Min gratistid med Final Fantasy XIV: A Realm Reborn.

Jag har aldrig spelat ett rollspel online tidigare, eller ett *MMORPG, som det egentligen heter. Om det beror på ointresse eller att det beror på ekonomiska orsaker låter jag vara osagt. Men titlar som World Of Warcraft, Star Wars: The Old Republic och Warhammer Online har aldrig tilltalat mig. De flesta MMORPG-spel finns på PC, men givetvis på konsol också. Att sitta i timtal med ett sorts evighetsspel har jag väldigt svårt för.

*MMORPG = Massively multiplayer online role-playing game – är en genre av datorrollspel där ett stort antal spelare interagerar med varandra i en virtuell värld (Wikipedia)

Då och då har jag sett bilder ifrån Final Fantasy XIV: A Realm Reborn på vänners Instagramkonton och jag måste ju säga att jag tyckte att det såg vackert ut. Det är som att Square Enix hittat tillbaks till den mysiga och varma världen som jag senast såg i Final Fantasy IX, och det finns inget spår av Final Fantasy XIII någonstans. Men att jag skulle spela det, det hade jag ingen avsikt att göra. Varför skulle jag spela ett MMORPG?

Av en ren slump twittrade min väninna Anna ”Lania” om att hon letade efter vänner som ville spela Final Fantasy XIV: A Realm Reborn med, och jag retweetade det. Sen hade vi en diskussion om att jag borde prova det, och eftersom hon är Sveriges främsta rollspelsexpert så var det lätt att övertala mig att testa den 14 dagar långa(?) gratisversionen.

Efter en riktigt lång installation och uppdateringar så började jag att spela Final Fantasy XIV: A Realm Reborn. Jag skapade min karaktär, och jag valde en kvinnlig lancer vid namn Evangeline Bluemoon. Det fanns så många klasser att välja mellan men på något sätt så kändes en Lancer som ett utmärkt val för mig.

Hur kom jag på namnet Evangeline Bluemoon? Evangeline är ett vackert namn, dels heter fantastiska skådespelerskan Evangeline Lily, men så låter namnet väldigt cajun/New Orleans-aktigt och får mig att tänka på bluegrass. Det gör även Bluemoon. Blue Moon Of Kentucky, någon? Dessutom fick Evangeline blått hår, och det passar henne perfekt.

Jag börjar min resa i ett område som kallas Gridania. Det är en vacker skogsstad som ligger mitt i en stor skog och direkt kände jag mig varm inombords. Den vackra musiken och estetiken är precis som att återupptäcka Final Fantasy IX igen – eller ja, nästan. Men det är faktiskt gudomligt vackert och stämmingsfullt. Jag får också vibbar av Hobsala i Sagan Om Ringen när jag är i Gridania. Det första jag gjorde var att leta mig omkring i Gridania och jag upptäckte att det var fruktansvärt många som spelar samtidigt. Överallt fanns det olika karaktärer som sprang runt omkring för att bege sig ut på sina egna äventyr.

Final Fantasy XIV: A Realm Reborn är ett spel som man får delta i quests för att levla upp sin karaktär och avancera sig vidare i storyns gång. Eftersom jag spelade det i en 14 dagars-gratisperiod, så hann jag inte göra så värst mycket med själva äventyret. Jag sprang mest omkring och försökte lösa mina egna problem.

Vad för problem?

Dels hade jag svårt med kontrollen och att hitta överallt för det är faktiskt en enorm värld att kuta omkring i.

Men det är faktiskt väldigt charmigt att beskåda den vackra världen. Fast såklart, svårt att hitta för en simpel MMORPG-amatör som jag är, haha.

Som tur var, pratade jag och Anna med varann via Skype och vi begav oss på äventyr tillsammans. Hon har spelat Final Fantasy XIV: A Realm Reborn många gånger och hon visste exakt vart man skulle gå. Anna lärde mig jättemycket om spelet, som till exempel spelets kontroll – det som var intressant var att jag spelade på PS4 och hon på PC. Ändå kunde vi spela tillsammans på den gigantiska servern. Det är fascinerande. Anna lärde mig hur man skulle slåss med fiender, för jag hade inte blekaste aning om hur jag skulle göra innan. Sen satte det som ett frimärke på ett kuvert. Men jag var ganska ovan med kontrollen när det gällde att navigera mellan quests och kartan. Det var så lätt att trycka fel. Anna hade stor tålamod och det kändes tryggt och trevligt att spela tillsammans med henne.

För att byta samtalsämne lite grann; det är väldigt skönt att glömma bort Final Fantasy XIII som jag ironiskt nog sa tidigare i år att jag skulle klara av. Men så blev det inte, och jag ångrar inte att jag slutade spela det spelet.

Tillbaks till Final Fantasy XIV: A Realm Reborn. Jag och Anna spelade tillsammans online tre gånger under gratisperioden (tror jag) och många gånger försökte jag själv. Varje gång jag spelade själv efter att ha lärt mig ifrån Anna så kunde jag ta mig vidare och jag låste faktiskt upp ett par cutscenes. Evangeline gick upp i många nivåer och lärde sig fler stridsegenskaper under äventyrets gång. Sakta men säkert upptäckte jag nya platser i den enorma skogen och det var fascinerande att det fanns så mycket liv i en stor fantasivärld. Man var aldrig ensam. Men de bästa gångerna jag spelade Final Fantasy XIV: A Realm Reborn var självklart med Anna. Jag lärde mig så mycket och det var roligare att slåss mot monster tillsammans med en vän. Anna förklarade så bra om levequests, om belöningarna och att det fanns många praktiska saker man kunde göra för att underlätta i striderna. Sen att hon kunde hitta överallt. Det var liksom bara att hänga på, för jag litar fullständigt på henne.

Evangeline Bluemoon och Novarim Noctis på äventyr tillsammans. Novarim Noctis är Annas karaktär och hon lyser av starkt självförtroende. Sedan gillar jag namnet otroligt starkt.

Två veckor går fruktansvärt fort. Plötsligt är gratisperioden slut. Så synd, när det börjar bli riktigt roligt. Varför kan inte gratisperioden vara en månad istället? Det ironiska är att när jag skriver det här inlägget så har jag faktiskt en dag kvar att spela men Square Enix kör en maintenance eftersom den stora expansionen Heavensward (det stavas faktiskt så, tro mig) lanseras inom kort. Jag fick många positiva intryck på Final Fantasy XIV: A Realm Reborn och jag skulle vilja fortsätta med det läckra äventyret tillsammans med Evangeline Bluemoon. Men det här har med prioriteringar att göra. Det kostar drygt 100 kronor i månaden att spela Final Fantasy XIV: A Realm Reborn, och för tillfället vill jag faktiskt vänta med fortsättningen. Dels har jag Batman: Arkham Knight att se fram emot i slutet av juni, och senare i år kommer Super Mario Maker och Star Wars: Battlefront. Jag har en dotter som fyller sex år i juni, två syskon som båda fyller 40 år i augusti och eventuellt blir det en resa till Stockholm i oktober/november inför Gamex/Comic-Con. Renovering av garaget. Och så vidare.

Jag förstår att det kostar att spela Final Fantasy XIV: A Realm Reborn. Tänka sig att driva de gigantiska servers som är spelets hjärta, lungor och lever. Spelet har många fans och jag har inte hört något prata illa om det alls.

Men jag tror inte att det är det sista jag har sett ifrån Final Fantasy XIV: A Realm Reborn. Det krävdes en övertalning av en rollspelsdrottning och magin ifrån Final Fantasy för jag skulle uppskatta mitt första spelade MMORPG någonsin. När jag väl spelar spelet i framtiden kommer jag säkert att vara ringrostigare än en stötdämpare på en grusväg, men jag har ju Anna som mentor så jag får kontakta henne om råd och om hon vill spela med mig igen. Jag har faktiskt haft riktigt trevligt som sagt.

Tack Anna, för att jag fick äran att spela tillsammans med dig. Och tack för att jag fick öppna upp ögonen för det här spelet.

Final Fantasy XIV: A Realm Reborn är ett av mitt livs största spelöverraskningar. Det är gudomligt vackert, tar ifrån massor av tid men det är värt att vandra iväg i en vacker fantasivärld och bara må gott. Jag skrapade ytterst lite på spelets yta i gratisperioden och kan bara föreställa vilka magiska platser som Final Fantasy XIV: A Realm Reborn kan visa mig. Jag tror faktiskt att jag kommer att besöka dessa platser i framtiden fast inte ännu. Men än så länge får Evangeline Bluemoon leva fritt i Gridania.

Till sist vill jag visa upp ett filmklipp där de skapar karaktärerna, men det är faktiskt musiken som är bedårande. Det är en av de vackraste versionerna av The Prelude som jag har någonsin har hört. Den som inte tycker att det här är vackert är det något seriöst fel på.