Fjärde dagen i min vecka med Capcoms ikoniske hjälte Mega Man, handlar om ett av de roligaste inslagen. Det är med en riktig förtjusning efteråt när man har besegrat en tuff Robot Master och man får hans vapen för att kunna använda mot en annan, svårare Robot Master. Jag älskar idén att spelstudion låter Mega Man ändra färger varje gång han byter till en besegrad robots vapenarsenal. Som vanligt har jag valt ut åtta av de bästa vapnen även om denna gång varit riktigt svårt, för det finns så otroligt många fantastiska vapen att välja mellan.
Idag är det onsdag, och dags för min tredje lista i min specialvecka med Mega Man. Capcom har skapat många tuffa fiender att älska eller hata, men en sak är säkert. Brist på fantasi finns det definitivt inte, vilket jag ska bevisa i det här inlägget. Utan inbördes ordning tänker jag utse de mest minnesvärda fienderna i Mega Man 1-6, 9 och 10!
Idag ska jag fortsätta min vecka med Mega Man, Capcoms ikoniska hjälterobot genom att gå igenom ett av de starkaste korten; Banorna. Utan den briljanta bandesignen hade Mega Mans äventyrsspel inte varit lika bra. Jag har listat mina åtta favoritbanor från Mega Man 1-6, 9 och 10 – utan inbördes ordning.
Den här veckan tänker jag tillägna mig åt Capcoms egna robothjälte i blått; Mega Man. Den blå bombaren är en av spelhistoriens största spelhjältar och självklart förtjänar han all respekt han kan få. Jag har fem olika topplistor där jag berättar vilka som är bäst i respektive kategorier, och jag måste även säga att det är bara de klassiska 8-bitsspelen som räknas här – Mega Man 7, 8 och Mega Man X-spelen räknas inte. Inte heller Game Boy-spelen, men Mega Man 9 och 10 är inkluderade i listorna. Varje lista har åtta bidrag, utan inbördes ordning.
Det är en stor högtid för gamers. Årets upplaga av världens största spelmässa, E3, under perioden 14-16 juni var minst sagt efterlängtat. Tre dagar i Los Angeles med giganterna inom tv-spel som ska visa upp framtiden. Jag ska i det här inlägget gå igenom de tre dagarna och dela av mig alla intryck som jag sög åt mig. Vad var bra? Vad var dåligt?
Det här är min analys, i tre delar, av E3 2016.
Dag 1.
Jag var uppe vid 22.00-tiden för att ta del av EA’s presskonferens. Några minuter försenat, så streamades sändningen via Twitch eller Youtube. Jag streamade det via Chromecast till tv:n så det var praktiskt att följa något nytt och i direktsändning.
Det första som EA visade var Titanfall 2. Den här blytunga shootern ser ärligt talat riktigt fantastiskt ut. Man krigar, slåss och röjer på som bara den i denna gigantiska sandlådetitel. Jag har inte spelat dess föregångare, men jag har gärna ett stort öga öppet för denna titel som verkar vara en korsning mellan en stenhård FPS-shooter och Pacific Rim. Jag tycker att det ser så jävla coolt ut när man slåss i de stora cyborgdräkterna. Respawn Entertainment och EA planerar att släppa ut det här monstret 28:e oktober i år till Playstation 4, XBOX One och PC.
Sen blev det en del prat om ett nytt Madden-spel och tyvärr är jag inte det minsta intresserad av amerikansk fotboll. Nog för att det är stort i USA, men är det så stort i resten av världen? Det känns som att det slösades en del tid av konferensen där. Jag är inte heller ett fan av vanlig fotboll, men jag förstår folks längtan efter FIFA 2017. Ett sorts story mode, The Journey, är nytt för ett fotbollspel. Först tyckte jag att det var märkligt. Varför ska det finnas ett story mode i ett fotbollspel? Men å andra sidan så är det djärvt av EA att våga tänka i nya banor.
Mass Effect: Andromeda dök upp kort efter fotbollen. Denna ljuvliga titel och trailer såg så magiskt vackert ut, precis som jag hade hoppats på från en ny del i Mass Effect-sagan. Dessutom avslutades trailern genom att visa upp en kvinnlig huvudkaraktär som vaknat. Jag är garanterat säker på att man precis som tidigare får välja kön på sin karaktär, men det är kul att Bioware valt att visa upp den kvinnliga i trailern och inte den manliga. Jag kippade efter andan efter att ha sett klart trailern. Jag ser fram emot att få utforska den vackra galaxen i Mass Effect: Andromeda. Snälla, Bioware. Kan ni hitta på en tidsmaskin också så att man kan hoppa fram i tiden och spela detta spel nu?
Jag gillade när EA presenterade något som kallades för EA Originals. EA Originals hjälper indiespel-utvecklare att visa vad de kan och det är hjärtligt underbart, om jag får säga det själv. Precis som de gjorde med Unravel, så lyfter EA upp inteutvecklaren Zoink. Zoink visade upp riktigt charmiga Fe. Fe påminner om just Unravel, men också Limbo och Nightmare Before Christmas. Sjukt överraskande.
EA berättade om att de har mycket spel i Star Wars-sagan på gång. DICE, Bioware, Respawn med flera har några äss i rockärmen, men jag är lite bortskämd att säga ”EA är lite snåla med att visa upp något nytt.” Jag tyckte att Star Wars-grejen var tråkig i år, även om det ska komma nytt material till Star Wars: Battlefront. Jag får vänta tills nästa år, för då lär det bli bättre.
Avslutningsvis visade EA upp en vacker trailer från Battlefield 1. DICE har gjort något extraordinärt med sitt läckra första världskrigsspel. Flygplan, hästar, stora stridsvagnar och zeppelinare! För många år sen så var det tröttsamt med historiska krigsspel, men nu är tiden kommen för en comeback. Battlefield 1 är helt rätt i tiden, och det kommer att komma ut redan 21:a oktober till Playstation 4, XBOX One och PC! Två tunga shooters från EA i oktober. Det lär bli svårt att välja bara en! Men jag tror att det får bli Battlefield 1. Efter konferensen så visades det en match där två 32-mannalag mötte varann, men då orkade jag inte vara vaken.
Sen blev klockan alldeles för mycket, så jag orkade tyvärr inte kolla på Bethesdas konferens. (fyra på morgonen, svensk tid) Men jag tittade i alla fall på ett par trailers som stack ut. Quake är tillbaks, i en helt ny titel: Quake Champions. Doom är ju tillbaks, så varför inte Quake? Härligt att se klassiska shooters i nya skepnader men med samma själ.
Dishonored 2 ser riktigt vasst ut. Jag har inte spelat det första spelet, men tycker ändå att tvåan verkar vara något att bita i. Snyggt, snyggt.
En sak jag älskar med den nya generations konsoler är att spelskaparna gör nya versioner av spel som varit med i den förra eller förrförra generationen. Ett återkommande rykte var att det skulle komma en remake av det stora rollspelet Skyrim. Mycket riktigt, så kommer det en sådan. The Elder Scrolls V: Skyrim – Special Edition kommer ut till Playstation 4, XBOX One och PC 28 oktober. Kanske är tid för mig att upptäcka detta stora spel? Vi får se!
För övrigt så berättade Bethesda att Doom och Fallout 4 ska få upplevas i VR. Coolt, men för mig är det lite för tidigt att hoppa på tåget. Särskilt den ekonomiska delen. Men annars är det kul att spelföretag vågar ta ut svängarna in i framtiden.
Sist ut under första dagen som är väldigt värt att nämna är en av årets mest efterlängtade speltitlar: Friday The 13th – The Game. Det hade nämnts att Gun Media skulle visa något särskilt under E3, och det blev en tidig gameplay-trailer. Jag har kikat på trailern många gånger tidigare idag och jag är faktiskt imponerad av en alpha-trailer. Det här är några märkbara saker:
Jason kan teleportera. Först tyckte att det var skitkonstigt. Men Jason har gjort underligare saker än så. Dessutom behöver han ju göra några magiska grejer, eftersom det verkar som att han inte kommer att springa alls i spelet.
Jason kan höra riktigt bra och uppfatta ljud likt ett ekolod.
Jason kan också upptäcka lägerledarna likt Widowmakers IR-syn i Overwatch.
Jag gillade att hans mamma, Pamela Voorhees, pratar med Jason ibland. Fast kommer det att vara med i spelet?
Harry Manfredinis musik fungerar perfekt.
Det behövs en del finslipningar i texturen och på något sätt tror jag att Friday The 13th: The Game behöver flyta på snabbare. Men detta är bra för att vara i ett alpha-stadie.
-.,
Dag 2:
Jag tittade inte på Microsofts konferens eftersom jag inte är så värst insatt i Xbox One. Trots att jag inte har en Xbox One, så passade jag på att kolla in ett par trailers ändå. Det mest uppmärksammade som Microsoft visade upp, var ett spel som skulle kunna vara en färgstark uppföljare till Bioshock-serien. Det spelet heter We Happy Few. We Happy Few verkar riktigt kaotiskt och helvrickat. Att bli jagad av poliser som är sminkade likt psykopatiska mimare är läskigt som bara den, men ändå så bidrar det till spänningen. Jag är inte säker på att We Happy Few är exklusivt till Xbox One, eftersom det inte nämndes. Har en PS4-ägare som jag tur, kanske man får se We Happy Few till Sonys konsol också. Nu i dagsläget vill man bara ha en Xbox One pga We Happy Few.
Jag tycker att det är coolt att man kan byta färger och skal till Xbox Ones kontroller. Det finns många kombinationer och färger att välja mellan, bara fantasin sätter stopp. Att ingen har tänkt på detta tidigare? Microsoft har utannonserat två nya konsoler: Xbox One S och något med kodnamn Project Scorpio. Det sistnämnda har jag ingen aning om vad det kan vara, men jag sätter en femma att VR är med i leken.
När klockan slog 22.00, svensk tid, så var det dags för Ubisofts konferens. Ett dansnummer gjorde entré till både Ubisofts konferens och för Just Dance 2017. Jag tyckte att det var märkbart att Just Dance 2017 var det första bekräftade tredjepartsspelet till Nintendo NX, men det blev inga fler från Ubisofts sida. I alla fall inte än.
Konferensen sköttes snyggt och glatt. Jag tyckte att konferenciererna skötte sig galant och att de skänkte sina tankar hos de drabbade i Orlando var väldigt värmande. Väldigt vackert.
Först ut efter Just Dance 2017, var Ghost Recon Wildlands. Man fick se ett uppdrag där man ska infiltrera en gömt läger där illegala droger skapas och fånga fiendernas kemist. Uppdraget flöt på snyggt och det blev riktigt het action med biljakter och snabba hojar. Det här ser riktigt spännande ut.
Det visades en del extramaterial till The Division, som jag fortfarande inte har spelat ännu. En dag kommer jag att göra det. Tills dess får jag suga på karamellen och njuta av de snygga klippen.
South Park: The Fractured But Whole (den titeln, love it) är ett stort långfinger i Marvels och DC Comics ändlösa superhjälteframgångar. South Park är en av historiens sjukaste serier, och det här andra rollspelet på raken ser ut att bli en äkta klassiker. Det ser också väldigt snyggt ut, och det flyter på bra. Bara att höra på bortskämda skitungen Cartmans argsinta prat får mig att skratta.
Watch Dogs 2 visades upp några dagar i en trailer innan E3, och den är en av de allra snyggaste trailers jag har sett. Ytterligare en trailer visades upp på E3, och det är inte heller fy skam. Jag tror att Rockstars Grand Theft Auto-serie har fått sig en kraftig konkurrent i Ubisofts Watch Dogs-serie. Watch Dogs 2 kommer ut 15 november.
Dag 3:
Egentligen tror jag att detta räknas som dag två, men jag väljer att ta med Sonys konferens här. Det gick klockan 03.00 mellan måndagen och tisdagen. Jag missade detta för att jag låg och sov. Men jag passade på att kika på trailers från olika titlar som Sony visade upp -. och vilka monstertitlar det kommer den närmaste framtiden!
Resident Evil 7! Resident freakin’ Evil sju! Äntligen en fortsättning på Capcoms legendariska spelserie, som firar 20 år det här året. En telefon ringer, och någon svarar. ”She’s Back”. Vem är det som är tillbaka? Den nagelbitande trailern är sjukt vacker och jag får vibbar av nedlagda P.T. Jag hoppas att det här sjunde spelet blir en nystart för Resident Evil efter den katastrofala sexan. Redan 24 januari 2017 får man ta del i skräcken igen! Det är också märkbart att Resident Evil 7 är stödbart för Playstation VR. En helt ny spelupplevelse lär bli något att minnas för livet.
Hideo Kojima har släppt ut sin första trailer till sitt första spel för sitt nya spelföretag; Kojima Productions. Det heter Death Stranding, och det har precis som det nedlagda Silent Hills en huvudkaraktär spelad av Norman Reedus. Trailern är helknäpp men det är Kojima vi pratar om här. Våra blickar är riktade mot hans håll och jag undrar inte om Konami börjar få kalla kårar?
Ett nytt zombie-överlevnadspel visades upp på E3. Days Gone ser ganska spännande ut. Jag fick World War Z-vibbar när en enorm legion med zombies sprang mot mannen med automatvapnet. Men på något sätt påminde Days Gone också om mästerliga The Last Of Us.
Jag har ett litet bekymmer med Days Gone. Börjar det inte bli urtjatat med zombie-överlevnadspel nu? Jag älskar genren och ser fram emot Resident Evil 7 och en uppföljare till The Last Of Us men genren behöver en liten vila.
Horizon: Zero Dawn visades upp i år också, med spännande gameplay. Det är som att Far Cry Primal mötte Tomb Raider. I slutet av februari 2017 kommer Horizon: Zero Dawn och det är en av de titlar som jag ser fram emot allra mest. Fornhistoriskt och futuristiskt på samma gång! Om jag har förhandsbokat detta? Det kan du hoppa upp i sadeln på.
Det visades inget på E3, men det bekräftades att de tre första Crash Bandicoot-plattformsspelen ska komma till Playstation 4 i Remastered-utgåvor. Härligt, härligt.
Snart tillbaks! Crash Bandicoots tre originalspel ska återuppstå i nya remastered-utgåvor!
Playstation VR börjar öka takten. Förutom Resident Evil 7, så kommer det bland annat ett Batman Arkham-spel och ett uppdrag i Star Wars: Battlefront i VR-läge. Det känns som att virtual reality är på uppgång – for real. Nackdelen är som jag skrev tidigt i det här inlägget, priset.
Kratos är tillbaks i ett nytt God Of War, och den här gången är han i Norden(!) Den tio minuter långa trailern där han sätter en pojke på prov i jakt är ganska coolt gjord. Kratos ser riktigt badass ut i sitt skägg, nästan lite Chuck Norris-aktigt om jag får säga det själv. Jag har inte spelat någon av de föregående titlarna av God Of War, och ärligt talat så vet jag inte om jag kommer testa det här nya spelet. Men visst ser det lovande ut.
Nintendo hade egentligen ingen presskonferens, men ändå var de där för att bjuda på ett av deras Nintendo Treehouse-event. Reggie och gänget var där och pratade en del om Pokémon vid 18.00-tiden på tisdagen. Nu såg jag inte detta eftersom jag arbetade, men eftersom jag är inte så värst insatt i Pokémon så var det ingen förlust för min del.
Istället kollade jag på två speltrailers till Wii U. Det ena är en oväntad uppföljare och det andra är ett av de mest efterlängtade spelen någonsin.
Paper Mario: Color Splash är det femte spelet i Marios papperstunna rollspelserie (nåväl, sjätte om man räknar Mario & Luigi: Paper Jam) och det ser verkligen jättecharmigt ut. Dock är jag lite rädd att det kan lida av samma bekymmer som Paper Mario: Sticker Star gjorde – särskilt striderna. En annan risk är att Color Splash kan hamna i skuggan hos ett annat Nintendo-spel som folk har väntat på…
…och det är det senaste Legend Of Zelda. Den första riktiga trailern visades och det här är en sagolik upplevelse. Titeln för det nya spelet är Legend Of Zelda: Breath Of The Wild. Link utforskar en riktigt vacker och färgsprakande värld – och jag vill inte sluta titta. Jag får vibbar av Legend Of Zelda: The Wind Waker men också av Studio Ghiblis magiska filmer när jag ser den vackra naturen i Breath Of The Wild. Nintendo valde också att visa upp en del gameplay och annat godis. De har hållit Breath Of The Wild länge bakom kulisserna och hemligheterna har varit intakta. Men nu bjuder på något av det härligaste från speljätten sedan Super Mario Galaxy. Legend Of Zelda: Breath Of The Wild kommer ut (nu gissar jag bara) runt mars 2017, till Wii U och Nintendo NX. Oj oj, det är bara Nintendo som kan beröra denna 36-åriga gamers hjärta.
E3 har varit bra i år. Många nya titlar utannonserades, vi fick titta närmare på redan utnämnda titlar och äntligen fick vi reda på det nya Zelda-spelets fullständiga titel. Många av dessa spel kommer ut 2017, men en del kommer ut redan i den andra halvan av detta år. Oktober är en särskild månad där Titanfall 2, Battlefield 1, Friday The 13th: The Game med flera kommer att komma ut på marknaden.
Att utse vem som vann E3 är egentligen en lätt fråga. Det är vi spelare/gamers som är vinnarna. Vi fick uppleva ett härligt E3 med massor av kommande storspel att se fram emot. Sony, Microsoft och Nintendo har gjort ett bra jobb i år. Nu blickar vi framåt, okej?
Till slut sätter jag tre plus och tre minus med mässan i år:
Tre plus:
Legend Of Zelda: Breath Of The Wild. Det här kommer att bli en äkta klassiker.
Resident Evil 7. Herrejävlar! Det här ser ut som att bli det läskigaste spelet på länge.
Horizon: Zero Dawn. Monumentalt vackert och en fantastisk kvinnlig huvudkaraktär.
Tre minus:
Madden-spelet. Seriöst, EA? En stor del av er presskonferens åt ett amerikanskt fotbollspel som bara amerikanerna är intresserade av?
Det lovades en del nya Star Wars-spel men det visades knappt något av det på E3. Synd, EA.
Pokémon.
Hideo Kojima la upp denna på Twitter nyligen, och visar starkt vad han tycker om sin förra detta arbetsgivare.
Det här inlägget publicerades exklusivt för Svampriket tidigare, men jag har beslutat att publicera det här i min blogg också.
Musiktjänsten har ändrats mycket under årtionden. Bara de senaste åren har streamningtjänster som Spotify förändrat och förenklat musikälskares liv. Man kan lyssna på musik direkt i datorn, eller varför inte skaffa Spotify Premium så att man kan skapa en egen offline-spellista som man kan lyssna på när som helst. Hur som helst. Var som helst.
Likaså gäller film och TV. Tjänster som Netflix och HBO Nordic bjuder på ett stort bibliotek med filmer och nya, spännande tv-serier. Eller ja, bjuda är väl fel ord här. För en liten, acceptabel summa i månaden får man tillgång till deras stora katalog över det som får våra ögon att njuta.
Men det är något som jag har bekymrat mig för.
Det har med tv-spelsmusik att göra. Jag återkommer till ämnet sen, men först ska jag berätta hur jag kom på att tänka på det här.
Tv-spelsmusik har blivit större och större. Från simpla ljudtoner under NES tid till pampiga orkestermelodier i till exempel Bloodborne har spelens musik utvecklas men ändå finns den där kärnmagin kvar som fick mig intresserad när jag var barn.
Jag har varit intresserad av spelmusik nästan lika länge som jag varit intresserad av filmers musik.
Det finns rätt mycket filmmusik på Spotify, men hur är det med tv-spelsmusik?
Det är rätt sällsynt.
Jag ställde frågan på Twitter om det finns originalmusik ifrån tv-spelen på Spotify och jag fick ganska många intressanta svar.
Här är några exempel på originalmusik som finns på Spotify:
Mass Effect-trilogin
Red Dead Redemption
Child Of Light
Halo
The Last Of Us
The Witcher 3
Dragon Age
Dying Light
Så det finns tv-spelsmusik på streamningtjänster som Spotify, men det är fortfarande väldigt få. Det finns massvis med covers av klassiska melodier från till exempel Super Mario Bros eller Mega Man, men inte en enda originalmelodi från de allra största klassikerna ifrån stora spelföretag. Nintendo, jag tittar på er. Som ett exempel.
Jag tar detta i en annan riktning. Nyligen bestämde The Beatles att lägga upp sitt enorma arkiv med musik på Spotify, trots att de har varit emot det länge. Innan dess har AC/DC, Metallica och Led Zeppelin gjort detsamma. Jämfört med Taylor Swift, som har dragit sig ur Spotify, så har dessa legender inget att förlora på detta. Taylor Swift är ung och har inte haft den stora erfarenheten som Mick Jagger eller Paul McCartney hade, så jag kan förstå att hon tycker att hon får för lite betalt av Spotify. Men så är det 2016. Cd-skivan är mer eller mindre inkopplad med respirator och det är en tidsfråga innan någon stänger av strömmen för gott.
Därför är streamningtjänster framtiden. Det är så lättillgängligt att streama musik och om The Beatles kan hoppa på tåget, så varför kan inte Nintendo eller andra stora spelföretag göra det samma?
Om de får några ören per spelad spelmelodi så förlorar de inget på det heller.
Nintendo, Capcom, Konami, Square Enix och många andra har tjänat miljoner/miljarder dollar i årtionden så jag förstår inte riktigt vad problemet skulle vara att kunna låta folk streama originalmusik. Bioware och Naughty Dog verkar fatta detta.
Legend Of Zelda: Ocarina Of Time har ett av tidernas mest kompletta och vackraste soundtracks. Tänka sig att gå på promenad längs en fin skogsväg samtidigt som man hör på tonerna av ”Lost Woods” eller titelmusiken via Spotify.
Hur kom jag på att tänka på det här? Jo, jag kikade på SVT2 när de hade en kväll som handlade om tv-spelsmusik och efter Score, konserten med orkester som spelade tv-spelsmusik så var det som slog mig. Tv-spel har blivit större än någonsin. Såpass stort att Sveriges Television har en helkväll som ägnar sig åt tv-spel och musik. Intresset för spelmusiken är större än vad man tror. Spelklassiker ägnar sig åt spelmusik. Det går givetvis att lyssna på spelmusik via Youtube men det är inte riktigt samma sak som att lyssna på skiva.
Eller en äkta streamningtjänst för musik. Då vore det ju självklart att spelmusik ska vara vanligt och lättillgängligt.
Att jag ständigt nämner Nintendo i det här inlägget är för att deras stränga policy är faktiskt löjligt. Se det här som en möjlighet att kunna tjäna pengar men också hänga med i tiden. Det är faktiskt dyrt att köpa originalsoundtracks från Japan och importera dem. Men visst, det är en skön känsla att äga till exempelvis Final Fantasy IX soundtrack på CD. Men det börjar bli svårt och dyrt att hitta skivor.
Så då ställer jag er spelskapare en fråga:
När ska ni börja bli moderna och börja streama tv-spelsmusik via tjänster som Spotify?
Jag menar, kom igen nu.
Vi som lyssnare får lyssna på underbar spelmusik från till exempel Super Mario Galaxy, Bayonetta eller Bioshock Infinite och ni som spelskapare kan till och med tjäna på detta.
Tiden är inne. Släpp er envisa inställning och häng med i tiden.
Spelskapare, börja streama era tv-spels originalmusik.
Det är snart dags för årets största spelmässa, E3. 16-18 juni ska eliten av spelskapare visa upp framtidens titlar i Los Angeles.
Jag är som vanligt väldigt nyfiken på vad alla spelskapare ska visa upp. Det ryktas en hel del om vissa spel redan innan mässan visserligen, så det ska bli intressant att se om dessa rykten bekräftas. Sony, Microsoft och Nintendos konsoler kommer alla att få nya titlar och vi får se vad tredjepartstillverkarna hittar på denna gång.
I det här inlägget listar jag kort om vad jag hoppas på ska visas upp under E3, men också det jag inte hoppas på under mässans gång. Blå text betyder det jag hoppas på, röd text betyder det jag inte vill se.
Nintendo:
Ett nytt Metroid. Oavsett om det är ett läckert Retro Studio-spel eller ett gammalt hederligt 2D-lir så är det dags för Samus Aran att komma tillbaka.
Mer om Mario Maker. Spelet är beräknat att komma ut i september, så det vore kul att se mer ifrån detta efterlängtade spel.
Mer om det nya Legend Of Zelda. Eftersom det spelet blir försenat så skulle det kännas skönt med lite mer videos ifrån det här stora spelet.
Mer spel till Wii U i överhuvudtaget ifrån Nintendos sida. Som förväntat är tredjepartsstödet väldigt uselt, så Nintendo måste kämpa hårt.
En önskedröm visserligen, men jag vill faktiskt se ett Luigi’s Mansion 3 till Wii U.
Jag vill helst inte se så mycket om Nintendo 3DS. Ibland känns det som att Nintendo koncentrerar sig mer på den bärbara konsolen än deras stationära.
Pokémon. Lugn i stormen nu.
From Software:
Dark Souls III. Ryktena sprider sig som en löpeld. Kom igen nu, visa upp spelet på mässan!
Crystal Dynamics:
Att företaget slänger in ett releasedatum för Rise Of The Tomb Raider till PS4 också. Konsolexklusivitet suger. Vill också se mer av Laras nya äventyr.
Rockstar:
Ett nytt Red Dead. Det har gått flera år, och Red Dead Redemption är av de allra bästa spelen någonsin. En uppföljare vore guld!
Grand Theft Auto VI kan faktiskt vänta ett tag. Folk har fullt upp med Grand Theft Auto V dessutom.
Konami:
Att Konami ångrar sig och återupplivar Silent Hills. Men det lär tyvärr inte hända.
Bethesda:
Ett releasedatum för Fallout 4 vore mysigt.
Ubisoft:
Ett nytt Rayman-spel och att Wii U faktiskt får ett spel ifrån spelföretaget denna gång.
Ytterligare mer Assassin’s Creed. Assassin’s Creed Syndicate kommer redan ut i oktober, så att redan utannonsera fler kommande titlar i detta nu vore som att äta för mycket motti. (nävgröt, googla det)
Activision:
Vad kommer mässans förmodade utannonserade Call Of Duty att heta? Det bryr jag mig inte ett skit om.
Square Enix:
Bravely Second kommer till Nintendo 3DS, men det vore riktigt kul om att företaget utannonserar ett Bravely-spel till Wii U.
Final Fantasy VII HD Remake. Kom igen, Square Enix. Få mig att vilja spela spelet.
Inget mer ifrån Final Fantasy XIII. Det räcker.
EA/Dice/Bioware:
Star Wars: Battlefront. Jag blir mer och mer peppad inför det här spelet, och om E3 visar upp mer ifrån det kommande Star Wars-spelet så kommer jag att skita på mig av ren glädje.
Mass Effect 4. När jag hörde musiken i förra årets E3 så fick jag gåshud.
NHL 16. Why not? Hockey är bäst som tv-spel.
FIFA 16. Det kommer garanterat. Men det intresserar mig inte.
Capcom:
Resident Evil Zero HD Remastered är på g, men det jag allra helst vill se är en rejäl reboot av mästerverket Resident Evil 2.
Att Capcom säger att Mega Man ska komma tillbaka.
Om ett Resident Evil 7 ska komma så hoppas jag att Capcom hittar tillbaks till det som gjorde de föregående spelen så braoch inte göra det övertrampet som Resident Evil 6 gjorde. Mer skräck och mindre action.
Övrigt:
Att spelföretaget Gun Media visar upp Friday The 13th-inspirerade skräckspelet Summer Camp. Många personer som har varit inblandade i första Friday The 13th-filmen är med och hjälper till med spelets utveckling. På tal om Friday The 13th, så kommer det att komma ett spel med Jason Voorhees för första gången på dryga 20 år. Det vore ju guld om Summer Camp bytte namn till just Friday The 13th. Varför? För det visuella, musiken och spelets upplägg är skrämmande likt de gamla filmerna.
Att Playtonic Games skulle visa upp något kort om Yokka-Laylee.
Att något spelföretag köper Rune Factory-märket och släpper ut ett nytt spel i denna underbara spelserie.
Okej att många stortitlar inte kommer ut till Wii U eftersom konsolen inte har samma kraft som Playstation 4 och XBOX One, men då kan väl för tusan tredjepartstillverkarna göra andra spel till Nintendos stationära konsol? Det ser väldigt konstigt ut när vissa speltillverkare till och med släpper ut spel till Playstation 3 och XBOX 360 fortfarande och dissar Wii U. Sluta med den här löjliga mobbningen. Ja, för det är ren och skär mobbing.
Hur det än nu blir, så vet jag en sak. E3 kommer att bli riktigt intressant. Vad är du mest peppad för att få se?
Stockholm, tidigt 1990-tal. Jag gick i mellanstadiet och min klass skulle åka till huvudstaden på en klassresa. Vi var där i några dagar. Höjdpunkterna var när vi gick in i Sveriges Television och kollade in hur det var där. Där fick vi se Martin Timell med fötterna på sitt skrivbord och man fick se hur det var hos en meteorologs studio. En klasskompis skämtade och frågade John Pohlman om vad det blir för väder – det skämtet skickade hon till ”Jag Mötte Lassie”. Tro det eller ej, det är faktiskt sant.
Nåväl, jag lägger skolresan åt sidan men en sak kan jag nämna.
I en butik i Stockholm köpte jag två spel. Robocop och Mega Man 2. Jag gillade det första Mega Man och var nyfiken på del två. När jag kom hem efter Stockhomsresan och skulle spela dagen efter tyckte jag att det var ballt att se Mega Man högt upp på ett skyskrapstak. Man fick nu välja mellan åtta Robot Masters istället för tidigare sex stycken. Bubble Man. Air Man. Quick Man. Heat Man. Wood Man. Metal Man. Flash Man. Crash Man. Vilka badasses! Jag valde Bubble Mans bana först och förälskade mig i spelet direkt. Capcom hade redan då överträffat sig själva och skapat en otroligt fantasifull och stenhård uppföljare. Jättelika robotmarulkar som spottade ut radioaktiva räkor (inte punkgruppen) och krabbor som föll ifrån ett av Bubble Mans vattenfall i banans slut. Åh, vad jag älskar den banan. Bubble Man själv är inte en svår boss men han är så jävla cool att han är min personliga favorit bland Robot Masters.
Precis som i föregångaren, ska man välja Robot Masters i rätt ordning för man ska dänga en Robot Master med en annans vapen. Det är rätt lätt att lista ut att man kan använda Heat Mans Atomic Fire eller Metal Mans Metal Blades för att göra livet surt för Wood Man. Men däremot att klura ut – innan internets tid – att man ska använda Flash Mans energislukande Time Stopper för att halvera den skitsnabba Quick Mans energi är något helt annorlunda. Smart tänkt av Capcom, måste jag säga efter dryga 20 år senare.
Mega Man 2 är inte lika svårt som dess föregångare, och det är tack vare två saker. Det ena är det praktiska lösenordssystemet. Det var kul att skriva ned lösenordet för att fortsätta vid ett senare tillfälle. Det andra skälet är att Capcom drog ned svårighetsgraden ett litet snäpp. Men Mega Man 2 är ändå rättvist svårt, och Quick Mans bana kräver nerver av stål om man ska ta sig förbi hans farliga senapsgula strålar. Heat Mans bana kan vara svår i slutet om man inte har Item 2 – jetsläden.
Man kunde få tre olika Items utav tre Robot Masters. Item 1 är en plattform som går sakta uppåt i luften. Item 2 är jetsläden som får Mega Man att åka framåt. Perfekt om man vill ta sig förbi farliga taggfällor eller just Heat Mans banas slutparti. Item 3 är en sorts hiss som fäster sig på väggen och går antingen ner eller upp. En annan nyhet som förändrade hela spelserien var E-Tanks. I Mega Man 2 kunde The Blue Bomber ha upp till fyra stycken och en tank kan fylla på all energi tillbaks. Praktiskt i svåra bosstrider.
Capcom hade inte bara åtta asgrymma Robot Masters. Alla fiender i spelet var minst sagt fantasifulla. Stora blå hundar som agerar likt eldkastare, robotar med propeller som drog i ett gräsklipparsnöre för att ladda upp för en rejäl tackling, en jättelik drake och återkomsten av Guts Man som stridsvagn. Här sparade inte Capcom på krutet!
Mega Man 2 är på alla sätt och vis det allra bästa spelet med den blå hjälten. Capcom gjorde inte bara en kanonbra uppföljare, utan också ett stilrent spel och en ikonisk titel som alla retrospelare – nej, fel av mig – alla spelare kan kalla bäst. De åtta Robot Masters är fortfarande helgrymma. Den vackra 8-bitsgrafiken som präglar alla Mega Man-spelen till NES är i mitt tycke allra snyggast i del två. Musiken är ännu bättre. Här finns flera av spelhistoriens allra bästa melodier. Dr Wily Stage 1, titelmusiken, Bubble Mans bana, Heat Mans bana, Quick Mans bana – alla har säkert någon favorit bland dessa. Jag älskar dom alla. Sen är det bara jag, men jag gillar att Capcom behöll ljudeffekterna när Mega Man skjuter ifrån originalet.
När det gäller alla spelen i Mega Man-serien så är det fortfarande inget som har överträffat tvåan. Det är nog bara originalet, Mega Man 3 och Mega Man 9 som är i närheten men inte nära nog. Capcom hade något på spåret när de gjorde första Mega Man, som är ett asgrymt spel. Annars hade jag inte haft med det i listan. Men de gjorde det omöjliga. En uppföljare som ingen hade ens hade föreställt att det skulle bli ännu bättre men också förändra vår syn på speluppföljare för alltid. En äkta spelhjälte hade fått sin plats bland de allra största.
Den klassiska och den ännu bättre uppföljaren till en av tidernas största spelklassiker. Resident Evil 2 är väldigt bekant om man har spelat ettan men det är såklart större, bättre och läskigare. Leon S. Kennedy och Claire Redfield samarbetar med att försöka överleva i den zombiesmittade staden Raccoon City. Capcom har lyckats åter igen att skapa en härlig B-filmskänsla med de köttslafsande zombierna. Som när gubben i vapenaffären blir attackerad av de levande döda. Det är en typisk jump scare-scen som fortfarande funkar. Polisstationen i Raccoon City är stället man spenderar mest tid i och det finns en hel del pussel att lösa. samtidigt som att man ska akta sig för zombier och andra monster – som de där Lickers som kan hoppa ner ifrån tak eller fönster för att överraska dig. Lickers är rätt hemska varelser, med sina långa tungor. Man får bekanta sig med Sherry Birkin och den mystiska Ada Wong, beroende vilken karaktär man styr. Man får också veta att Sherrys far, Umbrella-vetenskapsmannen William Birkin, är mannen som har skapat G-viruset som är en aggressivare variant av T-viruset ifrån första spelet. Han injicerar viruset i sig själv och blir en livsfarlig mutant som man får handskas med i några scener. Det där stora ögat som växer på Williams axel är creepy. Den spelare som får spela det andra scenariot får inte bara en del andra pussel men också en annan elaking att akta sig för: Mr X. Han är en stor koloss som vill döda dig och han slår hårt. Det finns en scen i spelet som fick mitt hjärta att nästan hoppa ur kroppen på mig när jag spelade Resident Evil 2 för första gången, och det enda jag kan säga att Mr. X är väldigt oförutsägbar. Resident Evil 2 är precis lika stämningsfullt som första spelet men det som gör tvåan så bra är att den känns mer som en skräckfilm i jämförelse med föregångaren. Polisstationen är en legendarisk plats, precis som herrgården i ettan är. De mystiska partierna med Ada Wong, William Birkin och de olika scenariorna med Leon och Claire är väldigt bra och lyfter upp hela spelet. Musiken är också bra, och jag gillar de olika skräckfilmsmusikstyckena i polisstationen. Resident Evil 2 känns så perfekt gjort och förblir det ultimata spelet i denna skräckfilmsserie. Det enda jag hoppas på att Capcom gör en HD-remake i stil med Resident Evil HD Remastered. Då kan Resident Evil 2 bli ännu bättre än vad det faktiskt redan är.
Efter att ha spelat Mega Man 2, så ville jag bara ha mer – och ett av de mest efterlängtade spelen i mitt liv var utan tvekan Mega Man 3. När jag fick spelet så startade jag igång det direkt. De åtta nya Robot Masters var precis som de föregående väldigt balla. Vilka namn de hade. Gemini Man. Snake Man. Hard Man. Shadow Man. Magnet Man. Needle Man. Spark Man. Top Man. Jag märkte redan att Capcom har gjort det här spelet lite mer annorlunda än tidigare. Mega Man kunde klättra i stegar snabbare. Ljudeffekterna när han hoppade och sköt var annorlunda. Visserligen gillade jag skjutljudet bättre i de två första spelen men det är bara en bagatell. Här introducerades hunden Rush, som sedan dess blivit Mega Mans trogne vän i striderna mot Dr. Wily och hans robotstyrkor. Det är underbart att åka med Rush Jet, som är en vidareutveckling av raketsläden som var med i Mega Man 2. Mega Man kunde glida under trånga passager och det var en cool nyhet. Mega Man 3 var den första trilogins största spel och också väldigt utmanande – fast inte lika svårt som i första Mega Man. Det är tack vare lösenordssystemet. Men ändå, Mega Man 3 är tufft. Att klura ut vilka Robot Masters man skulle dänga först var inte alls lätt. Idag kan jag det utan problem, men på den tiden när Mega Man 3 var färskt så var det en mardröm att möta Gemini Man, Needle Man och Snake Man med endast Mega Mans klassiska skjutvapen. När de åtta Robot Masters var besegrade så kommer ett av Capcoms mest geniala drag någonsin. Fyra av banorna kom tillbaks men de var svårare än någonsin. Spark Mans, Needle Mans, Gemini Mans och Shadow Mans banor blev tuffare och dessutom fanns det två bossar i varje bana. Men vilka var då dessa bossar? De kallas för Doc Robots, och de liknade gigantiska Terminatorskrothögar. De fick sig egenskaper av åtta bekanta karaktärer. Robot Masters från Mega Man 2. Givetvis var de svårare och tuffare än originalen – Quick Mans version är rena rama mardrömmen. Sen kunde man ta sig an Dr. Wilys slott, just efter en liten strid mot Break Man, som är en kopia av Proto Man, som är Mega Mans bror. Jag älskar det där visselljudet innan Proto Man kommer. Ljudet i Mega Man 3 är magnifikt, och musiken ska jag inte glömma. Technomusiken i Spark Mans bana är helgrym, den fräna melodin i Snake Mans bana är ännu bättre. Min personliga favorit är ändå Top Man-banans musik som har ett härligt sväng. Mega Man 3 skulle för min del ha varit en värdig avslutning av en mästerlig trilogi – men självklart kom det fler spel. Och tur är väl det. Annars har vi inte fått se spel som Mega Man X eller Mega Man 9. Men en sak är säkert. Inget går emot med att spöa Gemini Man eller Snake Man i en fantastisk tredje del med en älskad hjälte.
Man Of Svensätra - en gamertecknare med hjärtat på rätt ställe 