Jerrys 10 frågor till Effie Karabuda!

Då var det dags för mig att klä mig i rollen som intervjuare. Jag har under de närmaste åren intervjuat ikoniska personer inom spel och film. Kändisar som Angelica Norgren, Ludde LundbladSvampriket, Emma Gray Münthe och GamingGrannar. Alla är förebilder för många, bland annat för mig, och att få svar från dessa förebilder var faktiskt en sann ära.

Nu har jag intervjuat en annan inspirerande förebild. Hon blev utnämnd till Sveriges bästa speljournalist i vintras, är 20 år gammal och är chefredaktör på Aftonbladets spelavdelning Spela. Hon brukar vara med i P3 Spel också. Med sin starka passion för tv-spel, fantastiska intelligens och journalist-expertis har hon redan blivit stor. Låt mig lova er en sak. Hon kommer att bli ännu större, och med dessa ord mycket välförtjänt.

Det här är min intervju och tio frågor med Effie Karabuda!

 

Hur blev du intresserad av tv-spel?

Genom min storebror, kort och gott. Jag glodde storögt på brorsan när han spelade på Nintendo 64. Jag ville också! Han var faktiskt väldigt lyhörd och guidade mig genom spelandet. Han är 9 år äldre, var därför ganska tålmodig och kunde till exempel låtsas vara sämre än vad han egentligen var – så att jag skulle vinna och bli glad. Det byggde upp mitt självförtroende och till slut blev jag bättre än honom på riktigt. Jag ockuperade hans konsol totalt.

Har du förebilder inom spelbranschen/speljournalistiken?

Angelica Norgren har alltid varit min främsta förebild inom spelbranschen. Jag vet inte om jag hade börjat skriva om spel om det inte vore för henne. Det började med att jag lyssnade på P3 Spel i mina tonår och tänkte ”Men shit, Angelica är tjej, svinsmart och kan asmycket om spel – jag vill bli som henne!” Tanken ”kan hon så kan jag” drev mig till en viss del att starta min blogg om populärkultur ur genusperspektiv. Idag ser jag upp till henne lika mycket. Hon är vass, extremt professionell, snabbtänkt och har en klockren känsla för humor. Men även Michael Gill med sin försiktigt intellektuella framtoning och klipska analyser inspirerar mig – både sättet han formulerar sin tankeprocess rent stilistiskt men också hur han ens kan komma fram till så smarta slutsatser.

Föreställ dig en spelkaraktär som du stör dig mycket på. Om du fick göra välja att göra om hen, vad för ändringar skulle du göra? Och vilken karaktär?

Tänkte först på Duke Nukem, men sen kom jag fram till han är liksom ett alldeles för stort renoveringsobjekt till att börja med. Jag skulle behöva krympa hans muskler, injicera en dos östrogen, bygga på hans empatiska förmåga och ge honom ett par genusglasögon. Orka. 

Hatet mot kvinnliga spelare/skribenter/spelskapare har varit ett problem i årtionden. Men ändå verkar det som att folk inte förstår att det problemet finns. Hur ska man få folk att förstå kvinnor faktiskt är lika engagerade i spel som män är?

Jo, jag tror faktiskt att gemene man förstår. Jag möter ständigt människor som inte spelar och kan ingenting om spel – däremot har de en redan utstakad bild av gamingvärlden som kvinnofientlig. När folk får reda på vad jag jobbar med frågar de ofta ”får du mycket näthat?”. Sen kan man titta på vår interna värld och diskutera hur välkomnande den är. Många av mina Aftonbladet-läsare har inga problem överhuvudtaget med att jag är kvinna och jag blir sällan ifrågasatt. Kanske för att de känner att jag besitter så mycket kunskap. Men inom streaming, esport och onlinespelandet händer det fortfarande ganska ofta att kvinnor blir trakasserade. Jag tror att det är en vanesak. Om fler tjejer tar sig in i de här grabbiga rummen så kommer vissa till slut inte att höja på ögonbrynen.

Samtidigt tycker jag det är viktigt att poängtera att mina manliga kollegor sällan får den här frågan. Vi kvinnliga spelskribenter ska inte känna krav på att representera halva mänskligheten och ständigt upplysa folk om sexismen i vår bransch. Vi sitter inte heller på svaret på problemet. Det här är något vi alla ska känna ansvar för. Att behöva rättfärdiga vårt intresse och bevisa att vi finns tar en massa energi. Nuförtiden snackar jag sällan om sexism för det hindrar mig ifrån att prata om det jag faktiskt gillar och jobbar med; spel.

Du var på E3. Vad var höjdpunkterna därifrån? (Det här var en annan fråga först som ändrades eftersom jag skickade frågorna till Effie innan E3)

Det lilla vi fick se av ”Mass Effect: Andromeda”, svenska indietiteln ”Fe” och ”Horizon Zero Dawn”. Den sistnämnda fick jag provspela och det ser väldigt lovande ut, även om jag önskade att RPG-elementen var starkare.

Fe.

Fe, under utveckling av svenska indiestudion Zoink.

Nintendo försöker att komma tillbaks efter Wii Us nederlag. Vad bör de göra så att NX inte hamnar i samma sits som dess föregångare?

Det måste ske en markant förändring både grafik- och prestandamässigt. Att ens uteslutande utveckla egna spel till en egen konsol är en stor begränsning, det minsta de kan göra är att se till att NX är lika kraftig som Playstation och Xbox. I nuläget överlever Nintendo på att vara mediokra enbart för att de har en stor och extremt lojal fanbase som sväljer allt med hull och hår bara det heter ”Zelda”. Jag är kanske lite väl hård, men de behöver skärpa till sig nu och visa att de fortfarande kan bryta ny mark. 

Vad tycker du är den största skillnaden på hur spel är idag, jämfört med tio år sedan?

Alltså, tio år sen är trots allt cirka hälften av mitt liv, så jag har inte en jättetydlig bild av hur det var då. Men jag skulle nog säga att förutom de tekniska framstegen är medvetenheten betydligt starkare än när jag var liten. Spelen börjar tas ut ur sin tekniska bubbla och blir en större del av vårt samhälle och den kritiska granskningen. Spel har också fler ögon på sig nu än förut än när de var till för en grupp inbitna nördar – nu börjar folk förstå att vi har att göra med en stor kassako, men också en form av underhållning vars interaktivitet har flera fördelar. 

Du är 20 år, men du har redan blivit ett äkta fenomen. Du har fått titeln ”årets spelskribent” och nu är du chefredaktör på spelavdelningen i Sveriges största dagstidning; Aftonbladet. Plus en äkta förebild hos kvinnor, män, yngre och äldre. Har du några råd till dom som vill bli spelskribenter i framtiden?

Haha! Roligt att bli kallad för ett fenomen. Tack. Mitt råd är att ta saken i egna händer. Vänta inte på att något ska hända. Jag startade en blogg, skrev som tusan och blev headhuntad. Sedan arbetade jag hårt hela tiden och klättrade uppåt. När jag är missnöjd med något så klagar jag inte, utan presenterar nya idéer och lösningar. Mitt jobb som spelredaktör på Aftonbladet fick jag för att jag bad om ett möte med nöjeschefen och sa i princip ”det här och det här borde ni göra istället, och jag vet hur man gör det”. Du behöver inte vara bäst på spel eller sitta och lira dygnet runt. Det viktigaste är att ha en talang för skrivandet och en förståelse för mediet, men framför allt en vilja att ta sig framåt. Kasta ut ditt material någonstans på internet! Ta kontakt med folk! Sitt inte och ruva på något.

Effie

Effie Karabuda skriver krönikor, recenserar spel och tar upp de senaste spelnyheterna i Aftonbladet. Ni kan gå in på Spela i Nöjebladet för att ta del av Effies fantastiska entusiasm för spel och teknik.

VR ökar lavinartat. Tror du att virtual reality har hittat hem?

Nja, jag har blivit ganska skeptisk till virtual reality på sistone. När jag provade på Playstation VR på E3 drabbades jag av ett vidrigt illamående i skjutarspelet ”Farpoint”. Jag rörde mig med en joystick, men stod stilla i verkligheten. Mitt huvud klarade inte av det. Sen tror jag också att folk i branschen är väldigt ängsliga rent allmänt och vill inte vara sist på bollen. VR är ett för häftigt framtidsfenomen som inte går att ignorera och man vill inte vara det där företaget som är fast i dåtiden. Men det är inte heller den mest optimala formen att spela tv-spel på, i alla fall inte i nuläget. Vi ska inte glömma bort bekvämligheten med gammalt hederligt spelande i soffan.

Vilket är det bästa spelet någonsin? Den här frågan kan jag antagligen gissa på att den kan vara svår att svara på, men gör ett försök.

Det är faktiskt inte alls svårt! Alla som känner mig, eller faktiskt inte alls känner mig utan bara har hört mig i P3 Spel och i andra poddar, vet att ”Dragon Age: Origins” är det absolut bästa jag vet. Min relation till det spelet är på gränsen till osund, men samtidigt väldigt kärleksfull. Det första spelet i serien innehåller allt som jag vurmar för; fantasy, drakar, snygga brittiska riddare, kungligheter, maffiga rustningar, isattacker, rollspel, romanser, bra dialoger… ALLT. Jag spelar om det varenda år och tröttnar aldrig. Höll på att skriva att karaktärerna i ”DA:O” är mina bästa vänner men det lät så sorgligt… jag har ett liv utanför tv-spelen också! Jag lovar!

Tack så hjärtligt mycket för dina fantastiska svar, Effie!

Dragon Age: Origins.

Dragon Age: Origins.

 

Annonser

Jerrys 10 frågor: Jerry intervjuar sig själv.

För några år sedan så intervjuade jag en del personer om deras intressen, och jag kallade det för ”Sätrapôjks 10 frågor”.
Jag har intervjuat till exempel Emma Gray Münthe, Ludde Lundblad, Samson Wiklund, Gaminggrannar och Angelica Norgren.
Jag höll i detta projekt i ett par år och trots att jag var intresserad av att intervjua folk så dog idén efter ett tag. Intervjun med Gaminggrannar dock kom ett par år efteråt.

Mycket har hänt med min blogg under tiden. Jag har haft mycket att göra på sistone, men än vill jag inte riktigt släppa intervjudelen.

Det finns en person som jag inte har intervjuat ännu.
Mig.

Jag har tänkt ut tio olika frågor som rör omkring mina intressen. Hur mitt tecknande har utvecklats, om mitt radioprogram och om min passion/kärlek för kulturen.

Det här är mina 10 frågor till mig själv:

– Hej, Jerry!
Hej själv!
Jag skulle vilja intervjua dig.
– Det går alldeles utmärkt.
– Toppen! Då kör vi:

1. Varför bytte du namn på bloggen från Sätrapôjk till Man Of Svensätra?
Sätrapôjk, eller pôjken från Sätra, var mer ett lokalt smeknamn på mig och mina bröder eftersom i Torsby så känner folk varann. Men man själv knappt kände någon annan. Tja, nästan. Husen på bygden hade namn och vårt familjehem heter Svensätra. Ungefär som Southfork i Dallas, typ. När jag startade den här bloggen tyckte jag att Sätrapôjk kändes som ett artistnamn på något sätt. Det kändes coolt att använda ett lokalt namn bland spelskribenter/bloggare i elitnivå.
Men för ett par år sedan så tänkte jag så här: ”Jag är snart 35 år gammal, och på väg att bli gammal.” Då passar inte namnet Sätrapôjk på mig längre. Vid det ögonblicket hade jag kikat på grymt underskattade Man Of Steel och tyckte att det var den nystart som Stålmannen behövde. Jag kände att jag behövde en nystart och blev inspirerad av mannen från Krypton. Man Of Svensätra passade bloggen mycket bättre och jag är än idag mycket nöjd med namnbytet.

2. Hur kommer det sig att du är så intresserad av att teckna?
Jag har alltid tyckt om att rita, men det som fick mig riktigt intresserad av det är tack vare tv-spelen. När jag var barn fick jag och två stycken såna där klisteralbum där man skulle samla på olika figurer från Mario och Zelda. Jag tog smörgåspapper och ritade av figurerna och färglade dom i olika färger. Det var riktigt kul.
I tonåren fick jag en nytändning. Jag började rita saker och ting från kulturvärden. Gärna Star Wars, tv-spel och objekt från tatueringstidningar. Jag tror att jag ritade minst 100 teckningar på ett år i mitten av 1990-talet.
Men när jag närmade mig runt 22-23 år så slutade jag att teckna. Min lust var borta. Jag hade ingen inspiration. Vid den tidpunkten hade jag svårt att hitta jobb innan jag till slut hamnade på den arbetsplats som jag är kvar på än idag.
Jag kluddade lite då och då, men jag hade inte ritat något ordentligt på drygt tio år.
En dag, för några år sedan, fick jag lust att rita ett porträtt av Angelina Jolie från filmen Salt. Plötsligt hade jag lusten tillbaks. Sen ökade tempot. Frog från Chrono Trigger, Bayonetta,  Dr House och Link från Majora’s Mask. De var bara början på den nya, egna renässans som jag fick. Jag suktade efter en utmaning och tro mig. Utmaningar fick jag. Men jag började också att utvecklas som tecknare de senaste två åren.

IMG_20160405_071451.jpg

3. Utvecklas som tecknare? Hur menar du?
Förut så försökte jag rita klart teckningen så snabbt som möjligt. Men så insåg jag att tålamod var nyckeln till framgång. Jag inspirerades av konstnärer på Instagram som Kit King. De fick mig att inse att konst tar tid. Man måste låta det ta sin tid, för annars blir det väldigt fel. Detta lärde jag mig en värdefull läxa av redan ifjol.
Med denna insikt och vision så passade jag på att lära mig nya tekniker. Jag investerade mig i Polychromos-pennor och redan från start älskade jag dom. De grafit/oljeliknande pennorna öppnade nya dörrar inom konst för mig.
Idag tar det betydligt längre men viktig tid att bli klar med teckningar. Jag älskar att skugga och pyssla med detaljer. Än idag har jag mycket att lära, men jag tror att jag kan fortfarande sträcka mig längre än vad jag är idag. I dagsläget är jag riktigt intresserad av Prismacolor-pennor (många konstnärer använder dom) och kommer säkert att inskaffa dom inom en snar framtid.

4. Du har i ett tidigare blogginlägg skrivit om att du inte är en spelskribent.  Tycker du fortfarande så?
När jag skrev blogginlägget så tyckte jag definitivt att jag inte var en spelskribent, och det berodde på många saker.
För mig är en spelskribent en person som satsar helhjärtat på att skriva artiklar om spel, skriva recensioner och att intervjua folk inom branschen.
Okej, jag bloggar en del om tv-spel, men också en del om film, musik och konst. Jag anser inte mig vara en intensiv skribent som har en deadline att hålla koll på.

5. Men recenserar du inte också?
Jo, det gör jag. Men det finns en väldigt viktig skillnad.
Kända spelsidor eller kända personer inom speljournalistik får recensionsexemplar av Sony, Nintendo och Microsoft några veckor innan releasedatumet.
För många väcks det en viss avundsjuka för att spelskribenter får spela de spelen tidigare än andra. Men jag tycker att avundsjukan ska taggas ner.
För en spelskribent som får ett recensionsexemplar har ett jävla ansvar. Ett hektiskt tidsschema att hålla koll på. Sen ska hen som har spelat det spelet skriva en recension på ett maxantal ord och att skriva en recension är riktigt svårt. Hen ska vara riktigt ärlig och agera som en vägledare för de som läser artikeln. Sen gillar ju spelutgivare publicitet. Men det finns inte en chans att de som inte har tillräckligt med läsare, får ett enda spel att recensera. Och det är rätt.
Jag köper de spel som intresserar mig och jag tar väldigt god tid på mig innan jag recenserar det spelet. Ingen press liksom.
Folk har frågat mig om varför jag inte skriver för en spelsida som IGN, FZ.se eller Svampriket. Det finns ett enkelt svar. Spelsidorna har ett ansvar att förmedla nyheter varje dag. De har ett tidsschema att passa och som jag nämnde, recensioner att hinna få klart innan releasedatumet.
Och jag är familjefar med ett arbete som har olika arbetsskift. Det finns inte en chans att jag hinner med det tempo som spelsidorna kräver ifrån en. Det är inte rätt mot mig och spelsidorna. Bättre att låta de som har den tiden att ta plats i speljournalistikstolen. Jag tågar på i egen takt – och en egen väg. Visst har jag drömmar att få skriva för en spelsida och recensera spel innan de ens har kommit ut på marknaden. Men jag är realist och tror tyvärr att det aldrig kommer att hända. Tyvärr.

6. Berätta om ditt radioprogram. Hur kom den idén till?
I höstas fick jag en förfrågan från Radio Fryksdalens ordförande om att jag kunde tänka mig att starta ett eget radioprogram. De ville ha fler program på radiokanalen men det var inte den riktiga anledningen. Han tyckte att jag skulle passa bra i radio. Det tog inte lång tid för mig att svara ja, för jag tyckte att det lät riktigt spännande med ett eget radioprogram. Live dessutom.
Kort innan hade jag begravt min podcast Mest Dyngprat, för det programmet levde med respirator på slutet. Fast jag tror att Mest Dyngprat lärde mig att prata mycket om olika ämnen. Det har hjälpt mig med mitt radioprogram, som heter Jerrys Musikresa.
Det är inte första gången jag är med i radio. 1998 så startade jag och några klasskamrater ett önskeprogram där vi spelade upp rocklåtar som önskade varje fredagskväll. Det programmet hette Late Night Rock, och vi höll på med det i ett par år. Min roll i Late Night Rock var att berätta om en viss artist i varje avsnitt.
Men i Jerrys Musikresa sköter jag allt själv. Tekniker, musikväljare och programledare. Det har redan gått sex avsnitt när jag intervjuar mig själv i detta inlägg, och det blir roligare varje gång. Ibland passar jag på att lägga upp ett tema i Jerrys Musikresa. I ett avsnitt spelade jag endast kvinnliga artister till exempel. Och fler teman är på gång!
Mitt syfte med Jerrys Musikresa är att jag försöker spela de låtar som man vanligtvis inte hör i riksradio. Men jag kan vara mainstream också, förstås. Jag har alltid älskat att blanda ihop olika genrer och nyckelordet är kontrast. Starka kontraster gör mitt program intressant att göra. Jag spelar i stort sett vad som helst förutom vulgära låtar – och dansband. Där går gränsen! En sak till; liveradio är mycket roligare än en podcast.

FB_IMG_1456122961794.jpg

Jag startade mitt radioprogram Jerrys Musikresa i slutet av februari. Varje lördag så spelar jag musik från olika musikstilar, på Radio Fryksdalen.

7. Du har spelat tv-spel i snart 30 år. Tröttnar du aldrig? Är du inte för gammal för tv-spel?
Nu var det två frågor egentligen, men jag ska försöka svara ett gemensamt svar på det.
Tv-spel har inget med ålder att göra. Precis som böcker, musik och filmer så är tv-spel minst lika kulturellt. Jag började spela som sjuåring och intresset för tv-spel ökar hela tiden. Tv-spel har nämnts som en ”osocial hobby” i åratal, särskilt från de som inte förstår sig på kulturen. Men det är fel. Tv-spel är socialt. Det är till och mer socialt än tidigare. Jag spelade Bloodborne häromdagen för att hjälpa en väninna/gamer att dänga en jobbig boss hon haft krångel med. Vi pratade via mikrofon och hörlurar live. Det var en härlig och trevlig upplevelse.
Att hänga omkring i olika grupper på Facebook, Twitter och Instagram för att diskutera samma intressen som jag har själv är inget som var möjligt för mig för tio år sedan. Det har exploderat på senaste tiden. Och tryckvågrn bara ökar.
Så mitt svar på om jag tröttnar på tv-spel eller känner mig för gammal är helt och enkelt nej. Punkt.

8. Du försvarar och hyllar kvinnliga spelskribenter och kvinnliga gamers. Anser du att du är en gamer-feminist?
Ja. Det gör jag.
Men det har inte alltid varit så. I alla fall inte i det förflutna.
Det handlar om okunskap visserligen. Jag var blåögd och förstod inte den press och hat som kvinnliga gamers fått utstå från det testosteron-dominerande spelvärlden. Men med tiden lär man sig. Jag märkte mer och mer om hur kvinnor kände sig. Vad för slags skit de fick ta emot. Att de inte dög eller att de var på fel plats. De var/är inte välkomna.
Det får mig att koka. För det var så jävla fel på alla sätt och vis. En kvinna är inte en sämre gamer. En kvinna ska inte känna sig kränkt eller få kommentarer likt ”du är ju tjej, vad fan vet du om tv-spel?”
Uppenbarligen så kan de fan mycket mer om spel än nättrollen.
Idag har vi kommit mycket närmare jämställdhet än för fem år sedan. Men mycket är kvar att bekämpas. Så länge jag lever tänker jag fortsätta tro på en värld där alla kan spela utan att kränkas för att man är ”fel”. Ingen är fel. Ingen är perfekt heller, men alla är välkomna att spela för att det är kul.

Tv-spel och musik är två av mina favoritintressen. Soundtracket till Final Fantasy IX är en av mina personliga favoriter.

Tv-spel och musik är två av mina favoritintressen. Soundtracket till Final Fantasy IX är en av mina personliga favoriter.

9. Konami eller Capcom?
Om man menar moderna Konami så skulle Capcom vinna med hästlängder. Men nu tänker jag tillbaks till NES-eran. Då var både på Konami och Capcom kungar. Mega Man, Castlevania, Contra, Duck Tales med flera är underbara pärlor. Så att välja en av dom är groteskt svårt, men jag väljer Capcom för de har haft en högre standard i årtionden.

10. Om du fick ta med dig tre filmer, tre album och tre spel för att tillbringa tiden med resten av livet, vilka skulle du ha valt?
Helvete, vilken svår fråga. Men kör i vind.
A Nightmare On Elm Street, Friday The 13th IV och Star Wars Episode VI – Return Of The Jedi är mina favoritfilmer så det får bli dom. När det gäller tre spel som jag vill ha med mig för evigt är Final Fantasy VI, Rune Factory Frontier och Mario Kart 8 tre olika titlar med återkommande spelstunder som jag aldrig tröttnar på.
Cosmo’s Factory med Creedence Clearwater Revival, Little Richards första LP och en samlingsskiva med Johnny Cashs bästa hits vore helt perfekt för resten av livet.
Men tur att jag inte behöver att välja, för det finns så mycket att ta väl hand om och inte bör missas. Det är tjusningen med att vara en kultursälskande nörd som jag är.

IMG_20160405_082751.jpg

Jag har ställt tio frågor men jag vill lägga till en fråga: Vem är bäst? Freddy Krueger eller Jason Voorhees?
Vad fan, vilken fråga! Det är en riktigt svår fråga att svara på. Jag älskar båda karaktärerna men de är väldigt olika. Om jag ska gå på filmerna så håller Jasons filmer en bättre standard medans de bra filmerna med Freddy är jävligt bra. Dock är de sämre filmerna med Freddy riktigt dåliga. Jag är mer intresserad av Jasons mytologi däremot för det finns många frågor som är inte har svar. Friday The 13th är en enklare filmserie som är faktiskt underhållande. Även om första A Nightmare On Elm Street är min favoritfilm så älskar jag Friday The 13th-serien mer. Freddy är en sarkastisk jävel med mycket karisma men jag tycker att Jason är en underskattad figur. Han är mer än en långsam, macheteviftande galning. Jason ser massiv ut och ger en sorts respektfull intryck när jag ser honom i bild. Förutom i Freddy vs Jason där han var kass. Så mitt svar är Jason.

– Tack Jerry för en strålande intervju!
– Det var ett sant nöje! Tack för att jag fick bli intervjuad.

Att ställa tio frågor till sig själv är svårt, men att svara på dom är faktiskt ännu svårare.
Det är faktiskt en lärorik grej att få intervjua mig själv. Man kan få svar på saker man inte riktigt visste om själv. Det är som att prata med ens spegelbild. Hur det än är, så är spegelbilden en egen individ fast hen är lik en själv.

 

 

 

Jerry intervjuar Gaminggrannar!

För ett par år sen hade jag en intervjudel där jag intervjuade ikoner som Angelica Norgren, Kerstin Alex, Ludde Lundblad och Emma Gray Münthe. Jag kallade detta för ”Sätrapôjks 10 frågor” men eftersom jag inte kallar mig själv för Sätrapôjk längre så har jag ändrat på namnet på intervjudelen.

Jag kallar det endast för ”Jerry intervjuar”. Simpelt men konkret.

I denna tredje säsong av min intervjudel startar jag med en intervju med Sveriges mest populära speltrio: Gaminggrannar! Så här löd den:

1. Varför kallar ni er för Gaminggrannar?
Vi kallar oss GamingGrannar för det hela startade för fyra och ett halvt år sedan när vi faktiskt bodde grannar! Andreas bodde två våningar över Emelie och Andreas i samma hyreshus så det bara blev så att vi tyckte det var ett passande namn. Sedan två år tillbaka så bor vi faktiskt inte i samma hyreshus men vi kallar oss grannar ändå 🙂
2. Vilket var det första spelet ni spelade?
Andreas: Första spelminnet jag har är från en leksaksbutik som hade ett NES med Ice Climbers inkopplat, dock köpte jag C64 först själv.
David: Min pappa köpte hem en NES när jag var ca 7 år så det borde ha varit SMB2 eller Ice Climber.
Emelie: Den frågan är väldigt svår att svara på då man började spela när man var så liten. Jag vet inte säkert vilket som var det första spelet men kanske Tetris på någon gammal Brickgame eller så.
3. Ert spelsamlande är otroligt beundransvärt. När började samla på spel?
Andreas: Eftersom jag sällan säljer av saker har jag väl egentligen alltid ”samlat” men när man upptäckte Tradera år 2000-2001 det var ju då man äntligen kunde köpa de spelen man alltid velat haft som liten. Det var tider det när man ropade hem 10st helt ok NES kassetter för 200kr inkl frakt (; 
David: Samlat har man alltid gjort omedvetet med tanke på att jag nästan aldrig säljer något. Så det är nu många, många år.
Emelie: Jag är ju inte en stor samlare. Med både en bror och sambo som köper typ allt så hade det varit väldigt onödigt om jag också gjort det.
4. Det finns en likhet mellan gamla tv-spel och gamla LP-skivor/EP-singlar: De kan vara otroligt dyra. En gammal LP ska vara i originalversion, ha intakt fodral och helst inte spelad alls. (Ett exempel på det var en gammal Buddy Holly-LP jag såg när jag besökte en skivmässa för flera år sen. Den hade ett värde på flera tusen kronor)
Vad är avgörande om man ska köpa ett spel som är prisvärt och inte för dyrt? Vad höjer och sänker värdet? Nu blev det flera frågor i en, jag beklagar på förhand. 😉
Priset styrs ju alltid utav efterfråga och tillgång. Kartongerna är oftast värda mer än kassetten i sig på de äldre spelen då många kartonger har blivit förstörda eller slängts. Det som gör att man själv kan betala extra mycket för ett spel är ju om det har ett personligt värde som väger tyngre än pengarna. Eller om det finns möjlighet att köpa en raritet som man letat länge efter för att komplettera sin samling.
5. Vad är det mest unika (rare är snarare rätt ord om man vill använda engelska) spelet ni fått tag på?
Andreas: Har väl egentligen inget jätteovanligt i hyllorna, men ett komplett Earthbound, SNES – NTSC, alltså bigbox utgåvan inkl guide är inte varje dag man ser.
David: Jag har snarare ett par prylar än spel som känns lite udda. Och det är att jag lyckats fått tag på två stycken Metroid-plåtskyltar som stod på arkader back-in-the-days. Jag vet att det är många Metroid-samlare som är ute efter den.
Emelie: Jag har väl inget jätteovanligt men en kartong till spelet Pac Man till Game Boy som aldrig blivit uppvikt. Den är alltså fortfarande helt platt.
6. Finns det något spel som ni vill så gärna få tag på men inte har lyckats med än?
Andreas: Inget jag vet jag letar efter för tillfället mer än något annat. 
David: Jag har en förkärlek för Game Boy-spel och ett spel jag hade när jag var liten var Balloon Kid. Det skulle vara kul att ha igen.
Emelie: Det mesta går ju att få tag på tack vare Ebay och Tradera, bara man betalar bra. Men en pryl jag aldrig lyckats hitta är gamla schampo-flaskor som fanns med motiv utav Mario och Peach. Dem hade varit kul att ha.
7. Hur gammal ska en konsol vara för att vara retro, tycker ni?
Det får man nästan bestämma själv. Vad som är retro för oss kanske inte känns retro för någon annan. Men oftast är det två generationer tillbaka.
8. Vilken är den ultimata retro-konsolen?
Andreas: Om jag bara får behålla en enda konsol här hemma så stannar Super Nintendot.
David: NES och SNES.
Emelie: SNES och Gamecube.
Super Nintendo - den ultimata retrokonsolen?

Super Nintendo – den ultimata retrokonsolen?

9. Vem av er tre tycker ni är den största spelsamlaren?
Det går väl i lite vågor. Ibland köper Andreas mer och nästa gång köper David mer. Vi båda samlar ju väldigt brett men har också samlingar som är mer inriktade. Så vi klassar oss båda som stora samlare. Emelie samlar ju som sagt inte på så mycket. Men hon har en liten nischad samling och det är en samling utav rosa spel som fortfarande växer.
10. Kommer ni att fortsätta att samla på spel i resten av era liv? =)
Andreas: Med tanke på att det har för flera, flera år sedan övergått från att vara en hobby till en livsstil så är svaret ja. 
David: Det tror jag absolut 🙂
Emelie: Vi letat just nu hus och med tanke på att ett viktigt kriterie är en riktigt fet nördgrotta så är jag säker på att det kommer att fortsätta att handlas hem spel i många år till!
Jag tackar Andreas, David och Emelie från Gaminggrannar för att de ville ställa upp för denna intervju!
Gaminggrannar har varit utsedda till Sveriges bästa spelblogg många gånger. Att följa deras blogg är som att sätta sig i bilen från Tillbaks till Framtiden: Att ta en tidsresa tillbaks i tiden och njuta av gamla, härliga retrospel.

Gaminggrannar har varit utsedda till Sveriges bästa spelblogg många gånger. Att följa deras blogg är som att sätta sig i bilen från Tillbaks till Framtiden: Att ta en tidsresa tillbaks i tiden och njuta av gamla, härliga retrospel.

Tredje säsongen av ”Sätrapôjks tio frågor” kommer snart!

Jag har gått fram och tillbaka, undrat om jag ska göra en tredje säsong av min intervjuserie ”Sätrapôjks tio frågor” men har inte hittat rätt motivation till det.
Tills nu.
Just nu letar jag efter personer jag ska intervjua – och den här säsongen ska jag intervjua personer som är inspirerande och gått sin egen väg.
Vilka de är? Det får ni se!

Säsong 2! Sätrapôjks tio frågor till Samson Wiklund!

Det var menat att det skulle bli åtta intervjuer denna säsong, men jag fick en nionde. Denna gång stannar jag kvar i Svampriket och intervjuar en person många ser upp till.

Här är min intervju med den lysande Samson Wiklund!

Samson Wiklund är en allvetare när det gäller tv-spel. Han och Anders Brunlöf har haft podcasten Retroresan, som var riktigt omtyckt av många gamers. Han hörs även i P3 Spel, tillsammans med bland annat Angelica Norgren. Nu är han en av de viktiga huvudrollerna i spelbloggen/sajten Svampriket.

1. Vad var det första spelet du spelade?
Det första tv-spelet jag spelade var nog Arkanoid eller någon liknande klon. Jag minns inte när det var men det var på en Atari 2600 i alla fall.
2. Retroresan, med dig och herr Brunlöf, har satt sina spår som den mest kärleksfullaste, nostalgiaktiga podcasten någonsin. Vad var hemligheten bakom Retroresans framgång?
En kombination av massor av saker. Får jag vara skrytsam skulle jag säga att min analytiska förmåga och min fånigt breda spelkunskap båda varit viktiga ingredienser för att Retroresan blev så bra och omtyckt. Viktigast är dock inte vad jag eller Anders som individer tog med oss till bordet. Där jag satt på en massa skåptorr analys och god spelhistorieorientering så hade Anders alltid en spännande vinkel eller en förtjusande liknelse eller bara modet att ställa frågorna som kanske jag också borde erkänna att jag behövde ställa. Det blev magi när vi möttes helt enkelt. Anders har en sådan stark passion! Han brinner! Dessutom är han en idespruta utan dess like och jag nyttjade det till fullo. En annan viktig sak var att vi förstod att det skulle kosta att bli bra. Kanske inte rena pengar, men arbete! Att göra Retroresan slukade enormt mycket tid och ork. Bara att spela (minst) ett spel i veckan är arbete nog, att dessutom researcha minst en arbetsdag, planera avsnitten, förbereda diskussionunderlag och liknande tog enormt mycke tid – och då har vi inte ens börjat spela in än! Ska man göra en sån pod och göra den bra får man vara på det klara med att det kommer kosta. Den sista och viktigaste ingrediensen för oss var nog att vi förstod att inte göra oss märkvärdiga när vi blev populära. Vi jobbade hårt på att bibehålla den familjära känslan och ville hela tiden bygga en klubb med våra lyssnare.
3. Är du en konsol – eller PC-spelare?
Det går i perioder. Mestadels är jag en konsolspelare, men det har nog mest att göra med att datorer är så jäkla dyra. Jag har ganska nyligen köpt en ny PC så nu är jag lite mer än PC-spelare än innan.
4. Finns det någon ”myt” om gamers som du skulle vilja säga ”Busted” (som Mythbusters brukar säga) till?
Att gamers är töntiga. Det är vi inte. Inte alls. Vi accepterar bara inte den övriga världens syn på vad som är coolt. Jag tycker det är coolt att vara den man vill vara. Punkt.
5. Hur många spel brukar ni på Svampriket recensera per månad i genomsnitt?
Ja du, det varierar ganska mycket. Vill du kolla lite nogrannare kan du ju studera våra månadsresuméer. http://www.svampriket.se/?s=m%C3%A5nadsresum%C3%A9 I September recenserade vi 8 spel tror jag. Ärligt talat bryr vi oss ganska lite om recensioner. Det är inte det vi tycker är roligast att skriva och det är knappast varför någon beger sig till Svampriket. Vi sätter inte ens betyg förrän i nämnda månadsresumé.
6. Du är både med i Svampriket och i P3 Spel. Hur orkar du med dessa gigantiska projekt?
Min roll i P3 är ganska minimal faktiskt. Jag skriver mina manus under några veckor (i ärlighetens namn brukar det vara natten innan de ska spelas in eftersom jag hela tiden skjuter på det) och spelar in alltsammans under en och samma dag. Sen är jag liksom klar för säsongen med undantag för kanske ett inhopp i panelen under säsongen eller så.
7. Den här frågan har jag ställt till många andra jag intervjuat; finns det någon spelfigur som behöver en rejäl makeover och varför?
Så många stereotyper, så lite tid.
8. Vad är den viktigaste ingrediensen i ett jävligt bra spel?
Det blir det där obeskrivbara vi kallar ”spelbarhet”. Det där magiska drivet som får dig att längta tillbaka till att spela mer. Att bli utmanad men inte straffad, få beröm men inte för vilken skit som helst. Känslan av att ha lyckats med något.
9. På Svamprikets hemsida står det att du är en expert på spelhistoria. Om några på Svampriket har problem att komma på, till exempel, vilket spel den karaktären är med i, är det du den första de frågar för att få svar?
Garanterat.
10. Vad hoppas du att få upptäcka i årets upplaga av Gamex?
Att spelpubliken kanske mognat lite. Att se köttskallar bjäbba om huruvida BF3 eller MW3 är bäst känns så jävla tråkigt. Vem bryr sig om karbonkopia A eller B är bäst när det finns unika, intressanta och ögonööpnande upplevelser bara ett stenkast bort.
Här kommer Svamprikets Tommys fråga till dig:
Skulle Svampriket bli bättre om vi hade åtminstone en enda riktigt högerkonservativ skribent som kunde förse sajten med ett perspektiv som inte kom från vänster?
Om du med ”bättre” menar mer politiskt balanserad så javisst. Om du, som jag, däremot tycker att högerpolitik är strukturell egoism och att sätta olika värde på olika människor beroende på vilken familj de föddes i så skulle det ju göra Svampriket till en sida som till en sjundedel också promoter de idealen – och det tycker jag skulle göra oss sämre!
Jag vill tacka Samson för sina raka och mycket tydliga svar – som dessutom är riktigt bra.
Därmed avslutar jag denna säsong 2 av ”Sätrapôjks tio frågor”. Tack alla som blivit intervjuade, och till er som har läst!
På återseende.

Säsong 2! Sätrapôjks tio frågor till Tommy Håkansson från Svampriket!

Det har varit ett tag sedan, och ni får ursäkta mig!

Äntligen har jag intervjuat en person med starka åsikter och är en fantastisk skribent för Sveriges bästa bloggsida; Svampriket.

Det här är min intervju med Tommy Håkansson.

 

Tommy var en aktiv forumist, moderator och bloggare på Loading.se innan han sadlade om tillsammans med Ludde Lundblad och startade Svampriket.

1. Vilket var det första spelet du spelade?

Ett av mina allra tidigaste minnen oavsett kategori, är när min farbror hälsade på med ett NES. Han och pappa spelade Tennis, och jag minns att det var det mest spännande jag sett i mitt väldigt korta liv hur man kunde styra vad som hände på teven. Jag måste fråga pappa hur gammal jag var då. Jag måste varit en så där tre eller fyra år.

 

2. Vart kommer ordet ”bleunt” ifrån?

Det är en förkortad och förfranskad version av ordet ”blunted”, som jag tog från ett hiphopalbum från 1994 med titeln ”Blunted on Reality”. Ordet passar mig eftersom jag är en väldigt slö och avtrubbad person, och har varit mitt namn på internet sedan 1997. Je suis le bleunt!

 

3. I många forum, som till exempel på Loading så var det många ”troll” som slängde ur sig fula saker om Nintendo, och vips så gav du dom svar på tal. Är du en Nintendo-beskyddare eller är det bara bullshit?

Jag håller Nintendo nära mitt hjärta, och är extra angelägen att försvara dem när orättvis eller felaktig kritik delas ut. Samtidigt kritiserar jag själv Nintendo väldigt hårt på Svampriket. Mycket oftare än jag försvarar dem.

 

4. Hur kom du och Ludde på Svampriket?

Jag hade tröttnat på Loading, och tyckte det hade blivit en ganska otrevlig plats. Så jag tänkte bryta mig loss och blogga om spel från en egen plattform. Jag skrev ett inlägg på Loading om det, och frågade mina läsare där om jag skulle blogga på svenska eller engelska. Ludde, som läste min Loading-blogg precis som jag läste hans, föreslog lite spontant att han och jag skulle blogga tillsammans. Jag hade redan tänkt på att skapa ett litet bloggkollektiv, för jag visste att jag inte skulle kunna hålla en bra uppdateringsfrekvens på egen hand. Sedan lyckades vi även övertala Elin, och vips var vi igång!

 

Smårolig fakta: Svampriket var väldigt nära att få heta Splitscreen

 

5. Vilken är för dig den mest underskattade spelfiguren?

Jag tror många underskattar hur viktiga Links kompanjoner i Zelda-spelen är för äventyret. De funkar som en viktig länk mellan spelaren och spelvärlden på ett sätt som en tyst protagonist som Link inte riktigt kan. Jag brukade själv underskatta den rollen, tills jag insåg hur Fis stela personlighet skadade Skyward Sword. Speciellt Navi från Ocarina of Time har fått oförtjänt mycket kritik när spelet skulle vara så mycket mer livlöst utan henne.

Navi, Links féguide från Ocraina Of Time, har fått oförtjänad kritik, tycker Tommy.  

 

6. Är du en retrospelare eller en ”modern” spelare?

Tyvärr har jag inte mycket till val annat än att vara moden spelare just nu, eftersom jag spelar så mycket via Svampriket. Men jag älskar retrospel, och spelade lika mycket retro som nya spel innan Svampriket. Däremot känner jag inte så mycket kärlek för spelen från NES-eran. Jag är mer för SNES och N64. Lite Playstation.

 

7. Hur tror du att spelvärlden kommer att se ut om fem år?


Jag tror inte hårdvaran kommer vara så mycket starkare än den är idag, men att metoderna med vilka grafiken ritas upp har ändrats så pass mycket att det ändå kommer se mycket bättre ut. Jag tror vi kommer se massor av Free To Play i nedladdningsbart format, medan storspelet för $60 på spelhyllan i butik blir mer och mer sällsynt. Jag tror dessutom mer på tyst interaktivt historieberättande, framför David Cages filmiska. Att spel kommer hitta en egen röst i stället för att bara härma film. Mer Fumito Ueda, mindre Hideo Kojima.

8. Svampriket växer. Ni har en Junior-avdelning och ni får fler medlemmar! Dessutom blev ni bästa spelblogg 2011. Vad är nyckeln till framgångarna?


Kunniga skribenter med tydliga personligheter och starka åsikter. Men även en bra balans mellan tänkvärda krönikor och barnsligt trams. Du hittar till exempel inte mycket humor och trams på Blog Em Up, och du hittar inte krönikor om spel ur samhällsperspektiv hos Gaminggrannar. Blog Em Up är Sveriges viktigaste spelblogg, medan Gaminggrannar förmodligen har en större publik än någon annan. Men Svampriket bjuder på lite av varje. Plus att våra läsare är smarta och awesome, och kommentarerna är ofta minst lika läsvärda som inläggen.

9. Finns det någon spelgenre som behöver förnya sig?

Alla. Skulle jag vilja säga. Däremot är JRPG en spelgenre som behöver sluta förnya sig, för den går hela tiden åt helt fel håll. Återgå till omgångsbaserade strider, låt mig välja attacker och magier från en lista, ha en öppen värld att utforska, och håll historieberättandet simpelt.

 

10. Vilken spelserie är bäst? Super Mario eller Legend Of Zelda? Varför?

Zelda är en djupare spelupplevelse som sätter sig kvar på ett annat sätt. Ett Zelda-spel blir en del av ditt liv under veckorna som du spelar det på ett sätt som ett lättsamt plattformsspel med Mario inte kan. Man blir mer engagerad och spelar det mer hängivet. Super Mario är kul, och kul är helt jävla underbart. Men Zelda är ett äventyr, en upplevelse, en värld av utforskande, berättande och möten. Zelda är saker som Mario inte ens försöker vara. Och som Mario inte behöver vara för att vara helt awesome på sitt eget sätt. Jag behöver båda. Att bara ha skoj är lika viktigt som att engagera sig på djupet. Men Zelda ligger i alla fall närmare hjärtat.

 

Här är Maria Myhrs fråga till dig:

 

Med anledning av Anita Sarkeesians filmprojekt om kvinnliga stereotyper i datorspel, stör du dig någonsin på hur manliga karaktärer framställs? Känner du dig någonsin begränsad på något sätt om du väljer att spela man?

Jag väljer aldrig att spela som man. De gångerna jag spelar som man är det för att jag måste. För att det inte finns något val. Delvis är det ett gammalt spår av min tid inom esport, då toppspelarna alltid valde de minsta karaktärsmodellerna. Men det handlar även om att jag tycker kvinnor är mer ”open ended” än män. Det är mer accepterat för kvinnor att vara tuffa än det är för män att vara känsliga, om vi ska se till de satta samhällsbilderna av könen. I en spelvärld där allt ofta ska vara så överdrivet macho ligger kvinnliga spelkaraktärer ofta (med undantag för de löjligt översexualiserade) närmare bilden av en verklig människa, medan manliga spelkaraktärer ofta inte är mer än en parodi på en verklig man. Men allra oftast har jag svårt att identifiera mig med både männen och kvinnorna i spel, tyvärr.

 

Tack Tommy, för dina lysande svar! Jag tänker stanna lite till i Svampriket och intervjua Samson Wiklund nästa gång!

Sätrapôjks 10 frågor, Säsong 2:

  1. Ina.
  2. Robert Arveteg.
  3. Frances Blaxell. 
  4. Kerstin Alex.
  5. Sanna Valapuro.
  6. Daniel ”qn2Quid” Andersson.
  7. Maria Myhr.
  8. Tommy Håkansson.
  9. (extra tillagt!) Samson Wiklund. (kommer snart)

Säsong 2! Sätrapôjks 10 frågor till Maria Myhr!

Äntligen var det då dags för en ny intervju, och denna gång ska jag intervjua en före detta kollega (vi skrev artiklar på Megazine) – nämligen en kvinnlig spelskribent som också har passion för filmens värld. Det här är min intervju med Loadings Maria Myhr.

Maria bloggar mycket om spel och film. Just nu är hon skribent för den ökända hemsidan Loading.se.

1. Vad är ditt första spelminne?
Det var någon gång före tidernas gryning som jag första gången styrde en digital skapelse över en skärm, så minnet sviker lite här… Det kan ha varit någon form av Game&Watch-spel (FireSafebuster?) eller kanske Viper på MicroBee:n. Plattformsspelet på handhållna enheten med okänt namn gick ut på att med sin gubbe undvika rullande tunnor på stålbalkar, och ta sig till toppen. Tror jag. Det kan också vara så att det handlade om att fånga bomber som en bandit kastade. Har också något minne av det här med att bolla flyende från brinnande hus in i en ambulans, men tror det var ett senare spel. I Viper styrde man en orm i en skärmstor ruta och åt kaniner som dök upp här och var – för varje kanin växte ormen och rörde sig snabbare, ju längre man klarade sig desto högre poäng. Smattrandet från ormen, pipet när man åt upp en kanin och den gula bitgrafiken är ett ljuvt minne i ryggmärgen.
2. Hur tyckte du att årets E3 var?
Öh, jag följde överhuvudtaget inte E3 och har inte hört talas om det förrän i år. Jag gick in på hemsidan för att se var man kunde hitta filmklipp men lyckades inte ens hitta datum och hålltider så jag struntade i det.
3. Det råder en het debatt angående Lara Croft, våldtäkter och sånt. Vad har du för åsikter angående detta ämne?
Jag tror det ligger något i det som tagits upp om att storyskapare inte tycker att räcker med att döda en kvinnlig karaktärs familj, utan man måste ta till det här våldtäktsknepet för att fånga spelarens engagemang. Jag tror det bottnar i att man vill utsätta karaktären för värsta tänkbara scenario, för sånt är ju intressant. Däremot skyggar man för att våldta män, eftersom det är ett så känsligt ämne i vår värld. En man som blir våldtagen är ingen riktig man, typ, eller skapar alldeles för mycket avsmak hos den manlige spelaren för att han ska vilja spela karaktären. När jag var i fjortonårsåldern såg jag Tidvattnets Furste, och jag och mina tjejkompisar tyckte att scenen där huvudpersonens yngre jag våldtas, efter modern och systern, var den absolut värsta, för han var ju kille. ”Tjejer är ju ändå gjorda för det”, gick resonemanget. Samhället säger oss att våldtäkt av kvinnor är hemskt men existerande, medan våldtäkt av män är avskyvärt och ska inte pratas om (eller ens erkännas, med tanke på den underliga domen med övergreppet på en transkvinna som gick från våldtäktsförsök till grov misshandel eftersom hon saknade slida). Det handlar nog om anal penetrationsångest – det är inte såna våldtäkter man utsätter kvinnor för heller, åtminstone säger man det inte rakt ut. Antar också att manlig homofobi kommer sig av just denna penetrationsångest. Tänk att jag har knäckt nöten…!
Ibland kan jag tycka att debatten blir lite ensidig från kvinnornas sida – vi är jävligt bra på att hitta fel i hur kvinnor framställs, utan att reflektera över vad det egentligen är vi räknar som ”bra” kvinnoframställning. Är det bra att kvinnor framställs som många manliga protagonister, som dödar urskillningslöst bara för att någon råkat ha ihjäl hans älskade? Samtidigt är man mer lyhörd för sånt som ligger en själv nära. Jag är kvinna, alltså är jag mer lyhörd för orättvisor som drabbar kvinnor och kvinnliga karaktärer. Det ska självklart belysas och diskuteras. Sexuella övergrepp är väldigt enkelt och väldigt effektfullt att ta till när det gäller att utsätta kvinnliga karaktärer för hemskheter, men jag tycker att det börjar bli rätt uttjatat och tråkigt ärligt talat. Låt det handla om något annat än min kropp, för en gångs skull. Och det är dags att våga ta upp våldtäkt av män.
Det jag främst reagerar på i just Lara Croft-fallet är uttalandet om att spelaren inte identifierar sig med Lara utan vill beskydda henne. Det är dels att att undervärdera manliga spelares inlevelseförmåga, dels att ignorera det faktum att det finns kvinnliga spelare, men framförallt att simplifiera spelarens roll. Det verkar rätt tamt att spela ett spel där man ska beskydda huvudkaraktären istället för att agera med henne.
Vad som ska hända med Lara Croft i nya Tomb Raider har väckt stor debatt i början av sommaren.
4. Vilken är den bästa speltillverkaren, tycker du?
BioWare. Säger jag med min begränsade erfarenhet. De har insett att spel inte nödvändigtvis handlar om att utkämpa den perfekta striden, utan också om dialog, diplomati, interaktion och relationer. De har förädlat Square/Enix:s sätt att berätta historier, utvecklat det från Final Fantasy-spelens statiska cut scene-baserade berättelser där striderna står i centrum och där det mer känns som att man spelar för att få en liten filmbit som belöning, till att man verkligen får skapa sin egen karaktär och dess story. Självklart finns det många fler steg att ta – fortfarande finns ju där en färdig berättelse med en tydlig början och ett tydligt slut. Det är därför jag tycker att tjafset om Mass Effect 3-slutet är ganska larvigt, det är inte ett mmorpg där spelaren själv har 99% av ödet i sina händer, utan ett spel med en färdig historia. Vägen mot målet kan se olika ut, men målet är detsamma.
5. Mass Effect är fullt med detaljer, dialog och har en stark story. Finns det något du saknar i denna spelserie?
Jag saknar mer dialog. Säger jag om ett spel som förmodligen slagit rekord i inspelad dialog… I trean kändes det fattigt när jag väl inlett romanser och börjat skaffa mig vänner, att jag mellan uppdragen och de avgörande dialogerna inte fick mer. Jag vill helt enkelt ha mer av karaktärerna, vill kunna fördjupa vänskaper och fiendeskaper, kärleksförhållanden. Mer valfrihet skulle vara roligt, men samtidigt är det som jag sa tidigare inte ett mmorpg utan ett spel med färdig story, och den storyn vill jag uppleva. Men jag vill ha mer av den. Jag saknar förstås också möjligheten till manliga romanser till manlig spelarkaraktär i de första två spelen. Det är klart att det kanske skulle bli lite märkligt om samtliga karaktärer var urskillningslöst multisexuella men det är ännu märkligare att endast kvinnlig homo-/bisexualitet existerar.
6. Finns det något spel du ångrat att du spelat? Varför?
…nej, jag kan inte komma på något. De spel jag verkligen inte har gillat har jag inte spelat klart, men även dessa har ju inneburit spelerfarenheter.
7. Tror du att det är mer kvinnor som spelar spel idag, jämfört med ungefär 10-20 år sedan?
Jag tror faktiskt inte det. När jag var liten och folk hade Nintendo så var det både tjejer och killar som spelade, ofta tillsammans (även om det kanske var tjejer för sig och killar för sig). Dock tror jag att tjejer/kvinnor då, precis som nu, inte spelar precis samma spel som killar/män – mer shooters och krigsstrategi för killarna, mer pussel och socialstrategi för tjejerna. Skillnaden är att idag har datorspel blivit synonymt med de våldsamma trippel-A-spelen som syns mest, och som förknippas mest med och marknadsförs mest för killar, medan mobilspel, facebookspel och liknande inte räknas som ”riktiga” spel och därmed inte har ”riktiga” spelare. Ofta är det kvinnor i majoritet bland spelarna i de spelen och då tror folk att kvinnor inte spelar datorspel.
8. Har du någon spelkaraktär som du ser upp till?
Jag tror knappt jag har någon riktig människa jag ser upp till, haha. Kanske Shepard då, från Mass Effect. Min godhjärtade variant alltså, en som gör så mycket för att så många som möjligt ska få det så bra som möjligt, som försöker få olika folkslag och folk med olika åsikter att faktiskt lyssna och lära av varandra.
9.  Vad ser du fram emot att få spela längre fram?
Dragon Age 3 (om det nu blir ett sådant), Guild Wars 2. Sen har jag en hög ”gamla” spel att ta mig igenom också, som Skyrim och Witcher-serien. Och Final Fantasy VII och VIII.
10. Nu kommer en filmfråga. Vilken är den bästa film du sett?
Thrall’s balls, vilken jäkla fråga. Jag har ingen aning. Jag har sett så många fantastiskt bra filmer. Några som ständigt återkommer är Gladiator, Döda poeters sällskap, Braveheart, Den siste mohikanen, Ronja Rövardotter, Den bästa sommaren… Terminator är nog en av de allra bästa.
Här kommer en fråga från Daniel Andersson:
Jag såg att du spelar World of Warcraft och Star Wars: The Old Republic, har du spelat andra MMORPGs innan och vilket är din favorit?
Jag har faktiskt inte spelat några andra mmorpgs. Än. Jag har laddat ner Conan men inte kommit igång. Av WoW och SWTOR skulle jag nog säga att WoW är mitt favorit-mmorpg, medan SWTOR är ett av mina favorit-rpg. WoW har en mer inbjudande och tillåtande grafik och fantasieggande värld både för ens eget rollspelande och pve-ande, medan SWTOR jobbat lite för hårt för att skapa en fotorealistisk Star Wars-värld. Dessutom är character story-delen så bra och så tidskrävande att jag ännu inte hunnit ta del av just mmo-delen så mycket än, vare sig när det gäller pve eller rollspel. Jag ser dock stora möjligheter till rollspel även i SWTOR. Mer tid, tack.
Maria, jag vill tacka dig för denna intervju, och för dina enastående svar! Det har varit en sann ära!
Nästa gång blir det dags för Svamprikets Tommy Håkansson!

Sätrapôjks 10 frågor, Säsong 2:

  1. Ina.
  2. Robert Arveteg.
  3. Frances Blaxell. 
  4. Kerstin Alex.
  5. Sanna Valapuro.
  6. Daniel ”qn2Quid” Andersson.
  7. Maria Myhr.
  8. Tommy Håkansson. (kommer snart)
  9. (extra tillagt!) Samson Wiklund. (kommer snart)

Säsong 2! Sätrapôjks tio frågor till Daniel ”qn2Quid” Andersson!

Nästa person som ska intervjuas är en riktigt härlig personlighet som älskar kebab, det är vår egen gamer-ninja; Daniel ”qn2Quid” Andersson!

Daniel är en flitig twittrare. Denne ninja har även en jättefin blogg, qn2.se, där han bloggar om spel, mat och film.

 Här är min intervju med Daniel!

1. E3 har gått förbi, vad tyckte du var mest intressant på mässan?

Det var mycket som var intressant, Wii U t.ex. men jag är lite kluven till den. Vill nog se Zelda och Metroid innan jag bestämmer mig. Men det var två spel som fick mig att hoppa till extra, Star Wars 1313 och Watch Dogs. Det första känns lite som Uncharted i rymden och verkar visa upp en sida av Star Wars-världen som vi inte riktigt är vana att se, tror det kan bli riktigt bra. Sen Watch Dogs, ojojoj, hela internet stannade under visningen. Detta kanske kan bli vad Syndicate borde varit?
2. Du spelar mycket Star Wars: The Old Republic. Vad är spelets styrka?

Jag spelade mycket när det kom och höll väl på i ca. 3 månader, men när den första stora uppdateringen kom så hade jag tyvärr inte intresset att sätta mig in i alla förändringarna, för när man väl hade blivit max-level så fanns det väldigt lite att göra och spelet kändes meningslöst. Så styrkan i SWTOR låg väl i levlingen, ett röstsatt äventyr i en spännande värld som tyvärr inte blev den långa resa som jag hade hoppats på. Det snackas redan om Free2Play, undrar hur länge spelet överlever…
3. Vad var det första spelet du spelade?

Svårt att säga, spelade en del på Amiga hos en kompis när jag var liten, men det första spelet som jag minns att jag spelade är Giana Sisters, fast musiken var bättre än spelet. Sen kom ju NES med Mario, Zelda och Metroid, så det är väl egentligen där mina starkaste spelminnen ligger från barndomen. Jag kan förundras än idag över hur man ens kunde klara spelen på den tiden, men man kom långt med egna kartor och anteckningar. Nintendomagasinet var ju till stor hjälp också 🙂

Giana Sisters var det första spelet Daniel minns att han spelat. Det här är en bild från Commodore 64-versionen.

4. Jag frågade Sanna Valapuro angående vad som är inne och ute inom spelväg. Vad tycker du är inne och ute?

Tråkigt nog får jag väl svara samma som Sanna, zombies och crowdfunding. Just Crowdfunding eller kickstarters tycker jag är ett grymt trevligt koncept, det är väldigt stort inom figurspelsvärlden och har gett oss massor av spännande spel och coola figurer som aldrig hade sett dagens ljus annars. Vad som är ute vet jag inte riktigt, men jag saknar dom gamla ”peka-och-klicka”-spelen typ Beneath a Steel Sky och Monkey Island. Hade gärna sett nya spel i den genren!
5. New Super Mario Bros U och New Super Mario Bros 2 verkar inte vara särskilt nytt torts titlarna, de känns som ett tomt skal från det förflutna enligt många gamers. Vad tror du Nintendo behöver göra för att göra spelserien het och fräsch igen?

Tyvärr måste jag säga att jag har dålig koll på nya Mario-spel, det senaste jag spelade var Super Mario Galaxy och vad som har hänt sedan dess har jag ingen aning om. Men Super Mario Galaxy var helt klart en trevlig upplevelse, fast samtidigt så tycker jag nästan att Mario-spelen ska vara plattformsspel. Kanske att dom kan göra något mellanting, ett plattformsspel med lite djup och 3D-inslag. Fast det är kanske det dom gör? Ja, som ni ser så har jag ingen koll alls 🙂
6. Vilket är det absolut sämsta spelet du spelat?

Det har ju varit många besvikelser genom åren, senast var väl Duke Nukem Forever. Men det ett av dom sämsta spelen jag har spelat måste vara Top Gun till NES. Själva flygningen är aslätt och fienderna dör på ett skott, sen när man ska landa så får man instruktioner som inte hjälper alls och man kraschar. På andra banan ska man tanka och då får man samma instruktioner, efter en stund flyger tankplanet iväg och ens bränsle tar slut. Jag vet ingen som har klarat andra banan…
7. När tror du att nästa generationsskifte börjar? Då menar jag inte i samband när Wii U kommer, utan när Sonys och Microsofts konsoler kommer.

Jag skulle tippa på andra halvan av 2013, fast jag är ju en såndär som spelar på PC så jag bryr mig egentligen inte. Det enda jag kan känna att jag saknar ibland är ett schysst fightingspel, spelade grymt mycket Tekken när den första Playstation kom men sen dess har det varit tomt i mitt fightingspelshjärta. Samtidigt så känner jag att det inte är värt att skaffa en konsol för bara för fightingspelen, och det är ju klart att man missar en och annan godbit pga. detta, men sånt är livet…
8. Vilka spelbloggar/spelsidor brukar du läsa?

Inte så många egentligen, brukar titta in på Kraid och Svampriket, osso om folk länkar något som verkar intressant på t.ex. Twitter, sen FZ för nyheter. Jag är en sån som brukar snöa in rätt mycket i ett spel, just nu är det Diablo 3 och då läser jag rätt mycket relaterat till det, forum och sånt så man vet vad som är på gång. Jag kan verkligen grotta ner mig hur mycket som helst i sånt och det är nog därför jag söker ett nytt MMORPG att spela… och Wildstar Online verkar väldigt intressant!
9. Om du hade velat göra ett spel, hur skulle det ha se ut?

Grymt svår fråga! Men jag måste nog ändå säga ett FPS, typ QuakeWorld, snabbt och tajt med 100% action. Lite mörkt och gotiskt med hemmabyggda ”lowtech”-vapen. Det skulle nog bli rätt likt det spel som det svenskutvecklade Enclave en gång skulle ha blivit (http://www.youtube.com/watch?v=V5fnbgp1Ruk) innan det gjordes om till ett fantasyspel. Givetvis bara multiplayer med klassiska spelmoment som FFA, 1on1, 2on2, 4on4 och CTF. Kanske inte så nyskapande, men jävlig kul! 🙂
10. Hur tror det kommer att se ut om fem år inom spelindustrin?

Jag tror det kommer bli mer och mer online-krav, sen mycket digital distribution via tillverkarnas online-tjänster. Fast det vore ju bra om dom kunde enas kring en tjänst, t.ex. Steam, i så fall. Sen så tror jag att kommer bli större produktioner där ”riktiga” skådisar, även om jag själv gärna hade sett att det var tvärtom, dvs. mer ”riktig” dataanimerad film. Vi har ju sett en del snygga CGI-intros/trailers på senare tid. Tyvärr tror jag också det blir färre nya IPs i framtiden 😦

Här kommer Sanna Valapuros fråga:

Daniel, att du gillar ninjor är ju ingen hemlighet precis. När började din kärlek för ninjor och har du någon favoritninja?

Redan som barn så lekte jag ninja hemma i trädgården, Jag hoppade runt, klättrade och sparkade på bollar. Sen 15 år senare så kom vi efter en lång diskussion via IRC fram till att jag nog var en ninja trots allt, så det var ju bara att skaffa en dräkt! En del ninjafilmer spelades in men livet som ninja är inte alltid guld och gröna skogar. Jag har många förebilder inom kampsports och ninja-världen, fast mest från 80 och 90-talet. Men en favorit måste ju ändå vara Michael ”American Ninja” Dudikoff!

Härligt, Daniel! Tack för dina alldeles lysande svar, och för att du ville bli intervjuad!

Nästa gång blir det dags för Loadings asgrymma Maria Myhr!

Sätrapôjks 10 frågor, Säsong 2:

  1. Ina.
  2. Robert Arveteg.
  3. Frances Blaxell. 
  4. Kerstin Alex.
  5. Sanna Valapuro.
  6. Daniel ”qn2Quid” Andersson.
  7. Maria Myhr. (kommer snart)
  8. Tommy Håkansson. (kommer snart)

Säsong 2! Sätrapôjks 10 frågor till Sanna Valapuro!

Nu är det dags för nästa intervju. Denna gång är det dags för den otroligt charmiga Sanna Valapuro!

Sanna Valapuro är en flitig pysslerska, särskilt med virkning – spelmotiv såklart! Hon är en aktiv twitterska.

 
1. Du virkar en massa, oftast spelbaserat. Hur länge har du sysslat med det?

Det var kanske 4-5 år sedan jag tog upp virknålen, men det är
egentligen bara toppen på ett isberg. Jag är en kreativ typ som har
ett behov av att skapa och jag har ganska många uttryckssätt.

2. Vad ser du fram emot för spel just nu?

Bioshock Infinite. Det finns mågna intressanta titlar som är på väg
men det är Bioshock mitt hjärta bultar mest för.

3. Vilka spelbloggare ser du upp till?

Det här är en knepig fråga att svara på. Ska jag vara lite ärlig ska
jag nog säga “alla”. Eftersom uttrycket “se upp till” antyder att man
själv är lägre stående och jag har väldigt svårt att ta mig själv på
allvar och jämföra mig med andra. Jag känner mig fortfarande som en
fumlig rookie i spelbloggssverige.

4. Vilka är dina favoritgenren inom spelväg?

Action RPG’s, om man ska tro mitt Raptr-konto. Spel som Bioshock och
Singularity hör till den genren, men jag ser mig nog egentligen som
en klassisk RPG-nörd. Du vet, stor öppen värld, en huvudquest man
nästan glömmer bort på grund av alla sidouppdrag. Kan man kalla
“Bioware” för en genre? För i så fall är det nog min ultimata favorit.

5. Jag ställde den här frågan till Frances Blaxell också; Många hemska
händelser, som till exempel Anders Breiviks massmördande på Utöya och
morden på Columbine fick många medier att skylla på spel. Varför görs
tv-spel till syndabock?

Spel är inte ensam i syndabocksfållan. Gå bakåt i tiden och man
skakade ilsket näven mot filmer, tv eller rockmusik. Det ligger i
människans natur att lösa problem. Så när sådant här händer försöker
människan rent instinktivt att lösa problemet, dvs åtgärda det som
utlöste våldet. Olyckligtvis ligger det också i människans natur att
frukta det man inte känner till så den faktor som är ny eller för den
personen okänd “måste” vara det som är problemet. Så alla Asta, 70,
därute kommer att i 9 fall av 10 skylla på internet eller dataspel men
hon kommer knappast att skylla på Rock ‘n Roll eftersom hon själv var
i rätt ålder för att anamma den kulturen när den kom. Det är väl bara
en tidsfråga innan det börjar skyllas på sociala medier.
“Seriemördaren twittrade innan sina vansinnesdåd - hen hade flera
hundra followers.” Snart på en löpsedel nära dig!

6. Vilket var årets bästa spel 2011 och varför?
Portal 2. Jag älskar just den sortens fysikpussel som spelet är
baserat på och tycker att man har gjort ett superbra jobb med att göra
banorna precis lagom kluriga. Det är snyggt och har ett välskrivet
manus som fick mig att kvittra av lycka mer än en gång. Dessutom har
spelet det bästa multiplayerläget jag någonsin spelat. (Det har det
enda multiplayerläget jag någonsin gillat.)


7. Många trender kommer och går, mycket är inne och mycket är ute. För
mig är Guitar Hero-serien helt ute medans zombies i spel är helt inne.
Vad är inne och ute i spelbranschen,
tycker du?

Indiespel och crowdfunding är en stark trend just nu. Det är en fin ny
modell, det här med crowdfunding, och jag tror inte att den kommer att
försvinna helt men jag är helt säker på att den här hetsen kommer att
lägga sig ganska snart.
Du säger att zombier är inne men jag skulle vilja säga att de är på
väg ut. Det är väldigt tråkigt såklart, jag älskar zombier, men de
odödas marknad har nog nått sin peak nu och är på väg ner i graven
igen.

8. Vilken är din favoritkonsol genom tiderna?

Jag är född i början av 80-talet och till följd av det här har NES en
väldigt speciell plats i mitt hjärta. NES är inte nödvändigtvis den
bästa konsolen genom tiderna, men det är den som har haft störst
betydelse i mitt liv.

9. Hur ska ett bra spel vara?

Det är svårt att svara på. Om jag skulle hosta upp en lista med
punkter skulle frågan fortfarande inte vara besvarad eftersom väldigt
olika spel skulle kunna fylla upp samma kriterier. För mig är ett spel
underhållande, klurigt och estetiskt tilltalande. Det rymmer så
väldigt många spel i den beskrivningen.

10. Wii bidrog med rörelsekänslig kontroll, Playstation Move också
medans Microsoft har Kinect. Vad tror du blir "trenden" nästa
generation?

Jag har ingen kvalificerad gissning på det här. Men en okvalificerad
gissning är att man istället för att fortsätta bredda interaktiviteten
med konsolerna kommer att sikta på bärbarhet och kompatibilitet. Att
man allt mer kommer att kunna ta med sig sin save från sin
“stationära” konsol på en bärbar variant, till exempel. Som med
Nintendos nästa konsol “Wii U”. Det är en lite för praktisk idé för
att inte utvecklas, tycker jag personligen.

Sen kommer en fråga från Kerstin Alex, som jag intervjuade innan dig:
Av alla spelrelaterade människor i världen, vem skulle du helst vilja
träffa och varför?
-Spelrelaterade är en ganska lös term som rymmer väldigt många
intressanta människor. I slutändan måste jag nog säga Felicia Day.
Felicia Day är bland annat känd för sin webbserie "The Guild" och en
mängd andra spel- och nördrelaterade projekt. Vi skulle ha en så fin
bromance ihop, jag och Felicia. Jag har mycket gemensamt med henne och
jag beundrar hennes förmåga att gå emot sina rädslor och göra det hon
är bra på och tycker är roligt. Jag hoppas väl kanske att hennes
framgång och mod ska smitta av sig lite på mig. Det och att jag vill
komma nära nog för att klippa av en lock av hennes hår till mitt
Felicia Day-altare.

Tack Sanna, för att du ville ställa upp på denna intervju. Du har svarat riktigt bra på dessa frågor.

Nästa gång är det dags för Daniel Andersson! Ninja, kebabälskare och power gamer!

Sätrapôjks 10 frågor, Säsong 2:

  1. Ina.
  2. Robert Arveteg.
  3. Frances Blaxell. 
  4. Kerstin Alex.
  5. Sanna Valapuro.
  6. Daniel ”qn2Quid” Andersson. (kommer snart)
  7. Maria Myhr. (kommer snart)
  8. Tommy Håkansson. (kommer snart)

Säsong 2! Sätrapôjks tio frågor till Kerstin Alex!

Denna gång blir det en efterlängtad intervju med en kvinna med vassa och raka ord i sina recensioner och artiklar. Hon är både älskad och hatad av många, men för mig är hon helt enastående. Det här är min intervju med Aftonbladets skribent Kerstin Alex!

Kerstin Alex är spelrecensent och skribent hos Aftonbladet. Hon räds inte för att ta till hårda ord mot något hon verkligen avskyr, och mjuka ord till det hon tycker är bra.

1. Beskriv dig själv som gamer.

Trots att jag växt upp utan spelintresserade syskon eller vänner har intresset funnits där konstant sen jag var 3 år. Min barndom har varit allt annat än lätt och spelandet blev, och är än idag min vardagseskapism. Jag brukar kalla mig för asocial gamer som i att jag ogillar MMO, party eller annat där man tvingas interagera med andra spelare. Jag får nästan alltid prestationsångest av att spela med fler personer. Jag avskyr krigsrelaterade FPS, Fightning och sportspel. Jag älskar plattform, äventyr, äventyr/action, hack and slash och mer än gärna spel med djupare handling knutet till samhället.

2. Läser i din twittersida att du gillar gore. Det första jag tänker på är brutala skräckfilmer, men i det här fallet så tänker jag på Resident Evil. Hur tycker du att den spelserien har utvecklats?
Jag ÄLSKAR gore! Resident Evil borde, som jag brukar säga, byta genre på pappret från Survival Horror till renodlad shooter. Det är inte Survival Horror när man kaskadspyr ammunition på horder av töntiga zombies. Utvecklare verkar vara rädda för att utveckla just skräck eftersom det är en mycket smalare genre. Det är helt okej att de vill tjäna mycket pengar. Men skräck, som vilken genre som helst, borde få existera vid sidan av spel som Call of Duty, inte inta samma form. Jag tycker 4an och 5an är helt okej spel, men skräck? Nej.

Resident Evil 4 är helt okej – men är det skräck? Det tycker inte Kerstin eftersom Resident Evil bytt form från Survival Horror till renodlad shooter.

3. Hur länge har du varit spelskribent?
För att vara exakt har jag varit spelskribent i 1 år och 9 månader. Jag började på Gameplayer.se augusti/september 2010. Efter det skrev jag spel- och filmrecensioner för kulturbloggen november-december 2011. Jag scoutades av Aftonbladet Spela i slutet av det året och fick min första recension publicerad i tidningen i januari i år.

4. Vad är värst? Fanboy eller hater?
Fanboys är väl haters av allt de inte älskar? Jag tycker det i princip är samma sak att vara hater och fanboy, att ha tunnelseende.

5. Finns det någon spelserie som du tycker ”är så uttjatat att få se färg torka är mer spännande”?
Haha vilken fråga. Final Fantasy är väl en sån serie. Har visserligen aldrig tyckt om JRPG:s heller, plus att jag är sur på Square Enix för att de väljer att göra ett Final Fantasy XIII-2 istället för Kingdom Hearts 3.

6. Vad är ett exempel på en riktigt bra spelkaraktär?
En riktigt bra spelkaraktär ska gå att sympatisera med, vara jordnära men ändå ha det där extra man saknar. Jag älskar Nathan Drake just därför. Han har humor, han gör bort sig, men i slutändan klarar han av saker jag aldrig skulle ha klarat. Min absoluta favoritkaraktär är Jennifer i ”Primal” som släpptes 2003 till Playstation 2. Hårdrockarbrud som svär, har sarkastisk humor, räddar dagen och ändå inte är översexualiserad eller överdrivet maskulin.

7. Finns det något spel du ångrat att du har spelat? Varför?
Jag ångrar att jag envist fortsätter spela Silent Hill-serien. Jag borde ha slutat vid ”Silent hill 4: the room”. Allt efter det har förstört all respekt jag hyst för seriens tidigare titlar som gjordes av Team Silent. ”Silent hill” har gått från att vara en riktigt bra psykisk terror till gubben i lådan-nonsens.

8. Hur tror du att det kommer att se ut om fem år i tv-spelens värld?
Ska jag vara ärlig så väljer jag att inte tro eller spekulera någonting. Dels för att jag inte har någon aning, men också för att det är roligare att överraskas av utvecklingen. Men spel som kulturform har ju blivit mer och mer accepterad. Casualspelare tror jag är avgörande för hur utvecklingen kommer att se ut de följande 5 åren.

9. Har du ett tips på ett riktigt underskattat spel?
Problemet är att de spel jag lirat som ingen annan lirat har alltid varit ganska dåliga. Det vill säga det finns nog ingen ”underskattad” titel jag gillar som jag skulle rekommendera någon annan. Summoner är en sådan. Jag skäms nästan över att säga att jag älskade det och lade ner hur många timmar som helst på det.

10. Är spelindustrin tuffare än för tio år sedan?
Tuffare på vilket sätt? Jag var 13 år för 10 år sedan och hade nog inte så bra koll på industrin då. Ändå vill jag svara ja i och med alla iphone/android-spel kostar lite att producera, och spelserier som pressar fram en ny halvdan titel om året bara för att hänga med i svängarna. Sen om massproduktionshetsen redan hade startat för 10 år sedan vet jag inte.

Sen kommer en bonusfråga från Frances Blaxell; som jag intervjuade innan dig: Kerstin, du får väldigt många kommentarer på din stil att recensera. Speciellt anser folk att du utelämnar information om spel och ”hur” de spelas, tex spelmekaniskt. Istället beskriver du nästan enbart känsla och upplevelse. Vad är viktigt enligt dig att ta med i en recension? Känner du att folk har befog för sin kritik av din unika stil? Tror du att du kommer utvecklas eller har du funnit din ”röst”?

Det viktigaste för mig att ta med i en recension är för- och nackdelar, vad som får spelet att skilja sig från resten. Jag har inga problem med att skriva om det spelmekaniska, men om det inte utmärker sig (vilket den sällan gör) känns det onödigt att på 1200 tecken ta upp något så oväsentligt. På ett sätt har de befog för sin kritik. Men det finns så många olika vinkar att tackla en recension på, tekniskt eller som i mitt fall samhällskritiskt. Alla typer borde få existera sida vid sida. En recensent som inte har behov av utveckling borde pensioneras. Men jag har absolut funnit min röst och jag är otroligt stolt över den. I frågan skriver du att den är ”unik”, jag är hellre unik än en i mängden. Men jag har alltid varit såhär när jag kritiserat saker, så unik – visst. Men jag är fortfarande mig själv och kommer aldrig vilja vara någon annan.

Kerstin, du är enastående! Jag är så glad att få intervjua dig! Tack så otroligt mycket!

Nästa gång är det en intervju med en charmig kvinna som är expert med nål, tråd och spel; Sanna Valapuro!

Sätrapôjks 10 frågor, Säsong 2:

  1. Ina.
  2. Robert Arveteg.
  3. Frances Blaxell. 
  4. Kerstin Alex.
  5. Sanna Valapuro. (kommer snart)
  6. Daniel ”qn2Quid” Andersson. (kommer snart)
  7. Maria Myhr. (kommer snart)
  8. Tommy Håkansson. (kommer snart)