Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 35: Legend Of Zelda.

011

Mitt första minne av Legend Of Zelda till NES var att jag tyckte att det var ett skitfult och framför allt tråkigt spel. En liten grön gubbe som vandrar omkring bland träd och konstiga bläckfiskliknande figurer som sköt stenar. Det intressanta vid den tiden var faktiskt att jag föredrog Zelda II – The Adventure Of Link framför originalet så jag spelade det mer. Men jag ville ge Legend Of Zelda en chans till. Jag gillade ju öppningsscenen där ett vattenfall föll ned för en bergsklippa och den där titelmelodin var så underbar. Det var fortfarande rätt fult till utseendet men det var trots allt väldigt charmigt. Idag tycker jag att det är en stilren pixelklassiker. Jag greppade tag i svärdet i grottan där en gubbe sa ”It’s dangerous to go alone! Take this.” och äventyret kunde börja. Link kunde hugga framåt men naturligtvis kunde man rikta honom åt fyra olika håll. Det såg ut som att svärdet var mer som en stilettkniv där knivbladet sköt framåt varje gång Link högg. Jag vandrade omkring bland alla träd tills jag såg en bro som led till ett läskigare träd som såg ut som att vara dött. Det var en ingång och Link gick in i dess trappnedgång. Då öppnade sig en helt ny värld. Det var det första palatset och det var faktiskt mycket snyggare. Plötsligt blev Legend Of Zelda mycket spännande när jag försökte lista ut hur man skulle ta sig vidare i labyrinten. Skelett med svärd, blå fladdermöss och orangea bumerangkastande lufsar lurade i varje rum. Kartan och kompassen gjorde det hela lite lättare att hitta i labyrinten, som såg ut som en fågel. I ett rum så fanns det en trappa som led ner till en sorts skattkammare. Därinne fann jag första palatsets gömda tillbehör: Pilbågen. Förresten, man kan hitta den vanliga bumerangen i samma palats om man dänger några av dessa bumerang-lufsarna. (Goriyas heter de) Första bossen var en stor drake som sköt eldkulor mot en. Aquamentus, som draken hette, var ganska simpel och när han var död så lämnade han ifrån sig ett stort hjärta som ökade Links energi med ett hjärta och en åttondel av Triforce. Legend Of Zelda är fortfarande ett av Nintendos mest inflytande spel och ärligt talat förstår jag inte varför jag tyckte det var så jävla dåligt förr. Den stora utforskarglädjen som finns i alla uppföljare – till och med i The Adventure Of Link – allt började ju med Legend Of Zelda. Att få proppa Dodongos trut full av bomber, frukta de sköldslukande Like Likes (som jag faktiskt kallade för smörgåsar förr), kämpa mot massor av blå Darknuts i samma rum – trots att jag vet hur man gör så är det ändå väldigt utmanande att spela Legend Of Zelda. Om det inte vore svårt nog – testa det andra varvet! Plötsligt så är labyrinterna på andra ställen och de är mycket svårare. Ändå så är det helt enkelt oemotståndligt. Det finns så mycket hemligheter i spelet och dess guldkassett är så snyggt. Att få flotten och stegen gjorde så att man kunde ta sig till nya platser och det gjorde Legend Of Zelda djupare. Man kunde hitta rum som man kunde välja mellan röd medicin och ett hjärta som kunde öka maxenergin. Kom igen, vem fan valde medicinen? Hade man många hjärtan samlade kunde man få det blå svärdet, och om man hade tur även det guldvita svärdet. Jag älskar musiken i den övre världen av Hyrule och i labyrinterna. Det här är ett av Nintendos viktigaste spel, och att lyssna på den välkända musiken i övre världen med NES ljudkort är ett sant nöje. Och att få upptäcka saker och ting. Det är inte dåligt för ett spel som är över 25 år gammalt.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

35. Legend Of Zelda.

36. Street Fighter II Turbo – Hyper Fighting.

37. Mario Kart 8.

38. Xenoblade Chronicles.

39. Batman – Arkham City.

40. The Walking Dead Season 1 & 2.

41. Metroid Prime.

42. Legend Of Zelda – Ocarina Of Time.

43. Tomb Raider. (reboot)

44. Conker’s Bad Fur Day.

45. Batman – Arkham Asylum.

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Annonser

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 55: Zelda II – The Adventure Of Link.

rB050KtOnml9SLxfrG3_LUPvCTGxohf3

Det här spelet brukar kallas för Legend Of Zelda-seriens svarta får, och Shigeru Miyamoto själv har uttalat sig om att Zelda II – The Adventure Of Link till NES är det spel han är minst nöjd med. Men för att vara ett så kallat ”misslyckande” så är ändå det andra Zelda-spelet ett äventyr utan dess like. När jag var yngre älskade jag det spelet så mycket och tyckte att dess mysterier var helt häpnadsväckande. Hur fick man tag på hammaren? Vad fanns på östra sidan av stenbumlingen i närheten av Hyrules kyrkogård?  Vart fanns den gömda byn New Kasuto? Hur fan besegrade man Thunderbird i Great Palace? Och så vidare. Inget annat Zelda-spel liknar Zelda II – The Adventure Of Link. Det här var mer som ett actionladdat RPG där Link skulle placera sex kristaller i statyerna på de sex palatser innan man skulle besöka Great Palace – för att bryta prinsessan Zeldas sömnförbannelse. I kartvy så liknande det här spelet sin föregångare fast något fulare tyckte jag. Men när Link besökte byar, grottor, blivit träffad av fiendeandar på kartan eller besökte palatsen så var allt i traditionell sidoled. Då tyckte jag att grafiken var rätt snygg. Något annat som skiljde det här spelet med andra Zelda-spel var erfarenhetsskalan. När Link fick tillräckligt med poäng så kunde han gå upp i nivå. Det kan behövas för Zelda II – The Adventure Of Link är klart ett av de allra svåraste spelen i serien. Kanske till och med det svåraste? I stort sett alla fiender hade tre olika färger. Orangea var lätta, röda var tuffare och blåa var rena mardrömmen. Beroende på fiende så klart. Iron Knuckles i palatsen var tuffa, särskilt de blå som kastade svärdblad i rapidfart. Soundtracket går inte av hackor heller. Palatstemat är klart ett av Zelda-spelens allra bästa melodier någonsin – och den blev upphettad i Super Smash Bros Melee. De sex bossarna i palatsen (åtta om man räknar med Great Palace)  är asgrymma och bjuder på goda fighter. Det tog tid för mig att luska ut hur man besegrade Carock i Maze Palace i nordöstra Hyrule. Den dåliga översättningen till engelska har gett Zelda II – The Adventure Of Link kultstatus, som till exempel ”I Am Error”. När man fick Game Over, så kommer Ganon tillbaks och man får se hans grissiluett samtidigt som han skrattar. Zelda II – The Adventure Of Link må vara det svarta fåret men tro mig: För att vara ett misslyckande är det här otroligt bra.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 64: Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

99850-the-legend-of-zelda-four-swords-adventures-gamecube-screenshot

Nintendo har gjort en hel del Legend Of Zelda-spel under flera årtionden. Ibland kan de ge ut några ytterst ovanliga spel i den älskade spelserien. Ett av de mest märkliga är tveklöst Legend Of Zelda – Four Swords Adventures. som är en vidareutveckling av minispelet Four Swords som fanns med i Game Boy Advance-versionen av Legend Of Zelda – A Link To The Past. Nintendo har placerat fyra olika Link i en A Link To The Past-liknande värld men med humorn och charmen ifrån Legend Of Zelda – The Wind Waker. Om man känner till SNES-spelet väl så kan man nog spelmekaniken i Four Swords Adventures ganska fort. Om man är flera spelare, kan man använda Game Boy Advances som kontroller och då kan man utforska grottor på egen hand. Genialt, men tyvärr så var man tvungen att ha minst två Game Boy Advance för att det skulle fungera. Så jag har endast spelat ensam, men det fungerar bra det också. Musiken och grafiken är precis som i A Link To The Past så det känns så välbekant men det här spelet är mer actionbetonat. Ändå så känns Four Swords Adventures något snyggare, och det är tack vare Gamecubes kraft. Det är enkelt och praktiskt att byta till olika färger på Link för att till exempel öppna en dörr. Det känns som att Four Swords Adventures är en stor hyllning av A Link to The Past, och det är faktiskt en riktigt bra hyllning. Och att vara fyra olika Link är alltid något. Jag hoppas verkligen att Nintendo gör en remake till Wii U och gärna med online multiplayer.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 88: Legend Of Zelda – Twilight Princess.

tpbild1

Det dröjde väldigt länge tills nästa spel efter Legend Of Zelda: Majora’s Mask skulle komma. Till slut kom det under Gamecubes sista stund – och under Wiis första andetag. Legend Of Zelda – Twilight Princess är ett spel jag skulle kunna kalla för en äkta spirituell uppföljare till Legend Of Zelda – Ocarina Of Time. För det känns också som att spelet hedrar och hyllar dess legendariska föregångare. Temple Of Time. Sarias melodi som hörs i en labyrint. En historia om tidens hjälte som besegrade ondskan hundra år tidigare. Trots att det kanske inte är en uppföljare Ocarina Of Time – så finns det spelet där ändå. Men hur är då Twilight Princess? Det är det mest ”vuxna” Zelda-spelet någonsin, med en vuxen Link som ska kämpa mot ondskan för att rädda två världar ifrån galningen Zant. Men Link har fått en förbannelse – han har omvandlats till en varg. Förbannelsen omvandlar till en förmåga eftersom vargen kan slita mörkrets undersåtar i småbitar. Jag tycker helt klart att Legend Of Zelda – Twilight Princess är underskattat för de olika palats som Link ska klura ut är väldigt välgjorda och det är härligt med en mogen touch. Många verktyg har uppgraderats till häftigare versioner, till exempel dubbla Hookshots. Eller ska jag skriva dubbla Clawshots, som det kallas här? Han har fått sig en sidekick med bett i – nämligen uppkäftiga Midna som vill till Twilight Realm och hon behöver Links hjälp. Tillsammans är Link och Midna ett äkta radarpar och jag fnissar åt hennes uppkäftiga kommentarer. Legend Of Zelda – Twilight Princess är mer än en simpel uppföljare till Ocarina Of Time. Det är ett välgjort äventyr med en allvarligare känsla.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Recension: Mario Kart 8 DLC Pack 1.

VROOM! Mario gasar på i Blue Falcon på banan Mute City.

VROOM! Mario gasar på i Blue Falcon på banan Mute City.

Ända sedan Nintendo utannonserade de två kommande DLC-paketen* till Mario Kart 8 i augusti, så har jag varit riktigt spänd inför vad som komma skall. I varje paket så erbjuder Nintendo oss spelare tre nya karaktärer, fyra nya fordon och två nya turneringar. (med fyra banor vardera) Det vill säga totalt sex nya karaktärer, åtta fordon och fyra turneringar! Det första paketet har äntligen anlänt och jag har tagit pulsen på detta.

* DLC = Downloadable Content, nedladdningsbart extramaterial.

Det här paketet kallas för Legend Of Zelda DLC och som det betyder, är det anpassat efter Legend Of Zeldas värld. Det är väldigt unikt för Mario Kart-serien eftersom för första gången har en annan spelfranchise klivit in på gokartbanorna.

Det är inget fel på Tanooki Mario för han är charmig. Men fyra Marios i ett Mario Kart-spel är för många.

Det är inget fel på Tanooki Mario, för han är charmig. Men fyra Marios i ett Mario Kart-spel är för många.

Jag vill först gå in på de tre nya karaktärerna. Tanooki Mario och Cat Peach är för min del utfyllnadsfigurer och ärligt talat så känns de väldigt onödiga. Dessutom finns de ju tre olika Mario och tre olika Peach innan. Så varför peta in totalt fyra av varje? Alltså, det är ju inget fel på figurerna i sig, de är ju bedårande. Och jag gillar Tanooki Marios tuta, som påminner om svingandet med svansen i Super Mario Bros 3. Men det finns massor av figurer i Marios värld som Nintendo kunde ha valt istället. Till exempel Diddy Kong eller Dry Bones.

Tredje karaktären däremot. Nu snackar vi. Link från Legend Of Zelda är ett tokigt val men ändå ett genialt sådant. Jag fnissar när han sitter i en gokart och hör hans ”hi-ya”-ljud när han fräser omkring på banorna. Härligt att se när han viftar med Master Sword eller med Triforce när han gör akrobatiska konster.

Härnäst går jag in på de fyra nya fordonen som erbjuds här. Först ut är ett klassiskt sådant. B-Dasher från Mario Kart DS är ett av de bästa fordonen i hela Mario Kart-serien. Jag tycker att bilen är snabb, har bra kontroll och är väldigt balanserad. Tanooki Kart är också ett lättstyrt fordon. Blue Falcon, som är Captain Falcons kärra ifrån F-Zero, gör ett gästspel här och är klart jättesnabb. Däremot tycker jag att den är lite klumpig. Å andra sidan är den skinande snygg. Men det mest intressanta fordonet är Links motorcykel: Master Cycle. Den påminner om en blå hingst med Hylian Shield på sidorna. Den är som gjort för Link och kommer att bli en egen personlig favorit.

Rainbow road ifrån Super Mario Kart är med för fjärde gången. Men vad gör det? Den är en av mina personliga favoritbanor någonsin.

Rainbow Road ifrån Super Mario Kart är med för fjärde gången. Men vad gör det? Den är en av mina personliga favoritbanor någonsin.

 

Men nu går jag in på det viktigaste med hela paketet: De två turneringarna och de åtta banorna.

Turneringarna heter Egg Cup och Triforce Cup, och båda erbjuder nya banor och retrobanor. Jag är riktigt stormförtjust i banorna. De är precis som de vanliga banorna i Mario Kart 8 riktigt väl ihopsnickrade och bjuder på massor av skoj. Undantaget är Yoshi Circuit från Mario Kart: Double Dash, som är med i ett Mario Kart-spel för tredje gången. Jag har alltid haft svårt med den banans krångliga svängar. Visst, en bana ska vara utmanande. Men på rätt sätt. Yoshi Circuit är svår på fel sätt.

Andra återkommande banor är Wario’s Gold Mine från Mario Kart Wii och Rainbow Road från Super Mario Kart (som är med för fjärde gången i ett Mario-Kartspel) och de är mycket mer underhållande. Jag uppfattar dessutom att Warios guldgruva är något enklare än på Wii.

I Dragon Driftway så åker man in i en drakes gap och slingrar sig igenom en väldigt kurvig bana. Det är som att ta ett kliv in i kinesisk kultur. Otroligt snygg bana och underhållande. Ice Ice Outpost utspelar sig på ishavet, man ser också att Toads arbetar på riggar. I den banan så är det två olika vägar man får välja mellan, och de slingar sig in i varann. Den påminner både om Mount Wario och Rainbow Road på samma gång.

De tre andra banorna är tagit ifrån tre olika andra Nintendospel.

Hyrule Circuit är bedårande. Hyrule Castle och dess landskap är precis som gjord för ett Mario Kart-spel. Mynten är här utbytta till Rupees och istället för Piranha Plants så ser man Deku Babas. Det finns till och med ett litet pussel på sträckan.

Excitebike Arena är bana med en massa hopp och guppar, precis som i NES-klassikern. Man kör i en loop, precis som i Baby Park men Excitebike Arena är givetvis mycket större. Här kan man bli en lätt måltavla för röda Koopa-skal, men vad gör det? Excitebike Arena är sjukt underhållande och kan bli en äkta klassiker. Extra plus i kanten är att den är olik varje gång du kör den.

Mute City är från F-Zero, och här handlar det endast om en sak. Fart! Det finns massor av turbopilar överallt. Mute Citys bana är som en korkskruv med många kurvor. En otroligt actionfylld bana. De där rosa fälten som man fyller på sin energi med i F-Zero används här för att fylla på maxgränsen av sina mynt. Briljant. Jag älskar den omgjorda remixen av banans melodi.

Hyrule Circuit är pricken över i:et i Triforce Cup. Den är läcker, rolig att köra på och man kan lyssna på det vackra temat från Legend Of Zelda.

Hyrule Circuit är pricken över i:et i Triforce Cup. Den är läcker, rolig att köra på och man kan lyssna på det vackra temat från Legend Of Zelda.

Får man ut mycket ifrån det här paketet? Svaret är ja. Jag är så glad att Nintendo tagit sig i kragen och erbjuder folk extramaterial. Då blir man inte trött på spelet. Det finns många bra saker men också några små brister.

Tre plus:

  1. Link är mycket välkommen som gokartförare. Han kan bli mångas favoritförare.
  2. Majoriteten av banorna är sjukt roliga, och banor som Excitebike Arena kan bli minnesvärda sådana.
  3. De nya fordonen är riktigt bra.

Tre minus:

  1. En ny Mario och en ny Peach till? Seriöst, Nintendo? I Marios värld så finns det massor av andra karaktärer som kunde ha fått en plats.
  2. Yoshi Circuit. Förlåt, men jag avskyr den banan. Den är krånglig och jag förstår inte varför den är så omtyckt.
  3. Det här är en bagatell egentligen, men jag hade föredragit den remixade musiken till Rainbow Road ifrån Mario Kart 7.

Frågetecken: Varför erbjuds det inte nya vapen i det här nya paketet?

Link och hans Master Cycle. Absolut minnesvärda!

Link och hans Master Cycle. Absolut minnesvärda!

Slutsats:

Jag välkomnar det här första köpbara DLC-paketet till Mario Kart 8 med öppna armar, trots några brister. Nintendo har injicerat i en stark dos adrenalin i Mario Kart 8 och det lyfter upp spelets värde rejält. Om ni tykcer om Mario Kart 8, så rekommenderar jag absolut det här! Det är inte dyrt heller.

Betyg: En fyra av fem.

Det andra DLC-paketet kommer ut i maj 2015. Det innehåller precis som det här paketet tre nya förare, fyra fordon och två turneringar. Det heter Animal Crossing DLC och har två karaktärer ifrån Animal Crossing som förare, tillsammans med återkommande Dry Bowser. Mer info lär avslöjas inom några månader.

Recension: Hyrule Warriors.

hyrule_warriors_box_art

Det finns en hel del Legend Of Zelda-spel och en del av spelen är rena spinoffs. Hyrule Warriors är definitivt en spinoff som inte liknar något i den klassiska Nintendospelserien.

Hyrule Warriors är ett samarbete mellan Nintendo, Koei Tecmo och Team Ninja (Dead Or Alive-serien) och det är inte det första samarbetet eftersom de tidigare gjort Metroid: Other M. (vilket var för många gamers en ren katastrof, men jag har inte spelat det så jag har ingen åsikt om detta.)

Vad jag har förstått så bygger Hyrule Warriors på spelmotorn och upplägget till en annan känd spelserie: Dynasty Warriors, vilket jag inte heller har spelat. Man kutar omkring med Link eller någon annan karaktär ifrån den klassiska spelserien och hackar/slashar sönder fiender på olika platser i Hyrule. Man kan erövra olika zoner (eller keeps som de kallas här) och förstärka din armés mängd och minska på dina fienders armé. Man känner lätt igen massor av fiender som skelettkrigarna från Ocraina Of Time, Stalfos, Moblins från Skyward Sword eller de fula gröna goblins från Twilight Princess.

Det är lätt att ge sig in i leken och hacka fienderna till pölsa men om man inte kan läsa kartor så kan det vara svårt att veta vart fan man ska. För det beror på att Hyrule Warriors är rent kaos – det är egentligen inte dåligt men det är sällan man får en lugn stund.

Man kan välja att använda kontroll från Dynasty Warriors eller Zelda-spelen. Som ett Zelda-fan jag är, så valde jag naturligtvis Nintendos klassiska kontrollstil.

Okej, vem har lagt dit en bild på en Dead Or Alive-figur med stora bröst här? Oj förlåt. Det här är Cia, Legend Modes antagonist.

Okej, vem har lagt dit en bild på en Dead Or Alive-figur med stora bröst här? Oj förlåt. Det här är Cia, Legend Modes antagonist.

Storyn i huvudläget – Legend Mode – är rätt banal och inte lika stark som i Legend Of Zelda-spelen. Men ha i åtanke på att Dead Or Alive-skaparna har ett finger med i leken. En mystisk, ond kvinna som heter Cia försöker erövra Hyrule och dessutom är hon rätt sugen på Link. Hon ställer till med stor trubbel och öppnar dessutom portaler till andra tidspunkter ifrån andra kända Zelda-spel. (Ocraina Of Time, Twilight Princess och Skyward Sword) Link samlar ihop ett gäng krigare från Hyrule och ju längre äventyret går, desto mer bekanta från klassiska Zelda-spel kommer med i ens gäng.

Mycket i Hyrule Warriors går ut på att dänga en viss fiende eller att erövra olika platser – ungefär som ett sorts Capture The Flag-moment – så det är egentligen inte så värst variabelt. Tyvärr. Men det betyder inte att Hyrule Warriors inte är underhållande. Tvärtom. Det är ett utmärkt spel att ägna åt sig en timme eller två för att enbart sticka ett svärd i röven på Zant eller att proppa King Dodongos mage full av bomber. Sjukt underhållande men i korta perioder.

Karaktärgalleriet är imponerade – särskilt att majoriteten är kvinnliga karaktärer. Däremot är det väldigt stor skillnad på dom. På gott och ont. Link är en bra nybörjarkaraktär eftersom man känner ju igen hans stil ifrån 3D-spelen. Jag är väldigt förtjust i Impas råstyrka och teknik, Sheiks kvickhet och naturligtvis prinsessan Zeldas magiska styrka. Äntligen kan man spela som Zelda i ett Zeldaspel! Jag är mindre förtjust i Darunias klumpighet och att jag har svårt att träffa med hans Megaton Hammer. Nytillskottet Lanas magikraft är också rätt svår att bemästra så hon var inte heller något för mig. Man kan också lira som skurkarna i Hyrule Warriors. Jag diggar Ganondorfs nya stil.

Mycket från Zelda-spelen kommer som ett välkommet tillskott i Hyrule Warriors. Den sanne Zelda-entusiasten kommer att få orgasm för det finns så mycket man känner igen. Många av vapnen man får genom att öppna kistor, med den där melodin man känner igen när man tänker vad det kan vara i kistan, som till exempel Hookshot eller bumerangen. Gold Skulltulas, ja dom där spindlarna som gömmer sig i olika vrån, dyker upp här med. Bossarna är också bekanta, som till exempel Manhandla och Gohma. (här är den enögde spindeln en pina i röven)

Ganondorf som spelbar karaktär i Hyrule Warriors är rätt briljant. Hans nya design är cool!

Ganondorf som spelbar karaktär i Hyrule Warriors är rätt briljant. Hans nya design är cool!

Man kan spela Hyrule Warriors i Free Mode, där man kan spela i vilken bana som helst och med vem som helst. Eftersom att det är begränsad karaktärsval i Legend Mode, så kan det vara kul om man spela en bana med en annan karaktär. Det finns också Challenge Mode. Men det mest intressanta spelläget är Adventure Mode, där man utforskar i kartan från första Legend Of Zelda. Läckert att få se figurer i 8-bitsgrafik i kartan. Man ska göra speciella saker i varje ruta på kartan, som att döda 500 fiender på en viss tid. Ibland med en viss karaktär. Det lönar sig att spela det här läget eftersom man kan få nya vapen eller nya karaktärer. Klart det bästa spelläget i hela spelet.

Trots det här är en spinoff, så är Hyrule Warriors tveklöst det snyggaste Zelda-spelet någonsin. HD-grafiken i Wii U’n är riktigt läcker och ännu mer imponerande är bildhastigheten. Trots att man som Impa är omringad av 200 fiender plus en stor King Dodongo så bromsas inte hastigheten alls. Soundtracket dock är inte lika imponerande. Visst, det är klassisk Zelda men elgitarrer är inte lockande. Bäst är det när flöjten spelas i Hyrule Field från Twilight Princess.

Det märks att Team Ninja har ett finger i leken för här har plötsligt många av kvinnorna fått stora bröst. Värst design har antagonisten Cia som dels fått riktigt fula kläder. Ärligt, vad fan är det för mask hon har? Jag gissar att den gjordes för att man ska låta spelaren glo på bysten som är i lätt F-kupa. Smaklös design. Jag gillar verkligen Zeldas design i det här spelet, hon ser helt fantastisk ut i Hyrule Warriors.

Links nya mode när det gäller att använda scarf märks ironiskt nog inte för mig i Hyrule Warriors. Däremot undrar jag varför han inte säger något? Alla andra pratar ju i textform, då borde han också göra det?

Links nya mode när det gäller att använda scarf märks ironiskt nog inte för mig i Hyrule Warriors. Däremot undrar jag varför han inte säger något? Alla andra pratar ju i textform, då borde han också göra det?

Klokt av Nintendo, så har karaktärerna inga röster som hörs i verbala former. Fast ibland önskar jag på något sätt att några hade det. Lustigt att många pratar i textform medan Link inte säger ett ord. Eftersom karaktärerna inte säger något i verbala former, så spelar det väl inte nån roll om Link är tyst? För fan, han har säkert något på hjärtat.

Man kan tydligen spela med en annan person och det lyfter spelet mycket. Men varför har inte Hyrule Warriors något onlineläge? Det hade varit riktigt bra, men Nintendo är inte vana med onlinespel så de är inte där. Eller jo, de är där med Mario Kart 8 eller i det kommande Super Smash Bros. Men annars är det väldigt sällan de använder sig av onlinespel. Däremot kommer det att komma en del DLC till Hyrule Warriors och det välkomnas. Roligt att Nintendo fattat galoppen med det lysande DLC-erbjuandet som konkurrenterna har.

Tre plus:
1. En våt dröm för Zelda-fans. Hyrule Warriors bjuder på en hel del nostalgi.
2. Karaktärgalleriet är imponerade. Jag älskar att majoriteten av dom är kvinnor. Bäst är Impa, Sheik och Zelda.
3. Adventure Mode är en riktig höjdare.

Tre minus:
1. Eftersom det blir väldigt kaotiskt, så kan det vara väldigt svårt att hitta rätt plats man ska vara på. Värst är det när man ska försvara en allierad. Eller två.
2. Onlinelägen hade lyft spelet mer.
3. Det är kul att slåss men det kan bli väldigt enformigt med tanke på att man ser samma typ av fiender. Små portioner är bäst.

Prinsessan Zelda har aldrig sett bättre ut än i Hyrule Warriors. Trots att det går att ladda ner ett DLC-paket där man kan ändra hennes utseende till hur hon såg ut i till exempel Ocraina Of Time - så är ändå det här valet klart bäst. Bör jag nämna att hon är klart bäst i Hyrule Warriors?

Prinsessan Zelda har aldrig sett bättre ut än i Hyrule Warriors. Trots att det går att ladda ner ett DLC-paket där man kan ändra hennes utseende till hur hon såg ut i till exempel Ocraina Of Time – så är ändå det här valet klart bäst. Bör jag nämna att hon är klart bäst i Hyrule Warriors?

Slutsats:
Hyrule Warriors är rent sagt inte det bästa Zelda-spelet men det hade ingen trott heller. Det har en löjlig story men nostalgin och all action är njutbar. Särskilt om man älskar Zelda-spelen. Det är absolut värt att testa om man är ett fan till Nintendos legendariska spelserie om Hyrule, Link och Zelda. Det är spelets stora behållning och det gör Hyrule Warriors bra. Enkelt att förstå dessutom. Men till dig som inte har spelat något Zelda-spel eller inte är ett fan till dom så råder jag dig att tänka igenom noga.

Betyg: En stark trea av fem.

Adventure Mode är ett läge som man bara måste prova. Att vadnra runt i Legend Of Zeldas klassiska 8-bitskarta är ljuvligt.

Adventure Mode är ett läge som man bara måste prova. Att vandra runt i Legend Of Zeldas klassiska 8-bitskarta är ljuvligt.

Peppen inför Hyrule Warriors är hög.

Det lär ta ett bra tag tills vi får se mer ifrån det nya Legend Of Zelda-spelet till Wii U, men det finns faktiskt ett spel till som utspelar sig i samma värld som vi kallar Hyrule.

Jag pratar givetvis om Hyrule Warriors.

Det märks att Team Ninja är med i leken. Cias klädstil och stora byst påminner starkt om valfri kvinna i Dead Or Alive.

Det märks att Team Ninja är med i leken. Cias klädstil och stora byst påminner starkt om valfri kvinna i Dead Or Alive.

Hyrule Warriors är ett actionspel i stil med Dynasty Warriors, som i sin tur är utvecklat av Tecmo Koei. Tecmo Koei och Team Ninja (kända för Dead Or Alive-fightingserien) samarbetar med Nintendo och tillsammans har de skapat denna monstruösa actionlir.

Varje vecka den senaste tiden så har det visats upp nya ting ifrån Hyrule Warriors. Det är hämtat mycket ifrån klassiska Zelda-spel som Twilight Princess, Skyward Sword och Ocraina Of Time. Senast som visats var att Links medhjälpare från Skyward Sword, Fi, är en spelbar karaktär. Man får se skurkar som Ghirahim och The Imprisoned, och i slutet av den officiella trailern får man se skymten av en bekant fiende. Gissa vem?

Som det ser ut, så spar inte Nintendo på krutet i det här spelet. Det är renodlad actionstrategi. Aldrig tidigare har jag sett så många fiender i samma bild samtidigt i tidigare Zelda-titlar. En ensam krigare mot en legion av skelett och Stalfos – vad är egentligen oddsen att hen ska vinna över dom? Låga visserligen, för annars skulle man inte spela spelet ju. Fast oddsen höjs garanterat ju svårare svårighetsgrad man väljer. Antar jag. De pengar man får in när man dräpt sina fiender, kan man antagligen använda för att köpa nya vapen och utrustningar för att underlätta. Ja, pengarna kallas för Rupees, precis som i alla andra Zelda-spel.

Något jag tycker är beundransvärt, är att än så länge så domineras de valbara hjältarna av kvinnor. Än så länge ser jag endast Link som manlig karaktär. På den kvinnliga sidan ser vi Zelda, (äntligen får man *styra henne, Smash Bros inte räknat), Impa, Midna, magikern Lana, Fi och Agitha.

Jag ser fram emot mest att få spela som prinsessan Zelda i riket Hyrule. Att få dänga fiender med den mäktiga kvinnan är något jag längtat efter i åratal. Sen tycker jag att hon har fått en vacker design (säger man så?) i Hyrule Warriors. Faktum är att jag tycker att det är den finaste Zelda jag någonsin sett. Det ser så ballt ut när hon skjuter ljuspilarna i stridens hetta. Just det ja – hon är ju drottning Zelda här!

Zelda har aldrig varit vackrare än så här. Äntligen är hon en *spelbar karaktär. Hon kommer definitivt att rocka.

Zelda har aldrig varit vackrare än så här. Äntligen är hon en *spelbar karaktär. Hon kommer definitivt att rocka.

Den första trailern av Hyrule Warriors fick mig att säga ”nja, det här verkar som att Nintendo är på väg åt en riskabel väg”. Men de vågar ta risker. I dessa tider så måste ju Nintendo göra något annorlunda – och att göra ett renodlat actionlir ur en klassisk action-RPGserie är väldigt djärvt.

Hyrule Warriors ser riktigt snyggt ut, och det kommer att växa. Wii U behöver spel nu, och eftersom vi inte får se nya Smash Bros på ett tag så kommer Hyrule Warriors tillsammans med Mario Kart 8 att bana väg för den grymt underskattade konsolen. Hoppas att företag som EA och Ubisoft öppnar ögonen och framför allt dörrarna för fler spel till konsolen. Wii U kommer att sälja mer, det är jag övertygad om. Det har redan börjat. Mario Kart 8 är bara början. Bayonetta 2 kommer snart. Nästa år kommer ju Mario Maker. Men vi får inte glömma bort Hyrule Warriors. Det här kan vara precis vad Nintendo och Wii U behöver.

Peppen växer. Jag tror på Hyrule Warriors. Att få *spela som Zelda är ju ett måste i ett Zelda-spel. Hur kan man motstå det?

* = Zelda var också spelbar i Spirit Tracks, men jag har inte spelat det än.

Hyrule Warriors kommer ut den 19:e september 2014, endast till Wii U.

Årets E3: Jag sammanfattar mina åsikter.

E3-2014

Jag går direkt till poängen: Årets E3 är en succé.

En hel legion av kommande speltitlar visades upp under världens största spelmässa i Los Angeles, och det var länge sen jag blev så här riktigt glad att få se framtiden.

Det jag mest är imponerad av är att alla tre giganterna (Microsoft, Sony och Nintendo) gjorde enastående presskonferenser och att tredjepartstillverkarna visade musklerna.

Nya videos av redan utannonserade spel stärkte miljontals gamers förhoppningar rejält, men det var de nya titlarna som var de stora ”wow”-upplevelserna.

Jag tänker lägga upp några trailers till de spel som jag tyckte var bäst i årets E3 och nämner egna åsikter:

 

Batman – Arkham Knight: 

Det är rätt grymt när Läderlappen glider omkring Gothams kvarter med en tuff Batmobile – som också kan bli en stridsvagn. Men det som gjorde trailern var Scarecrows entré! Det här spelet kommer att bli riktigt awesome till de nya konsolerna.

 

Uncharted 4:

Alltså, helt otroligt! Närbilden av Nathan Drake är så detaljerad att man tappar hakan. Till och med flugan ser så verklighetstrogen ut. Det här kommer garanterat bli en klassiker.

 

Sunset Overdrive:

Sunset Overdrive ser minst sagt helt galet ut, och med dess svarta humor i stil med Lollipop Chainsaw väckte det mitt intresse. Mäktig trailer.

 

Super Smash Bros nya fighters:

Inte helt oväntat utannonserades det nya fighters i Nintendos slagsmålsfest. Pac-Man är en av spelhistoriens största ikoner så jag är väldigt glad att han är med, men det som gjorde mig mest glad är att gudinnan Palutena tar plats bland alla andra fighters i den stora spelserien som Nintendo skapat. Det enda jag rynkar näsan åt är Mii-fighters. Så karaktärslösa. Förresten: om ni tittar i slutet av både Palutenas och Pac-Mans trailers, så upptäcker ni att Dark Pit och Mr. Game & Watch visas där. Ska man gissa på att de kommer att vara med? Nu håller jag verkligen tummarna att Solid Snake gör sin återkomst, vilket är osannolikt.

 

The Division:

Jag är inget fan till shooters visserligen, men det här ser så kul ut! Det verkar flyta på riktigt bra och det är snygga menyer bredvid spelaren.

 

Yoshi’s Wooly World:

En Yoshi, Shy-Guys, och en hel värld gjord av garn, knappar och tyg. Alltså, det är så supergulligt och underbart att det är svårt att inte älska Nintendo för detta geniala initiativ.

 

Xenoblade Chronicles X:

Äntligen har Monolith Softs kommande spel ”X” fått ett namn: Xenoblade Chronicles X. Den här nya trailern är så gudomligt snygg och man bara längtar att få sätta tänderna i det här läckra rollspelet.

 

Hyrule Warriors:

Jag hade nästan glömt bort det här actionspelet med Link, Zelda, Impa och Midna. (som gör en triumf med sin återkomst) Mycket action, mycket kraftfullt. Sen är det alltid välkommet att välja bland fler kvinnliga spelkaraktärer. Pax för prinsessan Zelda!

Splatoon:

Okej, först tyckte jag detta såg lite väl konstigt ut i min smak. Men när jag kollade in trailern igen, verkar Nintendo få en shooter där alla vapen är utbytta mot färgpistoler, målarrollers och explosiva färgbomber. Nästan som paintball. Och så bläckfiskar. Låter det tokigt? Ja. Men det ser också kul ut.

 

Mortal Kombat X:

Okej, det fanns en trailer innan E3, men här visar dom lite gameplay. Två nya karaktärer visas, och så en klassisk rivalmatch mellan Scorpion och Sub-Zero. Jag älskar Mortal Kombat IX, och X ser ut som att det kommer bli ett ännu bättre spel. Enastående.

 

Bayonetta 2:

Den latexklädde Bayonetta spar inte på krutet när det gäller den här hett efterlängtade uppföljaren. Läcker trailer som är sprängfyllt av action och combos. En bonus är att första Bayonetta medföljer med tvåan – och med minst sagt annorlunda alternativa kostymer.

 

The Evil Within:

Ett av de spel jag ser mest fram emot det här året ser ut, förhoppningsvis, att vara det läskigaste survival horror-spelet på flera år. Just det här gameplayet (heter det så?) ändrar inte på det heller. Snarare så stärker det peppen mera.

 

Mario Maker:

Ja! Ja, och åter ja! I årtioenden har jag drömt att få skapa egna banor från Super Mario-spelen. Nu är det möjligt! Det här spelet är högt uppe på min önskelista!

 

Metal Gear Solid V – The Phantom Pain:

Mycket har sagts om Hideo Kojima angående det här spelet, om till exempel den hårt kritiserade klädstilen Quiet har eller om varför Snake stryker kremerat aska på ansiktet. Men en sak är säker. Kojima vet hur man skapar en bra speltrailer, och han har gjort fantastiska spel förut. Jag tror inte det här kommer att göra mig besviken.

 

NHL 15:

EA’s bästa sportserie är utan konkurrens NHL-serien. När hockeyligan drar vidare till de nya konsolerna, så ser det mer fysiskt, snyggare och mer levande ut än någonsin tidigare.

 

Mass Effect 4:

Bioware lyssnar på fansen. De frågar fansen vad de vill ha. Men det viktigaste är att Bioware börjar på ett nytt, vitt blad och skapar något helt annorlunda. I trailern berättar Bioware vad de försöker uppnå, och bara att lyssna på dom samtidigt när man lyssnar på den välbekanta musiken så lyssnar man noga.

 

Legend Of Zelda till Wii U:

Troligtvis det mest efterlängtade Wii U-spelet av alla. Det är också ett av de spel jag ser allra mest fram emot. Eiji Aonuma förklarar att de ville skapa en mer öppen värld, att våga göra något helt nytt med Legend Of Zelda-serien. När jag såg den gudomliga trailern så ville jag bara se mer! Det enda som är lite synd, är att jag (och många andra) hoppades att det var en kvinnlig karaktär som visades i trailern. För det ser ju inte ut som Link. Men det bekräftades att det var en manlig karaktär. Synd, för jag hade hoppats på att det var Zeldas tur nu. Men spelet är inte klart än, och det ser ju ändå fantastiskt ut! Är det bara jag som tyckte att det här Zelda-spelet ser mer futuristiskt ut? Det är alltså på ett bra sätt, givetvis.

 

Rise Of The Tomb Raider:

BOOM! Det finns minst ett spel i varje E3 som är årets överraskning. En överraskning som man inte hade ens en aning att man skulle få se. Lara Crofts triumf förra året får en efterlängtad uppföljare! Jag skulle kunna kalla det här klippet för årets speltrailer! ”We become what we were meant to be”.

Varje år så brukar man ställa frågan: vem vann och vem förlorade E3? I år så tycker jag inte att någon förlorade. Microsoft gjorde en skitbra konferens, i jämförelse med sitt snedsteg förra året. Sony lyckades också riktigt bra. Nintendo hade en egen digital konferens och de levererade också. Det behövs, för nu har de knappt några tredjepartstillverkare som hjälper dom. Det är så många spel som man vill ha, och det är ju riktigt bra att E3 var så bra i år. För det är ju vad det handlar om. Spelen.

Fast, det finns ju ett par spel som jag inte skulle vilja ha. Halo: Master Chief Collection känns onödig – om man inte vill ha alla de fyra första spelen samlade. Visserligen är det första Halo ett mästerverk för min del. Remakes av gamla spel känns lite onödiga – eller ja, inte onödiga. Men de släpps lite väl för fort efter de har kommit till föregående generation. Så var det med Tomb Raider förra året. Nu blir det så med GTA V och The Last Of Us. Fast, det är mest lönsamt för de som inte spelat spelen tidigare. För all del, köp dom isåfall. Men remakes ska vara riktigt annorlunda om de ska intressera mig.

Crackdown 3 stod för årets sämsta trailer. En trailer som visar testosteronfyllda snubbar som spränger saker och ting. Sikken kliché.

Förra året kallade jag Microsoft för klantar. I år vill jag kalla Ubisoft för klantar – på grund av att de skiter i att ta med spelbara kvinnliga karaktärer i Assassin’s Creed: Unity. Konstigt, för de har haft med kvinnor förut. Bortförklaringen? Att kvinnor tar mycket längre tid att skapa. Va? Men tjenare. Det här är 2014. Klantarslen.

Assassin's Creed: Unity - nu med färre eller ska jag säga inga kvinnor!

Assassin’s Creed: Unity – nu med färre eller ska jag säga inga kvinnor!

Framtiden ser annars riktigt ljus ut. Tv-spel växer och blir mer och mer populärt. E3 är pekpinnen. Följ riktningen.

Sätrapôjks adventskalender 2013 – Lucka 14: Manhandla.

Det har kommit snö. Bra, eftersom den snö som kom sist har nästan smält bort. Har ni ställt fram hyacinter ännu?
Idag är det dags för växten med fyra huvuden; Manhandla från Legend Of Zelda.

20131214-073004.jpg

Eftersom jag nämnde hyacint nyss, fick jag idén att jag skulle bli lurad att köpa en sådan. Link med ett hånflin har bytt ut ordet Manhandla mot Hyacint. Så jag står där med en blå köttätande växt med fyra huvuden.
Teckningen av Manhandla var betydligt enklare än gårdagens bild. Hoppas ni gillar den!

Imorgon, på tredje advent, kommer det att lukta illa. Då tar The Great Mighty Poo från Conker’s Bad Fur Day ton!

Sätrapôjks adventskalender 2013 – Lucka 9: Ganon.

Ny vecka, nya utmaningar. Denna vecka är det Nobeldagen, Lucia och 3:e advent. Det är dessutom en vecka som jag kommer att skruva upp tempot lite när det gäller denna adventskalender. Idag är det Ganon från Legend Of Zelda: A Link To The Past.

20131209-074905.jpg

Jag valde det tredje spelets Ganon eftersom jag finner honom den ultimata Zelda-bossen. Att låta eldfladdermössen sjunga kråksång ger bilden lite satir. Dessutom ville jag få lite revansch efter femte luckans lilla fiasko, så jag ritade en polkagrisstång istället för en treudd.
Jag iklädd Links utstyrsel finner situationen pinsam.
Hoppas ni gillar denna.

Imorgon är det den gigantiska Galamoth från Castlevania: Symphony Of The Night.