I denna tid på året så firas det med sill, nubbe (som på alla andra svenska högtider) och även en hel del ägg.
En av påskens viktigaste tillbehör är givetvis påskäggen, och det är inte bara en oval sfär fyllt med godis. Termen ”easter egg” kan också vara en kul hemlighet som som väl gömda i filmer, spel och tv-serier. Vissa påskägg är till och med synliga mitt framför ögonen på en, och många människor tar fram sina förstoringsglas för att hitta de gömda godbitarna.
Jag har också kikat lite på påskägg, i min absoluta favoritfilmserie Friday the 13th och visst finns det gott om sådana i Jasons filmer. Dessa fem är mina personliga favoriter: Fortsätt läsa →
Jag fortsätter med min vandring och plockar fram förstoringsglaset åter igen, för att ta en närmare titt på Friday The 13th: The Game.
Den här gången ska jag undersöka självaste mördaren; Jason Voorhees.
I jämförelse med de lägerledare som han ska ta död på, har Jason ett eget rörelseschema och spelet erbjuder inte mindre än sju varianter av den legendariska skräckfilmsikonen. I detta inlägg ska jag gå igenom de olika versionerna från olika filmer i serien, jämföra dom och berätta lite om deras styrkor och svagheter. Fortsätt läsa →
Counselor Room i Virtual Cabin. På bilden visas fyra lägerledare, men det finns det fem stycken nu när Flirty Girl kommit in i gänget.
UPPDATERAT 14/4 2017: Producent Wes Keltner har förklarat och offentliggjort alla lägerledarnas förmågor, styrkor och svagheter. Därför har jag gjort om informationen på samtliga lägerledare förutom Tommy Jarvis som i sin tur är en extra chans för de som har dött i matcherna.
Jag har skrivit många texter om Friday The 13th: The Game ända sedan det blev utannonserat av Gun Media i slutet av 2015. Det här flerspelarläge-spelet går ut på att sju spelare ska försöka överleva mot den åttonde spelaren, som spelar maskerade mördaren Jason Voorhees. Än så länge finns det inget lanseringsdatum men det är beräknat att komma första kvartalet 2017.
I det här inlägget ska jag ta en närmare titt på de olika lägerledare som man får välja mellan i det här spelet. Jag vill poängtera att alla inte är utannonserade ännu, men om man tittar på den virtuella dagboken Virtual Cabin (endast till PC) och ett av rummen; Counselor Room, så märker jag att det är upp till elva olika personer som är lägerledare.
Det är mycket som händer i Friday The 13th-världen nu. Det kommande spelet, Friday The 13th: The Game, ser mer och mer intressant ut för varje dag som går. Nyligen öppnades den virtuella bloggen Virtual Cabin via Steam. Är du, som jag är, ett äkta Friday The 13th-fan så rekommenderar jag att du beger dig till stugan för det finns mycket godis därinne.
Den nya filmen och tv-serien är också på gång, men inte med samma hastighet som spelet. Tro mig, de kommer. Snart.
Jag tänkte kasta in lite intressant fakta, myter och annat oväsentligt om Friday The 13th-filmerna som du antagligen inte visste om. Bara för att ge er lite mer av ”aha-känslan” när det gäller Jason Voorhees och Crystal Lake.
Här är tio saker om Friday The 13th-filmerna som du antagligen inte visste om:
1. Sally Field provspelade rollen som Alice i Friday The 13th. Sally Field är känd för Forrest Gump, Brothers & Sisters, och en av mina favoritfilmer; Nu Blåser Vi Snuten. Den vackra skådespelerskan sökte rollen som första filmens hjältinna Alice. Nu gick rollen till lysande Adrienne King, men jag undrar hur det skulle ha varit om Sally Field var Alice?
Sally Field i Nu Blåser Vi Snuten.
2. Jason Voorhees har aldrig använt en motorsåg.
Dags för att spräcka en myt. När Jason Voorhees används i andra filmer, reklamfilmer eller tv-serier så ser man honom viftandes med en motorsåg. Visserligen är det en bagatell, men säg mig en sak. När i filmerna har du sett Jason använda en motorsåg? Aldrig. Däremot har Jason Voorhees använt en röjsåg i Friday The 13th VII: The New Blood. Och det finns faktiskt ett par stycken som har använt sig av en motorsåg, som Ginny Field i Friday The 13th II. Men inte Jason. Myten spräckt.
När någon refererar eller parodiserar Jason Voorhees, så är alltid en hockeymaskklädd person med en motorsåg. En klassisk filmmyt som tyvärr inte stämmer ett dugg. Den här bilden är från Ett Päron Till Farsa Firar Jul.
3. Harry Manfredinis musik återanvänds i många uppföljare.
En sak som jag faktiskt tycker mest om i Friday The 13th, är Harry Manfredinis musik. I första filmen användes musik bara när mördaren var i närheten. Träffsäker och stilfull skräckfilmsmusik som är fortfarande i Alfred Hitchcock-klass. Men en intressant sak var att musiken återanvändes i många uppföljare. Nästan hela originalets soundtrack hörs i Friday The 13th III. Det var ett billigt och snabbt sätt för att få ihop en efterlängtad uppföljare. Och effektivt. Man kan även höra ett par toner från originalet i Friday The 13th II också. Tvåans musik är mörkare och tyngre än ettan. Soundtracket från del två återanvändes i trean och fyran också.
När Friday The 13th VI: Jason Lives kom, så var det helt ny musik som satte en ny ton för filmserien. Givetvis användes den musiken även i del sju. Återvinning av musik var faktiskt smart när det gäller Friday The 13th.
4. Jason bytte kroppar redan innan Jason Goes To Hell.
Den nionde filmen, Jason Goes To Hell, är en av de mest annorlunda filmerna i hela serien. Jason dödas tidigt men hans kolsvarta hjärta lever vidare. Han tar över andra personers kroppar och byter ut dom när de börjar bli kassa.
Men vänta lite grann. Vart har jag sett detta förut?
I Commodore 64-spelet Friday The 13th, så ska man springa och försöka döda Jason. En liten unik sak var faktiskt att Jason var utklädd som en av ens kamrater. Eller så tog han över hens kropp.
Varför nämner jag detta? Jason Goes To Hell kom ut 1993. Commodore 64-spelet kom ut 1985. Så det betyder att hans kroppsbytande metoder fanns redan innan den sjätte filmen kom ut!
Commodore 64-spelet är rätt uselt, fast inte lika usel som NES-spelet är. Vad som gör detta spel intressant var att Jason kunde byta kroppar med ett mördat offer – ett koncept som användes i Jason Goes To Hell nästan ett årtionde efteråt. (Jason är mannen i svart, förresten.)
5. Tommy Jarvis är den ultimata överlevaren.
Tommy Jarvis är unik i hela filmserien om Jason. Han är den enda som har besegrat den hockeymaskprydde galningen två gånger, och även besegrat Roy Burns i Friday The 13th V: A New Beginning. Han är även den första manliga överlevaren i Friday The 13th-filmerna. För övrigt överlever alltid en kvinna i alla filmer.
6. Boken Necronomicon är med i Jason Goes To Hell.
Alla Evil Dead-fans var säkert uppmärksamma av att den ondskefulla boken Necronomicon fanns med i Jason Goes To Hell. Men boken användes utan tillstånd från bland annat Sam Raimi, som inte blev så glad. Men boken klipptes inte bort, intressant nog. Necronomicon finns också med i Virtual Cabin, men med ett annat omslag för att undvika stämningar.
Boken Necronomicon ifrån Evil Dead, här i Jason Goes To Hell. Den här scenen spädde på en efterlängtad uppföljare till Freddy Vs. Jason, där även Ash Williams från Sam Raimis legendariska filmserie skulle medverka i. Men Freddy Vs. Jason Vs. Ash såg aldrig dagens ljus och är numera endast i serietidningform.
7. En kvinna har spelat Jason Voorhees.
Man tänker inte på det, men det finns faktiskt en scen i Friday The 13th II där Jason Voorhees spelades av en kvinna. Kostymansvariga Ellen Lutter är den första som spelar Jason i filmens inledning. Det är i scenen där man får se Jasons fötter promenera till Alices hus. Tack IMDB för denna information.
8. Jasons far skulle ha varit med i Friday The 13th VI: Jason Lives.
En karaktär som nämns endast vid namn är Jasons farsa, Elias Voorhees. Han är inte med i filmerna, men det var riktigt nära att han skulle ha varit med i den sjätte filmen. I en scen (vid filmens slut) där Elias står vid sin sons grav känner han på sig att Jason inte ligger i kistan. Ett rykte om att scenen filmades poppar upp men det är inte bekräftat. Bara en storyboard existerar. Inför den kommande filmen sägs det att Elias Voorhees ska vara med, så jag håller tummarna.
9. Kopplingar med David Bowie.
Det här är en intressant punkt. När några av filmerna gjordes, var det under hemliga namn vars titlar kom ifrån låtar eller album gjorda av nyligen bortgångne David Bowie. Anledningen var att man ville hålla inspelningarna hemliga, ungefär som Return Of The Jedi/Blue Harvest-historien. Friday The 13th III gick under det falska namnet ”Crystal Japan”. Jason Lives gick under samma namn som Bowies album ”Aladdin Sane”. A New Beginnings hemliga namn var ”Repetition”. Varför just det var David Bowies låtar som var en sorts följetong till hemliga titlar vet jag inte, men åtminstone hade Friday The 13th-gänget god smak för musik.
David Bowie.
10. Kändisar i Friday The 13th-serien.
Friday The 13th är en känd B-filmserie med en ganska låg filmbudget. Men det hindrar inte att kända skådisar faktiskt varit med i några av filmerna. De mest kända är givetvis Kevin Bacon i originalet, och Corey Feldman som unge Tommy Jarvis i del fyra och fem. Men om jag gräver lite djupare, så hittar jag några kändisar till.
Crispin Glover, som man ser i Tillbaka Till Framtiden och Beowulf, spelar Jimbo i The Final Chapter. Steven Culp, som var med i Desperate Housewives, spelade Robert i Jason Goes To Hell. Harry Crosby, som spelar Bill i originalet – är faktiskt Bing Crosbys son. Skräckfilmslegenden David Croneberg är med i en kort scen i Jason X. Sen har vi ju Kelly Rowland i Freddy vs. Jason.
Visste ni något om dessa ting? Eller vet ni något mer om Friday The 13th som ni vill dela med er?
Det är en stor högtid för gamers. Årets upplaga av världens största spelmässa, E3, under perioden 14-16 juni var minst sagt efterlängtat. Tre dagar i Los Angeles med giganterna inom tv-spel som ska visa upp framtiden. Jag ska i det här inlägget gå igenom de tre dagarna och dela av mig alla intryck som jag sög åt mig. Vad var bra? Vad var dåligt?
Det här är min analys, i tre delar, av E3 2016.
Dag 1.
Jag var uppe vid 22.00-tiden för att ta del av EA’s presskonferens. Några minuter försenat, så streamades sändningen via Twitch eller Youtube. Jag streamade det via Chromecast till tv:n så det var praktiskt att följa något nytt och i direktsändning.
Det första som EA visade var Titanfall 2. Den här blytunga shootern ser ärligt talat riktigt fantastiskt ut. Man krigar, slåss och röjer på som bara den i denna gigantiska sandlådetitel. Jag har inte spelat dess föregångare, men jag har gärna ett stort öga öppet för denna titel som verkar vara en korsning mellan en stenhård FPS-shooter och Pacific Rim. Jag tycker att det ser så jävla coolt ut när man slåss i de stora cyborgdräkterna. Respawn Entertainment och EA planerar att släppa ut det här monstret 28:e oktober i år till Playstation 4, XBOX One och PC.
Sen blev det en del prat om ett nytt Madden-spel och tyvärr är jag inte det minsta intresserad av amerikansk fotboll. Nog för att det är stort i USA, men är det så stort i resten av världen? Det känns som att det slösades en del tid av konferensen där. Jag är inte heller ett fan av vanlig fotboll, men jag förstår folks längtan efter FIFA 2017. Ett sorts story mode, The Journey, är nytt för ett fotbollspel. Först tyckte jag att det var märkligt. Varför ska det finnas ett story mode i ett fotbollspel? Men å andra sidan så är det djärvt av EA att våga tänka i nya banor.
Mass Effect: Andromeda dök upp kort efter fotbollen. Denna ljuvliga titel och trailer såg så magiskt vackert ut, precis som jag hade hoppats på från en ny del i Mass Effect-sagan. Dessutom avslutades trailern genom att visa upp en kvinnlig huvudkaraktär som vaknat. Jag är garanterat säker på att man precis som tidigare får välja kön på sin karaktär, men det är kul att Bioware valt att visa upp den kvinnliga i trailern och inte den manliga. Jag kippade efter andan efter att ha sett klart trailern. Jag ser fram emot att få utforska den vackra galaxen i Mass Effect: Andromeda. Snälla, Bioware. Kan ni hitta på en tidsmaskin också så att man kan hoppa fram i tiden och spela detta spel nu?
Jag gillade när EA presenterade något som kallades för EA Originals. EA Originals hjälper indiespel-utvecklare att visa vad de kan och det är hjärtligt underbart, om jag får säga det själv. Precis som de gjorde med Unravel, så lyfter EA upp inteutvecklaren Zoink. Zoink visade upp riktigt charmiga Fe. Fe påminner om just Unravel, men också Limbo och Nightmare Before Christmas. Sjukt överraskande.
EA berättade om att de har mycket spel i Star Wars-sagan på gång. DICE, Bioware, Respawn med flera har några äss i rockärmen, men jag är lite bortskämd att säga ”EA är lite snåla med att visa upp något nytt.” Jag tyckte att Star Wars-grejen var tråkig i år, även om det ska komma nytt material till Star Wars: Battlefront. Jag får vänta tills nästa år, för då lär det bli bättre.
Avslutningsvis visade EA upp en vacker trailer från Battlefield 1. DICE har gjort något extraordinärt med sitt läckra första världskrigsspel. Flygplan, hästar, stora stridsvagnar och zeppelinare! För många år sen så var det tröttsamt med historiska krigsspel, men nu är tiden kommen för en comeback. Battlefield 1 är helt rätt i tiden, och det kommer att komma ut redan 21:a oktober till Playstation 4, XBOX One och PC! Två tunga shooters från EA i oktober. Det lär bli svårt att välja bara en! Men jag tror att det får bli Battlefield 1. Efter konferensen så visades det en match där två 32-mannalag mötte varann, men då orkade jag inte vara vaken.
Sen blev klockan alldeles för mycket, så jag orkade tyvärr inte kolla på Bethesdas konferens. (fyra på morgonen, svensk tid) Men jag tittade i alla fall på ett par trailers som stack ut. Quake är tillbaks, i en helt ny titel: Quake Champions. Doom är ju tillbaks, så varför inte Quake? Härligt att se klassiska shooters i nya skepnader men med samma själ.
Dishonored 2 ser riktigt vasst ut. Jag har inte spelat det första spelet, men tycker ändå att tvåan verkar vara något att bita i. Snyggt, snyggt.
En sak jag älskar med den nya generations konsoler är att spelskaparna gör nya versioner av spel som varit med i den förra eller förrförra generationen. Ett återkommande rykte var att det skulle komma en remake av det stora rollspelet Skyrim. Mycket riktigt, så kommer det en sådan. The Elder Scrolls V: Skyrim – Special Edition kommer ut till Playstation 4, XBOX One och PC 28 oktober. Kanske är tid för mig att upptäcka detta stora spel? Vi får se!
För övrigt så berättade Bethesda att Doom och Fallout 4 ska få upplevas i VR. Coolt, men för mig är det lite för tidigt att hoppa på tåget. Särskilt den ekonomiska delen. Men annars är det kul att spelföretag vågar ta ut svängarna in i framtiden.
Sist ut under första dagen som är väldigt värt att nämna är en av årets mest efterlängtade speltitlar: Friday The 13th – The Game. Det hade nämnts att Gun Media skulle visa något särskilt under E3, och det blev en tidig gameplay-trailer. Jag har kikat på trailern många gånger tidigare idag och jag är faktiskt imponerad av en alpha-trailer. Det här är några märkbara saker:
Jason kan teleportera. Först tyckte att det var skitkonstigt. Men Jason har gjort underligare saker än så. Dessutom behöver han ju göra några magiska grejer, eftersom det verkar som att han inte kommer att springa alls i spelet.
Jason kan höra riktigt bra och uppfatta ljud likt ett ekolod.
Jason kan också upptäcka lägerledarna likt Widowmakers IR-syn i Overwatch.
Jag gillade att hans mamma, Pamela Voorhees, pratar med Jason ibland. Fast kommer det att vara med i spelet?
Harry Manfredinis musik fungerar perfekt.
Det behövs en del finslipningar i texturen och på något sätt tror jag att Friday The 13th: The Game behöver flyta på snabbare. Men detta är bra för att vara i ett alpha-stadie.
-.,
Dag 2:
Jag tittade inte på Microsofts konferens eftersom jag inte är så värst insatt i Xbox One. Trots att jag inte har en Xbox One, så passade jag på att kolla in ett par trailers ändå. Det mest uppmärksammade som Microsoft visade upp, var ett spel som skulle kunna vara en färgstark uppföljare till Bioshock-serien. Det spelet heter We Happy Few. We Happy Few verkar riktigt kaotiskt och helvrickat. Att bli jagad av poliser som är sminkade likt psykopatiska mimare är läskigt som bara den, men ändå så bidrar det till spänningen. Jag är inte säker på att We Happy Few är exklusivt till Xbox One, eftersom det inte nämndes. Har en PS4-ägare som jag tur, kanske man får se We Happy Few till Sonys konsol också. Nu i dagsläget vill man bara ha en Xbox One pga We Happy Few.
Jag tycker att det är coolt att man kan byta färger och skal till Xbox Ones kontroller. Det finns många kombinationer och färger att välja mellan, bara fantasin sätter stopp. Att ingen har tänkt på detta tidigare? Microsoft har utannonserat två nya konsoler: Xbox One S och något med kodnamn Project Scorpio. Det sistnämnda har jag ingen aning om vad det kan vara, men jag sätter en femma att VR är med i leken.
När klockan slog 22.00, svensk tid, så var det dags för Ubisofts konferens. Ett dansnummer gjorde entré till både Ubisofts konferens och för Just Dance 2017. Jag tyckte att det var märkbart att Just Dance 2017 var det första bekräftade tredjepartsspelet till Nintendo NX, men det blev inga fler från Ubisofts sida. I alla fall inte än.
Konferensen sköttes snyggt och glatt. Jag tyckte att konferenciererna skötte sig galant och att de skänkte sina tankar hos de drabbade i Orlando var väldigt värmande. Väldigt vackert.
Först ut efter Just Dance 2017, var Ghost Recon Wildlands. Man fick se ett uppdrag där man ska infiltrera en gömt läger där illegala droger skapas och fånga fiendernas kemist. Uppdraget flöt på snyggt och det blev riktigt het action med biljakter och snabba hojar. Det här ser riktigt spännande ut.
Det visades en del extramaterial till The Division, som jag fortfarande inte har spelat ännu. En dag kommer jag att göra det. Tills dess får jag suga på karamellen och njuta av de snygga klippen.
South Park: The Fractured But Whole (den titeln, love it) är ett stort långfinger i Marvels och DC Comics ändlösa superhjälteframgångar. South Park är en av historiens sjukaste serier, och det här andra rollspelet på raken ser ut att bli en äkta klassiker. Det ser också väldigt snyggt ut, och det flyter på bra. Bara att höra på bortskämda skitungen Cartmans argsinta prat får mig att skratta.
Watch Dogs 2 visades upp några dagar i en trailer innan E3, och den är en av de allra snyggaste trailers jag har sett. Ytterligare en trailer visades upp på E3, och det är inte heller fy skam. Jag tror att Rockstars Grand Theft Auto-serie har fått sig en kraftig konkurrent i Ubisofts Watch Dogs-serie. Watch Dogs 2 kommer ut 15 november.
Dag 3:
Egentligen tror jag att detta räknas som dag två, men jag väljer att ta med Sonys konferens här. Det gick klockan 03.00 mellan måndagen och tisdagen. Jag missade detta för att jag låg och sov. Men jag passade på att kika på trailers från olika titlar som Sony visade upp -. och vilka monstertitlar det kommer den närmaste framtiden!
Resident Evil 7! Resident freakin’ Evil sju! Äntligen en fortsättning på Capcoms legendariska spelserie, som firar 20 år det här året. En telefon ringer, och någon svarar. ”She’s Back”. Vem är det som är tillbaka? Den nagelbitande trailern är sjukt vacker och jag får vibbar av nedlagda P.T. Jag hoppas att det här sjunde spelet blir en nystart för Resident Evil efter den katastrofala sexan. Redan 24 januari 2017 får man ta del i skräcken igen! Det är också märkbart att Resident Evil 7 är stödbart för Playstation VR. En helt ny spelupplevelse lär bli något att minnas för livet.
Hideo Kojima har släppt ut sin första trailer till sitt första spel för sitt nya spelföretag; Kojima Productions. Det heter Death Stranding, och det har precis som det nedlagda Silent Hills en huvudkaraktär spelad av Norman Reedus. Trailern är helknäpp men det är Kojima vi pratar om här. Våra blickar är riktade mot hans håll och jag undrar inte om Konami börjar få kalla kårar?
Ett nytt zombie-överlevnadspel visades upp på E3. Days Gone ser ganska spännande ut. Jag fick World War Z-vibbar när en enorm legion med zombies sprang mot mannen med automatvapnet. Men på något sätt påminde Days Gone också om mästerliga The Last Of Us.
Jag har ett litet bekymmer med Days Gone. Börjar det inte bli urtjatat med zombie-överlevnadspel nu? Jag älskar genren och ser fram emot Resident Evil 7 och en uppföljare till The Last Of Us men genren behöver en liten vila.
Horizon: Zero Dawn visades upp i år också, med spännande gameplay. Det är som att Far Cry Primal mötte Tomb Raider. I slutet av februari 2017 kommer Horizon: Zero Dawn och det är en av de titlar som jag ser fram emot allra mest. Fornhistoriskt och futuristiskt på samma gång! Om jag har förhandsbokat detta? Det kan du hoppa upp i sadeln på.
Det visades inget på E3, men det bekräftades att de tre första Crash Bandicoot-plattformsspelen ska komma till Playstation 4 i Remastered-utgåvor. Härligt, härligt.
Snart tillbaks! Crash Bandicoots tre originalspel ska återuppstå i nya remastered-utgåvor!
Playstation VR börjar öka takten. Förutom Resident Evil 7, så kommer det bland annat ett Batman Arkham-spel och ett uppdrag i Star Wars: Battlefront i VR-läge. Det känns som att virtual reality är på uppgång – for real. Nackdelen är som jag skrev tidigt i det här inlägget, priset.
Kratos är tillbaks i ett nytt God Of War, och den här gången är han i Norden(!) Den tio minuter långa trailern där han sätter en pojke på prov i jakt är ganska coolt gjord. Kratos ser riktigt badass ut i sitt skägg, nästan lite Chuck Norris-aktigt om jag får säga det själv. Jag har inte spelat någon av de föregående titlarna av God Of War, och ärligt talat så vet jag inte om jag kommer testa det här nya spelet. Men visst ser det lovande ut.
Nintendo hade egentligen ingen presskonferens, men ändå var de där för att bjuda på ett av deras Nintendo Treehouse-event. Reggie och gänget var där och pratade en del om Pokémon vid 18.00-tiden på tisdagen. Nu såg jag inte detta eftersom jag arbetade, men eftersom jag är inte så värst insatt i Pokémon så var det ingen förlust för min del.
Istället kollade jag på två speltrailers till Wii U. Det ena är en oväntad uppföljare och det andra är ett av de mest efterlängtade spelen någonsin.
Paper Mario: Color Splash är det femte spelet i Marios papperstunna rollspelserie (nåväl, sjätte om man räknar Mario & Luigi: Paper Jam) och det ser verkligen jättecharmigt ut. Dock är jag lite rädd att det kan lida av samma bekymmer som Paper Mario: Sticker Star gjorde – särskilt striderna. En annan risk är att Color Splash kan hamna i skuggan hos ett annat Nintendo-spel som folk har väntat på…
…och det är det senaste Legend Of Zelda. Den första riktiga trailern visades och det här är en sagolik upplevelse. Titeln för det nya spelet är Legend Of Zelda: Breath Of The Wild. Link utforskar en riktigt vacker och färgsprakande värld – och jag vill inte sluta titta. Jag får vibbar av Legend Of Zelda: The Wind Waker men också av Studio Ghiblis magiska filmer när jag ser den vackra naturen i Breath Of The Wild. Nintendo valde också att visa upp en del gameplay och annat godis. De har hållit Breath Of The Wild länge bakom kulisserna och hemligheterna har varit intakta. Men nu bjuder på något av det härligaste från speljätten sedan Super Mario Galaxy. Legend Of Zelda: Breath Of The Wild kommer ut (nu gissar jag bara) runt mars 2017, till Wii U och Nintendo NX. Oj oj, det är bara Nintendo som kan beröra denna 36-åriga gamers hjärta.
E3 har varit bra i år. Många nya titlar utannonserades, vi fick titta närmare på redan utnämnda titlar och äntligen fick vi reda på det nya Zelda-spelets fullständiga titel. Många av dessa spel kommer ut 2017, men en del kommer ut redan i den andra halvan av detta år. Oktober är en särskild månad där Titanfall 2, Battlefield 1, Friday The 13th: The Game med flera kommer att komma ut på marknaden.
Att utse vem som vann E3 är egentligen en lätt fråga. Det är vi spelare/gamers som är vinnarna. Vi fick uppleva ett härligt E3 med massor av kommande storspel att se fram emot. Sony, Microsoft och Nintendo har gjort ett bra jobb i år. Nu blickar vi framåt, okej?
Till slut sätter jag tre plus och tre minus med mässan i år:
Tre plus:
Legend Of Zelda: Breath Of The Wild. Det här kommer att bli en äkta klassiker.
Resident Evil 7. Herrejävlar! Det här ser ut som att bli det läskigaste spelet på länge.
Horizon: Zero Dawn. Monumentalt vackert och en fantastisk kvinnlig huvudkaraktär.
Tre minus:
Madden-spelet. Seriöst, EA? En stor del av er presskonferens åt ett amerikanskt fotbollspel som bara amerikanerna är intresserade av?
Det lovades en del nya Star Wars-spel men det visades knappt något av det på E3. Synd, EA.
Pokémon.
Hideo Kojima la upp denna på Twitter nyligen, och visar starkt vad han tycker om sin förra detta arbetsgivare.
Den legendariska mördaren Jason Voorhees har haft många ansikten. Han har spelats av många skådespelare i de tolv filmerna och alla har sin speciella stil och tolkning av mördaren ifrån Camp Crystal Lake. I det här inlägget tar jag pulsen på de olika filmernas versioner av Jason i alla tolv Friday The 13th-filmerna. Jag analyserar deras prestationer, hur de agerar och hur läskiga de är. Jag avslutar med att sätta betyg.
Friday The 13th.
Den första filmen som startade alltihop hade intressant nog, inte Jason som mördare i filmen. Hans mamma, Pamela Voorhees, skötte jobbet. Men den unge pojken Jason fick en effektiv scen i slutet av Friday The 13th. När Alice åker kanot till mitten av sjön och ser polisen som en räddning efter mardrömsnatten, så slår Jason till. Han hoppar upp ur vattnet bakom kanoten, med en ilsken blick. Jason drar ner den vettskrämda Alice i vattnet. En perfekt jump scare som fick folk att skvätta popcorn i biostolarna när det begav sig 1980. Ari Lehman spelade den unge pojken, i några sekunder men också viktiga sådana. Tom Savinis häpnadsväckande sminkning fungerar fortfarande och den unge Jason är klart en av de läskigaste pojkarna på den vita duken.
Betyg: 4 av 5.
Friday The 13th II.
Mördaren i första filmen var död och halshuggen. Vem skulle då ta sig an mördarrollen i en obligatorisk uppföljare till en kassasuccé? Jo, den unge pojken Jason, som chockade allihop i slutet av Friday The 13th. Jason lunkar omkring i skuggorna bland träden i det nya lägret bredvid Crystal Lake och givetvis hämnas han på de människor som befinner sig på platsen. Med hämnd i blicken så är han minst sagt lika effektiv som sin mamma. Här är Jason klädd i flanellskjorta, jeanshängselbyxor och en potatissäck över huvudet. Det här var innan hockeymaskens tid, så om man inte har sett del 2 tidigare så lär man bli förvånad av Jasons val av huvudklädnad. Men jag gillar potatissäcken och hillbillykläderna. Jason spelas av två skådespelare i denna film; Warrington Gillette och Steve Dash. Jason är väldigt skrämmande när han jagar Ginny Field i den riktigt spännande sista kvarten av filmen. Han är inte så lång i den här filmen, men riktigt snabb. Och farlig. Hans riktigt groteska utseende i filmens slut får en att rysa. Stora hårtussar och groteska stenålderständer tillsammans med det vanskapta ansiktet är tamejfan sann skräckinjagande.
Betyg: 4,5 av 5.
Friday The 13th III.
I den tredje filmen så får Jason sin legendariska ishockeymask (som ägdes av skräckskämtaren Shelley) och plötlsligt fick en av de mest igenkännliga filmkaraktärerna sitt ansikte. Trapetsartisten Richard Brooker fick rollen som Jason Voorhees eftersom han var så lång, men var tvungen att lägga stoppning innanför sin mörka jacka för att han var smal. Richard Brookers tolkning är en klassiker och man fick få smakprov av Jasons makalösa styrka. Jason krossade skallar med sina händer och dessutom klöv han en person mitt itu med en machete. Ishockeymasken var smal och riktigt fin i Friday The 13th III. Jason uppfattas som rätt lugn och inte så värst ilsken som i del två, men när han letar efter Chris i ladan så kan se hur frustrerad och ilsken han blir. Sminkningen av Jasons fula ansikte är riktigt bra men ändå annorlunda för han är helt flintskallig och har ett annat utseende i jämförelse med del två.
Betyg: 5 av 5.
Friday The 13th IV – The Final Chapter.
När del fyra börjar så är det precis vid samma plats som vi såg Jason i slutet av del tre. Jason ligger i ladan efter att Chris har drämt till honom i skallen med en yxa. Därav det ikoniska jacket i toppdelen av Jasons hockeymask – som är rätt identisk med den vi såg i föregångaren. Tja, förutom då jacket förstås. Ted White spelade Jason i den planerade sista filmen i serien, och jag tycker att han fortfarande är den ultimata varianten av skräckfilmsmonstret. Han är inte lika lång som Richard Brooker, men avsevärt mycket brutalare. Här är Jason mycket arg och han tar ut sin ilska på sina offer. Tom Savinis blodiga goreeffekter är utmärkta och visar hur arg Jason är i Friday The 13th IV – The Final Chapter. De äckliga, svarta naglarna på hans fingrar är fortfarande avskyvärda. Jasons ansikte påminner både om Tom Savinis egen kreation i första filmen men också om treans tolkning. Detta var den sista filmen där man får se en mänsklig Jason i originalfilmserien, men vilken finish det var. Jason var som råast, elakast och mest förbannad i den fjärde filmen. Och dessutom farligast.
Betyg: 5 av 5.
Friday The 13th V – A New Beginning.
Jag förväntar mig nu att folk tänker så här nu: ”Men varför tar du med Roy Burns i denna betygsättning och inte Pamela Voorhees?” Jag har ett bra svar på detta, men tar det senare i inlägget. Roy Burns är en ambulanschaufför som ser rött när han upptäcker att en mördad kille på en rehabiliteringsklinik är hans son – och då tar han ut sin hämnd på de som är på kliniken. Burns tar inspiration av Crystal Lake-massakern och Jason Voorhees – och blir en copycat. Man ser inte mördaren i större delen av filmen, utan i den sista akten. Då ser man en person i ishockeymask och man tror att det är Jason som har återvänt. Men det är något som är annorlunda. Ishockeymasken har blå märken istället för röda och är snygg på sitt eget sätt. Men när Roy Burns (Dick Wieland) visas upp i hockeymask så känns han inte så karismatisk som Jason var i föregångarna – och i de flesta uppföljarna. Han är lite smått tråkig och intressant nog är han allra bäst när man INTE ser honom. När han dödar folk tidigt i filmen så ser man inte mördaren och det är nästan lika effektfullt som i den första filmen. Men inte lika originellt. Masken och klädstilen är snygga men agerandet är sisådär. Men Jason dyker faktiskt upp i femman fast han är död. I Tommy Jarvis hallucinationer som orsakat till att han hamnat på kliniken. Intressant nog är Jason läskigare än Roy fast han är bara en vision.
Betyg: 3 av 5. (Mest tack vare att Roy Burns var mer effektiv när han inte syndes i bild)
Friday The 13th VI – Jason Lives.
Den första filmen där Jason var en zombie som gick ultrasnabbt och var ännu starkare än tidigare. Klädstilen var likt en militär på något sätt och jag diggar Jasons gula handskar, som han snodde av Tommy Jarvis. Hockeymasken verkar något bredare och går inte inåt som treans och fyrans gjorde. Men jacket är kvar efter yxan. C.J. Graham var riktigt lång och passade bra som zombie-Jason. Sminkningen av Jasons ruttna, maggotätna ansikte i början är gotiskt men också äckligt snyggt. Jag tycker om att den gråaktiga hyn blir som en skarp kontrast mot den gulbruna ishockeymasken. Jason utför mer osannolika mord där han använder sina händer. Utslitna hjärtan, krossande skallar(igen) och när han bryter ryggen på sheriff Garris genom att vika honom bakåt är verkligen fantasirikt. Jag skulle nästan tro att regissören Tom McLoughlin inspirerades av Frankensteins monster för jag får vibbar av det legendariska monstret när jag ser C.J. Grahams Jason gå tungt.
Betyg: 5 av 5.
Friday The 13th VII – The New Blood.
Den första filmen där Kane Hodder spelar Jason Voorhees och det här är en av de mest ikoniska tolkningarna av Crystal Lakes mördare. Hodder är rätt stor men inte så lång. Istället är han ett muskelpaket som ger Jason en helt egen stil som han har behållit i fyra filmer. Ishockeymasken är knäckt i vänster sida av ansiktet – på grund av en båtmotors propeller i del sex – och man ser att Jason blir mer och mer rutten. Hans ruttna kropp visar sig mer och mer – och jag älskar att revbenen syns. Kedjan runt halsen är en grym accessoar. Kläderna är riktigt hårt slitna på grund av att Jason varit fastkedjad i vattnet ett bra tag. Jag tycker att stilmässigt så är sjuans version av Jason är en av de allra bästa. Det monsteraktiga ansiktet som ger vibbar av Evil Dead i slutet av filmen är riktigt coolt gjord. Självaste Friday The 13th VII – The New Blood är inte min favoritfilm i serien men den har sina gyllene stunder. Bäst är ändå Hodder med sin säregna stil och fasansfulla råstyrka. Fråga tjejen som låg i sovsäcken…
Betyg: 5 av 5.
Friday The 13th VIII – Jason Takes Manhattan.
Till synes den allra sämsta filmen i hela Friday The 13th-serien och också den film som fick Paramount att dra ut kontakten för Jasons framgång under 1980-talet men skulden ska inte ges till självaste Jason. Kane Hodder gör här en bra tolkning av Jason fast inte lika episk som i sjuan. Problemet är hur Jason ser ut i denna film. Han drog ju ner i vattnet i sjuans slut och då var kläderna sönderslitna. Här är Jason klädd i en svart, slemmig dräkt som påminner om en våtdräkt med gegga. Hockeymasken som han snor i filmens början är visserligen snygg men jag stör mig på de fula linjerna vid näsan. Och varför har den masken ett jack på precis samma ställe som på den förra masken? Om det inte var illa nog så är ansiktet ännu värre. Jason ser ut som en bakfull karaktär ifrån Mupparna. Helvete, vilken ful sminkning. Jag blir sur varje gång Jason får syra i ansiktet i New Yorks kloaker. För övrigt så gör Kane Hodder ett bra arbete i rollen som Jason, tack vare sin erfarenhet och tyngd. Utan det hade filmen varit en total katastrof. Eller vänta nu. Friday The 13th VIII – Jason Takes Manhattan är en total katastrof.
Betyg: 2 av 5.
Jason Goes To Hell – The Final Friday.
Den mest kontroversiella filmen i hela serien och också den mest hatade är utan tvekan Jason Goes To Hell. Jag tycker alldeles tvärtom, att den nionde filmen är så annorlunda som gör den bra. Men en av anledningarna att folk avskyr filmen är att Jason själv saknas i den största delen av hela filmen. Det är bara i filmens inledning och i slutet man får se den Jason som vi är vana att se honom. (plus i ett par spelbilder men de räknas knappt) Men nu diskuterar jag hur Jason är i Jason Goes To Hell. Kane Hodder spelar honom för tredje gången. Här känns Jason mycket tyngre än tidigare för det hörs tunga duns när han går. Sminkningen är lysande. Jag älskar att den hårt slitna ishockeymasken skär sig in i Jasons abnorma skalle. Huvudet ser ut som vara fylld med blodiga bölder som bara väntar på att explodera. Jacket i skallen efter yxan i del tre syns riktigt tydligt. Det verkar som att Jason har bytt kläder till grå vaktmästarkläder men det klär honom. Den korta stund som ”normala” Jason är med i Jason Goes To Hell är underhållande och riktigt blytungt.
Betyg: 4 av 5.
Jason X.
Jason X är den första filmen i Friday The 13th-serien på ungefär tio år och det skulle vara ett test för att se om folk var fortfarande intresserade av Jason – innan Freddy Vs. Jason skulle komma. Lyckligtvis fanns intresset kvar. Jason X var också en annorlunda film, men den här är mer som en komedi i jämförelse med becksvarta Jason Goes To Hell. Det finns två olika Jasons i den här filmen. En vanlig och en Terminatoraktig variant. Den vanliga Jason är faktiskt en av de fulast designade i hela serien. Hockeymasken ser så billig ut, det ser ut som den var snabbt inköpt på Rusta. Sminkningen är urusel. Det är riktigt tur att Kane Hodder fortfarande kunde skapa den där speciella magin som han gjorde i tre filmer tidigare. Den nyare Jason, vid namn Uber Jason, är lite annorlunda. Han är en återskapad Jason med mekanik och metall, därav den Terminatoraktiga stilen. På ett sätt är Uber Jason skrattretande, men ändå är han den bättre versionen i hela Jason X. Det är kul att regissör James Isaac vågade med något riskabelt, och eftersom Jason X är en rymdfilm så fungerar Uber Jason faktiskt helt ok.
Betyg för vanliga Jason: 2,5 av 5.
Betyg för Uber Jason: 3 av 5.
Freddy Vs. Jason.
Världen hade väntat i årtionden på det stora mötet mellan Jason Voorhees och Freddy Krueger. Freddy Vs. Jason blev en stor succé och filmen är sjukt underhållande, men den är inte läskig för fem öre. Men nu ska jag skriva om Jason i den här filmen. Kane Hodder petades på grund av att regissören Ronny Yu ville ha en person som var mycket längre än Robert Englund. Då tog han in Ken Kirzinger, som faktiskt varit i Friday The 13th VIII – Jason Takes Manhattan. Sminkningen av Jasons skalle är riktigt imponerande men kläderna ser slarviga ut. Hockeymasken är inte heller så värst snygg och blir ännu fulare efter att Jason promenerar i majsfältet samtidigt som han brinner. Några rivmärken från Freddys handske gör masken ännu fulare. Men det är inte det värsta. Ken Kerzinger kan inte agera alls. Hans tolkning av Jason är det sämsta jag har sett. Jason ser ständigt skitnödig ut och är stel som en pinne. Inte mycket till reaktion, till och med när han mördar någon. Det enda som sticker ut är Jason slår sönder ett fönster med Freddy och sedan springer igenom hela rummet, medans Freddy agerar som rivningskula. Men det räddar inte Jason i den här filmen från att vara den sämsta i alla filmer.
Betyg: 1 av 5.
Friday The 13th. (remake)
Remaken är en kombination av de fyra första filmerna och Platinum Dunes remake av The Texas Chainsaw Massacre. En mänsklig Jason togs tillbaks, och spelas riktigt bra av Derek Mears. Jason är klädd i en svart jacka och han påminner en del om en jägare i remaken. Både till utseende och sina metoder innan han dödar folk. Mears är stor och helt rätt val till Jason för man märker att Jason åter igen är en brutal människa med mycket ilska. Inte helt olik Ted Whites version. Här har Jason både en säck över huvudet och hockeymasken, men jag föredrar faktiskt säcken. Jason ser så jävla badass ut med den på sig. Den är till och med snyggare än den säck som användes i del två. Självaste hockeymasken är snygg men den har lite väl skarpa kanter och verkar vara gjord i sten. Jason har mycket hår men det passar honom faktiskt. Remaken må vara en besvikelse men det beror absolut inte på Jason Voorhees och Derek Mears. Nu var Jason läskig igen.
Betyg för Jason med säcken: 5 av 5.
Betyg för Jason med hockeymask: 4,5 av 5.
Nu vill jag förklara anledningen att jag valde att sätta betyg på alla Jasons i filmerna, och även Roy Burns.
Det har med Friday The 13th: The Game att göra.
Efter succén med Kickstarter-kampanjen, så beslutade sig Gun Media att dra igång med en så kallad ”Slasher Backer”-kampanj till de som inte hann bidra till Kickstartern. Man kan gå och förboka självaste spelet, soundtracket, exklusiva DLC-grejer eller helt enkelt bara donera. De pengar som samlats in går direkt till Slasher Backer-kampanjen. Syftet med detta är att försöka nå de mål för att göra spelet ännu bättre, som det efterlängtade single player.
Nu har ett av målen passerats, och det innebär att Gun Media ska ta med tre extra skin modes till Jason. Man har därför slängt upp en omröstning där fansen kan få rösta på den Jason ifrån sin favoritfilm som ska vara med i spelet. Man kan rösta en gång om dagen. Självaste omröstningen pågår till den 11:e mars, och då offentliggörs de tre Jasons som får vara med i spelet tillsammans med de tre som redan är med: Del två, del tre och del sju.
Man får inte rösta på Freddy Vs. Jasons och remakens versioner av Jason på grund av uppehållsrätten. På ett vis är detta märkligt, för New Line Cinema äger rättigheterna till Jason Goes To Hell och ända till remaken. Jag är ärligt talat glad att Ken Kirzingers skitnödige Jason är ute ur leken, men det är verkligen synd att man inte kan rösta på remakens varianter. Jag hade varit riktigt skitglad om Jason med säcken från remaken hade varit med för han är så jävla tuff. Men handlar det om rättigheter så är det bäst att inte bråka för mycket.
Att jag satte betyg på Roy Burns är för att man kan rösta på hans tolkning också. Det är väl okej, antar jag. Att jag inte satte betyg på Pamela Voorhees är för att hon inte nämns i omröstningen, men hon är ändå riktigt minnesvärd. Utan henne hade inte succén med Friday The 13th existerat. Jag kan skriva att hennes betyg är 5 av 5 för hon är enastående. Däremot så är ett av målen att få med Pamela Voorhees som alternativ mördare i spelet men jag har tyvärr svårt att tro att man hinner få tillräckligt med pengar i Slasher Backer-kampanjen. Varför? För att nå till Pamela Voorhees så måste Gun Media få in totalt 3775000 dollar. Och en hel del andra mål före, så det blir väldigt osannolikt. I alla fall nu.
Många tror att det är ser lätt ut att spela en tystlåten seriemördare med ishockeymask, men jag tror inte att det är så enkelt. Jason har en särskild stil och är en färgstark karaktär. Det krävs finess, talang och att man tar egna initiativ för att göra karaktären till ens egen. De flesta har spelat honom en gång, förutom då Kane Hodder som har spelat Jason fyra gånger. Plus så har han spelat in mocap till självaste spelet. Så man kan säga att Kane Hodder har spelat Jason fem gånger.
Omröstningen sker på vote.f13game.com och tänk väldigt noga. Vilken Jason vill du ha allra mest i Friday The 13th: The Game? Vilken är din personliga favorit-Jason?
De Jason med gröna bockar är redan med i Friday The 13th: The Game. De med rött kryss får man inte rösta på. Intressant att man kan rösta på Roy Burns med sin blårandiga hockeymask, och även Uber Jason.
Imperator Furiosa i Mad Max: Fury Road. Hon är inte bara en symbol för feminism, men också för förändringarnas år som är 2015.
År 2015 har snart kommit fram till dess slut och det har hänt rätt mycket. I alla fall när det gäller den kulturella biten. I det här inlägget går jag igenom hur jag har upplevt det kulturella. Jag kommer att i slutet av inlägget att utse årets bästa filmer, bästa tv-spel och det bästa i musikalisk väg. Men jag passar även på att kasta en känga eller två åt saker som jag har stört mig på eller blivit besviken på under årets gång.
Tv-spel:
Jag har spelat mycket mer spel i år, jämfört med 2014. Både nya som gamla.
Det började med ett återbesök hos herrgården utanför Raccoon City i Resident Evil HD Remastered. Den bästa versionen av det klassiska spelet har blivit ännu bättre, mycket tack vare den förbättrade kontrollen.
Många spel från det förflutna som jag har missat på grund av olika skäl har jag lyckats greppa tag i. Rouge Legacy bjöd på mycket klassisk riddaraction och en hel del svordomar. Ungefär som Dark Souls II gjorde förra året.
På tal om det, så spelade jag årets svåraste och mest hårdkokta spel: Bloodborne. Det är precis så brutalt och svordomsframkallande som jag (delvis) hade hoppats på. Men jag tycker att Bloodborne har ett snabbare tempo och är mycket stabilare än Dark Souls II. Yarnham är en ondskefull plats och jag älskar det.
Bloodborne. Det svåraste spelet i år är också det spel som fascinerat mig allra mest. Hårdkokt monsterjakt som känns majestätiskt att spela.
Åter till de spel från det förflutna som jag har tidigare har missat. Ett spel som jag har varit nyfiken på hur länge som helst, var The Binding Of Isaac. Jag beslutade mig för att ladda ner The Binding Of Isaac: Rebirth och genast blev jag fäst vid det. Jag tror att jag har spelat minst 70 speltimmar men ändå blir jag lika överraskad varje gång. Fast det är ju sjukt svårt. Möjligtvis är The Binding Of Isaac: Rebirth det spel jag har spelat mest i år. Jo, det är det nog.
Jag har varit väldigt skeptisk till Uncharted-spelen länge på grund av att jag tyckte att spelen fick lite väl mycket överhypande och hyllningar. Men efter att ha sett trailern till Uncharted 4, funderade jag på att spela de tre första spelen. Lyckligtvis tog jag tag i Uncharted: The Nathan Drake Collection och jag tyckte väldigt mycket om den samlingen. En äkta matiné-samling med härliga äventyr med en häftig huvudkaraktär vid namn Nathan Drake. Så fel jag kan ha ibland.
I slutet av året kunde jag ladda ner både Castlevania: Aria Of Sorrow och Axelay, två klassiker från Konami som jag inte hunnit spela tidigare. Nu har jag äntligen tagit tag i dessa klassiker och jag älskar dom båda. Konami var bättre förr. Mer om det lite senare.
Jag spelade under försommaren det efterlängtade Batman: Arkham Knight och självklart är det en riktigt bra uppföljare med tunga inslag. Att styra Batmobile var riktigt coolt men ibland var spelet lite väl beroende av bilen. Annars, en riktig solid speltitel värdigt den mörke riddaren. Mark Hamill som Jokern är fortfarande awesome.
Jag blev riktigt peppad för Axiom Verge, för dess starka Metroid-stil. Det kändes otroligt häftigt att spela det först. Den visuella stilen och 8-bitsnostalgin var på topp. Forskaren Traces underliga resa i en märklig science fiction-värld känns riktigt mystiskt att spela men sen händer det något som lämnar en bitter eftersmak. Axiom Verge känns väldigt tomt på vissa ställen och det saknar struktur. Nu vill jag inte klanka för mycket på spelet, för det är ett otroligt bra jobb av Tom Happ som själv har gjort spelet. Dock måste jag tyvärr säga att Axiom Verge är årets spelbesvikelse.
Årets skandal är tveklöst hur Konami behandlat Hideo Kojima. Först lades det efterlängtade Silent Hills ned, sen togs Kojimas namn bort ifrån marknadsförningen av Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Inte nog med det, när spelet vann ett pris under Game Awards så fick inte Kojima ens vara med på plats för att ta emot priset. Vad som ligger bakom alltihop med Konami/Kojima-gate vet vi inte men en sak är säkert. Det ligger en hund begraven och det är troligtvis inte en vacker syn. Det värsta är att Silent Hills fick ta en stor smäll och nu är det dött och begravet. Som Konamis legendariska historik.
På tal om Kojima, så är årets mest smaklösa design helt klart hans underliga vision när det gäller karaktären Quiet i Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Gubbsjuka i minsta detalj. Vedervärdigt. Jag har inte spelat det femte spelet i hans Metal Gear Solid-serie, men jag vill göra det en dag. Fast jag kan inte låta bli att rynka på näsan åt hur Kojima framställt Quiet. Det finns till och med en samlarfigur med ”verklighetstrogna” bröst som man kan klämma på. Men snälla, för i helvete.
Årets mest utskällda är utan tvivel Hideo Kojimas design för Quiet. Den minimala klädseln och det gubbsjuka sättet som hon porträtteras är otroligt smaklöst och onödigt.
Det finns två spel som har överraskat mig totalt i år. Det ena var ett spel som av ren slump skaffade vis PS Plus (gratis), och det heter Rocket League. Det är ett fotbollsspel men man styr radiostyrda bilar. Ett enkelt koncept resulterade i ett riktigt underhållande spel. Stora banor med metallgaller runtomkring som man kan åka på gör det hela lite coolare. Rocket League är det roligaste sportspelet jag har spelat sedan R.C. Pro Am till NES. (Mario Kart-spelen inte inräknat eftersom jag tycker att det är en egen genre)
Den andra överraskningen är Until Dawn. För det första så fick jag fick det i present av en underbar person, helt oväntat! Men det som är riktigt häftigt med Until Dawn är att Supermassive Games lyckats göra det bästa survival horror-spelet på länge. De har gjort ett supersnyggt och stämningsfullt spel med väl tajmade skrämseleffekter. Om du tycker att karaktärer i slasherfilmer likt Friday The 13th är totalt blåsta i huvudet, testa att vara en sån själv i Until Dawn. Dina valmöjligheter påverkar spelets handling och det gör Until Dawn värt att spela mer än en gång!
Until Dawn lyckades med väldigt mycket. Det är läskigt, mörkt, spännande och det är praktiskt taget genialt. Det bästa survival horror-spelet på länge, och det tåls att spelas om flera gånger!
E3 blev en triumf för Sony. De utannonserade många otroliga speltitlar inför den närmaste framtiden. Final Fantasy VII Remake, Horizon: Zero Dawn, en efterlängtad gameplayvideo från The Last Guardian var några av mässans höjdpunkter. Den mest överraskande utannonseringen var Shenmue III, som kunde finansieras via Kickstarter. Kampanjen drog in en miljon dollar på en dryg timme, och det visar hur efterlängtat Shenmue III är. Det beräknas att komma ut i slutet av 2017.
Att skapa egna banor i ett Super Mario-spel har jag längtat efter i årtionden, och i Super Mario Maker var det äntligen möjligt. Det geniala är att det är så lätt att begripa sig på och man kan spendera massor av timmar med skapandet av kluriga banor. Synd att Nintendo inte släppte det några år tidigare, när Wii U var en ny grej. Super Mario Maker passar Wii U perfekt.
(Uppdaterat 3/1 2016) I sommar fick jag testa ett MMORPG för första gången. Jag testade Final Fantasy XIV: A Realm Reborn i en gratisperiod och jag älskade den värld, Gridania, som jag kutade omkring i. Med min skapade karaktär Evangeline Bluemoon fick jag känna på det här massiva rollspelets kapacitet och det kändes som att jag var i himmelriket. Jag och Anna ”Lania” spelade tillsammans ett par gånger och vi gjorde några roliga uppdrag ihop. Jag kommer säkert att spela Final Fantasy XIV: A Realm Reborn igen någon gång men det lär inte bli än på ett tag. Men det är ett underbart minne ifrån den regniga sommaren 2015.
Evangeline Bluemoon och Novarim Noctis (min och Anna ”Lanias” karaktärer i Final Fantasy XIV: A Realm Reborn ifrån sommaren 2015.
Musik:
Jag är inte så värst förtjust i tv-program som Så Mycket Bättre. Det, och liknande program med koncept som består av att ta ett gäng sisådär kända personer som inte har synts till på ett tag och placera dom i en avlägsen plats intresserar mig inte ett dugg. Men, ibland kan det faktiskt lysa en solstråle i ett urskrynklat tv-program. Det var riktigt smart av TV4 att ta med Miriam Bryant. Hennes sångröst och sina tolkningar av andras låtar är genialt. ”Allt Jag Behöver” är riktigt kanonbra, klart årets cover! Hon kommer att bli ännu större än det, tro mig.
För övrigt så har det varit Zara Larssons år. Hennes ”Lush Life” är en modern klassiker och med sina starka feministiska åsikter har Zara gjort mycket bra intryck. Klart årets artist.
The Beatles finns äntligen på Spotify! Hurra. Om jag inte har fel, så är det väl i år som AC/DC också tog plats hos den stora streamningsjätten? Hur som helst, att Beatles finns på Spotify är riktigt kul. Det är en av de största musikskatterna någonsin.
Top Cats modernism av rockabillyn fortsätter. De släppte ”Kick Down” tidigare i år och det känns riktigt fräscht. Jag tycker att det är modigt av Torsbykillarna att injicera nytt sound i en så simpel musikstil som rockabilly är. Höjdpunkterna av ”Kick Down” är ”Butterfly” och ”Hold Me Now”.
Top Cats vågar förnya en så gammal och simpel musikgenre som rockabilly är. Deras senaste album ”Kick Down” är årets bästa album enligt mig.
Måns Zelmerlöws dubbla seger i Schlager-SM och Eurovision med ”Heroes” var välförtjänt. Numret var riktigt snyggt och Måns expertis på scenen gjorde honom till en värdig vinnare. På tal om schlagern, så fanns årets sämsta låt alla kategorier med. Hur Samir & Viktors ”Groupie” ens tog sig till final är en av årets största gåtor. Det är en fruktansvärt usel låt. Jisses.
Vila i frid, Lemmy Kilmister. Den rätt så härjade Motörhead-frontfiguren har typ alltid varit med hela tiden, men nu är han borta. Det känns väldigt märkligt, eftersom han har varit med jättelänge och med mycket whiskeydrickande och rökande under årens gång så var han ändå där. Men inte nu längre. Lemmy avled den 28:e december, och han blev 70 år.
Film:
I år har många förebilder inom skräckfilm avlidit. Många av dessa var anledningen till att jag blev intresserad av rysare och thrillers, och ikoniska skräckfigurer. Wes Craven, mannen som skapade Freddy Krueger i A Nightmare On Elm Street och Ghostface i Scream-filmerna, förlorade kampen mot sin hjärncancer och avled den 30:e augusti. Betsy Palmer var mest känd som Pamela Voorhees i Friday The 13th – hon var Jason Voorhees mamma och var mördaren i den filmen. Hon avled den 29:e maj. Gunnar Hansen var den fasansfulle Leatherface i The Texas Chainsaw Massacre från 1974. Han gick bort 7:e november. Brooke McCarter, som spelade Paul i The Lost Boys, dog 22:a december.
Tyngsta förlusten, för skådespelare, filmskapare och filmhistorien, var Christopher Lee. Han gick bort den 7:e juni. Han har haft en enastående karriär som väldigt få skådespelare har haft. Frågan är om någon ens kommit upp i den nivå som Christopher Lee hade. Jag menar, hur många har fått äran att spela både Frankensteins monster och greve Dracula? Att spela en ikonisk James Bond-skurk vid namn Scaramanga? Att få arbeta med Tim Burton i många filmer? Sen får man inte glömma hans enastående rollprestation som Saruman i Härskarringen-filmerna och i Hobbit-trilogin. Och som greve Dooku i Star Wars: Episode II och III. Han har varit aktiv skådespelare i över 60 års tid och hanhar arbetat med många av filmhistoriens största. Han var även en krigshjälte i andra världskriget, och slutligen: Christopher Lee var sångare i ett heavy metal-band. Hur coolt var inte det?
Christopher Lee kommer alltid att vara en av historiens främsta skådespelare. Bond-skurk, greve Dracula, greve Dooku i Star Wars, Saruman i Härskarringen, Frankensteins monster, aktiv i många Tim Burton-filmer. Krigshjälte. Heavy metal-sångare.
Det har varit återkomstens år i filmvärlden. Michael Keaton gjorde comeback i Birdman, som vann 4 Oscars för bland annat bästa film. Jag har inte sett Birdman ännu, men ska försöka göra det inom kort.
När det gäller återkomster, så är det två filmer ifrån legendariska filmserier som är några av filmårets allra bästa. Mad Max: Fury Road är en storstilad comeback för en ikonisk hjälte som försöker överleva en tuff vardag i en ödelagd värld fyllt av sand, hetta och slaveri. Det är den bästa actionfilmen på åratal och den är så jävla snyggt gjord. Det är ett levande konstverk fylld av tuffa biljakter, sand som sprutar i ögonen och självklart explosioner. Vem fan bryr sig om att Mel Gibson inte är med? Det är så här en riktigt bra uppföljare ska se ut.
J.J. Abrams hade en tuff uppgift, att skapa en uppföljare till den älskade Star Wars-trilogin och vet ni vad? Han lyckades. Han tamejfan tusan lyckades! Star Wars: The Force Awakens är en renässans för den underbara rymdfantasy-sagan, och den känns så klassisk att jag gråter inombords. Nu vet jag hur de som såg de gamla filmerna på bio reagerade på den tiden, för jag blev som en tioåring igen med ögon stora som tallrikar. Det här är bara början på en underbar resa med Star Wars-sagans fortsättning och jag är så glad att jag har fått se den efterlängtade filmen. Kylo Ren är den mest fasansfulla filmskurken sedan Darth Vader.Adam Driver är helt perfekt som den onde karaktären. Den rullande droiden BB-8 är en charmig figur som är lätt att älska. Jag gillar hur J.J. Abrams lyckats framställa de nya karaktärerna såväl få oss att minnas de gamla. En fjäder i hans hatt för min del!
På tal om återkomster, så måste ni ju för tusan se Ash vs. Evil Dead. Den underbara skräckkomediserien är en utmärkt uppföljare till Evil Dead-trilogin, och Ash Williams är lika cool som vanligt.
Kvinnliga karaktärer på filmduken växer och blir starkare. Jag blev riktigt imponerad av Imperator Furiosas kamp mot mansdominerade diktaturen i Mad Max: Fury Road. Den stenhårde kämpen är så färgstark och så badass. Charlize Theron är en Oscarvinnande skådespelerska och har den tyngd bakom sig som krävs för att spela en så stark person som Furiosa är. En annan kvinnlig karaktär som jag blir mer och mer imponerad av är Rey i Star Wars: The Force Awakens. Hennes resa har bara börjat, men redan har hon vuxit till och blivit älskad av miljoner av fans därute. Med sin starka vilja och kämparglöd har hon blivit en karaktär att räkna med i framtiden. Daisy Ridley var relativt okänd tidigare men nu har hon blivit så omtyckt och ikonisk, precis som Carrie Fisher var med prinsessan Leia nästan 40 år tidigare i en Star Wars-film. Jag tror bestämt att Daisy Ridley är en skådespelerska att hålla ögonen på framöver. I sociala medier har hon redan varit utnämnd till Miss Universe och jag kan faktiskt se varför. Rey är en magnifik karaktär och hon lyfter upp en redan så fantastisk film som The Force Awakens är, till nya höjder.
Rey i Star Wars: The Force Awakens. Den kvinnliga huvudrollen i den nya Star Wars-trilogin är redan en omtyckt personlighet. Hon är modig, stark och snabbtänkt. Rey är beviset att det går att skapa starka kvinnliga karaktärer.
Det bästa av år 2015, och det mest efterlängtade år 2016.
Jag avslutar det här inlägget med några listor från året som har gått, med bland annat det bästa av det bästa.
Men jag vill samtidigt blicka framåt. Mot 2016. Vad ser jag mest fram emot nästa år? Kommer den första spinoff-filmen från Star Wars-sagan att leverera? Ska Dark Souls III bli lika episkt som deras föregångare? Ska jag äntligen spela Fallout 4, som jag har missat? Kommer det att komma nya överraskningar? En sak vet jag. Det kulturella växer för varje år som går, och jag är glad att man får ta del av dess utveckling.
Nu kör vi!
Årets spelpodcast: Par I Pixlar.
Årets podcast: Johan Och Ida.
Årets bästa artist: Zara Larsson.
Årets bästa låt: Lush Life – Zara Larsson.
Årets sämsta låt: Groupie – Samir & Viktor.
Årets album: Kick Down – Top Cats.
Årets ögonblick: Mitt möte med Yaya Han i Comic-Con. Det glömmer jag aldrig. Någonsin.
Årets manliga filmkaraktär: Kylo Ren – Star Wars: The Force Awakens. Så ond. Så farlig. Så jävla bra.
Årets kvinnliga filmkaraktär: Delad plats mellan Imperator Furiosa (Mad Max: Fury Road) och Rey. (Star Wars: The Force Awakens) Så starka kvinnliga karaktärer har jag inte sett på väldigt länge. Om ens i överhuvudtaget!
Årets sämsta skådespelare: Adam Sandler. Kan han inte bara lägga av någon gång?
Årets spelsida: Svenska IGN. Hög kvalité med enastående skribenter.
Årets samarbete: När jag och Anna ”Lania” spelade Final Fantasy XIV: A Realm Realm ihop.
Årets genombrott: Daisy Ridley. Debuten som Rey i Star Wars: The Force Awakens är bara början.
Årets dumhuvud: Konami. Deras behandling av Kojima är en sak, men att lägga ned Silent Hills var droppen som fick bägaren att rinna över.
Årets cover: Allt Jag Behöver – Miriam Bryant.
Årets tv-serie: Ash vs. Evil Dead.
Årets WTF: När Bryce Dallas Howard springer fort i högklackat i Jurassic World.
Årets remake (spel): Resident Evil HD Remastered.
Årets besvikelse (spel): Axiom Verge.
Årets DLC i tv-spel: Ryu från Street Fighter, Cloud från Final Fantasy VII och Bayonetta i Super Smash Bros. Holy shit! Multiplicerat med tre!
Årets besvikelse (film): Spectre.
Årets manliga spelkaraktär: Jag är lite tråkig nu, men jag säger Mario i Super Mario Maker. Inte sedan i början av 1990-talet har han varit så här bra.
Årets kvinnliga spelkaraktär: Sam – Until Dawn. Hon och många andra är många jag faktiskt brydde mig om i spelet.
Årets bästa filmer 2015:
Star Wars: The Force Awakens. Den sjunde delen i Star Wars-sagan har allt som man älskar i original-trilogin och det som prequel-trilogin saknar. En film med mycket praktiska effekter, en solid story och massor av karaktärer att älska – både nya som gamla bekanta. Rey, spelad av Daisy Ridley, kommer att vara lika älskad som prinsessan Leia är idag. Årets bästa film är en bättre film än vad jag kunnat tro. Star Wars: The Force Awakens är en av 2000-talets allra bästa filmer och är ett måste.
Mad Max: Fury Road. Den fjärde filmen om Mad Max äventyr i den ödelagda världen är en konstnärlig explosion. Det är full gas från början till slut. Lägg till en enastående Charlize Theron som den feministiska frihetskämpen Imperator Furiosa och man får en av de bästa actionrullarna på väldigt länge.
Jurassic World. Det var ett tag sedan man fick se dinosaurier i den legendariska parken, och den fjärde filmen är så jävla snygg och spännande. Den klart bästa uppföljaren i Jurassic Park-serien med en ny, riktigt skitfarlig dinosaurie bjöd på sommarens största popcornsrulle.
Inside Out. En film som handlar om hur de olika känslorna styr en inifrån är en snilleblixt av Pixar och Disney. Vad jag inte hade förväntat mig var att den är så otroligt rolig och så full av känslosamma ögonblick.
Spectre.Den fjärdeJames Bond-filmen med Daniel Craigär en bra rulle, men samtidigt är det årets besvikelse. Om resten av filmen kunde haft samma klass som första halvan så skulle Spectre vara i samma klass somSkyfall. Men jag gillar Christoph Waltz som filmens stora skurk. Inledningsscenen i Mexico City är sjukt snyggt filmad.
Årets bästa film 2015 är Star Wars: The Force Awakens. Det höll inte bara måttet, men är också en av 2000-talets allra bästa filmer.
Filmer att se fram emot 2016:
I Saw The Light. Filmen om Hank Williams liv är för ett absolut måste, för att han är min absoluta favoritartist någonsin. Tom Hiddleston (Loki i The Avengers) ser verkligen ut som Hank Williams i trailern. När filmen har premiär i Sverige vet jag inte än, men jag hoppas att den kommer hit.
Rouge One: A Star Wars Story. Första spinoff-filmen ifrån Star Wars-universumet gör mig rätt nervös på ett sätt men jag är ändå peppad inför denna. Kommer i december 2016.
Deadpool. Den uppkäftige superhjälten med sina egenskaper är naturligtvis ett måste. Deadpool är en pajas som retar gallfeber hos många och jag hoppas att den svarta humorn har en stark kärnpunkt i filmen. Kommer 12:e februari 2016.
The Hateful Eight. Quentin Tarantinos andra westernfilm på raken ser ut att vara en iskall rulle med hat och coola karaktärer. Ennio Morricone som gör musiken, Kurt Russell med asgrym mustasch och återkomsten av Jennifer Jason Leigh får mig att vilja längta efter januari redan nu. Eller förresten, januari kommer ju inom några dagar! The Hateful Eight kommer redan den 13:e januari.
Ghostbusters. Nya Ghostbusters, nu med kvinnliga spökjägare. Hur awesome kommer det inte att bli? Den tredje filmen om Ghostbusters kommer den 22:a juli.
I Saw The Light. Filmen om Hank Williams är den film jag ser mest fram emot att få se år 2016.
Årets bästa spel 2015:
Bloodborne. Den spirituella uppföljaren till From Softwares Dark Souls-serie är mer än bara årets bästa spel. Med sitt snabba tempo, brutala svårighetsgrad och den fantastiska upptäckarglädjen är jägarens farliga äventyr i Yarnham ett måste för alla som älskar tv-spel. Bloodborne är riktigt stort och räkna med stentuffa strider mot de skräckinjagande bossarna. Det är gotiskt, skitigt, farligt och våldsamt. Men helt enkelt fantastiskt.
Super Mario Maker. Det här spelet har jag väntat på i över 20 års tid. Äntligen kan man göra sina egna banor i Super Mario Bros! Och Super Mario Bros 3. Super Mario World och New Super Mario Bros U likaså! Lagom till Super Mario Bros 30-årsjubileum har Nintendo gett oss verktygen och låter oss skapa de banor som vi har fantiserat om i årtionden. Det har aldrig varit så här kul att skapa något eget tidigare.
Until Dawn. Som en blixt från klar himmel kom det bästa survival horror-spelet på länge. Det riktigt stämningsfulla skräckspelet är riktigt välgjort och att försöka hålla så många av spelets karaktärer vid liv är en riktig utmaning. Valmöjligheterna ger Until Dawn inte bara ett djup, men också förmågan att kunna spelas om flera gånger.
Star Wars: Battlefront. Ett riktigt beroendeframkallande multiplayerspel i Star Wars magiska universum med Battlefields spelmotor är sjukt underhållande. Det är klart årets vackraste spel och det är så jävla coolt att köra Walker Assault på Hoth.
Rocket League. Det behövs bara en simpel idé för att skapa ett genialt spel. Korsningen mellan fotboll och radiobilar resulterar till det bästa sportspelet sedan R.C. Pro-Am. Galet underhållande!
Årets bästa spel 2015 är Bloodborne. Ett riktigt stort spel med episka miljöer och fighter mot bossar utan dess like. Svårighetsgraden är så tuff att man svär mer än vad Eddie Murphy gjorde på sin högtidsperiod – men fan vad bra det här är.
Spel som jag har missat år 2015 som jag kan tänka mig att spela 2016:
Fallout 4. Det här kommer isåfall bli mitt första möte med den omtyckta spelserien, och det är något med den postapokalyptiska världen som är så fascinerande.
Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Trots allt sludigt som Kojima gjort med Quiet, så kan jag inte låta det femte storspelet om Snake passera förbi. Jag måste testa detta.
Tales Of Zesteria. Jag provade detta lite grann i årets Comic-Con och det verkar riktigt mysigt. Jag tyckte om Tales Of Xillia och tror faktiskt att det här kan vara bättre.
Rise Of The Tomb Raider. Uppföljaren till mästerverket har jag suktat efter länge, men eftersom jag inte kommer att skaffa en Xbox One så får jag vänta på PS4-versionen.
Mortal Kombat X. Inget går emot ett gammalt hederligt slagsmål där blodet skvätter, och varför skulle Mortal Kombat X vara sämre? Gästinhopp av Jason Voorhees, Predator, Alienmonstret och Leatherface gör detta ännu mer intressant för min del.
Ett av årets mest efterlängtade spel för många var Fallout 4. Det ser riktigt blytungt och massivt ut, och jag är garanterat säker på att jag kommer att hinna besöka denna postapokalyptiska värld nästa år.
Spel att se fram emot år 2016:
Friday The 13th – The Game. Jag har väntat i 20 år på att Jason Voorhees ska få ett eget spel, och det här multiplayerspelet kan förhoppningsvis radera minnet ifrån det hemska NES-spelet en gång för alla. Jag förväntar mig inte GOTY 2016, men ett spel värdigt den legendariska skräckfilmsfiguren.
Dark Souls III. Nå, ska From Software släppa ett tredje triumfspel, tredje året på raken? Det återstår att se, men jag håller givetvis tummarna. Praise The Sun!
Legend Of Zelda for Wii U. Nintendo borde väl för tusan släppa det hett efterlängtade Zelda-spelet till Wii U år 2016? Vad kommer att hända i det här spelet? Vem vet?
Ni No Kuni II – Revenant Kingdom. Boom! Utannonseringen av en uppföljare till det älskade Ni No Kuni var inte bara oväntad, men också riktigt awesome. Om det kommer 2016 så kommer jag definitivt att förboka det. Det kan du skriva upp.
Uncharted 4 – A Thief’s End. Det förmodade sista spelet med Nathan Drake ser riktigt fantastiskt ut, och blir det lika bra som de andra tre spelen så kommer det här att vara en modern klassiker.
Jason Voorhees återkomst till spelkonsoler får mig att lista Friday The 13th – The Game till nästa års mest efterlängtade spel.
Likt sand i ett timglas, så rinner de sista sandkornen ner för det årsglas som kallas för 2015. Jag har haft ett bra kulturår och det har varit en del bra filmer, spel och musikaliska upplevelser. Innan jag vänder på bladet till år 2016, så vill jag passa på att tacka er alla som har följt min blogg under året och att nästa år kommer att bli ännu bättre. Framtiden är nära och jag vill önska er allihop ett riktigt gott nytt 2016!
Vad har varit bäst för er år 2015? Vad ser ni fram emot år 2016? Skriv gärna i kommentarerna nedan.
(Uppdaterat 3/1 2016) Kolla gärna in Annas årskrönika för rollspelåret 2015.
Jag har väntat på detta i snart 20 års tid. Länge har jag väntat på ett Friday The 13th-spel som kommer att få mig – och förhoppningsvis många andra – att glömma den där kassa NES-utgåvan som kom ut i slutet av 1980-talet.
Men den här storyn började inte med Friday The 13th.
Ifjol startade spelskaparna Gun Media ett projekt som kallades för Summer Camp, och det skulle bli ett sorts slasherspel med multiplayer. Ett läge där en spelare skulle spela mördaren och resten lägerledare, och de sistnämnda ska försöka överleva natten genom att fly platsen eller eventuellt döda mördaren.
Vad som var intressant med Summer Camp var att det påminde starkt om Friday The 13th-filmerna, och det skulle ju vara en sorts ”love letter” till den legendariska filmserien. Dessutom hade Gun Media med sig folk som varit inblandade i filmerna:
Tom Savini, den legendariska makeupartisten/gore-gurun. Harry Manfredini, som har gjort musiken i de flesta Friday The 13th-filmerna. Kane Hodder, som har spelat Jason Voorhees fyra gånger.
Så det såg otroligt lovande ut. Men så försvann Summer Camp ifrån radarn, tills Gun Media hade en speciell utannonsering i mitten av oktober. En trailer visades, och plötsligt omvandlades Summer Camp till Friday The 13th: The Game. En blixt slog från klar himmel.
Men hur gick detta till?
Jo, för Sean S. Cunningham (Friday The 13th-skaparen och ägaren till rättigheterna) fick nys om Summer Camp och tyckte såpass mycket om idén, för han har själv letat efter idéer för ett bra Friday The 13th-spel jättelänge. Så Cunningham mötte Gun Media många gånger, och det blev såpass lyckat att han gav dom tillstånd att göra ett spel om Jason Voorhees gratis. Det är riktigt bra gjort.
Dock, så har Gun Media kommit rätt långt med spelet redan, och för att lägga till Jason Voorhees i deras redan existerande spel så drog de igång en Kickstarter-kampanj. Och varför då, frågar ni? Jo, för att Gun Media vill inte sjabbla bort detta och den starka fanbasen som Friday The 13th har är enorm. Det här är en stor hyllning till Jason, till fansen och till filmerna. De vill göra det ultimata Friday The 13th-spelet, så därför ville de göra detta själv utan spelutgivare.
Kickstarter-kampanjen blev lyckad. Det krävdes 700.000 dollar för att få till Friday The 13th: The Game och de fick in 823.700 dollar! Några stretch goals blev passerade, som det legendariska Head Crush Kill och självklart Sleeping Bag Kill – som ingick i 700.000-dollarsgränsen. Dock nåddes inte single player-läget och det har många efterfrågat om. Detta vet Gun Media om, och eftersom de kom rätt långt med Summer Camp, då hade de inte ens tänkt på ett sololäge. Då. De vill gärna få med single player men det krävs en del pengar att få till det. Vad folk inte förstår är att skapa spel kostar grymt mycket pengar. Tänk er hur mycket slit och pengar det går åt att lägga till ett så stort spelläge. Jag vill passa på att skriva att Gun Media planerar en ”slacker backer”-kampanj där de som har missat Kickstarten kan fortfarande donera pengar till projektet. Kanske då det går att få till single player – och andra coola extragrejer.
Vad som är så fantastiskt med det här hela är att Gun Media verkligen tar det hela allvarligt och med djup respekt för Jason Voorhees och Fiday The 13th-fansen. Att de engagerar sig i detta är modigt, för det här är en filmserie som är älskat av skräckfilmssfans. Ungefär som science fictionfans dyrkar Star Wars, kan man säga. Jag själv blev eld och lågor när jag hörde om nyheten, och självklart donerade jag själv pengar till Kickstartern. Den fantastiska fanservicen som Gun Media hade och fortfarande har är enorm, och de tar sig god tid på sig att lyssna på folks förslag. Det, om någonting, är awesome.
Jag ser så otroligt mycket fram emot Friday The 13th: The Game när det beräknas att komma ut i oktober/november 2016. Att få styra Jason för första gången i ett Friday The 13th-spel kommer att bli en speciell upplevelse. Jason Voorhees has been unleashed!
Jag vill inte riktigt släppa nyheten att Jason Voorhees ska få sitt första egna spel på nästan tjugo år riktigt än. Eller förresten, det vill jag faktiskt inte göra alls. Den nyhet som jag läste om för en dryg månad sen gör mig fortfarande riktigt glad.
Men säg mig, varför behövs ett spel om Friday The 13th och om Jason Voorhees? Räckte det inte med NES-versionen som kom ut för nästan tjugo år sen? Varför ska den här karaktären få så mycket uppmärksamhet? Det är frågor som kommer fram lite varstans, och det läser jag typ varje dag.
Hm. Väldigt intressant.
Jag tror det har med ens personliga intressen att göra. Kanske.
Alltså, Friday The 13th-filmerna är några av de mest framgångsrika filmserierna någonsin och klart en av skräckgenrens allra viktigaste. Pengarna liksom strömmade in när folk ville kuta in till biograferna för att se Jason brutalt döda kåta tonåringar på den vita duken. Det låter ju rätt hemskt när jag skriver detta, men sanningen är att folk vill se hemska saker. Jag menar, varför vill de se våldsamma filmer gjorda av till exempel Quentin Tarantino? Okej, det var en dålig jämförelse – Tarantinos filmer har en fördjupad story i sig. Fast de är rätt våldsamma.
Men Friday The 13th-filmerna var på 1980-talet något helt nytt, och de red på den framgångsrika skräckvågen som The Texas Chainsaw Massacre startade 1974. Det var en ny renässans likt de klassiska skräckikonerna Dracula, Frankensteins monster, Mumien, Varulven och deras högtid. På 1980-talet så var skräckikonerna Freddy Krueger, Michael Myers, Leatherface, Chucky, Pinhead och självklart Jason Voorhees. De blev sorts antihjältar allihop. Uppföljare haglade kors och tvärs. Ungefär som superhjältevågen idag.
Och det är inget fel i det.
Friday The 13th till NES. Snälla, spela inte detta. Det gör inte Jason rättvisa. Inte dig heller.
Friday The 13th till NES är ett dåligt spel men det har uppnått kultstatus. Det är en The Goonies II-kopia som går ut på att besegra Jason innan han dödar dig, dina vänner och de barn/tonåringar(?) som är hos Camp Crystal Lake. Men upplägget är riktigt surt. Man ska gå in varje stuga och tända eldar – okej? – för att sedan samla information och sen döda Jason och hans mammas svävande huvud. Svävande huvud? Nu får jag vibbar av Medusaskallarna ifrån Castlevania. Och hur tusan kunde LJN komma på att ha zombier i Friday The 13th? Taskig kontroll och en överdrivet hög svårighetsgrad gjorde Friday The 13th till NES näst intill ospelbart. Jag har inte ens nämnt den taskiga musiken. Det enda coola med det är att Jason har en lila overall och en neongrön hockeymask i detta spel.
Nej, skit i det taskiga NES-spelet och blicka framåt istället.
Filmlicensspel är inga lätta spel att spela. Man får så höga förhoppningar och mestadels blir det rent sagt pannkaka av alltihop. Undantagen är Goldeneye 007 och några spel som är baserade på Star Wars. Gremlins 2 till NES är också okej men det är grymt svårt.
Men varför finns filmlicensspel?
Simpelt. Precis som all annan merchandise (handelprodukter) när det gäller film. Att tjäna mer produkter på en given filmsuccé. Star Wars har tjänat miljarder på typ allt de har sålt. Marvel och Teenage Mutant Ninja Turtles också. Fast de är seriefigurer från början så det räknas egentligen inte. Men ändå. Jag ser inget problem i att de ser möjligheterna att sälja grejer som kommer ifrån sitt varumärke. Fanbaserna är otroligt höga när det gäller dessa märken.
Jag har snart spelat i 30 år och har sett många filmlicensspel. Vissa av dom har jag spelat. Allt från Mission: Impossible till Die Hard. Som sagt, många är skit men det finns några guldkorn som jag nämnde innan. Även om de flesta är rent sagt skräp så behövs dessa filmlicensspel. Jo, de behövs. Mer än vad man tror.
Nu återkommer jag till Jason. Friday The 13th har en enorm fanbase och Jason har blivit en ikon i slashergenren. Det räcker att se en kille i hockeymask för att man ska veta vem han är. Det är inte många karaktärer som kan skicka såna tydliga signaler genom att se på karaktären på vem hen är. Darth Vader och Gandalf är några som har lyckats med detta.
När Kickstarter-kampanjen hade nått sitt viktigaste mål så lanserade Gun Media en konceptbild av en av lägerledarna i Friday The 13th: The Game. Om man kan sin Friday The 13th-historia, så märker man att hon är klädd precis som Chris Higgins i Friday The 13th III.
Succén med Kickstarter-kampanjen har gett frukt. Friday The 13th: The Game har skrapat ihop imponerande 823.000 dollar i Kickstarter och målet var 700.000 dollar. Det blev några stretch goals nådda och visst är det lite synd att single player mode inte blev med. Eller?
Inom kort så ska Gun Media dra igång med en så kallad ”slacker backer”-kampanj där man fortfarande kan hjälpa och bidra till Friday The 13th: The Games utveckling. Då kan fler drömmål komma med i spelet. Jag hoppas personligen på offline mode med botar så man kan välja olika svårighetsgrader, och få äran att spela som Jasons mamma Pamela Voorhees. Hur långt kampanjen ska pågå är för tidigt att säga men om man får med mycket godis så kan det bli en äkta fest för Friday The 13th-fans.
Jag tycker att Friday The 13th: The Game behövs på många plan. Det huvudsakliga skälet till detta är att jag är ett äkta fan till filmserien. Jag la ut till och med pengar till Kickstarter-kampanjen så att mitt namn kommer att stå med i eftertexterna. Det är som att få vara med och planera en film i en filmserie som jag älskar. Totalt helgrymt. Men jag tror också på den intressanta idén där man spelar online i ett ”1 player vs 7 players”-läge. Vad Jason ska göra är ganska glasklart men jag är intresserad av vad lägerledarna ska göra. Ska de samarbeta? Är det ”everyone for themselves?” Hur lång tid har man på sig? Till exempel. Idén är väldigt briljant om jag får säga det själv, och det fick ju Sean S. Cunningham väldigt intresserad när Gun Media höll på med Summer Camp – innan det blev just Friday The 13th: The Game.
Jason är en hård fighter i Mortal Kombat X. Jag undrar inte om det hjälpte till med att han ska få sitt eget spel?
Jason Voorhees kom med i Mortal Kombat X tidigt i år och jag undrar inte om hans närvaro gjorde den möjlighet att han skulle få sitt första egna spel på två decennier. Det tåls att tänka på.
Hur man än tycker om Jason Voorhees, så behövs han. Han behövs i vår popkultur och det går inte att ta bort honom. Han har satt prägel på oss redan för 30 år sen. Han har influerat så otroligt mycket, till och med i tv-spelens värld. Ser man Trevor Phillips kuta på gatorna med hockeymask på sig i Grand Theft Auto V så vet man att Jason är såpass välkänd. Eller när Edgar använder motorsågen i Final Fantasy VI så har han också hockeymask på sig. (Myten om Jason använder motorsåg dock är tarvlig för det har han inte gjort i filmerna) Splatterhouses huvudkaraktär liknar Jason väldigt mycket.
Det finns två saker som Gun Media måste tänka på när det gäller utvecklingen av spelet. Det ena är att spelet måste vara bra och vara ett spel som låter en komma tillbaka att spela flera gånger. Men det andra är faktiskt lika viktigt – kanske viktigare – det är få till den där rätta känslan ifrån filmerna. Många filmlicensspel har misslyckats med båda parter, särskilt känslan. Det vill inte Gun Media göra, så det är därför de tog till Kickstarter för att de vill lyssna på fansen. Med Tom Savini bakom effekterna, Harry Manfredini som musikskapare och Kane Hodder som Jason så är det så här långt riktigt lovande. Så jag är faktiskt inte så värst orolig. Inte än i alla fall.
En video som visats på Youtube där spelet är i Pre-Alphautveckling ser faktiskt bra ut fast det är ganska mörkt. Men kom ihåg, det är i pre-alpha och mycket kan komma till att ändras under det kommande året.
Sen har jag inte så värst mycket mer att tillägga, mer än att jag vill verkligen se och spela det nya spelet med Jason. Jag tycker definitivt att det behövs. Att äntligen få radera bort minnena ifrån det dåliga NES-spelet (och det minst lika dåliga Commodore 64-spelet) och ta del i ett spel som känns att få vara med i filmerna. Det här kommer att bli en äkta fest för Friday The 13th-fans – som jag. Förhoppningsvis lockar Friday The 13th: The Game till sig mer folk än så.
En sak är väldigt säkert: Vi kommer att se mycket av Jason Voorhees de närmaste åren. (Yeay!)
Jag har följt Kickstarter-kampanjen länge nu, sedan 13:e oktober. När Gun Media berättade att deras multiplayerspel vid namn Summer Camp, plötsligt bytte namn till Friday The 13th: The Game så fick de strålkastarna riktade mot sig. När de tog till en Kickstarter för att få ihop nya rörelsesscheman och nya animationer så började pengarna flyga in.
De behövde minst 700.000 dollar för att det ens skulle bli ett nytt spel med Jason Voorhees – det första på typ 20 år.
Innan jag gick och la mig igår kväll så stod mätaren på 687.000 dollar, och drygt två dagar återstod.
Imorse stod mätaren på – 706.000 dollar!
När jag läste det så blev jag riktigt, riktigt glad! Jag menar, de här killarna på Gun Media har kämpat som bara fan för att nå hit upp. Fanskaran hos Friday The 13th-filmerna är såpass hög och stark att det har hjälpt till att få ihop de nödvändiga pengarna som krävs för att kunna göra spelet till verklighet.
Trots att jag är riktigt lycklig nu så är jag samtidigt riktigt försiktig. Varför?
Jo, jag har följt kampanjen varje dag och jag har märkt en tydlig sak. Det finns troll på Facebook som hävdar att idén är ren skit och att det inte finns single player, så därför donerar de inte några pengar. Till exempel. Men det som är fjantigt och till och med skadligt för Kickstarter-kampanjen är de troll som kommer in och lägger upp en fin hög summa med pledges (en insats) och i nästa minut rycka undan det. Och det handlar om några hundra dollar – till och med tusen dollar har jag sett.
I forumet på Kickstartersidan så nämner en del att det är sura Last Year-anhängare som kommer in för att jävlas. Last Year var ett skräckspel som också startades som ett Kickstarter-projekt, och det var ett Friday The 13th-liknade koncept men sedan lades ner. Nu gissar jag bara, men jag tror att det lades ner på grund av att Friday The 13th skulle göras. Och det gör Last Year-fansen förbannade.
Vilket är konstigt för att Friday The 13th var en inspiration för Last Year.
I alla fall.
Om det nu sitter ett troll eller två på de riktigt höga pledges och bara väntar på att rycka sig ur lagom till kampanjen tar slut, då skadas Friday The 13th-spelet rejält. Det finns fyra stycken som har donerat 10.000 dollar och en som har donerat 7500 dollar och om de drar sig ur, då tappas det nästan 50.000 dollar. Det kan bli riktigt förödande.
Så därför är jag försiktig.
Men om, inom de två dagar som återstår av Kickstarter-kampanjen, lyckas samla in minst 750.000 dollar eller till och med 800.000 dollar – då kan jag koppla av. Then we are out of the woods, som jänkarna säger.
Randy Greenback på Gun Media har gjort ett enormt jobb med Kickstarter-kampanjen. Han är deras ögon och öron, och har definitivt lyssnat på fansen därute. De nya pledgen som öppnades under kampanjens gång har gett frukt – smart med ”design a achivement/trophy” för det intresserar folk. Att få vara en del av spelet.
Men de stora hjältarna är faktiskt de som har lagt ut pengar för Friday The 13th: The Game. En del har till och med öppnat nya Kickstarter-konton för att kunna lägga ut mer pengar. Jag är imponerad av fanbasen, som sagt.
Tänka sig att ett samtal med filmseriens ägare och regissören till första filmen, Sean S. Cunningham, kunde göra så mycket för utvecklandet av ett spel.
Igår avslöjades de sista stretch goalen och de är riktigt intressanta. Att kunna spela som rullstolsbundne Mark ifrån Friday The 13th II vore ju riktigt intressant även om summan att nå dit är rätt hög. Jag gillar de nya kartorna ifrån ”Abadoned Camp”, New York och Jason X. Det skulle vara fantastiskt om det plötsligt sköt upp skyhöga pengar såpass högt att det kunde finansiera dessa mål.
All stretch goals är avslöjade. Single player-läget, offline-läget med botar och självklart att få spela som Pamela Voorhees är de magiska målen som jag gärna vill ha med.
Nu kommer det intressanta. Gun Media har nämnt att det går fortfarande att skicka in pengar till projektet efter Kickstartern tagit slut. Såvida det fortfarande insamlingen är över 700.000 dollar förstås. Så det finns en stor möjlighet att man kan få till spelläge för ensamma spelare – och det kanske tystar de sura trollen därute.
Det är två dagar kvar av Kickstarter-kampanjen för Friday The 13th: The Game. Det viktigaste målet är nu passerat och jag hoppas att det fortfarande är över den gränsen när kampanjen är slut. Jag tycker att resan har varit lång, krokig men samtidigt väldigt fascinerande. Att det finns så mycket kärlek för Jason Voorhees och Friday The 13th-filmerna är bevis nog för att det här spelet ska bli möjligt.
Det här har jag väntat på.
Så om du vill skicka typ en femtiolapp eller så, då får du gärna gå in på Kickstarter, lägg in din pledge och känna dig stolt för att du har hjälpt till att kunna vara en del av Friday The 13th: The Game.
Jason Voorhees är tillbaks!
Här är ett fantastiskt musikspår som kommer att vara med i spelet, gjord av Harry Manfredini. Jag får gåshud av denna, den påminner om de gamla filmernas soundtracks men samtidigt är den fräsch!
Man Of Svensätra - en gamertecknare med hjärtat på rätt ställe 