Teckning: Zara Larsson.

Enastående Zara Larsson är ung men redan har hon blivit en förebild för många kvinnor och för feminism. Hon är en tuff dam som inte låter hatet knäcka henne.
Jag beslutade att rita ett porträtt av denna enastående sångerskan. Så här blev det:

Jag koncentrerade mig på att få till hennes drag, särskilt ögonen. Sen har jag blivit försiktigare när det gäller hår. Jag tycker fortfarande att hår är svårt att rita, men det blir lite bättre för varje gång.
Jag använde mig av Polychromos-pennor och vit gelpenna för den här bilden.
Hoppas att ni gillar bilden!

Teckning: Jenny Strömstedt. (Polychromos )

Då var det dags för ett porträtt av en känd svensk programledare igen, och hon kommer också från TV4. Den här gången är det Nyhetsmorgons Jenny Strömstedt som jag ville teckna ett porträtt av.

Jag brukar se varje pågående teckning som en lärofylld lektion. Vad jag ville få till i Jenny Strömstedts porträtt var hennes skarpa, målmedvetna blick och platinablonda hår.

Just håret blev det som jag tillägnade mest tid med. Däremot tycker jag att det är roligare att rita blont hår än mörkt hår eftersom det är lättare för min del att skugga.

Jag fick positiva kommentarer på Facebook och Instagram när jag la upp teckningen där. Men det som var allra roligast var denna kommentar på Instagram:

Yeay! En kommentar från Jenny Strömstedt själv! Det var väldigt oväntat, men så otroligt glädjande att få läsa.
Porträttet av Jenny Strömstedt är en av de bilder som jag tycker är mina mest lyckade. Jag känner mig så glad!

Mina tre första teckningar i år 2015. (Polychromos)

Hej på er! Jag har inte uppdaterat något på teckningsfronten i min blogg detta år, och jag beklagar verkligen för denna glömska.
Jag har faktiskt tecknat fast jag har haft fullt upp med min 100-topplista med mina favoritfilmer och med spelupptäckandet.
Jag har tecknat tre teckningar hittills i år, och något jag har märkt är att det tar betydligt längre tid att teckna klart en bild. Jag undrar om jag har blivit mer nogrann, för jag tror att jag lägger mer tid på detaljer än någonsin tidigare.

Den första teckningen jag har tecknat var en fanart av Harley Quinn från Batman : Arkham Knight. Jag tänkte endast göra en svartvit teckning men lade till rött också för jag tyckte det passade Harley. Det tog mig en månad att bli klar.

För några år sen tecknade jag ett porträtt av TV4:s programledare Jessica Almenäs men den blev så dålig att jag rev sönder bilden. Några månader senare gjorde jag en ny teckning och den blev bättre än den förra. Men när jag ser på den teckningen idag och samtidigt tänker på de egenskaper jag har lärt mig det senaste året – så kände jag att den teckningen inte skulle göra Almenäs rättvisa. Därför beslutade jag mig för att teckna en Polychromos-teckning av Jessica Almenäs. Utmaningen var att få till hennes drag och naturligtvis håret. Jag har fortfarande bekymmer med hår. Fast volymen var okej, tack vare att Jessica Almenäs är blond. Den här gången tyckte jag att det kändes mycket bättre.

Den tredje teckningen för i år är ett porträtt av en väninna; fotografen och spelskribenten Emmy Zettergren Nordström. Att teckna en vän är en ära och det blir faktiskt lite mer utmanande, för jag vill inte göra personen jag tecknar av besviken. Precis som i Almenäs-teckningen, var det en utmaning att få fram Emmys drag i ansiktet och naturligtvis även hennes hår. Jag hade ett svartvitt foto att gå på, så det blev ännu mer utmanande. Men det var roligt och mycket ärofyllt att teckna av Emmy. Jag skickade teckningen till henne senare för jag tyckte att hon skulle få den.

När det gäller tecknandet så har jag köpt beige papper för att förstärka de vita färgerna mer. Inför kommande spelet Bloodborne, har jag påbörjat en fanart av spelets omslag. Hur resultatet blir får ni se senare!
Annars vore det kul att testa Prismacolor-pennor någon gång. Ser mer och mer folk som tecknar med bra resultat.

Emmy. Bilden ägs idag av henne.

 

Tv 4:s Jessica Almenäs. (för tredje gången)

 

Harley Quinn.

 

Jag har snart tecknat 200 teckningar på drygt 3 år. (innehåller personliga ord och topplista)

Jag har alltid älskat att teckna. Det har varit en självklarhet att greppa tag i nån blyertspenna och kludda lite. När jag var liten så lärde jag mig att teckna med hjälp av smörgåspapper.

Smörgåspapper?

Ja, det är en intressant historia.

Jag, min bror Larry och syster Lana fick ett var sitt samlarhäfte som man skulle klistra i samlarklistermärken. Just dessa häften kunde man samla motiv från Super Mario Bros och Legend Of Zelda. Om jag inte minns fel, så såg jag i nåt tv-program eller läste i nån tidning att man kunde lägga smörgåspapper och rita av linjerna på önskat motiv och färglägga. Det gjorde jag, och jag ritade och ritade och ritade. Jag färglade en massa Goombas, Triclydes och Koopa Troopas i massor av olika färger.

Visst, smörgåspapper kanske är fusk för många. Men det väckte mitt teckningsintresse på allvar.

Jag började rita av en massa figurer i tonåren, och det var rätt simpla motiv. Men det var så roligt! Jag tror det var säkert hundratals teckningar under perioden 1995-1999. Det ar mycket motiv baserat på film, musik, tv-spel och tatueringsmotiv. Min familj är en tatueringstokig sådan. Själv har jag 19 tatueringar, förresten.

Men efter intensivt tecknande hände det något. Tecknandet började att avta. Jag började att tappa intresset. År 2000 så drog jag ner på tecknandet på allvar och 2001 slutade jag. Bara tvärslutade. Nåt kludd blev det visserligen men lusten, orken och inspirationen fanns inte där. Jag vet inte om det berodde på att mitt självförtroende fick sig en rejäl svacka.

Plötsligt hände det något 2010. Nästan tio år efter jag tvärgav mig med tecknandet. Jag och min sambo Malin tittade på Skeleton Key, med Kate Hudson i huvudrollen. Jag provade att teckna av omslaget av filmen och det blev rätt bra med tanke på att jag inte ritade nästan något under uppehållet. Men just den bilden var det första riktigt allvarliga jag gjort under så lång tid.

Sen blev det lugnt igen fram till år 2011. Då hände det som jag aldrig skulle ha trott tio år tidigare. Min lust kom tillbaks. Plötsligt så greppade jag teckningspennorna och ritade av Frog från Chrono Trigger och kort efter KOS-MOS från Xenosaga. Mycket riktigt tryckte jag gasen i botten och ritade som bara fan. Jag använde mig mycket av färgpennor, något som jag aldrig tidigare varit så bekant med. För jag föredrog ju innan enbart svart-vitt.

Efter några bilder så lärde jag mig själv att använda grafitpennor, och det blev en helt annorlunda utmaning för mig eftersom grafit smetar ut sig som in i norden. Jag turades om att använda vanliga färgpennor och grafit, men ibland återvände jag till svart-vitt för det var ju den teknik jag behärskade mest av allt.

Jag vågade också ta steget att gå ifrån enbart figurer och satsa också på bakgrunder vilket jag varit svag för tidigare. Men jag låter alltid frontpersonen vara i fokus. Alltid.

Bilderna började hagla fram. Det tog ett par dagar tills någon ny skulle komma. Sen lärde jag mig att använda akvarell oftare och lite olja, men det sistnämnda la jag ner direkt. Olja är inte min grej. Akvarell funkar faktiskt. Synd att jag är så ovan med det.

Jag har alltid lärt mig något nytt ifrån varje teckning jag gjort. Det är inte alla jag är stolta över, men de har varit värdefulla läxor för mig. Därför betyder de mycket för mig.

Förra året köpte jag mig två viktiga saker i min teckningsutveckling. Först var det en digital tekningspenna och jag fick oanade möjligheter med denna. Men jag satt uppe sena nätter med den eftersom jag inte hade så mycket tid med den annars. Får försöka ta tag i den igen till sommaren, för det är verkligen ett värdefullt verktyg! Det andra jag köpte mig är också det jag använder mig flitigast av allt just nu. Polychromospennor. Jag följer ju en massa konstnärer på Instagram och jag ville få tag på ett annat märke först; Prismacolor – men en respekterad konstnär gav mig tipset att jag skulle skaffa Polychromos och jag litade på honom. Det var bland det bästa jag gjort. Polychromos är som en korsning mellan grafit, kol och vanliga teckningspennor. De var också lätta att blanda med, och skuggningarna är riktigt fantastiska. Jag älskar de här två nya teknikerna jag lärt mig.

En annan sak jag också upptäckt är att jag verkligen tar mig tid för teckningarna nu. De tar längre tid men jag vill också a mig tid att få dom riktigt bra. Särskilt porträtt. Jag har lärt mig mycket under de tre åren jag tecknat. Mer än vad jag lärt mig under mitt liv. Och det är bara början tror jag. Jag tror att min tid kommer och att det kommer att bli bättre. Jag hoppas det i alla fall.

Jag vill härnäst nämna några teckningar som varit milstolpar och viktiga för min treåriga intensivperiod. Bilder som känts som riktiga fullträffar och varit personliga favoriter.

Boris Karloffs tolkning av Frankensteins Monster – en bild som jag vågat ta steget och få till skuggningarna där jag ville. Och få dom rätt.

Johnny Cash Took The Train No´50 To Heaven – En symbolisk bild på många sätt. Johnny Cash är en ikon, men det är faktiskt lokomotivet som jag är mest stolt över i den här bilden. Detaljerna är många och att jag satte nr 50 på lokets front var ingen slump. Det här är min 50:e teckning efter comebacken.

Gamers Och Rosor – det här är en hyllning till många briljanta gamers därute. NES-kontrollen skulle vara roten till denna gigantiska klätterväxt med rosor. Jag gjorde en del andra Gamers Och Rosor-bilder efteråt men just denna är min personliga favorit. Och något jag är stolt över för det här är något eget.

Elvis Presley took a Cadillac to the Stairway To Heaven. – Det enda lyckade porträttet av Elvis Presley jag någonsin gjort. Bilen är också något jag det jag är mest stolt över. Men Elvis profil – det är kronan på verket.

Freddie Mercury – Queens otrolige sångare var ett önskemål från en arbetskollega och jag vågade mig på en avancerad pose – och det satt som en smäck!

Top Cats – också en beställning, från gruppen själva. Det blev som en kul musikaffisch i cartoon-stil. Den här bilden är den bild jag fått mest likes på i Facebook.

Super Metroid – detaljer är något av det jag älskar att göra mest i en teckning. Just Super Metroid-bilden älskar jag för att den är så full av detaljer.

Jack Sparrow – den karismatiske piraten är en av världens mest älskade filmfigurer. Jag tog en stor risk när jag skulle teckna honom.

Batman Arveteg & Catwoman Arveteg – De gifta paret Arveteg är vänner till mig, och jag fick en hedersam uppgift att rita av dom, fast i Batman och Catwoman-stil. Ett annorlunda projekt och en av mina favoriter.

Corpse Bride – Min bästa akvarell någonsin. Den är nästan lika färggrann som filmen. Ja, nästan.

Lania’s 30th Anniversary – när min väninna Anna ”Lania” skulle fylla 30, överraskade jag henne att rita av hennes porträtt, plus en massa JRPG-karaktärer. Det blev också en hyllning till en genre som vi båda tycker mycket om.

Ezio från Assassin’s Creed – en av de svåraste bilderna jag gjort, på grund av den mystiske mannens kläder och pose. Så detaljerad.

Lara Croft från Tomb Raider – min andra digitala teckning är också en av de mest personliga jag gjort. Min far hade gått bort och jag kände att den här teckningen var otroligt viktig att jobba hårt med. Absolut en av de viktigaste och mest personliga teckningar jag gjort. Troligtvis den viktigaste.

The Last Of Us – en svart-vit digital teckning. Herregud, vad jag fick återgå fram och tillbaka för att lägga till skuggningar, ljus och en del omgörningar med linjer. En av de bilder jag spenderat mest tid med.

Christina Hendricks – den här digitala teckningen av Mad Men-skådespelerskan tog mig över 20 timmar att göra. Enbart håret tog mig 12 timmar. Jag är så riktigt nöjd med hennes hy och ljussättningen.

Tales Of Xillia-hjältarna – Polychromospennorna gjorde sin grej med färgsättningen. Men det är detaljerna som gör hela bilden.

Gandalf – den grå trollkarlen har jag spenderat en hel tid åt enbart att få till skägget. Det gula ljuset ger bilden en varm känsla.

Super Mario 3D World-hjältarna – Med Cansonpapper och Polychromospennor, skulle jag göra den mest levande teckning jag någonsin gjort. Absolut en av mina favoriter genom tiderna och den hänger på en vägg hemma.

The Evil Within – den grå färgen är utmärkt att skugga med.

Nicole Kidman – kanske det mest lyckade porträttet än så länge. Jag har lärt mig mycket från föregående porträtt och ville inte sabba denna.

Angelica Norgren – likt Nicole Kidman, ville jag inte sabba att få till hennes ansikte och personlighet.

Nu ska jag snart påbörja en symbolisk teckning, min 200:e teckning sedan min återkomst till ritbordet. Tänka sig, jag har gjort så många bilder på tre år och jag lär mig fortfarande. Jag har dessutom fått en sån stor lust att fortsätta – en drivkraft jag inte haft tidigare. Det här är bara början. Tack alla er fina personer som följt mig under den långa resan!

 

Teckning: Angelica Norgren. (Polychromos)

Nu var det dags för ett porträtt igen, och den här gången är det en känd radioprofil vars porträtt jag ritat. Det här är Angelica Norgren, programledare för P3 Spel och som också driver sin spelblogg ”Xboxflickan”.

Angelica är en spelsveriges mest kända och respektabla personer. Jag valde att teckna henne för att hon har sån fantastisk utstrålning. Hennes karaktärsdrag som ögonen och munnen var jag väldigt försiktig med när jag ritade. Sen har hon och rätt mjuka drag i sitt ansikte och huvudform. Inga skarpa linjer, utan en viss jämnhet. Det som sticker ut mest av allt är hennes helgrymma hår. Jag har fortfarande lite svårt med hår men det kändes lite bättre när jag fyllde i volymen i det knallröda håret. Man kan få till bra volym med Polychromospennor.

Jag vill passa på att tacka Angelica Norgren för att jag fick teckna hennes porträtt, det var väldigt roligt.

Nu har jag min 200:e teckning på raken sedan min comeback till ritbordet att se fram emot. Mer om det i ett kommande inlägg.

Teckning: Nicole Kidman. (Polychromos)

Då var det dags för mig att presentera ett porträtt till, och denna gång är det den riktigt omtyckta skådespelerskan Nicole Kidman.

Nicole Kidman har ett speciellt utseende och man känner igen henne direkt. Att ta mig an det här porträttet var rätt riskabelt eftersom det är väldigt svårt att få till ett såpass känt ansikte utåt på ett bra sätt.

Men jag har lärt mig en hel del med porträtttecknande, och förra bilden (den på Malin Gramer) har jag definitivt tagit lärdom av. Jag visste att jag skulle ta det extremt försiktigt med vissa detaljer i den här teckningen. Särskilt Nicoles ögon, haka och givetvis läpparna. Men det riktigt svåra var håret och här har jag fortfarande en hel del att lära – men jag tror jag är på god väg åt rätt håll. Fast jag är inte där än. Volymen och de ofantligt många hårlockarna i Nicoles hår var den största utmaningen av alla. Jag tror jag använde mig av tre olika nyanser av gula färger, några bruna, en del gråa nyanser och svart. Jag tror det tog mig över åtta timmar för enbart håret.

Jag är faktiskt rätt nöjd med den här teckningen för det känns som att jag kommit till en helt ny nivå i jämförelse med de porträtt jag gjorde för tre år sen. Polychromospennor har gett mig nytt hopp inom tecknande!

Nästa gång blir det också ett porträtt, på en väldigt omtyckt och respekterad medieprofil. Hoppas ni ser fram emot det! (Och att ni gillar den här bilden av Nicole Kidman förstås!)

Teckning: Malin Gramer. (Polychromos)

Hej på er. Jag har denna gång tecknat en svensk programledare och tv-personlighet, vilket för det första är inte första gången eftersom jag tecknat Jessica Almenäs för ett par år sen. Den här gången är det Malin Gramer, känd från bland annat Fråga Olle-dokumentären. Gramer är en otroligt glad och färgstark personlighet, därför valde jag att teckna hennes porträtt.

Jag använde mig av Polychromos-pennor och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med det här resultatet för det har riktigt hårt arbete. Särskilt Malin Gramers hår. Ansiktet kom fram rätt fort och jag var ytterst försiktig så att det inte skulle bli för starka linjer, till exempel hennes tänder. Tänder brukar jag ha problem med, men nu gick det bra. Det viktigaste är att jag faktiskt fick till hennes personliga drag. Det stora leendet, ögonen och hakan. Jag blev också nöjd med handen. Det enda jag undrar lite på är varför jag inte orkar få till hårtopparna på porträtt. Nåväl, träning ger färdighet. En dag ska jag komma på det.

Jag brukar uppdatera min utveckling av en pågående teckning i mitt konto på Instagram och jag fick faktiskt se en positiv överraskning. Det kan ni se på bilden nedanför. Hoppas att ni gillar bilden!

Ja, det är faktiskt Malin Gramer själv som gillade min pågående teckning på Instagram. Kul!

Några Polychromosteckningar som jag glömt att uppdatera.

Jag har ritat en hel del på sistone och delat med mig på Facebook och Instagram, men totalt glömt bort att visa dom här på bloggen. Men jag ska i det här inlägget visa upp några teckningar och berätta en del om dom.

”Wolf”.

Jag ritade en varg kort efter Ada Wong-teckningen och tyckte det var rätt svårt att få till hårstråna i pälsen på vargen. Men jag tyckte det var spännande att teckna detta djur.

Ted Gärdestad.

Ted Gärdestad är en av Sveriges största artister genom tiderna, och jag förknippar honom med sommar. Länge har jag velat teckna av denna legend, och jag tog möjligheten efter varg-teckningen. Jag är väldigt nöjd med det här porträttet på Ted.

Ricky Nelson.

Ricky Nelson var liksom Elvis Presley väldigt stilig och hade en fantastisk sångröst. Men Ricky var något mer sansad och inte så vild som Elvis var, det är det som gör denne flickidol så unik. Jag hade väldigt kul när jag tecknade av Rickys porträtt, men det svåraste var håret.

Samus Aran från Metroid Fusion.

Egentligen borde den här bilden ha ett eget inlägg för jag blev klar med Metroid Fusion-fanarten idag. Men jag ville ta med denna så att jag inte skulle glömma bort något. Jag känner mig mer och mer bekväm med Polychromospennorna och jag har lärt mig att man ska fylla i färgerna varsamt. Det ger en finare och jämnare färgbalans och skuggningarna blir fina. Jag är väldigt nöjd med Samus pose och jag diggar hennes Fusion Suit. Men jag hade inte lyckats göra den här bilden för tre år sedan. Eller ens för ett år sedan. Det här handlar om träning och målmedvetenhet.

 

Jag har lärt mig så mycket med Polychromospennorna och jag rekommenderar dessa för er som älskar att teckna! Ni kommer inte att bli besvikna. Nu har jag uppdaterat läget och nu kan jag fortsätta blicka framåt. Just nu tecknar jag omslaget till The Evil Within.

Teckningar (Polychromos): Lzzy Hale från Halestorm och Ada Wong från Resident Evil.

Ibland brukar jag skriva om flera teckningar jag gjort i ett endaste inlägg. Det här inlägget är ett sådant, eftersom jag glömt att nämna den jag blev klar med för ett par veckor sen. Jag blev klar med ytterligare en teckning idag. Just det här inlägget handlar om två teckningar alltså. Två färgstarka damer.

Först ut är ett porträtt av Halestorms sångerska Lzzy Hale.

Lzzy är en sångerska med en kraftig, aggressiv sångröst. Hennes röst är Halestorms starkaste kort, och är helt fantastisk. Att teckna henne var minst lika utmanande som Gandalf för det blev många linjer i hennes hår. Volym, färgnyanser och ljussättning. En svår balans liksom. Jag är övertygad att jag har fel sorts ritpapper för Polychromospennorna för färgerna blev flammiga. Särskilt svart. Vanligtvis brukar jag dra linjer med tuschpennor men det undvek jag i detta fall, likt Gandalf. För jag tror Lzzy skulle se konstig ut då. Jag gillar att hålla på med olika ljusnivåer, särskilt i ansikten. Lzzy Hale var inget undantag och jag hade trevligt när jag tecknade henne. Synd på flammigheten bara.

Här är en musikvideo på Loves Bites (So Do I) med de asgrymma Halestorm och deras sångerska Lzzy Hale.

Nästa bild är Resident Evils omtyckta antihjältinna Ada Wong.

Denna fanart är baserad på Adas roll från Resident Evil 6. Jag gillar henne för att man får intrycket av att hon är en god person, men hon har egna mål. Även här använde jag Polychromos, och tog försiktigt steg för steg. Ansiktet och hår först. Det var svårt att få till Adas drag men det gick bra. Här använde jag svarta tuschpennor för linjerna eftersom jag tyckte de skulle passa här. Adas röda jacka var svår på grund av alla veck och hennes byst. Men armborsten var svårare. Jag tror det blev lite fel på proportionerna. Däremot älskar jag att pilla med detaljer. Jag kombinerade färgläggningen med Polychromos och tusch. Det passade bra på armborsten. Till sist blev det Adas skinnbyxor. Jag tror inte de blev mörka nog, för jag tror det berodde på pappret. Men lite suddningar stärkte glansen i lädret.

Klippet nedan innehåller spoilers om Resident Evil 6. Har du inte spelat spelet och inte vill veta något i förväg – se inte klippet.

Jag blev nöjd med både Lzzy och Ada. Två tuffa kvinnor från två olika världar. Hoppas ni gillar bägge bilderna.

Teckning (Polychromos): Audrey Hepburn.

Att teckna Audrey Hepburn var en äkta utmaning eftersom det här är mitt första porträtt med Polychromospennorna. Nyans efter nyans efter nyans, var det mycket jobb innan jag till blev rätt nöjd med resultatet. Fast jag undrar om jag har fel sorts teckningspapper för färgerna är rätt flammiga. Jag har sett många teckningar som andra gjort med dessa pennor (och Prismacolorpennor) och de ser riktigt rena ut. Men framför allt som att de kunde lägga på ljusare lager. Undrar vad jag gjort för ”fel” här. Men jag är nöjd ändå.
Hoppas ni gillar denna teckning.