Jerrys 10 frågor: Jerry intervjuar sig själv.

För några år sedan så intervjuade jag en del personer om deras intressen, och jag kallade det för ”Sätrapôjks 10 frågor”.
Jag har intervjuat till exempel Emma Gray Münthe, Ludde Lundblad, Samson Wiklund, Gaminggrannar och Angelica Norgren.
Jag höll i detta projekt i ett par år och trots att jag var intresserad av att intervjua folk så dog idén efter ett tag. Intervjun med Gaminggrannar dock kom ett par år efteråt.

Mycket har hänt med min blogg under tiden. Jag har haft mycket att göra på sistone, men än vill jag inte riktigt släppa intervjudelen.

Det finns en person som jag inte har intervjuat ännu.
Mig.

Jag har tänkt ut tio olika frågor som rör omkring mina intressen. Hur mitt tecknande har utvecklats, om mitt radioprogram och om min passion/kärlek för kulturen.

Det här är mina 10 frågor till mig själv:

– Hej, Jerry!
Hej själv!
Jag skulle vilja intervjua dig.
– Det går alldeles utmärkt.
– Toppen! Då kör vi:

1. Varför bytte du namn på bloggen från Sätrapôjk till Man Of Svensätra?
Sätrapôjk, eller pôjken från Sätra, var mer ett lokalt smeknamn på mig och mina bröder eftersom i Torsby så känner folk varann. Men man själv knappt kände någon annan. Tja, nästan. Husen på bygden hade namn och vårt familjehem heter Svensätra. Ungefär som Southfork i Dallas, typ. När jag startade den här bloggen tyckte jag att Sätrapôjk kändes som ett artistnamn på något sätt. Det kändes coolt att använda ett lokalt namn bland spelskribenter/bloggare i elitnivå.
Men för ett par år sedan så tänkte jag så här: ”Jag är snart 35 år gammal, och på väg att bli gammal.” Då passar inte namnet Sätrapôjk på mig längre. Vid det ögonblicket hade jag kikat på grymt underskattade Man Of Steel och tyckte att det var den nystart som Stålmannen behövde. Jag kände att jag behövde en nystart och blev inspirerad av mannen från Krypton. Man Of Svensätra passade bloggen mycket bättre och jag är än idag mycket nöjd med namnbytet.

2. Hur kommer det sig att du är så intresserad av att teckna?
Jag har alltid tyckt om att rita, men det som fick mig riktigt intresserad av det är tack vare tv-spelen. När jag var barn fick jag och två stycken såna där klisteralbum där man skulle samla på olika figurer från Mario och Zelda. Jag tog smörgåspapper och ritade av figurerna och färglade dom i olika färger. Det var riktigt kul.
I tonåren fick jag en nytändning. Jag började rita saker och ting från kulturvärden. Gärna Star Wars, tv-spel och objekt från tatueringstidningar. Jag tror att jag ritade minst 100 teckningar på ett år i mitten av 1990-talet.
Men när jag närmade mig runt 22-23 år så slutade jag att teckna. Min lust var borta. Jag hade ingen inspiration. Vid den tidpunkten hade jag svårt att hitta jobb innan jag till slut hamnade på den arbetsplats som jag är kvar på än idag.
Jag kluddade lite då och då, men jag hade inte ritat något ordentligt på drygt tio år.
En dag, för några år sedan, fick jag lust att rita ett porträtt av Angelina Jolie från filmen Salt. Plötsligt hade jag lusten tillbaks. Sen ökade tempot. Frog från Chrono Trigger, Bayonetta,  Dr House och Link från Majora’s Mask. De var bara början på den nya, egna renässans som jag fick. Jag suktade efter en utmaning och tro mig. Utmaningar fick jag. Men jag började också att utvecklas som tecknare de senaste två åren.

IMG_20160405_071451.jpg

3. Utvecklas som tecknare? Hur menar du?
Förut så försökte jag rita klart teckningen så snabbt som möjligt. Men så insåg jag att tålamod var nyckeln till framgång. Jag inspirerades av konstnärer på Instagram som Kit King. De fick mig att inse att konst tar tid. Man måste låta det ta sin tid, för annars blir det väldigt fel. Detta lärde jag mig en värdefull läxa av redan ifjol.
Med denna insikt och vision så passade jag på att lära mig nya tekniker. Jag investerade mig i Polychromos-pennor och redan från start älskade jag dom. De grafit/oljeliknande pennorna öppnade nya dörrar inom konst för mig.
Idag tar det betydligt längre men viktig tid att bli klar med teckningar. Jag älskar att skugga och pyssla med detaljer. Än idag har jag mycket att lära, men jag tror att jag kan fortfarande sträcka mig längre än vad jag är idag. I dagsläget är jag riktigt intresserad av Prismacolor-pennor (många konstnärer använder dom) och kommer säkert att inskaffa dom inom en snar framtid.

4. Du har i ett tidigare blogginlägg skrivit om att du inte är en spelskribent.  Tycker du fortfarande så?
När jag skrev blogginlägget så tyckte jag definitivt att jag inte var en spelskribent, och det berodde på många saker.
För mig är en spelskribent en person som satsar helhjärtat på att skriva artiklar om spel, skriva recensioner och att intervjua folk inom branschen.
Okej, jag bloggar en del om tv-spel, men också en del om film, musik och konst. Jag anser inte mig vara en intensiv skribent som har en deadline att hålla koll på.

5. Men recenserar du inte också?
Jo, det gör jag. Men det finns en väldigt viktig skillnad.
Kända spelsidor eller kända personer inom speljournalistik får recensionsexemplar av Sony, Nintendo och Microsoft några veckor innan releasedatumet.
För många väcks det en viss avundsjuka för att spelskribenter får spela de spelen tidigare än andra. Men jag tycker att avundsjukan ska taggas ner.
För en spelskribent som får ett recensionsexemplar har ett jävla ansvar. Ett hektiskt tidsschema att hålla koll på. Sen ska hen som har spelat det spelet skriva en recension på ett maxantal ord och att skriva en recension är riktigt svårt. Hen ska vara riktigt ärlig och agera som en vägledare för de som läser artikeln. Sen gillar ju spelutgivare publicitet. Men det finns inte en chans att de som inte har tillräckligt med läsare, får ett enda spel att recensera. Och det är rätt.
Jag köper de spel som intresserar mig och jag tar väldigt god tid på mig innan jag recenserar det spelet. Ingen press liksom.
Folk har frågat mig om varför jag inte skriver för en spelsida som IGN, FZ.se eller Svampriket. Det finns ett enkelt svar. Spelsidorna har ett ansvar att förmedla nyheter varje dag. De har ett tidsschema att passa och som jag nämnde, recensioner att hinna få klart innan releasedatumet.
Och jag är familjefar med ett arbete som har olika arbetsskift. Det finns inte en chans att jag hinner med det tempo som spelsidorna kräver ifrån en. Det är inte rätt mot mig och spelsidorna. Bättre att låta de som har den tiden att ta plats i speljournalistikstolen. Jag tågar på i egen takt – och en egen väg. Visst har jag drömmar att få skriva för en spelsida och recensera spel innan de ens har kommit ut på marknaden. Men jag är realist och tror tyvärr att det aldrig kommer att hända. Tyvärr.

6. Berätta om ditt radioprogram. Hur kom den idén till?
I höstas fick jag en förfrågan från Radio Fryksdalens ordförande om att jag kunde tänka mig att starta ett eget radioprogram. De ville ha fler program på radiokanalen men det var inte den riktiga anledningen. Han tyckte att jag skulle passa bra i radio. Det tog inte lång tid för mig att svara ja, för jag tyckte att det lät riktigt spännande med ett eget radioprogram. Live dessutom.
Kort innan hade jag begravt min podcast Mest Dyngprat, för det programmet levde med respirator på slutet. Fast jag tror att Mest Dyngprat lärde mig att prata mycket om olika ämnen. Det har hjälpt mig med mitt radioprogram, som heter Jerrys Musikresa.
Det är inte första gången jag är med i radio. 1998 så startade jag och några klasskamrater ett önskeprogram där vi spelade upp rocklåtar som önskade varje fredagskväll. Det programmet hette Late Night Rock, och vi höll på med det i ett par år. Min roll i Late Night Rock var att berätta om en viss artist i varje avsnitt.
Men i Jerrys Musikresa sköter jag allt själv. Tekniker, musikväljare och programledare. Det har redan gått sex avsnitt när jag intervjuar mig själv i detta inlägg, och det blir roligare varje gång. Ibland passar jag på att lägga upp ett tema i Jerrys Musikresa. I ett avsnitt spelade jag endast kvinnliga artister till exempel. Och fler teman är på gång!
Mitt syfte med Jerrys Musikresa är att jag försöker spela de låtar som man vanligtvis inte hör i riksradio. Men jag kan vara mainstream också, förstås. Jag har alltid älskat att blanda ihop olika genrer och nyckelordet är kontrast. Starka kontraster gör mitt program intressant att göra. Jag spelar i stort sett vad som helst förutom vulgära låtar – och dansband. Där går gränsen! En sak till; liveradio är mycket roligare än en podcast.

FB_IMG_1456122961794.jpg

Jag startade mitt radioprogram Jerrys Musikresa i slutet av februari. Varje lördag så spelar jag musik från olika musikstilar, på Radio Fryksdalen.

7. Du har spelat tv-spel i snart 30 år. Tröttnar du aldrig? Är du inte för gammal för tv-spel?
Nu var det två frågor egentligen, men jag ska försöka svara ett gemensamt svar på det.
Tv-spel har inget med ålder att göra. Precis som böcker, musik och filmer så är tv-spel minst lika kulturellt. Jag började spela som sjuåring och intresset för tv-spel ökar hela tiden. Tv-spel har nämnts som en ”osocial hobby” i åratal, särskilt från de som inte förstår sig på kulturen. Men det är fel. Tv-spel är socialt. Det är till och mer socialt än tidigare. Jag spelade Bloodborne häromdagen för att hjälpa en väninna/gamer att dänga en jobbig boss hon haft krångel med. Vi pratade via mikrofon och hörlurar live. Det var en härlig och trevlig upplevelse.
Att hänga omkring i olika grupper på Facebook, Twitter och Instagram för att diskutera samma intressen som jag har själv är inget som var möjligt för mig för tio år sedan. Det har exploderat på senaste tiden. Och tryckvågrn bara ökar.
Så mitt svar på om jag tröttnar på tv-spel eller känner mig för gammal är helt och enkelt nej. Punkt.

8. Du försvarar och hyllar kvinnliga spelskribenter och kvinnliga gamers. Anser du att du är en gamer-feminist?
Ja. Det gör jag.
Men det har inte alltid varit så. I alla fall inte i det förflutna.
Det handlar om okunskap visserligen. Jag var blåögd och förstod inte den press och hat som kvinnliga gamers fått utstå från det testosteron-dominerande spelvärlden. Men med tiden lär man sig. Jag märkte mer och mer om hur kvinnor kände sig. Vad för slags skit de fick ta emot. Att de inte dög eller att de var på fel plats. De var/är inte välkomna.
Det får mig att koka. För det var så jävla fel på alla sätt och vis. En kvinna är inte en sämre gamer. En kvinna ska inte känna sig kränkt eller få kommentarer likt ”du är ju tjej, vad fan vet du om tv-spel?”
Uppenbarligen så kan de fan mycket mer om spel än nättrollen.
Idag har vi kommit mycket närmare jämställdhet än för fem år sedan. Men mycket är kvar att bekämpas. Så länge jag lever tänker jag fortsätta tro på en värld där alla kan spela utan att kränkas för att man är ”fel”. Ingen är fel. Ingen är perfekt heller, men alla är välkomna att spela för att det är kul.

Tv-spel och musik är två av mina favoritintressen. Soundtracket till Final Fantasy IX är en av mina personliga favoriter.

Tv-spel och musik är två av mina favoritintressen. Soundtracket till Final Fantasy IX är en av mina personliga favoriter.

9. Konami eller Capcom?
Om man menar moderna Konami så skulle Capcom vinna med hästlängder. Men nu tänker jag tillbaks till NES-eran. Då var både på Konami och Capcom kungar. Mega Man, Castlevania, Contra, Duck Tales med flera är underbara pärlor. Så att välja en av dom är groteskt svårt, men jag väljer Capcom för de har haft en högre standard i årtionden.

10. Om du fick ta med dig tre filmer, tre album och tre spel för att tillbringa tiden med resten av livet, vilka skulle du ha valt?
Helvete, vilken svår fråga. Men kör i vind.
A Nightmare On Elm Street, Friday The 13th IV och Star Wars Episode VI – Return Of The Jedi är mina favoritfilmer så det får bli dom. När det gäller tre spel som jag vill ha med mig för evigt är Final Fantasy VI, Rune Factory Frontier och Mario Kart 8 tre olika titlar med återkommande spelstunder som jag aldrig tröttnar på.
Cosmo’s Factory med Creedence Clearwater Revival, Little Richards första LP och en samlingsskiva med Johnny Cashs bästa hits vore helt perfekt för resten av livet.
Men tur att jag inte behöver att välja, för det finns så mycket att ta väl hand om och inte bör missas. Det är tjusningen med att vara en kultursälskande nörd som jag är.

IMG_20160405_082751.jpg

Jag har ställt tio frågor men jag vill lägga till en fråga: Vem är bäst? Freddy Krueger eller Jason Voorhees?
Vad fan, vilken fråga! Det är en riktigt svår fråga att svara på. Jag älskar båda karaktärerna men de är väldigt olika. Om jag ska gå på filmerna så håller Jasons filmer en bättre standard medans de bra filmerna med Freddy är jävligt bra. Dock är de sämre filmerna med Freddy riktigt dåliga. Jag är mer intresserad av Jasons mytologi däremot för det finns många frågor som är inte har svar. Friday The 13th är en enklare filmserie som är faktiskt underhållande. Även om första A Nightmare On Elm Street är min favoritfilm så älskar jag Friday The 13th-serien mer. Freddy är en sarkastisk jävel med mycket karisma men jag tycker att Jason är en underskattad figur. Han är mer än en långsam, macheteviftande galning. Jason ser massiv ut och ger en sorts respektfull intryck när jag ser honom i bild. Förutom i Freddy vs Jason där han var kass. Så mitt svar är Jason.

– Tack Jerry för en strålande intervju!
– Det var ett sant nöje! Tack för att jag fick bli intervjuad.

Att ställa tio frågor till sig själv är svårt, men att svara på dom är faktiskt ännu svårare.
Det är faktiskt en lärorik grej att få intervjua mig själv. Man kan få svar på saker man inte riktigt visste om själv. Det är som att prata med ens spegelbild. Hur det än är, så är spegelbilden en egen individ fast hen är lik en själv.

 

 

 

Annonser

Jerrys årskrönika 2014.

Då så, mina läsare. År 2014 är till ända och 2015 rullar ut sin röda matta. Det har varit ett intressant år. Jag tänker i det här inlägget skriva om mitt år 2014 och om mina upplevelser. Under inläggets gång tänker jag lägga upp delar av en sorts årslista. Årslistan fungerar som Oscarsgalan där jag utser årets film, årets spel, årets tv-serie till exempel. Men också andra udda utnämningar. För övrigt så är det mest inlevelser om mitt 2014 som gäller. Då kör vi. Förresten, varning för spoilers!

Årets fotobomb: Det stod Benedict Cumberbatch för när han fotobombade U2 vid Oscarsgalan.

Årets remix: Mega Man 2-titeltemat i Super Smash Bros for Wii U.

Årets tredje bästa film: Maleficent.

Årets rötägg/rövhål: Lizard Squad för sina jobbiga DDos-attacker på PSN, XBOX Live, Swedbank och Telia.

Årets konsert: Lady Gaga i Globen den 30 september 2014.

Årets ”vill ha uppmärksamhet”: Kim Kardashian. Så fort rampljuset dras ifrån henne vill hon ha den åter igen.

Årets nej: Neverland, som ligger bakom Rune Factory, läggs ner.

Årets roligaste: Drax i Guardians Of The Galaxy.

Årets tredje bästa spel: Super Smash Bros for Wii U.

Årets boss: Executioner’s Chariot från Dark Souls II.

Jag har lärt mig under året att använda mina Polychromospennor mer och mer. Jag har inte tecknat så många teckningar som de föregående åren men nu har jag lärt mig att ta mig god tid åt den bild jag tecknar. Under året har jag studerat andra konstnärer på Instagram och lärt mig väldigt mycket. En stor fördel med Polychromospennor är att de är väldigt bra att få till mörkare effekter med. Min personliga favorit är att fylla i ansikten. Det har varit en hel del porträtt i år, och ett par av dom är mina mest framgångsrika teckningar någonsin. Jag tecknade av ett porträtt av cosplayartisten Yaha Han och vilken respons jag fick av henne på Twitter.

Att få en retweet och en kommentar från Yaha Han själv var verkligen en positiv överraskning!

Yaha Hans respons för mitt porträtt av henne var minst sagt positivt. Jag fick dessutom en retweet av henne på Twitter. Att få en sån respons av en person man beundrar är underbart!

Mitt porträtt av Yaha Han.

Mitt porträtt av Yaha Han.

Men trots att Yaha Hans bild fick sån stor respons, så var det ett annat porträtt som skulle väcka mer uppståndelse. Jag fick äran (efter att ha frågat) att teckna ett dubbelporträtt av de fantastiska Harp Twins (Camille och Kennerly). Det blev ett av de svåraste projekt jag någonsin gjort, men det var riktigt kul att få teckna de charmiga tvillingarna. När jag blev klar så visade jag upp den för dom via mail och de blev jätteglada. De frågade mig om de fick lägga upp bilden på deras Facebook-sida, och det fick de självklart! Jag hade ingen som helst aning om hur stor respons den bilden skulle få. Det blev minst sagt monstruöst stort – nästan 900 likes på Fejjan! Jag blev så rörd när deras fans skrev så fina saker och varje gång när Camille och Kennerly nämnde att de gillar den bilden så värmde det mitt hjärta. Helt otroligt!

Mitt porträtt av Camille och Kennerly - direkt frånd eras Facebooksida. Vilken enorm respons!

Mitt porträtt av Camille och Kennerly – direkt från deras Facebooksida. Vilken enorm respons!

Jag fick också till min 200:e teckning sedan min återkomst till tecknandet för tre år sen (efter tio års uppehåll) och det blev en fanart av Rosalina som åker på N64 Rainbow Road från Mario Kart 8.Jag har alltid gillat att arbeta med detaljer, och ju mer detaljer det finns, desto roligare är det att teckna! Det har varit ett kul år med mina teckningsegenskaper. Har jag någon favoritteckning för i år? Det skulle vara Super Mario 3D World-hjältarna eller Nicole Kidman-porträttet då. De känner jag mig mest stolt över i år. Även The Evil Within-bilden blev väldigt lyckad. Nästa år så ska jag lära mig mycket mer att teckna hår, för det känner jag är min absoluta svaghet. Och klädveck.

Nicole Kidman.

Nicole Kidman.

 

Årets sämsta spel: Flappin’ Bird.

Årets nykomling i Super Smash Bros: Lucina.

Årets chock: Beths död i The Walking Dead.

Årets teaser: Star Wars Episode VII – The Force Awakens.

Årets äntligen: Zelda spelbar i ett Zelda-spel fast Hyrule Warriors är en spinoff.

Årets tredje bästa låt: Echo – Outrigger.

Årets girigaste: Spelbolaget King, som vill ha ensamrätt för orden ”Candy” och ”Saga”.

Årets snällaste: Musikhjälpen.

Årets elakaste: Gamergate.

 

När det gäller film i år, så har jag mest kikat på filmer jag missat de närmaste åren eftersom jag har inte sett så värst många av årets filmer. Därför kommer det här inlägget handla mest om de filmer som inte har kommit i år. Jag har äntligen insett varför The Conjuring är en så bra skräckfilm, för den är så väldigt väl tajmad och riktigt läskig. Klart den bästa skräckfilmen sedan nyinspelningen av Dawn Of The Dead. Ska försöka ta mig an prequelen Annabelle år 2015. Jag har skrattat så att jag grinade åt Tucker Dale & Evil. Fruktansvärt sjuk på riktigt.

Trots jag har missat storfilmer som Interstellar, Hobbit: Femhäraslaget och Teenage Mutant Ninja Turtles så har jag ändå lyckat frossa i mig Guardians Of The Galaxy, återvänt till syndens stad i Sin City: A Dame To Kill For, beundrat Angelina Jolies horn i Maleficent och följt flyende ungdomar i en labyrint i The Maze Runner. Den förlängda versionen av Hobbit: Smaugs Ödemark är mycket bättre än originalet. Annars har det varit ett svagt filmår för min del. Har mest bara kikat på filmnyheter, och har följt varje nyhet om Star Wars Episode VII, Jurassic World och för all del Friday The 13th (som är den mest efterlängtade filmen för mig år 2015 vilket jag nämnde i min podcast)

Rocket och Groot är ett härligt radarpar.

Rocket och Groot är ett härligt radarpar.

 

Årets retrokick: N64 Rainbow Road i Mario Kart 8.

Årets Oscarvinnare: Cate Blanchett för bästa kvinnliga huvuroll i Blue Jasmine.

Årets konsol: Wii U.

Årets mest saknade: Robin Williams.

Årets näst bästa spelsoundtrackspår: Cloudtop Cruise i Mario Kart 8.

Årets drake: Ancient Dragon i Dark Souls II.

Årets mest känslosamma: Telletales The Walking Dead: Season Two.

 

Däremot har det varit en hel del tv och det finns två episka serier jag har följt under året. Game Of Thrones och The Walking Dead har övertygat även i år men det har varit barbariska säsonger/halvsäsonger år 2014. Mycket död, blod och spänning har uppstått. Jag var så rädd att Tyrion Lannister skulle ryka i Game Of Thrones, men som tur vände lyckan för honom i slutet av säsong fyra. Jag blev skitledsen för att Beth dog i midseason-finalavsnittet ”Coda” i The Walking Dead. Hon hade växt som karaktär, lavinartat. Fast jag hade fått reda i förväg att hon skulle dö på grund av AMC’s Facebooksidas blunder. (de la upp ett foto där Daryl bär Beths döda kropp på Instagram och Facebook innan avsnittet ens visades på västkusten) Men så är det med karaktärer man lär tycka om – de ryker väldigt fort ifrån en serie. Precis så hände med Beth, men också för Oberyn Martell i Game Of Thrones. När han tappert ville ställa upp som Tyrion Lannisters krigare under rättegången så vann folks respekt direkt. Han kämpade och slog ner den kolossala The Mountain. Det såg ut som att Oberyn skulle vinna men The Mountain krossade skallen på ”The Viper”. Grotesk scen som också blev ett nederlag för Tyrion. Jävligt orättvist, men så lyder Game Of Thrones och The Walking Deads lagar. The Hound blev också en bättre karaktär och scenerna med Arya Stark har varit underhållande. Nu blev jag plötsligt sugen på kyckling. Efter förlusten mot Brienne så lämnades The Hound på plätten där för att dö. Hur det går sedan får man vänta på tills våren/sommaren 2015.

Åter tillbaks till Beth Greene. Hon växte rejält när hennes vänskap med Daryl Dixon blev starkare. Plötsligt var hon från början en sisådär person till en som man faktiskt bryr sig om. Det kändes så jävla snopet och rent sagt chockerande när hon blev skjuten igenom sin skalle. Så orättvist. Jag blev nästan lika ledsen som när hennes farsa Hersel blev halshuggen av den jävla Guvernören förra året. Jag kommer absolut att följa The Walking Dead men Beth Greene kommer att bli saknad. Emily Kinney lyser i sin roll som Beth och jag kommer att sakna hennes ansikte i den omtyckta tv-serien. Förresten, visste ni att hon är sångerska också? Hon sjöng ju så änglalikt i The Walking Dead, och hennes musik är inte fy skam heller. Ren, änglalik countryliknande musikalisk värme utlovas.

Beth Greene var den karaktär som i mina ögon växte mest till en bättre karaktär.

Beth Greene var den karaktär som i mina ögon växte mest till en bättre karaktär.

 

Årets tv-seriekaraktär: Beth Greene i The Walking Dead.

Årets område: Dragon Shrine i Dark Souls II. Vilken utsikt!

Årets nyutgivning: Hobbit: Smaugs Ödemark – Extended Edition.

Årets gästuppträdande: Link i Mario Kart 8.

Årets klantarslen: Walking Deads Facebooksida som avslöjade Beths död för tidigt.

Årets näst bästa låt: Freak – Molly Sandén.

Årets näst bästa film: Robocop. (remake)

Årets näst bästa spel: Mario Kart 8.

 

Min blogg har genomgått några ändringar under 2014. Det första jag gjorde var att byta namn på den. Jag tyckte att ”Sätrapôjk” var inte helt rätt namn längre, eftersom jag är snart 35 år gammal. Genast tänkte jag på Man Of Steel, som var en av år 2013s bästa filmer. Titeln var så cool. Jag bestämde mig för att byta till ”Man Of Svensätra” istället. Det namnet känns mer rätt och mer jag. Sätrapôjk är död. Länge leve Man Of Svensätra!

En nyhet i min blogg år 2014 var att jag drog igång min egen podcast; Mest Dyngprat. I det programmet så diskuterar jag om mina intressen som är musik, spel, tv och film. I ett par program har jag haft med ett par gäster, men annars har jag pratat solo. Jag hade ingen som helst aning om att det skulle vara så roligt att pyssla med en egen podcast, men det är också rätt svårt. I alla fall de gånger jag pratat själv. Jag är så självkritisk och pedant, så att det blev ett par omtagningar. Men värst är redigeringen. Det blev lättare när jag pratade med Robert och Oskar när de var gäster. I varje program så är det ett särskilt tema, och så här långt har jag publicerat sex program. Nästa år ska det bli fler, och förhoppningsvis med fler gäster. Jag hade först tänkt prata i ett podcastavsnitt om det här inlägget men det är så mycket information så jag väljer att skriva om det istället.

Årets podcast: Det Måste Spelas!

Årets spelblogg: Svampriket.

Årets hejdå: Breaking Bad, True Blood, Mad Men.

Årets vinnare: Conchita Wurst.

Årets sämsta film: Nurse.

Årets råaste: När Oberyns skalle krossas av The Mountain i Game Of Thrones.

Jag återvände till Twitter efter ett års uppehåll, och bytte även namn där från Sätrapôjk till Man Of Svensätra. Det roligaste var att såpass många som följde mig tidigare började följa mig igen. Jag hade saknat att diskutera spel, film och musik med andra som har samma intressen med en själv.

Det har varit en hel del musik år 2014. Melodifestivalen härjade under februari och mars och det var väldigt många skitlåtar med denna gång. Många så kallade fjortisfavoriter som glidit in på bananskal till finalen. Jag personligen blev sur för att Outtrigger fick möta Helena Paparizou i Andra Chansen för deras sånger var bäst och förtjänade att komma till final båda två. Paparizou segrade. Sanna Nielsen vann med ”Undo” med väldigt liten marginal mot Ace Wilders ”Busy Doin’ Nothin'” – som i mitt tycke var finalens bästa sång. Men det var roligt för Sanna att äntligen vinna eftersom hon har varit med så många gånger men aldrig tidigare lyckats vinna. Hon blev tappert trea i Eurovisionfinalen! Hon förlorade mot de två bästa bidragen – tvåan The Common Linnets från Holland med sin vackra ”Calm Before The Storm” och vinnaren Conchita Wurst från Österike med ”Rise Of The Phoenix”. Conchita blev väldigt omnämnd innan tävlingen eftersom hen uppträdde i klänning, kvinnlig makeup och skägg. Dragshowartisten blev både omtyckt och hatad efter finalen, men en sak är väldigt glasklart. Conchita Wurst var en av de mest färgstarka personerna år 2014.

Conchita Wurst har en enormt stark sångröst och hen kommer att förbli en av år 2014 starkaste personer.

Conchita Wurst har en enormt stark sångröst och hen kommer att förbli en av år 2014 starkaste personer.

Jag och min sambo drog iväg till Stockholm i slutet av september för att se Lady Gaga uppträda i Globen. Globen var nästan fullsatt och vi fick vänta i två timmar när vi väl kom in och satte oss. Men väntan var värd det. Lady Gaga gav allt och bjöd på hit efter hit efter hit! Sångerna var minst lika färgstarka som hennes otroliga klädsel. När blommorna/svamparna växte på scenen när hon sjöng ”Venus” visste jag att det här var en konsert utöver det tidigare har sett. Vilken magisk kväll.

Jag tycker om att skriva topplistor, och jag tog tag i pennan och skrev en topplista med mina 60 favoritartister genom tiderna och med en liten motivering. Under hela oktober var det endast musikbaserade inlägg i min blogg. Gissa om jag blev förvånad att det var så många som följde med nedräkning till nummer ett? Till slut nådde jag slutstationen och artisten som segrade var Hank Williams. Jag kommer att göra en sån lista igen år 2015, fast med filmer nästa gång. Det har jag gått och grunnat på ett bra tag. Tiden är nog lagom för det.

Årets trailer: Guardians Of The Galaxy.

Årets DLC: Legend Of Zelda-paketet i Mario Kart 8.

Årets vapen: Alla svärd i Dark Souls II.

Årets skit: Paradise Hotel och Big Brother. Jämnt skägg.

Årets ”yes-ögonblick”: Den vidrige Joffreys död i Game Of Thrones.

Årets manliga skådis: Norman Reedus som Daryl Dixon i The Walking Dead.

Årets kvinnliga skådis: Emily Kinney som Beth Greene i The Walking Dead.

Årets låt: Stay Gold – First Aid Kit.

Jag inledde spelåret 2014 med att fortsätta med Tales Of Xillia och det tog många speltimmar att klara av det. Men det var en underbar resa med Maxwell, Jude, Leia och alla andra. Jag älskar RPG. Det blev också en del spelande med Legend Of Zelda : A Link Between Worlds. En ren och skär återkomst till mitt favorit-Hyrule som var ifrån A Link To The Past. Nintendo bevisade att de kan fortsätta att göra magiska 2D-spel.
Men hur var egentligen det nya ifrån spelåret 2014? Ska jag vara ärlig så har jag inte varit så aktiv med många nya spel för i år eftersom jag inte äger Playstation 4 eller XBOX One. Så där har jag missat massor. Dessutom verkar Sony ha sagt hejdå till Playstation 3 för gott.
När jag inte har haft något annat att spela så har jag fortsatt med Final Fantasy XIII – som jag har inte klarat än fast jag ägt spelet i fyra år. Under julhelgen har jag tagit mig an det igen efter ett uppehåll sedan mars. Det är inte det bästa Final Fantasy-spelet jag spelat, det är väldigt mediokert. Men jag vill ändå klara av det. Dessutom gillar jag Vanille. Ett mål jag har år 2015 är att en gång för alla klara av Final Fantasy XIII. Sen kommer jag aldrig att spela det igen.

Jag har hållit på med Final Fantasy XIII i fyra år och har fortfarande inte klarat av det. Men det beror på att jag spelar det när jag inte har något annat att spela. Men år 2015 så ska jag klara av Final Fantasy XIII för gott.

Jag har hållit på med Final Fantasy XIII i fyra år och har fortfarande inte klarat av det. Men det beror på att jag spelar det när jag inte har något annat att spela. Men år 2015 så ska jag klara av Final Fantasy XIII för gott.

Men ett spel jag frossat i mig ordentligt i år är Dark Souls II. Föregångaren missade jag så jag ville testa detta. Inget annat spel har fått mig att svära som inihelvetes mycket för att man dör så lätt i Dark Souls II. Det är brutalt svårt. Ändå älskar jag det spelet. Det tog mig minst 50 speltimmar att klara av. Awesome spel indeed. Praise The Sun!
Jag skaffade mig ett Wii U för jag ville så gärna ha Mario Kart 8. Nintendo förstår det här med spelglädje eftersom Mario Kart 8 är så jävla roligt. Jag är så imponerad av Wii U’s enkelhet och fina Miiverse, och det känns som att Nintendo har ryckt upp sig med allt som de gjorde fel med Wii. Wii är en bra konsol och det finns bra spel till den. Men jag tror att Wii U kommer att bli ännu bättre. Jag laddade ned NES Remix 1 och fick testa utmaningar ifrån klassiska spel som Donkey Kong, Legend Of Zelda och Super Mario Bros. Väldigt skojigt och utmanande på samma gång. Jag ska försöka att få tag på NES Remix 2 för mer utmaningar. Nintendo gjorde en skitbra grej för de som köpte Mario Kart 8 vid lanseringsdagen – man fick en kod som man fick registrera på Nintendo Shop och man fick ladda ned ett gratis spel! Titlar som Pikmin 3, Legend Of Zelda: The Wind Waker HD och Nintendoland var alla lockande, men jag valde att ladda ner New Super Mario Bros U. New Super Mario Bros U är ett bättre spel än New Super Mario Bros Wii, som i sin tur var riktigt roligt. Jag testade spelet på Gamex för några år sen och tyckte redan då att det var riktigt roligt. Plattformsperfektion indeed.

Detta med nedladdningskoden var ett snilledrag av Nintendo, och med största sannolikhet var det för att få sålt på fler Wii U-konsoler eftersom den konsolen har haft en knackig start. Ett av de största bekymren är att tredjepartsstödet är väldigt lågt och företag som EA, Ubisoft (för tillfället), och Dice väljer att vända Nintendo ryggen. Så därför är ju Nintendo tvungna att satsa hårt och producera spel i ett högre tempo. Men nu har Wii U-försäljningen ökat rejält, tack vare magnifika Mario Kart 8 och hett efterlängtade Super Smash Bros for Wii U. Jag hoppas att Nintendo satsar på fler såna här koder längre fram.

Årets filmsoundtrack: Guardians Of The Galaxy.

Årets mysigaste: Bamse Och Tjuvstaden.

Årets ”vill ha”: Den svarta kortleken från Sin City: A Dame To Kill For.

Årets affär: Microsoft köper Mojang.

Årets mest spelade spel: Dark Souls II.

Årets modedrottning: Zelda i Hyrule Warriors.

Årets modigaste: Arya Stark i Game Of Thrones.

Årets starkaste: Clementine i Telltales The Walking Dead: Season Two.

Årets replik: ”I Am Groot”, från Guardians Of The Galaxy.

 Under hösten har jag kickat röv ordentligt med Hyrules hjältar (och fiender!) i Hyrule Warriors. Jag var mest glad för att man äntligen kunde styra prinsessan Zelda och hon är klart en av de bästa karaktärerna i hela spelet, tillsammans med Impa och Sheik. Hyrule Warriors är ett trevligt onsdagskvällsnöje. Adventure Mode rekommenderas.

Sen kom då mastodontspelet många har väntat på: Super Smash Bros for Wii U. Jag sket i Nintendo 3DS-spelet och satsade på denna brakfest. Den meningen var dåligt formulerad, och det ber jag om ursäkt för. Jag har en stor känsla att man kommer att pyssla med Super Smash Bros for Wii U väldigt länge för det är så stort och riktigt underhållande. Dessutom är det otroligt snyggt.

Sen har inte spelåret bjudit på så mycket. Eller, det har det ju. Fast man har ju hållit hårt i plånboken i år. Jag har missat otroligt många spel år 2014 som jag velat spela – kanske jag får en chans år 2015. Bayonetta 2 ser svinläckert ut för jag älskar originalet. The Evil Within fick svag respons men ändå vill jag prova det. Det prissänks snart tror jag. Tales Of Xillia 2 bör nog provas år 2015. Jag blev så otroligt besviken att Rune Factory 4 inte skulle komma till Europa, för dessutom las spelutvecklaren Neverland ner. Fan, för Rune Factory 4 var ju spelet jag längtade efter mest år 2014. Men så skulle spelet ändå komma till Europa – via Nintendo Eshop. Inte i fysisk form – men ändå. Det kom ju. Längre fram år 2015 så ska jag ha det spelet! Men så kom ju många av de stora spelen till Playstation 4 och XBOX One – och de har jag ju inte. Alien Isolation, Destiny, nyutgåvan av Grand Theft Auto V, Dragon Age Inquistion och så vidare. Det lär tyvärr dröja tills jag äger någon av de nya generationens konsoler – men jag har ju tur att jag äger ett Wii U. Nu tror jag lyckan vänder för Nintendo. Legend Of Zelda for Wii U är ju på ingående!

Rune Factory 4 skulle inte komma till Europa och då blev jag ledsen för jag såg mest fram emot det spelet år 2014. Nu finns det på Nintendo Eshop och då ska jag spela det år 2015.

Rune Factory 4 skulle inte komma till Europa och då blev jag ledsen för jag såg mest fram emot det spelet år 2014. Nu finns det på Nintendo Eshop och då ska jag spela det år 2015.

Vidrigast år 2014 är tveklöst det jävla Gamergate. Gamerkvinnor mordhotas, kränks och får sina liv inträngda av rena psykopater. Varför? För att de är kvinnor. Många män har fortfarande bilden av kvinnan att ”de ska stå vid spisen och laga mat” men inte låter de göra det som de tycker är kul. Kvinnor ska inte spela spel tycker de. Synnerligen inte spel som Call Of Duty, Resident Evil eller ens Legend Of Zelda. Vilken jävla korkad syn. Det är klart de ska få spela det de tycker är kul. Jag har haft skitkul när jag spelat Mario Kart 8 online med både kvinnor och män. Och det är ju huvudsaken? Spel ska vara kul! År 2015 så önskar jag att Gamergate ska få en stor gravsten som luktar svavel, ammoniak och ruttet kött.

Årets gamer: Fenjima Manrique.

Årets country: Emily Kinney.

Årets cameo: Howard The Duck i Guardians Of The Galaxy.

Årets besvikelse: Sin City: A Dame To Kill For.

Årets hämnare: Tyrion Lannister i Game Of Thrones.

Årets spelsoundtrackspår: Shy Guy Falls i Mario Kart 8.

Årets ”faaan-situation”: När Outtrigger förlorade mot Helena Paparizou i Andra Chansen.

Årets filmkaraktär: Groot i Guardians Of The Galaxy.

Årets spelkaraktär: Clementine i Telletales The Walking Dead: Season Two.

Årets tv-serie: The Walking Dead.

Årets film: Guardians Of The Galaxy.

Årets spel: Dark Souls II.

Årets film.

Årets film.

Årets tv-serie.

Årets tv-serie.

Årets spel.

Årets spel.

Det har varit ett sisådär år 2014, men jag tror att år 2015 kommer att bli riktigt bra. Jag ska ta tag i det jag har missat och hinna ikapp till mer aktuella. Skörda min skämshög. Se igenom filmer. Bli ännu bättre att teckna. Spela in mer podcasts. Gärna med fler gäster.

Jag vill önska er alla ett riktigt gott och awesome år 2015! Nu kör vi med gaspedalen i botten!

Jag har snart tecknat 200 teckningar på drygt 3 år. (innehåller personliga ord och topplista)

Jag har alltid älskat att teckna. Det har varit en självklarhet att greppa tag i nån blyertspenna och kludda lite. När jag var liten så lärde jag mig att teckna med hjälp av smörgåspapper.

Smörgåspapper?

Ja, det är en intressant historia.

Jag, min bror Larry och syster Lana fick ett var sitt samlarhäfte som man skulle klistra i samlarklistermärken. Just dessa häften kunde man samla motiv från Super Mario Bros och Legend Of Zelda. Om jag inte minns fel, så såg jag i nåt tv-program eller läste i nån tidning att man kunde lägga smörgåspapper och rita av linjerna på önskat motiv och färglägga. Det gjorde jag, och jag ritade och ritade och ritade. Jag färglade en massa Goombas, Triclydes och Koopa Troopas i massor av olika färger.

Visst, smörgåspapper kanske är fusk för många. Men det väckte mitt teckningsintresse på allvar.

Jag började rita av en massa figurer i tonåren, och det var rätt simpla motiv. Men det var så roligt! Jag tror det var säkert hundratals teckningar under perioden 1995-1999. Det ar mycket motiv baserat på film, musik, tv-spel och tatueringsmotiv. Min familj är en tatueringstokig sådan. Själv har jag 19 tatueringar, förresten.

Men efter intensivt tecknande hände det något. Tecknandet började att avta. Jag började att tappa intresset. År 2000 så drog jag ner på tecknandet på allvar och 2001 slutade jag. Bara tvärslutade. Nåt kludd blev det visserligen men lusten, orken och inspirationen fanns inte där. Jag vet inte om det berodde på att mitt självförtroende fick sig en rejäl svacka.

Plötsligt hände det något 2010. Nästan tio år efter jag tvärgav mig med tecknandet. Jag och min sambo Malin tittade på Skeleton Key, med Kate Hudson i huvudrollen. Jag provade att teckna av omslaget av filmen och det blev rätt bra med tanke på att jag inte ritade nästan något under uppehållet. Men just den bilden var det första riktigt allvarliga jag gjort under så lång tid.

Sen blev det lugnt igen fram till år 2011. Då hände det som jag aldrig skulle ha trott tio år tidigare. Min lust kom tillbaks. Plötsligt så greppade jag teckningspennorna och ritade av Frog från Chrono Trigger och kort efter KOS-MOS från Xenosaga. Mycket riktigt tryckte jag gasen i botten och ritade som bara fan. Jag använde mig mycket av färgpennor, något som jag aldrig tidigare varit så bekant med. För jag föredrog ju innan enbart svart-vitt.

Efter några bilder så lärde jag mig själv att använda grafitpennor, och det blev en helt annorlunda utmaning för mig eftersom grafit smetar ut sig som in i norden. Jag turades om att använda vanliga färgpennor och grafit, men ibland återvände jag till svart-vitt för det var ju den teknik jag behärskade mest av allt.

Jag vågade också ta steget att gå ifrån enbart figurer och satsa också på bakgrunder vilket jag varit svag för tidigare. Men jag låter alltid frontpersonen vara i fokus. Alltid.

Bilderna började hagla fram. Det tog ett par dagar tills någon ny skulle komma. Sen lärde jag mig att använda akvarell oftare och lite olja, men det sistnämnda la jag ner direkt. Olja är inte min grej. Akvarell funkar faktiskt. Synd att jag är så ovan med det.

Jag har alltid lärt mig något nytt ifrån varje teckning jag gjort. Det är inte alla jag är stolta över, men de har varit värdefulla läxor för mig. Därför betyder de mycket för mig.

Förra året köpte jag mig två viktiga saker i min teckningsutveckling. Först var det en digital tekningspenna och jag fick oanade möjligheter med denna. Men jag satt uppe sena nätter med den eftersom jag inte hade så mycket tid med den annars. Får försöka ta tag i den igen till sommaren, för det är verkligen ett värdefullt verktyg! Det andra jag köpte mig är också det jag använder mig flitigast av allt just nu. Polychromospennor. Jag följer ju en massa konstnärer på Instagram och jag ville få tag på ett annat märke först; Prismacolor – men en respekterad konstnär gav mig tipset att jag skulle skaffa Polychromos och jag litade på honom. Det var bland det bästa jag gjort. Polychromos är som en korsning mellan grafit, kol och vanliga teckningspennor. De var också lätta att blanda med, och skuggningarna är riktigt fantastiska. Jag älskar de här två nya teknikerna jag lärt mig.

En annan sak jag också upptäckt är att jag verkligen tar mig tid för teckningarna nu. De tar längre tid men jag vill också a mig tid att få dom riktigt bra. Särskilt porträtt. Jag har lärt mig mycket under de tre åren jag tecknat. Mer än vad jag lärt mig under mitt liv. Och det är bara början tror jag. Jag tror att min tid kommer och att det kommer att bli bättre. Jag hoppas det i alla fall.

Jag vill härnäst nämna några teckningar som varit milstolpar och viktiga för min treåriga intensivperiod. Bilder som känts som riktiga fullträffar och varit personliga favoriter.

Boris Karloffs tolkning av Frankensteins monster,Boris Karloffs tolkning av Frankensteins Monster – en bild som jag vågat ta steget och få till skuggningarna där jag ville. Och få dom rätt.

"Johnny Cash Took The Train No´50 To Heaven".

Johnny Cash Took The Train No´50 To Heaven – En symbolisk bild på många sätt. Johnny Cash är en ikon, men det är faktiskt lokomotivet som jag är mest stolt över i den här bilden. Detaljerna är många och att jag satte nr 50 på lokets front var ingen slump. Det här är min 50:e teckning efter comebacken.

Gamers och Rosor.

Gamers Och Rosor – det här är en hyllning till många briljanta gamers därute. NES-kontrollen skulle vara roten till denna gigantiska klätterväxt med rosor. Jag gjorde en del andra Gamers Och Rosor-bilder efteråt men just denna är min personliga favorit. Och något jag är stolt över för det här är något eget.

Elvis Presley took a Cadillac to the Stairway To Heaven.

Elvis Presley took a Cadillac to the Stairway To Heaven. – Det enda lyckade porträttet av Elvis Presley jag någonsin gjort. Bilen är också något jag det jag är mest stolt över. Men Elvis profil – det är kronan på verket.

Freddie Mercury.

Freddie Mercury – Queens otrolige sångare var ett önskemål från en arbetskollega och jag vågade mig på en avancerad pose – och det satt som en smäck!

Top Cats.

Top Cats – också en beställning, från gruppen själva. Det blev som en kul musikaffisch i cartoon-stil. Den här bilden är den bild jag fått mest likes på i Facebook.

Super Metroid

Super Metroid – detaljer är något av det jag älskar att göra mest i en teckning. Just Super Metroid-bilden älskar jag för att den är så full av detaljer.

Jack Sparrow.

Jack Sparrow – den karismatiske piraten är en av världens mest älskade filmfigurer. Jag tog en stor risk när jag skulle teckna honom.

"Batman Arveteg & Catwoman Arveteg".

Batman Arveteg & Catwoman Arveteg – De gifta paret Arveteg är vänner till mig, och jag fick en hedersam uppgift att rita av dom, fast i Batman och Catwoman-stil. Ett annorlunda projekt och en av mina favoriter.

Emily från Corpse Bride.

Corpse Bride – Min bästa akvarell någonsin. Den är nästan lika färggrann som filmen. Ja, nästan.

"Lania's 30th Anniversary".

Lania’s 30th Anniversary – när min väninna Anna ”Lania” skulle fylla 30, överraskade jag henne att rita av hennes porträtt, plus en massa JRPG-karaktärer. Det blev också en hyllning till en genre som vi båda tycker mycket om.

Ezio.

Ezio från Assassin’s Creed – en av de svåraste bilderna jag gjort, på grund av den mystiske mannens kläder och pose. Så detaljerad.

Lara Croft i Tomb Raider, i digital teckning.

Lara Croft från Tomb Raider – min andra digitala teckning är också en av de mest personliga jag gjort. Min far hade gått bort och jag kände att den här teckningen var otroligt viktig att jobba hårt med. Absolut en av de viktigaste och mest personliga teckningar jag gjort. Troligtvis den viktigaste.

the last of us

The Last Of Us – en svart-vit digital teckning. Herregud, vad jag fick återgå fram och tillbaka för att lägga till skuggningar, ljus och en del omgörningar med linjer. En av de bilder jag spenderat mest tid med.

Christina Hendricks

Christina Hendricks – den här digitala teckningen av Mad Men-skådespelerskan tog mig över 20 timmar att göra. Enbart håret tog mig 12 timmar. Jag är så riktigt nöjd med hennes hy och ljussättningen.

20140107-073824.jpg

Tales Of Xillia-hjältarna – Polychromospennorna gjorde sin grej med färgsättningen. Men det är detaljerna som gör hela bilden.

Gandalf.

Gandalf – den grå trollkarlen har jag spenderat en hel tid åt enbart att få till skägget. Det gula ljuset ger bilden en varm känsla.

20140210-141557.jpg

Super Mario 3D World-hjältarna – Med Cansonpapper och Polychromospennor, skulle jag göra den mest levande teckning jag någonsin gjort. Absolut en av mina favoriter genom tiderna och den hänger på en vägg hemma.

100_6129The Evil Within – den grå färgen är utmärkt att skugga med.

Nicole Kidman

Nicole Kidman – kanske det mest lyckade porträttet än så länge. Jag har lärt mig mycket från föregående porträtt och ville inte sabba denna.

100_6250

Angelica Norgren – likt Nicole Kidman, ville jag inte sabba att få till hennes ansikte och personlighet.

Nu ska jag snart påbörja en symbolisk teckning, min 200:e teckning sedan min återkomst till ritbordet. Tänka sig, jag har gjort så många bilder på tre år och jag lär mig fortfarande. Jag har dessutom fått en sån stor lust att fortsätta – en drivkraft jag inte haft tidigare. Det här är bara början. Tack alla er fina personer som följt mig under den långa resan!

 

Nya namnet och temat på bloggen!

Nu har år 2014 börjat – gott nytt år får jag börja med att säga på morgonskvisten. Hoppas att ni får ett fantastiskt år.

Jag inleder det här året att ruska om min blogg rejält. Jag har gett den ett nytt utseende men framför allt – har jag gett bloggen ett nytt namn.

Jag insåg för ett tag sedan att ”Sätrapôjk” inte riktigt passar på en som ska fylla 34 år om ett par månader. Att jag dessutom hittat gråa hårstrån passar definitivt inte ”pôjk” mig längre. Men så kom nästa problem. Vad tusan ska jag kalla bloggsidan? Det första som slog mig var ”Sätragôbb” men gubbe är lite väl att ta i? Så gammal är jag inte. Ännu. Det tog ett bra tag för mig att komma på ett nytt namn men så lyssnade jag på det här musikstycket nedan.

Där fick jag en idé. En vision. En röd tråd som leda mig igenom det här året eftersom det förra året blev riktigt jobbigt. Jag orkade inte hålla mitt nyårslöfte förra året fast jag hade en rejäl framgång. Men det här året ska det handla om förändring. Jag ska bli en förebild för många. Men det viktigaste: jag ska bli min egen förebild.

Dessa är mina nyårslöften 2014:

  • Min sockerdiet ska tas upp igen. Ingen godis, glass, tårta och läsk – med vissa undantag. Födelsedagskalas får frikort men jag ska begränsa mig. Dessutom kan jag unna mig något litet en dag i veckan. Jag ska dessutom ta detta ett litet steg längre. Jag ska äta mycket mindre – om ens något alls – pasta, potatis och ris. Jag måste ta tag i den här dieten igen och ta den på allvar.
  • Rummet på ovanvåningen som ska bli barnens rum ska bli klart i år. Punkt.
  • Jag ska dricka mindre med alkohol. Inte för att jag dricker så värst mycket men det skadar inte att minska mera.
  • Jag ska teckna mer med min digitalpenna. Det har varit ett tag sedan jag gjort något med den eftersom jag hållit på med Polychromospennorna ett tag. Men jag tänker fortsätta med de sistnämnda också. Jag ska ta tag i akvarellmålningar igen – till sommaren.
  • Jag ska försöka klara av de spel jag inte klarat av än. Final Fantasy XIII, Xenoblade, Tales Of Xillia och Remember Me till exempel.
  • Jag tänker skaffa Legend Of Zelda: A Link Between Worlds. Nån gång, men definitivt detta år.
  • Jag ska ta in mer tävlingar. Förra året började bra men det avtog rätt fort.
  • Mer bloggartiklar om tv-spel, musik, film, teckningar och familj.
  • GAMEX 2014? Javisst, om det blir något så.

Det var inte enbart soundtracket till Man Of Steel som fick avgöra namnet till bloggen. Det var faktiskt Russell Crowes kommentar att uppnå underverk i den mäktiga trailern, scenen där Stålmannen kliver ut ur isgrottan. Det talet är mäktigt och inspirerande. Så inspirerande att det fick bli en del av mitt nya namn på bloggen.

Vad är då det nya namnet? Se bilden nedan!

100_1161

Man Of Svensätra. Det är det nya namnet! Svensätra är namnet på föräldrahuset ifall ni undrar.

Jag ändrade lite på Russells kommentar så att det skulle passa min blogg bättre. Nu är jag redo för att ta tag i saker och ting igen.

Sätrapôjk är död. Länge leve Man Of Svensätra!

Nu tar vi in 2014 och skapar ett magiskt år!

Musikåret 2013: Sätrapôjks åsikter.

YOHIO har blivit ett namn att komma ihåg - för resten av våra liv.

YOHIO har blivit ett namn att komma ihåg – för resten av våra liv.

År 2013 är snart till ända och rent musikaliskt har året varit sisådär. Jag har inte riktigt hängt med precis. Istället för att skriva en topplista så skriver jag lite grann om musikåret 2013. Men jag ska kora årets låt, artist och album.

Melodifestivalen fick mig att rynka på näsan lite. Det var mycket låtar jag tyckte var bedrövliga. Den bästa låten – ”In And Out Of Love” med Martin Rolinski – gick inte ens till final. Ironiskt nog slogs han ut i Andra Chansen av Robin Stjernbergs ”You”. Stjernberg vann sedan finalen med YOHIO tätt i häl. Jag är inte så förtjust i ”You” men Stjernberg verkade så ödmjuk. Kul att han vann. Fast jag skulle faktiskt föredra YOHIO’s ”Heartbreak Hotel” eftersom den tror jag skulle slå bättre i Europa. Men då blev det inte.

Emmelie De Forest vann rättvist i Malmö. Hennes "Only Teardrops" var den enda låt jag trodde helhjärtat på under Eurovision.

Emmelie De Forest vann rättvist i Malmö. Hennes ”Only Teardrops” var den enda låt jag trodde helhjärtat på under Eurovision.

Eurovision hölls i Malmö, och det var många deltagare från många länder som deltog. Mycket var skit, men några stack ut. Grekerna med sitt bidrag ”Alcohol Is Free” fick mig att skratta och de hade härlig takt. Att de hade skoj spreds vidare till publiken.
Jag är glad att Danmark vann för Emmelie De Forests ”Only Teardrops” är den låt som jag tyckte var starkast. Kul att Danmark vann på svensk mark – igen!

Så här såg Miley Cyrus ut för några år sen - innan hon satte sig på en rivningskula och utan kläder.

Så här såg Miley Cyrus ut för några år sen – mer countryaktig, innan hon satte sig på en rivningskula och utan kläder.

Miley Cyrus är tveklöst den artist som ställt till med ”skandalrubriker” på grund av sitt uppträdande på MTV-galan och musikvideon till ”Wrecking Ball”. Det är synd att musikvideon är motbjudande för att det är egentligen inget fel på sången. Tvärtom, jag tycker att ”Wrecking Ball” är rätt fin. Tydligen ger Mileys ”dirty girl”-attityd rejält med uppmärksamhet och publicitet, för över 200 miljoner har sett musikvideon på Youtube. Jag föredrar ”Director’s Cut”-versionen för där är det bara hennes gråtande närbild som syns istället för en naken kvinna på en rivingskula.

Lady Gaga gillar att bryta gränser. Uppträtt naken i videos för konstens skull och är naken på omslaget till "ARTPOP".

Lady Gaga gillar att bryta gränser. Uppträtt naken i videos för konstens skull och är naken på omslaget till ”ARTPOP”.

Lady Gaga har skapat pepp med tanke på releasen av ”ARTPOP”. Hon har också kastat av sig kläder, men för konstens skull. Inga köttklänningar här inte. Både ”Applause” och ”Venus” blev singlar innan ”ARTPOP” äntligen kom i november. Men det är hennes mest ojämna album hittills. De bra låtarna är i världsklass men de mindre bra är nästan katastrofala. Men det kanske tar tid att lära sig att uppskatta alla sångerna. Vem vet?

Rockabilly som moderniseras. Är det bra eller är det dåligt för musiken? Top Cats har brutit en trend här.

Rockabilly som moderniseras. Är det bra eller är det dåligt för musiken? Top Cats har brutit en trend här.

Torsbygruppen Top Cats släppte ut sitt nya album ”Smashing To The Ground” i våras och blev succé direkt. Här märkte jag att rockabillygruppen försökte förnya rockabillyn. Tappert försök för det behövs faktiskt. Men hur långt kan man gå? ”Romeo” är rätt överskattad – om man inte spelar upp sången på Spotify och höjer tonarten. Då blir sången bättre. Titelspåret är det bästa spåret och växer hela tiden.
Min gissning är att Top Cats släpper en specialversion av albumet och lägger till ”Det Kan Jag Inte Rå För” som de spelade i SVT’s ”Alla Tiders Hits”.

Katy Perrys ”Roar” är den bästa låt hon gjort och är den enda bra låt jag hört med henne.

John Fogerty har slagit till comebacks förut och gjort dom till triumfer. "Wrote A Song For Everyone" är inget undantag.

John Fogerty har slagit till med comebacks förut och gjort dom till triumfer. ”Wrote A Song For Everyone” är inget undantag.

John Fogerty kom med ett album där han tog med olika artister som han sjöng duett med. Det blev riktigt lyckat, och hans klassiska sånger från hans egen solokarriär och Creedence Clearwater Revival har fått nytt liv. ”Wrote A Song For Everyone” heter albumet och innehåller duetter med bland annat Keith Urban, Alan Jackson och Foo Fighters. Hoppas han gör en uppföljare.

Årets upptäckt för mig är tveklöst Halestorm. Varför har jag inte hört dom förut? Lzzy Hales röst är i världsklass!

Årets upptäckt för mig är tveklöst Halestorm. Varför har jag inte hört dom förut? Lzzy Hales röst är i världsklass!

Jag har upptäckt gruppen Halestorm och är grymt förtjust i deras blytunga rockmusik. Nu har de inte släppt något nytt i år, men jag har hittar en musikskatt. ”Love Bites (So Do I)” är helt magisk! Sångerskan Lzzy Hales röst får mina hårstrån på armarna att stå som spikar.

Frågan är vilken, vad och vem som var bäst år 2013? Här är mitt facit:

  • Årets album: ”Wrote A Song For Everyone” – John Fogerty.
  • Årets artist: Lady Gaga.
  • Årets låt: ”Venus” – Lady Gaga.
  • Sämsta låt: Vad som helst med Bruno Mars.
  • Sämsta artist: Bruno Mars.
  • Årets upptäckt: (ej nödvändigtvis från i år) Gruppen Halestorm.
  • Årets svenska artist: YOHIO.
  • Årets skandal: Miley Cyrus uppträdande på MTV-galan.

Hoppas att 2014 bjuder på mer intressant musik!

Bruno Mars är alldeles för mycket för mig. Det är som att äta för mycket ris utan att dricka vätska efteråt.

Bruno Mars är alldeles för mycket för mig. Det är som att äta för mycket ris utan att dricka vätska efteråt.

Årets 10 bästa filmer 2013: Sätrapôjks val.

Filmåret har varit riktigt stort i år. Tyvärr missade jag rätt många filmer på grund av tidsbrist.

Jag har i alla fall sett tio filmer som är från i år, och här är min 10-topplista med korta förklaringar.

the-lone-ranger-2013-09

10. The Lone Ranger.

Johnny Depp som indianen Tonto är en rolig kuf i stil med Jack Sparrow. Han lyfter den här underskattade filmen rejält.

The-Last-Stand_Poster_01

9. The Last Stand.

Arnold Schwarzeneggers återkomst som actionhjälte är minst sagt rejält underhållande. Gubben kan fortfarande.

Curse-of-Chucky-Cover don machini

8. Curse Of Chucky.

En oväntad uppföljare som skakar om filmserien. En rejäl upplyftning från den urusla Seed Of Chucky, och Chucky gör en riktigt bra återkomst. Äntligen är han läskig igen.

World_War_Z_Poster_3_24_13

7. World War Z.

Det fungerar att placera Brad Pitt i en spännande zombiefilm. Full fart framåt! När de levande döda klättrar upp på varann och bildar en pelare är en bild som är svår att glömma bort.

evil-dead-poster-hi-res

6. Evil Dead (remake).

Årets blodigaste och råaste film utan tvekan. En bra remake som dock kunde ha blivit ännu bättre om man vågat lite mer.

the_heat

5. The Heat.

Årets roligaste film som jag skulle kalla en kvinnlig Dödligt Vapen. Sandra Bullock och Melissa McCarthy är perfekta som polisvärldens svar på Yin och Yang.

1737757148_1387634570

4. Gravity.

Hyllad av kritiker och åskådare världen över. Jag är inte förvånad, för det här är en film som fångar in känslan av total rädsla när man hamnar i en sån situation som Sandra Bullock får uppleva. 3D-effekterna är otroliga, men det är faktiskt Bullock som lyfter filmen med sitt enorma skådespel. Får inte effekterna och särskilt Bullock en var sin Oscar blir jag förbannad. Jag vill nämna ett citat från Alien: ”I rymden kan ingen höra dig skrika”. Det stämmer när man sett denna film.

man-of-steel-quad

3. Man Of Steel.

Äntligen får Stålmannen en film som gör honom rättvisa, sedan den första filmen med Christopher Reeve. Storslagen film som värmer mitt hjärta. Henry Cavill är utmärkt som mannen av stål.

The-Hobbit-Smaug-8

2. Hobbit – Smaugs Ödemark.

Jag tyckte jättemycket om föregångaren, men den här filmen är en rejäl upplyftning. Nu går det undan! Att få se draken Smaug är värt ett års lång väntan. Vilken dynamisk filmrulle – och hur ska nästa del sluta?

django-unchained-poster__span

1. Django Unchained.

Det spelar ingen roll om Stålmannen har gjort en storartad comeback eller om draken Smaug har imponerat på oss med sin entré – ingen rår på Quentin Tarantinos mästerverk. En mäktig western med en hämndaktion mot rasismens smutsiga buk. Motiveringen av att det här är årets bästa film är att det är en perfekt ihopsnickrad rulle med perfekt skådespeleri, ett mäktigt tema och en stor hyllning till en underskattad genre. Jamie Foxx, Christoph Waltz, Leonardo DiCaprio och Samuel L. Jackson briljerar! Django Unchained är ett mästerverk!

Hur ser din filmlista ut för 2013? Vilka filmer har imponerat på dig?

Sätrapôjks adventskalender 2013 – Lucka 24: Link’s Shadow.

Dagen har kommit. En tid man njuter av en varm glögg, doften av revbensspjäll, trygghet och värme med nära och kära. Julklappar. Karl-Bertils julafton. Kalle Anka klockan tre. Ja, det är julafton.
Dagens lucka är dessutom min adventskalenders sista lucka eftersom det är julafton. Dagens spelboss är Link’s Shadow från Zelda II: Adventure Of Link.

20131224-082909.jpg

Det fanns bara ett sätt för mig att avsluta denna kalender.
Jag använde sista boss-striden i Zelda II, i det mörklila rummet och Links farliga skugga. Men jag gjorde en enkel ändring. Precis som i Kalle Anka på julafton, där Benjamin Syrsa sjunger ”Ser du stjärnan i det blå?” – sjunger jag samma sång.
Himmelen ändrar färg från lila till mörkblå. En stjärna blinkar. Links skugga är viktig men det är faktiskt själva rummet som är nyckeln i denna scen. En enkel bild men samtidigt tydlig. Hoppas ni gillar avslutningen.

Jag vill passa på att tacka er alla som följt denna adventskalender. Jag har haft en härlig resa från början till slut. Nu önskar jag er allihop en underbart god jul. Tack så hjärtligt mycket.

Sätrapôjks adventskalender 2013 – Lucka 23: Metal Gear REX.

Ursäkta dröjsmålet, men dagens teckning blev så detaljerad att jag inte hann rita klart den imorse. Men ikväll drog jag igång på allvar.
Dagens spelboss är Metal Gear REX från Metal Gear Solid.

20131223-194435.jpg

Jag och REX har klätt en enorm julgran. FOXHOUND-logan blev granens stjärna i topp.
Jag pekar på en glömd julklapp.

Solid Snake använder sig av stora pappkartonger i Metal Gear-spelen för att gömma sig från fienden. Men här har någon slagit in en sån kartong som en julklapp – med Snake i.

Hoppas ni gillar humorn och bilden! Ursäkta dröjsmålet.

Imorgon, på julafton; ska Links skugga från Zelda II göra entré!

Sätrapôjks adventskalender 2013 – Lucka 22: Nemesis.

Det blåser rejält idag. Ingen snö. Det börjar bli irriterande med höstrusket nu.
Fjärde advent är det idag! I övermorgon är det julafton! Tre spelbossar kvar i denna kalender! Resan har varit lång men det har gått fort.
Idag är det Nemesis från Resident Evil 3.

20131222-095831.jpg

Vad vore den ultimata mardrömmen i denna situation? Nemesis, zombien eller misteln mellan mig och Nemesis?
Jag lägger en slant på misteln.
Idén är åter igen min sambo Malins. Fast det blev en diskussion om den skulle ha kommit tidigare. (Tur att den inte dök upp på The Great Mighty Poo – usch!)

Ljusstaken som gått igenom zombien representerar 4:e advent. Men frågan är vem som tänt ljusen?

Det är nu två spelbossar kvar – jag hoppas ni gillar den här luckan!

Imorgon är det Metal Gear från spelserien Metal Gear!

Sätrapôjks adventskalender 2013 – Lucka 21: Sephiroth.

Vissa gånger har jag väldigt svårt att komma på idéer. Jag har kommit på bra saker jag ska teckna inför de kommande dagarna, men dagens spelboss gav mig bekymmer.

Vem är dagens spelboss? Jo, det är den ondskefulle Sephiroth från Final Fantasy VII.

Hur jag än vände och vred på konceptet så kunde jag inte komma på något jultema med Sephiroth. Till slut så passade jag på att fråga min väninna Lania om lite råd eftersom hon är en expert när det gäller Final Fantasy VII. (Jag har inte spelat det så värst mycket tyvärr så det är nog en av anledningarna av att jag inte kommer på någon bra idé)

I en av nyckelscenerna av Final Fantasy VII som dessutom är chockerande och oväntad – så hugger Sephiroth ihjäl Aeris. Den scenen fick många gamers att gråta för Aeris var så omtyckt. Lanias förslag var att antagonisten skulle vara Lucia, medans Aeris (som blivit huggen i magen av hans svärd) säger att ”jag skulle ha varit Lucia istället”. Dessutom blev ju riktiga Lucia huggen i magen.

Jag tyckte verkligen att Lanias idé var riktigt briljant. Man blir påmind av den scenen i spelet, men man får också en historielektion samtidigt. Men jag insåg en sak. Jag har ju redan använt Lucia-temat i denna kalender och jag vill helst inte använda samma sak två gånger om jag inte är riktigt tvungen. Jag har ju kommit på vad jag skulle göra på de bilder som skulle komma senare, så jag ville inte bryta dessa idéer.

Jag nämnde detta för min sambo Malin och bollade lite med saker jag inte har haft med i kalendern. Till slut nämnde Malin julgröt.

Julgröt. Of course!

Mandeln i gröten! Där var den sista pusselbiten.

Jag har inte släppt Lanias idé riktigt, för den var så bra. Därför kombinerade jag Malins och Lanias förslag och slog ihop dom. Så här blev detta.

100_6017

En bild med svart humor.

Sephiroth har ett riktigt långt svärd. Han är riktigt ondskefull – klart den elakaste tillsammans med Kefka i Final Fantasy-sagan. Jag ville använda scenen där han kör svärdet rakt igenom Aeris, men också för att nå mandeln i gröten. (från min tallrik!) Aeris var också ute efter mandeln.

Jag tyckte det var viktigt att visa att den här antagonisten var en ondskefull person och att inget skulle stå i vägen från hans mål. Den blev väldigt blodig, men det är så den scenen är i spelet. Grym.

Jag hoppas att ni gillar bilden ändå trots den svarta humorn. Tack Malin och Lania för era idéer!

Imorgon, på fjärde advent, så är det Nemesis från Resident Evil 3!