Ni har väl hört begreppet ”en nagel i ögat”? Deadpool är en nagel i brunögat hos superhjältegenren.
Men nu tar vi det här ifrån början.
Vem är Deadpool egentligen?
Filmen handlar om en riktigt uppkäftig legosoldat vid namn Wade Wilson och om hur han blev den ikoniske antihjälten Deadpool. Till de som kan sin Deadpool-historia, vet att Wade drabbas av svår cancer men erbjuds en väg ut ur sin mardröm.
Han genomgår en fysisk krävande behandling som går snett, men han får superkrafter likt de som Wolverine i X-Men har. Det vill säga snabbläkande krafter. Men tyvärr har detta ett dyrt pris, för Wades nya möjligheter har också gjort honom skitful och skrämmer alla i hans väg. Det suger, för han har ju träffat sitt livs kärlek.
Precis som Deadpool säger i filmen, så är detta inte en superhjältefilm. Utan en kärlekshistoria. Romantik av det hårdare slaget måste jag säga.
Det här är en riktig actionfylld krutdurk och det är visserligen en sorts superhjältefilm ändå på ett sätt. Med en antihjälte med ett rejält vulgärt ordförråd där ord som kuk, fitta, pung och rövhål används ganska flitigt. Så nej, det här är inte en vanlig Marvel-film. Våldet i Deadpool sticker också ut, för det här är ganska brutalt för att komma ifrån en Marvel-film. Blodet sprutar ut från alla håll, så jag tror inte att yngre barn ska se den här filmen. Fan, till och med 15-årsgräns är ett gränsfall för lågt. Deadpool svär så fruktansvärt mycket att man undrar om unga tonårspojkar ska se den här filmen? Hmm.
Deadpool är precis lika rolig som han ser ut. Räkna med att skratta i biofåtöljen flera gånger.
Superhjältefilmer är rätt linjära och brukar ha en regelrak story, men inte Deadpool. Det är nästan som ett samlag, det går fram och tillbaks i handlingen. Okej, det var en väldigt konstig beskrivning, men eftersom Deadpool är väldigt vulgär så därför behåller jag den beskrivningen. Det är lite Tarantino när det gäller berättandet faktiskt. Och intressant nog, fungerar det bra. Man bjuds på action mellan bakgrundstoryn. Effektiv och skitrolig action.
Nu till Deadpools viktigaste ingrediens: Humorn.
Storyn är ganska simpel och rätt så klichéartad men det tror jag att filmskaparna vet om. Därför har de lagt upp de tunga kanonerna i dess roligheter. Här har de lyckats fullständigt.
Ryan Reynolds gör storstilad comeback efter sin orättvist behandlade Wade Wilson i X-Men Origins: Wolverine. Här är han den person och antihjälte som man skall komma att älska. Käften går på Reynolds likt en trimmad AK-47:a. Skämten är sjuka och det anspelas en del på sex men det är med glimten i ögat. Jag älskar när Deadpool driver med superhjältegenren, särskilt med Reynolds urusla Green Lantern och även X-Men.
På tal om X-Men, så är ju Deadpool i samma universum som den legendariska organisationen. Därför finns det två gästinhopp av X-Men: Muskulösa Colossus och atomexplosionen Negasonic Teenage Warhead. Vilket asgrymt namn Negasonic har förresten, vilket geni kom på detta?
Deadpool är inte en film man ska ta på allvar utan man ska bara koppla av och ha kul. För kul har man. Deadpool är så otroligt rolig och för mig är Ryan Reynolds lika ikonisk som den knäppe antihjälten – precis som Robert Downey Jr är i rollen som Tony Stark. En uppföljare har redan fått grönt ljus och räkna med fler sjukheter ifrån den här bisarra seriefiguren.
Tre plus:
1. Ryan Reynolds är perfekt som Deadpool. Han ger den svärande fanskapet liv och karaktär.
2. Galet underhållande och rolig från början till slut.
3. Den hoppande storyn ger faktiskt Deadpool lite djup.
Tre minus:
1. Eftersom det är väldigt vulgära svordomar och brutalt våld rekommenderar jag inte Deadpool för barn. Det här är inte en vanlig superhjältefilm. På gott och ont.
2. Trots de träffsäkra skämten och hoppandet i storyn så är ändå filmen rätt klichéartad.
3. Deadpool är lite kortare än vad jag trodde.
Att Deadpool är i samma universum som X-Men märks tydligt när den här filmen gästas av två X-Men: Negasonic Teenage Warhead och Colossus.
Slutsats:
Vad ska man säga? Deadpool är en unik superhjältefilm som ändå inte är en sån film. Nej, det är en så kallad one man show. Men vilken show Deadpool bjuder på. Ryan Reynolds är i högform som den helgalne Wade Wilson och hans alter ego med den särklass fulaste käften bland alla superhjältar. Det var länge sedan jag verkligen skrattade och blev så underhållen av en film som jag blev efter att ha kollat klart på Deadpool. Det är sjukt, skitigt, brutalt och idiotiskt. Men jag älskar det!
Betyg: En stark fyra av fem.
Man Of Svensätra - en gamertecknare med hjärtat på rätt ställe 