I slutet av förra året släppte Nintendo ut en riktigt fin, men pytteliten, variant av deras legendariska konsol NES i form av NES Mini. Den lilla miniatyrkonsolen är en försäljningssuccé för spelföretaget, och innehåller 30 klassiska spel som Legend Of Zelda, Super Mario Bros 3 och Mega Man 2 inbyggt i dess interna databas.
Succén har fått många Nintendofans att hoppas på om en miniatyr av Nintendos omtyckta 16-bitskonsol; SNES. Fortsätt läsa
Det är en stor högtid för gamers. Årets upplaga av världens största spelmässa, E3, under perioden 14-16 juni var minst sagt efterlängtat. Tre dagar i Los Angeles med giganterna inom tv-spel som ska visa upp framtiden. Jag ska i det här inlägget gå igenom de tre dagarna och dela av mig alla intryck som jag sög åt mig. Vad var bra? Vad var dåligt?
Det här är min analys, i tre delar, av E3 2016.
Dag 1.
Jag var uppe vid 22.00-tiden för att ta del av EA’s presskonferens. Några minuter försenat, så streamades sändningen via Twitch eller Youtube. Jag streamade det via Chromecast till tv:n så det var praktiskt att följa något nytt och i direktsändning.
Det första som EA visade var Titanfall 2. Den här blytunga shootern ser ärligt talat riktigt fantastiskt ut. Man krigar, slåss och röjer på som bara den i denna gigantiska sandlådetitel. Jag har inte spelat dess föregångare, men jag har gärna ett stort öga öppet för denna titel som verkar vara en korsning mellan en stenhård FPS-shooter och Pacific Rim. Jag tycker att det ser så jävla coolt ut när man slåss i de stora cyborgdräkterna. Respawn Entertainment och EA planerar att släppa ut det här monstret 28:e oktober i år till Playstation 4, XBOX One och PC.
Sen blev det en del prat om ett nytt Madden-spel och tyvärr är jag inte det minsta intresserad av amerikansk fotboll. Nog för att det är stort i USA, men är det så stort i resten av världen? Det känns som att det slösades en del tid av konferensen där. Jag är inte heller ett fan av vanlig fotboll, men jag förstår folks längtan efter FIFA 2017. Ett sorts story mode, The Journey, är nytt för ett fotbollspel. Först tyckte jag att det var märkligt. Varför ska det finnas ett story mode i ett fotbollspel? Men å andra sidan så är det djärvt av EA att våga tänka i nya banor.
Mass Effect: Andromeda dök upp kort efter fotbollen. Denna ljuvliga titel och trailer såg så magiskt vackert ut, precis som jag hade hoppats på från en ny del i Mass Effect-sagan. Dessutom avslutades trailern genom att visa upp en kvinnlig huvudkaraktär som vaknat. Jag är garanterat säker på att man precis som tidigare får välja kön på sin karaktär, men det är kul att Bioware valt att visa upp den kvinnliga i trailern och inte den manliga. Jag kippade efter andan efter att ha sett klart trailern. Jag ser fram emot att få utforska den vackra galaxen i Mass Effect: Andromeda. Snälla, Bioware. Kan ni hitta på en tidsmaskin också så att man kan hoppa fram i tiden och spela detta spel nu?
Jag gillade när EA presenterade något som kallades för EA Originals. EA Originals hjälper indiespel-utvecklare att visa vad de kan och det är hjärtligt underbart, om jag får säga det själv. Precis som de gjorde med Unravel, så lyfter EA upp inteutvecklaren Zoink. Zoink visade upp riktigt charmiga Fe. Fe påminner om just Unravel, men också Limbo och Nightmare Before Christmas. Sjukt överraskande.
EA berättade om att de har mycket spel i Star Wars-sagan på gång. DICE, Bioware, Respawn med flera har några äss i rockärmen, men jag är lite bortskämd att säga ”EA är lite snåla med att visa upp något nytt.” Jag tyckte att Star Wars-grejen var tråkig i år, även om det ska komma nytt material till Star Wars: Battlefront. Jag får vänta tills nästa år, för då lär det bli bättre.
Avslutningsvis visade EA upp en vacker trailer från Battlefield 1. DICE har gjort något extraordinärt med sitt läckra första världskrigsspel. Flygplan, hästar, stora stridsvagnar och zeppelinare! För många år sen så var det tröttsamt med historiska krigsspel, men nu är tiden kommen för en comeback. Battlefield 1 är helt rätt i tiden, och det kommer att komma ut redan 21:a oktober till Playstation 4, XBOX One och PC! Två tunga shooters från EA i oktober. Det lär bli svårt att välja bara en! Men jag tror att det får bli Battlefield 1. Efter konferensen så visades det en match där två 32-mannalag mötte varann, men då orkade jag inte vara vaken.
Sen blev klockan alldeles för mycket, så jag orkade tyvärr inte kolla på Bethesdas konferens. (fyra på morgonen, svensk tid) Men jag tittade i alla fall på ett par trailers som stack ut. Quake är tillbaks, i en helt ny titel: Quake Champions. Doom är ju tillbaks, så varför inte Quake? Härligt att se klassiska shooters i nya skepnader men med samma själ.
Dishonored 2 ser riktigt vasst ut. Jag har inte spelat det första spelet, men tycker ändå att tvåan verkar vara något att bita i. Snyggt, snyggt.
En sak jag älskar med den nya generations konsoler är att spelskaparna gör nya versioner av spel som varit med i den förra eller förrförra generationen. Ett återkommande rykte var att det skulle komma en remake av det stora rollspelet Skyrim. Mycket riktigt, så kommer det en sådan. The Elder Scrolls V: Skyrim – Special Edition kommer ut till Playstation 4, XBOX One och PC 28 oktober. Kanske är tid för mig att upptäcka detta stora spel? Vi får se!
För övrigt så berättade Bethesda att Doom och Fallout 4 ska få upplevas i VR. Coolt, men för mig är det lite för tidigt att hoppa på tåget. Särskilt den ekonomiska delen. Men annars är det kul att spelföretag vågar ta ut svängarna in i framtiden.
Sist ut under första dagen som är väldigt värt att nämna är en av årets mest efterlängtade speltitlar: Friday The 13th – The Game. Det hade nämnts att Gun Media skulle visa något särskilt under E3, och det blev en tidig gameplay-trailer. Jag har kikat på trailern många gånger tidigare idag och jag är faktiskt imponerad av en alpha-trailer. Det här är några märkbara saker:
Det behövs en del finslipningar i texturen och på något sätt tror jag att Friday The 13th: The Game behöver flyta på snabbare. Men detta är bra för att vara i ett alpha-stadie.
-.,
Dag 2:
Jag tittade inte på Microsofts konferens eftersom jag inte är så värst insatt i Xbox One. Trots att jag inte har en Xbox One, så passade jag på att kolla in ett par trailers ändå. Det mest uppmärksammade som Microsoft visade upp, var ett spel som skulle kunna vara en färgstark uppföljare till Bioshock-serien. Det spelet heter We Happy Few. We Happy Few verkar riktigt kaotiskt och helvrickat. Att bli jagad av poliser som är sminkade likt psykopatiska mimare är läskigt som bara den, men ändå så bidrar det till spänningen. Jag är inte säker på att We Happy Few är exklusivt till Xbox One, eftersom det inte nämndes. Har en PS4-ägare som jag tur, kanske man får se We Happy Few till Sonys konsol också. Nu i dagsläget vill man bara ha en Xbox One pga We Happy Few.
Jag tycker att det är coolt att man kan byta färger och skal till Xbox Ones kontroller. Det finns många kombinationer och färger att välja mellan, bara fantasin sätter stopp. Att ingen har tänkt på detta tidigare? Microsoft har utannonserat två nya konsoler: Xbox One S och något med kodnamn Project Scorpio. Det sistnämnda har jag ingen aning om vad det kan vara, men jag sätter en femma att VR är med i leken.
När klockan slog 22.00, svensk tid, så var det dags för Ubisofts konferens. Ett dansnummer gjorde entré till både Ubisofts konferens och för Just Dance 2017. Jag tyckte att det var märkbart att Just Dance 2017 var det första bekräftade tredjepartsspelet till Nintendo NX, men det blev inga fler från Ubisofts sida. I alla fall inte än.
Konferensen sköttes snyggt och glatt. Jag tyckte att konferenciererna skötte sig galant och att de skänkte sina tankar hos de drabbade i Orlando var väldigt värmande. Väldigt vackert.
Först ut efter Just Dance 2017, var Ghost Recon Wildlands. Man fick se ett uppdrag där man ska infiltrera en gömt läger där illegala droger skapas och fånga fiendernas kemist. Uppdraget flöt på snyggt och det blev riktigt het action med biljakter och snabba hojar. Det här ser riktigt spännande ut.
Det visades en del extramaterial till The Division, som jag fortfarande inte har spelat ännu. En dag kommer jag att göra det. Tills dess får jag suga på karamellen och njuta av de snygga klippen.
South Park: The Fractured But Whole (den titeln, love it) är ett stort långfinger i Marvels och DC Comics ändlösa superhjälteframgångar. South Park är en av historiens sjukaste serier, och det här andra rollspelet på raken ser ut att bli en äkta klassiker. Det ser också väldigt snyggt ut, och det flyter på bra. Bara att höra på bortskämda skitungen Cartmans argsinta prat får mig att skratta.
Watch Dogs 2 visades upp några dagar i en trailer innan E3, och den är en av de allra snyggaste trailers jag har sett. Ytterligare en trailer visades upp på E3, och det är inte heller fy skam. Jag tror att Rockstars Grand Theft Auto-serie har fått sig en kraftig konkurrent i Ubisofts Watch Dogs-serie. Watch Dogs 2 kommer ut 15 november.
Dag 3:
Egentligen tror jag att detta räknas som dag två, men jag väljer att ta med Sonys konferens här. Det gick klockan 03.00 mellan måndagen och tisdagen. Jag missade detta för att jag låg och sov. Men jag passade på att kika på trailers från olika titlar som Sony visade upp -. och vilka monstertitlar det kommer den närmaste framtiden!
Resident Evil 7! Resident freakin’ Evil sju! Äntligen en fortsättning på Capcoms legendariska spelserie, som firar 20 år det här året. En telefon ringer, och någon svarar. ”She’s Back”. Vem är det som är tillbaka? Den nagelbitande trailern är sjukt vacker och jag får vibbar av nedlagda P.T. Jag hoppas att det här sjunde spelet blir en nystart för Resident Evil efter den katastrofala sexan. Redan 24 januari 2017 får man ta del i skräcken igen! Det är också märkbart att Resident Evil 7 är stödbart för Playstation VR. En helt ny spelupplevelse lär bli något att minnas för livet.
Hideo Kojima har släppt ut sin första trailer till sitt första spel för sitt nya spelföretag; Kojima Productions. Det heter Death Stranding, och det har precis som det nedlagda Silent Hills en huvudkaraktär spelad av Norman Reedus. Trailern är helknäpp men det är Kojima vi pratar om här. Våra blickar är riktade mot hans håll och jag undrar inte om Konami börjar få kalla kårar?
Ett nytt zombie-överlevnadspel visades upp på E3. Days Gone ser ganska spännande ut. Jag fick World War Z-vibbar när en enorm legion med zombies sprang mot mannen med automatvapnet. Men på något sätt påminde Days Gone också om mästerliga The Last Of Us.
Jag har ett litet bekymmer med Days Gone. Börjar det inte bli urtjatat med zombie-överlevnadspel nu? Jag älskar genren och ser fram emot Resident Evil 7 och en uppföljare till The Last Of Us men genren behöver en liten vila.
Horizon: Zero Dawn visades upp i år också, med spännande gameplay. Det är som att Far Cry Primal mötte Tomb Raider. I slutet av februari 2017 kommer Horizon: Zero Dawn och det är en av de titlar som jag ser fram emot allra mest. Fornhistoriskt och futuristiskt på samma gång! Om jag har förhandsbokat detta? Det kan du hoppa upp i sadeln på.
Det visades inget på E3, men det bekräftades att de tre första Crash Bandicoot-plattformsspelen ska komma till Playstation 4 i Remastered-utgåvor. Härligt, härligt.
Snart tillbaks! Crash Bandicoots tre originalspel ska återuppstå i nya remastered-utgåvor!
Playstation VR börjar öka takten. Förutom Resident Evil 7, så kommer det bland annat ett Batman Arkham-spel och ett uppdrag i Star Wars: Battlefront i VR-läge. Det känns som att virtual reality är på uppgång – for real. Nackdelen är som jag skrev tidigt i det här inlägget, priset.
Kratos är tillbaks i ett nytt God Of War, och den här gången är han i Norden(!) Den tio minuter långa trailern där han sätter en pojke på prov i jakt är ganska coolt gjord. Kratos ser riktigt badass ut i sitt skägg, nästan lite Chuck Norris-aktigt om jag får säga det själv. Jag har inte spelat någon av de föregående titlarna av God Of War, och ärligt talat så vet jag inte om jag kommer testa det här nya spelet. Men visst ser det lovande ut.
Nintendo hade egentligen ingen presskonferens, men ändå var de där för att bjuda på ett av deras Nintendo Treehouse-event. Reggie och gänget var där och pratade en del om Pokémon vid 18.00-tiden på tisdagen. Nu såg jag inte detta eftersom jag arbetade, men eftersom jag är inte så värst insatt i Pokémon så var det ingen förlust för min del.
Istället kollade jag på två speltrailers till Wii U. Det ena är en oväntad uppföljare och det andra är ett av de mest efterlängtade spelen någonsin.
Paper Mario: Color Splash är det femte spelet i Marios papperstunna rollspelserie (nåväl, sjätte om man räknar Mario & Luigi: Paper Jam) och det ser verkligen jättecharmigt ut. Dock är jag lite rädd att det kan lida av samma bekymmer som Paper Mario: Sticker Star gjorde – särskilt striderna. En annan risk är att Color Splash kan hamna i skuggan hos ett annat Nintendo-spel som folk har väntat på…
…och det är det senaste Legend Of Zelda. Den första riktiga trailern visades och det här är en sagolik upplevelse. Titeln för det nya spelet är Legend Of Zelda: Breath Of The Wild. Link utforskar en riktigt vacker och färgsprakande värld – och jag vill inte sluta titta. Jag får vibbar av Legend Of Zelda: The Wind Waker men också av Studio Ghiblis magiska filmer när jag ser den vackra naturen i Breath Of The Wild. Nintendo valde också att visa upp en del gameplay och annat godis. De har hållit Breath Of The Wild länge bakom kulisserna och hemligheterna har varit intakta. Men nu bjuder på något av det härligaste från speljätten sedan Super Mario Galaxy. Legend Of Zelda: Breath Of The Wild kommer ut (nu gissar jag bara) runt mars 2017, till Wii U och Nintendo NX. Oj oj, det är bara Nintendo som kan beröra denna 36-åriga gamers hjärta.
E3 har varit bra i år. Många nya titlar utannonserades, vi fick titta närmare på redan utnämnda titlar och äntligen fick vi reda på det nya Zelda-spelets fullständiga titel. Många av dessa spel kommer ut 2017, men en del kommer ut redan i den andra halvan av detta år. Oktober är en särskild månad där Titanfall 2, Battlefield 1, Friday The 13th: The Game med flera kommer att komma ut på marknaden.
Att utse vem som vann E3 är egentligen en lätt fråga. Det är vi spelare/gamers som är vinnarna. Vi fick uppleva ett härligt E3 med massor av kommande storspel att se fram emot. Sony, Microsoft och Nintendo har gjort ett bra jobb i år. Nu blickar vi framåt, okej?
Till slut sätter jag tre plus och tre minus med mässan i år:
Tre plus:
Tre minus:
Hideo Kojima la upp denna på Twitter nyligen, och visar starkt vad han tycker om sin förra detta arbetsgivare.
NES, eller Nintendo Entertainment System som den heter, är en symbol för retrospel. Det finns många anledningar till varför den är en av spelhistoriens största symboler.
8-bitaren är också ett vanligt namn för Nintendos grå spellåda med röd text ingraverat.
Jag var uppväxt med ett SEGA Master System och blev lite avundsjuk när den ena brodern fick ett NES med Super Mario Bros.
Jävlar vad roligt vi hade med detta spel. Det blev oändliga timmar med plattformsspelande i världsklass och man utvecklades som gamer.
Sen kom det nya titlar hem till oss. (Med oss menar jag brodern men jag skriver oss för vi alla spelade.)
Cobra Triangle var det andra spelet till NES som vi körde och än är det här actionfyllda båtspelet riktigt svårt. Goonies II var det tredje, Kid Icarus det fjärde. Och så vidare.
Vi hade dryga 70 spel till NES, mest tack vare att vi köpte en hel del hyrspel som en hyrvideobutik sålde ut för en spottstyver.
NES betyder mycket för mig. Min gamer-ryggrad stärktes av de tuffa spelens utmaning. Jag lärde mig att se, lyssna och känna mycket glädje med denna magiska maskin. Jag fick lära mig en del engelska, snabba reflexer och namn på spelkaraktärer. Många av dessa blev personliga favoriter.
Link, Samus Aran, Luigi, Pit, Battletoads, Simon Belmont, Mega Man, Ryu Hayabusa och många fler. Visst, Mario är den viktigaste hjälten och hans spel är mästerverk. Men jag har alltid föredragit Luigi.
Den simpla grafiken till NES stora spelbibliotek är fortfarande fascinerande. Att det fanns så mycket fantasi hos Nintendo var beundransvärt. Planeten Zebes från Metroid är fortfarande något av det mest fantasirika från speljätten.
Många av mina favoritspelutvecklare har sina rötter i NES. Här började till exempel Konami, Capcom, Squaresoft, Rare, Acclaim att blomma ut till de ikoner som varit med i årtionden. Capcoms Disneyspel är bland annat de bästa licensspelen som finns, och självklart actionspelen med The Blue Bomber – Mega Man. Det är en av mina favoritspelserier som har få utmanare.
Men det betyder inte att de inte finns.
Konamis Castlevania-trilogi till NES, Legend Of Zelda och Adventure Of Link, plus de tre första Super Mario Bros från Nintendo själva. Det finns så mycket gott att dyka i.
Jag är så tacksam för NES. Utan den har jag troligtvis inte varit så grymt intresserad av tv-spel som jag är idag. Kanske inte alls.
Den simpla, men stilrena spelkontrollen till NES är lätt att komma ihåg. Hur ofta slet man på A och B-knapparna? Det vet jag inte, men att spela Track & Field II tog styggt på knapparna. Jag blir fortfarande kallsvettig av tresteget.
Nintendo tog ut svängarna och vågade göra något nytt och kreativt. Något som satte sig fast på 1980-talet likt ett frimärke. NES hade begränsningar, men det är faktiskt begränsningarna som var dess styrka.
Tack vare det kunde Nintendo och ikoner som Shigeru Miyamoto skapa magiska världar. Oavsett om man vandrade i Hyrule I Legend Of Zelda eller flög upp i skyarna i Kid Icarus, så visste Nintendo vad de gjorde.
Musiken är fortfarande helt enastående i många av spelen. Det är bara att lyssna på soundtracken för Mega Man II, Castlevania, Ducktales, Super Mario Bros 3 eller Journey Of Silius för att förstå vad jag menar. Bitpop av fingerfärdiga personer som inspirerade många andra. Men det enkla är alltid bäst. Oftast.
NES är i stort sett perfekt. Den öppnade inte dörren för spelandet för mig som Master System och Commodore 64 gjorde. Istället var NES bomben som exploderade och utav smällens kraft fick jag något av det bästa som jag har upplevt.
NES skulle ha varit den allra bästa spelkonsolen någonsin, men det finns faktiskt en som är bättre. Hör och häpna!
Men NES är mer än en simpel tvåa. Den är en äkta hjälte.
Bästa spelen: Kid Icarus, Mega Man II, Super Mario Bros 3, Castlevania II: Simon’s Quest, Legend Of Zelda.
Många spelhjältar blev mina idoler. En av dom var den blå bombaren: Mega Man. Jag tyckte att hans actionspel var så fantastiskt roliga och tuffa. Mega Man II var toppen av isberget, och är en av de allra bästa uppföljarna någonsin. Dessutom ett av världens allra bästa spel.
Jerrys fem favoritspelkonsoler genom tiderna:
Innan någon går alldeles apeshit på grund av rubriken, så rekommenderar jag att ni läser inlägget först. Okej? Tack.
Då fortsätter jag.
Jag börjar med att harkla min strupe.
Tv-spel väcker många känslor. Det pratas mycket om Gamergate, Anita Sarkeesian, Anna Nilssons teckningar på Svampriket som skapade en rejäl storm förra året, och nu har Notch gjort bort sig också. Fast när det gäller det sistnämnda, så rekommenderar jag att jag läser Roberts och Effies artiklar istället. Där får ni väldigt bra förklaringar i den röriga soppa som Minecraft-skaparen hamnat i.
Men det här inlägget handlar inte om något av det jag nämnde.
Vad handlar det här inlägget om? Varför har jag den här rubriken?
Det här inlägget handlar om speljournalism och om att söka nya förmågor. Många spelsidor växer jättemycket, och det ploppar upp nya sidor som de vore maskrosor på sommaren. Alla som är inblandade i dessa spelsidor är riktigt passionerade och brinner helhjärtat för det de tycker om. Det skrivs, podcastas och youtubas. Det är ju strålande. Att såpass många som sysslar med speljournalism är väldigt fascinerande.
Spelsidor söker väldigt många nya talanger som ska hjälpa dom att lysa starkare på marknaden. Det finns massor av personer som vill gärna skriva om spel därute, så gott om folk finns det ju.
Men det finns en sak som är väldigt intressant när det gäller spelsidornas krav idag. De söker efter kvinnliga spelskribenter.
Fast, om jag ska vara ärlig, så tror jag inte att det är ett krav. Utan jag tror att spelsidorna räcker faktiskt ut en hand till de som inte fått den här möjligheten tidigare. Jag har läst speltidningar i åratal. Tidningar som Super Play och Nintendo-magasinet. En mycket märkbar sak som jag märker mycket mer idag när jag kikar i de gamla tidningarna, är att dess innehåll dominerades av en äkta korvfest. Majoriteten av spelskribenter var killar.
I för sig var detta väldigt vanligt förr, och intressant nog inte så värst märkbart. Spelmarknaden riktade ju sig mest åt killar. Häftiga skjutspel var ju ”killspel”, och det fanns ju inga tjejer som spelade sånt – för det var ju bara killar som gjorde det. Men serru, det stämde inte ett jävla dugg. Det fanns visst tjejer och kvinnor som spelade Wolfenstein, Resident Evil, Quake och Super Mario Bros. Men tjejerna fick stå i killarnas skugga hela tiden. Mängden av skribenter i en speltidning var ungefär 90 procent killar och 10 procent tjejer. Lovisa i Super Play gillade jag. Nu har jag glömt hennes efternamn men jag tyckte om hennes texter om till exempel Pikmin och Parasite Eve. Jag undrar vart hon tog vägen.
Ähem. Hur som helst.
Lovisa var en av de få kvinnliga speljournalister under sent 1990-tal och början av 2000-talet. Frågan är om det fanns så många fler? Det gjorde det säkert, men jag kommer faktiskt inte ihåg någon. Jag är däremot säker på att det fanns flera.
Något annat som jag är säker på är att det fanns garanterat fler kvinnor som ville skriva om spel under den tidpunkten. Frågan är isåfall varför det inte var så? Och pang, en följdfråga; varför var det en dominerande korvfest inom speljournalistik?
Jag är inte rätt person att svara på den frågan, men jag skulle gärna vilja ha svar på det.
Tv-spel har alltid förknippats med ”en grej som bara killar gör”. Det fanns inte en tanke på att tjejer spelade. I alla fall inte ”tuffa” spel, utan de ”spelade hästspel” som ett exempel. Det liknande sånt som leksaksreklam visar till de olika könsroller.
Ni vet vad jag pratar om.
Leksaksreklam för pojkar är än idag tuffa grejer, bilar, Turtles, och Star Wars . Tjejer får jämt sminkgrejer, bebisdockor och matlagningsgrejer.
Ja, stereotyper som inte ändrats ett jävla dugg.
Jag avskyr den korkade synen leksaksreklam har. Killar kan väl för tusan leka med dockor och tjejer får väl flyga med en leksaks-Millenium Falcon?
”Pojkar ska bara ha blått och tjejer ska bara ha rosa”-fasoner som folk kör med får mig vilja flytta till planeten Mars. Helvete så idiotiskt.
Nu kom jag lite på sidospår där ett tag, jag ber om ursäkt. Så, vad var jag någonstans?
Internet. Den har öppnat många dörrar när det gäller speljournalistik. Spelskribenter kommer fram, fler och fler. Alla har något att säga om vad de tycker om spel. En del spelar in rekordförsök på hur snabbt man klarar av till exempel Super Mario Bros.
Många spelsidor har kommit och gått, och många består. En sak är väldigt tydlig. Vi är mer intresserade av tv-spel än någonsin tidigare. Herregud, vilken explosiv kraft det har.
Spelsajter skriker efter mer folk, för de vill ju växa och utvecklas mer och mer. Inga konstigheter.
I jämställdhetens tecken så riktar sig sajterna åt kvinnor.
Det här tror jag att många killar ser rött för.
”Jag kan lika mycket som hon men jag får inte för att jag har kuk?” Hm, låt oss ta en funderare på det.
Jag kan på ett sätt och vis förstå deras reaktioner, men det finns en viktig sak som många killar inte tänker på – eller ens bryr sig om. Hur vore det om killarna har satt sig i tjejernas sits för många år sen? Att sätta sig i tjejernas sits nu?
Har ni någon som helst aning om vad tjejer fått gå igenom? Sexuella kränkingar är bara en del av problemet. Ett annat problem är att killars bubbla inte ska sprickas.
Men kära nån, killar. Tänk.
Spelsidor förbjuder inte er för att skriva. De börjar göra något som branschen borde ha gjort för länge sen. De räcker ut en hand åt de som inte har fått chansen. Kvinnor tillhör den kategorin, men de är inte de enda.
Ni vet den där filmen Tjejligan? I den filmen visade de att tjejer kan spela en mansdominerad sport som baseball. Att skriva om spel har varit mansdominerat länge. Men nu ska det bli ändring på detta.
Jag vill citera nystartade Nintendosidan Kuribo.se – jävlar vad det namnet är badass – om deras sökning efter nya talanger. Så här stod det på Facebook:
”Hejsan allihop! Ville bara meddela er alla att vi fortfarande söker kvinnliga skribenter som är intresserade av att skriva för Kuribo.se! Faller du utanför de traditionella könsnormerna i form av exempelvis ickebinär, trans eller liknande så söker vi även dig! Allt vi begär är att du har ett brinnande intresse för Nintendo och att skriva!”
Det där var riktigt vackert skrivet. HBTQ-personer är också en utsatt grupp när det gäller tv-spel, och jag tycker att Kuribo.se ska ha credit för att de ger dessa människor en chans.
Nej, killar. Ni blir inte utstängda. Det som händer är att alla får vara med. Om det är så att du som kille inte får en tjänst som spelskribent och spela recensionex för en spelsida, och en tjej får tjänsten – lägg inte skulden på sajten och tjejen. Skyll inte heller på dig själv, för du har gjort det du kunnat.
Skyll på den mansdominans som präglat speljournalistik i åratal istället.
Du ska få se, det blir din tur också. Men förstå att tjejer har det mycket jobbigare än dig, som är kille.
Ett kön ska inte vara ett hinder för att uppnå sina drömmar.
Så ta och tänk på det innan du nättrollar mot kvinnor som vill skriva om spel.
Det här inlägget publicerades exklusivt för Svampriket tidigare, men jag har beslutat att publicera det här i min blogg också.
Musiktjänsten har ändrats mycket under årtionden. Bara de senaste åren har streamningtjänster som Spotify förändrat och förenklat musikälskares liv. Man kan lyssna på musik direkt i datorn, eller varför inte skaffa Spotify Premium så att man kan skapa en egen offline-spellista som man kan lyssna på när som helst. Hur som helst. Var som helst.
Likaså gäller film och TV. Tjänster som Netflix och HBO Nordic bjuder på ett stort bibliotek med filmer och nya, spännande tv-serier. Eller ja, bjuda är väl fel ord här. För en liten, acceptabel summa i månaden får man tillgång till deras stora katalog över det som får våra ögon att njuta.
Men det är något som jag har bekymrat mig för.
Det har med tv-spelsmusik att göra. Jag återkommer till ämnet sen, men först ska jag berätta hur jag kom på att tänka på det här.
Tv-spelsmusik har blivit större och större. Från simpla ljudtoner under NES tid till pampiga orkestermelodier i till exempel Bloodborne har spelens musik utvecklas men ändå finns den där kärnmagin kvar som fick mig intresserad när jag var barn.
Jag har varit intresserad av spelmusik nästan lika länge som jag varit intresserad av filmers musik.
Det finns rätt mycket filmmusik på Spotify, men hur är det med tv-spelsmusik?
Det är rätt sällsynt.
Jag ställde frågan på Twitter om det finns originalmusik ifrån tv-spelen på Spotify och jag fick ganska många intressanta svar.
Här är några exempel på originalmusik som finns på Spotify:
Så det finns tv-spelsmusik på streamningtjänster som Spotify, men det är fortfarande väldigt få. Det finns massvis med covers av klassiska melodier från till exempel Super Mario Bros eller Mega Man, men inte en enda originalmelodi från de allra största klassikerna ifrån stora spelföretag.
Nintendo, jag tittar på er. Som ett exempel.
Jag tar detta i en annan riktning. Nyligen bestämde The Beatles att lägga upp sitt enorma arkiv med musik på Spotify, trots att de har varit emot det länge. Innan dess har AC/DC, Metallica och Led Zeppelin gjort detsamma. Jämfört med Taylor Swift, som har dragit sig ur Spotify, så har dessa legender inget att förlora på detta. Taylor Swift är ung och har inte haft den stora erfarenheten som Mick Jagger eller Paul McCartney hade, så jag kan förstå att hon tycker att hon får för lite betalt av Spotify. Men så är det 2016. Cd-skivan är mer eller mindre inkopplad med respirator och det är en tidsfråga innan någon stänger av strömmen för gott.
Därför är streamningtjänster framtiden. Det är så lättillgängligt att streama musik och om The Beatles kan hoppa på tåget, så varför kan inte Nintendo eller andra stora spelföretag göra det samma?
Om de får några ören per spelad spelmelodi så förlorar de inget på det heller.
Nintendo, Capcom, Konami, Square Enix och många andra har tjänat miljoner/miljarder dollar i årtionden så jag förstår inte riktigt vad problemet skulle vara att kunna låta folk streama originalmusik. Bioware och Naughty Dog verkar fatta detta.
Legend Of Zelda: Ocarina Of Time har ett av tidernas mest kompletta och vackraste soundtracks. Tänka sig att gå på promenad längs en fin skogsväg samtidigt som man hör på tonerna av ”Lost Woods” eller titelmusiken via Spotify.
Hur kom jag på att tänka på det här? Jo, jag kikade på SVT2 när de hade en kväll som handlade om tv-spelsmusik och efter Score, konserten med orkester som spelade tv-spelsmusik så var det som slog mig. Tv-spel har blivit större än någonsin. Såpass stort att Sveriges Television har en helkväll som ägnar sig åt tv-spel och musik. Intresset för spelmusiken är större än vad man tror. Spelklassiker ägnar sig åt spelmusik. Det går givetvis att lyssna på spelmusik via Youtube men det är inte riktigt samma sak som att lyssna på skiva.
Eller en äkta streamningtjänst för musik. Då vore det ju självklart att spelmusik ska vara vanligt och lättillgängligt.
Att jag ständigt nämner Nintendo i det här inlägget är för att deras stränga policy är faktiskt löjligt. Se det här som en möjlighet att kunna tjäna pengar men också hänga med i tiden. Det är faktiskt dyrt att köpa originalsoundtracks från Japan och importera dem. Men visst, det är en skön känsla att äga till exempelvis Final Fantasy IX soundtrack på CD. Men det börjar bli svårt och dyrt att hitta skivor.
Så då ställer jag er spelskapare en fråga:
När ska ni börja bli moderna och börja streama tv-spelsmusik via tjänster som Spotify?
Jag menar, kom igen nu.
Vi som lyssnare får lyssna på underbar spelmusik från till exempel Super Mario Galaxy, Bayonetta eller Bioshock Infinite och ni som spelskapare kan till och med tjäna på detta.
Tiden är inne. Släpp er envisa inställning och häng med i tiden.
Spelskapare, börja streama era tv-spels originalmusik.
Vintern är här.
Handen på hjärtat. Jag är inget stort fan av vintern. Det är kallt som bara den, för det första. Jag är inte så värst bekväm att klä på mig tjocka lager med kläder för jag känner mig instängd på grund av det. Sen har jag väldigt svårt för blötsnön och slasket, särskilt vid snöskottning. Då föredrar jag pulversnö när som helst.
Men det finns bra saker med vintern också.
Inga förbannade insekter som surrar runt ansiktet, som flugor och äckelgetingar. Fästingar och ormar lyser med sin frånvaro dessutom. Luften är så frisk att det är skönt att andas djupt – förutom när det är svinkallt.
Sen finns det en hel del skönhet i vintern. Jag älskar när solen skiner på det enastående vinterlandskapet och snön.
Det får mig att tänka på fina vinterplatser i tv-spel. Många vinterbanor är faktiskt riktigt roliga och otroligt vackra. Jag älskar att spela tv-spel på vintern, för tv-spel är en skön avkoppling när vintermörkret nalkas. Dessa vinterplatser i tv-spel är några av mina favoriter. Jag har givetvis många fler, men femton är ett lagom nummer. Inte för lite, inte för många. Jag väljer ett spel per franchise för rättvisans skull. Dessutom är listan i utan regelbunden ordning.
1. Frozen Hyrule – Legend Of Zelda: Four Swords Adventures.
Vinterlandskap är ganska ovanliga i tvådimensionella Zelda-spel. När de fyra Links besöker det snöiga landskapet på väg till Ice Temple, så ser man ett vackert ställe där de stora träden fått en vitblå kulör av snöfallet. Det underbara The Dark World-temat har fått sig en vintrig ton. Hade det inte varit så farliga fiender där så skulle jag tänka mig att besöka denna vackra plats under sportlovet.
2. Frosty Village – Diddy Kong Racing.
Det första som får mig att minnas den här banan är det fina jultemat och den svängiga julmusiken. Diddy Kong Racings racingbanor har skarpa kurvor och det gäller att ta ut svängarna ordentligt. Frosty Village har många sådana kurvor, och låt inte det fina jullandskapet få dig att tappa fokus. Men visst är det väldigt vackert?
3. Narshe – Final Fantasy VI.
Narshe är gruvstaden som ligger långt norrut, och det är den första plats som Terra besöker i spelets början. Det riktigt iskalla atmosfären ger Narshe ett kallt intryck. Stora värmepannor på utsidan värmer stadens stugor längre upp är det mer snö. Narshe är ett av Final Fantasy VI’s viktigaste platser, och är självklart det mest vintriga stället av dom alla. Lägg till mammutar som attackerar en, och även en isdrake i World Of Ruin så får man en äkta vinterkänsla.
4. Tågklättringen på Himalaya – Uncharted 2: Among Thieves.
Egentligen är detta en otäck plats att vara på, men samtidigt är detta en fröjd för ögonen. Nathan Drake börjar sitt andra spel med att vakna upp i en tågvagn mitt ute på Himalayabergen, och tåget är på väg ut från en högt berg. Ena vägen ut är att klättra uppför tågvagnen och tipset är att inte vara höjdrädd i denna nagelbitande scen. Snömiljön och kylan är extra krydda för detta iskalla scenario. Tänk dig själv hur det är att vara i Nathans skor här. Han har en blödande skada och att klättra uppför ett svinkallt tåg vid hög höjd gör inte saken bättre för honom. Bergen är utsökt vackra. Vilken start på ett spel!
5. Flash Man’s Stage – Mega Man II.
Isbanor finns det gott om i Mega Mans äventyr. Ice Mans bana från första spelet i all ära, men det är faktiskt Flash Mans bana från andra spelet som är min personliga favorit. Den är något enklare dessutom. De snygga, blinkande isblocken som skiftar i olika nyanser av blått ger en härlig känsla av en iskall grotta där Flash Mans robotstyrka försöker peppra Mega Man full med plasmaenergistrålar. Den härliga beaten i musiken är fortfarande i världsklass efter ett par decennier. Att Flash Man är en av de allra lättaste bossarna gör inget. Hans bana är en av de roligaste isbanorna någonsin. Om det nu är en isbana/vinterbaserad sådan det vill säga, men jag tycker att det är en sådan.
6. Trampoli under vintertid – Rune Factory Frontier.
Trampoli är en av mina favoritplatser i spelhistorien. Lugnet och de underbara personerna som bor där är anledningarna till jag har spenderar hundratals timmar åt Rune Factory Frontier. Alla fyra årstider är så vackra och stämningsfulla – även vintern är så otroligt charmig. Snöfallet är så harmoniskt. Lägg till den vackra musiken och man är fast.
7. Alla banorna – Ice Climber.
Ett gammalt NES-spel som många fick med på köpet när man skaffade sig den legendariska konsolen är ett bergsklättarspel där två bergsklättrare får kämpa mot snömän och isbjörnar iklädda med solglasögon. Plattformarna är svinhala och det är fruktansvärt lätt att ramla ned. Hur många gånger Ice Climber har fått mig att svära pga hemsk kontroll och taskig tajming med hoppande (tveka aldrig mitt i ett hopp!)så kan man inte ta bort den äkta vinterkänslan i denna klassiker.
8. Blackwood Pines – Until Dawn.
Förra årets mest överraskande spel, Until Dawn, är ett riktigt spännande survival horror-spel som utspelar sig på ett snötäckt berg. Man kan nästan känna de iskalla vintervindarna och snöflingorna när man sitter i mörkret och väntar på att bli skrämd. Man kan till och med se den iskalla luften komma igenom det dåligt isolerade huset och i skjulen. Det är ett av de läckraste spelen med vintertema som jag har spelat.
9. Vinter – The Last Of Us.
The Last Of Us är ett extraordinärt spel med helt gripande filmscener. Spelet plöjer sig igenom de fyra årstiderna, och när det kommer till vintern får man styra Ellie för första gången. Hon jagar i det kalla, men otroligt vackra vinterlandskapet i den nordamerikanska skogen. Solen skiner och allt ser så levande ut.
10. Ice Land (World 6) – Super Mario Bros 3.
Det finns minst en vinterbaserad bana i ett Super Mario-spel. Många är riktigt vackra och underhållande, men om jag fick välja bara ett enda Mario-spel med det ultimata vinterlandskapet så är det denna. I Super Mario Bros 3 introducerades åtta olika världar med olika teman. Den sjätte världen har det väl passande namnet Ice Land. Det är den största världen i hela Super Mario Bros 3, eftersom den har 10 banor och tre fästningar innan man kommer till landets slott. Det är ”snorglingt”*, som vi säger i Nordvärmland. Det gäller att ta det försiktigt när man kutar på de hala isblocken i denna frusna värld. Super Mario All Stars-versionen är ännu vackrare för att dess bakgrunder ger världen än starkare vinterkänsla. Världskartans musik är kyligt och jag tänker på Nordpolen när jag ser denna värld.
11. Phendrana Drifts – Metroid Prime.
Tallon IV är en fascinerande värld. Samus Arans vandring i den mystiska planeten är spännande, för den är fylld av äventyr och action. Många av planetens olika platser är sagolikt vackra. Phendrana Drifts snöiga område är som att komma in i ett magiskt kylskåp fyllt av vackra iskristaller, tempel och snö så långt som ögat kan se. En av spelhistoriens bästa spelmelodier är verkligen fylld av vintriga inslag och den är fortfarande lika frisk som den var när det kom i början av 2000-talet till underskattade Gamecube. Sagolikt vackert – men dödligt!
12. Ice Age Alley – Donkey Kong Country.
Hela området i den fjärde världen, Gorilla Glacier, är ett enda stort snöområde fyllt av farliga stup och halkiga miljöer. Men det är Ice Age Alley som sticker ut mest. Den börjar med ett rejält snöoväder i den snötäta skogen och de isiga klipporna för att sedan avta. Den är rätt lik Snow Barrel Blast, men jag tycker att denna bana är något häftigare för att man kan missa hemligheter i den täta snöstormen. Att ett SNES kunde få ut en så realistisk snöstorm redan i mitten av 1990-talet är helt otroligt.
13. Shadow Moses Island – Metal Gear Solid.
Alaska. Det är synonymt med vinter och iskallt klimat. Man kan bara föreställa sig att Solid Snake har det rätt tufft i det jobbiga väderförhållandet – och med den stora skara med soldater ifrån Foxhound som väntar för att sätta ett skott i pannan på den ikoniska hjälten. Det syns att det är kallt för man ser ångan ifrån den koldioxid som alla andas ur sig i de kalla korridorerna och utomhus. Svinkallt värre. Men förbannat häftigt och bra.
14. The Himalayas – Duck Tales.
Himalayabergen igen. Denna gång är det Joakim von Ankas tur att vandra omkring för att leta efter gömda skatter. Snön är så djup och mjuk att Joakim inte kan studsa på sin käpp, utan att sjunka i. Fina snötäckta miljöer och sura bergsgetter är dock ingen match för den snåle gubbankan. En fråga som förbryllar mig: Hur i helvete kan det leva spindlar i en stelfrusen isgrotta?
15. Forsaken Cainhurst Castle – Bloodborne.
Ett stort slott med frusna istappar på varje vrån, skrymslen och fasader, mitt ute i ingenstans. Cainhurst är enormt och man känner sig frusen. Det gör de livsfarliga fienderna också, som bara längtar att få sätta tänderna i ditt varma kött ifrån din kropp. Cainhurst är vackert och riktigt iskallt. Dess gotiska intryck får mig att tänka på greve Dracula lite grann. (Spola till runt 06.10 i klippet nedan)
Till slut skulle jag vilja ställa er ett par frågor. Vilka minnen har du med banor/områden ifrån tv-spelens värld? Tycker du om vinterbanor? Har du några favoriter själv? Skriv gärna i kommentarerna nedanför.
Man blir allt överraskad emellanåt.
Vad jag inte förväntade mig är att Nintendo utannonserade att Cloud Strife ska vara med i Super Smash Bros.
Cloud ifrån Final Fantasy VII – i Super Smash Bros!
Den meningen väger allt tungt. Jag har alltid ansett Final Fantasy VII vara Playstation-exklusivt, så det här var absolut oväntat ifrån Nintendos och Square Enix sida. Men nu är det alltså bekräftat, att en av de mest kända spelkaraktärerna är med i Nintendos fightingfest. Capcom, Namco Bandai, SEGA och nu Square Enix.
Herre!
Okej, nu ska jag behärska mig.
Igår kväll var det Nintendos första Nintendo Direct sedan Satoru Iwatas bortgång, och det var bland annat Reggie som höll vid rodret. Jag tycker faktiskt om Nintendo Direct för det känns som ett vänligt samtal mellan Nintendo och deras fans. Men visst saknas Iwatas närvaro.
Själva Nintendo Direct igår var sisådär men det bjöd på många överraskningar.
Först ut bekräftades ett rykte som låg och svävade. Legend Of Zelda: Twilight Princess HD utannonserades och det är kul att se denna klassiker igen. Jag gillar det här mörka äventyret och kan tänka mig att resa tillbaks med Wolf Link och Midna igen. Men redan 4 mars 2016? Det ni! En pytteliten kort videosnutt ifrån nya Legend Of Zelda till Wii U visades, där Link rider på en häst. Inte mycket mer visades men det är i alla fall bekräftat att spelet kommer att komma 2016. Plus, man kan använda Wolf Link-amiibon ifrån Twilight Princess HD i det här spelet. Det här ska bli intressant.
Men det är också det enda som var nytt. Det blev mest en massa förklaringar och info om spel som ska komma den närmaste tiden.
Redan i mars kommer Legend Of Zelda. Twilight Princess HD!
Xenoblade Chronicles X ser mer och mer imponerande ut och kan bli en givande succé när det kommer ut i december. However, jag ryckte på ögonbrynen att man kan ladda ner en sorts patch som gör att laddningstiderna dras ner – det är i alla fall vad jag uppfattade när jag såg direktsändningen – och det fanns fyra olika varianter. Basic Pack rekommenderades och den låg på 2 GB.
Mario Tennis: Ultra Smash såg fint ut och jag gillar visserligen Marios tennisspel men jag är faktiskt inte så värst sugen på detta. I alla fall inte nu.
Star Fox Zero såg också snyggt ut och det förde minnena tillbaks till Lylat Wars. Det försenades ju tidigare i år och igår nämndes det att Star Fox Zero ska komma ut i april 2016. Klokt beslut.
Sen dominerades i stort sett resten av Nintendo Direct av Nintendo 3DS-spel, vilket inte intresserar mig så värst mycket. Även om Mario & Luigi: Paper Jam såg riktigt bra ut så känns det som att Nintendo vill hellre lyfta upp sin bärbara konsol än sin stationära. Och det är verkligen synd.
En intressant sak dock var att de klassiska Pokémon-spelen Pokémon Red, Blue och Yellow från Game Boy kommer till Nintendo 3DS med en viktig uppgradering: Trådlös överförning av Pokémons. Mycket smart gjort av Nintendo, och faktiskt så passar de klassiska spelen till en bärbar konsol. På tal om Pokémon, så verkar Pokkén Tournament till Wii U riktigt blytungt. Shadow Mewtwo ser riktigt cool ut.
En ny karaktär till Hyrule Warriors Legends utannonserades, och det är en kvinnlig Link.
En kvinnlig Link!
Hon heter Linkle – hur kunde de komma på det namnet? – och använder sig av kvicka sparkar och sina armborst. Jag tror bannemej att Nintendo lyssnar på sina fans, för en kvinnlig Link har önskats av fans länge. Men jag undrar om hon kommer att vara med i Hyrule Warriors till Wii U? Det återstår att se. Men kul är det. Det är det mest feministiska spelet Nintendo har gjort och jag gillar det.
Linkle – en kvinnlig Link. Äntligen!
Sen avslutades Nintendo Event med den där trailern med Cloud Strife i Super Smash Bros och det fick mina armhår att stå likt taggtråd. Vilken belöning för ögonen! En extra bonus var att Nintendo kommer att ha en stor Super Smash Bros Event nu i december – och det kommer att vara det sista. Kommer vinnarna i Smash Bros Ballot att utannonseras? Kommer vi att se King K. Rool, Banjo & Kazooie, Shovel Knight och/eller Bayonetta i Smash Bros? Kanske kommer Solid Snake tillbaks? Vem vet?
Det var en trevlig Nintendo Direct och det skötte de bra. Men –
Cloud Strife är med i Super Smash Bros. Goddamnit!
Ända sedan jag spelade Super Mario Bros för första gången (för snart 30 år sedan) har jag alltid velat göra egna banor. Jag hade så många idéer och fantasin sken iväg. Eftersom Super Mario Bros var och är fortfarande så briljant i och med dess bandesign så var det inte svårt att förstå att man själv vill göra egna otroliga banor. Vid den tidpunkten så fanns det både Wrecking Crew och Excitebike, som man kunde bygga egna banor på. Så varför skulle det inte finnas någon baneditor i Super Mario Bros?
Nu, 30 år efter releasen av Super Mario Bros, är det möjligt.
Super Mario Maker är här.
Nintendo tar med mig, gamers, Nintendo-fans och folk som känner till Marios klassiska plattformsspel till en festlig baneditor utan dess like.
En dröm har besannats.
Jag tycker att det är klokt av Nintendo att släppa ut Super Mario Maker till Wii U på många sätt. Ett exempel på det är Wii U-gamepaden, för det är så otroligt enkelt att skapa egna banor på. Ta bara fram pekpennan och peta på skärmen i Wii U-gamepaden och placera ut en Goomba hit och en Koopa Troopa dit. Eller varför inte slänga dit Bowser med vingar? Med en stor Chain Chomp på huvudet?….
Vänta, vad nu? Går det att göra det?
Mmm.
Som sagt, Super Mario Maker är en baneditor utan dess like. Nintendo har tänjt på reglerna lite grann och man kan göra så otroligt mycket knäppa grejer i banskapandet. Man kan få Lakitu att slänga mynt på en istället för en Spiny. Eller förresten, han kan ju kasta en Spiny som har tagit en Super Mushroom också. Det är upp till dig.
Super Mario Maker har fyra olika paletter ifrån fyra av de mest klassiska plattformsspelen med Mario:
Super Mario Bros, Super Mario Bros 3, Super Mario World och New Super Mario Bros U.
Alla fyra spelen är olika varann fast de är rätt så lika. Det där lät lite konstigt, men låt mig förklara. Vissa powerups finns endast i vissa spel. Till exempel så finns endast Super Leaf i Super Mario Bros 3, och Yoshi är bara med i Super Mario World och New Super Mario Bros U. Så då går det inte att placera en Yoshi i Super Mario Bros-läget. På gott och ont.
Från början har man endast basvarorna tillgängliga. För att låsa upp mer grejer så ska man dola och hålla på med baneditorn i några minuter, då får man ett meddelande att en sändning med fler grejer är på gång. Först skulle det ta ett dygn för att få en ny sändning, men med en patch* så kan vänta i några timmar istället på nya grejer. För en del låter det dumt med allt inte finns från början, men jag håller inte med där. Hade allt varit med direkt så skulle det bli överväldigt och man inte vet vad man ska göra riktigt. Basvarorna är viktigare än vad man tror. Dessutom är de ju spännande att få se vad man får nästa gång.
*patch = en sorts reperation av ett spel. Det används för att ta bort eventuella buggar eller att fixa till småkrångel. Patch är också engelska för plåster.
Det finns sex olika banor man kan göra: Övervärld, undervärld, simbanor, spökhus, luftskepp och slottbanor. Varje grafikstil och musikton är väldigt välbekant så det känns väldigt underbart. I alla fall om man är Mario-nörd som jag är. Fast jag har aldrig sett luftskepp och spökhus i Super Mario Bros tidigare. Det är lite coolt.
Möjligheterna är oändliga. Stapla upp flera fiender ovanpå en förstorad Bowser? Inga problem.
När man skapar egna banor kan man provspela lite för att fila på banorna. Det är till för att till exempel planera ett väl tajmat hopp med Mario. Man kan ”bromsa” genom att trycka på kläppan (en sån man har när man spelar in en film ni vet) så ser man ett spår efter Mario. Vill du placera en plattform, mark eller varför inte lägga en röd Paratroopa där? Alltså, baneditorn är sjukt rolig att hålla på med och det är så enkelt. Vissa objekt kan man ”skaka” så att man får andra ting. Till exempel så kan man byta färg på Koopa Troopas från grön till röd. Sen finns det olika ljudeffekter man kan lägga ut på banorna och det skapar många möjligheter. Om man vill kan man spela in sina egna ljud och placera ut på banorna. Men dina egna ljud kan man inte användas online – på ett sätt och vis är det synd men samtidigt förstår jag Nintendo i det här läget.
Ljudeffekterna är verkligen skitroliga och jag ler inombords.
När man är ”färdig” och känner sig helt nöjd med sin bana så kan man välja att lägga upp sin bana online. Men då måste du klara av din egen bana först, och det tycker jag är självklart. Kan du inte klara av din egen bana, hur ska någon annan göra det?
Att spela andras banor är roligt. Det är fascinerande att se hur påhittiga folk är där ute i världen. Man kan prova på enstaka nya banor i Course World, eller kolla in vilka banor respektive skapare som ligger i topp. Givetvis går det att följa olika skapare för att se vad hen har skapat för ny bana. Däremot är det så synd att Nintendo inte har i nuläget lagt upp ett filter där man kan kolla vad ens vänner har lagt upp. För att göra det så måste man ta reda på en kod som en polare har lagt upp (via sociala medier till exempel) och sedan följa personen. Det här är väldigt krångligt, Nintendo. Hoppas verkligen att ni lägger upp en patch där man kan se vad vänner har lagt upp för banor i framtiden.
Vill man spela ett gäng banor i rad med ett antal liv, så är både 10 Mario Challenge och 100 Mario Challenge utmärkta val. Det finns två skillnader mellan dessa lägen.
Det finns tre svårighetsgrader i 100 Mario Challenge. Och svårighetsgraden är verkligen variabel. Spelar man till exempel en klurig och svår bana (i mina ögon är japanerna förjävliga på detta) så räknar med att förlora liv snabbt. Man kan också hoppa över en bana om man inte kan klara av den. Om man har klarat av 100 Mario Challenge kan låsa upp nya dräkter i Super Mario Bros-läget. Ganska bra om man inte har en Amiibo, som man kan använda för att direkt låsa upp dräkter. Men det finns dräkter som inte en Amiibo kan låsa upp. Tack vare att det finns så många banor – när jag skriver detta har det redan släppts över en miljon banor online! – så är Super Mario Maker ett spel som räcker otroligt länge.
Sen är det en annan sak som jag tycker är rätt intressant. Jag skapade ett par banor till mina döttrar och jag tror att i utbildningssyfte så kan man lära barnen grunderna med hur man spelar en Mario-bana i klassisk stil. Genialt.
Course World är platsen där man kan spela på andras banor – och antalet banor växer lavinartat. Här kan man ägna åt spela andra banor länge. Tips: Testa 100 Mario Challenge.
Super Mario Maker låter väl som det ultimata Mario-spelet?
Nja, nästan.
Super Mario Maker är spelet jag har längtat efter i åratal, men det finns saker jag funderar på. Små saker som avsaknaden av vissa fiender som Rip Van Fish, Charging Chucks och de blåa Koopa Troopas ifrån Super Mario World är noterat från många. Att det inte finns nedförsbackar som Mario kan slajda på är också underligt, för han kan ju göra det i alla spelen utom i Super Mario Bros. Inga Poison Mushrooms? Och varför finns det inte ett läge ifrån Super Mario Bros 2 med? Okej, det är ju ett helt annat typ av plattformsspel som från början inte var ett Mario-spel men jag tror att Super Mario Bros 2 skulle fungera bra här med. Kanske ett blivande DLC-paket? Vem vet.
Kommer Super Mario Maker att lyfta upp Wii U? Det törs jag inte svara på, men spelet förtjänar att spelas och att köpas. Jag tycker det är klokt av Nintendo att släppa ut det till Wii U och inte till Nintendo 3DS för ett Super Mario Bros-spel ska spelas på tv! Sen undrar jag om Super Mario Maker har öppnat upp en dörr för kommande baneditorspel. Kanske om några år så får man se ett Zelda Maker, eller varför inte ett Metroid Maker?
En sak vet jag. Nintendo har skapat en klassiker som kommer att tyckas om i åratal.
Tre plus:
1. Att skapa banor är enkelt, roligt och man vill inte sluta att ha roligt.
2. Nostalgikern, gamern, och folk som bara vill ha roligt kommer att ha roligt att spela andras banor.
3. En dröm har gått i uppfyllelse. Jag har väntat i snart 30 år på detta.
Tre minus:
1. Att det inte än så länge finns ett filter där man kan ha sina vänner är verkligen synd.
2. Vissa fiender, tillbehör och objekt saknas. Kanske tillkommer senare i DLC-paket.
3. Vart är Super Mario Bros 2?
Det går att placera Bowser i olika miljöer. Till och med under vatten!
Slutsats:
Super Mario Maker är precis så roligt som jag hade hoppats på. Men vad som är överraskande är att det är så smidigt och beroendeframkallande. Jag kan sitta i timmar för att komma på en enda bana. Wii U-gamepaden är som gjord för det här riktigt fantastiska spelet. Man känner lätt igen Mario och de fyra klassiska äventyren som Super Mario Maker erbjuder. Sen tror jag att Nintendo har fler äss i rockärmen i form av DLC. Oavsett man älskar att skapa eller att spela andras banor kommer man ha roligt. Oavsett om man svär när man inte klarar av en skitsvår bana så har man roligt. För det är vad Nintendo har lyckats med mest i Super Mario Maker. Det är vad Nintendo har sagt i åratal: Spel ska vara roligt. Och Super Mario Maker är riktigt roligt! Det här är en klassiker.
Betyg: En femma av fem.
Ända sedan 1980-talet har jag haft en särskild förebild i och med den långa tid jag har spelat tv-spel. Den förebilden är ett av de viktigaste spelen i historien; Super Mario Bros. Vilken kotte som helst känner till det episka spelet med rörmokaren Mario och hans uppdrag som går ut på att rädda prinsessan Peach ifrån den onde kung Koopa – eller Bowser som vi mer känner honom idag.
Mario är givetvis äldre än trettio år – han dök ju upp i Donkey Kong 1981 – men det är ju uppmärksammat att det mest kända plattformsspelet firar 30årsjubileum.
Super Mario Bros var ett av de första spelen som scrollade åt höger. Annars hade de spelen som kom ut innan, en enda bildruta som stod still. Bana 1-1 är legendarisk. Första mötet med en sur Goomba var en underbar instruktion och introduktion för nyblivna gamers. Hoppade man på en Goomba så blev han platt som en pannkaka. Det fanns några Goombas till på samma bana och så stötte man på en grön sköldpadda (Koopa Troopa). Till skillnad mot Goomban så gömmer sig Koopa Troopa när man hoppar på honom. Sen kan man sparka skalet likt en fotboll och alla fiender som är i vägen för det rusande skalet blir knockade likt bowlingkäglor.
Super Mario Bros är ett rejält kraftverk inom spel. Alla fiender, alla powerups, alla perfekt placerade objekt på varendaste bana är ikoner. Inte bara för 1980-talet. Inte bara för Nintendo. Utan för en modern popkultur som blomstrar till och med ännu starkare nu än någonsin tidigare.
Hur många gånger har man fasat när en Lakitu slänger Spinys på en på bana 4-1?
Hammer Bros på bana 8-3 är rena legosoldater man fruktar än idag.
Har du testat -1? Det är nog den mest legendariska buggen i spelhistorien.
Super Mario Bros är mycket mer än ett spel.
Om jag fick välja fem saker jag blev inspirerad av under hela 1980-talet så är Super Mario Bros tveklöst ett av de fem.*
Den exakta kontrollen gjorde, och fortfarande gör, Super Mario Bros riktigt spelbart. Hade kontrollen varit lika klumpig som till exempel i Ice Climber så tror jag inte att jag skulle uppskatta Super Mario Bros lika mycket som jag gör idag. Om jag får Mario att ramla ner för ett stup eller om han råkar springa in i en Spiny så är det inte kontrollens fel.
30 år senare har Mario varit med i många uppföljare till det ikoniska spelet Super Mario Bros. Han har varit med i olika sportspel, spinoffs, remakes, 3D-plattformsspel och till och med brädspel. Men det kommer alltid att vara Super Mario Bros som jag alltid kommer att minnas honom bäst. Det simpla är det bästa.
I och med 30årsjubileumet av Super Mario Bros, så har Nintendo släppt ut ett spel jag har längtat efter i snart 30 års tid. Spelet heter Super Mario Maker, och det är en baneditor. Äntligen kan man göra sina egna banor!
Jag har suttit i flera timmar för att komma på idéer och jävelskap i baneditorn. Det är riktigt enkelt att använda Wii U-gamepaden och jag är riktigt imponerad av den stora variation som Super Mario Maker erbjuder. Ska jag placera en Goomba här, eller där? Hur många kanoner ska det vara på banan? Det enda som hindrar är ens fantasi.
Eftersom Super Mario Maker inte har tillgång till allt ifrån start, så har man basgrejerna endast tillgängligt. Men ju mer man sitter med editorn, så kommer det nya ting. Nya bakgrunder, nya fiender och eventuellt nya spelstilar. Man kan skapa banor ifrån Super Mario Bros, Super Mario Bros 3, Super Mario World och New Super Mario Bros U. Alla spelen är olika varandra, så en del grejer finns inte i vissa spel. Yoshi finns endast i Super Mario World och New Super Mario Bros U, och det är bara i Super Mario Bros-läget som man kan använda sig av alternativa dräkter.
Super Mario Maker är verkligen beroendeframkallande. Nästan som det vore livsfarligt. Okej, det var lite överdrivet av mig, men räkna med många timmars underhållning. Jag tycker än så länge att Nintendo har skött onlinedelen riktigt bra, och det är väldigt lätt att spela en bana skapat av en annan person.
Det finns specialgjorda banor gjorda av Nintendo själva i 10 Mario Challenge, där man ska klara av åtta banor med endast tio liv. Sen finns det 100 Mario Challenge, där man ska klara av upp till sexton banor med 100 liv. Men de banorna är slumpvalda banor som är gjorda av fans som äger spelet. Så banor finns det gott om, och mer kommer det att bli.
Jag kommer absolut att slänga upp en recension längre fram, men än så länge är Super Mario Maker ett riktigt måste.
Om ni vill testa banor jag har gjort så har jag lagt upp några koder som leder till dessa banor:
Grattis på 30årsdagen, Super Mario Bros!
* De fem som inspirerade mig på 1980-talet är:
Super Mario Bros
Freddy Krueger
Jason Voorhees
The Empire Strikes Back
The Simpsons
E3 blev en spektakulär fest för folk som vill ha nya spel. De närmaste dagarna har jag kikat på en del trailers ifrån många nya spel och häpnat av de otroliga scenerna i spel som The Last Guardian och Horizon: Zero Dawn. Att Sony visade upp The Last Guardian som jag hade länge trott var dött – var en ren överraskning. Det blev en del cliffhangers och jag älskade varje minut ifrån Team Icos kommande storspel.
Uncharted 4’s gameplay ser så jävla spännande ut. Och med tanke på att Uncharted Trilogy Remastered kommer ut senare i år så vore det nog hög tid för mig att spela dom innan del fyra, för det vill jag verkligen spela.
Microsoft imponerade i år också. Att de gör Xbox One bakåtkompatibel med Xbox 360-spel är väldigt klokt. Rare släpper ut en kul samling med 30 olika spel som de har gjort; Rare Replay. Synd bara att jag inte gillar Xbox Ones klumpiga handkontroll för det vore kul att lira Banjo-Kazooie eller Perfect Dark igen.
Cuphead liknar en gammal tecknad serie likt Popeye eller gamla Musse Pigg-filmer ifrån 1930-talet. Otroligt stilrent!
Tyngst på Microsofts konferens var ändå tidsexklusiva Rise Of The Tomb Raider, som visades i en ny trailer. Jag tror fasen att Lara Crofts nya äventyr kommer att bli bättre än det förra. Som sagt, det är tidsexklusivt så jag tänker inte köpa en Xbox One enbart för Rise Of The Tomb Raider – jag har ju Playstation 4 så jag får ha is i magen.
Det kom många blixtar från klar himmel under E3. Mass Effect: Andromeda-trailern gav mig gåshud och Johnny Cashs ”Ghost Riders In The Sky” passade in perfekt. Square Enix har två nya Final Fantasy-spel till som jag ser fram emot. World Of Final Fantasy ser verkligen supercharmigt ut och jag gillar spelets upplägg. Men det hamnar i skuggan av spelet som ”broke the Internet”: Remaken av Final Fantasy VII. En hel gamervärld jublade av glädje och äntligen kan jag i framtiden spela Final Fantasy VII för att upptäcka hur storslaget det är.
Kickstarter är en nyckel till framgång för spelutvecklare och när Yu Suzuki presenterade Shenmue 3 så exploderade Internet av ren glädje. Det dröjde inte länge tills den magiska tvåmiljonerdollar-gränsen var nådd och det är fortfarande många dagar kvar av insamlingen! Det märks vad fansen vill ha!
South Park: The Fractured But Whole. Vilken jävla skön titel! Och en stor överraskning till. Trodde inte att det skulle komma en uppföljare såpass snart. På tal om uppföljare som ska komma snart, så kommer Dark Souls III redan tidigt nästa år. Blytungt värre.
Kan det bli bättre?
Jodå, det visades upp gameplay ifrån Star Wars: Battlefront och det kommer att bli monumentalt. Hoth har aldrig sett snyggare ut i grafikväg. Att få kontrollera en AT-AT har jag drömt om, och nu bekräftades detta under E3. Det kommer att bli en fin jul med både Star Wars: Battlefront och den nya filmen Star Wars Episode VII: The Force Awakens. Kraften är med oss.
Men är det några som inte har Kraften med sig så är det Nintendo. Deras Digital Event under E3 sög svullen purjo. Alltså, vad fan håller de på med? Eller vad håller de inte på med skulle nog vara de rätta orden. Det började visserligen rätt fint med Star Fox Zero, men sen blev det ett rejält magplask. Vi visste ju redan om Yoshi’s Wooly World och Xenoblade Chronicles X, och hur än fantastiskt Super Mario Maker kan vara (för det vill jag verkligen ha) så undrar jag varför de inte utannonserade nya spel till Wii U på världens största spelmässa? Nintendo 3DS fick en hel del nya utannonserade spel, som Legend Of Zelda: Triforce Heroes och Mario & Luigi: Paper Jam. Det sistnämnda är en korsning mellan Nintendos två rollspelsserier med Mario så det kan bli kul – men det är på fel konsol i mina ögon. Det blev väldigt tjatigt med Amiibos och jag bryr mig inte ett dugg om samarbetet med Skylanders. Animal Crossing/Mario Party-spelet var så jävla pinsamt – varför kan inte de ha släppt ett nytt Animal Crossing istället? Vi vet redan att Nintendo ska göra mobilspel och deras nya konsol med arbetsnamnet ”NX” är under utveckling, och Reggie sa själv att de kommer att prata om dessa nästa år. Alla spelen som ska komma ut till Wii U är beräknade i år – men om NX ska komma ut, vi säger 2017, då är det ju ett år till med Wii U. Men med vilka titlar då? Vad ska man ha alla dessa Amiibos till då? De borde ha haft något mer ifrån Legend Of Zelda till Wii U för att rädda det här praktfiaskot. Om inte de väljer att släppa det spelet till den nya konsolen? Eller göra en Twilight Princess; att släppa ut spelet till både Wii U och NX. En sak är nästan säkert: Wii U är döende. Tredjepartsstödet är uselt, och jag tror till och med att Iwata, Miyamoto och Reggie redan övergett det skeppet för ett år sedan. Och jag vill inte ens nämna den där Metroid Prime-spinoffen till 3DS. Fy fan.
Endast Star Fox Zero, Xenoblade Chronicles X, Shin Megami Tensei X Fire Emblem, Fatal Frame: Maiden Of Black Water, Super Mario Maker och Yoshi’s Wooly World var intressanta fast de flesta visste jag ju redan om innan E3. Det intressanta var faktiskt att Nintendo hade det bästa innan deras konferens där de utannonserade Earthbound Beginnings till Wii Us Virtual Console-tjänst och att Super Smash Bros har fått två karaktärer till: Roys återkomst och Street Fighters Ryu! Jag hatar inte Nintendo, tvärtom, jag älskar dom och det är därför jag reagerar så här. De har allt emot sig nu och jag vill ju att de ska lyckas. Iwata har till och med bett om ursäkt om den dåliga konferensen så jag hoppas på förbättring snarast.
Annars var E3 rent sagt magiskt. Stora spel utannonserades och framtiden ser riktigt ljus ut för många gamers. Sony och Microsoft tog stora steg framåt medans Nintendo halkar på sina egna Donkey Kong-bananskal.
Tre plus:
1. Rise Of The Tomb Raider. Lara kommer att ta hem en andra triumf på raken.
2. Final Fantasy VII-remaken. Äntligen kan jag spela spelet!
3. Star Wars: Battlefront ser riktigt blytungt ut för en Star Wars-nörd som jag är.
Tre minus:
1. Nintendo gjorde typ allt fel i år. Dålig presskonferens, för mycket dravel om Amiibos och deras dåliga behandling av Wii U.
2. Jag vet inte om Capcom visade upp något, för jag märkte inte dom ens.
3. Assassin’s Creed. Gäsp.
Man Of Svensätra - en gamertecknare med hjärtat på rätt ställe 