Ah, semester. Jag hade längtat efter dig så mycket. När klockan slog ett på eftermiddagen förra lördagen var det som att ta studenten igen. Äntligen kunde jag påbörja min efterlängtade semester. Jag har alltid längtat efter semester varje år, men jag tror faktiskt att denna var mest efterlängtad av alla så här långt. Min kropp var trött efter ett långt arbetsår.
I och med semestern har börjat, tänkte jag berätta lite grann om mina projekt som jag har påbörjat. Eller kommer att avsluta.
Nu har vi sagt upp bredbandet och bokat upp oss för fiber. Tja, vi har redan fått fiber installerat, men det är först nu som vi kunde välja abonnemang. I september omkring så kan vi börja använda fiber, så det ska bli intressant att se hur snabbt det är. Vi valde Telia eftersom det var just Telia som grävde och skötte installationen. Jag frågade vår nuvarande (fram till sista augusti) leverantör Bredbandsbolaget om det gick att få abonnemang med fiber via dom men det gick inte. Så vårt långa abonnemang med Bredbandsbolaget fick ett slut. Så var det med det.
Årets tv-serie? Det är i alla fall årets största överraskning, en gyllene skatt för dom som älskar 1980-talets film/tv-seriekonst.
En tv-serie via Netflix fångade mitt intresse. Stranger Things blev plötsligt väldigt hypat och riktigt omtyckt av många. Jag tänkte ”hm, vi testar att se på Stranger Things, för det låter bra”. Och jävlar vad bra det är hittills. Jag har sett fem avsnitt än så länge och är sjukt imponerad av detta spännande science fiction-drama. Det är så 1980-tal och jag älskar upplägget. Jag får vibbar av The Goonies, Stand By Me, Arkiv X och Amazing Stories när jag ser Stranger Things. En blivande recension kommer så fort jag är klar med denna ljuvliga säsong. Men redan nu kan jag säga: Skaffa Netflix och kika på Stranger Things. Du kommer inte att ångra dig.
Jag blev klar med storyn i Odin Sphere Leifthrasir, och på något sätt lyckades jag välja karaktärerna i rätt ordning i sista boken. Jag är sugen på ta den där platinan längre fram, få se om jag hinner med det i sommar. Det är så här att jag har en skämshög att gå igenom också.
Nu fortsätter jag med Metal Gear Solid V: The Phantom Pain, ett spel som jag började med i mars men lade åt sidan när Dark Souls III kom. Sen blev det Overwatch och Odin Sphere Leifthrasir, så jag har totalt glömt bort historien med Punished Snake. Men nu är jag tillbaks med Snake och Diamond Dogs. Metal Gear Solid V: The Phantom Pain är för stort och viktigt spel för att glömmas bort. Det blev lite ringrostigt först med kontrollerna, men jag lärde mig rätt fort som tur var. Jag blir nog klar innan semestern är slut. Och då ska jag även skriva en recension.
Mitt radioprogram Jerrys Musikresa har sändningsuppehåll, men redan nu planerar jag höstens kommande avsnitt. Bland annat så ska jag försöka få till så att lyssnarna ska vara lite mer inblandade i kommande säsong. När börjar Jerrys Musikresa igen? Tanken är att det ska börja i slutet av augusti. Jag återkommer med ett utannonserat datum.
När jag blir klar med Metal Gear Solid V: The Phantom Pain, så ska jag påbörja med ett spel som jag haft ögonen på ett bra tag. Tokyo Mirage Sessions #FE ser så galet japanskt ut och det lär bli ett rollspel som jag kommer sitta längre med än vad jag gjorde med Odin Sphere Leifthrasir. Jag har en liten känsla av att Tokyo Mirage Sessions #FE är Wii U’s svar på Xenoblade Chronicles. Ett annat spel som jag ska påbörja med inom kort är Bayonetta 2, som jag köpte billigt på rea. Att jag inte tagit tag i det ännu. Mycket märkligt. Få se vad tiden säger. Originalet är ett mästerverk så jag har höga förhoppningar med uppföljaren med den vulgära häxan Bayonetta.
Jag får även lite motion, tack vare Pokémon Go. Från början hade jag inte tänkt skaffa det, men jag tänkte att det kunde vara kul att pyssla med tillsammans med barnen. Det är faktiskt nyttigt att gå ut och leta efter Pokémon som gömmer sig lite här och där. Jag tycker även att spelet lär en orientering och det är inte heller fy skam. Det finns ett par saker att klaga på, och batteritiden är ett av de problem jag har med Pokémon Go. Helvete vad det äter batteri. Spelets servers är också ett irritationsmoment när det blir svårt att logga in på Pokémon Go. Annars är det ett förfriskande spel som skapar gemenskap, motion och ett kul pyssel i sommar. Och roligt. Frågan är om folk jagar Pokémon när det är vinter också?
Suicide Squad. Årets mest efterlängtade antihjältefilm efter mästerverket Deadpool.
Det kommer en del filmer i slutet av juli och början av augusti. Ghostbusters, Suicide Squad, Husdjurens Hemliga Liv och Jason Bourne under de närmaste veckorna. Jag vill se alla fyra, men det blir nog bara ett par av dessa under sommaren. I så fall blir det Suicide Squad och Husdjurens Hemliga Liv, eftersom hela familjen vill se den sistnämnda. Suicide Squad ser bättre ut ju mer jag ser på filmens trailers. Jared Leto kommer nog att bli en asgrym Joker, men jag undrar inte om han kommer att överglänsas av Margot Robbie i rollen som färgstarka Harley Quinn?
Vanliga mål som jag vill uppnå under semestern/sommaren 2016, är att besöka Karlstad för att se civilisation, bara för att komma iväg någonstans. Ett besök till Mormors Glasscafé i Lysvik kommer det att bli, och om ni är i närheten av Sunne så rekommenderar jag att ni besöker denna fina plats vid Fryken. Glassen är dessutom otroligt god. Det vore även gott med *motti och fläsk, men jag får se om det blir av i år. Ifjol blev det inget.
*Motti = Nävgröt. Motti och fläsk är en populär maträtt som serveras vid gamla finntorpar i Torsbytrakten. Ett säkert råd är att du slutar äta när det är som godast för då är du på väg att på bli mätt.
Äldsta dottern Carrie fyller sju år till veckan. Sju år redan? Alltså, tiden går verkligen fort. Det är när man ser barnen växa upp, som man märker att tiden flyger iväg. Nu har hon och syster Alison börjat sova i ett var sitt rum och det fungerar finfint. Däremot tror jag att de kommer att sova ihop igen när vintern kommer, för att det rum som Carrie sover i nu är dåligt isolerat. Det blir tid att renovera det rummet nästa år, så att hon orkar sova i ett helisolerat rum.
Jag kommer att fortsätta med Overwatch många gånger i sommar. Det här helfestliga multiplayerspelet har blivit en livsstil för många, bland annat mig. Jag är riktigt intresserad av att få spela som den nya karaktären Ana inom kort. Allra roligast är att spela med vänner online och prata, för då blir matcherna mer rättvisa. Och givetvis roligare.
Sen har jag gjort en annan, hemlig grej. Jag vill inte berätta något i förhand eftersom det inte är bekräftat ännu. Mer om detta längre fram.
Jag har lagt tecknandet åt sidan, och jag har inte ritat något på snart ett halvår. Jag tror att det var väldigt nyttigt för jag kände att jag hade hamnat i ett hörn och kunde inte ta mig vidare. Därför tog jag en paus på obestämd tid. Men visst kan det klia i fingertopparna ibland, för jag saknar faktiskt att rita. Kanske kan det bli en Overwatch-fanart någon gång i framtiden. Om jag känner mig redo. När det nu kan bli.
Men det viktigaste är att koppla av och inte tänka för mycket nu jag har en efterlängtad semester. Nu njuter jag av fulla muggar, solen skiner och det är gött att dricka något svalt när kroppen håller på att stekas av solstrålarna.
Ha en trevlig sommar, mina vänner och följare. Vad ska ni hitta på under er semester/sommarlov/sommar?
Det är en stor högtid för gamers. Årets upplaga av världens största spelmässa, E3, under perioden 14-16 juni var minst sagt efterlängtat. Tre dagar i Los Angeles med giganterna inom tv-spel som ska visa upp framtiden. Jag ska i det här inlägget gå igenom de tre dagarna och dela av mig alla intryck som jag sög åt mig. Vad var bra? Vad var dåligt?
Det här är min analys, i tre delar, av E3 2016.
Dag 1.
Jag var uppe vid 22.00-tiden för att ta del av EA’s presskonferens. Några minuter försenat, så streamades sändningen via Twitch eller Youtube. Jag streamade det via Chromecast till tv:n så det var praktiskt att följa något nytt och i direktsändning.
Det första som EA visade var Titanfall 2. Den här blytunga shootern ser ärligt talat riktigt fantastiskt ut. Man krigar, slåss och röjer på som bara den i denna gigantiska sandlådetitel. Jag har inte spelat dess föregångare, men jag har gärna ett stort öga öppet för denna titel som verkar vara en korsning mellan en stenhård FPS-shooter och Pacific Rim. Jag tycker att det ser så jävla coolt ut när man slåss i de stora cyborgdräkterna. Respawn Entertainment och EA planerar att släppa ut det här monstret 28:e oktober i år till Playstation 4, XBOX One och PC.
Sen blev det en del prat om ett nytt Madden-spel och tyvärr är jag inte det minsta intresserad av amerikansk fotboll. Nog för att det är stort i USA, men är det så stort i resten av världen? Det känns som att det slösades en del tid av konferensen där. Jag är inte heller ett fan av vanlig fotboll, men jag förstår folks längtan efter FIFA 2017. Ett sorts story mode, The Journey, är nytt för ett fotbollspel. Först tyckte jag att det var märkligt. Varför ska det finnas ett story mode i ett fotbollspel? Men å andra sidan så är det djärvt av EA att våga tänka i nya banor.
Mass Effect: Andromeda dök upp kort efter fotbollen. Denna ljuvliga titel och trailer såg så magiskt vackert ut, precis som jag hade hoppats på från en ny del i Mass Effect-sagan. Dessutom avslutades trailern genom att visa upp en kvinnlig huvudkaraktär som vaknat. Jag är garanterat säker på att man precis som tidigare får välja kön på sin karaktär, men det är kul att Bioware valt att visa upp den kvinnliga i trailern och inte den manliga. Jag kippade efter andan efter att ha sett klart trailern. Jag ser fram emot att få utforska den vackra galaxen i Mass Effect: Andromeda. Snälla, Bioware. Kan ni hitta på en tidsmaskin också så att man kan hoppa fram i tiden och spela detta spel nu?
Jag gillade när EA presenterade något som kallades för EA Originals. EA Originals hjälper indiespel-utvecklare att visa vad de kan och det är hjärtligt underbart, om jag får säga det själv. Precis som de gjorde med Unravel, så lyfter EA upp inteutvecklaren Zoink. Zoink visade upp riktigt charmiga Fe. Fe påminner om just Unravel, men också Limbo och Nightmare Before Christmas. Sjukt överraskande.
EA berättade om att de har mycket spel i Star Wars-sagan på gång. DICE, Bioware, Respawn med flera har några äss i rockärmen, men jag är lite bortskämd att säga ”EA är lite snåla med att visa upp något nytt.” Jag tyckte att Star Wars-grejen var tråkig i år, även om det ska komma nytt material till Star Wars: Battlefront. Jag får vänta tills nästa år, för då lär det bli bättre.
Avslutningsvis visade EA upp en vacker trailer från Battlefield 1. DICE har gjort något extraordinärt med sitt läckra första världskrigsspel. Flygplan, hästar, stora stridsvagnar och zeppelinare! För många år sen så var det tröttsamt med historiska krigsspel, men nu är tiden kommen för en comeback. Battlefield 1 är helt rätt i tiden, och det kommer att komma ut redan 21:a oktober till Playstation 4, XBOX One och PC! Två tunga shooters från EA i oktober. Det lär bli svårt att välja bara en! Men jag tror att det får bli Battlefield 1. Efter konferensen så visades det en match där två 32-mannalag mötte varann, men då orkade jag inte vara vaken.
Sen blev klockan alldeles för mycket, så jag orkade tyvärr inte kolla på Bethesdas konferens. (fyra på morgonen, svensk tid) Men jag tittade i alla fall på ett par trailers som stack ut. Quake är tillbaks, i en helt ny titel: Quake Champions. Doom är ju tillbaks, så varför inte Quake? Härligt att se klassiska shooters i nya skepnader men med samma själ.
Dishonored 2 ser riktigt vasst ut. Jag har inte spelat det första spelet, men tycker ändå att tvåan verkar vara något att bita i. Snyggt, snyggt.
En sak jag älskar med den nya generations konsoler är att spelskaparna gör nya versioner av spel som varit med i den förra eller förrförra generationen. Ett återkommande rykte var att det skulle komma en remake av det stora rollspelet Skyrim. Mycket riktigt, så kommer det en sådan. The Elder Scrolls V: Skyrim – Special Edition kommer ut till Playstation 4, XBOX One och PC 28 oktober. Kanske är tid för mig att upptäcka detta stora spel? Vi får se!
För övrigt så berättade Bethesda att Doom och Fallout 4 ska få upplevas i VR. Coolt, men för mig är det lite för tidigt att hoppa på tåget. Särskilt den ekonomiska delen. Men annars är det kul att spelföretag vågar ta ut svängarna in i framtiden.
Sist ut under första dagen som är väldigt värt att nämna är en av årets mest efterlängtade speltitlar: Friday The 13th – The Game. Det hade nämnts att Gun Media skulle visa något särskilt under E3, och det blev en tidig gameplay-trailer. Jag har kikat på trailern många gånger tidigare idag och jag är faktiskt imponerad av en alpha-trailer. Det här är några märkbara saker:
Jason kan teleportera. Först tyckte att det var skitkonstigt. Men Jason har gjort underligare saker än så. Dessutom behöver han ju göra några magiska grejer, eftersom det verkar som att han inte kommer att springa alls i spelet.
Jason kan höra riktigt bra och uppfatta ljud likt ett ekolod.
Jason kan också upptäcka lägerledarna likt Widowmakers IR-syn i Overwatch.
Jag gillade att hans mamma, Pamela Voorhees, pratar med Jason ibland. Fast kommer det att vara med i spelet?
Harry Manfredinis musik fungerar perfekt.
Det behövs en del finslipningar i texturen och på något sätt tror jag att Friday The 13th: The Game behöver flyta på snabbare. Men detta är bra för att vara i ett alpha-stadie.
-.,
Dag 2:
Jag tittade inte på Microsofts konferens eftersom jag inte är så värst insatt i Xbox One. Trots att jag inte har en Xbox One, så passade jag på att kolla in ett par trailers ändå. Det mest uppmärksammade som Microsoft visade upp, var ett spel som skulle kunna vara en färgstark uppföljare till Bioshock-serien. Det spelet heter We Happy Few. We Happy Few verkar riktigt kaotiskt och helvrickat. Att bli jagad av poliser som är sminkade likt psykopatiska mimare är läskigt som bara den, men ändå så bidrar det till spänningen. Jag är inte säker på att We Happy Few är exklusivt till Xbox One, eftersom det inte nämndes. Har en PS4-ägare som jag tur, kanske man får se We Happy Few till Sonys konsol också. Nu i dagsläget vill man bara ha en Xbox One pga We Happy Few.
Jag tycker att det är coolt att man kan byta färger och skal till Xbox Ones kontroller. Det finns många kombinationer och färger att välja mellan, bara fantasin sätter stopp. Att ingen har tänkt på detta tidigare? Microsoft har utannonserat två nya konsoler: Xbox One S och något med kodnamn Project Scorpio. Det sistnämnda har jag ingen aning om vad det kan vara, men jag sätter en femma att VR är med i leken.
När klockan slog 22.00, svensk tid, så var det dags för Ubisofts konferens. Ett dansnummer gjorde entré till både Ubisofts konferens och för Just Dance 2017. Jag tyckte att det var märkbart att Just Dance 2017 var det första bekräftade tredjepartsspelet till Nintendo NX, men det blev inga fler från Ubisofts sida. I alla fall inte än.
Konferensen sköttes snyggt och glatt. Jag tyckte att konferenciererna skötte sig galant och att de skänkte sina tankar hos de drabbade i Orlando var väldigt värmande. Väldigt vackert.
Först ut efter Just Dance 2017, var Ghost Recon Wildlands. Man fick se ett uppdrag där man ska infiltrera en gömt läger där illegala droger skapas och fånga fiendernas kemist. Uppdraget flöt på snyggt och det blev riktigt het action med biljakter och snabba hojar. Det här ser riktigt spännande ut.
Det visades en del extramaterial till The Division, som jag fortfarande inte har spelat ännu. En dag kommer jag att göra det. Tills dess får jag suga på karamellen och njuta av de snygga klippen.
South Park: The Fractured But Whole (den titeln, love it) är ett stort långfinger i Marvels och DC Comics ändlösa superhjälteframgångar. South Park är en av historiens sjukaste serier, och det här andra rollspelet på raken ser ut att bli en äkta klassiker. Det ser också väldigt snyggt ut, och det flyter på bra. Bara att höra på bortskämda skitungen Cartmans argsinta prat får mig att skratta.
Watch Dogs 2 visades upp några dagar i en trailer innan E3, och den är en av de allra snyggaste trailers jag har sett. Ytterligare en trailer visades upp på E3, och det är inte heller fy skam. Jag tror att Rockstars Grand Theft Auto-serie har fått sig en kraftig konkurrent i Ubisofts Watch Dogs-serie. Watch Dogs 2 kommer ut 15 november.
Dag 3:
Egentligen tror jag att detta räknas som dag två, men jag väljer att ta med Sonys konferens här. Det gick klockan 03.00 mellan måndagen och tisdagen. Jag missade detta för att jag låg och sov. Men jag passade på att kika på trailers från olika titlar som Sony visade upp -. och vilka monstertitlar det kommer den närmaste framtiden!
Resident Evil 7! Resident freakin’ Evil sju! Äntligen en fortsättning på Capcoms legendariska spelserie, som firar 20 år det här året. En telefon ringer, och någon svarar. ”She’s Back”. Vem är det som är tillbaka? Den nagelbitande trailern är sjukt vacker och jag får vibbar av nedlagda P.T. Jag hoppas att det här sjunde spelet blir en nystart för Resident Evil efter den katastrofala sexan. Redan 24 januari 2017 får man ta del i skräcken igen! Det är också märkbart att Resident Evil 7 är stödbart för Playstation VR. En helt ny spelupplevelse lär bli något att minnas för livet.
Hideo Kojima har släppt ut sin första trailer till sitt första spel för sitt nya spelföretag; Kojima Productions. Det heter Death Stranding, och det har precis som det nedlagda Silent Hills en huvudkaraktär spelad av Norman Reedus. Trailern är helknäpp men det är Kojima vi pratar om här. Våra blickar är riktade mot hans håll och jag undrar inte om Konami börjar få kalla kårar?
Ett nytt zombie-överlevnadspel visades upp på E3. Days Gone ser ganska spännande ut. Jag fick World War Z-vibbar när en enorm legion med zombies sprang mot mannen med automatvapnet. Men på något sätt påminde Days Gone också om mästerliga The Last Of Us.
Jag har ett litet bekymmer med Days Gone. Börjar det inte bli urtjatat med zombie-överlevnadspel nu? Jag älskar genren och ser fram emot Resident Evil 7 och en uppföljare till The Last Of Us men genren behöver en liten vila.
Horizon: Zero Dawn visades upp i år också, med spännande gameplay. Det är som att Far Cry Primal mötte Tomb Raider. I slutet av februari 2017 kommer Horizon: Zero Dawn och det är en av de titlar som jag ser fram emot allra mest. Fornhistoriskt och futuristiskt på samma gång! Om jag har förhandsbokat detta? Det kan du hoppa upp i sadeln på.
Det visades inget på E3, men det bekräftades att de tre första Crash Bandicoot-plattformsspelen ska komma till Playstation 4 i Remastered-utgåvor. Härligt, härligt.
Snart tillbaks! Crash Bandicoots tre originalspel ska återuppstå i nya remastered-utgåvor!
Playstation VR börjar öka takten. Förutom Resident Evil 7, så kommer det bland annat ett Batman Arkham-spel och ett uppdrag i Star Wars: Battlefront i VR-läge. Det känns som att virtual reality är på uppgång – for real. Nackdelen är som jag skrev tidigt i det här inlägget, priset.
Kratos är tillbaks i ett nytt God Of War, och den här gången är han i Norden(!) Den tio minuter långa trailern där han sätter en pojke på prov i jakt är ganska coolt gjord. Kratos ser riktigt badass ut i sitt skägg, nästan lite Chuck Norris-aktigt om jag får säga det själv. Jag har inte spelat någon av de föregående titlarna av God Of War, och ärligt talat så vet jag inte om jag kommer testa det här nya spelet. Men visst ser det lovande ut.
Nintendo hade egentligen ingen presskonferens, men ändå var de där för att bjuda på ett av deras Nintendo Treehouse-event. Reggie och gänget var där och pratade en del om Pokémon vid 18.00-tiden på tisdagen. Nu såg jag inte detta eftersom jag arbetade, men eftersom jag är inte så värst insatt i Pokémon så var det ingen förlust för min del.
Istället kollade jag på två speltrailers till Wii U. Det ena är en oväntad uppföljare och det andra är ett av de mest efterlängtade spelen någonsin.
Paper Mario: Color Splash är det femte spelet i Marios papperstunna rollspelserie (nåväl, sjätte om man räknar Mario & Luigi: Paper Jam) och det ser verkligen jättecharmigt ut. Dock är jag lite rädd att det kan lida av samma bekymmer som Paper Mario: Sticker Star gjorde – särskilt striderna. En annan risk är att Color Splash kan hamna i skuggan hos ett annat Nintendo-spel som folk har väntat på…
…och det är det senaste Legend Of Zelda. Den första riktiga trailern visades och det här är en sagolik upplevelse. Titeln för det nya spelet är Legend Of Zelda: Breath Of The Wild. Link utforskar en riktigt vacker och färgsprakande värld – och jag vill inte sluta titta. Jag får vibbar av Legend Of Zelda: The Wind Waker men också av Studio Ghiblis magiska filmer när jag ser den vackra naturen i Breath Of The Wild. Nintendo valde också att visa upp en del gameplay och annat godis. De har hållit Breath Of The Wild länge bakom kulisserna och hemligheterna har varit intakta. Men nu bjuder på något av det härligaste från speljätten sedan Super Mario Galaxy. Legend Of Zelda: Breath Of The Wild kommer ut (nu gissar jag bara) runt mars 2017, till Wii U och Nintendo NX. Oj oj, det är bara Nintendo som kan beröra denna 36-åriga gamers hjärta.
E3 har varit bra i år. Många nya titlar utannonserades, vi fick titta närmare på redan utnämnda titlar och äntligen fick vi reda på det nya Zelda-spelets fullständiga titel. Många av dessa spel kommer ut 2017, men en del kommer ut redan i den andra halvan av detta år. Oktober är en särskild månad där Titanfall 2, Battlefield 1, Friday The 13th: The Game med flera kommer att komma ut på marknaden.
Att utse vem som vann E3 är egentligen en lätt fråga. Det är vi spelare/gamers som är vinnarna. Vi fick uppleva ett härligt E3 med massor av kommande storspel att se fram emot. Sony, Microsoft och Nintendo har gjort ett bra jobb i år. Nu blickar vi framåt, okej?
Till slut sätter jag tre plus och tre minus med mässan i år:
Tre plus:
Legend Of Zelda: Breath Of The Wild. Det här kommer att bli en äkta klassiker.
Resident Evil 7. Herrejävlar! Det här ser ut som att bli det läskigaste spelet på länge.
Horizon: Zero Dawn. Monumentalt vackert och en fantastisk kvinnlig huvudkaraktär.
Tre minus:
Madden-spelet. Seriöst, EA? En stor del av er presskonferens åt ett amerikanskt fotbollspel som bara amerikanerna är intresserade av?
Det lovades en del nya Star Wars-spel men det visades knappt något av det på E3. Synd, EA.
Pokémon.
Hideo Kojima la upp denna på Twitter nyligen, och visar starkt vad han tycker om sin förra detta arbetsgivare.
Det tredje Castlevania-spelet till Game Boy Advance är ett speciellt spel. För det första så är Castlevania – Aria Of Sorrow det första Castlevania-spelet som utspelar sig i framtiden.
Bara det ändrar det visuella i det gotiska som det legendariska slottet erbjuder.
Eller gör det det?
Nja, Castlevania är fortfarande lika spöklikt och vackert som vanligt. Man känner igen alla fladdermöss, skelett som kastar ben på en, minotaurer med värsta huvudkapar-yxor och självklart de sabla medusaskallarna.
Seriöst, jag avskyr medusaskallarna. De flyger i en båge som går upp och ner, i en pendelliknande rörelse. Värst är de gula som förvandlar en till sten när man råkar snudda vid dom.
Fanskap.
Castlevania – Aria Of Sorrow följer likt dess föregångare till den bärbara konsolen de fotspår som tillhör mästerverket Castlevania – Symphony Of The Night. Det är alltså med ett upplägg som påminner om Nintendos klassiska Super Metroid , som uppgav subgenren ”Metroidvania”.
Som sagt, Aria Of Sorrow utspelar sig i framtiden. År 2035, till och med. Inte så värst långt fram ändå.
Soma Cruz hamnar hos det legendariska slottet och får ett uppdrag att hitta vägen hem igen efter att ha teleporterat till Castlevania. Vad han snabbt upptäcker är att han har en unik gåva.
Soma Cruz kan samla in en besegrad fiendes själ och använda dess egenskaper. Det kan till exempel vara en särskild attack eller så kan man göra saker man inte kan göra annars. Som att kuta under vatten. Vissa själar kan också ändra Somas status, så det gäller att välja klokt.
Att samla själar är kul, det påminner lite grann som att samla på Pokémon eller monster i Ni No Kuni. Därför är Castlevania – Aria Of Sorrow ett unikt spel i spelserien. Det behövs verkligen något nytt efter att ha använt samma Metroidvania-koncept sedan Symphony Of The Night.
Soma Cruz träffar en del olika personer i Castlevania – Aria Of Sorrow. Men det är något som är bekant med Genya Arikado.
Aria Of Sorrow är jättevackert. De levande miljöerna och färgstarka färgerna lyfter upp spelet avsevärt. Men å andra sidan så finns det knappt något Castlevania-spel som ser hemskt ut. Det beror på hur man ser på saken.
Designen på fienderna, särskilt bossarna är riktigt läckra. Pixelperfektion som Konami gjorde allra bäst. Dock märker jag inte så mycket av futuristisk stuk eftersom Aria Of Sorrow utspelar sig i framtiden. Synd, här hade Konami ett gyllene tillfälle.
De kanske ville ha kvar det klassiska.
Ljudet är också bra, särskilt musiken. Där har aldrig Konami misslyckas på. ”Clock Tower” och ”Castle Corridor” är mina personliga favoritmelodier ifrån Aria Of Sorrow.
Kontroll fungerar också bra. Är man van med de äldre spelen så vet man hur man svingar ett svärd. De nya inställningarna, där man använder de dödade monstrens andar, bidrar till något unikt. Drar man uppåt samtidigt som man trycker på actionknappen så använder man en särskild förmåga. Givetvis kostar det magikraft, men magikraften fylls på automatiskt eller om man dricker magidrycker.
Stora skelett med stora ben. Castlevania är sig likt.
Precis som i Symphony Of The Night och de andra två spelen till Game Boy Advance så har Aria Of Sorrow tydliga RPG-influenser. Man kan skaffa erfarenhetspoäng, och med olika kläder och vapen kan man höja sin status avsevärt. Det är ett vinnande koncept, så varför ändra på något som fungerar?
Något som jag är lite tveksam på är spelets svårighetsgrad. Visst är Castlevania fortfarande en utmanande plats men jag tycker att det är lite mer innehållslöst än till exempel Symphony Of The Night. Bossarna till exempel är inte så värst svåra. Är man van med föregångarna så kan man läsa fiendernas rörelsescheman och besegra dom relativt enkelt. Välbekanta bossar som Death dyker givetvis upp, men det finns unika bossar som är väl värda att nämna. När Soma kommer till en korridor så möter han en stor fladdermusboss, som man bekant ser i första Castlevania till NES. Men plötsligt kommer det en stor hand och klämmer sönder fladdermusen som den vore en tomat. Skvalp, blodet sprutar. I bakgrunden får man se ansiktet hos en jätte med stor mustasch. Balore heter bossen och bjuder faktiskt på en bra strid. Men det är hans entré som är mest minnesvärd.
Men som jag nämnde innan, de jädra medusaskallarna blir jag fortfarande irriterad på. Särskilt när man ska klättra uppför ett smalt klocktorn med taggar runtomkring sig.
Balore är en av spelets svåraste bossar (inte för att spelets bossar är särskilt svåra) och hans entré tillhör något av det mest unika i Castlevanias historia.
Tre plus:
Att samla själar från fallna fiender ger Soma Cruz unika förmågor. Det är kul att samla.
Pixelperfektion och musikalisk skönhet är något som Konami aldrig misslyckats med, när det gäller Castlevania-spelen. Aria Of Sorrow är inte ett undantag. Snarare tvärtom.
”Metroidvania”-konceptet är vinnande sådant. Det är spännande och roligt att leta efter hemligheter i Draculas slott.
Tre minus:
Castlevania – Aria Of Sorrow är inte så särskilt svårt. Fighterna mot bossarna är spelets största brist, på grund av att de inte är så svåra. Med vissa undantag förstås.
Konami borde ha använt sig av mer framtidsgrejer eftersom Aria Of Sorrow utspelas långt fram i tiden.
Storyn är lite tunn.
Hafs och slafs. Blodet sprutar mycket i Castlevania – Aria Of Sorrow.
Slutsats:
Än en gång har Konami lyckats med ett vinnande ”Metroidvania”-spel, men Castlevania: Aria Of Sorrow är inte utan brister. Det är lite för lätt men det vägs upp av den underbara grafiken och ännu viktigare: Att leta omkring i det vackra slottet. Upptäckarglädjen är enorm. Soma Cruz är en värdig hjälte och det är faktiskt kul att Castlevania-spel utspelar sig i framtiden även om det inte direkt syns. Soma Cruz unika egenskap att använda sig av besegrade fienders andar lyfter spelet. Detta är klart ett måste för de som älskar ett gott äventyr och Castlevania-spel i synnerhet.
Betyg: En stark trea av fem.
Castlevania – Aria Of Sorrow kom ut till Game Boy Advance 2003, utgivet och utvecklat av Konami. Det finns att ladda ned via Virtual Console, till Wii U.
Vad jag inte förväntade mig är att Nintendo utannonserade att Cloud Strife ska vara med i Super Smash Bros.
Cloud ifrån Final Fantasy VII – i Super Smash Bros!
Den meningen väger allt tungt. Jag har alltid ansett Final Fantasy VII vara Playstation-exklusivt, så det här var absolut oväntat ifrån Nintendos och Square Enix sida. Men nu är det alltså bekräftat, att en av de mest kända spelkaraktärerna är med i Nintendos fightingfest. Capcom, Namco Bandai, SEGA och nu Square Enix.
Herre!
Okej, nu ska jag behärska mig.
Igår kväll var det Nintendos första Nintendo Direct sedan Satoru Iwatas bortgång, och det var bland annat Reggie som höll vid rodret. Jag tycker faktiskt om Nintendo Direct för det känns som ett vänligt samtal mellan Nintendo och deras fans. Men visst saknas Iwatas närvaro.
Själva Nintendo Direct igår var sisådär men det bjöd på många överraskningar.
Först ut bekräftades ett rykte som låg och svävade. Legend Of Zelda: Twilight Princess HD utannonserades och det är kul att se denna klassiker igen. Jag gillar det här mörka äventyret och kan tänka mig att resa tillbaks med Wolf Link och Midna igen. Men redan 4 mars 2016? Det ni! En pytteliten kort videosnutt ifrån nya Legend Of Zelda till Wii U visades, där Link rider på en häst. Inte mycket mer visades men det är i alla fall bekräftat att spelet kommer att komma 2016. Plus, man kan använda Wolf Link-amiibon ifrån Twilight Princess HD i det här spelet. Det här ska bli intressant.
Men det är också det enda som var nytt. Det blev mest en massa förklaringar och info om spel som ska komma den närmaste tiden.
Redan i mars kommer Legend Of Zelda. Twilight Princess HD!
Xenoblade Chronicles X ser mer och mer imponerande ut och kan bli en givande succé när det kommer ut i december. However, jag ryckte på ögonbrynen att man kan ladda ner en sorts patch som gör att laddningstiderna dras ner – det är i alla fall vad jag uppfattade när jag såg direktsändningen – och det fanns fyra olika varianter. Basic Pack rekommenderades och den låg på 2 GB.
Mario Tennis: Ultra Smash såg fint ut och jag gillar visserligen Marios tennisspel men jag är faktiskt inte så värst sugen på detta. I alla fall inte nu.
Star Fox Zero såg också snyggt ut och det förde minnena tillbaks till Lylat Wars. Det försenades ju tidigare i år och igår nämndes det att Star Fox Zero ska komma ut i april 2016. Klokt beslut.
Sen dominerades i stort sett resten av Nintendo Direct av Nintendo 3DS-spel, vilket inte intresserar mig så värst mycket. Även om Mario & Luigi: Paper Jam såg riktigt bra ut så känns det som att Nintendo vill hellre lyfta upp sin bärbara konsol än sin stationära. Och det är verkligen synd.
En intressant sak dock var att de klassiska Pokémon-spelen Pokémon Red, Blue och Yellow från Game Boy kommer till Nintendo 3DS med en viktig uppgradering: Trådlös överförning av Pokémons. Mycket smart gjort av Nintendo, och faktiskt så passar de klassiska spelen till en bärbar konsol. På tal om Pokémon, så verkar Pokkén Tournament till Wii U riktigt blytungt. Shadow Mewtwo ser riktigt cool ut.
En ny karaktär till Hyrule Warriors Legends utannonserades, och det är en kvinnlig Link.
En kvinnlig Link!
Hon heter Linkle – hur kunde de komma på det namnet? – och använder sig av kvicka sparkar och sina armborst. Jag tror bannemej att Nintendo lyssnar på sina fans, för en kvinnlig Link har önskats av fans länge. Men jag undrar om hon kommer att vara med i Hyrule Warriors till Wii U? Det återstår att se. Men kul är det. Det är det mest feministiska spelet Nintendo har gjort och jag gillar det.
Linkle – en kvinnlig Link. Äntligen!
Sen avslutades Nintendo Event med den där trailern med Cloud Strife i Super Smash Bros och det fick mina armhår att stå likt taggtråd. Vilken belöning för ögonen! En extra bonus var att Nintendo kommer att ha en stor Super Smash Bros Event nu i december – och det kommer att vara det sista. Kommer vinnarna i Smash Bros Ballot att utannonseras? Kommer vi att se King K. Rool, Banjo & Kazooie, Shovel Knight och/eller Bayonetta i Smash Bros? Kanske kommer Solid Snake tillbaks? Vem vet?
Det var en trevlig Nintendo Direct och det skötte de bra. Men –
Cloud Strife är med i Super Smash Bros. Goddamnit!
Det har gått några dagar i november men tiden för spelare/gamers därute börjar att skina starkt. Det skiner så starkt att man behöver sätta på sig ultrastarka skyddsglasögon. Hur kommer det sig? Jo, för november 2015 är synonymt med starka spelsläpp.
Vad sägs om dessa titlar?
Fallout 4
Rise Of The Tomb Raider (just nu tidsexklusivt till Xbox One)
Call Of Duty: Black Ops III
Star Wars: Battlefront
Snacka om blytunga titlar. De flesta är efterlängtade uppföljare. Alla spelserier har sina fans – en del har fans som tycker om andra spelserier – och den enorma hype för dessa fyra spel är så hög att det krävs en nobelprisvinnare för att räkna ut ekvationen i den mängd kubik som hypen fyller.
Nu lät det som ren rappakalja men vad jag menar – det här är riktigt stort.
Det mest efterlängtade spelet i år för många är det blytunga Fallout 4. Kommer ut idag, den 10:e november, till PS4, Xbox One och PC.
Fallout 4 kommer redan den 10:e november (idag när jag skrev detta) och många butiker kommer att ha nattöppet vid dess release. Det här kallar jag marknadsföring, fanbase och effektivitet. Jag har inte spelat någon av Fallout-spelen så jag kan inte relatera till spelserien. Men trailern till Fallout 4 ser verkligen fantastiskt ut och jag tycker att det är roligt för de fans som längtat efter detta hett efterlängtade spel. Plus: det är riktigt bra att man kan välja mellan en manlig och en kvinnlig protagonist.
Fallout 4 är förhandstippat att vara ett av årets bästa spel och recensionerna ser riktigt lovande ut. Sen kan man ju alltid kolla in roliga förhandstittar som hos till exempel Conan O’Brien. Den mannen är fan inte klok.
Min gissning är att många kommer att ”sjukskriva sig” i och med Fallout 4. Kommer jag att sjukskriva mig? Nej – för jag har inte skaffat Fallout 4 och för det andra ska jag inte sjukskriva mig heller.
Call Of Duty: Black Ops III är ett spel som jag inte bryr mig ett dugg om, men jag har kikat på gameplay och jag måste säga att Call Of Duty har utvecklats rejält sedan de klassiska andra världskrigsspelen. Zombieläget ser kul ut och jag gillar att de har Jeff Goldblum med som en av karaktärernas röster.
Mer och mer filmstjärnor dyker upp i tv-spelens värld.
Det är fantastiskt.
En FPS-shooter är en härlig feelgood-spelstund fast jag är ärligt talat riktigt dålig på det. Oavsett om jag tar det försiktigt eller kör en Rambo-taktik genom att kuta och skjuta som bara fan – så kommer det alltid någon som skjuter ihjäl mig bakifrån eller snipar mig. Typ.
Arrgh.
Trots detta, så är jag väldigt sugen och taggad på Star Wars: Battlefront. Särskilt efter när jag spelade det på Comic-Con. Det finns så många planeter i Star Wars galax att utforska och en hel del slag att bekämpa. Det blir många speltimmar lagom till Star Wars Episode VII: The Force Awakens.
Om jag har bokat Star Wars: Battlefront? Det kan du ge dig på. Detta kan bli det Star Wars-spel jag har längtat efter i minst tio års tid. Eller någonsin.
Star Wars: Battlefront kommer ut till PS4, Xbox One och PC, den 19:e november.
Slaget på Hoth under Comic-Con gav mersmak. Star Wars: Battlefront är nästa storspel jag ska ta mig an och kommer nog att hålla mig sysselsatt lagom till julen. Kanske till och med längre?
Ett spel som jag har längtat efter är uppföljaren till fantastiska Tomb Raider. Jag testade gameplay för Rise Of The Tomb Raider på Comic-Con och blev grymt imponerad av det lilla. Spelet verkade flyta på och visst ser det snyggt ut. Ju mer gameplay och trailers jag ser, desto mer längtar jag efter att skaffa Rise Of The Tomb Raider. Men jag tänker inte köpa en Xbox One bara för att spelet kommer ut endast till den konsolen innan det kommer ut till PS4 ett år senare. Så gärna vill jag inte. Tidsexklusivitet suger. Så därför väntar jag. Om jag nu inte skulle vinna en Xbox One i någon tävling framöver, men jag vinner ju aldrig i tävlingar – haha.
Annars verkar november vara en blytung månad med många av årets mest efterlängtade titlar. Spelåret 2015 i överhuvudtaget har varit bra. Jag har hunnit spela storspel som Bloodborne, Super Mario Maker, Until Dawn och underskattade Rocket League.
Ändå har jag missat några spel. Hade jag varit spelrecensent tror jag att jag hade kunnat spela mer. Men samtidigt så skulle jag få en sorts tidspress på mig och jag tror inte att jag skulle hinna med det om jag skrev för en känd spelsida. Om det inte är en anställning förstås. Då hade jag tagit det på allvar. Visserligen hade jag tagit en uppgift på allvar vilket som, men tidsbristen pga jobb och familj är anledningarna till jag inte skriver för en känd spelsida. Därför recenserar jag spel, musik och film i min egen takt.
Dock undrar jag hur framtiden ser ut. Vad kommer jag till exempel att vilja spela efter Star Wars: Battlefront? Jag är sugen på Fallout 4 till exempel men jag har missat så otroligt många spel de närmaste två, tre åren. Därför har jag gjort en enkät där ni får gärna rösta på vad jag ska spela härnäst. Gamla titlar som Super Mario 3D World och Bayonetta 2 är också med för dessa två Wii U-titlar vill jag gärna testa innan de försvinner. Dessutom kommer ju DLC-paketet Bloodborne: The Old Hunters. Herreminjävlar. Hur ska man ha tid för allt? Och pengar.
Ända sedan jag spelade Super Mario Bros för första gången (för snart 30 år sedan) har jag alltid velat göra egna banor. Jag hade så många idéer och fantasin sken iväg. Eftersom Super Mario Bros var och är fortfarande så briljant i och med dess bandesign så var det inte svårt att förstå att man själv vill göra egna otroliga banor. Vid den tidpunkten så fanns det både Wrecking Crew och Excitebike, som man kunde bygga egna banor på. Så varför skulle det inte finnas någon baneditor i Super Mario Bros?
Nu, 30 år efter releasen av Super Mario Bros, är det möjligt.
Super Mario Maker är här.
Nintendo tar med mig, gamers, Nintendo-fans och folk som känner till Marios klassiska plattformsspel till en festlig baneditor utan dess like.
En dröm har besannats.
Jag tycker att det är klokt av Nintendo att släppa ut Super Mario Maker till Wii U på många sätt. Ett exempel på det är Wii U-gamepaden, för det är så otroligt enkelt att skapa egna banor på. Ta bara fram pekpennan och peta på skärmen i Wii U-gamepaden och placera ut en Goomba hit och en Koopa Troopa dit. Eller varför inte slänga dit Bowser med vingar? Med en stor Chain Chomp på huvudet?….
Vänta, vad nu? Går det att göra det?
Mmm.
Som sagt, Super Mario Maker är en baneditor utan dess like. Nintendo har tänjt på reglerna lite grann och man kan göra så otroligt mycket knäppa grejer i banskapandet. Man kan få Lakitu att slänga mynt på en istället för en Spiny. Eller förresten, han kan ju kasta en Spiny som har tagit en Super Mushroom också. Det är upp till dig.
Super Mario Maker har fyra olika paletter ifrån fyra av de mest klassiska plattformsspelen med Mario:
Super Mario Bros, Super Mario Bros 3, Super Mario World och New Super Mario Bros U.
Alla fyra spelen är olika varann fast de är rätt så lika. Det där lät lite konstigt, men låt mig förklara. Vissa powerups finns endast i vissa spel. Till exempel så finns endast Super Leaf i Super Mario Bros 3, och Yoshi är bara med i Super Mario World och New Super Mario Bros U. Så då går det inte att placera en Yoshi i Super Mario Bros-läget. På gott och ont.
Från början har man endast basvarorna tillgängliga. För att låsa upp mer grejer så ska man dola och hålla på med baneditorn i några minuter, då får man ett meddelande att en sändning med fler grejer är på gång. Först skulle det ta ett dygn för att få en ny sändning, men med en patch* så kan vänta i några timmar istället på nya grejer. För en del låter det dumt med allt inte finns från början, men jag håller inte med där. Hade allt varit med direkt så skulle det bli överväldigt och man inte vet vad man ska göra riktigt. Basvarorna är viktigare än vad man tror. Dessutom är de ju spännande att få se vad man får nästa gång.
*patch = en sorts reperation av ett spel. Det används för att ta bort eventuella buggar eller att fixa till småkrångel. Patch är också engelska för plåster.
Det finns sex olika banor man kan göra: Övervärld, undervärld, simbanor, spökhus, luftskepp och slottbanor. Varje grafikstil och musikton är väldigt välbekant så det känns väldigt underbart. I alla fall om man är Mario-nörd som jag är. Fast jag har aldrig sett luftskepp och spökhus i Super Mario Bros tidigare. Det är lite coolt.
Möjligheterna är oändliga. Stapla upp flera fiender ovanpå en förstorad Bowser? Inga problem.
När man skapar egna banor kan man provspela lite för att fila på banorna. Det är till för att till exempel planera ett väl tajmat hopp med Mario. Man kan ”bromsa” genom att trycka på kläppan (en sån man har när man spelar in en film ni vet) så ser man ett spår efter Mario. Vill du placera en plattform, mark eller varför inte lägga en röd Paratroopa där? Alltså, baneditorn är sjukt rolig att hålla på med och det är så enkelt. Vissa objekt kan man ”skaka” så att man får andra ting. Till exempel så kan man byta färg på Koopa Troopas från grön till röd. Sen finns det olika ljudeffekter man kan lägga ut på banorna och det skapar många möjligheter. Om man vill kan man spela in sina egna ljud och placera ut på banorna. Men dina egna ljud kan man inte användas online – på ett sätt och vis är det synd men samtidigt förstår jag Nintendo i det här läget.
Ljudeffekterna är verkligen skitroliga och jag ler inombords.
När man är ”färdig” och känner sig helt nöjd med sin bana så kan man välja att lägga upp sin bana online. Men då måste du klara av din egen bana först, och det tycker jag är självklart. Kan du inte klara av din egen bana, hur ska någon annan göra det?
Att spela andras banor är roligt. Det är fascinerande att se hur påhittiga folk är där ute i världen. Man kan prova på enstaka nya banor i Course World, eller kolla in vilka banor respektive skapare som ligger i topp. Givetvis går det att följa olika skapare för att se vad hen har skapat för ny bana. Däremot är det så synd att Nintendo inte har i nuläget lagt upp ett filter där man kan kolla vad ens vänner har lagt upp. För att göra det så måste man ta reda på en kod som en polare har lagt upp (via sociala medier till exempel) och sedan följa personen. Det här är väldigt krångligt, Nintendo. Hoppas verkligen att ni lägger upp en patch där man kan se vad vänner har lagt upp för banor i framtiden.
Vill man spela ett gäng banor i rad med ett antal liv, så är både 10 Mario Challenge och 100 Mario Challenge utmärkta val. Det finns två skillnader mellan dessa lägen.
I 10 Mario Challenge har man tio liv. I Mario Challenge har man 100 liv.
Det är Nintendo själva som har gjort banorna i 10 Mario Challenge. De är riktigt roliga, men de fungerar också som förslag till idéer ifall man inte kommer på något i baneditorn. Men om du spelar 100 Mario Challenge så är det slumpaktiga banor som andra skapare har gjort.
Det finns tre svårighetsgrader i 100 Mario Challenge. Och svårighetsgraden är verkligen variabel. Spelar man till exempel en klurig och svår bana (i mina ögon är japanerna förjävliga på detta) så räknar med att förlora liv snabbt. Man kan också hoppa över en bana om man inte kan klara av den. Om man har klarat av 100 Mario Challenge kan låsa upp nya dräkter i Super Mario Bros-läget. Ganska bra om man inte har en Amiibo, som man kan använda för att direkt låsa upp dräkter. Men det finns dräkter som inte en Amiibo kan låsa upp. Tack vare att det finns så många banor – när jag skriver detta har det redan släppts över en miljon banor online! – så är Super Mario Maker ett spel som räcker otroligt länge.
Sen är det en annan sak som jag tycker är rätt intressant. Jag skapade ett par banor till mina döttrar och jag tror att i utbildningssyfte så kan man lära barnen grunderna med hur man spelar en Mario-bana i klassisk stil. Genialt.
Course World är platsen där man kan spela på andras banor – och antalet banor växer lavinartat. Här kan man ägna åt spela andra banor länge. Tips: Testa 100 Mario Challenge.
Super Mario Maker låter väl som det ultimata Mario-spelet?
Nja, nästan.
Super Mario Maker är spelet jag har längtat efter i åratal, men det finns saker jag funderar på. Små saker som avsaknaden av vissa fiender som Rip Van Fish, Charging Chucks och de blåaKoopa Troopas ifrån Super Mario World är noterat från många. Att det inte finns nedförsbackar som Mario kan slajda på är också underligt, för han kan ju göra det i alla spelen utom i Super Mario Bros. Inga Poison Mushrooms? Och varför finns det inte ett läge ifrån Super Mario Bros 2 med? Okej, det är ju ett helt annat typ av plattformsspel som från början inte var ett Mario-spel men jag tror att Super Mario Bros 2 skulle fungera bra här med. Kanske ett blivande DLC-paket? Vem vet.
Kommer Super Mario Maker att lyfta upp Wii U? Det törs jag inte svara på, men spelet förtjänar att spelas och att köpas. Jag tycker det är klokt av Nintendo att släppa ut det till Wii U och inte till Nintendo 3DS för ett Super Mario Bros-spel ska spelas på tv! Sen undrar jag om Super Mario Maker har öppnat upp en dörr för kommande baneditorspel. Kanske om några år så får man se ett Zelda Maker, eller varför inte ett Metroid Maker?
En sak vet jag. Nintendo har skapat en klassiker som kommer att tyckas om i åratal.
Tre plus:
1. Att skapa banor är enkelt, roligt och man vill inte sluta att ha roligt.
2. Nostalgikern, gamern, och folk som bara vill ha roligt kommer att ha roligt att spela andras banor.
3. En dröm har gått i uppfyllelse. Jag har väntat i snart 30 år på detta.
Tre minus:
1. Att det inte än så länge finns ett filter där man kan ha sina vänner är verkligen synd.
2. Vissa fiender, tillbehör och objekt saknas. Kanske tillkommer senare i DLC-paket.
3. Vart är Super Mario Bros 2?
Det går att placera Bowser i olika miljöer. Till och med under vatten!
Slutsats:
Super Mario Maker är precis så roligt som jag hade hoppats på. Men vad som är överraskande är att det är så smidigt och beroendeframkallande. Jag kan sitta i timmar för att komma på en enda bana. Wii U-gamepaden är som gjord för det här riktigt fantastiska spelet. Man känner lätt igen Mario och de fyra klassiska äventyren som Super Mario Maker erbjuder. Sen tror jag att Nintendo har fler äss i rockärmen i form av DLC. Oavsett man älskar att skapa eller att spela andras banor kommer man ha roligt. Oavsett om man svär när man inte klarar av en skitsvår bana så har man roligt. För det är vad Nintendo har lyckats med mest i Super Mario Maker. Det är vad Nintendo har sagt i åratal: Spel ska vara roligt. Och Super Mario Maker är riktigt roligt! Det här är en klassiker.
I varje Mario Kart-spel som Nintendo släpper ut ifrån sina magiska fingrar, så kommer det något nytt. I Mario Kart 8 till Wii U är det gravitationen som är nyckelordet eftersom man kan åka på väggar och tak. Med denna möjlighet, så har Nintendo gjort några av spelseriens mest fantasirika banor som Mount Wario och Cloudtop Cruise. Det är så häftigt när hjulen lägger sig i en vågrät position och använder sig av ett magnetiskt gravitationsfält. Jag tänker inte så värst mycket på att man faktiskt åker uppochner på vissa banor eftersom man hänger riktigt bra med i färdens gång. Banorna är genialt designade och man kan inte tro att Nintendo har så mycket fantasi kvar – men det har de. De har till och med designat om gamla banor som Toad’s Turnpike och Donut Plains 3 för att de ska kännas fräschare. Briljant. Körtekniken är det bästa på årtionden, det känns helt rätt att styra fordonen. Givetvis är Mario Kart 8 ett av Nintendos allra snyggaste spel någonsin och man kan bara vara lycklig när man ser hur mycket de lyckats få med i banornas bakgrunder. Shyguys, Yoshis, Toads och andra karaktärer hejar på en, till och med i rymden när man åker på Rainbow Road i Special Cup. De nya vapnen och tillbehören är intressanta, särskilt Super Horn som kan förstöra Blue Shell med sina tryckvägor! Att spela online är skitkul, jag har spelat mot gamervänner och deltagit i Svamprikets Mario Kart-turneringar, och plötsligt har multiplayerläget blivit ännu roligare. En stor trupp med racers har slutit sig till ledet och det är väldigt många racers i Mario Kart 8. Alla 7 Koopalings ifrån Super Mario Bros 3 är med, och jag föredrar dom vilken sekund som helst jämfört med Bowser Jr. (som inte är med, tack och lov) Mario Kart 8 är ett perfekt exempel på ett spel man bara kan spela när som helst och bara ha kul på några av de mest mästerliga banor som har gjorts. Om det inte vore nog – Mario Karts bägge DLC-paket är helgrymma! Totalt 16 extrabanor, 8 nya fordon och 6 nya racers – som Link ifrån Legend Of Zelda, Villager och Isabelle ifrån Animal Crossing. Klarar du av 200cc?! Mario Kart 8 är det största spelet i den underbara racing-serien, och jag väljer gärna Rosalina med en läcker motorcykel för att ge järnet på vägen! Och väggarna. Och taket.
Bayonetta är ett spel som anspelar sig väldigt mycket på sex, och sexigheten kan bli väldigt extrem. Men det är givetvis inte anledningen att jag har med spelet på min topplista. Nej, för fan. Om det vore så, så skulle jag ge mig själv ett kok stryk. Vad som är anledningen dock är att Bayonetta är ett helvetes bra action/arkadspel inom modern tid. Bayonetta själv sparkar änglars rövar stenhårt med asgrymma combos, pistolskjutande med händer och fötter(!) och med brutala avrättningar. Det är ett väldigt tekniskt och tajt actionlir med ett system jag inte har beskådat sedan SNES-tiden. De sexuella poserna som är väldigt överdrivna, övervinns av Bayonettas självsäkerhet och stridsvana. Personligen gillar jag hennes brittiska accent och självklart hennes sätt att slåss. Spelet blir aldrig tråkigt för det händer något hela tiden, och då finns Bayonetta där för att visa att hon kan definitivt ta hand om sig själv. Och då har jag inte ens nämnt de tokiga striderna mot bossarna. Herrejävlar. Det är en och skär button-mashing i högsta nivå, och med hennes avslutningar inom klimax så kan det här bli väldigt barbariskt för himmelrikets anhängare. Den här häxan är inte att leka med. Bayonetta är ett smidigt, kvickt och snyggt spel med härlig musik. Platinum Games och SEGA har gjort ett enormt bra arbete med det här extraordinära spelet. Bayonetta är ett av 2000-talets mest actionfyllda arkadspel och ett av de allra bästa.
När Nintendo väckte liv i Marios tvådimensionella plattformsstil igen, så resulterade det i några roliga återbesök i den älskade genren. För min del är New Super Mario Bros U det bästa som har kommit i modern tid. Precis som i New Super Mario Bros Wii, så kan man spela fyra spelare samtidigt och det blir riktigt kaotiskt skojigt. Men vad som gör New Super Mario Bros U ännu bättre är smartare gjorda banor, återkomsten av minibossen Boom-Boom och en vackrare världskarta. Med namn efter något gott som i Super Mario World. Ekorrdräkten är jättemysig, och det är skitbra att man kan glida likt en hängglidare i luften. Den otroligt vackra texturen och HD-grafiken lyfter upp spelet mer. Det är också rätt kul att jaga banditen Nambit. Det finns ett sidospel som heter New Super Luigi U, men jag har inte testat det än. New Super Mario Bros U kanske inte tillför så mycket i genren, men med mycket charm och välgjorda plattformsbanor så kommer det här spelet riktigt långt.
Jag blir 35 år i slutet av mars. När jag tänker på det, så känns det inte så värst länge sedan jag fyllde 25 år men det var faktiskt för tio år sen. Jag undrar vart åren har tagit vägen? Tio år senare har jag en underbar sambo och två underbara döttrar. Plus några grå hårstrån på köpet men det får jag ta.
Nu har jag fått den eviga frågan som jag brukar få vid denna tid på året. Vad jag önskar mig när jag fyller år. Som vanligt säger jag att jag inte önskar mig något eftersom jag tycker det är förargligt att önska vad jag egentligen vill ha. Det är för att jag innerst inne vill ha mycket men jag vågar inte riktigt säga det. Jag vet att det låter underligt, för det ska ju inte vara det. Man ska ju få önska sig saker. Eller hur?
I det här inlägget publicerar jag bilder på det jag vill ha. Jag väljer att dela in det i kategorier. Det är lättare att gå igenom då tycker jag.
Til Wii U:
Nya Wiimotes, jättegärna de nya med Mario-gängets logotyp på. Peach kontroll är extra snygg. En Nunchuck är inte heller helt fel.
Captain Toad: Treasure Tracker verkar vara ett otroligt charmigt spel med massor av klurigheter.
Super Mario 3D World anses vara ett av de allra bästa spelen till Wii U. Jag tror faktiskt att så kan vara fallet.
Första Bayonetta var helt enkelt ett kanonspel. Självklart är jag nyfiken på uppföljaren.
Donkey Kong Country-spelen står alltid för tuff utmaning och kvalité. Något säger mig att Donkey Kong Country – Tropical Freeze kan vara något iskallt att bita i.
Till Playstation 4
Dying Light är ett FPS-lir med farliga zombies i. Jag tror faktiskt att det här är bättre och hårdare än Dead Island.
Jag älskade senaste Tomb Raider. Jag är absolut helt sugen att återbesöka det stora äventyret i den ultimata utgåvan av det mästerliga spelet med Lara Croft.
Senaste spelet i survival horror-genren har jag haft ögonen öppna för. The Evil Within kan vara rätt läcker skräck.
TV-serier och filmer:
Alla sex Star Wars-filmerna på Bluray är ett absolut stort önskemål.
Alla fyra existerande Bluray-boxarna med säsong 1-4 av Game Of Thrones vore guld. På bild så är det säsong 4.
Fjärde säsongen av The Walking Dead på Bluray passar bra till de andra tre säsongerna som jag redan har.
Vad mer önskar jag mig? Tja, nya Polychromospennor vore helt väldigt trevligt att ha, och gärna ritpapper som inte är helt vita. För då kan jag pyssla med de vita färgerna bättre. Ett äkta ritbord vore också helt underbart. Då slipper jag få ont i ryggen eftersom ett sånt bord lutar 45 grader. Annars är det alltid lika trevligt att få lite nördbaserade prylar ifrån filmens och spelens värld.
Så då. Då har jag skrivit vad jag önskar i födelsedagspresent. No big deal. Eller?
Man Of Svensätra - en gamertecknare med hjärtat på rätt ställe 