Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 11: Super Mario World.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

16. Donkey Kong Country.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 15: Super Mario Bros 3.

Åh, vad jag längtade att få spela Marios tredje plattformsäventyr. Vi lyckades att få tag på en japansk konverter och den japanska utgåvan av Super Mario Bros 3 till NES och direkt tyckte jag så mycket om spelet. Jag visste ju redan hur man styrde och hoppade med Mario så det var inget problem. Det är bra att Nintendo inte ändrade på det vinnande konceptet ifrån första Super Mario Bros. Men så finns ju det där magiska med Super Mario Bros 3 som gör det så himla fantastiskt. Mario har fått nya powerups, som när han tar ett löv så förvandlas Mario till Raccoon Mario. Denna tvättbjörns-rörmokare kan slå till fienderna med sin svans, till och med Spinys och Pirahna Plants. Men om Mario tar rejäl sats så kan han flyga med hjälp av svansen. Detta var helt nytt och banbrytande för plattformshistorien. Sen så finns det powerups som vitt jag vet endast finns i Super Mario Bros 3. Groddräkten var helt enastående att simma med men var inte så värst bra på land. Hammardräkten gjorde så att Mario kunde kasta hammare och skydda sig själv mot eldkulor. Kuribos sko var så stor att Mario kunde få plats i den – och denna häftiga sko gjorde så att Mario äntligen kunde hoppa på Spinys. Alltså, det var så häftigt att förvandla sig till dessa knasiga saker. För första gången i Mario-historien så fanns det 8 olika världskartor (9 om man räknar med warp zone-världen) och de har härliga landskap. Man kan se en eller ett par Hammer Bros som kutade omkring. Det kändes så levande på något sätt när buskarna dansade i takt med musiken. Super Mario Bros 3’s musik är bland det mest klassiska som finns. Många melodier kommer åter igen i spel som Super Mario Galaxy och Paper Mario – The Thousand Year Door. Precis som tidigare och fortfarande helt enastående, så har Nintendo lyckats med en genial bandesign. Varje hoppavstånd, varje fiende som är placerad på en perfekt plats, varje hinder som står i vägen – de har tänkt på allt i minsta detalj. Många saker kom i Super Mario Bros 3 som skulle för evigt stanna i Marios universum, som Boos som jagade en när man vände ryggen mot den. Bowser och hans sju ungar kidnappade prinsessan och förvandlade de sju olika rikenas kungar till djur, och varje gång man ska kämpa mot ett av barnen så fick Mario ta sig igenom ett coolt flygande skepp med kanoner och svåra hopp. Super Mario Bros 3 har nästan allt som gör det till ett mästerligt spel. Eller ja, det är ett mästerligt spel. Det enda som jag egentligen önskar att Super Mario Bros 3 skulle ha, är batteriminne likt Legend Of Zelda. Jag vill ju spela igenom alla magiska och fysiskt krävande banor. Jag vill hitta alla gömda vita svamphus i Mushroom Kingdom. Jag vill bara ha kul, och det har jag varje gång jag spelar det här episka mästerverket.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

15. Super Mario Bros 3.

17. Boulder Dash-spelen.

18. Super Mario Kart.

19. Legend Of Zelda – Majora’s Mask.

20. Harvest Moon – Friends Of Mineral Town.

21. Super Mario World 2 – Yoshi’s Island.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

17. Boulder Dash-spelen.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 16: Donkey Kong Country.

Rare har gjort en hel del spel åt Nintendo i åratal. Titlar som Cobra Triangle, A Nightmare On Elm Street och Battletoads (som jag har med i min lista) är några av de mest kända titlarna. Men det skulle komma ett spel som gav Rare sitt riktiga genombrott. Ett spel där de använder en gammal Nintendo-karaktär och resultatet blev tidernas roligaste plattformsparodi. Spelet var Donkey Kong Country till Super NES. Spelet är ett av SNES allra snyggaste spel och jag var en av dom som häpnade av att det var så snyggt. Donkey Kong Country är inte bara vackert, det är ett fullständigt lysande plattformsspel. Donkey Kong och sin polare Diddy Kong ska ta tillbaks sina stulna bananer ifrån King K. Rool och hans Kremlings. En ovanlig räddningsaktion men det fungerar. Banorna är roliga och ju längre fram man kommer, desto svårare blir Donkey Kong Country. När man kommer till den sjätte världen; Chimp Caverns, då blir det brutalt svårt. Banan Platform Perils i den världen är stenhård, det gäller att reagera snabbt så att man inte ramlar ner. Men vill man testa en utmaning, så ska man hitta alla gömda bonusbanorna i varje bana – förutom simbanorna och bossbanorna. Lyckas man med det så får man 100%. Men bonusbanorna är bra gömda och kräver list och kunskap för att hitta dom. Man kan växla mellan Donkey och Diddy. Båda aporna har styrkor och svagheter. Donkey är tung så att han kan hoppa på de tuffare fienderna men hoppar dåligt. Diddy är snabb och hoppar bra men är lättviktig så att han kan ha det tuffare mot större fiender som Krusha. Den där härliga humorn strålar hela tiden i Donkey Kong Country. Man märker att detta är en parodi på framför allt Mario-spelen, men Donkey Kong Country är mycket mer än en sur kopia. Jag älskar den bitvis sura humorn. Musiken är fruktansvärt bra. Jungle Hijinx-temat Island Swing är en melodi som är lätt att digga till. Vackraste musikspåret är Aquatic Ambiance och jag tror inte att det finns ett bättre undervattenstema än den. Donkey Kong Country är ett skitroligt plattformsspel som är skickligt gjort och jag kan spela det när som helst. När jag gör det är det som att vara tonåring igen. Jag fick vid den tiden nya hjältar: Rare och Donkey Kong.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

16. Donkey Kong Country.

18. Super Mario Kart.

19. Legend Of Zelda – Majora’s Mask.

20. Harvest Moon – Friends Of Mineral Town.

21. Super Mario World 2 – Yoshi’s Island.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 21: Super Mario World 2 – Yoshi’s Island.

Jag hade spelat SNES innan jag och två av syskonen bestämde oss för att köpa en egen konsol via Ginza. Vi valde ett spel vardera, och lillasysters val var uppföljaren till Super Mario World. Det här spelet har ett annorlunda upplägg än det klassiska spelet. Super Mario World 2 – Yoshi’s Island handlar om att ett gäng Yoshis ska återförena bebisbröderna Mario och Luigi, för annars kommer inte Mario Brothers att finnas. Baby Bowsers närmaste medhjälpare Kamek har kidnappat Luigi och det är upp till Yoshis med Mario att ta sig igenom en fantasirikt plattformsspel med den gulligaste 16-bitsgrafiken någonsin. Yoshi’s Island är som en levande pastelllfärgsbok men det är ett väldigt bra plattformsspel, helt i klass med Nintendos mer kända plattformare med Mario. De är sex världar med åtta banor i varje värld. Två av banorna per värld är en fort eller slott och de innehåller en boss. Kamek kan förstora en vanlig fiende och göra den mycket farligare än vanligt. Det gäller att komma på en taktik för att besegra bossen. En av de mer ovanliga bossarna är grodbossen Prince Froggy. Istället för att förstora grodan så krymper Kamek både Yoshi och Mario. Grodan slukar dom i ett nafs. Men det tar inte slut där. I magen, så ska Yoshi sluka stora Shyguys och kasta äggen på den dinglande bollen i grodans svalg. När bossen är besegrad kommer Yoshi ut ”den naturliga vägen”. En väldigt magstark bossfight – och väldigt ovanligt för att vara Nintendo. En av de stora utmaningarna är att hålla kvar baby Mario eftersom Kamek tar varje chans han får för att gripa sina klor i den gallskrikande bebisen – så fort Mario hamnar i en bubbla. Yoshi kan precis som i Super Mario World äta upp fiender, men denna gång kan han lägga ett ägg efter en uppäten fiende. Ägget i sin tur kan han kasta på andra fiender eller för att öppna nya passager. Yoshi kan också sväva i luften och tjäna lite längd när han sprattlar med sina ben. Det ser lite kul ut när Yoshi gör det. För den sanne samlaren så ska man hitta 5 blommor, 20 röda mynt och behålla 30 stjärnor och få 100 poäng per bana. På de riktigt tuffa banorna – som The Very Loooong Cave, skitsvår – så är det riktigt fysiskt krävande. Yoshi’s Island bjuder på en del humor. Ni vet de där vita Shyguys som skickar vidare en missil till du kommer inom synhåll? När Yoshi gör en ground pound så tappar en Shyguy missilen. Då skakar alla andra på huvudet medans den Shyguy, som tappade missilen, skäms ögonen ur sig. Lite synd men också rätt kul. Det är också kul när Yoshi blir hög när han ätit en sån där Fuzzy i banan Touch Fuzzy, Get Dizzy. Jag älskar spelets soundtrack, som är lite barnsligt skoj som spelets utseende är. Yoshi’s Island var en riktig överraskning och det bevisar att andra Mario-karaktärer kan ha egna lysande spel. Det är supergulligt, vackert, underbart, kul och alldeles stenhårt!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

21. Super Mario World 2 – Yoshi’s Island.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 32: Bubble Bobble.

Idén är simpel, men den är briljant. Två söta drakar, Bub och Bob, ska ta sig ner och förbi 100 roliga och tuffa banor. Varje bana som de kommer till så dyker det upp ett gäng fiender, och drakarna måste blåsa bubblor, fånga in elakingarna i bubblorna och sist skynda sig för att spräcka bubblan innan den inspärrade fienden gör det. Det här är ett arkadäventyr när det är som allra bäst och mest roligt. Det finns en bra variation av fiender, som flygande lila sälliknande monster, fluffiga nallebjörnsballonger, vita spöken som skjuter stenskivor och så den farliga Baron Von Bubbla som dyker upp när man inte hinner döda alla fienderna på skärmen i tid. Han är osårbar och låser sig in på dig så se upp. Taitos mästerliga Bubble Bobble är otroligt gulligt men låt inte det lura dig. Ett felsteg och man förlorar ett liv. Banorna är klurigt gjorda och för att kunna ta sig upp på högre mark, så måste drakarna hoppa på sina egna bubblor likt en studsmatta. Bubblorna är sköra så det är lätt att spräcka dom. Vissa banor har hål i golv och tak, och det går givetvis att ramla ner i golvets hål för att hamna längst upp på banan. Varje bana erbjuder en powerup och det är allt från skor som gör drakarna snabbare, paraplyer som hoppar över en rad banor, olika sorts kors som dödar fienderna på olika sätt och den blinkande dödskallen som ger drakarna oövervinnlighet – ungefär som Super Mario och Starman-förmågan. Bubble Bobble är ett spel som man kan spela två spelare på och det gör så att spelet blir ännu roligare och mer samarbetsvilligt. Det underlättar att vara två spelare på vissa banor – Jump!-banan är ett bevis på detta. Det finns en massa versioner av Bubble Bobble, men jag föredrar både NES-versionen och Commodore 64-versionen. NES-spelet är charmigast medans Commodore 64-versionen är coolast och tuffast. Det finns en sak till som gör Bubble Bobble så himla bra. Det är den där melodin som spelas på banorna. Så simpel men ändå så bra, den passar spelet perfekt. Man nynnar väldigt lätt på den för den. Jag föredrar Commodore 64:s variant av musiken, tack vare dess bas och härliga ljud. Bubble Bobble är ett av de mest unika plattformsarkadspelen med ett eget koncept som fungerade bra. Det gör det fortfarande än i dag.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

32. Bubble Bobble.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 33: Super Mario Galaxy.

Super Mario Galaxy är en speciell spelupplevelse utan dess like. Efter det underskattade, men lite flummiga Super Mario Sunshine så kändes det tryggt att Nintendo kunde göra ett spillrans nytt och fräscht tredimensionellt plattformsspel. De har inte bara lyckats att göra ett kanonbra spel, men också det bästa tredimensionella plattformsspelet någonsin. Mario har redan haft ett land och en värld i sina föregående titlar. Att lägga till ordet galax i ett Mario-spel låter som att det skulle kunna vara något särskilt, vilket det är! De fascinerande galaxbanorna är så drömlika och så färgstarka, och det är coolt att Mario kan kuta runt på små planeter i jakt efter Power Stars. Han kan också samla på Star Bits, som antingen kan användas som skott eller att mata hungriga Lumas. Lumas är söta, knubbiga stjärnvarelser som hjälper Mario i sitt galaktiska äventyr och jag tycker om dom. Deras ledare, eller ”mamma” är prinsessan Rosalina och hon är en underbar karaktär. Man känner sig trygg när man besöker hennes observatorium. När man samlar tillräckligt med Power Stars och jättestora stjärnor tänds andra delar av observatoriet. Det är en underbar känsla att vandra omkring i den fridfulla platsen och lyssna på den ljuvliga musiken. Men åh! Musiken! Nintendo har samlat ihop en riktig orkester och skapat något av de vackraste musikstycken ifrån speljätten. Gusty Garden Galaxy och Melty Molten Galaxy är helgrymma musikpärlor! Gravitationen och Wiis kontroll öppnar några nya dörrar när det gäller plattformsspelande. På grund av det så har Nintendo verkligen ansträngt sig att göra mästerliga banor. Super Mario 64 var en revolution, Super Mario Sunshine försökte men nådde inte ända fram. Det krävdes ett besök i galaxerna för att konstatera att Super Mario Galaxy är det allra bästa tredimensionella plattformsspelet någonsin. Det är så jävla häftigt och underbart. Det vet man när man slåss mot Bowser för första gången. Det kallar jag ett otroligt ögonblick.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

33. Super Mario Galaxy.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 34: Banjo-Kazooie.

Det må ha åldrats en del när det gäller det grafiska, men glädjen av att få leta efter gyllene pusselbitar i häxan Gruntildas slott har inte åldrats ett dugg. Visserligen är ju Banjo-Kazooie ett av Nintendo 64’s allra snyggaste spel men karaktärsdesignen är faktiskt ful idag. Men det är en del av spelets charm, och det är charmen som har tagit Banjo-Kazooie till den höjd och kärlek som det här tredimensionella spelet har förtjänat. Super Mario 64 må ha revolutionerat den här genren och Conker’s Bad Fur Day är snyggare och fräckare. Men det är Banjo-Kazooie som jag har haft allra roligast med när det gäller plattform till Nintendo 64. Den elaka häxan Gruntilda har kidnappat Banjos lillasyster Tooty för att hon är sötare än häxan – ganska likt Snövit om man får säga det fast förutom det förgiftade äpplet förstås. För att ta sig vidare i Gruntildas kluriga slott så måste björnen Banjo och den kaxiga fågeln Kazooie samla på sig en hel del grejer. Gyllene pusselbitar som kan öppna nya världar och gyllene noter som kan låsa upp dörrar som öppnar nya rum i slottet. Det är en riktig utmaning att hitta alla 100 pusselbitar men som tur är, är Banjo-Kazooie ett spel som Rare har lyckats snickra ihop till ett mästerligt plattformsspel. Varje värld som Banjo och Kazooie besöker har sina egna utmaningar och det finns 10 pusselbitar i varje. Bubblegloop Swamp är ett träsk som har pirayor i det grunda vattnet, så björnen måste sätta på vadarstövlar på fågeln så att de kan ta sig omkring. Treasure Trove Cove är en sandstrand med en mystisk borg som det går att skriva in lösenord på. Jag minns att jag skrev så många ”farliga” lösenord som Gruntilda inte gillade så att hon raderade minnet på spelkassetten. Ju längre in i Gruntildas slott man kommer, desto svårare blir spelet. Det märker man när man kommer till de svåraste banorna Rusty Bucket Bay och Click Clock Wood. Banjo-Kazooie har en stor portion humor, lite småfräck fast inte som i Conkers plattformsspel. Mycket sker på uppkäftiga fågeln Kazooies bekostnad. Musiken är väldigt fin, och det är lätt att nynna på Gruntilda’s Lair-temat. Jag gillar när den dynamiska duon lär sig nya saker i spelet, och när man har lärt sig kontrollerna så sitter det i benmärgen ganska omgående. Banjo-Kazooie har inte förnyat plattformsgenren, men det är tveklöst ett av de allra bästa tredimensionella plattformsspelen någonsin.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

34. Banjo-Kazooie.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 44: Conker’s Bad Fur Day.

Ett sockersött plattformsspel till Nintendo 64 med en ekorre i huvudrollen? Sockersött, min röv. När Rare höll på med Twelve Tales Conker, som skulle bli ett traditionellt gulligt plattformsspel likt Banjo-Kazooie, så hände det något på vägen. Rare skrynklade ihop idéerna och gjorde det här helt annorlunda. Istället fick spelarna ett spel där man spelar en bakfull ekorre vid namn Conker (de behöll namnet på ekorren i alla fall) och spelet går ut på att han ska hitta vägen hem efter en vild natt med massor av sprit. På vägen stöter Conker på en massa konstigheter, som dretfulla fågelskrämmor, argsinta irländska dyngbaggar och tjuvaktiga maffia-getingar. Conker’s Bad Fur Day är inte ett barnspel, fast det ser rätt sött ut. Det är snarare som att South Park-skaparna skulle ha varit med och utvecklat detta, men så är det inte. Conker’s Bad Fur Day är ett av de allra snyggaste spelen till Nintendo 64, om inte det allra snyggaste. Animationerna är helt otroliga och dialogen är riktigt, riktigt skitrolig. Som när den lille liemannen Gregg kommer in med en megafon som förmörkar rösten men sen krånglar apparaten och han får en ljus röst. Skitroligt. Ibland undrar jag var Rare får sina idéer ifrån. Jag menar, vart fasen i deras vilda fantasi kom bajsmonstret The Great Mighty Poo ifrån? Hur kom de på att man skulle slänga jumbostora skithusrullar i truten på honom? Oavsett hur sjuka grejer Rare har gjort i spelet, så är jag riktigt glad att de gjort det. Conker’s Bad Fur Day är faktiskt ett av de allra bästa tredimensionella plattformspelen någonsin och med handen på hjärtat: Det ska vara Nintendo 64-versionen, för det känns mer levande än XBOX-versionen. Plus att det är inte är lika mycket censurerat. Alla plattformshjältar samlar ju på olika ting för att ta sig vidare i äventyren, som stjärnor och liknande. Vad samlar Conker på? Pengar. Vad annars? Conker’s Bad Fur Day är den perfekta parodin på plattformsspel, även Rares egna! Multiplayerläget är också roligt. Min personliga favorit är stenåldersbanorna där grottmännen ska sno ägg ifrån stora köttätande dinosaurier.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

44. Conker’s Bad Fur Day.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 52: Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

Det första Donkey Kong Country var som en sorts parodi av plattformsspel, där Donkey Kong och Diddy Kong skulle rädda sina bananer ifrån den onde King K. Rool. I uppföljaren, Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest, så är det en mer allvarlig ton än tidigare. King K. Rool (här Captain K. Rool) har tagit Donkey tillfånga ocg Diddy måste rädda sin vän ifrån den hämnande krokodilen. Som tur är, har han hjälp av sin flickkompis Dixie Kong som kan sväva i luften med sin hästsvans. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest är ett riktigt utmanande plattformsspel, och bandesignen på alla banorna är särklass briljant gjorda av Rare. Många av banorna bjuder på riktiga nervkittlande moment. I Slime Climb så ska man klättra uppför ett ruttet piratskepps mast samtidigt som att vattnet stiger. Det farligaste är den rosa pirayan som biter dig nästan direkt du hamnar i vattnet. I Hot Head Bop ska man rida på luftballonger som håller på att sjunka ner i lavan, och man måste träffa varm ånga för att lyfta. Där gäller det att ha balanssinne. Precis som dess föregångare, är det här spelet så jävla snyggt. På sina håll ännu snyggare. Jag är också väldigt förtjust i Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quests musik, som är bland det bästa till SNES. Stickerbrush Symphony som spelas bland annat i Bramble Blast är helt underbar, och likaså är Hornet Holes skräckinjagande melodi. Självklart ska man hitta bonusbanor som är utspridda på spelets banor, men här måste man klara av dom för att få godkänt. (och en belöning i form av ett Kremlingmynt) Man kan också hitta ett stort DK-mynt som ligger väl gömt på alla banorna. Om man vill få det bästa slutet så ska man hitta allt. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest är en utmärkt uppföljare med tonvis av hemligheter och plattformande i världsklass. Diddys rappande när han kommer till målet är asgrymt.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.