Jag är inte en spelskribent utan en simpel knegare.

21898162763_da2cfe4b6f_o

Horizon: Zero Dawn. Ett av årets mest efterlängtade spel, som jag håller ett öga på. Jag kommer nog att inskaffa det senare i år.

Jag har tänkt på en sak.
Okej, jag tänker på rätt mycket, men just är det något extra särskilt som har liksom grävt sig in i hjärnstammen.

Efter att jag har publicerat mitt blogginlägg om Eurogamers nomineringar häromveckan, så fick jag några intressanta kommentarer på min Facebooksida.
Det diskuterades om vilka som blivit nominerade och om vilka som borde ha blivit nominerade, och en person skrev att jag är lika mycket spelskribent som alla andra som håller på med att skriva om spel.

Den kommentaren fick mig att fundera. Ordentligt.

Jag har inte uppfattat mig som en spelskribent, utan mer som en kultursälskande medelålders man som tycker om att skriva om mina favoritämnen:
Tv-spel, film, musik och konst.
Men visst, det vore ju riktigt roligt att vara en äkta spelskribent. Men med det medföljer en stor portion ansvar. Det kommer mer om detta lite längre fram i detta inlägg.

Hur uppfattar jag ordet spelskribent?

En spelskribent skriver om tv-spel. Uppenbarligen. Hen skriver krönikor, recensioner och nyheter. En spelskribent ska ha koll på vad som händer.
Det finns många exempel på olika spelskribenter och journalister.

Så här långt, är det rätt självklart.

Olika spelsidor som Svampriket, svenska IGN, Loading och FZ.se tillhör de största och de viktigaste sidorna. De är konkurrenter men samtidigt så uppfattar jag dom som bästa vänner. Nästan som syskon till och med. Jag följer många av dessa skribenter/journalister på sociala medier och de har ett fantastiskt starkt band.

Sen har vi en kategori som jag kallar för passionerade gamers som älskar att blogga, podcasta och berätta om sin kärlek för tv-spel på sociala medier. (Instagram till exempel)
Videospelsklubben är en av de mest populära sidorna och det har många podcasts som är otroligt välkända. Det här är människor som har en stor förkärlek till tv-spel. Tycker man mycket om retrospel så ska man definitivt kika in på Videospelsklubben. Givetvis finns det fler gamers, främst på Instagram.

Vad alla dessa har gemensamt är den gemensamma nämnaren vid namn ”tv-spel”. Alla är gamers med en speciell roll i det enorma klockspel som drivs av tid och lust. Alla är ett kugghjul, en drivaxel (inte för att jag vet om det finns en drivaxel i ett klockspel men fysik var inte heller mitt starkaste ämne i skolan) eller en pendel som får allt att fungera.

Nu är det jag kommer in i denna berättelse.

Jag blev givetvis smickrad av att jag av personen som skrev att ”jag är lika mycket spelskribent som alla andra”, för att jag lägger mycket tid på det jag gör.
Det stämmer ju. Jag lägger mycket tid på att spela tv-spel, se på film, lyssna på härlig musik och mina teckningar.
Men är jag ärligt talat en spelskribent?
Det tycker jag inte att jag är.

Vad är då jag?

En simpel knegare, som arbetar som ansvarig på en godsmottagning. Jag är tvåbarnspappa. Jag råkar faktiskt ha en stor kärlek till mina intressen. Min kärlek till min familj är givetvis störst.

”Men du skriver ju mycket om spel?”
Ja, det gör jag. Men jag skriver mycket om film och musik också. Jag är lika mycket ett Nintendo-fan som jag är Star Wars-nörd, rockabillydyrkare, gamer-feminist och Friday The 13th-älskare.
Men jag läser mycket om tv-spel. Varje dag. Jag besöker många av de nämna spelsidor, ser på filmklipp på Youtube och lyssnar på ett par podcasts. När det dyker upp en nyhet om ett spel som jag har hållit ett öga på, då läser jag det. Har Ludde Lundblad skrivit något på Svampriket så läser jag det.
Detsamma gäller film. Star Wars och Friday The 13th ligger mig varmast om hjärtat men visst är jag nyfiken på Deadpool och Batman v Superman också. Står det något nytt om följande så läser/ser jag på det på en gång. Och hypas. Så blev det när jag såg senaste trailern för Suicide Squad. Den är riktigt genial och den kan bli riktigt läcker.
Okej, tillbaks till ämnet, jag känner att jag kom på sidospår där ett tag.

”Skriver du inte recensioner också?”
Det stämmer. Det gör jag. Men här finns det en riktigt viktig skillnad mellan mig och skribenter som recenserar nya, kommande spel.
Sony, Nintendo och Microsoft skickar ut recensionsexemplar till de, nämnda ovan, kända spelsidorna och olika tidningar flera veckor i förväg för att de ska hinna recensera lagom till spelets releasedatum.
Med detta kommer ett ansvar. Personen får inte berätta något om själva spelet innan dess, och man ska skicka tillbaks recensionsexemplaret till det spelföretag som vill att man ska recensera spelet. Man måste hålla deadline. Samma sak med filmer. Filmkritiker får gå på pressvisningar för att det ingår i deras yrken. De har samma ansvar som spelrecensenter har.
Jag, däremot, köper de spel eller filmer som jag tror verkar bra. Går på bio och betalar. Sen sitter jag ner och skriver en recension. I min takt, så länge jag minns något.

För att kunna få recensionsexemplar av ett spel kräver ganska mycket ifrån en själv. Man måste vara relativt känd för allmänheten och ens sida måste ha en stor skara besökare i veckan. Min blogg har i genomsnitt runt 30-50 besökare om dagen. Det kan bli över hundra om jag skrivit ett inlägg som folk finner intressant. Men det räcker inte för att bedriva en verksamhet som spelrecensent.
Om jag hade varit i Nintendos, Sonys och Microsofts skor skulle jag inte heller börja med att skicka ut recensionsexemplar till en spelsida med få besökare. (Som min sida) Det hade ju varit helt fel annars.
Sen vet jag inte om jag måste äga alla de senaste konsolerna för att kunna recensera. Jag har PS4 och Wii U, och har inte tänkt skaffa någon annan konsol just nu.

”Varför skriver du inte för en annan spelsida?”
Det, däremot, vore en dröm. Men då måste jag ju ha mycket tid för det. Många spelsidor skriver man för gratis och med det tajta schemat jag har med vardagen så vet jag inte om jag kan eller hinner med det. En spelsida har ju ett eget ansvar att lägga upp nya grejer varje dag och varje inblandad har sitt eget ansvar. Självklart är jag ansvarsfull, det är inte problemet. Problemet är tidsbrist. Jag hade det bekymret när jag skrev för Megazine för flera år sen, och jag vill ju inte vara en bromskloss för en sida som vill gå framåt.
Därför skriver jag själv, för en egen bloggsida. Men visst drömmer jag om att vara en del för en stor spelsajt.
Sen söker faktiskt många spelsidor främst efter kvinnliga skribenter och det tycker jag är bra. Många kvinnor har inte fått chansen tidigare, och jag tycker att det är deras tur nu.

”Säg mig, varför ska vi finna dig intressant? Vad får dig tro att vi ska ta till oss det du skriver?”
Vem har sagt att jag är intressant? Jag håller inte på att använda mig av ”clickbait”-metoden bara för att man ska komma till min blogg för att läsa för läsandet skull.
Jag skriver mina inlägg för att jag tycker att det är kul och intressant att skriva. Det tycker visserligen folket på spelsidorna om att deras jobb är kul också. Men de har ett jobb att göra.
Det jag gör här, är fritid. Men jag välkomnar definitivt er läsare till min bloggsida. Ni kommer alltid att vara välkomna här. Utan tvekan.

”Är du en spelskribent?”
Nej.
Det är jag inte.
Jag är bara jag.
Ingen annan.
Bara en person som tycker om det han tycker om att göra, och delar gärna med sig sina tankar och erfarenheter.
Jag kommer att fortsätta med att skriva här på bloggen och faktiskt ska jag utöka min recensionsdel, i alla fall tre recensioner i månaden detta år är ett mål.
Det borde inte bli svårt, på grund av de intressanta filmer och tv-spel som kommer i år. Plus, så har jag en helvetes skämshög att hinna ikapp.

Till sist så vill jag bara avsluta detta inlägg med att jag respekterar och tycker bra om de gamers och spelskribenter som satsar helhjärtat på det de tycker om.
Det beundrar jag er för.
Många av er är mina förebilder och jag lär mig mycket ifrån er.

Men jag fortsätter vara en simpel knegare på nästan 36 års ålder, som tycker om att skriva om det han tycker är kul.

Så nej, jag är inte en spelskribent.

Inte som jag ser på saken, i all fall.

Annonser

Recension: Top Cats – Kick Down.

11063502_825607340848965_3204756816261465234_o

Då var det dags för Torsby-gruppen Top Cats att leverera mer rockabilly. Gruppen, med Jon Kleppenes i spetsen, har jobbat riktigt hårt under det närmaste året med att producera fram deras senaste album Kick Down. Ända sedan de var med i Melodifestivalen har Top Cats popularitet ökat lavinartat och räknas som det främsta svenska rockabillybandet. Vilket är väldigt rättvist, för de vill skapa något nytt med deras sound men samtidigt hålla de viktiga detaljer som gör rockabilly till den musik alla känner till. Kontrabas och slaping som ett exempel.

För ett par år sen kom deras förra album Smashing To The Ground ut, och jag gav det albumet en svag trea av fem på grund av dess ojämnhet och avsaknad av en hitlåt.

Den här gången har de här glada gänget jobbat riktigt hårt.

När jag lyssnar på deras nya album Kick Down, så märks det att de har skapat ett eget rockabillysound och framför allt håller i tyglarna. Den känns så stabil och inte så spretande som det föregående albumet var. Jon Kleppenes sjunger ännu bättre än tidigare och refrängerna är riktigt fina. Ännu viktigare – här finns det minst två låtar som jag skulle kalla hits. Till och med tre eller fyra. Butterfly har jag lyssnat på några gånger när Top Cats lanserade den på Youtube och Spotify – den är redan en hitsång och är en av Kick Downs bästa spår. Det bästa spåret? Det är faktiskt Hold Me Now – som är skriven bland annat av Timo Räisänen (!). Det är en av Top Cats allra bästa sånger någonsin. Den är en uppfriskande rockabillylåt med en fin modern touch.

Trots att Kick Down är riktigt stabil och mer genomarbetad så tappar den lite fokus i slutet av albumet. Precis som jag nämnde i recensionen av förra albumet – långsamma sånger är inte Top Cats starkaste kort. I den hårdryckande tempo (ursäkta uttrycket) och trycket som Top Cats skapar i deras ”vanliga” sånger så känns det malplacerat att lägga till Jons sångröst i en långsam sång. Det passar inte. Fast de har gjort sämre långsamma sånger – så Fire In My Heart är faktiskt helt okej i jämförelse med tidigare verk. De är på god väg där.

Hur var det här med nyskapandet med rockabillyn? Top Cats lyckas mycket bra med det. Problemet med rockabilly är att den inte har ändrats så värst mycket sedan 1980-talet och Stray Cats framgångar. Eller under Teencats storhetstid. Nu blev det mycket namn med katter i, men häng med lite. Många grupper och artister bara spelar rockabilly men har inte fått till ett eget sound – det är här Top Cats hoppar in. De tar en var sin skyffel och gräver en helt ny väg och vågar experimentera med genren. Deras rockabilly är väldigt popaktig men hyllar dess inre kärna. Det här kommer de långt med och så här långt är Kick Down deras mest jämna album.

Tre plus:

1. Det finns ett par hits i Kick Down. Butterfly, Time For Love och framför allt Hold Me Now är riktigt skarpa.

2. Top Cats är riktigt stabila och de har fått ihop ett riktigt starkt sound.

3. Åter igen går Top Cats sin egen väg och fastnar inte i rockabillyns utvecklingslösa träsk.

Tre minus:

1. Kick Down tappar lite sting i slutet av albumet.

2. Långsamma sånger är fortfarande inte Top Cats grej – men de är på god väg.

3. Ett par sånger till hade inte varit fel. Mer!

 

Slutsats:

Top Cats har lyckats få till deras mest stabila album hittills. Räkna med att rockabillyfansen kommer att le och dansa till flera av Top Cats melodier när de turnerar – eller hemma hos folks fyllekalaser någon fredagskväll i juli. Ett par hitsånger stärker Kick Down rejält. Bra gjort, pôjker!

Betyg: En fyra av fem.

Kick Down finns ute nu i butik och på Spotify.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna. Plats 47: Cry-Baby.

Cry-Baby-cry-baby-5515744-960-517

Jag gillar Grease för den är en härlig 1950-talsmusikal. Men jag gillar Cry-Baby mer för att den är en råare och mer rockabillyaktig musikal och satir. Cry-Baby är en skojig, smått vulgär och en äkta njutbar klassiker. Johnny Depp är perfekt som Wade ”Cry-Baby” Walker, faktum är att jag tycker att skådisen passar i rockabillyfrisyr. Med ett asgrymt soundtrack med svängig rock och kärleksballader så räcker Cry-Baby riktigt långt. En underbar satir med klös i. Dessutom har den ett bra budskap: att inte låta någon trycka ned en bara för att man är vad man är.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna:

47. Cry-Baby.

48. Top Secret!

49. Benjamin Buttons Otroliga Liv.

50. The Texas Chainsaw Massacre.

51. Hot Shots!

52. Terminator 2 – Judgement Day.

53. Djungelboken.

54. Dawn Of The Dead. (remake)

55. Exorcisten.

56. Kill Bill Volume 1.

57. Guardians Of The Galaxy.

58. Ghost In The Shell.

59. The Burning.

60. Rovdjuret.

61. Batman Begins.

62. Saw.

63. Det Våras För Sheriffen.

64. Ghostbusters.

65. Goldfinger.

66. Alien.

67. Adventures Of Ford Fairlane.

68. Kingpin.

69. Sagan Om De Två Tornen – Extended Edition.

70. The Texas Chainsaw Massacre. (remake)

71. Tillbaka Till Framtiden.

72. Kill Bill Volume 2.

73. Batman Returns.

74. Supersnooper.

75. Ice Age 3 – Dawn Of The Dinosaurs.

76. Casino Royale.

77. Zombieland.

78. Pirates Of The Caribbean.

79. Hobbit: Smaugs Ödemark – Extended Edition.

80. Forrest Gump.

81. Hot Shots! Part Deux.

82. Dirty Harry.

83. Laddat Vapen 1.

84. Mina Jag & Irene.

85. The Bourne Ultimatum.

86. När Lammen Tystnar.

87. För Några Få Dollar Mer.

88. Robocop.

89. Jurassic Park.

90. Christine.

91. Footloose.

92. Den Nakna Pistolen 2 1/2.

93. The Expendables.

94. Phantasm II.

95. En Oväntad Vänskap.

96. Skyfall.

97. Frost.

98. Lejonkungen.

99. Det.

100. The Conjuring.

Jerrys 60 favoritartister genom tiderna. Plats 2: Johnny Cash.

johnny-cash-jpgPlats 2: Johnny Cash.

Den där djupa, mörka rösten. Det där ansiktet som den vore hugget i sten. Den där personligheten. De där svarta kläderna. Johnny Cash var inte bara en fantasiskt och bra artist, han var också en stark karaktär. Han hade gjort det mesta inom musikväg och i sin långa karriär så blev han som en Gud för många musikälskare. Hans klassiska ”lokomotivsound” under sin tidiga karriär satte en standard. Johnny Cash var en expert på rockabilly och country, men jag tror faktiskt att han var innerst inne en folksångare. Han kunde lika gärna läsa Nya Testamentet som att sjunga om historiska händelser som på Wounded Knee eller om Ira Hayes. Eller om Guds vrede. (The Man Comes Around) Johnny Cash var både mörkrets och hoppets store artist. En sann artist av högsta klass.

Bästa sånger: ”Straight A’s In Love”, ”Big River”, ”The Man Comes Around”.

Jerrys 60 favoritartister/grupper genom tiderna:

2. Johnny Cash.

3. Little Richard.

4. Elvis Presley.

5. Buddy Holly.

6. Creedence Clearwater Revival / John Fogerty.

7. Fats Domino.

8. Emmylou Harris.

9. Lady Gaga.

10. Chuck Berry.

11. Eddie Cochran.

12. Ricky Nelson.

13. Bob Dylan.

14. The Rolling Stones.

15. The Beatles.

16. Wanda Jackson.

17. Dolly Parton.

18. The Beach Boys.

19. Alice Cooper.

20. Frank Sinatra.

21. Albert Ammons.

22. The Big Bopper.

23. Demented Are Go.

24. Bruce Springsteen.

25. AC/DC.

26. Roxette.

27. Eddie Meduza.

28. Michael Jackson.

29. Tina Turner.

30. Queen.

31. Led Zeppelin.

32. Alison Krauss.

33. Bon Jovi.

34. Metallica.

35. Dave Edmunds.

36. George Jones.

37. David Bowie.

38. Batmobile.

39. Kenny Loggins.

40. Matchbox.

41. MAD SIN.

42. Ritchie Valens.

43. Eminem.

44. The Offspring.

45. Bonnie Tyler.

46. Aerosmith.

47. Beyoncé.

48. Foo Fighters.

49. Kylie Minogue.

50. Taylor Swift.

51. Carl Perkins.

52. ABBA.

53. Shakin’ Stevens.

54. The Coasters.

55. Nirvana.

56. The Shadows.

57. Jimmie Rodgers.

58. Johnny Burnette.

59. Halestorm.

60. Hasil Adkins.

Jerrys 60 favoritartister genom tiderna. Plats 6: Creedence Clearwater Revival / John Fogerty.

creedencePlats 6: Creedence Clearwater Revival / John Fogerty.

I tonåren upptäckte jag Creedence Clearwater Revivals musik. Jag fastnade direkt för den simpla men riktigt effektiva 1960-talsrocken. Det som är riktigt bra med Creedence är att deras musik är så jordnära, så bluesig, med en touch av rockabilly. Men ändå så är det 1960-talsmusik. Jag som enbart lyssnat på 1950-talsmusik, tycker faktiskt att Creedence Clearwater Revival är väldigt viktiga för min musikutforskning. Utan dom, hade jag inte upptäckt The Beatles eller The Rolling Stones. Eller ens modern musik. Så visst är de betydelsefulla, och bra. Nu har jag placerat deras sångare John Fogerty på samma plats, men jag har en bra anledning för det. För John Fogerty har haft en minst sagt lika bra solokarriär som han hade med Creedence. John skrev alla sångerna och han var bandets frontfigur. Tom Fogerty, Stu Cook och Doug Clifford var alla tre viktiga för Creedence, men de har inte haft så framgångsrika solokarriärer som John.  John Fogerty är en otrolig artist med en så skarp sångröst, som endast Little Richard kan konkurrera med. Grym gitarrist är John dessutom. Jag anser att John Fogertys och Creedence Clearwater Revivals träskrock vara något av det bästa som någonsin funnits.

Creedence Clearwater Revivals bästa sånger: ”Fortunate Son”, ”Keep On Chooglin”, ”Who’ll Stop The Rain?”

John Fogertys bästa sånger: ”Southern Streamline”, ”Rockin’ All Over The World”, ”Don’t You Wish It Was True”.

Jerrys 60 favoritartister/grupper genom tiderna:

6. Creedence Clearwater Revival / John Fogerty.

7. Fats Domino.

8. Emmylou Harris.

9. Lady Gaga.

10. Chuck Berry.

11. Eddie Cochran.

12. Ricky Nelson.

13. Bob Dylan.

14. The Rolling Stones.

15. The Beatles.

16. Wanda Jackson.

17. Dolly Parton.

18. The Beach Boys.

19. Alice Cooper.

20. Frank Sinatra.

21. Albert Ammons.

22. The Big Bopper.

23. Demented Are Go.

24. Bruce Springsteen.

25. AC/DC.

26. Roxette.

27. Eddie Meduza.

28. Michael Jackson.

29. Tina Turner.

30. Queen.

31. Led Zeppelin.

32. Alison Krauss.

33. Bon Jovi.

34. Metallica.

35. Dave Edmunds.

36. George Jones.

37. David Bowie.

38. Batmobile.

39. Kenny Loggins.

40. Matchbox.

41. MAD SIN.

42. Ritchie Valens.

43. Eminem.

44. The Offspring.

45. Bonnie Tyler.

46. Aerosmith.

47. Beyoncé.

48. Foo Fighters.

49. Kylie Minogue.

50. Taylor Swift.

51. Carl Perkins.

52. ABBA.

53. Shakin’ Stevens.

54. The Coasters.

55. Nirvana.

56. The Shadows.

57. Jimmie Rodgers.

58. Johnny Burnette.

59. Halestorm.

60. Hasil Adkins.

Jerrys 60 favoritartister genom tiderna. Plats 11: Eddie Cochran.

eddie cochran3Plats 11: Eddie Cochran.

Eddie Cochran var en rågrym rockartist. Han var rock ‘n’ roll. Han var rockabilly. Han var lite hillbilly. Faktum är att han faktiskt var punkare innan punken kom. (Han var en inspiration till många punkgrupper i England) Eddie Cochrans musik var så tuff att man undrar om det egentligen var rock han spelade. Jag tror att han faktiskt var före sin tid, precis som Buddy Holly var. En enastående sångare med aggressiv sångröst och ett helskönt gitarrspel gjorde Eddie Cochran till en unik artist. Den svarta tid då en del rockstjärnor dog, drog med sig Eddie Cochran till rockhimmelen alldeles för tidigt. Men han kommer alltid vara en av de sanna rockhjältarna.

Bästa sånger: ”Twenty Flight Rock”, ”Skinny Jim”, ”C’Mon Everybody”.

Jerrys 60 favoritartister/grupper genom tiderna:

11. Eddie Cochran.

12. Ricky Nelson.

13. Bob Dylan.

14. The Rolling Stones.

15. The Beatles.

16. Wanda Jackson.

17. Dolly Parton.

18. The Beach Boys.

19. Alice Cooper.

20. Frank Sinatra.

21. Albert Ammons.

22. The Big Bopper.

23. Demented Are Go.

24. Bruce Springsteen.

25. AC/DC.

26. Roxette.

27. Eddie Meduza.

28. Michael Jackson.

29. Tina Turner.

30. Queen.

31. Led Zeppelin.

32. Alison Krauss.

33. Bon Jovi.

34. Metallica.

35. Dave Edmunds.

36. George Jones.

37. David Bowie.

38. Batmobile.

39. Kenny Loggins.

40. Matchbox.

41. MAD SIN.

42. Ritchie Valens.

43. Eminem.

44. The Offspring.

45. Bonnie Tyler.

46. Aerosmith.

47. Beyoncé.

48. Foo Fighters.

49. Kylie Minogue.

50. Taylor Swift.

51. Carl Perkins.

52. ABBA.

53. Shakin’ Stevens.

54. The Coasters.

55. Nirvana.

56. The Shadows.

57. Jimmie Rodgers.

58. Johnny Burnette.

59. Halestorm.

60. Hasil Adkins.

Jerrys 60 favoritartister genom tiderna. Plats 16: Wanda Jackson.

Wanda-JacksonPlats 16: Wanda Jackson.

Wanda Jackson har haft en utforskande resa under sin karriär. Drottningen av rock ‘n’ roll och rockabilly var ”wild and crazy” och hon lirade riktigt rivig rock. Hennes lätt hesa men ändå skarpa sångröst var helt rätt för dessa musikstilar. Det fanns också en del hillbilly och honky tonk i en del av hennes låtar. Men Wanda Jackson var också en enastående och underskattad countryartist, och hon sadlade om till just country efter att den riviga rockabillyn lagt sig under 1960-talet. Oavsett man hör henne sjunga covers av Ernest Tubb, Simon & Garfunkel eller The Spencer Davis Group, (vilket hon var bra på) så är det ändå en fartfylld rockabillysång från 1950-talet som jag alltid kommer att förknippa med Wanda Jackson. Den rösten var helt enkelt oemotståndlig.

Bästa sånger: ”I Gotta Know”, ”Fujiyama Mama”, ”Tweedlee Dee”.

Jerrys 60 favoritartister/grupper genom tiderna:

16. Wanda Jackson.

17. Dolly Parton.

18. The Beach Boys.

19. Alice Cooper.

20. Frank Sinatra.

21. Albert Ammons.

22. The Big Bopper.

23. Demented Are Go.

24. Bruce Springsteen.

25. AC/DC.

26. Roxette.

27. Eddie Meduza.

28. Michael Jackson.

29. Tina Turner.

30. Queen.

31. Led Zeppelin.

32. Alison Krauss.

33. Bon Jovi.

34. Metallica.

35. Dave Edmunds.

36. George Jones.

37. David Bowie.

38. Batmobile.

39. Kenny Loggins.

40. Matchbox.

41. MAD SIN.

42. Ritchie Valens.

43. Eminem.

44. The Offspring.

45. Bonnie Tyler.

46. Aerosmith.

47. Beyoncé.

48. Foo Fighters.

49. Kylie Minogue.

50. Taylor Swift.

51. Carl Perkins.

52. ABBA.

53. Shakin’ Stevens.

54. The Coasters.

55. Nirvana.

56. The Shadows.

57. Jimmie Rodgers.

58. Johnny Burnette.

59. Halestorm.

60. Hasil Adkins.

Jerrys 60 favoritartister genom tiderna. Plats 40: Matchbox.

Matchbox (2)Plats 40: Matchbox.

Tro det eller ej, men rockabillyn har faktiskt utvecklats under åren. Men grundkärnan finns alltid intankt. En av de som fattat galoppen är Matchbox, och med sin medryckande och lättsamma rockabilly gör dom väldigt lätt att tycka om. Deras ”Rockabilly Rebel” är väldigt känd inom den moderna rockabillyns uppväxt.

Bästa låtar: ”Wash Machine Boogie”, ”Rockabilly Rebel”, ”Midnight Dynamos”.

Jerrys 60 favoritartister/grupper genom tiderna:

40. Matchbox.

41. MAD SIN.

42. Ritchie Valens.

43. Eminem.

44. The Offspring.

45. Bonnie Tyler.

46. Aerosmith.

47. Beyoncé.

48. Foo Fighters.

49. Kylie Minogue.

50. Taylor Swift.

51. Carl Perkins.

52. ABBA.

53. Shakin’ Stevens.

54. The Coasters.

55. Nirvana.

56. The Shadows.

57. Jimmie Rodgers.

58. Johnny Burnette.

59. Halestorm.

60. Hasil Adkins.

Jerrys 60 favoritartister genom tiderna. Plats 51: Carl Perkins.

CarlPerkins-1Plats 51: Carl Perkins.

Carl Perkins spelade tvättäkta tvättäkta rockabilly. Faktum är att den gamle Sun Records-ikonen var en gudfäderna bakom denna ikoniska musikstil och han skrev några av de mest kända låtarna inom genren. Kom igen, hur många har inte hört ”Blue Suede Shoes”? Ni har säkert hört den av någon annan artist – Elvis Presley till exempel. Men Carl Perkins hade lite hillbilly och en stänk av honky tonk i sin rockabillymusik. Det gjorde honom till en unik artist inom genren. Därför var han alldeles lysande.

Bästa sånger. ”Matchbox”, ”Blue Suede Shoes”, ”Honey Don’t”.

Jerrys 60 favoritartister/grupper genom tiderna:

51. Carl Perkins.

52. ABBA.

53. Shakin’ Stevens.

54. The Coasters.

55. Nirvana.

56. The Shadows.

57. Jimmie Rodgers.

58. Johnny Burnette.

59. Halestorm.

60. Hasil Adkins.

Jerrys 60 favoritartister genom tiderna. Plats 58: Johnny Burnette.

johnny-burnette-rockabilly-beyond-2cdPlats 58: Johnny Burnette.

Johnny Burnette var en tvåsidig artist. Han var utsedd av många fans till ”rockabillykungen” eftersom hans rockabilly var wild and crazy. Det var en sorts rockabilly som var äkta och banbrytande. Men Johnny Burnette var också en bra balladsångare i stil med Bobby Darin. Han dog alldeles för tidigt(1964), men hans musik är än idag full av liv och medryckande.

Bästa sånger: ”Lonesome Train”, ”The Train Keep-A-Rollin'”, ”Honey Hush”.

Jerrys 60 favoritartister/grupper genom tiderna:

58. Johnny Burnette.

59. Halestorm.

60. Hasil Adkins.