Jerrys tankar och funderingar kring E3 2016.

E3-2016

Det är en stor högtid för gamers. Årets upplaga av världens största spelmässa, E3, under perioden 14-16 juni var minst sagt efterlängtat. Tre dagar i Los Angeles med giganterna inom tv-spel som ska visa upp framtiden. Jag ska i det här inlägget gå igenom de tre dagarna och dela av mig alla intryck som jag sög åt mig. Vad var bra? Vad var dåligt?

Det här är min analys, i tre delar, av E3 2016.

Dag 1.

Jag var uppe vid 22.00-tiden för att ta del av EA’s presskonferens. Några minuter försenat, så streamades sändningen via Twitch eller Youtube. Jag streamade det via Chromecast till tv:n så det var praktiskt att följa något nytt och i direktsändning.

Det första som EA visade var Titanfall 2. Den här blytunga shootern ser ärligt talat riktigt fantastiskt ut. Man krigar, slåss och röjer på som bara den i denna gigantiska sandlådetitel. Jag har inte spelat dess föregångare, men jag har gärna ett stort öga öppet för denna titel som verkar vara en korsning mellan en stenhård FPS-shooter och Pacific Rim. Jag tycker att det ser så jävla coolt ut när man slåss i de stora cyborgdräkterna. Respawn Entertainment och EA planerar att släppa ut det här monstret 28:e oktober i år till Playstation 4, XBOX One och PC.

Sen blev det en del prat om ett nytt Madden-spel och tyvärr är jag inte det minsta intresserad av amerikansk fotboll. Nog för att det är stort i USA, men är det så stort i resten av världen? Det känns som att det slösades en del tid av konferensen där. Jag är inte heller ett fan av vanlig fotboll, men jag förstår folks längtan efter FIFA 2017. Ett sorts story mode, The Journey, är nytt för ett fotbollspel. Först tyckte jag att det var märkligt. Varför ska det finnas ett story mode i ett fotbollspel? Men å andra sidan så är det djärvt av EA att våga tänka i nya banor.

Mass Effect: Andromeda dök upp kort efter fotbollen. Denna ljuvliga titel och trailer såg så magiskt vackert ut, precis som jag hade hoppats på från en ny del i Mass Effect-sagan. Dessutom avslutades trailern genom att visa upp en kvinnlig huvudkaraktär som vaknat. Jag är garanterat säker på att man precis som tidigare får välja kön på sin karaktär, men det är kul att Bioware valt att visa upp den kvinnliga i trailern och inte den manliga. Jag kippade efter andan efter att ha sett klart trailern. Jag ser fram emot att få utforska den vackra galaxen i Mass Effect: Andromeda. Snälla, Bioware. Kan ni hitta på en tidsmaskin också så att man kan hoppa fram i tiden och spela detta spel nu?

Jag gillade när EA presenterade något som kallades för EA Originals. EA Originals hjälper indiespel-utvecklare att visa vad de kan och det är hjärtligt underbart, om jag får säga det själv. Precis som de gjorde med Unravel, så lyfter EA upp inteutvecklaren Zoink. Zoink visade upp riktigt charmiga Fe. Fe påminner om just Unravel, men också Limbo och Nightmare Before Christmas. Sjukt överraskande.

EA berättade om att de har mycket spel i Star Wars-sagan på gång. DICE, Bioware, Respawn med flera har några äss i rockärmen, men jag är lite bortskämd att säga ”EA är lite snåla med att visa upp något nytt.” Jag tyckte att Star Wars-grejen var tråkig i år, även om det ska komma nytt material till Star Wars: Battlefront. Jag får vänta tills nästa år, för då lär det bli bättre.

Avslutningsvis visade EA upp en vacker trailer från Battlefield 1. DICE har gjort något extraordinärt med sitt läckra första världskrigsspel. Flygplan, hästar, stora stridsvagnar och zeppelinare! För många år sen så var det tröttsamt med historiska krigsspel, men nu är tiden kommen för en comeback. Battlefield 1 är helt rätt i tiden, och det kommer att komma ut redan 21:a oktober till Playstation 4, XBOX One och PC! Två tunga shooters från EA i oktober. Det lär bli svårt att välja bara en! Men jag tror att det får bli Battlefield 1. Efter konferensen så visades det en match där två 32-mannalag mötte varann, men då orkade jag inte vara vaken.

Sen blev klockan alldeles för mycket, så jag orkade tyvärr inte kolla på Bethesdas konferens. (fyra på morgonen, svensk tid) Men jag tittade i alla fall på ett par trailers som stack ut. Quake är tillbaks, i en helt ny titel: Quake Champions. Doom är ju tillbaks, så varför inte Quake? Härligt att se klassiska shooters i nya skepnader men med samma själ.

Dishonored 2 ser riktigt vasst ut. Jag har inte spelat det första spelet, men tycker ändå att tvåan verkar vara något att bita i. Snyggt, snyggt.

En sak jag älskar med den nya generations konsoler är att spelskaparna gör nya versioner av spel som varit med i den förra eller förrförra generationen. Ett återkommande rykte var att det skulle komma en remake av det stora rollspelet Skyrim. Mycket riktigt, så kommer det en sådan. The Elder Scrolls V: Skyrim – Special Edition kommer ut till Playstation 4, XBOX One och PC 28 oktober. Kanske är tid för mig att upptäcka detta stora spel? Vi får se!

För övrigt så berättade Bethesda att Doom och Fallout 4 ska få upplevas i VR. Coolt, men för mig är det lite för tidigt att hoppa på tåget. Särskilt den ekonomiska delen. Men annars är det kul att spelföretag vågar ta ut svängarna in i framtiden.

Sist ut under första dagen som är väldigt värt att nämna är en av årets mest efterlängtade speltitlar: Friday The 13th – The Game. Det hade nämnts att Gun Media skulle visa något särskilt under E3, och det blev en tidig gameplay-trailer. Jag har kikat på trailern många gånger tidigare idag och jag är faktiskt imponerad av en alpha-trailer. Det här är några märkbara saker:

  • Jason kan teleportera. Först tyckte att det var skitkonstigt. Men Jason har gjort underligare saker än så. Dessutom behöver han ju göra några magiska grejer, eftersom det verkar som att han inte kommer att springa alls i spelet.
  • Jason kan höra riktigt bra och uppfatta ljud likt ett ekolod.
  • Jason kan också upptäcka lägerledarna likt Widowmakers IR-syn i Overwatch.
  • Jag gillade att hans mamma, Pamela Voorhees, pratar med Jason ibland. Fast kommer det att vara med i spelet?
  • Harry Manfredinis musik fungerar perfekt.

Det behövs en del finslipningar i texturen och på något sätt tror jag att Friday The 13th: The Game behöver flyta på snabbare. Men detta är bra för att vara i ett alpha-stadie.

-.,

Dag 2:

Jag tittade inte på Microsofts konferens eftersom jag inte är så värst insatt i Xbox One. Trots att jag inte har en Xbox One, så passade jag på att kolla in ett par trailers ändå. Det mest uppmärksammade som Microsoft visade upp, var ett spel som skulle kunna vara en färgstark uppföljare till Bioshock-serien. Det spelet heter We Happy Few. We Happy Few verkar riktigt kaotiskt och helvrickat. Att bli jagad av poliser som är sminkade likt psykopatiska mimare är läskigt som bara den, men ändå så bidrar det till spänningen. Jag är inte säker på att We Happy Few är exklusivt till Xbox One, eftersom det inte nämndes. Har en PS4-ägare som jag tur, kanske man får se We Happy Few till Sonys konsol också. Nu i dagsläget vill man bara ha en Xbox One pga We Happy Few.

Jag tycker att det är coolt att man kan byta färger och skal till Xbox Ones kontroller. Det finns många kombinationer och färger att välja mellan, bara fantasin sätter stopp. Att ingen har tänkt på detta tidigare? Microsoft har utannonserat två nya konsoler: Xbox One S och något med kodnamn Project Scorpio. Det sistnämnda har jag ingen aning om vad det kan vara, men jag sätter en femma att VR är med i leken.

När klockan slog 22.00, svensk tid, så var det dags för Ubisofts konferens. Ett dansnummer gjorde entré till både Ubisofts konferens och för Just Dance 2017. Jag tyckte att det var märkbart att Just Dance 2017 var det första bekräftade tredjepartsspelet till Nintendo NX, men det blev inga fler från Ubisofts sida. I alla fall inte än.

Konferensen sköttes snyggt och glatt. Jag tyckte att konferenciererna skötte sig galant och att de skänkte sina tankar hos de drabbade i Orlando var väldigt värmande. Väldigt vackert.

Först ut efter Just Dance 2017, var Ghost Recon Wildlands. Man fick se ett uppdrag där man ska infiltrera en gömt läger där illegala droger skapas och fånga fiendernas kemist. Uppdraget flöt på snyggt och det blev riktigt het action med biljakter och snabba hojar. Det här ser riktigt spännande ut.

Det visades en del extramaterial till The Division, som jag fortfarande inte har spelat ännu. En dag kommer jag att göra det. Tills dess får jag suga på karamellen och njuta av de snygga klippen.

South Park: The Fractured But Whole (den titeln, love it) är ett stort långfinger i Marvels och DC Comics ändlösa superhjälteframgångar. South Park är en av historiens sjukaste serier, och det här andra rollspelet på raken ser ut att bli en äkta klassiker. Det ser också väldigt snyggt ut, och det flyter på bra. Bara att höra på bortskämda skitungen Cartmans argsinta prat får mig att skratta.

Watch Dogs 2 visades upp några dagar i en trailer innan E3, och den är en av de allra snyggaste trailers jag har sett. Ytterligare en trailer visades upp på E3, och det är inte heller fy skam. Jag tror att Rockstars Grand Theft Auto-serie har fått sig en kraftig konkurrent i Ubisofts Watch Dogs-serie. Watch Dogs 2 kommer ut 15 november.

Dag 3:

Egentligen tror jag att detta räknas som dag två, men jag väljer att ta med Sonys konferens här. Det gick klockan 03.00 mellan måndagen och tisdagen. Jag missade detta för att jag låg och sov. Men jag passade på att kika på trailers från olika titlar som Sony visade upp -. och vilka monstertitlar det kommer den närmaste framtiden!

Resident Evil 7! Resident freakin’ Evil sju! Äntligen en fortsättning på Capcoms legendariska spelserie, som firar 20 år det här året. En telefon ringer, och någon svarar. ”She’s Back”. Vem är det som är tillbaka? Den nagelbitande trailern är sjukt vacker och jag får vibbar av nedlagda P.T. Jag hoppas att det här sjunde spelet blir en nystart för Resident Evil efter den katastrofala sexan. Redan 24 januari 2017 får man ta del i skräcken igen! Det är också märkbart att Resident Evil 7 är stödbart för Playstation VR. En helt ny spelupplevelse lär bli något att minnas för livet.

Hideo Kojima har släppt ut sin första trailer till sitt första spel för sitt nya spelföretag; Kojima Productions. Det heter Death Stranding, och det har precis som det nedlagda Silent Hills en huvudkaraktär spelad av Norman Reedus. Trailern är helknäpp men det är Kojima vi pratar om här. Våra blickar är riktade mot hans håll och jag undrar inte om Konami börjar få kalla kårar?

Ett nytt zombie-överlevnadspel visades upp på E3. Days Gone ser ganska spännande ut. Jag fick World War Z-vibbar när en enorm legion med zombies sprang mot mannen med automatvapnet. Men på något sätt påminde Days Gone också om mästerliga The Last Of Us.
Jag har ett litet bekymmer med Days Gone. Börjar det inte bli urtjatat med zombie-överlevnadspel nu? Jag älskar genren och ser fram emot Resident Evil 7 och en uppföljare till The Last Of Us men genren behöver en liten vila.

Horizon: Zero Dawn visades upp i år också, med spännande gameplay. Det är som att Far Cry Primal mötte Tomb Raider. I slutet av februari 2017 kommer Horizon: Zero Dawn och det är en av de titlar som jag ser fram emot allra mest. Fornhistoriskt och futuristiskt på samma gång! Om jag har förhandsbokat detta? Det kan du hoppa upp i sadeln på.

Det visades inget på E3, men det bekräftades att de tre första Crash Bandicoot-plattformsspelen ska komma till Playstation 4 i Remastered-utgåvor. Härligt, härligt.

Snart tillbaks!

Snart tillbaks! Crash Bandicoots tre originalspel ska återuppstå i nya remastered-utgåvor!

Playstation VR börjar öka takten. Förutom Resident Evil 7, så kommer det bland annat ett Batman Arkham-spel och ett uppdrag i Star Wars: Battlefront i VR-läge. Det känns som att virtual reality är på uppgång – for real. Nackdelen är som jag skrev tidigt i det här inlägget, priset.

Kratos är tillbaks i ett nytt God Of War, och den här gången är han i Norden(!) Den tio minuter långa trailern där han sätter en pojke på prov i jakt är ganska coolt gjord. Kratos ser riktigt badass ut i sitt skägg, nästan lite Chuck Norris-aktigt om jag får säga det själv.  Jag har inte spelat någon av de föregående titlarna av God Of War, och ärligt talat så vet jag inte om jag kommer testa det här nya spelet. Men visst ser det lovande ut.

Nintendo hade egentligen ingen presskonferens, men ändå var de där för att bjuda på ett av deras Nintendo Treehouse-event. Reggie och gänget var där och pratade en del om Pokémon vid 18.00-tiden på tisdagen. Nu såg jag inte detta eftersom jag arbetade, men eftersom jag är inte så värst insatt i Pokémon så var det ingen förlust för min del.

Istället kollade jag på två speltrailers till Wii U. Det ena är en oväntad uppföljare och det andra är ett av de mest efterlängtade spelen någonsin.

Paper Mario: Color Splash är det femte spelet i Marios papperstunna rollspelserie (nåväl, sjätte om man räknar Mario & Luigi: Paper Jam) och det ser verkligen jättecharmigt ut. Dock är jag lite rädd att det kan lida av samma bekymmer som Paper Mario: Sticker Star gjorde – särskilt striderna. En annan risk är att Color Splash kan hamna i skuggan hos ett annat Nintendo-spel som folk har väntat på…

…och det är det senaste Legend Of Zelda. Den första riktiga trailern visades och det här är en sagolik upplevelse. Titeln för det nya spelet är Legend Of Zelda: Breath Of The Wild. Link utforskar en riktigt vacker och färgsprakande värld – och jag vill inte sluta titta. Jag får vibbar av Legend Of Zelda: The Wind Waker men också av Studio Ghiblis magiska filmer när jag ser den vackra naturen i Breath Of The Wild. Nintendo valde också att visa upp en del gameplay och annat godis. De har hållit Breath Of The Wild länge bakom kulisserna och hemligheterna har varit intakta. Men nu bjuder på något av det härligaste från speljätten sedan Super Mario Galaxy. Legend Of Zelda: Breath Of The Wild kommer ut (nu gissar jag bara) runt mars 2017, till Wii U och Nintendo NX. Oj oj, det är bara Nintendo som kan beröra denna 36-åriga gamers hjärta.

E3 har varit bra i år. Många nya titlar utannonserades, vi fick titta närmare på redan utnämnda titlar och äntligen fick vi reda på det nya Zelda-spelets fullständiga titel. Många av dessa spel kommer ut 2017, men en del kommer ut redan i den andra halvan av detta år. Oktober är en särskild månad där Titanfall 2, Battlefield 1, Friday The 13th: The Game med flera kommer att komma ut på marknaden.

Att utse vem som vann E3 är egentligen en lätt fråga. Det är vi spelare/gamers som är vinnarna. Vi fick uppleva ett härligt E3 med massor av kommande storspel att se fram emot. Sony, Microsoft och Nintendo har gjort ett bra jobb i år. Nu blickar vi framåt, okej?

Till slut sätter jag tre plus och tre minus med mässan i år:

Tre plus:

  1. Legend Of Zelda: Breath Of The Wild. Det här kommer att bli en äkta klassiker.
  2. Resident Evil 7. Herrejävlar! Det här ser ut som att bli det läskigaste spelet på länge.
  3. Horizon: Zero Dawn. Monumentalt vackert och en fantastisk kvinnlig huvudkaraktär.

Tre minus:

  1. Madden-spelet. Seriöst, EA? En stor del av er presskonferens åt ett amerikanskt fotbollspel som bara amerikanerna är intresserade av?
  2. Det lovades en del nya Star Wars-spel men det visades knappt något av det på E3. Synd, EA.
  3. Pokémon.
Hideo Kojima la upp denna på Twitter nyligen, och visar starkt vad han tycker om sin förra detta arbetsgivare.

Hideo Kojima la upp denna på Twitter nyligen, och visar starkt vad han tycker om sin förra detta arbetsgivare.

Annonser

Recension: Overwatch.

maxresdefault

Du har säkert hört ordspråket ”ensam är stark”? Låt mig ge dig ett säkert råd innan du spelar Overwatch för första gången:
Glöm bort det ordspråket direkt.

Overwatch är ett multiplayerlir skapat av Blizzard, som är kända för bland annat Diablo-spelen.

Man spelar i ett av två lag, med sex personer i varje lag. Karaktärgalleriet är enormt, det finns 21 olika älskvärda figurer att välja mellan inför varje spelomgång.

Det handlar mest om att erövra ett område och försvara det mot motståndarlaget. Man kan också skydda en transport som ska till ett visst mål – eller om man är i det andra laget se till att transporten hindras till varje pris.
Så egentligen finns det inte så många spellägen i Overwatch, men det gör faktiskt inte något.
Varför?

Blizzard har skapat för mig det roligaste FPS-spelet på årtionden. Bandesignen är genial och man får verkligen lära sig miljöerna om man vill bli bäst på plan.
Action är det gott om och det är förbannat kul att hoppa in i det färgsprakande infernot.

De 21 karaktärer som finns att välja mellan har alla sina styrkor och svagheter – och det är faktiskt svårt att hitta sin egen favorit. Testa igenom allihop för att sedan bli bekant med en eller flera figurer är ett klokt beslut.
Om man diggar fågelskådar-roboten Bastion med sin stationära minigun, supersnabba Tracer med sin härliga brittiska accent och pigga humör, eller varför inte Joker-lookaliken Junkrat med ett explosivt hjul på ryggen?
Designerna på figurerna är ganska stereotypiska och man kan undra varför vissa ser ut som ögongodis. Som tur har alla underbara personligheter och jag tror att Overwatchs hjältar kommer att bli fanfavoriter länge.

Overwatch är den snyggaste och renaste shootern på väldigt länge. Dess simpla spelläge är också det som är det briljanta. Kul bandesign och massvis med underhållande speltimmar att se fram emot. "Bara en match till"? Okej då!

Overwatch är den snyggaste och renaste shootern på väldigt länge. Dess simpla spelläge är också det som är det briljanta. Kul bandesign och massvis med underhållande speltimmar att se fram emot. ”Bara en match till”? Okej då!

I menyn där man väljer karaktär så räcker det inte att välja en karaktär. Man måste välja en karaktär som är skräddarsydd för laget så att det känns jämnt och balanserat. Det finns fyra klasser att välja mellan:

  • Offensive: De offensiva som går framåt och agerar som legosoldater.
  • Defensive: Man försvarar ett område från det attackerande laget. Snipers, turrets och bågskyttar är typiska försvarare.
  • Tanks: Tanks har hög HP och kommer in och röjer upp i stridens hetta. Deras tyngd gör dom till sega motståndare.
  • Support: Deras jobb är att komma in och stötta alla andra i laget. Att ge lagmedlemmarna energi eller att försvaga motståndarnas försvar är några saker som vissa supporters kan göra.

Är du ett attackerande lag, är det klokt att köra med några offensiva spelare men ha i åtanke på att ditt lag behöver åtminstone en support och kanske en tank. Jag gillar att spelet ger tips på vad som laget behöver för att det kännas bra. Det talar om ditt lag till exempel inte har någon support, för lite av en klass eller för många av en hjälte.

Nyckeln till framgång i Overwatch är samarbete. Man kan kanske köra en one man-show, men det lönar sig faktiskt inte. Ens lag är beroende av en själv och man måste hjälpa varandra så mycket man kan. Förstår du inte detta, så tror jag inte att Overwatch är ett spel för dig.

Jag förlorar och vinner lika ofta, men det viktigaste är att man har roligt. Vilket jag har. Det kan ta många timmar under en spelkväll, och det var länge sedan jag haft så kul med en shooter. Inte sedan Goldeneye 007, faktiskt.

Man kan hoppa in i en väns spel eller bjuda in hen till ett parti. Allra roligast är att köra med headsets, för då får man en bra kommunikation mellan spelare. Blizzard har gjort ett enormt bra jobb när det gäller att sprida budskapet att samarbeta. Det blir bara bättre med vänner. Givetvis kan man köra mot AI-styrda spelare och det är en bra träning mot skjutgalna mänskliga spelare – eller riktigt sammansvetsade lag. Skoj, skoj!

Kontrollen är tät och lätt att lära sig. I alla fall till konsol. (Playstation 4, som jag kör) Det finns inget att klaga på där.

Nu låter Overwatch som ett drömspel som kommit från ingenstans, och det ligger något i det. Men visst finns det lite sprickor i fasaden.

När en omgång är klar, så visar man vilken som är matchens lirare. Oftast är det hen som dödat mest personer, och det är lite störande. Ett lag har viktiga spelare, och jag har inte en endaste gång sett att ängeln Mercy fått den titeln eftersom hon är en helande support. Det spelar ingen roll om jag har återupplivat döda kollegor eller helat många, inte får jag Play Of The Game för det. Däremot får man rösta mellan max fyra olika spelare som har gjort bra ifrån sig i matchen. Det tycker jag är ett välkommet inlägg.

Jag älskar alla karaktärerna, men det betyder inte att alla faller mig i smaken när det gäller gameplay. Jag tycker fortfarande att Lucio är för svår för min del. Men jag tycker att det är en bagatell, och jag är säker på alla som spelar Overwatch har minst en karaktär som de gillar mindre än andra.

Det finns inget story mode-läge i Overwatch. På ett sätt och vis kanske det är synd, men jag undrar om att avsaknaden av story mode gör Overwatch sämre? Jag är inte så värst säker på det. Däremot så skulle det vara kul med lite mer info eller videoklipp med karaktärerna. Likt de videos som visas på nätet – och nej, jag menar inte porrgrejerna med Tracer och Widowmaker. Seriöst, de som sysslar med pornografiska saker med spelkaraktärer behöver få en hjärnröntgen.

Overwatch är för mig av de största överraskningarna i spelsammanhang. Som en blixt från klar himmel, slår den med full kraft och effektivitet. Det är väldigt få gånger något spel har fått mig att känna så stark spelglädje som Blizzards blivande klassiker gör. Jag tror och hoppas att Overwatch kommer att leva med oss länge för det här är riktigt roligt.

Tre plus:

  1. Genial bandesign skapar ett inferno av kaos, action, tjo och tjim. Det blir extra roligt!
  2. 21 karaktärer att älska – kan du bemästra dom alla? Mina personliga favoriter är Roadhog, Pharrah och Mercy.
  3. Overwatch kommer att leva klar länge tack vare dess simpla regler och roliga gameplay.

Tre minus:

  1. Jag hade gärna sett lite mer backstory om karaktärerna.
  2. Play Of The Game behöver slipas, eftersom det är sällan en support får den titeln.
  3. Ibland börjar man lite för långt bort ifrån all action efter man kommit tillbaks från döden.
Cheers, Love! The Calvary's here! Tracers ljuvliga brittiska accent och pigga humör gör henne till av de 21 karaktärer som är lätt att älska.

Cheers, Love! The Calvary’s here! Tracers ljuvliga brittiska accent och pigga humör gör henne till av de 21 karaktärer som är lätt att älska.

Slutsats:

Vad ska man säga? Overwatch är fruktansvärt skitroligt! Blizzard har lyckats slänga ihop det roligaste multiplayerspelet på årtionden, och med en imponerande persongalleri kan man bara älska det här spelet. Genial bandesign och tydliga regler för en match gör detta ett spel som man vill ”spela bara en gång till”. Det är kul om man spelar själv mot andra personer, mot AI, eller med vänner. Till och med mot vänner. Så, vad väntar du på? Dyk in i matchen och ha det så roligt. Du kommer inte att bli missnöjd – eftersom Overwatch är ett av årets hittills bästa spel. Och glöm inte bort – samarbete är nyckeln! Det här är en fullträff.

Betyg: En femma av fem. Mitt i prick!

Overwatch finns ute nu, till Playstation 4, XBOX One och PC. Jag recenserade Playstation 4-verisonen.

Recension: Far Cry Primal.

f58990c7-bdea-447c-8e73-e7506341a935

Far Cry Primal är det första spelet i Far Cry-serien som jag har spelat och upplevelsen är definitivt annorlunda. Det är rått och barbariskt men samtidigt är Far Cry Primal fräscht, när det gäller FPS-spel. För det är ju vad det här spelet är.

En First Player Shooter. Tidpunkt: Stenåldern.

Men istället för att kuta omkring i mammutpälskalsonger och skjuta med automatvapen, så får man kuta omkring i mammutpälskalsonger och använda primitiva stenåldersvapen. Spjut av ädelträ, pilbåge och stora knölpåkar är en del av ens vapenarsenal i Far Cry Primal.
Handgranater har i det här spelet bytts ut mot bikupor med skitsura bin i. Tro mig, det fungerar riktigt bra med vapnen i Ubisoft. Ubisoft har lyckats med att tänka utanför lådan när de gjorde vapnen i Far Cry Primal.

Man styr en grottman vid namn Takkar, som tillhör stammen wenja. Efter en jakt som tyvärr slutar illa, så räddar Takkar en kvinnlig wenja och då är det äventyret verkligen börjar. Takkar ska samla ihop så många wenja som möjligt för att kämpa mot den tuffa naturen i riket Oros.

Precis som jag hade föreställt mig, så är stenåldern i Far Cry Primal riktigt stenhård. Det är ett tufft liv att leva och anpassa sig efter. När som helst kan ju en flock vildhundar attackera en. Eller kanske ett stort grottlejon. Faunan och floran är helt fantastisk i Far Cry Primal. Den riktigt vackra grafiken och omgivningen imponerar på mig varje gång jag spelar detta spel. Naturen har aldrig känts så levande som den gör i Far Cry Primal. Alla djur och människor lever sina egna liv och rätt som det är så kan man bevittna ett rovdjur jaga en get. Så självständigt!

Wenja har två olika fientliga stammar att oroa sig för: Udam och Izila. Udam är mer primitiva och slåss barbariskt tungt medans izila är mer atletiska enligt mig. Kampen mot dom är en viktig del av spelet och räkna med en hel del fighter.

Därför är ett av Far Cry Primals största triumfkort Takkars förmåga att tämja djur. Han kan tämja ett rovdjur och använda dom i strider eller att skrämma bort andra rovdjur. Jag känner att jag har en trogen vän vid min sida när jag kämpar mot en trupp udam för att erövra en bål och det känns som en lättnad. Varför? Jo, för en stor trupp udam eller izila kan vara en pina och det är lätt att man får slut på vapen.

Man träffar väldigt många människor i Oros.

Man träffar väldigt många människor i Oros. En av de viktigaste prioriteringarna är att samla ihop så många wenjas till Takkars by för att motstå de farliga rivalernas förtryck. En del wenja kan till och med hjälpa Takkar med nya lärdomar och förmågor – men då måste man hjälpa dom också.

Kontrollen är faktiskt enkel att lära sig. Är man en van FPS-lirare så är det ingen konst att styra Takkar. Däremot kan det vara lite krångligt att byta vapen, särskilt under en stressig strid. Takkar kan även spåra och det ger en fin touch åt spelet. Man kan se fotspår från människor eller djur man spårar, eller blodfläckar från ett djur man har skadat under en jakt.

Jag nämnde att det är rätt lätt att förbruka sina vapen, särskilt kastvapen och pilar. Man kan tillverka nya men då måste man hitta nya råvaror och ibland fattas det en vis råvara när man väl behöver tillverka ett spjut. Det är kul att leta men vissa råvaror är väldigt knepiga att hitta. I alla fall de som man behöver för att uppgradera hyddor i Takkars by. Oros är jättestort och man får springa rätt mycket för att nå sina mål i uppdragen. Ibland får man rycka in och hjälpa andra wenjas från rivalstammarna och om lyckas får man in mer invånare. Just att man plötsligt får ett sidouppdrag kan bli rätt störande i längden, eftersom det händer rätt ofta.

Far Cry Primal är ett rollspel också. Takkar kan gå upp i nivåer och lära sig nya egenskaper som gör vardagen lättare för honom. Det tycker jag är ett välkommet inlägg. Mycket smidigt.

Far Cry Primal känns så, ursäkta språket, jävla äkta.

Det händer alltid något i Far Cry Primal och det blir sällan tråkigt. Men vissa uppdrag kan vara ganska lika varandra och det är inte så mycket variation. Tur att det är ändå så välgjort och fyllt av dynamik.
Dialogen på grottmansspråk är riktigt underhållande. Testa att spela utan undertexter om du vill ha en utmaning!

Tre plus:
1. Oros är precis den typ av stenålder jag har velat föreställa mig. Vackert, barbariskt, friskt och livrikt! Djurriket och människorna är verkligen livfulla och känns autentiska.
2. Tämja djur och att ha med dom i strider är sjukt kul.
3. Det finns mycket att göra och mycket att lära sig. Räkna med mycket action och underhållning.

Tre minus:
1. Det kan bli väldigt irriterande när det plötsligt ploppar upp ett akut sidouppdrag när man ska till en viss destination.
2. Känslan när man har för lite av en viss råvara till en uppgradering kan vara frustrerande.
3. Uppdragen är riktigt roliga och spännande men de flesta liknar varann.

Actionmomenten är intensiva och man får allt hålla tungan i mun. Särskilt när man slåss mot en förbannad mammut.

Actionmomenten är intensiva och man får allt hålla tungan i mun. Särskilt när man slåss mot en förbannad mammut.

Slutsats:
Mitt första möte med ett Far Cry-spel är ett sjukt underhållande och träffsäkert spel. Spänningen är skyhög och det finns mycket att upptäcka i det riktigt vackra Oros. Det är genialt av Ubisoft att testa FPS-kortet i en stenåldersmiljö. Faunan är helt otroligt, så levande! Det här är troligtvis det mest livfulla spel jag har spelat någon gång. När man står öga mot öga med en jättestor mammut så känns det helt enormt. Far Cry Primal är enormt. Det är absolut helt värt den speltid som krävs för att spela och jag måste ju säga att Far Cry Primal är en bra vidareutveckling av FPS-genren. Det är inte en fullpoängare för några småbrister finns det ju, som till exempel att uppdragen kan kännas lite väl upprepande – men det är bra nära full pott. Dra på mammutpälskalsongerna och ge dig iväg på jakt!

Betyg: En stark fyra av fem.

Far Cry Primal finns ute nu, till Playstation 4, Xbox One och PC. Jag recenserade Playstation 4-versionen.

Recension: Unravel.

comment_LXxcF8iClZCqzzFVNKw2vW0wKLrRkmXP

En liten röd gubbe av garn som vandrar runt i det norrländska landskapet, kan det vara något att hänga i julgranen?
Jag tar en noggrann titt på Unravel.

Unravel är producerat av Coldwood och allt handlar om minnen från det förflutna. På sätt och vis.
Den lille garngubben Yarny är en kreation av en äldre gumma, och han försöker att hitta minnen i de många fotografier som finns i den härligt svenska stugan.

Det första jag lägger märke till är det svenska visdomsbudskapet som står på en kudde. Yarny svingar sig med sin egna röda tråd likt en piska och använder olika delar av miljön som grappling hooks. Han tittar på gamla fotografier och de representerar en värld och ett minne från det förflutna. Likt Super Mario 64, är tavlorna portaler och äventyret kan börja.

Mysfaktorn är på topp och man blir lätt påverkad, rent kärleksmässigt, av det vackra landskapet. Unravel är som en egen tidsresa bak i tiden när man bodde på landet. Man kan se gamla traktorer, någon älg eller skyltar som står på svenska. Unravel är sjukt vackert. Bland det vackraste jag har sett i spelväg.
Det är riktigt bedårande när Yarny lämnar en röd tråd efter sig när han vandrar längs det nordsvenska landskapet. Utmaningen är att försöka ha kvar så mycket tråd som möjligt, för det är trots allt begränsat. Yarny blir trådsmal (ursäkta ordvalet) när tråden håller på att ta slut. Han måste hitta mer tråd som är inlindat i rostiga spikar överallt. Då kan han gå ännu längre, några viktiga meter till.

Unravel är ett plattformsspel som också är ett pusselspel, och den tydligaste inspirationskällan är tveklöst Limbo. Yarny kan precis som pojken i Limbo flytta grejer och dra i saker för att lösa pussel. Men Unravel är ett mycket trevligare spel att spela än det kolsvarta (men briljanta) Limbo. Det är inte lika läskigt, eftersom det är inget blod i spelet. Vad ska man förvänta sig? Yarny är ju gjord av garn.

Unravel har vacker, härlig svensk folkmusik. Det är nästan som om Astrid Lindgren hade gjort det här spelet, för visst påminner det lite om hennes stil? Kärleken till den svenska glesbygden märks tydligt i Unravel. Det kan man inte ta ifrån Coldwood.

Detaljrikedomen är enormt bra i Unravel.

Detaljrikedomen är enormt bra i Unravel. Titta på vattnet! Varje våg är helt perfekt.

Det är mycket lovande och underbart att spela, men det finns en del att klaga på hos Unravel. Tyvärr. Det största problemet är kontrollen. Jag tycker att det är svårt att hoppa medans man svingar i sin tråd som är inlindat i en krok. Ibland går det inte att hoppa och man ramlar ner i typ vatten eller stup. Och så får man börja på en checkpoint som är för långt bakåt. Checkpointen var mer givmilda i det svårare Limbo, för man började precis vid det pussel man misslyckades med.
Det är inte lika självklart i Unravel. Ibland börjar man typ tre pussel bakåt och då har man just löst ett frustrerande pussel. När man misslyckats så måste man göra det pusslet igen. Aargh.

Måste man verkligen hålla i en knapp för att hänga kvar innan man hoppar? Det är som sagt riktigt krångligt. Här borde Coldwood ha gjort så att det räcker att trycka på svingknappen en gång så att Yarny håller i sig automatiskt innan man hoppar. Det skulle hålla igen en del frustration.

Den vackra miljön kan på ett vis vara ett hinder för pusslen. Pusslen är egentligen inte så värst svåra men ibland begriper jag inte hur man ska göra för att ta sig vidare. Det gäller att kolla riktigt noga. Grafiken är så snygg att man inte ser skogen för alla träd – eller lösningen bland alla fina saker i detta fall.

Trots småfelen och den krångliga kontrollen så är Unravel ett spel som är helt värt att spelas. Det är riktigt vackert och man fylls av känslor spelet igenom. Man kan se på Yarnys ledsna ansiktsuttryck när han blir rädd för åskan. Eller hur han huttrar och håller om sig när han vandrar omkring i den iskalla vinterkylan.
Unravel kostar ett par hundringar och det är verkligen ett bra pris för ett klurigt plattformsspel som Unravel är. Hade det kostat lika mycket som ett valfritt spel i 500-600kronorsgränsen hade jag rekommenderat att vänta tills det har prissänkts.

Tre plus:
1. Den utsökta grafiken och omgivningen får en att känna sig hemma. Det är det mest svenska spelet jag har sett.
2. Man blir väldigt berörd av Unravels känslomässiga story.
3. Yarny är verkligen supersöt. Man kan inte undvika att bry sig om den lille röda gubben av garn.

Tre minus:
1. Kontrollen är Unravels största bekymmer. Särskilt hoppandet när Yarny ska svinga och ta tag i en ny krok under hoppet.
2. Många pussel kan vara frustrerande eftersom man ibland inte begriper hur man ska göra.
3. Unravel borde ha en checkpoint vid varje pussel. Särskilt när man startar om spelet vid ett senare tillfälle.

De fyra årstiderna är viktiga delar av Unravel. Den svenska naturen har aldrig tidigare beskådats så mycket som i Unravel. Alla årstider har sin personliga charm, till och med vintern.

De fyra årstiderna är viktiga delar av Unravel. Den svenska naturen har aldrig tidigare beskådats så mycket som i Unravel. Alla årstider har sin personliga charm, till och med vintern.

Slutsats:
Unravel är spelet som Astrid Lindgren borde ha gjort om hon hade levat. Coldwood har lyckats fånga in den nordsvenska naturen och man känner sig hemma. Yarny är en charmig hjälte med ett hjärta av guld. Men en bristande kontroll, för lite checkpoints och en del krångliga pussel sänker betyget. Trots det är Unravel ett spel som är helt klart värdig din speltid. Unravel har mycket hjärta och jag kan rekommendera föräldrar att spela tillsammans med era barn för man kan lära dom mycket om svensk natur.

Betyg: En stark trea av fem.

Unravel finns ute nu, till Playstation 4, Xbox One och PC. Jag recenserade Playstation 4-versionen.

Recension – Star Wars: Battlefront.

battlefront1

Star Wars magiska värld är fantastisk.

Jag har spelat många roliga Star Wars-spel under mina 35 år och länge har jag suktat efter något maffigt, tungt och episkt att spela. Något som påminner om de fantastiska slagen vid Hoth och Endor. Något med action och substans.

Det är här EA och Dice kommer in.

Svenska spelskaparna Dice fick det hedersamma uppdraget att göra ett nytt spel i Star Wars: Battlefront-serien och resultatet blev ett enormt multiplayerspel som kommer att vara spelbart riktigt länge. Spelmekaniken påminner väldigt starkt om Battlefield-spelen, som kommer från EA. Tempot, skjutandet och explosionerna doftar verkligen Battlefield men det finns en riktig stor skillnad. Ammunitionen i lasergevären och pistolerna tar aldrig slut. Dock kan vapnen bli överhettade så tänk noga innan du ska trycka på avtryckaren.

Vad som är fascinerande med Star Wars: Battlefront är att det är så skitenkelt att begripa vad man ska göra. Det finns många olika typer av spel i multiplayerläget (nio, faktiskt) och alla har sina egna regler. Här är några exempel (på mina favoriter):

  • Walker Assault – Ett blivande klassiskt spelläge där två 20 spelar-lag gör upp i storslagna strider och det går ut på att rebellerna ska aktivera satelliter för att kalla in bombflygplanen Y-Wings för att bomba Imperiets fyrbenta stridskolosser AT-ATs. Imperiet ska i sin tur skydda sina AT-AT och stänga av satelliterna. Om AT-AT:erna förstörs vinner rebellerna.
  • Supremacy – Precis som i Walker Assault är det två 20 spelar-lag. Men här ska man skynda på att ta motståndarnas bon och samtidigt skydda sina egna. Totalt är det fem bon. Det lag som har mest bon tagna innan tiden tar slut eller har alla fem bon vinner.
  • Blast – Två lag med 10 personer i varje lag, i ett klassiskt Team Deathmatch. Den som först når 100 poäng vinner.
  • Droid Run – Tre GNK Power Droids traskar omkring på banan och varje lag ska försöka lägga beslag på robotarna. Det lag som lyckas ta tre droider och dessutom hålla kvar dom i tjugo sekunder vinner. Man kan också vinna om man har två droider när tiden tar slut. Det här är ett hektiskt och svinkul läge.

Man kan inte välja lag, utan man kastas in i antingen Imperiet eller Rebellerna och det är bara tacka och ta emot. Som tur är så känns lagen rätt balanserade. Dock kan ju vara en fördel att vara med i ”rätt sida” på rätt plats. Snow Troopers syns relativt lite på Hoth medans Rebellernas kamouflage gör dom svåra att se på skogsmånen Endor. Det kan vara lite frustrerande ibland för det ska ju vara rättvist. Så tycker jag när jag spelar flygspelarläget Fighter Squadron. Imperiets flygfarkoster har sämre försvar och kan inte använda sköldar som X-Wings kan. Det är en bagatell men ganska märkbart för min del.

B

Full fart framåt! Slaget vid Hoth är kanske den mest klassiska striden i Star Wars. I Star Wars: Battlefront får man känna på hur det känns att ta del i den legendariska striden. Jag kan säga så här: Det är magiskt.

I många spellägen kan vara omvandla sig till en legendarisk karaktär ifrån Star Wars-världen, som till exempel Darth Vader, Luke Skywalker och Boba Fett. Dessa hjältar och skurkar har högt försvar och har en imponerande vapenarsenal. Lite skrämmande är det när man råkar stöta på Darth Vader och han slänger sin röda ljussabel i fejset på en. Man kan endast spela som dessa ikoniska figurer i tredjepersonsperspektiv. Annars kan antingen välja att spela i första person eller i tredje personsläge när man är en vanlig soldat. Själv föredrar jag att köra en klassisk FPS-stil. Eftersom hjältarna och skurkarna är såpass överväldiga så känns de egentligen rätt malplacerade i en storslagen eldstrid. Men det är nog bara jag som tycker det.

Star Wars: Battlefront är ett av de allra snyggaste spelen jag har sett. Det vackra snötäckets yta på Hoth är sagolikt vacker och Endors skog är som en dröm. Helvete, vad Dice har tagit på sig god tid för att göra allt så detaljerat. Och så smidigt! Ljudeffekterna är krispigt goda och musiken är som vanligt mästerlig. Inga fel här inte. Dock är det inte så värst många miljöer – än. Det kommer garanterat att komma in fler miljöer – när jag skriver detta så kommer det faktiskt att komma en bana som är baserad på Jakku. som kommer att vara en viktig plats i kommande filmen Star Wars Episod VII: The Force Awakens. Kraften är med Star Wars och oss. Indeed.

Förresten, jag tycker att det känns skitkul att lira i Imperiets lag. Att få äran att besegra rebellavskummen känns ganska sweet.

,,

Det finns många lägen som går ut på att skynda sig och ta en viss plats och beskydda den innan motståndarna gör det. Droid Run har en intressant vidareutveckling på detta; GNK Power Droids förflyttar sig hela tiden och det gör detta spelläge riktigt hektiskt. Men tro mig, det är vansinnigt roligt.

Star Wars: Battlefront är som en dröm och är fruktansvärt kul att lira. Man kan spendera massvis med timmar i striderna på Tatooine, Sullust, Hoth och Endor, och ändå återkomma. Som mutliplayerspelare. Men hur är det som single player? Väldigt fattigt, om jag får säga det själv. Det finns ett träningsläge, ett battle mode likt Blast och så Survival Mode. De är visserligen ganska utmanande, men jag är lite besviken att Dice inte kunde få ihop de tunga multiplayerlägena likt Walker Assault i ett offlineläge där man kan köra mot botar. För tänk om spelets server inte fungerar?

Dock tror jag att Star Wars: Battlefront är ett spel som kommer att vara med oss väldigt länge. Det är så lätt att lära sig och svårt att lägga ifrån sig kontrollen. Det är skitroligt, actionrikt och för äkta Star Wars-fans är detta ett rent nöje. Räkna med att Dice kommer att lägga till mycket mer DLC framöver. Jag skulle inte förvåna mig att vi kommer att se innehåll ifrån The Force Awakens. Miljöer (Jakku kommer ju, som sagt), karaktärer och vapen. Star Wars är med oss igen.

Tre plus:

  1. Grafiken och ljudet är i världsklass. Det ser verkligen ut som att man har blivit placerad i Star Wars magiska universum. Hoth och Endor är himmelskt vackra.
  2. Otroligt lättsam shooter som är lätt att förstå och ännu viktigare: Det är roligt att spela. Bara ta tag i kontrollen och kör igång.
  3. Det finns många olika spellägen som är lätta att älska. Extra plus för Walker Assault, Blast, Droid Run och Supremacy.

Tre minus:

  1. Det största problemet med Star Wars: Battlefront är att single player har inte så mycket att säga till om. Eller jo, det finns uppdrag visserligen. Men det saknas ett läge där man kan köra typ Walker Assault mot botar.
  2. I många spellägen och banor är det en större fördel för det ena laget än för det andra. Särskilt i Fighter Squadron där rebellerna har ett övertag i och med X-Wings försvar och attackkraft.
  3. Ibland känns de legendariska hjältarna och skurkarna malplacerade i de hårdkokta striderna.
.

Grafiken är superb. Endor har aldrig varit vackrare än i Star Wars: Battlefront. Varje löv, bäck som rinner och den tjocka atmosfären i skogen känns så levande. Även om stora AT-ST’s kommer klampandes.

Slutsats:

Star Wars: Battlefront är det bästa Star Wars-actionspelet sedan Star Wars: Rogue Squadron II. Det känns verkligen som att vara med i en episk strid ifrån några av de bästa filmerna som har gjorts. Dice har tagit väl vara på Star Wars-varumärket och behandlat det med respekt och kärlek. Fans till både Star Wars och Battlefield lär tycka bra om detta, men jag skulle absolut rekommendera detta till vilken typ av gamer som helst. Varför? Jo, för det är så himla lätt att förstå och enkelt att spela. Största nackdelen är att dess offline single player mode är rätt innehållslös i jämförelse med multiplayerläget. Men de enormt roliga spellägena i multiplayerläget väger ändå tyngre. Det märker man när man får vara med 39 andra spelare i en hårdkokt strid i Walker Assault. Få spel bjuder på den enorma tillfredsställelse som Star Wars. Battlefront gör. Helt klart värd dina timmar med episk skjutande med laserpistoler. Må Kraften vara med dig!

Betyg: En stark fyra av fem.

Star Wars: Battlefront finns ute nu, till PC, Playstation 4 och Xbox One. Jag recenserade Playstation 4-versionen.

Mycket spel att se fram emot, mycket spel att spelas igenom. (plus omröstning)

Det har gått några dagar i november men tiden för spelare/gamers därute börjar att skina starkt. Det skiner så starkt att man behöver sätta på sig ultrastarka skyddsglasögon. Hur kommer det sig? Jo, för november 2015 är synonymt med starka spelsläpp.

Vad sägs om dessa titlar?

  • Fallout 4
  • Rise Of The Tomb Raider (just nu tidsexklusivt till Xbox One)
  • Call Of Duty: Black Ops III
  • Star Wars: Battlefront

Snacka om blytunga titlar. De flesta är efterlängtade uppföljare. Alla spelserier har sina fans – en del har fans som tycker om andra spelserier – och den enorma hype för dessa fyra spel är så hög att det krävs en nobelprisvinnare för att räkna ut ekvationen i den mängd kubik som hypen fyller.

Nu lät det som ren rappakalja men vad jag menar – det här är riktigt stort.

Det mest efterlängtade spelet i år för många är det blytunga Fallout 4. Kommer ut idag, den 10:e november, till PS4, Xbox One och PC.

Det mest efterlängtade spelet i år för många är det blytunga Fallout 4. Kommer ut idag, den 10:e november, till PS4, Xbox One och PC.

Fallout 4 kommer redan den 10:e november (idag när jag skrev detta) och många butiker kommer att ha nattöppet vid dess release. Det här kallar jag marknadsföring, fanbase och effektivitet. Jag har inte spelat någon av Fallout-spelen så jag kan inte relatera till spelserien. Men trailern till Fallout 4 ser verkligen fantastiskt ut och jag tycker att det är roligt för de fans som längtat efter detta hett efterlängtade spel. Plus: det är riktigt bra att man kan välja mellan en manlig och en kvinnlig protagonist.

Fallout 4 är förhandstippat att vara ett av årets bästa spel och recensionerna ser riktigt lovande ut. Sen kan man ju alltid kolla in roliga förhandstittar som hos till exempel Conan O’Brien. Den mannen är fan inte klok.

Min gissning är att många kommer att ”sjukskriva sig” i och med Fallout 4. Kommer jag att sjukskriva mig? Nej – för jag har inte skaffat Fallout 4 och för det andra ska jag inte sjukskriva mig heller.

Call Of Duty: Black Ops III är ett spel som jag inte bryr mig ett dugg om, men jag har kikat på gameplay och jag måste säga att Call Of Duty har utvecklats rejält sedan de klassiska andra världskrigsspelen. Zombieläget ser kul ut och jag gillar att de har Jeff Goldblum med som en av karaktärernas röster.

Mer och mer filmstjärnor dyker upp i tv-spelens värld.

Det är fantastiskt.

En FPS-shooter är en härlig feelgood-spelstund fast jag är ärligt talat riktigt dålig på det. Oavsett om jag tar det försiktigt eller kör en Rambo-taktik genom att kuta och skjuta som bara fan – så kommer det alltid någon som skjuter ihjäl mig bakifrån eller snipar mig. Typ.
Arrgh.

Trots detta, så är jag väldigt sugen och taggad på Star Wars: Battlefront. Särskilt efter när jag spelade det på Comic-Con. Det finns så många planeter i Star Wars galax att utforska och en hel del slag att bekämpa. Det blir många speltimmar lagom till Star Wars Episode VII: The Force Awakens.
Om jag har bokat Star Wars: Battlefront? Det kan du ge dig på. Detta kan bli det Star Wars-spel jag har längtat efter i minst tio års tid. Eller någonsin.

Star Wars: Battlefront kommer ut till PS4, Xbox One och PC, den 19:e november.

nbm

Slaget på Hoth under Comic-Con gav mersmak. Star Wars: Battlefront är nästa storspel jag ska ta mig an och kommer nog att hålla mig sysselsatt lagom till julen. Kanske till och med längre?

Ett spel som jag har längtat efter är uppföljaren till fantastiska Tomb Raider. Jag testade gameplay för Rise Of The Tomb Raider på Comic-Con och blev grymt imponerad av det lilla. Spelet verkade flyta på och visst ser det snyggt ut. Ju mer gameplay och trailers jag ser, desto mer längtar jag efter att skaffa Rise Of The Tomb Raider. Men jag tänker inte köpa en Xbox One bara för att spelet kommer ut endast till den konsolen innan det kommer ut till PS4 ett år senare. Så gärna vill jag inte. Tidsexklusivitet suger. Så därför väntar jag. Om jag nu inte skulle vinna en Xbox One i någon tävling framöver, men jag vinner ju aldrig i tävlingar – haha.

Annars verkar november vara en blytung månad med många av årets mest efterlängtade titlar. Spelåret 2015 i överhuvudtaget har varit bra. Jag har hunnit spela storspel som Bloodborne, Super Mario Maker, Until Dawn och underskattade Rocket League.

Ändå har jag missat några spel. Hade jag varit spelrecensent tror jag att jag hade kunnat spela mer. Men samtidigt så skulle jag få en sorts tidspress på mig och jag tror inte att jag skulle hinna med det om jag skrev för en känd spelsida. Om det inte är en anställning förstås. Då hade jag tagit det på allvar. Visserligen hade jag tagit en uppgift på allvar vilket som, men tidsbristen pga jobb och familj är anledningarna till jag inte skriver för en känd spelsida. Därför recenserar jag spel, musik och film i min egen takt.

Dock undrar jag hur framtiden ser ut. Vad kommer jag till exempel att vilja spela efter Star Wars: Battlefront? Jag är sugen på Fallout 4 till exempel men jag har missat så otroligt många spel de närmaste två, tre åren. Därför har jag gjort en enkät där ni får gärna rösta på vad jag ska spela härnäst. Gamla titlar som Super Mario 3D World och Bayonetta 2 är också med för dessa två Wii U-titlar vill jag gärna testa innan de försvinner. Dessutom kommer ju DLC-paketet Bloodborne: The Old Hunters. Herreminjävlar. Hur ska man ha tid för allt? Och pengar.

Hur många konsoler kan man äga egentligen?

20131104-181449.jpg

Att äga en spelkonsol och spel till den är resultat av spenderade pengar. Ibland har man två eller kanske tre.
En del har mer än så.

Jag satt och tänkte efter GAMEX, och ett bra tag dessutom. Många har bokat Playstation 4 och XBOX One för framtiden ligger vid våra fötter. Spel ska spelas. Diskussioner ska hållas. Bloggar/spelsidor ska läsas.

Där slog det mig.

Hur många konsoler kan man egentligen ha? Hur tar man sig råd till det? Ska man behålla sina gamla konsoler eller sälja? Är doften av en nyöppnad kartong med en ny konsol inuti så viktig att känna igen? Varför skaffar man sig en ny konsol?

Det är många frågor och jag har gjort mycket av dessa ting jag nämnt. Och ångrat flera år efteråt.
Vi sålde vårt NES och mitt Master System för att skaffa SNES. SNES mot Nintendo 64. 64:an mot Gamecube. Och så vidare.
Idag äger jag Wii, Playstation 3, Nintendo DS och Nintendo 3DS, och det är ju egentligen mer än tillräckligt. Samtidigt vill man ju blicka framåt för framtiden kommer. Men vart drar man gränsen? Hur klarar andra av det här med konsolinköp? En del har barn och har andra prioriteringar men en del köper nya konsoler i alla fall. Det lär inte dröja tills mina barn vill ha en egen konsol. (Carrie vill ha en iPad fast det hör inte hit – eller gör det?)

Nu gissar jag bara, men jag tror det är lättare för de som har lägenhet än de som har hus och huslån. Men det handlar mest om prioriteringar tror jag.

Självklart vore det kul att ha en Playstation 4 och ett Wii U men samtidigt har jag rätt mycket spel kvar på Playstation 3 att spela klart. Men tänk om att man ”hamnar utanför”? Tänk om man får den känslan, vilket är rätt absurd. Jag läser många spelsidor och spelbloggar på nätet. Det är helt oundvikligt att det kommer att komma texter, podcasts och videoklipp om de kommande spelen som de spelar och recenserar. Vilket är helt rätt för det är ju deras plikt att vifta med pekpinnarna när det gäller recensioner.

En del köper retrokonsoler för att känna på den nostalgiska biten men retro kostar också pengar. Särskilt de mer sällsynta spelen från till exempel Konami och Capcom.

Men de två stora frågorna i denna kommersiella värld handlar inte om man ska köpa en ny konsol – utan varför man gör det och hur man tar sig råd att göra det?

GAMEX 2013: Lördagen med ord och bilder.

Jag drog iväg runt 11-tiden till GAMEX för att hinna spela mer för jag missade rätt mycket på fredagen. (på grund av köandet till Oculus Rift)
Jag siktade mig rakt mot Microsofts monter för att testa XBOX One. De hade fyra spel att välja mellan. Jag tänkte testa Dead Rising 3 för det tyckte jag såg mest intressant ut och för att jag inte spelat föregångarna. Intrycket av kontrollen var ett nja. XBOX One’s kontroll kändes rätt liten och jag gillade inte sidoknapparna – för jag tyckte de kändes malplacerade, som ett V. Helt obekvämt. Annars gick det bra att kontrollera. Dead Rising 3 var kul, jag fick plöja mig igenom ett stort kvarter med hundratals zombies. Mycket hack and slash. Roligast var det att sitta i en ångvält och mosa all skit (zombies) som stod i vägen.

Det var mer folk i farten på lördagen för köerna var längre än på fredagen. Jag gick till den intressanta montern med indiespel. Jag pratade med en tjej som presenterade ett sorts co-opspel vid namn CoBots. Det gick ut på att två spelare skulle samarbeta på en rymdstation och lösa pussel tillsammans. Jag och tjejen som varit med och utvecklat CoBots spelade och jag måste säga att jag tyckte om spelets enkelhet. Lätt att förstå och roligt att spela.
Nästa indiespel jag provade var Secrets Of Grindea, ett action-RPG med ljuvlig pixlelgrafik. Det är tre(!) personer på en högskola som utvecklar det här spelet och jag är imponerad av hur bra de gjort Secret Of Grindea så här långt. (Det är inte klart ännu.) Tveklöst så är Secret Of Mana en stark inspirationskälla för Grindea liknar klassikern en hel del. Jag fick vibbar av A Link To The Past, Chrono Trigger och lite Breath Of Fire, men ändå känns Grindea väldigt fräscht och intressant. De är ju inga dåliga inspirationer heller. Spelet hade ett schysst stridssystem, vacker grafik och vacker musik och härliga karaktärer. Jag ser verkligen fram emot det färdiga resultatet!
Det är så underbart att det finns många unga personer som går i högskolor som programmerar egna spel. En fjäder i hatten till er!

Sedan spelade jag inget mer för jag gick mest och kollade omkring. Kikade på folk från Kraid och MegaZine som spelade Battlefield 4’s gigantiska multiplayermonter för 64 personer. På tal om Battlefield 4 så hälsade jag på karismatiska Battlefield-spelaren Nerdphilia som jag dessutom är vän på Facebook. Hon var commander för ett lag på den montern och jag kan inte tänka mig en bättre ledare, för hon är helgrym. Hon är dessutom otroligt trevlig. Riktigt kul att träffa henne.
I pressrummet hälsade jag på EA’s trevliga Lion Martinez, också han riktigt trevlig.
Jag pratade dessutom med andra gamers som jag pratade med på gamerminglet på Imperiet. (Kommer i ett senare inlägg) Det är så trevligt att diskutera saker med personer som har samma intressen som jag har.

Jag blev lite shoppingsugen och köpte på fredagen en Link-tshirt och en 30-årsjubileumbok om Capcom. Det var många böcker jag ville ha, som Mega Man-boken men tyvärr var den rätt dyr, för att inte nämna Zero Suit Samus-samlarfiguren. På lördagen köpte jag en mjuk Bob-Omb åt barnen från en jättemysig Nintendomonter. Det fanns också en monter som sålde mycket Studio Ghibli-ting. Det fick bli en liten Totoro och en liten Kiki för de större hade ganska höga priser. Men å andra sidan, hur ofta stöter en nordvärmlänning som jag på Studio Ghibli-montrar? Sällan. Nåt ville jag ju ha så.

Cosplayen är bättre i år. Många har verkligen lagt till mycket arbete för att likna en känd karaktär. Mina personliga favoriter var Lightning, Lara Croft, Big Daddy och den största på mässan; Space Marine. Den stora Marinen såg så stor och tung ut. Jag tror att många hade honom som favorit för han blev fotograferad ofta och fick blicken mot sig. Mycket imponerande. Det är så kul att fenomenet cosplay växer mer och mer!

Jag hann att prata med några gamers på mässan och de verkade ha rätt trevligt. Innan jag drog mig tillbaks till lägenheten pratade jag med Feber’s skribent Emmy (underbar människa!) och hennes trevliga bror, som jag också pratade med på Imperiet.

På lördagsaftonen tog jag en fika med min väninna Anna ”Lania” från RPGaiden och väninnan @nackrufs och hennes kille. Vi pratade mycket om mässan, om rollspel, om Disneyfilmer och om vardagen. Det var riktigt trevligt och alla var så snälla.

Lördagen hade mer besökare än på fredagen så det blev inte så mycket spelande. Men det var ändå tillräckligt för jag har spelat både Playstation 4 och XBOX One. Av den ”penismätningen” så säger jag att Sony vann den kampen för jag gillade kontrollen bättre och de hade mer spel att spela på.

Dagens plus: Indiespelen var en riktig överraskning. Jag är så imponerad av unga elevers passion för spel.
Dagens minus: XBOX One’s kontroll kändes inte så bra så jag blev besviken.

Med facit i hand så tycker jag att GAMEX var bättre förra året. En stor sak som var avgörande var ju att Nintendo inte var där för de hade en grym monter förra året. Riktigt synd för de hade chansen att skita i Sonys och Microsofts bataljstrid och visa upp spel som A Link Between Worlds och Super Mario 3D World. Kanske de dyker upp nästa år? Hoppas det, för några undvek mässan på grund av att Nintendo inte var där. Men det är speljättens bekymmer.
En annan sak jag reagerade på var att det var mycket tekniska saker som visades och mindre spel. Jag menar, vad har en ”linbana” på en spelmässa att göra? Märkligt.

Dock var det mycket att se, som cosplay, Watch Dogs, FIFA-tävlingar och ett imponerande multiplayerläge på 64 spelare. Och att träffa härliga gamers förstås!
Jag avslutar det här inlägget med fotografier från gårdagen! Tack GAMEX för denna gång.Vi ses nästa år!

20131103-075629.jpg20131103-075717.jpg20131103-075739.jpg20131103-075846.jpg20131103-075910.jpg20131103-075949.jpg

20131103-080057.jpg

20131103-080125.jpg

20131103-080154.jpg

20131103-080222.jpg

20131103-080254.jpg

20131103-080323.jpg

20131103-080354.jpg

20131103-080432.jpg

20131103-080524.jpg

20131103-080544.jpg

20131103-080614.jpg

Inför GAMEX: Playstation 4 VS XBOX One på GAMEX! Giganterna visar upp sig.

Det är inte länge kvar tills GAMEX öppnar sina stora portar. Tusentals entusiastiska gamers kommer att invandera Kistamässan och en massa framtida spel kommer att provspelas eller visas upp. Folk kommer att visa upp sina begåvade cosplays. Battlefield 4-LAN, podcasts med både Svampriket och Nördigt kommer att spelas in, Assassin’s Creed IV: Black Flag och massa annat smått och gott kommer att man få beundra och spela där! Det är mycket synd är att Nintendo inte tänker närvara men jag kommer att ha riktigt roligt ändå.

PS4 vs XBOX One!Men ”the main event”, som man säger i wrestling, är ändå att både Sonys Playstation 4 och Microsofts XBOX One kommer att visas upp. Jag känner mig så glad att få uppleva visningar av framtidens konsoler på en nordisk spelmässa. Jag tyckte det var stort när GAMEX utannonserade att XBOX One skulle visas upp på plats men blev riktigt överraskad att Playstation 4 skulle också närvara. Snacka om giganternas kamp, på svensk mark. Och jag kommer att vara där! Det känns riktigt äkta och häftigt.

Personligen är jag mer intresserad av Sonys framtida konsol men jag tänker absolut testa båda spelskaparnas konsoler. Vilken jag kommer tycka bäst om, det kommer jag att skriva om när jag väl är på GAMEX. Vilken konsol är du mest sugen på att spela? Kanske båda lika mycket?

Vi syns på GAMEX!

Spelåret 2013: Första halvlek med Sätrapôjks åsikter.

År 2013 verkar bli året där spelen blomstrar. Många speltitlar har redan dykt upp och i den andra halvan av året kommer det att komma fler.

Men hur har det första halvåret sett ut spelmässigt? Jag ska slänga ur mig vad jag tycker så här långt.

Utannonseringen av Batman: Arkham Origins fick mig att höja på ögonbrynen,e ftersom både Arkham Asylum och Arkham City är grymt bra spel. Hett efterlängtat.

Utannonseringen av Batman: Arkham Origins fick mig att höja på ögonbrynen,eftersom både Arkham Asylum och Arkham City är grymt bra spel. Hett efterlängtat.

I början av året spelade jag mycket Batman: Arkham City och inskaffade Batman: Arkham Asylum för att sedan fastslå att båda spelen är jättebra. När nästa del utannonserades, blev jag glad. Jag ser fram emot Batman: Arkham Origins senare i höst.

Det första spel jag skaffade mig i år var Ni No Kuni och det var en magisk upplevelse. Klassisk RPG möter Studio Ghibli – vad kan gå fel? Inget förstås. Äventyret med Oliver och vänner, fick en solklar femma av mig i betyg. (Högsta betyg)

Jag läste en hel del nyheter om Wii U, och att många tredjepartstillverkare lägger kaskader med dynga i Nintendos nya konsol. (Med andra ord så struntar de i den.) Men tacka fan att de gör det när konsolen säljer dåligt. När Rayman Legends dessutom försenas pga att Ubisoft vill släppa spelet till fler konsoler gör knappast saken bättre. På E3 visades fler stortitlar upp till Wii U från Nintendos sida. Förhoppningsvis säljs mer konsoler senare, när nya Super Mario 3D World och Mario Kart 8 kommer.

Det här halvåret har två spelkaraktärer gjort comeback och med stil.
Jag pratar om Lara Croft och Luigi.

Lara Croft, tillsammans med Luigi, gör årets hittills bästa comeback.

Lara Croft, tillsammans med Luigi, gör årets hittills bästa comeback.

Jag hade längtat efter nya Tomb Raider länge, efter att ha sett den imponerande trailern ifjol. När jag fick hem min Survival Edition blev jag så glad. Jag fick dessutom upptäcka att Tomb Raider inte bara var bra, det krossade sina föregångare till damm. Lara Croft förvandlades till en stark överlevare med hjärta. Jag blir så imponerad av spelets spänning och skönhet. Så imponerad att jag gav Tomb Raider min andra femma i betyg för i år. Lara Croft har nu fått den respekt hon förtjänat.

Det blev en ny konsol för mig i år; ett Nintendo 3DS. Jag var så grymt sugen på Luigi’s Mansion 2, för alla trailers såg bättre ut än föregångaren. (som jag gillar) Lyckligtvis var spelet bättre än vad jag trodde och mitt hjärta värmdes rejält av Luigis charm. Hans sinne för komik är träffsäker. Jag gav Luigi’s Mansion 2 en välförtjänt fyra i betyg. Luigi kommer alltid vara bättre än Mario.
På tal om Mario, undrar om Super Mario 3D Land, Paper Mario: Sticker Star och Mario Kart 7 är roliga?

Det här halvåret har varit en maktkamp mellan Playstation 4 och Xbox One. Microsoft gjorde rejält bort sig när de sa att man var tvungen att alltid vara online och att begagnade spel inte går att spela på Xbox One. Efter iskall kritik så drog de tillbaka de sakerna. Som tur är. Men jag tror att Playstation 4 kommer att dra ett längre strå för konsolen kommer att bli billigare.

Xbox One är årets mest utskällda konsol fast den inte är släppt. Lyckligtvis tog Microsoft bort de saker som folk störde sig mest på men räcker det mot Sonys försprång? Dessutom tycker jag att konsolen ser stor, tung och klumpig ut likaså kontrollen.

Xbox One är årets mest utskällda konsol fast den inte är släppt. Lyckligtvis tog Microsoft bort de saker som folk störde sig mest på men räcker det mot Sonys försprång? Dessutom tycker jag att konsolen ser stor, tung och klumpig ut likaså kontrollen.

För nostalgiska skäl blev jag glad när jag lånade syrrans Nintendo 64. Äntligen kunde jag spela Banjo-Kazooie, Donkey Kong 64 och Conker’s Bad Fur Day för första gången på 10-15 år. Härligt att få uppleva något gammalt igen. Likaså Link’s Awakening DX som jag laddat ned på 3DS.

Jag hade delade åsikter om Bioshock Infinite’s överdrivna hype men det berodde nog mest på att jag var väldigt osäker på spelserien. Men jag ville ge det en chans, så jag provade Bioshock 1. Det är väl kul och så men varför är det så hyllat? För så bra är det inte – än, antar jag. Jag hade inte tagit mig så långt än dock. Nån dag ska jag spela klart det.

Ett av spelets största styrkor är den otroliga dialogen och de underbara rösterna. Det är trovärdigt.

Ett av årets starkaste speltitlar och en het kandidat till titeln årets spel 2013 är det utmärkta och lysande The Last Of Us. Bättre än vad jag förväntat mig!

Ett spel vars hype, pepp och såna saker, växte lavinartat under de sista månaderna innan release. Ja, jag pratar om The Last Of Us.
Jag fastnade för denna apokalyps-spel direkt. Dess otroliga historieberättande och vassa cut-scenes är något av det bästa jag sett. Vänskapen mellan Joel och Ellie är så tät och välgjord att man häpnar varje gång. Från början till slut så är det här spelet en fullträff. Min tredje femma i år.

Tre spel har alltså fått högsta betyg av mig i år. Men jag skulle sätta en slant att The Last Of Us kommer få titeln årets spel senare under året.

Jag minskade min skämshög och klarade av Bayonetta, Catherine och Metal Gear Solid 3. Skönt att minska på högen.

Andra halvan av året ser lovande ut spelmässigt. Grand Theft Auto V, Arkham Origins, Metal Gear Solid 5, Legend Of Zelda: A Link Between Worlds och Mario & Luigi: Dream Team Bros. Yummy! Det här kommer bli det bästa spelåret på länge.

Fast den tragiska nyheten att David Hayters röst bytts ut mot Kiefer Sutherlands, så tror jag att Punished Snake kommer att ge starka intryck och göra Metal Gear Solid 5 - The Phantom Pain till ett grymt spel.

Fast den tragiska nyheten att David Hayters röst bytts ut mot Kiefer Sutherlands, så tror jag att Punished Snake kommer att ge starka intryck och göra Metal Gear Solid 5 – The Phantom Pain till ett grymt spel.