Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 43: Tomb Raider. (reboot)

Jag har tidigare aldrig varit ett stort fan till Tomb Raider-spelen och till Lara Croft. Visst, spelen var rätt okej men de levde inte upp till mina förhoppningar. Men så kom Crystal Dynamics och Square Enix fram med en nystart av spelserien – och när jag såg den episka trailern ifrån E3 för några år sedan så blev mina ögon stora som tefat.  Trailern var så grymt spännande och så jävla snyggt gjord, jag trodde att det var en ny film som var på g. Jag svalde min stolthet och inskaffade rebooten av Tomb Raider – och det var då jag insåg hur stor Lara Croft var. Plötsligt så har Crystal Dynamics gjort Lara sårbar och hon får utså en hel del smärta och jag lider verkligen med henne. Men lika mycket som hon är sårbar, är hon så otroligt modig när hon slår tillbaks mot den mystiska öns elaka skurkar. Lara Croft greppar tag i en av spelhistoriens bästa pilbågar och gör livet kort för elakingarna och hon är tuffare än Rambo. Det är lite RPG-influenser i Tomb Raider eftersom hon kan uppgradera sina överlevnadstekniker, sina vapen och utveckla sina instinkter. Givetvis kan man utforska gamla gravkammare som i originalspelen och dessa kammare är kluriga. Tomb Raider är så grymt spännande och ön är så enorm att det tar sin tid att utforskas, och att lösa mysteriet. Men det är att Lara Croft har blivit så mänsklig som får mig att lyfta upp ögonlocken. Och modig. Hon har vunnit min respekt en gång för alla.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

43. Tomb Raider. (reboot)

44. Conker’s Bad Fur Day.

45. Batman – Arkham Asylum.

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Spelåret 2013: Krönika om spelåret, årets bästa och sämsta spel.

Det började riktigt bra. Redan tidigt år 2013 skulle det komma några tunga spel som skulle hålla mig sysselsatt i månader. Först kom Ni No Kuni, det underbara rollspelet från Studio Ghibli. Det spelet har jag och min sambo spenderat mycket tid med vardera. Men det beror också på att Ni No Kuni är ett välgjort RPG. Sen kom Tomb Raider, och jag fick äran att spela igenom Lara Crofts stora återkomst. Jag har spelat igenom äventyret nästan helt perfekt, har missat några trophys dock på story mode men också i multiplayerläget. Det jag tycker är så synd med vissa spel är att vissa trophys är beroende av multiplayerläget. Inte lätt med tanka på att man brukar oftast bli överrumplad av proffs eller sadister. Men jag är väldigt nära att få en platina där. Väldigt nära.

Det blev en ny konsol i år, en handburen sådan. Nintendo 3DS.

Det kliade i min speltarm. Jag ville så gärna ha Wii U men det fanns inte så värst många spel till den då. Jag kollade på trailers för de kommande spel som Nintendo skulle släppa till Wii U och 3DS. Just då vägde 3DS tyngre för det skulle komma nya spel med Luigi, Yoshi och Zelda. Dessutom hade 3DS redan ett intressant spelbibliotek. Det jag gjorde var att beställa en så klart. Tillsammans med Luigi’s Mansion 2. Jag blev så överraskad av att tvåan var så mycket bättre än ettan. Jag visste att Luigi’s Mansion 2 skulle vara kul men nu hade Nintendo tänkt till ordentligt. Nintendo 3DS Shop är praktiskt för här kan man hitta gömda pärlor som fanns till Game Boy och NES, plus ”3D Classics”. Legend Of Zelda: Link’s Awakening DX, Super Mario Land 2 och Metroid 2 investerades. Likaså en uppgraderad version av älskade Kid Icarus med vackra bakgrunder och en bättre spelmekanik. Jag är glad att man kan hålla i skjutknappen så att Pit kan skjuta pilar hela tiden. Praktiskt. Men seriöst Nintendo: 50 kronor för ett NES-spel? Skärpning.

Det var extrapris på Super Mario 3D Land så det inskaffades inom kort. Det är knäppt att jag inte spelat det tidigare. Det påminner mig om både Super Mario Bros 3 och Super Mario Galaxy. Ett riktigt roligt plattformspel som visar Nintendos bästa sida. Att se Tanooki Mario igen var en ren fröjd. Det bör läggas till att det är väldigt mycket att upptäcka i Super Mario 3D Land.

Jag upptäckte Super Mario 3D Land. Det borde jag ha gjort tidigare.

Jag hade tidigt i år förhandsbokat ett spel som jag upptäckte hade växt mer och mer. Det var ett zombieöverlevarspel som hette The Last Of Us. Jag visste att det skulle bli ett spännande spel men jag blev helt överrumplad av att det var mer än så. Det var ett sånt spel som bara dök upp vid vissa tillfällen. Ett spel som rörde om ens känslor ordentligt. Man ville bara fortsätta spela men samtidigt ville jag inte att det skulle ta slut. Jag förhandsbokade ”Ellie Edition” av The Last Of Us, och fick med en läcker tygväska med kardborreöppning. Rejält påkostad och snygg.

”Ellie Edition” av The Last Of Us är en brutalt snygg utgåva av spelet.

Sen blev det lugnt med spelköpandet ett bra tag för mig. Men jag utnyttjade Playstation Plus och deras gratiserbjudande. Jag passade på att njuta av Catherine, Metal Gear Rising, testade Dead Or Alive 5, Giana Sisters: Twisted Dreams, Remember Me och Little Big Planet: Karting. Jag är riktigt glad att det finns en sån här tjänst för det kan ju finnas pärlor som inte kostade något. Bara för prenumerationen, och den är ju tekniskt sagt billigare än vad spelen kostar egentligen. Mycket bra, Sony.

En hel spelvärld väntade på Grand Theft Auto V, och det blev en megaexplosion när det släpptes. Los Santos är en fantastisk stad och det finns mycket att upptäcka i storyläget. Men jag tänker skita i multiplayer för det sägs att många fuskar där. Jag spenderade några månader i Los Santos och det var riktigt kul.

Jag besökte GAMEX i slutet av oktober och i början av november. Där fick jag testa både XBOX One och Playstation 4, det sistnämnda tog hem spelet med bättre kontroll och en bättre monter. Det som var dåligt i år var Nintendos frånvaro. Hoppas de dyker upp på GAMEX 2014.

Jag är förtjust i Rune Factory-spelen och det blev en chock att Neverland skulle gå i konkurs. Hoppas verkligen att Rune Factory 4 dyker upp i Europa nästa år för det är det spel jag suktar efter allra mest. På tal om Rune Factory, fick jag tag på det fösta spelet till Nintendo DS via eBay. Det är underbart, fast inte riktigt lika fantastiskt som Rune Factory Frontier till Wii. Men ett måste!

Jag lyckades att få tag på första Rune Factory. Estetiken är underbar och jag har inte njutit av sån charm av sedan (ironiskt nog) dess uppföljare till Wii.

Året är nu slut och andas sina sista andetag. Jag har missat mycket spel i år. Det som gör mest ont är att jag missade Legend Of Zelda: A Link Between Worlds – spelet som sägs vara det näst bästa Zelda-spelet någonsin. Någon gång nästa år ska jag spela det. Någon gång. Jag är dessutom sur för att Super Mario 3D World enbart finns till Wii U. Ett sista spelköp blev det faktiskt. Jag beställde Tales Of Xillia när det var extrapris på Webhallens adventskalender. Jag spelar det just nu och gillar verkligen detta läckra RPG.

Legend Of Zelda: A Link Between Worlds. Jag önskar att jag fick spela det här spelet.

Det är nu dags för mig att sammanfatta detta spelår med lite listor.

Först ut är faktiskt årets sämsta spel.

Årets sämsta spel – Giana Sisters: Twisted Dreams.

Egentligen har spelet en bra idé. Att låta systrarna byta skepnad och påverka spelets miljö är rätt finurligt. Men problemet är att det blir väldigt rörigt. Dessutom är jag fruktansvärt besviken för jag får inte alla den där The Great Giana Sisters-känslan. Inget som påminner om Commodore 64-klassikern. Årets besvikelse.

Nu är det då dags för årets bästa spel!

7. Ducktales: Remastered.

Årets remake. Joakim von Ankas äventyr fick mig att komma ihåg hur svåra NES-spel var förr. Transylvania är roligare och bättre än någonsin – särskilt musiken. Men det är å andra sidan resten av spelet också.

6. Metal Gear Rising: Revengeance.

Inget smygande. Nu är det hack and slash som gäller för Metal Gear-serien. Men det är tur att det är såpass välgjort, med mycket action. Raiden är inte den tönt som han var i Metal Gear Solid 2 – här är han en riktig hårding.

5. Grand Theft Auto V.

Grand Theft Auto V är så stort, imponerande och snyggt. Det är inte perfekt, men man kan spendera rätt många timmar i Los Santos. Dessutom får man bekanta sig med galningen Trevor Phillps! Vilken galning. Grand Theft Auto V vinner priset för årets mest kompletta soundtrack, för jag har lyssnat mycket på den imponerande musiklistan.

4. Luigi’s Mansion 2.

Nintendo har gjort Luigis spökjakt ännu bättre och ännu roligare. Lagom till den gröne rörmokarens 30-årsjubileum har nu äntligen Luigi fått ett spel värdigt hans namn.

3. Ni No Kuni: Wrath Of The White Witch.

Årets RPG är inte bara en roligt att spela. Det är en fröjd att beskåda, tack vare Studio Ghiblis vackra animation. Jag vill följa med Oliver och hans vänner överallt i denna magiska värld – och aldrig lämna den.

2. Tomb Raider.

Lara Croft skjuter en pil rakt i våra hjärtan. Hennes återkomst är inte bara ett spel i världsklass, det raderar alla hennes föregående spel där jag alltid tyckt att hon är en person med en skrytsam attityd. Det är också för mig det bästa spelet där man kan skjuta med pilbåge.

1. The Last Of Us.

Åter igen vinner ett spel med köttätande monster – The Walking Dead vann förra året – men det är inte monstren och skräckscenariot som gör hela grejen. Visst, de är otroligt viktiga, men det är något med spelets djup som fascinerar mig. Likt The Walking Dead, har The Last Of Us en fantastisk story. Den tillit och kamratskap som Joel och Ellie har äventyret igenom är för mig något av det mest konkreta jag sett i min drygt 25 år långa spelkarriär. Jag brukar oftast hoppa över cutscenes i vissa spel och här finns möjligheten att hoppa över cutscenerna. Men det vill jag inte göra för det är så spännande och trovärdigt. Få spel har berört mig, jag kan faktum räkna upp fem spel som har gjort det. Ett av dom är The Last Of Us. The Last Of Us är årets bästa spel.

Jag vill passa på att nämna två spel som jag inte hunnit spela igenom men de bör ändå nämnas.

Hedersomnämnande 1: Remember Me.

Capcoms spel där minnen, missbruk och brutalitet är i fokus är än så långt (jag har typ spelat 2 timmar än så länge) riktigt intressant. På något sätt får jag vibbar av Blade Runner när jag spelar Remember Me. Jag får ta tag i detta igen när jag spelat klar spelet som kommer nedan.

Hedersomnämnande 2: Tales Of Xillia.

Eftersom jag håller på att spela detta just nu och att jag investerat i det såpass sent, har jag hittills spenderat 8-10 timmar tillsammans med Milla, Jude, Alvin och de andra i kampen mot den onde kungen och hans maktgalenskap. Än så länge är Tales Of Xillia magiskt och värmande. Hade jag spelat klart spelet så skulle det fått en topplacering. Det skulle till och med ha petat ned Grand Theft Auto V, Luigi’s Mansion 2 och Metal Gear Rising från deras nuvarande placeringar. Men jag kan tyvärr inte sätta Tales Of Xillia och Remember Me på listan för de är inte färdigspelade.

 

Hoppas att år 2014 kommer att bjuda på fler spännande spel. (Och att jag får tag på A Link Between Worlds till slut.)

Spelåret 2013: Årets manliga och kvinnliga karaktärer.

I år har jag upptäckt en hel del personligheter med stark karisma. Dessa karaktärer är några jag sent ska glömma.

Jag har gått och grunnat på vilka jag ska sätta på första plats i kategorierna ”årets manliga karaktär” och ”årets kvinnliga karaktär”. Egentligen tror jag faktiskt att bägge kom rätt tidigt detta år – men så har jag inte spelat så värst många spel i år så jag kan ju inte välja vare sig Mario, Link, Elisabeth från Bioshock Infinite till exempel. (Super Mario 3D World, Legend Of Zelda: A Link Between Worlds – buhu – och som sagt Bioshock Inifinite)

Efter en stunds funderande så har jag gjort mitt beslut. Här är årets manliga och årets kvinnliga karaktärer.

Årets manliga karaktär: Oliver – Ni No Kuni.

Oliver är en typ av hjälte som jag inte sett på år och dag. I en spelvärld idag med tystlåtna biffar eller råbarskade machos därute, så finner man här en helt oskyldig ung pojke som finner ett inre mod trots han är livrädd. Med ett rent hjärta och artighet charmade Oliver mig redan från spelets början. Att han är så mänsklig gör honom så underbar. Det är min motivering för att han förtjänar titeln ”årets manliga spelkaraktär 2013”.

Bubblare helt utan inbördes ordning:

Joel – The Last Of Us.

Luigi – Luigi’s Mansion 2.

Mr. Drippy – Ni No Kuni.

Trevor – Grand Theft Auto V.

Alvin – Tales Of Xillia.

Årets kvinnliga karaktär: Ellie – The Last Of Us.

Ellie är ingen vanlig tonårstjej. Hon har upplevt total skräck och utvecklats till en äkta överlevare med en knivskarp tunga. Men det är också hennes lojalitet mot Joel (och för oss spelare för all del) och hennes mod som visar hur stark och fantastisk Ellie verkligen är. När det uppstår ett filmklipp i The Last Of Us vill man inte bara hoppa över det. Man vill se, höra och bry sig om Ellie. En helt otrolig ung tonåring med huvudet på skaft. Årets kvinnliga karaktär var redan given när Ellie gjorde entré i somras.

Bubblare helt utan inbördes ordning:

Lara Croft – Tomb Raider.

Milla Maxell – Tales Of Xillia.

Esther – Ni No Kuni.

Jag hoppas att 2014 bjuder på fler spännande spelkaraktärer!

Spelåret 2013: Årets comeback.

Handen på hjärtat. Jag har inte gillat Lara Croft tidigare. Jag har alltid tyckt att hon var en sån person som har näsan högt upp i skyn och hade sån skrytsam attityd. Då har jag inte ens nämnt brösten.

Men det här året har jag öppnat ögonen när det gäller Lara. Hon har i Tomb Raider detta år fått mer mänsklighet. Hon är sårbar. Hon uttrycker rädsla i hemska situationer. Smärta. Den smärta hon blir utsatt för är vidrig. Men här väcks något inom en hårt sårad Lara. En överlevare. En kvinna som visar styrka och mod. Plötsligt bryr jag mig om Lara Croft.
Med pilbågen i hårt grepp sparkar hon rövar hårdare än någonsin. Uppsnoffigheten är borta, men istället har vi fått en mer mänsklig Lara Croft. Som gråter men också är starkt målmedveten. Hon står för årets comeback, och vilket fantastiskt sätt hon gör detta på!

Bubblare: Luigi – Hans år resulterar i många nya spel, särskilt Luigi’s Mansion 2.

Spelåret 2013: Första halvlek med Sätrapôjks åsikter.

År 2013 verkar bli året där spelen blomstrar. Många speltitlar har redan dykt upp och i den andra halvan av året kommer det att komma fler.

Men hur har det första halvåret sett ut spelmässigt? Jag ska slänga ur mig vad jag tycker så här långt.

Utannonseringen av Batman: Arkham Origins fick mig att höja på ögonbrynen,eftersom både Arkham Asylum och Arkham City är grymt bra spel. Hett efterlängtat.

I början av året spelade jag mycket Batman: Arkham City och inskaffade Batman: Arkham Asylum för att sedan fastslå att båda spelen är jättebra. När nästa del utannonserades, blev jag glad. Jag ser fram emot Batman: Arkham Origins senare i höst.

Det första spel jag skaffade mig i år var Ni No Kuni och det var en magisk upplevelse. Klassisk RPG möter Studio Ghibli – vad kan gå fel? Inget förstås. Äventyret med Oliver och vänner, fick en solklar femma av mig i betyg. (Högsta betyg)

Jag läste en hel del nyheter om Wii U, och att många tredjepartstillverkare lägger kaskader med dynga i Nintendos nya konsol. (Med andra ord så struntar de i den.) Men tacka fan att de gör det när konsolen säljer dåligt. När Rayman Legends dessutom försenas pga att Ubisoft vill släppa spelet till fler konsoler gör knappast saken bättre. På E3 visades fler stortitlar upp till Wii U från Nintendos sida. Förhoppningsvis säljs mer konsoler senare, när nya Super Mario 3D World och Mario Kart 8 kommer.

Det här halvåret har två spelkaraktärer gjort comeback och med stil.
Jag pratar om Lara Croft och Luigi.

Lara Croft, tillsammans med Luigi, gör årets hittills bästa comeback.

Jag hade längtat efter nya Tomb Raider länge, efter att ha sett den imponerande trailern ifjol. När jag fick hem min Survival Edition blev jag så glad. Jag fick dessutom upptäcka att Tomb Raider inte bara var bra, det krossade sina föregångare till damm. Lara Croft förvandlades till en stark överlevare med hjärta. Jag blir så imponerad av spelets spänning och skönhet. Så imponerad att jag gav Tomb Raider min andra femma i betyg för i år. Lara Croft har nu fått den respekt hon förtjänat.

Det blev en ny konsol för mig i år; ett Nintendo 3DS. Jag var så grymt sugen på Luigi’s Mansion 2, för alla trailers såg bättre ut än föregångaren. (som jag gillar) Lyckligtvis var spelet bättre än vad jag trodde och mitt hjärta värmdes rejält av Luigis charm. Hans sinne för komik är träffsäker. Jag gav Luigi’s Mansion 2 en välförtjänt fyra i betyg. Luigi kommer alltid vara bättre än Mario.
På tal om Mario, undrar om Super Mario 3D Land, Paper Mario: Sticker Star och Mario Kart 7 är roliga?

Det här halvåret har varit en maktkamp mellan Playstation 4 och Xbox One. Microsoft gjorde rejält bort sig när de sa att man var tvungen att alltid vara online och att begagnade spel inte går att spela på Xbox One. Efter iskall kritik så drog de tillbaka de sakerna. Som tur är. Men jag tror att Playstation 4 kommer att dra ett längre strå för konsolen kommer att bli billigare.

Xbox One är årets mest utskällda konsol fast den inte är släppt. Lyckligtvis tog Microsoft bort de saker som folk störde sig mest på men räcker det mot Sonys försprång? Dessutom tycker jag att konsolen ser stor, tung och klumpig ut likaså kontrollen.

För nostalgiska skäl blev jag glad när jag lånade syrrans Nintendo 64. Äntligen kunde jag spela Banjo-Kazooie, Donkey Kong 64 och Conker’s Bad Fur Day för första gången på 10-15 år. Härligt att få uppleva något gammalt igen. Likaså Link’s Awakening DX som jag laddat ned på 3DS.

Jag hade delade åsikter om Bioshock Infinite’s överdrivna hype men det berodde nog mest på att jag var väldigt osäker på spelserien. Men jag ville ge det en chans, så jag provade Bioshock 1. Det är väl kul och så men varför är det så hyllat? För så bra är det inte – än, antar jag. Jag hade inte tagit mig så långt än dock. Nån dag ska jag spela klart det.

Ett av årets starkaste speltitlar och en het kandidat till titeln årets spel 2013 är det utmärkta och lysande The Last Of Us. Bättre än vad jag förväntat mig!

Ett spel vars hype, pepp och såna saker, växte lavinartat under de sista månaderna innan release. Ja, jag pratar om The Last Of Us.
Jag fastnade för denna apokalyps-spel direkt. Dess otroliga historieberättande och vassa cut-scenes är något av det bästa jag sett. Vänskapen mellan Joel och Ellie är så tät och välgjord att man häpnar varje gång. Från början till slut så är det här spelet en fullträff. Min tredje femma i år.

Tre spel har alltså fått högsta betyg av mig i år. Men jag skulle sätta en slant att The Last Of Us kommer få titeln årets spel senare under året.

Jag minskade min skämshög och klarade av Bayonetta, Catherine och Metal Gear Solid 3. Skönt att minska på högen.

Andra halvan av året ser lovande ut spelmässigt. Grand Theft Auto V, Arkham Origins, Metal Gear Solid 5, Legend Of Zelda: A Link Between Worlds och Mario & Luigi: Dream Team Bros. Yummy! Det här kommer bli det bästa spelåret på länge.

Fast den tragiska nyheten att David Hayters röst bytts ut mot Kiefer Sutherlands, så tror jag att Punished Snake kommer att ge starka intryck och göra Metal Gear Solid 5 – The Phantom Pain till ett grymt spel.

Digital teckning: Tomb Raider.

När jag inskaffade min digitala teckningspenna så förstod jag inte de möjligheter som den kunde erbjuda mig. Jag visste ju att den skulle bli hjälpsam men det skulle vara mer än så. När jag skulle ta mig an en fanart av fodralet till toppspelet Tomb Raider så lärde jag mig en hel del.

Så här blev bilden!

Den ser rätt mycket detaljerad ut och jag gissar att ni tror att det tog mig en del tid att göra. Ni har rätt, den tog mycket tid och jobb att göra. Några sena kvällar fick det bli.

Men så värt det!

Den här teckningen tog 16 timmar att göra. Jag använde mig av tre lager för att koncentrera mig på en sak i taget. Det är nytt för mig, och riktigt lärorikt. Bakgrunden och grottöppningen var rätt svårt att göra för jag har aldrig gjort detaljerad sten förut. Nu är det lite dassigt, men vad förväntar man sig med den andra teckningen digitalt någonsin? Jag är nöjd med detta. Jag är riktigt nöjd med molnen, båtmasterna och bergen.

En förstorad bild av Laras överkropp visar mer detaljer i ansikte och ovankropp.

Andra lagret var Lara Croft själv. Hon var mitt eldprov. Något som är riktigt bra och fruktansvärt lärorikt är att jag vågade måla i olika toner, färga om och rätta till en del. Ansiktet, främst mun och ena ögat var groteskt utmanande. Men jag tror jag fått till ett bra resultat, vilket jag inte skulle klara med vanliga teckningspennor (ännu). Äntligen kunde jag leka med vit färg och utnyttja dess fördelar. Det ger den här bilden otroligt djup. Det som tog mest tid att göra var händerna. Helvete vad jag fick slita med dom. Händer får jag träna på mer.

Armarna blev riktigt bra, med färg och ljusnivåer, och även hennes byst!

Kängorna var ok, faktum är att jag fick sudda bort dom och börja om där. Ytterligare en fördel med digital tecknande.

Tredje lagret var regnet. Simpla ljusa streck som föll diagonalt.

Hela bilden målades med airbrushteknik och lite bläckpenna för små detaljer. Airbrushen flyter på riktigt fint!

 

Jag lyssnade på spelsoundtracks för att höja stämningen och leva in mer i målandet. Musik är min högra hand när det gäller att teckna. Mycket hjälpsamt. Nu ska jag ta det lugnt i helgen efter 16 jättetuffa timmar med den här teckningen, vilket jag är riktigt stolt över för att det är trots andra gången jag gör en teckning med en digital teckningspenna. Hoppas ni gillar den här bilden.

 

Jag vill tillägna den här teckningen till en fantastisk konstnär. Min far. Hans talang med blyertspenna var oslagbart, och jag tror att jag och mina fyra syskon har lärt sig en hel del från honom.

Jag jagar min andra Platina-trofé med hjälp av Lara Croft. (plus begäran av hjälp)

Den ultimata belöningen för ett bra utfört arbete som varit stenhårt. Klarar du allt i många spel till PS3, belönas du med den åtravärda Platinum Trophy. Men du får jobba hårt för att få en sån.

Att spela ett spel och klara av det är en utmaning i sig. Det har alltid varit så. Sedan, om man vill, kan man leta efter massor av gömda hemligheter. Ta Donkey Kong Country-spelen som ett praktexempel. Jag fick leta som en galning efter de gömda bonusbanorna och de stora DK-mynten. (det sistnämnda är med i DKC2 och 3) Har man klarat av spelet och hittat allt så får man 100%. Det är en bedrift och jag har fått 100% i både DKC 1 och 2. Men inte trean. Å andra sidan var det spelet inte så värst bra som de andra två heller.

Legend Of Zelda är en spelserie jag älskar att leta efter gömda saker som Pieces of Heart, Gold Skulltula eller ovanliga vapen. Det ger spelen en extra utmaning.

De fyra troféer man belönas med om man gjort särskilda saker i spel. Från svårast till lättast att få; platina, guld, silver och brons.

På senaste tiden så får man belöningar för man gjort vissa saker i spel. Till XBOX360 och Playstation 3. Såna belöningar kallas achivements. Jag som har en PS3:a, får achivements i form av troféer av olika valörer. Brons, silver, guld och slutligen (i många spel men inte alla) platina. Brons är relativt enkelt att få, beroende på vilket spel det är, medans guld är riktigt svårt att få. Platina får man med största sannolikhet om man fått alla andra troféer, så den är svårast att få.

Men hur får man en trofé? Ett praktexempel är om du klarar av en bana och oftast får du brons som belöning. Det plingar till och du får se vad du fått och varför. Jag känner mig rätt stolt när det plingar till så. En del gamers är helt otroliga, för en del spel är så äckligt svåra – så jag fattar inte hur de lyckas. Själv har jag ”bara” en platina, som jag fick när jag klarade allt i The Walking Dead. Guldtroféer har jag inte så värst många heller, så när jag får en sån blir jag riktigt glad och stolt. Då vet jag att jag gjort något bra.

Lara Croft i Tomb Raider siktar in sin skarpa blick mot den där platinatrofén som jag är ute efter.

Varför tar jag upp det här? Jo, jag håller ju på att spela Tomb Raider. Spelet har jag klarat av, men jag blev riktigt sugen på att jaga troféer för första gången. Jag känner att jag vill vara riktigt duktig för en gång skull. Jag ger mig själv en riktig utmaning. Jag har så här långt fått till 76% av insamlandet av troféer med bland annat två guld. Men det finns många troféer att jaga ännu, särskilt på multiplayerdelen. Det jag inte begriper är att en del brons är fruktansvärt svåra att få på multiplayerdelen i Tomb Raider.

Där skulle jag vilja få hjälp med någon som har spelet till PS3. ”You scratch my back, and I scratch your back” – om du förstår vad jag menar? Finns det någon som vill hjälpa mig, ta kontakt med mig här i kommentarerna.

76% insamlat är för mig väldigt mycket för att Tomb Raider är stort. Men jag känner på mig att jag ska klara det. Det vill jag göra. Aldrig tidigare har jag suktat på att få 100% på ett spel som nu. Den där platinan ska jag fan ha! Den är jag värd. Den är Lara Croft värd.

Recension: Tomb Raider.

Med sin pilbåge kämpar Lara Croft för sin överlevnad. Hon är inte längre den bimbo från det förflutna. Hon är en stark kämpe som man bryr sig om.

Lara Croft är tillbaka.

I det här spelet, skapat av Square Enix och Crystal Dynamics, får man utforska bland annat grottor, skogar och berg på en öde ö. Det låter rätt bekant i Tomb Raiders historia. Men där slutar likheterna direkt.

Efter en olycka ute på havet blir Lara strandsatt på en mystisk ö och många frågor uppstår: Hur tar hon sig härifrån? Var är hennes vänner? Vad för hemligheter har den här ön? Hur kan en tidigare bimbo utan karisma bli en stark överlevare som man bryr sig om?

Jag har tidigare tyckt att Lara Croft varit en okarismatisk brud framställd med medcinbollar till tuttar. Visserligen sålde spelen bra och det var egentligen inget fel på själva spelen. Det var sexobjektandet jag störde mig på. Men nu är det historia.

Sedan jag såg den där trailern 2011, där hon försöker överleva ifrån ett sjunkande fartyg, förstod jag att något var på gång. Jag såg andra sidor av den här kvinnan. Rädsla. Mod. Smärta. Överlevnadsinstinkt. Styrka. Var detta Lara Croft? Ja.

Lara Croft får sätta sina kunskaper på prov. Var beredd på det oväntade. Faror lurar överallt.

Själva spelet handlar om överlevnad och att våga anstränga sig mer än vad man orkar. Precis som i de tidigare spelen klättrar, hoppar och kryper Lara sig förbi alla klippor, träd, grottor på ön. Men här känns det mer rätt. Omgivningen är sjukt snygg. Ljuseffekterna bidrar till rätt stämning, och det blir aldrig långtråkigt fast Lara blir ensam i perioder.

Men hon stöter också på fiender. Då måste hon ju försvara sig.

Hon får en del vapen under spelets gång och hon kan uppgradera dom vid vissa tillfällen. Tidigt får hon pilbågen och det är faktiskt mitt favoritvapen i Tomb Raider. Jag har aldrig tidigare spelat ett spel med en sån perfekt pilbågsmekanik – inte ens något av Legend Of Zelda-spelen är i närheten av Lara Crofts fokus.

Kontrollen är väldigt lättbegriplig, för de som är vana med andra action/äventyrsspel lär kunna kontrollen rätt omgående.
Spelet bjuder på mycket spännande actionscener och häpnadsväckande tillfällen så att man blir alldeles schackmatt. När det går undan, går det undan. Herrejävlar.

Likheterna med Rambo är ganska många, faktiskt så ser jag mycket ifrån första filmen om Rambo; First Blood. Där uppföljarna är fyllda med testesteronfyllda kulsprutorsekvenser, var den första filmen en kamp för överlevnad med begränsad utrustning. Där är den största likheten med det här nya Tomb Raider.

Räkna med massor av smärta. Likt Rambo i första filmen First Blood, utsätts Lara för mycket smärta. Jag känner medlidande för henne.

Smärta förekommer ofta. Riktigt ofta. Man känner att det gör ont när Lara får plåga sig rejält. Ändå orkar hon kämpa som en sann krigare. Det är beundransvärt.

Det är lite rollspel också i Tomb Raider. När hon fått tillräckligt med erfarenhet så kan hon uppgradera sina instinkter så att hon får ett övertag över fienden. Även hennes vapen kan uppgraderas. Detta påminner mig mest om Rocksteadys Batman-spel. Jag har hört att det här spelet påminner om Uncharted, men jag har inte spelat dom så jag har ingen åsikt om det. Dessutom finns den massa saker på ön att upptäcka, som gömda skatter, dokument och dolda gravar. Så mer än en undersökning är på sin plats om man vill. Det är tur att man kan hoppa till olika delar man redan besökt när man är hos en lägereld.

Ljudet är grymt bra och jag älskar de brittiska rösterna. Härligt att inte höra på amerikanska kliché-röster.

Sedan finns det en multiplayer-del där man kan arbeta solo eller med lag och döda motståndare. Likt Call Of Duty kan man uppgradera sina vapen och egenskaper när man går upp i nivå. Jag trodde först att det skulle vara skit, men det är faktiskt rätt underhållande.

Tre plus:
1: Spelet är enastående vackert. Ön känns så levande och verklig. Ljuseffekterna är perfekta. När Lara står längst ut på en klippsats och tittar ut på soluppgången så säger jag wow.

2: Spelet är riktigt intensivt och det blir inte långtråkigt. Så spännande!

3: Lara Croft är nu en enastående hjältinna. Äntligen får hon visa hur stark och mänsklig hon är.

 

Tre minus:

1: Ibland kan spelet hacka och gå segt. Jobbigt när det blir en het eldstrid.

2: Praktiskt att man kan uppgradera sina egenskaper och vapen som i Batman-spelen, men synd att man inte kan göra det när som helst.

3: Fast kontrollen är bra så hade jag lite bekymmer att trycka fel. (till exempel när jag ska ladda om så tänder jag facklan. Doh!)

 

Med fackla i hand visar Lara hur bra Tomb Raiders ljuseffekter är.

Slutsats:

Nu har Lara fått ett spel värdigt henne, och ett Tomb Raider-spel värdig Lara. Tomb Raider är grymt spännande och lämnar inte många oberörda. Det finns mycket att upptäcka och räkna med intensiv action i stridens hetta. Ett roligt multiplayerläge är spelets bonus. Men viktigast är; det här spelet är inte det jag hoppades på när jag såg trailern 2011. Det är bättre än vad jag förväntat mig. Klart en het kandidat till årets bästa spel 2013. Extra roligt är att det här är det andra spelet i rad år 2013 jag spelat som är riktigt awesome. (Ni No Kuni var det första)
Köp! Det är Lara värd, och du också.
Välkommen tillbaka, Lara! Du har aldrig tidigare varit så här bra.
Betyg: En femma av fem.

Tomb Raider finns till PC, PS3 och XBOX360. Jag recenserade PS3-versionen.

Att säga hejdå till en kär vän och välkommen tillbaka till en annan.

Idag är det en dag med blandade känslor. Det är en dag som jag ska säga hejdå till en kär vän som man lärt känna i åratal.
Denna vän är Dr. Gregory House.
Hans program House har varit med i åratal, och man blir lika överraskad av hans geniala talang som att bli förbannad/road av hans spratt mot sina kollegor. House har för mig den senaste tiden blivit veckans tv-höjdpunkt. Men ikväll sänds sista avsnittet på TV4. Det kommer bli tomt, men någon gång måste det ta slut. Tack, House. Tack för bra underhållning.

Dr. House är både en riktig skitstövel och ett geni. Hans bravader, spratt och egoism har varit höjdpunkten på TV i åratal. Han kommer att bli saknad.

Idag är också en dag man säger välkommen tillbaka till en annan vän. Lara Croft har gjort några halvdana spel under de senaste åren, men nu är hon tillbaka efter flera års uppehåll. Med en rejäl makeover. I nya Tomb Raider verkar det ha ändrats en del. Bimbostuket är borta och här ser man en mänsklig, men stark överlevare. Välkommen tillbaka, Lara. Jag ser fram emot att få spela ditt nya spel efter Houses avsked.

Lara Crofts återkomst i Tomb Raider är nu äntligen hemma hos mig. Jag har beställt Survival Edition. Det fanns bland annat en karta, en artbook, och spelets soundtrack.

Mars! Liten krönika om framtiden.

Februari 2013 är nu död och hör till historien. Nu är det mars, och här kan det hända mycket grejer.

Snön börjar smälta på massor av ställen, och jag ser grässtrån dyka upp. Vintern är på väg att dö ut för denna period, men det är långt kvar. Det är dock djävulskt halt eftersom det har blåst i helgen. Jag tror det kommer att snöa någon gång till, men så är vintern.

Idag är bilen inlämnad på service eftersom det blev två 2:or på besiktningen. Kul, mer kostnader – bilar är inga billiga grejer. Men kamremmen är i alla fall bytt.

Melodifestivalens final är på lördag – och det är en mycket sämre final än förra året. Det finns knappt någon låt som är riktigt bra – med vissa undantag. Det blir ett inlägg sen om detta. Jag blev rätt sur att Martin Rolinski åkte ut, för hans låt var allra bäst i år. Modern Talking-plagiat eller inte, låten är bra. Men så är det när det är fjortistjejer som ringer och röstar. Tror jag.

Pappaledigheten går bra, är inne på fjärde veckan av fem. Skönt att vara hemma med barnen lite.

Härligt att Johan Olsson tog det där guldet på femmilen i VM. Mycket starkt av honom. Det blev spännande eftersom han såg sliten ut, och att man var rätt att han skulle ramla, som Cologna gjorde. Schweizaren gjorde ett tappert och ursinnigt försök att jaga Olsson på slutet, men det var för sent. Han fick ett välförtjänt silver.

Snart ska vi börja med det där renoveringsrummet, men vi måste lösa gåtan med de där stora slangarna som går från golvet till skorstenen. De måste ju bort på något sätt eftersom de är i vägen för golvläggandet. Sedan måste vi ju höja taket för dörrjäveln in är för låg. Lite element också för det måste bli varmt. Plus isolering. Dyrt och långt projekt men det måste ju göras.

Metal Gear Rising har dykt upp, och det ser ju bra ut. Fast det får vänta eftersom det efterlängtade Tomb Raider kommer om några dagar!

Dessutom fyller jag 33 år den 26:e mars. Tiden flyger ju iväg.

Peppen är svinhög! Lara Crofts återkomst anländer alldeles snart! Tomb Raider är ett av de mest efterlängtade spelen 2013.