Teckning: Omslaget till Bloodborne. (Polychromos)

Inför det kommande storspelet Bloodborne, så blev jag riktigt sugen på att teckna en fanart av spelets omslag för att den är så grymt snygg.

Jag hade köpt beigefärgat papper och funderade på att jag skulle testa att teckna Bloodborne-teckningen på ett sånt papper. Varför? Jo, för att jag ville lyfta fram de vita färgerna i rockens veck.

Skuggningen var riktigt skoj att få till för att det var ett bra papper att blanda mörkare färger med de ljusa. Veck i kläder är väldigt svåra att få till så jag blev mer än nöjd efter att ha avslutat det sista ifyllningen.

Det gick åt flera nyanser av grått (nu syftar jag inte på en snuskfilmsuccé) på grund av att rocken är brungrå.

Beige papper är för mig en succé. Äntligen kan jag få till vita nivåer som jag vill. Fast jag undrar om det skulle fungera ännu bättre med Prismacolor-pennor?

Teckning: Mega Man 3. (polychromos)

Det har blivit ett par porträtt de senaste teckningarna jag tecknat, så jag blev väldigt sugen på att teckna något spelbaserat motiv. Gärna något riktigt nostalgiskt. Och vad är mer nostalgiskt än Mega Man?

Det är inte första gången jag tecknar Mega Man och troligtvis inte den sista heller. Det här är ett fanbaserat motiv av omslaget till ett av mina favoritspel, Mega Man 3.

Jag bytte till en mer välbekant metod jag kört tidigare innan jag enbart använde Polychromos-pennorna. Först ritade jag upp linjer med blyerts och sen fyllde jag i linjerna med tusch. Sen färglade jag med Polychromos. Jag började med Mega Man och Rush, sen de åtta Robot Masters huvuden, sen Dr. Wily, sen Proto Man till vänster om hunden Rush och avslutningsvis Mega Man 3-logotypen.

Det svåraste med bilden var att få till rätt vinkel på de åtta Robot Masters huvuden. Vinkeln blev lite sludig (konstig på nordvärmländska) men annars tycker jag att huvudena blev bra. Dr Wily var också en utmaning eftersom det blev en hel del skuggningar. Värst var håret, för jag fick inte till de vita linjerna som jag ville. Det är svårt att rita vita streck på redan målat papper av Polychromos. Inte ens vit gelpenna fungerade.

Till sist blev bilden riktigt klassisk och jag är väldigt nöjd med den. Hoppas att ni gillar min Mega Man 3-fanart.

(Förresten, kan ni namnen på alla åtta Robot Masters? Gärna i rätt ordning från vänster till höger.)

Teckning: The Evil Within-omslaget. (Polychromos)

Det kommande skräckspelet The Evil Within är något jag är verkligen intresserad av. Jag fastnade väldigt mycket för dess barbariska omslag, där mannen ovan vars ansikte sitter fast i sylvass taggtråd. Det var ett sant nöje att göra en fanart av detta omslag och det blev en del skuggning med mina Polychromospennor. En hel del.

Jag märkte att det svarta bleker efter ett tag, så jag la på lager efter lager efter lager – ja ni fattar. Jag tyckte det var riktigt kul att skugga i olika nyanser i hans ansikte, för jag fick faktiskt jämn skuggning. Särskilt vid näsan och ögat. Men håret var inte värst enkelt att göra. Jag är fortfarande ovan med Polychromos och glömmer bort att det smetar ut sig, så jag fick sudda en hel del. Sedan måste jag träna på att teckna öron. Den blev inte alls som jag tänkt mig. Synd, för jag gillar den här teckningen mycket annars och hade skitkul med den. Men jag hoppas ni gillar den.

Några Polychromosteckningar som jag glömt att uppdatera.

Jag har ritat en hel del på sistone och delat med mig på Facebook och Instagram, men totalt glömt bort att visa dom här på bloggen. Men jag ska i det här inlägget visa upp några teckningar och berätta en del om dom.

”Wolf”.

Jag ritade en varg kort efter Ada Wong-teckningen och tyckte det var rätt svårt att få till hårstråna i pälsen på vargen. Men jag tyckte det var spännande att teckna detta djur.

Ted Gärdestad.

Ted Gärdestad är en av Sveriges största artister genom tiderna, och jag förknippar honom med sommar. Länge har jag velat teckna av denna legend, och jag tog möjligheten efter varg-teckningen. Jag är väldigt nöjd med det här porträttet på Ted.

Ricky Nelson.

Ricky Nelson var liksom Elvis Presley väldigt stilig och hade en fantastisk sångröst. Men Ricky var något mer sansad och inte så vild som Elvis var, det är det som gör denne flickidol så unik. Jag hade väldigt kul när jag tecknade av Rickys porträtt, men det svåraste var håret.

Samus Aran från Metroid Fusion.

Egentligen borde den här bilden ha ett eget inlägg för jag blev klar med Metroid Fusion-fanarten idag. Men jag ville ta med denna så att jag inte skulle glömma bort något. Jag känner mig mer och mer bekväm med Polychromospennorna och jag har lärt mig att man ska fylla i färgerna varsamt. Det ger en finare och jämnare färgbalans och skuggningarna blir fina. Jag är väldigt nöjd med Samus pose och jag diggar hennes Fusion Suit. Men jag hade inte lyckats göra den här bilden för tre år sedan. Eller ens för ett år sedan. Det här handlar om träning och målmedvetenhet.

 

Jag har lärt mig så mycket med Polychromospennorna och jag rekommenderar dessa för er som älskar att teckna! Ni kommer inte att bli besvikna. Nu har jag uppdaterat läget och nu kan jag fortsätta blicka framåt. Just nu tecknar jag omslaget till The Evil Within.

Teckning (Polychromos): Super Mario 3D World-hjältarna.

Det händer då och då att jag får pyssla lite med detaljer och med flera personligheter. Ta Tales Of Xillia-hjältarna som ett exempel. Det var så mycket detaljer i den bilden. Men jag älskar detaljer.
Den här gången är det dags för andra, men mer bekanta hjältar. Det är den kända kvartetten hjältar från Super Mario 3D World.

Jag har än en gång använt Polychromospennor. Men nu har jag testat att teckna på ett papper jag inte testat förut, nämligen Canson-papper i A3-storlek.
Varje gång jag tecknat något så drar jag lärdom från den föregående teckningen. I denna bild fick jag sätta mina skuggningar, färgnivåer och tålamod på prov. Jag fick verkligen ta tag i stort sett varje del av varje karaktär för att ge honom/henne liv.
Först började jag med Peach. Hennes hår och klänning fick riktig djup tack vare mitt tålamod. Marios blå hängselbyxor var väldigt svåra att få till färgnivåerna. Det fick jag lära mig när jag tecknade Liara från Mass Effect för några år sen. Luigi blev den luriga eftersom jag ville inte att teckningen skulle ta slut på plats. Hans huvudform är annorlunda än Marios. Toad gick rätt fort att få till men hur skulle jag få till fartlinjerna? Jo, med linjal och försiktiga drag. Molnet blev sisådär, jag får träna mer på moln.

Jag kunde äntligen använda mig av vit färg för att få till skinande effekter. Just Canson är skitbra att rita på. Det är lättsuddat och rätt kraftigt.

Jag gav mig själv ett stort ”yes!” När jag blev klar runt tolvslaget inatt. Jag delade med mig utvecklingen på Instagram och fick riktig god respons! Jag är väldigt stolt över den här teckningen. Verkligen. Det är en av mina personliga favoriter. Hoppas du gillar den!

Teckningar (Polychromos): Lzzy Hale från Halestorm och Ada Wong från Resident Evil.

Ibland brukar jag skriva om flera teckningar jag gjort i ett endaste inlägg. Det här inlägget är ett sådant, eftersom jag glömt att nämna den jag blev klar med för ett par veckor sen. Jag blev klar med ytterligare en teckning idag. Just det här inlägget handlar om två teckningar alltså. Två färgstarka damer.

Först ut är ett porträtt av Halestorms sångerska Lzzy Hale.

Lzzy är en sångerska med en kraftig, aggressiv sångröst. Hennes röst är Halestorms starkaste kort, och är helt fantastisk. Att teckna henne var minst lika utmanande som Gandalf för det blev många linjer i hennes hår. Volym, färgnyanser och ljussättning. En svår balans liksom. Jag är övertygad att jag har fel sorts ritpapper för Polychromospennorna för färgerna blev flammiga. Särskilt svart. Vanligtvis brukar jag dra linjer med tuschpennor men det undvek jag i detta fall, likt Gandalf. För jag tror Lzzy skulle se konstig ut då. Jag gillar att hålla på med olika ljusnivåer, särskilt i ansikten. Lzzy Hale var inget undantag och jag hade trevligt när jag tecknade henne. Synd på flammigheten bara.

Här är en musikvideo på Loves Bites (So Do I) med de asgrymma Halestorm och deras sångerska Lzzy Hale.

Nästa bild är Resident Evils omtyckta antihjältinna Ada Wong.

Denna fanart är baserad på Adas roll från Resident Evil 6. Jag gillar henne för att man får intrycket av att hon är en god person, men hon har egna mål. Även här använde jag Polychromos, och tog försiktigt steg för steg. Ansiktet och hår först. Det var svårt att få till Adas drag men det gick bra. Här använde jag svarta tuschpennor för linjerna eftersom jag tyckte de skulle passa här. Adas röda jacka var svår på grund av alla veck och hennes byst. Men armborsten var svårare. Jag tror det blev lite fel på proportionerna. Däremot älskar jag att pilla med detaljer. Jag kombinerade färgläggningen med Polychromos och tusch. Det passade bra på armborsten. Till sist blev det Adas skinnbyxor. Jag tror inte de blev mörka nog, för jag tror det berodde på pappret. Men lite suddningar stärkte glansen i lädret.

Klippet nedan innehåller spoilers om Resident Evil 6. Har du inte spelat spelet och inte vill veta något i förväg – se inte klippet.

Jag blev nöjd med både Lzzy och Ada. Två tuffa kvinnor från två olika världar. Hoppas ni gillar bägge bilderna.

Sätrapôjks adventskalender 2013 – Lucka 10: Galamoth.

Har ni bakat lussekatter? Läst på om Alfred Nobel? Bra, för idag är det Nobeldagen.
Tillbaks till dagens lucka: Dagens spelboss är den enorme Galamoth från Castlevania: Symphony Of The Night.

Galamoth har fått på sig en strut så att han liknar en stjärngosse. Hans rustning är rätt detaljerad, jag tyckte om att pilla på detaljerna. Istället för en spira har jag ritat dit en stjärnstav som han skjuter sina elblixtar med. Naturligtvis har jag hamnat i skottlinjen. Galamoth blev lite mindre än vad jag föreställde mig men jag är nöjd ändå med bilden.
Hoppas ni gillar bilden.

Imorgon är det dags för Nova Dragon från mästerverket Final Fantasy IX.

Sätrapôjks adventskalender 2013 – Lucka 8: Pyramid Head.

Oj då, har det redan gått en vecka? Idag är det 2:a advent, och nu har både snön och kylan inträffat. (Jag hade -15 grader inatt)
Brr.
Dagens spelboss är den läskige kufen från Silent Hill 2: Pyramid Head.

Att jag springer ifrån Pyramid Head och de deformerade sjuksköterskorna är inte så konstigt. Läbbigare karaktärer får man leta efter. Jag gillade att skugga och lägga till nyanser på skurkarna. Likt på bilden av Bowser på 1:a advent, håller de två sjuksköterskorna i ett var sitt stearinljus eftersom det är 2:a advent. Hoppas ni gillar denna.

Imorgon ska jag teckna en klassisk spelboss: Ganon. Han finns med i de flesta Legend Of Zelda-spelen, men jag ska teckna A Link To The Past-versionen. Missa inte det!

Teckning (Polychromos) : Bahamut från Final Fantasy.

Hej! Nu har jag tecknat lite grann igen.

Under de närmaste veckorna har jag tecknat med mina Polychromos-pennor, och den här gången är det ett nytt spelbaserat motiv.

Jag har tecknat draken Bahamut från Final Fantasy-serien. Jag har alltid gillat den här mäktiga draken för hans enorma närvaro och styrka.

Huvudet börja titta fram.

Jag fann ett fotografi på honom på Google, som jag ville rita av för den var så snygg. Jag är inte så van med Polychromos-pennorna än så jag övar lite grann.

Utmaningen med den här bilden var den mäktiga drakens stora kropp, vingar och varje linje. För att inte glömma de vita nyanserna. Jag började med huvudet och gick nedför hals, torso och armar. Det var mycket blåa nyanser på Bahamuts mäktiga kropp så jag fick pilla en hel del med blåa färger, vit färg, svart färg och lite grann med  en vit gelpenna.

Sedan började jag med överkroppen. Ni ser vilka färger jag använde.

Vingarna började få form men jisses vad för svart färg det gick åt. Nästa gång ska jag försöka använda mig av svart tusch när det gäller att fylla i stora svarta ytor.  Dessutom märkte jag att Polychromos färgar av sig lite så jag fick sudda en hel del. Röda nyanser fick jag använda i vingarna när det inte gick åt svart. Jag fortsatte sen med Bahamuts kraftiga ben och här fick jag vara försiktig med de mörkare ytorna eftersom jag ville få till glansen i hans benmuskler.

Bahamuts ben var riktigt pilliga. Jag var tvungen att vara extra försiktig.

Ibland fick jag återgå till en del av hans kropp för att förstärka nivåskillanderna för jag ville få honom så verklig som möjligt. Främst på vingarna. Det hjälpte en del med den vita gelpennan för ibland missade jag att fylla i vitt på vissa punkter. Jag älskar att skugga och med Polychromospennorna får jag till en jämnare skuggning än tidigare.

”Fly on the wings of love” – nej förresten, stryk den textraden. Bahamuts vingar ser så mäktiga ut, även om de inte är klara på detta foto.

Jag reste till GAMEX förra veckan så jag hann inte klart med bilden just då. När jag fyllde i alla färger och skuggningar kände jag att det saknades något. För hur detaljerad Bahamut var, så tyckte jag att bilden saknade fokus. Då slog det mig, varför inte dra svarta linjer med tusch? Jag beslutade att ta den här chansningen och då blev Bahamut riktigt detaljerad. Jag kände mig riktigt nöjd för det här var en riktig best. Men samtidigt älskar jag att pilla med detaljer. Ni kan se det färdiga resultatet nedan.

Bahamut är en mäktig varelse och jag har alltid velat teckna honom. Nu tog jag möjligheten och gjorde något åt det, det är jag riktigt glad för.

Hoppas ni gillar bilden!

Bahamut: King Of Dragons.

Teckning: Bayonetta 2.

För två år sedan började jag teckna för första gången på tio år, och en av de första bilderna var en fanart av Bayonetta.

Nu, två år senare, har jag gjort en andra fanart av den fräcka häxan. Denna gång ifrån Wii U-spelet Bayonetta 2.

Jag gillar hennes pose i den här bilden. Bayonetta verkar så flexibel här. Jag tyckte mycket om att hålla på med detaljerna i den här teckningen, som hennes pistoler och hennes latex(?)dräkt. Jag älskar att pilla med småsaker. Svårast att göra vara molnen och hennes hållning.
Jag är riktigt nöjd med denna, och den här teckningen är en klar förbättring jämfört med den första Bayonetta-bilden jag gjort för två år sen.
Hoppas ni gillar bilden.