årtionden. Det har aldrig varit så här kul att skapa något eget tidigare.
  3. Until Dawn. Som en blixt från klar himmel kom det bästa survival horror-spelet på länge. Det riktigt stämningsfulla skräckspelet är riktigt välgjort och att försöka hålla så många av spelets karaktärer vid liv är en riktig utmaning. Valmöjligheterna ger Until Dawn inte bara ett djup, men också förmågan att kunna spelas om flera gånger.
  4. Star Wars: Battlefront. Ett riktigt beroendeframkallande multiplayerspel i Star Wars magiska universum med Battlefields spelmotor är sjukt underhållande. Det är klart årets vackraste spel och det är så jävla coolt att köra Walker AssaultHoth.
  5. Rocket League. Det behövs bara en simpel idé för att skapa ett genialt spel. Korsningen mellan fotboll och radiobilar resulterar till det bästa sportspelet sedan R.C. Pro-Am. Galet underhållande!
Bloodborne

Årets bästa spel 2015 är Bloodborne. Ett riktigt stort spel med episka miljöer och fighter mot bossar utan dess like. Svårighetsgraden är så tuff att man svär mer än vad Eddie Murphy gjorde på sin högtidsperiod – men fan vad bra det här är.

  • Spel som jag har missat år 2015 som jag kan tänka mig att spela 2016:
  1. Fallout 4. Det här kommer isåfall bli mitt första möte med den omtyckta spelserien, och det är något med den postapokalyptiska världen som är så fascinerande.
  2. Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Trots allt sludigt som Kojima gjort med Quiet, så kan jag inte låta det femte storspelet om Snake passera förbi. Jag måste testa detta.
  3. Tales Of Zesteria. Jag provade detta lite grann i årets Comic-Con och det verkar riktigt mysigt. Jag tyckte om Tales Of Xillia och tror faktiskt att det här kan vara bättre.
  4. Rise Of The Tomb Raider. Uppföljaren till mästerverket har jag suktat efter länge, men eftersom jag inte kommer att skaffa en Xbox One så får jag vänta på PS4-versionen.
  5. Mortal Kombat X. Inget går emot ett gammalt hederligt slagsmål där blodet skvätter, och varför skulle Mortal Kombat X vara sämre? Gästinhopp av Jason Voorhees, Predator, Alienmonstret och Leatherface gör detta ännu mer intressant för min del.
Ett av årets mest

Ett av årets mest efterlängtade spel för många var Fallout 4. Det ser riktigt blytungt och massivt ut, och jag är garanterat säker på att jag kommer att hinna besöka denna postapokalyptiska värld nästa år.

  • Spel att se fram emot år 2016:
  1. Friday The 13th – The Game. Jag har väntat i 20 år på att Jason Voorhees ska få ett eget spel, och det här multiplayerspelet kan förhoppningsvis radera minnet ifrån det hemska NES-spelet en gång för alla. Jag förväntar mig inte GOTY 2016, men ett spel värdigt den legendariska skräckfilmsfiguren.
  2. Dark Souls III. Nå, ska From Software släppa ett tredje triumfspel, tredje året på raken? Det återstår att se, men jag håller givetvis tummarna. Praise The Sun!
  3. Legend Of Zelda for Wii U. Nintendo borde väl för tusan släppa det hett efterlängtade Zelda-spelet till Wii U år 2016? Vad kommer att hända i det här spelet? Vem vet?
  4. Ni No Kuni II – Revenant Kingdom. Boom! Utannonseringen av en uppföljare till det älskade Ni No Kuni var inte bara oväntad, men också riktigt awesome. Om det kommer 2016 så kommer jag definitivt att förboka det. Det kan du skriva upp.
  5. Uncharted 4 – A Thief’s End. Det förmodade sista spelet med Nathan Drake ser riktigt fantastiskt ut, och blir det lika bra som de andra tre spelen så kommer det här att vara en modern klassiker.
nvbn

Jason Voorhees återkomst till spelkonsoler får mig att lista Friday The 13th – The Game till nästa års mest efterlängtade spel.

Likt sand i ett timglas, så rinner de sista sandkornen ner för det årsglas som kallas för 2015. Jag har haft ett bra kulturår och det har varit en del bra filmer, spel och musikaliska upplevelser. Innan jag vänder på bladet till år 2016, så vill jag passa på att tacka er alla som har följt min blogg under året och att nästa år kommer att bli ännu bättre. Framtiden är nära och jag vill önska er allihop ett riktigt gott nytt 2016!

Vad har varit bäst för er år 2015? Vad ser ni fram emot år 2016? Skriv gärna i kommentarerna nedan.

(Uppdaterat 3/1 2016) Kolla gärna in Annas årskrönika för rollspelåret 2015.

Friday The 13th-spelet utannonserat på riktigt och jag är grymt peppad!

För ett tag sedan så pysslade spelbolaget Gun Media med ett intressant spelprojekt vid namn Summer Camp, och det spelet utspelade sig hos ett sommarläger vid namn Forest Green. Det här skulle bli en sorts hyllning till Friday The 13th-filmerna och ombord fanns intressanta namn:

  • Tom Savini, legendarisk effektskapare och goreguru, har gjort effekterna till bland annat Friday The 13th, The Burning och Dawn Of The Dead.
  • Kane Hodder, som spelade Jason Voorhees i fyra Friday The 13th-filmer.
  • Harry Manfredini, som är mest känd för musiken i Friday The 13th-filmerna.

Summer Camp var i full gång, och en liten teasertrailer släpptes. Några pre-betabilder lanserades och det märktes att Summer Camp påminde mycket om Friday The 13th-filmerna. Jag som är ett äkta Jason-fan, märkte också att Forest Green kommer ifrån Friday The 13th VI: Jason Lives.

Det såg riktigt lovande ut, ska jag säga.

Men så vart det tvärt tyst ett tag.

Tills för några dagar sedan när deras hemsida hade en sorts nedräkning till 13:e oktober. Vad hade de i kikaren?

Jo, det här:

Boom! Summer Camp är numera Friday The 13th!

Jag hade på känn att det skulle bli så, för det har pratats om att det skulle komma ett Friday The 13th-spel tidigare. Men visst är detta en positiv överraskning.

Okej, då är alltså ett Friday The 13th-spel under utveckling. Men hur ska det här spelet bli? Vad ska Gun Media pyssla med, nu när de har fått tillstånd av självaste Sean S. Cunningham? (mannen som regisserade den första Friday The 13th och äger märket)

För det första: Hur gick det här ens till?

Jo, Gun Media höll på med Summer Camp, och spelet var i full utveckling. Så bra hittills. Idén var att Summer Camp skulle vara ett multiplayerspel (1 spelare mot 7 spelare) där en spelare skulle vara en maskerad mördare som ska ta död på sju lägerplatsledare som ska göra allt de kan för att undvika att bli dödade. De andra sju spelarna är alltså lägerplatsledarna. Upplägget var intressant, och många av de namn jag nämnde först i denna artikel har varit inblandade i Friday The 13th-filmerna tidigare. Efter teasertrailern som visades förra året, verkade Summer Camp intressant. Jag gillade nickningarna till Friday The 13th och i viss mån även The Burning.

Något annat som är intressant, vid ungefär samma tidpunkt, var att Sean S. Cunningham ville också ha ett spel baserat på Friday The 13th. Jag tror att det var hemsidan Bloody Disgusting som tog upp detta. Vid det ögonblicket så dök nyheter om att det skulle komma en ny film, en tv-serie och så ett spel.

Men hemlighetsmakeriet bakom kulisserna var förseglade. Tight. Det blev väldigt tyst angående allt som Friday The 13th i den närmaste framtiden tänkte erbjuda. Men så blev det tyst om Summer Camp också.

Det var så här att Sean S. Cunningham fick sitt stora intresse för Summer Camp. Han och gänget i Gun Media hade många möten under många månader, och de blev goda vänner. Till slut så erbjöd Sean S. Cunningham Gun Media att de skulle få göra det första officiella  Friday The 13th-spelet på nästan 20 år. Cunningham tror på den här idén att låta en maskerad mördare härja på ett sommarläger samtidigt som att folket där ska överleva.

Den idén tror jag på också.

Då förvandlades Summer Camp till Friday The 13th. Drivmotorn är Unreal Engine 4, och det är ju lovande. En stark fördel är att Gun Media har redan kommit långt med utvecklingen, men de behöver mer hjälp för att få till den ultimata Friday The 13th-upplevelsen. Gun Media har fått ett tungt ansvar, och de vill göra både oss fans och Sean S. Cunningham nöjda. Det är därför de använder sig av *Kickstarter i detta fall.

  • Kickstarter är en amerikansk internetplattform som möjliggör projektfinansiering med hjälp av crowdfunding. Företaget med samma namn har sitt säte i Greenpoint på Brooklyn i New York och blev tillsammans med Indiegogo pionjärer med sin internetbaserade finansieringsmodell och har sedan fått flera efterföljare, bland andra Crowdcube, Fundedbyme och GoFundmMe. Modellen går ut på att en entreprenör registrerar och presenterar sitt tilltänkta projekt på sajten, därefter kan investerare eller potentiella framtida kunder sponsra med pengar för att finansiera tjänsten eller produkten som projektet ska ta fram.
  • På Kickstarters webbplats skapar entreprenören en sida där han eller hon beskriver sig själv och sitt projekt. Kickstarterprojektet ska ha ett tydligt syfte, ett deadline-datum och en målsumma. Målsumman är de pengar som entreprenören behöver samla in för att lyckas med sitt angivna projekt. Därefter kan entreprenören marknadsföra sin sida till omvärlden, ofta i sociala medier, i syfte att väcka investeringsintresse hos sponsorer (backers på engelska). Om sponsorn gillar projektidén kan de förbinda sig (engelska pledge) att sponsra projektet med en summa pengar för att hjälpa till att förverkliga idén. Projektskaparen erbjuder sponsorn en inblick i projektet samt olika belöningar (rewards) till de som väljer att sponsra. Om målsumman uppnåtts vid deadline dras pengar från sponsorernas kreditkort, om inte blir ingen debiterad. Kickstarter har valt denna ”allt-eller-inget”-modell för att minska risken både för entreprenören och för sponsorerna, samt för att motivera sponsorerna att sprida ordet då projektet annars inte kommer att se dagens ljus.
  • Kickstarter tar ut en avgift på fem procent av målsumman om projektet uppnår sitt finansieringsmål. Sedan starten 26 april 2009 har Kickstarter räknat in över 66000 lyckade projekt, och mer än en miljard US-dollar har sammanlagt samlats in från sponsorer och distribuerats till projekten. – Wikipedia.

Gun Media har satt upp ett mål, att få in 700.000 dollar inom 31 dagar, innan fredagen den 13:e november 2015. Lyckas de med det, så blir det garanterat ett spel med Jason Voorhees och Friday The 13th. Om man kikar på deras Kickstartersida så kan se att de har lagt ut mer mål (i nuläget är det suddigt att se vad de tänker lägga till) och ju mer mål det har passerats – dets mer bonusmaterial kommer Friday The 13th: The Game att få.

Ett av de största målen för Gun Media är att få till ett single player-läge för det hade de inte tänkt på när de pysslade på med Summer Camp. Men det är nästan en självklarhet tycker de, nu när de har fått ta hand om Friday The 13th. Andra delmål är att få med Jasons legendariska nemesis Tommy Jarvis, sovsäcksmordet och olika versioner av Jason.

När det här blogginlägget har publicerats så har de samlat in 330.000 dollar av de 700.000 och det var då 29 dagar kvar. Jag tror definitivt att de kommer att få in de pengarna som behövs och mer därtill.

De som donerar pengar till Kickstarter får också belöningar av utvecklarna. Man kan donera allt från 5 dollar ända upp till 10.000 dollar och ju mer man donerar – desto mer belöningar får man. Vad sägs som att få vara med i själva spelet? Som lägerledare? Det är möjligt! Om man pungar ut 10.000 dollar så blir det garanterat så. Men det är begränsat till fyra personer och i dagsläget är två platser redan bokade. Man kan till exempel också få en digital kod för själva spelet, spelets soundtrack, en signerad fysisk kopia av Sean. S Cunningham, Kane Hodder, Tom Savini och Harry Manfredini och för skräckälskare är detta en dyrgrip.

Kickstarter är fantastiskt. Det har använts för att finansiera i kommande spel som jag har ett starkt öga på:

  • Yooka-Laylee, en spirituell uppföljare till Banjo-Kazooie, under utveckling av Playtonic Games med f.d anställa från Rare.
  • Bloodstained: Ritual Of The Night, en spirituell uppföljare till Castlevania, med ledning av Castlevania-skaparen Koji Igarashi. Jag har själv donerat till detta projekt.
  • Shenmue 3, den efterlängtade uppföljaren till SEGA’s ikoniska Dreamcast-klassiker. Det här spelet har brutit ett rekord inom insamlingen och kom över gränsen omedelbart.

Och nu är det Jason Voorhees tur att få ta del av Kickstarter. Friday The 13th och Jason är väldigt omtyckta av fansen därute och jag är garanterat säker på att många kommer att donera en slant eller två till detta projekt.

När är Friday The 13th: The Game tilltänkt att komma? Beräknat november 2016 – till XBOX One, Playstation 4 och Steam.

Håll ett öga på Gun Media och denna utveckling. Jag tror faktiskt på detta, och med tanke på att Until Dawn gjorde storsuccé så lär survival horror/skräckspel få sig en uppsving. Varför inte låta Jason ta del av uppsvinget? Om du vill ta en till på Kickstarter-sidan och till och med hjälpa till att skänka en slant så gör gärna det här!

Mina damer och herrar, Jason är tillbaks. Äntligen!

Kan detta bli det utlimata Friday The 13th-spelet? Gun Media ska ta sig an och behandla Jason Voorhees med den respekt han förtjänar.

Kan detta bli det ultimata Friday The 13th-spelet? Gun Media ska ta sig an och behandla Jason Voorhees med den respekt han förtjänar.

Recension: Until Dawn.

Game+Review+Until+Daw_Tam-

Överlevnadsskräck har lyst med sin frånvaro i åratal. Eller ska jag skriva survival horror, som många andra föredrar? Den subgenren är mest känd med spel som Resident Evil och Silent Hill, men jag vill addera ytterligare ett spel i den kategorin:

Until Dawn.

Survival horror har i mina ögon aldrig tidigare upplevts som det gör i Until Dawn. Jag vill inte gå in så värst långt med spelets story, för den är verkligen skitviktig för spelet – men jag kan berätta lite kort om vad spelet går ut på:

Ett gäng ungdomar ska spendera en natt i en stuga högt uppe på ett snörikt berg. Detta utspelar sig efter en tragisk händelse året innan. Men det börjar hända mycket kusliga saker och plötsligt handlar det om liv eller död.

Kort fattat: Until Dawn är ett skräckspel som påminner om en slasherfilm (Friday The 13th, Halloween till exempel) men det har ett otroligt djup som stärker spelet.
Och det behövs.

Supermassive Games har inte bara gjort ett läskigt och spännande spel. Until Dawn är ett intelligent spel som baseras på snabba reflexer, instinkt och viktiga beslut.

Som spelare kan man påverka spelets handling. Hur då?
Jo, man får under spelets gång välja alternativa lösningar/beslut för de ungdomar som kämpar för att överleva uppe på det läskiga berget.

Ska man gömma sig eller springa? Vänster eller höger? Följ fotspår eller undersök ett ljud ifrån andra hållet?

Until Dawn är läskigt. En äkta fröjd för skräckälskares ögon.

Until Dawn är läskigt. En äkta fröjd för skräckälskares ögon.

Det är tonvis med val och beslut i Until Dawn. Quick Time Events brukar vara extremt jobbiga i spel, men i Until Dawn är de utmärka. Det beror på att man som spelare är på helspänn hela tiden.
Väljer man fel så kan man räkna med onda konsekvenser. Dödsfall till exempel. Om en av ungdomarna dör på grund av ens felaktiga beslut eller om man reagerar för sent, är det inte svårt att få dåligt samvete.

Det gäller att hålla så många vid liv tills spelets slut. Tack vare att Until Dawn är så inproppad med variation i och med besluten så kan man få många olika slut på spelet.
Spännande, spännande!

Until Dawn är ett otroligt snyggt spel. Snöstormseffekterna bidrar till en svinkall stämning i det läskiga berget. Jag älskar när det blåser, för det ser så äkta ut. Påminner om en svinkall decemberkväll när snön yrar omkring. Miljöerna är mörka, mystiska men framför allt skräckinjagande. Bra! Ansiktsanimationerna är så detaljerade och väldigt fina. Tillsammans med de imponerande röstskådespelarna är ungdomarna i Until Dawn några av de mest välgjorda spel karaktärer som har gjorts. Till ytan. Peter Stormare är väldigt lätt att känna igen i sin roll som påstridig psykolog. Ett extra plus till Hayden Panettiere (Heroes, Scream 4, Kingdom Hearts) i sin roll som Samantha.

Ljudet är riktigt bra och de mörka tonerna bidrar tungt till Until Dawns atmosfär. Här har Supermassive Games lyckats.

Ungdomarna är rena stereotyper som verkar ha kommit ifrån en valfri 1980-talsslasher. Vi har en machoman som flörtar med tjejerna. En skämtprisse/nörd med glasögon som verkar ha svårt att få till det med tjejer. En blond tjej som är sugen på att ligga med spelets machoman, som hon är ihop med. Trots att jag blir förbannad på vissa karaktärer så bryr jag konstigt nog om dessa. Det är min humana sida som talar, antar jag. Jag vill ju få till det ”lyckliga slutet” i detta skräckepos men det är inte så lätt.

Känner ni igen den här herren? Jovisst är det Peter Stormare. Grafiken i Until Dawn är riktigt snygg och Supermassive Games har lyckats att få till karaktärernas ansiktsdrag och animationer.

Känner ni igen den här herren? Jovisst är det Peter Stormare. Grafiken i Until Dawn är riktigt snygg och Supermassive Games har lyckats att få till karaktärernas ansiktsdrag och animationer.

Until Dawn sätter mina instinkter och reaktionsförmågor på prov. Det krävs en bra kontroll för att lyckas med detta. Men har Until Dawn en bra kontroll? Jadå. Nästan, i alla fall. När en quick time event sker så visas en knapp man ska trycka på, med en liten timer. Kan man inte med Playstation 4-kontrollen kan man få problem, så jag rekommenderar att studera knapparna innan. Eftersom Playstation 4-kontrollen är rörelsekänslig så kan man också stå still med kontrollen i vissa lägen. Här gäller det att hålla tungan i mun. Däremot önskar jag att Supermassive Games hade gjort något åt kameravinklarna ibland. De blir lite fixerade i vissa fall och det var lite irriterande.

Men ska man bara kuta omkring och undgå döden i Until Dawn? Nej, inte riktigt. Man ska också leka detektiv och lösa ett mysterium. Det går att leta efter ledtrådar som ligger utspridda överallt på berget. Vad ska man ha ledtrådarna till? Jag låter dig som spelare upptäcka det själv, eftersom jag kommer att spoila om jag berättade det. Så det låter jag bli att göra. Men jag kan skriva att det finns en hel del att leta efter.

Men nu kommer det till det viktigaste. Är Until Dawn läskigt? Ja!

Until Dawn är för min den bästa och den mest läskiga survival horror-spelet jag har spelat på ett par decennier. Som en blixt från klar himmel slår den ner i mitt skräckfilmshjärta. Jag var verkligen på helspänn hela äventyret igenom och jump scare-effekterna är riktigt träffsäkra. Vem fan har sagt att skräcken är död?

Tre plus:

  1. Until Dawn är läskigt. Riktigt läskigt, atmosfäriskt och stilbildande. En klar hyllning till klassiska slashers och spökfilmer.
  2. De snabba valmöjligheterna är riktigt tajmade och lyfter upp skräckupplevelsen. Tack vare detta så är Until Dawn ett spel som tåls att spela om många gånger.
  3. Läcker grafik. Until Dawns läskiga berg är riktigt snyggt och de mörka miljöerna bidrar till en underbar skräckupplevelse.

Tre minus:

  1. Kamerakontrollen kan vara lite irriterande i vissa lägen.
  2. Karaktärerna är mycket trovärdiga och man bryr sig lätt om dom, men de är typiska stereotyper ifrån en valfri slasherfilm.
  3. Slutet är lite svagt i jämförelse med den briljanta storyn och det underbara upplägget.
Det handlar om val. Snabba beslut. Hur än jobbiga vissa  val är så måste de göras - och fort. Until Dawn blir mer spännande tack vare de otroliga valmöjligheterna.

Det handlar om val. Snabba beslut. Hur än jobbiga vissa val är så måste de göras – och fort. Until Dawn blir mer spännande tack vare de otroliga valmöjligheterna. Vad väljer du?

Slutsats:

Until Dawn är en överraskning. Jag har inte varit på helspänn i ett skräckspel på åratal, och Supermassive Games har gjort något extraordinärt. Tack vare de många valmöjligheterna och den spännande storyn så är Until Dawn ett spel som tåls att spelas många gånger. Det är läskigt, snyggt, spännande och riktigt tekniskt otroligt. Det här är ett måste för dig som har en Playstation 4. Det här är bra! Mycket bra.

Betyg: En stark fyra av fem.

Until Dawn finns endast till Playstation 4. Jag fick min utgåva som en överraskning av en kvinnlig spelskribent som jag respekterar. Spelet finns ute nu.

Jag har fått Until Dawn som present!

Plötsligt händer det.

Jag läste om gamervänners entusiasm för Playstation 4-spelet Until Dawn, och när jag kollade in trailern blev jag lite avis på dom som spelade det. Until Dawn såg så riktigt spännande ut, och det verkade vara ett spel för mig.

Men tv-spel är dyra. Tre stora spel kommer i en period av två veckor, och dessa spel är:

Until Dawn, Metal Gear Solid V: The Phantom Pain och Super Mario Maker.

Jag lade upp ett foto på Instagram där jag nämnde att jag var intresserad av Until Dawn och MGSV men tänkte vänta med dessa spel för som sagt, spel är dyra. Dessutom väntar jag ju på Super Mario Maker. Men en dag tänker jag spela de andra två spelen, skrev jag då.

Sen hände det något intressant.

En kvinnlig spelskribent (jag skriver inte vem det är i blogginlägget) skrev en kommentar till mig via Instagram att hon hade skickat en present till mig. Varför? Jo, för att jag har stöttat henne eftersom hon har fått så mycket skit och andra hemskheter påg rund av att hon är en kvinna som skriver om spel i en mansdominerad bransch. Det är ju självklart att kvinnor ska få skriva om spel, tycker jag. Varför blir en del så förbannade över detta? Skitlöjligt tycker jag.

Hennes rara gest var verkligen oväntad, och det hade hon inte behövt göra heller. Men jag tackade så jättemycket för att hon skickade något till mig. Jag var naturligtvis nyfiken på vad hon hade skickat, och när jag kom hem efter jobbet igår såg jag ett paket som såg intressant ut.

Jag slet upp paketet.

Och så blev mina ögon stora som bowlingklot.

Det här fick jag:

Until Dawn! Hallelujah!

Until Dawn! Hallelujah!

Hon hade skickat Until Dawn till mig!

Jag blev verkligen eld och lågor, och faktiskt lite tårögd dessutom.Men gud, inte trodde jag att hon skulle skicka ett spel till mig!

Hon måste ha läst inlägget jag skrev om Until Dawn och MGSV på Instagram.

Men jag blev så otroligt glad, och jag tackade henne så otroligt mycket.

Igår kväll startade jag Until Dawn! Jag satt med det i drygt tre timmar! Vad tyckte jag om det? Jag kan inte avslöja för mycket, men det här kan jag säga:

Until Dawn är så spännande och jävla snyggt! Men jag berättar mer om detta i en kommande recension!

Tack, du snälla och underbara kvinnliga spelskribent som har skickat denna ljuvliga gåva till mig!

Plötsligt händer det.

Titelskärmen av Until Dawn, som jag fotade via Instagram. Det lustiga är att jag inte såg den välta dockvagnen och dockan i när jag tog fotot....

Titelskärmen av Until Dawn, som jag fotade via Instagram. Det lustiga är att jag inte såg den välta dockvagnen och dockan i när jag tog fotot….