Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 9: Mega Man 2.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

15. Super Mario Bros 3.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 12: Metal Gear Solid.

Spionage och smygande har jag gjort förut i tidigare Metal Gear-spel, som i NES-versionen av Metal Gear och ”låtsasuppföljaren” Snake’s Revenge. Men när Hideo Kojima tog det spännande konceptet till Playstation och släppte ut ett av allra viktigaste spelen i historien; Metal Gear Solid, så skulle det bli något unikt. Jag som gillade originalspelet (tja, NES-spelet var inte det riktiga originalet, men ändå) kände lätt igen Big Boss, Gray Fox och Outer Haven. I det här spelet så får man åter ta sig an rollen som Solid Snake, som är på uppdrag i Alaska. Närmare bestämt i en fjärrstyrd ö som kallas för Shadow Moses Island. Hos den ön ska Solid Snake försöka stoppa den farlige Liquid Snake och hans legosoldater i Foxhound – som Solid Snake tidigare var en medlem i. Om man kollar noga, så har varje medlem i Foxhound namn efter ett djur. Metal Gear Solid är helvetes spännande och väldigt stämningsfullt. Om Solid Snake vill så kan han skjuta soldater men det bästa är att undvika bråk i överhuvudtaget – precis som i originalet. Men här kan soldater höra ljud som lockar dit dom där ljudet kommer ifrån. De kan även se fotavtryck i snön där Solid Snake har gått utomhus. Konamis superspel är så storslaget och Hideo Kojima har tänkt på precis allt i det här episka mästerverket. Solid Snake själv är en ärrad men stenhård soldat som man inte vill jävlas med. David Hayters whiskyröst är helt perfekt för Solid Snake. Spelets story är riktigt komplex men det är helt fascinerande att hänga med. Kojima är duktig på historia, och visar gärna upp det som har hänt bättre än någon annan historielärare i skolan. Det är väldigt mycket dialog och filmsekvenser i Metal Gear Solid, och alla röstskådespelare gör spelkaraktärerna så trovärdiga. Det är intressant att höra Solid Snake prata med sina kollegor via Codec. Sen är Kojima en jävel på dramatik. Bossarna är rena exempel på detta. Striden i fryskammaren där Vulcan Raven väntar på en med sin gigantiska minigun. Sniper Wolfs fruktansvärda tålamod och pricksäkerhet gör henne till en dödlig motståndare i två tillfällen. Men jag tror att det är Psycho Mantis psykologiska terror som tar hem priset. Han känner av ens ”själ” och säger att man har spelat Castlevania – Symphony Of The Night eller hur många gånger man har sparat spelet. Sen börjar fighten och det går inte att knocka honom – om man inte byter kontrollport. Vilket genidrag av Kojima. Den dramatik som uppstår varje gång man dör i spelet, hörs när en vän ropar ”Snaaaaake!!” är intensivt. Egentligen är inte Metal Gear Solid ett så värst stort spel men dess dynamik och dramatik gör det så otroligt spännande. James Bond kan slänga sig i väggen. Solid Snake är den främste spionagenten av dem alla. Metal Gear Solid är beviset på detta.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

12. Metal Gear Solid.

13. Tetris.

14. Super Mario RPG.

16. Donkey Kong Country.

17. Boulder Dash-spelen.

18. Super Mario Kart.

19. Legend Of Zelda – Majora’s Mask.

20. Harvest Moon – Friends Of Mineral Town.

21. Super Mario World 2 – Yoshi’s Island.

22. Resident Evil 2.

23. Castlevania II – Simon’s Quest.

24. Paper Mario – The Thousand Year Door.

25. The Last Of Us.

26. Mega Man 3.

27. Bloodborne.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 26: Mega Man 3.

Efter att ha spelat Mega Man 2, så ville jag bara ha mer – och ett av de mest efterlängtade spelen i mitt liv var utan tvekan Mega Man 3. När jag fick spelet så startade jag igång det direkt. De åtta nya Robot Masters var precis som de föregående väldigt balla. Vilka namn de hade. Gemini Man. Snake Man. Hard Man. Shadow Man. Magnet Man. Needle Man. Spark Man. Top Man. Jag märkte redan att Capcom har gjort det här spelet lite mer annorlunda än tidigare. Mega Man kunde klättra i stegar snabbare. Ljudeffekterna när han hoppade och sköt var annorlunda. Visserligen gillade jag skjutljudet bättre i de två första spelen men det är bara en bagatell. Här introducerades hunden Rush, som sedan dess blivit Mega Mans trogne vän i striderna mot Dr. Wily och hans robotstyrkor. Det är underbart att åka med Rush Jet, som är en vidareutveckling av raketsläden som var med i Mega Man 2. Mega Man kunde glida under trånga passager och det var en cool nyhet. Mega Man 3 var den första trilogins största spel och också väldigt utmanande – fast inte lika svårt som i första Mega Man. Det är tack vare lösenordssystemet. Men ändå, Mega Man 3 är tufft. Att klura ut vilka Robot Masters man skulle dänga först var inte alls lätt. Idag kan jag det utan problem, men på den tiden när Mega Man 3 var färskt så var det en mardröm att möta Gemini Man, Needle Man och Snake Man med endast Mega Mans klassiska skjutvapen. När de åtta Robot Masters var besegrade så kommer ett av Capcoms mest geniala drag någonsin. Fyra av banorna kom tillbaks men de var svårare än någonsin. Spark Mans, Needle Mans, Gemini Mans och Shadow Mans banor blev tuffare och dessutom fanns det två bossar i varje bana. Men vilka var då dessa bossar? De kallas för Doc Robots, och de liknade gigantiska Terminatorskrothögar. De fick sig egenskaper av åtta bekanta karaktärer. Robot Masters från Mega Man 2. Givetvis var de svårare och tuffare än originalen – Quick Mans version är rena rama mardrömmen. Sen kunde man ta sig an Dr. Wilys slott, just efter en liten strid mot Break Man, som är en kopia av Proto Man, som är Mega Mans bror. Jag älskar det där visselljudet innan Proto Man kommer. Ljudet i Mega Man 3 är magnifikt, och musiken ska jag inte glömma. Technomusiken i Spark Mans bana är helgrym, den fräna melodin i Snake Mans bana är ännu bättre. Min personliga favorit är ändå Top Man-banans musik som har ett härligt sväng. Mega Man 3 skulle för min del ha varit en värdig avslutning av en mästerlig trilogi – men självklart kom det fler spel. Och tur är väl det. Annars har vi inte fått se spel som Mega Man X eller Mega Man 9. Men en sak är säkert. Inget går emot med att spöa Gemini Man eller Snake Man i en fantastisk tredje del med en älskad hjälte.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

26. Mega Man 3.

27. Bloodborne.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 27: Bloodborne.

Efter att ha blivit överraskad av Dark Souls II, så kände en del av mig att jag ville ha mer. Sen slog From Software till med att visa upp deras kommande storspel till Playstation 4: Bloodborne. Det här verkade vara så brutalt spännande och peppen steg hela tiden. Bloodborne är ett stentufft och mörkt spel som påminner en del om Dark Souls II när det gäller utmaningen – som är riktigt hög – men det finns vissa tydliga skillnader. Man använder inte sig av magi utan man kan använda skjutvapen för att paralysera fienderna innan man kör en ett svärd i deras tarmar. En annan sak som är väldigt märkbar är att tempot är otroligt mycket högre och striderna är intensivare. I rollen som en jägare som ska jaga odjur och andra onda ting i staden med en förbannelse, Yarnham, så ska man samla på sig blodekon för att kunna gå upp i nivåer och uppgradera sina vapen. Självklart har jag dött så många gånger att jag har tappat räkningen. Och jag har sagt fula ord varje gång jag har dött. Det här är riktigt svårt och man måste vara på sin vakt hela tiden. Men ändå – det är så jävla läckert och coolt. Yarnham är en skitig, vidrig stad men ändå så gotiskt vackert. Påminner starkt om 1800-talets London i tiden då Jack The Ripper härjade. Grafiken är enastående och bildhastigheten är väldigt hög. När man som jägare kommer till frizonen Jägarens Dröm så känns det som man kommit till ett sorts himmelrike med en mystisk docka som väntar på dig. Det är en fridfull plats med många gravstenar och ritualplatser. Jag trodde att From Software skulle bränna bort all krut när de gjorde Dark Souls II men i helvete heller att de gjorde det. Bloodborne är mer som en rabiessmitta i jämförelse med dess ”föregångare”. Fienderna är riktigt elaka och vill dig väldigt ont redan från spelets början. Allt från arga stadsbor med facklor och högafflar till de där äckliga varelserna som suger ditt blod med en äcklig tentakel. Bloodborne är dessutom mycket råare och blodigare än Dark Souls II. Hur många kubikliter blod spills det egentligen när man har spelat klart det här gigantiska äventyret? På tal om blodspill, så är bossarna väldigt blodtörstiga. Dessa mäktiga fighter mot de mest hänsynslösa och barbariska bossarna jag har mött i modern tid är rena rysare. Att vinna mot en boss är en seger som man innerst inne utbrister ”ja” – eller så vrålar man bara av segerns sötma. En del säger att Bloodborne är det spelet som är anledningen att man måste ha en Playstation 4. Jag är en av dom. Vill man ha ett mäktigt äventyr med så brutal svårighetsgrad och en hel del upptäckarglädje, så är definitivt Bloodborne ett spel för dig. Det är i alla fall ett spel för mig och jag längtar tills jag får köra svärdet i häcken på Darkbeast Paarl igen. Helt makalöst.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

27. Bloodborne.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 41: Metroid Prime.

Det lät som en risk när jag fick höra att Nintendo och Retro Studios skulle omvandla Metroid-serien till ett FPS-lir. Sanningen är att det här är en äkta jackpot. Metroid Prime är ett mästerligt återseende av underbara och coola Samus Aran, och för fan: Retro Studios har lyckats att förankra den där Metroid-känslan i ett nytt perspektiv. Det är ett härligt utforskaräventyr, precis som dess föregångare. Men den största skillnaden är att man får se med Samus egna ögon. Samus hamnar på Tallon IV för att leta efter den farligaste varianten av de dödliga Metroids och stoppa Zebes rymdpirater igen. Gamecubes kontroll är som gjord för det här storslagna spelet och det är jättelätt att kontrollera Samus. Vad som är överraskande är att man kan göra i stort sett allt som man kunde göra i 2D-äventyren. Till och med att rulla ihop sig till en liten boll. Samus Aran får även nya vapen som magmastrålar eller klassiska isskotten. Samus kan också scanna in fiender för att lära sig om dom och eventuellt hitta svagheter. Praktiskt! En häftig grej är när man laddar upp ett skott med Samus skjutarm och skjuter mot en vägg, och man får se hennes ögon i visirskärmens spegelbild. Effekterna är helt otroliga, man kan se vattendroppar rinna nedför visirskärmen och till och med ånga. Soundtracket är enormt bra, jag älskar menyn där man får välja sparfil och dess musik. Tallon IV är stort och man måste hitta rätt saker för att ta sig vidare i det episka äventyret. Det är grymt spännande och självklart får man möta tuffa bossar som Samus gamle nemesis Ridley. Metroid Prime är det perfekta beviset på att man inte ska döma boken efter dess omslag, och Nintendo hade funnit den bästa samarbetspartnern sedan de och Rare tackade hejdå till varann. Retro Studios var här för att stanna, och Metroid Prime är deras eldprov.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

41. Metroid Prime.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 45: Batman – Arkham Asylum.

Under tiden som tv-spel har funnits, så har det kommit några rätt okej spel med Batman. Men riktigt bra superhjältespel är väldigt sällsynta, och de spel som finns är oftast väldigt mediokra eller rent sagt skitdåliga. Men så kom spelstudion Rocksteady med ett riktigt skitbra spel med den mörke riddaren i. Batman – Arkham Asylum är ett enormt spännande actionspel med en stentuff Batman som ska stoppa den onde Jokerns planer i Arkhams mentalsjukhus för kriminella. Man smyger omkring i skuggorna (stealth) för att lurpassa på Jokerns hejdukar och det känns så äkta att verkligen vara Batman. Det här spelet är också väldigt fysiskt, och det märks i de tunga slagsmålsscenerna. Den tunga ljudeffekten när Batman ger det sista vinnande slaget i striden är så jävla cool. Arkhams mentalsjukhus är mörkt och väldigt skräckinjagande, precis som jag hade föreställt mig. Det ger spelet en enorm atmosfär. Batman kan använda sig av sina coola gadgets som fladdermusbumerangerna eller min personliga favorit: Detective Vision. Med den kan Batman se allt i röntgenvision och därmed se vart fienderna är. Batman kan också lokalisera vilka fiender som har vapen och vilka de är som pratar. Detective Vision kan också hitta gömda spår som kan lösa mysterier i mentalsjukhuset. En liten höjdpunkt är när Gåtan hackar in i Batmans kommunikationssystem och ger honom en massa gåtor och att han vill att Batman ska hitta Riddler Trophies. Röstskådespeleriet är kanon, Mark Hamill är briljant som sadistiske Jokern. Kevin Conroys mörka röst är perfekt för Batman, det får den mörka riddaren att bli mer badass. Ibland kan Batman hamna in i en av Scarecrows mardrömmar och det blir rätt skräckinjagande. Men spännande! Rocksteady är 2000-talets största överraskning och Batman – Arkham Asylum är precis det Batman-spel man hade hoppats på. Och mer därtill.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

45. Batman – Arkham Asylum.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 49: Metroid.

Det här är ett av NES mest stilrena klassiska spel. Metroid är en legendarisk resa igenom planeten Zebes, där ikoniska Samus Aran ska utplåna farliga Mother Brain och hennes anhängare. Metroid satte en standard när det gäller att utforska olika områden och hitta gömda ting i det enormt stora 8-bitsäventyret. Spelets asgrymma soundtrack håller än idag och jag är så imponerad av att ett 8-bitsljudchip kan få ur sig vackra melodier, som till exempel Kraids Lair. Eller när Samus besöker en hiss som transporterar henne till ett annat område, så spelas det en mystisk ton. (Secret Area heter melodin) När jag hör den musiken tillsammans med att se området så är det så otroligt stämningsfullt och lätt creepy. Ljudeffekterna är också läckra. Jag älskar ljudet när en blå dörr öppnar sig. De farligaste fienderna är utan tvekan Metroids, som suger ur ens energi på en kick. Ser man ett gäng med sådana så gäller det att ha frysvapnet och missilerna redo! Metroid är ett stämningsfullt spel med en av tv-spelens allra största hjältinnor. Samus är drottning i mina ögon och på tal om ögon, när hon tog av sig dräkten i sluttexterna för att avslöja att hon är en kvinna så fick jag samma känsla som när Darth Vader avslöjade för Luke Skywalker att han var Lukes far. Jag tycker fortfarande att det är coolt när Samus får tag på klotet som får henne att rulla ihop sig till en boll. Extra coolt blir när hon får tag på bomberna som får henne att hoppa upp på trånga utrymmen. Första Metroid är inte lika tekniskt avancerat som dess uppföljare, men en sak är säkert. Enkelheten är det som gör spelet så bra. Och så banbrytande.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

49. Metroid.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 54: Castlevania III – Dracula’s Curse.

Efter Castlevania II – Simon’s Quest, så beslutade Konami att gå tillbaks till den klassiska arkadstilen ifrån det första spelet. Resultatet blev det fantastiska Castlevania III – Dracula’s Curse. Grafiken, den gotiska stilen, kontrollen och de extravapen man fick ha med sig var exakt samma från originalet. I det här spelet så tog man sig an rollen som Trevor Belmont, som var en förfader till legenden Simon Belmont. Han körde precis samma stil som Simon (piskande och sånt), men här finns det en viktig skillnad som gör det här spelet så unikt. Trevor kunde förvandla sig till en annan karaktär och beroende på vilken väg man tog, så kunde man få tillgång av en av dessa tre medhjälpare: Grant, som kunde klättra på väggar och tak. Sypha, som använde sig av starka magier. Och här introducerades en annan legend; Alucard – Draculas son, som är god och vill hjälpa Trevor med att bekämpa ondskan. Alucard kan förvandla sig till fladdermus och flyga, och för övrigt kunde han skjuta eldkulor. Jag nämnde att man kan välja olika vägar och det är också unikt för Castlevania III – Dracula’s Curse. Man stöter på vägkorsningar och får välja bana. En väg ledde snabbare till en lättare bana, och en annan till en svårare. Beroende på vilket slut man vill få, så är valen av vägar viktiga. Castlevania III – Dracula’s Curse är något enklare än originalet men minst sagt lika roligt och underbart. Till och med bättre. Bossfighterna är enastående. Musiken är ännu bättre. Men det är coolheten som gör det tredje spelet så fantastiskt.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 58: Mega Man.

Det första mötet jag hade med Mega Man var intressant. Innan han blev en av tidernas största ikoner inom tv-spel, så började han i ett av de tveklöst svåraste NES-spelen. I första spelet mötte Mega Man sex Robot Masters innan han skulle ta sig an Dr. Wily. Jag mindes så väl att jag hade svårt att välja vilken Robot Master man skulle möta först. Jag valde nog Cutman först fast jag åkte ju givetvis på stryk. Alla sex bossarnas banor bjöd på riktigt tuffa utmaningar, som Icemans farliga plattformar som sköt en i sidled. Samma bana är väldigt hal. Men även om första Mega Man är klart det svåraste spelet av dom alla och att spelet saknar E-Tankar och lösenordssystem, så älskar jag det. Den fantastiska grafiken lade grund till den grymma stilen, kontrollen var så tajt och så har vi ju den där musiken. Herre min skapare, vilka kompensationer. Firemans techno är asgrym och Icemans kyliga melodi är minst sagt cool. Där kom det en dålig urvits igen, men jag kunde inte låta bli. När man besegrade en av Robot Masters så kunde man få tillgång till deras vapen – och det är en fördel mot en annan boss. Och det här är det geniala med Mega Man och uppföljarna: Man måste luska ut vilken boss man ska ta först och fortsätta i rätt ordning. Man bör tänka logiskt om vem som är starkare än den andra. Mega Man är en underbar kombination av plattformsspel och actionlir. Capcom hade något på gång, och första Mega Man var bara början.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

58. Mega Man.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.