En av årets mest efterlängtade filmer har kommit till slut. DC Comics gör en Avengers-liknande film, men med kända skurkar ihopsamlade istället. I Suicide Squad har man stoppat in kända Batman-fiender som Harley Quinn, Deadshot och Killer Croc i en särskild elitstyrka med ett viktigt uppdrag: Att utplåna ett seriöst hot som är en stor fara mot hela världen.
Jag gillar idén att låta de färgstarka elakingarna samlas tillsammans, och de briljanta trailers fick mig att känna hopp för en svincool film. Men efter att ha sett filmen, fick jag en bitter eftersmak. Suicide Squad är en rejäl besvikelse.
Jag tycker att Batman – Arkham City är en ännu bättre uppföljare än Batman – Arkham Asylum. Det kan dels bero på att jag spelade det här spelet före det första. Men det är faktiskt ingen anledning, utan anledningen är att Arkham City är ett mer öppet och mer rejält spel än Arkham Asylum. Batman kan utforska den stora delen av Gotham och hängglida i dess iskalla område. Ja, för det snöar nämligen och det bidrar mycket till spelets atmosfär. Arkham City är så grymt snyggt. Här dyker flera av de mest legendariska skurkarna fram. Jokern är tillbaks med sin följeslagare Harley Quinn. Two-Face lurar i skuggorna. Pingvinen har också egna planer. Gåtan har en betydligt större roll i det spelet än i det första, för överallt så finns det frågetecken, Riddler Trophies och gåtor att lösa. Mr. Freeze, Catwoman, Deadshot och Bane har också roller i Arkham City. För att inte glömma Dr. Hugo Stranges mästerplan i den nya området Arkham City, som tagit över Gothams slumområde. Eftersom Arkham City är mer öppet än dess föregångare så finns det otroligt mycket mer att utforska. Men självklart finns det mycket actionladdade fightingsscener som i Arkham Asylum. Många föredrar de trånga fängelselokalerna i första spelet, men jag tycker att det är mer praktiskt med större ytor. Batman har lärt sig nya trick och har fler coola leksaker att pyssla med i kampen mot skurkarna. En nyhet är att man kan spela som Catwoman och det är asgrymt att få vara Selina Kyle. Hon använder sig av akrobatiska fightingtekniker och en läcker piska. Kevin Conroy är precis lika tuff som Batman och Mark Hamill är mästerlig som sadistiske Jokern. Vilket röstskådespeleri! Rocksteady vet exakt hur man behandlar en asgrym superhjälte och hans franchise. Ett mästerligt första spel och en ännu bättre uppföljare – tänka sig hur Batman – Arkham Knight kommer att bli. Så här långt är Batman – Arkham City det allra bästa superhjältespelet av dom alla.
Under tiden som tv-spel har funnits, så har det kommit några rätt okej spel med Batman. Men riktigt bra superhjältespel är väldigt sällsynta, och de spel som finns är oftast väldigt mediokra eller rent sagt skitdåliga. Men så kom spelstudion Rocksteady med ett riktigt skitbra spel med den mörke riddaren i. Batman – Arkham Asylum är ett enormt spännande actionspel med en stentuff Batman som ska stoppa den onde Jokerns planer i Arkhams mentalsjukhus för kriminella. Man smyger omkring i skuggorna (stealth) för att lurpassa på Jokerns hejdukar och det känns så äkta att verkligen vara Batman. Det här spelet är också väldigt fysiskt, och det märks i de tunga slagsmålsscenerna. Den tunga ljudeffekten när Batman ger det sista vinnande slaget i striden är så jävla cool. Arkhams mentalsjukhus är mörkt och väldigt skräckinjagande, precis som jag hade föreställt mig. Det ger spelet en enorm atmosfär. Batman kan använda sig av sina coola gadgets som fladdermusbumerangerna eller min personliga favorit: Detective Vision. Med den kan Batman se allt i röntgenvision och därmed se vart fienderna är. Batman kan också lokalisera vilka fiender som har vapen och vilka de är som pratar. Detective Vision kan också hitta gömda spår som kan lösa mysterier i mentalsjukhuset. En liten höjdpunkt är när Gåtan hackar in i Batmans kommunikationssystem och ger honom en massa gåtor och att han vill att Batman ska hitta Riddler Trophies. Röstskådespeleriet är kanon, Mark Hamill är briljant som sadistiske Jokern. Kevin Conroys mörka röst är perfekt för Batman, det får den mörka riddaren att bli mer badass. Ibland kan Batman hamna in i en av Scarecrows mardrömmar och det blir rätt skräckinjagande. Men spännande! Rocksteady är 2000-talets största överraskning och Batman – Arkham Asylum är precis det Batman-spel man hade hoppats på. Och mer därtill.
En av mina favoritserier bland fightingspel är Mortal Kombat. Med dess ultravåld och vulgära avrättningar så placerade sig den legendariska spelserien på en given plats någonstans på spelkartan. Jag tycker att Mortal Kombat är, trots det är så extremt grymt, en väldigt bra teknisk fightingspel av den klassiska sorten. Jag har skaffat mig många favoritfighters under åren, som till exempel rivalerna Scorpion och Sub-Zero. De klassiska karaktärerna är för mig minst lika ikoniska som Capcoms Street Fighter-ensemble.
Efter ett par rätt mediokra spel och Midway Games konkurs, blåste Warner Bros. Interactive Entertainment och de smarta spelskaparna NetherRealm Studios liv i den barbariska spelserien igen – och i slutet av 2000-talet kom det nya Mortal Kombat ut. Jag kallar det för Mortal Kombat IX eftersom det är det nionde spelet i serien. NetherRealm gick tillbaks till originalkonceptet och skapade en riktigt hårdkokt fightingspel med ännu råare inslag. Man kunde se röntgenbilder på ben, käkar och skallar som krossas. Jag tyckte att det nionde Mortal Kombat var helt enkelt skitroligt eftersom det kändes inte så flamsigt som de spelen efter del tre var. Utan mer rak på sak.
Ett intressant inlägg i Mortal Kombat IX var att det fanns fyra DLC-karaktärer som tillsattes likt extra krydda. En av de gästkaraktärerna var Freddy Krueger från A Nightmare On Elm Street, och jag använde honom flitigt. Det enda som var synd var att den här Freddy verkar ha baserats på remakens look. Jag hade föredragit Robert Englunds klassiska version, eller gärna något helt annorlunda.
Ett av år 2015 mest efterlängtade spel är det kommande Mortal Kombat X, och Ed Boon (spelseriens skapare) håller just nu på att marknadsföra spelet till tusen. Jag har sett en del filmklipp, bland annat ett där Conan O’ Brien spelar tillsammans med ett par amerikanska fotbollsspelare. Vad jag ser i filmklippen är att Mortal Kombat X ser ut att vara många strån vassare än dess lyckade föregångare. Det är kvicka combos, läcker grafik, mera röntgenbilder, Brutalities återvänder och många nya karaktärer dyker upp. Det ser ut som att man kan välja fightingstil på den hittills imponerande fightinglistan. (som fortfarande har många karaktärer kvar att utnämna) Det blir något att hålla ögonen på.
De närmaste tiden, typ senaste halvåret kanske, har det uppstått en hel del rykten om fler gästkaraktärer som ska dyka upp i Mortal Kombats värld. Det går rykten att Jason Voorhees, Predator och Spawn ska dyka upp som gästfighters. Fans har önskat att Jason skulle ha dykt upp redan i föregångaren tillsammans med Freddy Krueger, men då hade Jason redan blivit såld från Warner till Paramount, så den idén skrotades. Men jag tror att Ed Boon är medveten av fansens önskemål. Vi får se hur det kommer att gå till slut. Det är ju trots allt en dryg månad kvar till Mortal Kombat X’s releasedatum.
Jag har i det här inlägget utsett fem av mina önskefighters för det kommande Mortal Kombat X. Med en liten motivering bakom, förstås.
Batman:
Gothams mörke riddare är en riktig jävel på att slåss och är en intelligent superhjälte. Han har faktiskt varit med i Mortal Kombat vs. DC Universe, så Batman har ju på något vis vanan inne. Warner och DC skulle säkert kunna låna ut den ikoniske hjälten till Mortal Kombat X, men det som kan sätta käpparna i hjulen är två saker. 1. Batman är inte ute för att döda sin motståndare. 2. Att använda en Fatality mot Batman skulle vara lite väl magstarkt. Det skulle vara häftigt om Batmans design baserades på Rocksteadys Arkham-serie.
Predator:
Rovdjuret, eller Predator som han kallas i USA, är absolut en av de mest önskade karaktärerna i Mortal Kombat. Han har en imponerande vapenarsenal, han är grymt stark och självklart skulle han göra några asgrymma Fatalities. Eftersom rykterna sprider sig som en löpeld, tror jag absolut att Predator har den största chansen av mina fem önskemål att ta plats i Mortal Kombat X. Med eller utan sin mask, ser han så jävla badass ut.
Ada Wong:
Det här låter som ett väldigt underligt val ifrån min sida, men låt mig förklara. Jag kunde ha valt vilken karaktär ifrån Resident Evil som helst, men jag tycker att Ada Wong verkar ha det rätta virket för att klå upp Scorpion eller Kung Lao och sedan köra upp ett par pilar med sin armborst någonstans där solen inte skiner. Jag tror hon skulle vara en förbannat bra fighter. Att hon skulle vara med är 98 % chans till omöjligt, eftersom hon ägs av Capcom – som är en konkurrent till fightinggenren.
Lara Croft:
Om Ada Wong var ett galet val, så är Lara Croft ett vansinnigt val. Men i senaste Tomb Raider kämpade Lara med blod, svett och tårar. Tänka sig vilka Fatalities hon kan göra med sin röda yxa eller med pilbågen! Hon är absolut en drömkaraktär, men precis som i fallet med Batman så skulle det vara magstarkt att se henne utsättas av en Fatality. Dessutom kan jag aldrig tro att Square Enix och Crystal Dynamics skulle gå med på att ha med henne i den kända våldsfesten. Aldrig. Men det vore så jävla fantastiskt om de gjorde det.
Jason Voorhees:
Ända sedan Freddy Krueger dök upp i förra Mortal Kombat, så hoppades fans att Jason också skulle vara med. Men så blev det inte. Nu florerar ryktena överallt att Jason ska vara med i Mortal Kombat X, och det vore absolut hans tur nu. Endast Predator och Spawn har lägre odds, men trots det skulle Jason lätt vara ett perfekt val i karaktärsgalleriet. Hans råstyrka kan utvecklas till många råa Fatalities och många brutna ben. Netherrealm skulle dessutom ge Jason lite marknadsföring inför det kommande Friday The 13th-spelet som ska komma (förhoppningsvis) i oktober. Om Jason skulle vara med i Mortal Kombat X, hoppas jag på att designen ifrån vilken film som helst förutom Freddy Vs. Jason eller del 8. Men jättegärna remakens variant, med säcken alternativt hockeymasken på. Är det Jasons tur?
Vilka karaktärer skulle du vilja ha med i Mortal Kombat X? Eller tycker du att inga DLC-karaktärer ska vara med alls? Är du peppad inför Mortal Kombat X? Det är jag.
Mortal Kombat X kommer ut den 14:e april 2015, till Playstation 4, XBOX One, Playstation 3, XBOX360, PC, Android/App Store.
Hur lyckas man göra en bra uppföljare till en så enormt bra film som Batman Begins är? Kan man dessutom göra uppföljaren bättre? Ja, om man heter Christopher Nolan. Han hade redan presenterat en kanonbra Batman i den första filmen i sin trilogi. Men hur lyckades han göra en bättre uppföljare? Jo, han ändrade tema och fokus. Varje film i sin Batman-trilogi körde han ett särskilt tema. I Batman Begins var temat rädsla. I den här filmen; The Dark Knight, var det kaos som stod för temat. Den tredje filmen; The Dark Knight Rises, var det ilska som var temat. Men nu ska jag koncentrera mig på den andra och bästa filmen i trilogin. Varför är den här filmen så jävla bra? Det är det otroligt intensiva kaoset som exploderar i fejset på Batman, kommissarie Gordon och Gotham som är energin. Kaoset står Jokern för. Den klassiska skurken har fått nytt liv och är farligare än någonsin. Jokern är så galen och extremt intelligent – varje gång Batman tar ett steg framåt så har Jokern redan avancerat med tio. Den där looken som visas i The Dark Knight är numera legendarisk – men det är agerandet som jag alltid kommer att komma ihåg. Heath Ledger var som gjord för rollen som Jokern. The Dark Knight är en skitbra film, men den är tiofaldigt bättre med Jokern i den. Det skådespeleri som Ledger visade var det bästa jag (och många andra) hade sett på årtionden. Det var hans livs roll – och tyvärr kommer han aldrig göra den rollen igen eftersom han inte lever längre. The Dark Knight är alltid för förknippat med det intelligenta kaos som Jokern skapat. Why So Serious? Jag gillar också Aaron Eckhart som den gode Harvey Dent – som blir Two-Face efter en tragisk incident. Christopher Nolan är väldigt duktig på att skapa en modern version av Gotham och samtidigt respektera den legendariska Batman. Men The Dark Knight är tveklöst hans bästa film och det är en film som tåls att se flera gånger. Det är Jokern värd.
Efter de två Tim Burton-filmerna (Batman och Batman Returns) så kom det två andra filmer som tramsade till det ordentligt för den mörke riddaren i Gotham. Då kom Christopher Nolan från ingenstans med den här blytunga filmen om Batman. Batman Begins var precis vad vi behövde. Nolan gjorde Batman hårdare, tuffare och mindre tramsig. Gotham var skitigare och mörkare än någonsin. En väldigt bra berättelse dessutom. Cillian Murphys sliskige Dr. Jonathan Crane är läbbig, särskilt när han har på sig Scarecrow-masken. Liam Neeson är väldigt bra som Bruce Waynes tränare i början av filmen, likaså är Michael Caine genial som butlern Alfred. Men det är Bruce Wayne och hans alter ego Batman som har fått den bästa makeovern. Christian Bale är för mig den bäste Batman någonsin, och äntligen kan man glömma Val Kilmers och George Clooneys dåliga varianter. Så här ska en bra Batman-film se ut.
Tim Burton gjorde ett bra arbete med sin första film med Batman. Hans öga för visuell konst fick oss att känna att vi var i en klassisk Batman-serietidning. Den visuella stil han har i sina filmer efter (och innan) är som gjord för Gothams mörke riddare. Det han gjorde i Batman, gjorde han tiofaldigt bättre i Batman Returns. Fotot är snyggare, det är läckra kostymer och det är en mörkare film än den första. Batman spelades åter igen av Michael Keaton, fast han hamnade i skuggan av två mäktiga skurkar: Pingvinen (Danny De Vito) och den otroligt charmiga Catwoman. (Michelle Pheiffer i världsklass) Catwoman är i denna film en som vill hämnas på den sliskige Max Schreck (lustigt nog hette skådespelaren som spelade Nosferatu så) för att han knuffade henne ner från en hög byggnad. Batman Returns är en tragisk och väldigt becksvart film. Men väldigt vacker. Jag skulle inte se en så bra Batman-film på väldigt länge. Inte på minst 20 år.
Filmer är trender. Trender som passade in en viss tid är passé idag. Trender som passar in i idag, men säkert är passé om cirka tio år. Vissa filmer som är trendsättare kommer att förbli klassiker medan vissa som följde efter glöms rätt fort. Ta till exempel naturkatastrof-perioden. Filmer som Twister, Volcano, Dante’s Peak och Armageddon handlade om förintelse och det var hett på 1990-talet. Efter det kom filmer som Day After Tomorrow och Deep Impact. Titlar som jag glömt rätt fort. Omvärlden tröttnade också och genren lades på Hollywoods dammiga hylla, bredvid tonårssexkomedi-genren. Den sistnämnda blev passé innan American Pie: Reunion kom ut.
Men varför blir man trött på vissa filmer? Det kan bero på många saker, men att en nyskapande trend känns lätt igen om och om igen i en liknande blockbuster. Det blir till en uttjatad kliché. Sånt som ger mig samma känsla när man tuggar på överkokt ris utan sås.
Vad vi behöver är att filmen ska ta nya vägar för att det går fortfarande att utveckla den. Våga släppa dessa uttjatade genren. Ta till folks stora fantasi och sluta låta Hollywood använda sina uttråkade, säkra kort.
Här är tre saker inom film jag tycker är så uttjatat att det borde upphöra. Eller ta en lång paus.
Nyinspelningen av Dawn Of The Dead var en av titlarna som öpnnade upp en period med nya versioner av klassiska skräckfilmer. Tyvärr är Dawn Of The Dead en av de få filmer som är riktigt lyckade – för den var faktiskt rätt nyskapande. Zombierna blev skitigare, snabbare och farligare än någonsin tidigare.
Remakes av gamla skräckfilmer. Klassiska skräckfilmer är typiska indiefilmer med relativt låg budget och är till en viss del konst. Remakes är egentligen inget nytt, till och med John Carpenters kultrulle The Thing är en remake. Ändå sedan runt 2003, när nyinspelningen av Texas Chainsaw Massacre kom ut så har Hollywood startat en enorm trend med att återanvända klassiska skräckfilmer. Göra helt nya versioner av nästan varenda en. Vissa blev lyckade (Texas Chainsaw Massacre, Dawn Of The Dead) och de flesta misslyckades totalt. (A Nightmare On Elm Street, Omen, Day Of The Dead) En hel skräckvärld av fans har fått nog av fantasilösa remakes med tråkig CGI och kass musik. Jag är en av dom. Ni har haft ert roliga, Hollywood. Det går fortfarande att göra bra skräckfilmer. Ta Curse Of Chucky, The Conjuring eller The Others till exempel. Men låt bli att återanvända gamla filmer nu. (Gör ni en remake av Hajen blir jag väldigt arg.)
Trilogier. Exempel på sådana är Sagan Om Ringen, Iron Man, Sam Raimis Spider Man, The Dark Knight Triology. Episka rullar, men varför måste det vara triologier? Varför oftast tre filmer? Nu har det ändrats lite grann och det är ibland en fyrlogi. Avatar får tre uppföljare till exempel. Men jag tycker att triologier kan ta en välbehövlig paus.
Superhjältefilmer. Det måste komma ut minst två superhjälterullar varje år. Marvel och DC spänner sina muskler i tajta trikåer. Det har varit hett i ett par årtionden men frågan är inte om den här superhjältesagan börjar bli uttjatad? När en viss hjälte har avslutat en filmserie dyker hen upp igen om några år. Så hände med Spindelmannen. Så kommer det att hända med Batman när han ska möta Stålmannen i en gemensam film. Just det ja, Fantastiska Fyran kommer snart igen. Och X-Men. Captain America. Det är som att Hollywood fastnat i en superhjälterondell och inte kan ta sig ur den. Men å andra sidan så drar dessa filmer in massvis med intäktspengar. Missförstå mig inte här, jag gillar superhjältar, deras serietidningar och filmer. Men de är nu tjatiga, fast det är nog bara jag som tycker det. Den dag superhjältarna vill ta en paus från den vita duken, kommer jag inte bli ledsen.
Captain America återvänder i uppföljaren till sin debutfilm, men det är tredje gången man får se den förste Avengern. Återseenden av superhjältar från seriernas värld blir man ofta påmind om. Minst ett par gånger om året – och det börjar bli lite väl mycket nu.
Här är tre saker jag skulle vilja se mer av inom kort i filmens värld.
Westerns comeback. Den har visserligen redan kommit tillbaks eftersom Django Unchained är en så välgjord vilda västern-rulle. Men: den fokuserade egentligen på det ondskefulla slaveriet och Djangos hämnd. Vad jag söker efter är en äkta western med krutröken från en avfyrad revolver och utmärkt fotografi. Kan Django Unchained ha skapat en comeback för western? Jag hoppas det. Men eftersom nåt pundhuvud läckt ut manuset till Tarantinos kommande western The Hateful Eight så lär det dröja. Den filmen hade varit något. Jag håller tummarna dock.
Science Fiction. Vi är i 2010-talet. Nu vore det tid att skapa renodlad, vacker sci-fi som Blade Runner, Alien och för all del Star Wars gjorde. Den sjunde Star Wars-filmen är på väg. Vi har sett fantastiska Gravity göra stordåd med 3D. Den tekniken är genrens nyckel. Använd den! Skapa nya världar som vi vill upptäcka!
Mer indiefilmer finansierade av fans, eller crowdfunding som det heter egentligen. Det finns många talangfulla filmskapare men som inte har råd att göra en film som de tänkt sig. Iron Sky fick in en massa pengar och blev en äkta kultklassiker inom modern tid. Vi har säkert blivande Scorseses, Spielbergs och Nolans där ute. Låt de visa oss deras filmmagi, och låta oss hjälpa dom. Crowdfunding är ett stort steg framåt för en självberoende filmindustri.
Vad skulle du vilja ta bort, och vad vill du lyfta upp inom filmens värld? Diskutera detta i kommentarerna.
Jag vill se en äkta renässans från vilda västern. En tvättäkta western med krutrök, tidlöst fotografi, coola kostymer och träffsäkra repliker. Once Upon A Time In The West är en perfekt western med alla dessa ingredienser.
Nyheten att Warner Bros bekräftat skådespelaren Ben Affleck som Gothams mörke riddare, Batman, i Man Of Steels uppföljare slog ned som en blixt från klar himmel. Jag läste den nyheten på IGN’s Facebooksida imorse, där jag också upptäckte Twitterföljares reaktioner. De flesta var riktigt negativa över nyheten, och glåporden mot Affleck var inte värst trevliga.
Men handen på hjärtat, varför denna löjliga kritik?
Ben Affleck i skägg!
Okej, de gamla filmerna som Affleck spelat i är inga höjdare. Gigli till exempel. Huga. Det är många ”pojkspolingar” under 1990-talet upp till 2000-talet som medverkat i för många dåliga filmer men idag blivit riktigt bra och mogna skådisar. Enda undantaget är Matt Damon som gjort riktigt bra filmer rätt igenom, till och med innan rollen som Jason Bourne. Leonardo DiCaprio avskydde jag i början, förutom rollen som Johnny Depps bror i Gilbert Grape. Hans filmer spydde jag galla på, men under sent 2000-tal har han mognat på allvar. Det märks i The Departed, Shutter Island och i mästerverket Django Unchained.
Jag tror att många skriker negativa saker för att många vill ha Christian Bale kvar som Batman efter den framgångsrika The Dark Knight-trilogin. Tveklöst är Bale den bäste Batman någonsin men jag är glad att han slutade när han låg på topp. Det finns många skådisar som borde göra samma sak för även de passar bra som en karaktär så blir det tröttsamt till slut. Ta Robert Englund som Freddy Krueger till exempel. Åtta gånger har han spelat denna skräckikon på vita duken, plus i en tv-serie. De sista filmerna började fansen att tröttna. Han fick en värdig final i Freddy vs Jason och efter det sa Englund stopp för han orkade inte spela Freddy längre.
Johnny Depps megaikon Jack Sparrow är också ett bra exempel. Tveklöst har Depp gestaltat en magnifik pirat som värmt mångas hjärtan med sin humor. Men fyra filmer får faktiskt räcka, det är till och med en film för mycket. En femte är under inspelning och visst, jag tänker se den femte Pirates Of The Caribbiean. Men Depp, lägg ifrån dig piratkläderna och låt Jack Sparrow vara den ikon du skapat i fyra filmer. För många fler filmer förstör karaktären.
Christian Bale slutade med att spela Batman när han låg på topp. Ett klokt beslut som tyvärr många inte tar efter.
Det finns en likhet mellan filmikonerna James Bond, Jason Voorhees och Batman. Alla tre har spelats av många olika skådisar och med olika resultat, men variation förnöjer. Daniel Craig är den bäste Bond sedan Roger Moores tid, Derek Mears är den bästa Jason sedan de fyra första filmerna på 1980-talet och Bale tvättade bort George Clooneys hemska version av Batman.
Vad många fans till Batman verkar ha glömt eftersom de är så arga för Warner Bros beslut är detta: Ben Affleck har blivit mogen och en riktigt bättre skådis – och filmregissör. Nu ska han inte regissera den nya Man Of Steel visserligen, men han har ju regisserat The Town och den Oscarbelönade (för bästa film) Argo som jag tyckte var riktigt bra.
Det är naturligt att reagera negativt eftersom man ersatt en älskad karaktär med en ny skådis. Jag läste någonstans att fans reagerade likadant när Heath Ledger utannonserats för rollen som Jokern i The Dark Knight. Se hur resultatet blev.
Vad jag vill säga är att man inte ska bedöma boken efter dess omslag. Jag är beredd att ge Ben Affleck en rejäl chans som Batman i den nya Man Of Steel-filmen, för jag tror det här är en roll han behöver. Det är stor skillnad på honom nu än för tio år sedan. Jag tycker Warner Bros gjort ett bra beslut.
Där steg plötsligt peppen rejält. Stiger peppen för dig också? Eller blir detta ett platt fall tror du?
Hjältar kommer och hjältar går. Ibland kommer det tillfällen då de kommer tillbaka. Det här är min recension av en äkta hjältes återkomst.
Man Of Steel är Zack Snyders nystart på Stålmannens filmsaga, och med hjälp av The Dark Knight-trilogins regissör Christopher Nolan som producent får man ett nytt perspektiv.
Är det bra?
Det är i alla fall nödvändigt eftersom Superman (jag använder det namnet från och med nu) på senaste tiden varit klassad som urtråkig, platt och charmlös karaktär med fula trikåer.
General Zod är en riktigt ondskefull figur (bra skådespel av Michael Shannon) som inte skyr några medel för att skapa sitt eget Krypton. Lägg märke till hans emblem liknar skäran från Sovjetunionens flagga. (Den syns inte i bild eftersom kedjan är i vägen)
Precis som i originalfilmen, skickas Kal-El (Superman) som nyfödd iväg till en planet långt ifrån sin hemplanet Krypton eftersom planeten är på väg att dö.
Vart hamnar han? På jorden förstås, i Smallville, Kansas. Där blir han som bekant uppväxt av sina jordföräldrar och mycket av filmen handlar om hur han blir Superman och om sina rädslor.
Ovanligt för den här filmen är att antagonisten inte är klassiska Lex Luthor, utan Kryptons krigsgeneral Zod som vill återbygga det döende Krypton och leta upp den sista överlevande från Krypton; Kal-El.
Det märks att Nolan haft ett finger i spelet, för filmens dialog och utvecklingen av Superman påminner verkligen starkt om Batmans senaste tre skitbra filmer. Det är verkligen positivt, för Man Of Steel är blytung när det gäller dialog. Det gäller också specialeffekterna som sväller upp mycket, ungefär som fogskum. Det finns mycket av den sorten, och det är hisnande och fullt av action.
Däremot kändes Man Of Steel rörig i perioder, det var svårt att följa filmen för att det gick lite för fort i etapper. En annan sak som gjorde det rörigt var den Tarantino-aktiga klippningen; ibland hoppade man fram några år fram och i nästa sekund hoppade det bakåt i tiden. Jag hade lite svårt att hänga med där. Jag fick känslan att det saknades viktiga bitar, främst under tiden på Smallville och under uppväxten med familjen Kent.
Tunga actionscener så långt ögat kan se. Henry Cavill ger ett starkt intryck som mannen av stål!
Valet av skådespelare var riktigt klokt av Snyder. Henry Cavill är helvetes bra som mannen av stål, och jag gillar den nya dräkten. Den känns verkligen 2013 och tur att de röda kalsongerna fimpades. Kevin Costner är skitbra som Jonathan Kent, en klok man och mentor som lär Kal-El (vars jordnamn är Clark) en hel del. Diane Lane är en underbar Martha Kent.
Självklart finns Supermans klassiska kärleksflamma Lois Lane med, väl spelad av Amy Adams. Hon dyker upp mitt i en expedition på en av polerna. Russell Crowe axlar Marlon Brandos mantel som Jor-El, Supermans fader. Crowe gör en jättebra roll och ger Jor-El tyngd. Michael Shannon är bra som general Zod, och här ser man en otäck, farlig general som inte känner empati eller ånger.
Andra märkbara roller som Laurence Fishburne som Daily Planets VD Perry White och Antje Traue som Zods högra hand Faora, är också utmärkta. Härligt skådespeleri med andra ord.
Actionscenerna går inte av hackor för här går det undan. Jag tror inte jag sett så många skyskrapor förstöras tidigare. Det går i ett ursinnigt tempo, nästan lite för mycket kanske. Men ska Superman få en nystart så ska det göras med stil. Flygscenerna är underbara.
Filmens foto och Hans Zimmers musik är utsökta. Även om det klassiska Superman-temat inte är med så är soundtracket otroligt bra.
Tre plus:
1. Zack Snyder och Christopher Nolan har tillsammans gett Superman nytt liv och visar en hårdare, grymmare värld.
2. Utvalen av skådespelare är riktigt kloka val. Cavill är en fantastisk Superman.
3. Actionscenerna och dramascenerna håller varann i hand. Uppväxten om hur Superman var som ung till när han blir mannen i blå trikåer, är lika fängslande som hur Bruce Wayne blir Batman i Batman Begins. Actionscenerna är fyllt med krut och fighter. Mums!
Tre minus:
1. Jag fick känslan att vissa nyckelscener fattades. Jag saknade mer av tiden som tonåring i Smallville.
2. Efter Kryptons förintelse, kändes Man Of Steel rörig, för likt en Tarantino-rulle hoppar filmen fram och tillbaka i handlingen.
3. Även om actionscenerna är mums, borde filmen dragit i bromsen lite mer för att ge andrum. Det var på gränsen att det var för intensivt.
Slutsats:
Antje Traue spelar en riktigt farlig kvinnlig antagonist; Faora. Den här kvinnan är vassare än ett rakblad och är totalt iskall.
Men har Zack Snyder gjort det som Christopher Nolan gjorde för Batman?
Självklart!
Man Of Steel är en utomordentlig film, den bästa sedan originalet på 1970-talet. Dess historieberättande om hur Kal-El finner sitt sanna jag är jätteformat berättat.
Jag är verkligen glad att Superman fått den här behandlingen, för att även han är DC Comics största stjärna har Superman haft stämpeln som tråkig tönt på sig länge. Länge har Superman stått i Batmans skugga, men det behöver han inte göra längre.
Zack Snyder är duktig på att göra egna tolkningar av klassiska serietidningar, hans Watchmen är otroligt bra. Men han gjorde också den bästa remaken av en film; Dawn Of The Dead. Så Snyder vet hur man behandlar en klassiker med stil, och med Christopher Nolan som producent blir resultatet ännu bättre.
Man Of Steel är en adrenalininjekterad film med tunga actionscener, med underbar drama och en väl respekterad hyllning till den största superhjälten. Henry Cavill är en fantastisk man av stål.
Superman har fått sin egen Batman Begins, och jag ser fram emot nästa del i den här nya Superman-sagan.
Välkommen tillbaka, Superman!
Man Of Svensätra - en gamertecknare med hjärtat på rätt ställe 