Spelskapare, börja streama er musik.

Det här inlägget publicerades exklusivt för Svampriket tidigare, men jag har beslutat att publicera det här i min blogg också.

Musiktjänsten har ändrats mycket under årtionden. Bara de senaste åren har streamningtjänster som Spotify förändrat och förenklat musikälskares liv. Man kan lyssna på musik direkt i datorn, eller varför inte skaffa Spotify Premium så att man kan skapa en egen offline-spellista som man kan lyssna på när som helst. Hur som helst. Var som helst.

Likaså gäller film och TV. Tjänster som Netflix och HBO Nordic bjuder på ett stort bibliotek med filmer och nya, spännande tv-serier. Eller ja, bjuda är väl fel ord här. För en liten, acceptabel summa i månaden får man tillgång till deras stora katalog över det som får våra ögon att njuta.

Men det är något som jag har bekymrat mig för.
Det har med tv-spelsmusik att göra. Jag återkommer till ämnet sen, men först ska jag berätta hur jag kom på att tänka på det här.

Tv-spelsmusik har blivit större och större. Från simpla ljudtoner under NES tid till pampiga orkestermelodier i till exempel Bloodborne har spelens musik utvecklas men ändå finns den där kärnmagin kvar som fick mig intresserad när jag var barn.
Jag har varit intresserad av spelmusik nästan lika länge som jag varit intresserad av filmers musik.
Det finns rätt mycket filmmusik på Spotify, men hur är det med tv-spelsmusik?

Det är rätt sällsynt.

Jag ställde frågan på Twitter om det finns originalmusik ifrån tv-spelen på Spotify och jag fick ganska många intressanta svar.
Här är några exempel på originalmusik som finns på Spotify:

• Mass Effect-trilogin
• Red Dead Redemption
• Child Of Light
• Halo
• The Last Of Us
• The Witcher 3
• Dragon Age
• Dying Light

Så det finns tv-spelsmusik på streamningtjänster som Spotify, men det är fortfarande väldigt få. Det finns massvis med covers av klassiska melodier från till exempel Super Mario Bros eller Mega Man, men inte en enda originalmelodi från de allra största klassikerna ifrån stora spelföretag.
Nintendo, jag tittar på er. Som ett exempel.

Jag tar detta i en annan riktning. Nyligen bestämde The Beatles att lägga upp sitt enorma arkiv med musik på Spotify, trots att de har varit emot det länge. Innan dess har AC/DC, Metallica och Led Zeppelin gjort detsamma. Jämfört med Taylor Swift, som har dragit sig ur Spotify, så har dessa legender inget att förlora på detta. Taylor Swift är ung och har inte haft den stora erfarenheten som Mick Jagger eller Paul McCartney hade, så jag kan förstå att hon tycker att hon får för lite betalt av Spotify. Men så är det 2016. Cd-skivan är mer eller mindre inkopplad med respirator och det är en tidsfråga innan någon stänger av strömmen för gott.

Därför är streamningtjänster framtiden. Det är så lättillgängligt att streama musik och om The Beatles kan hoppa på tåget, så varför kan inte Nintendo eller andra stora spelföretag göra det samma?
Om de får några ören per spelad spelmelodi så förlorar de inget på det heller.
Nintendo, Capcom, Konami, Square Enix och många andra har tjänat miljoner/miljarder dollar i årtionden så jag förstår inte riktigt vad problemet skulle vara att kunna låta folk streama originalmusik. Bioware och Naughty Dog verkar fatta detta.

Legend Of Zelda: Ocarina Of Time har ett av tidernas mest kompletta och vackraste soundtracks. Tänka sig att gå på promenad längs en fin skogsväg samtidigt som man hör på tonerna av ”Lost Woods” eller titelmusiken via Spotify.

Hur kom jag på att tänka på det här? Jo, jag kikade på SVT2 när de hade en kväll som handlade om tv-spelsmusik och efter Score, konserten med orkester som spelade tv-spelsmusik så var det som slog mig. Tv-spel har blivit större än någonsin. Såpass stort att Sveriges Television har en helkväll som ägnar sig åt tv-spel och musik. Intresset för spelmusiken är större än vad man tror. Spelklassiker ägnar sig åt spelmusik. Det går givetvis att lyssna på spelmusik via Youtube men det är inte riktigt samma sak som att lyssna på skiva.
Eller en äkta streamningtjänst för musik. Då vore det ju självklart att spelmusik ska vara vanligt och lättillgängligt.

Att jag ständigt nämner Nintendo i det här inlägget är för att deras stränga policy är faktiskt löjligt. Se det här som en möjlighet att kunna tjäna pengar men också hänga med i tiden. Det är faktiskt dyrt att köpa originalsoundtracks från Japan och importera dem. Men visst, det är en skön känsla att äga till exempelvis Final Fantasy IX soundtrack på CD. Men det börjar bli svårt och dyrt att hitta skivor.

Så då ställer jag er spelskapare en fråga:
När ska ni börja bli moderna och börja streama tv-spelsmusik via tjänster som Spotify?
Jag menar, kom igen nu.
Vi som lyssnare får lyssna på underbar spelmusik från till exempel Super Mario Galaxy, Bayonetta eller Bioshock Infinite och ni som spelskapare kan till och med tjäna på detta.
Tiden är inne. Släpp er envisa inställning och häng med i tiden.
Spelskapare, börja streama era tv-spels originalmusik.

Gamex / Comic-Con : Day One.

Första dagen under Gamex / Comic-Con var synnerhet en dag jag sent ska glömma.

Friends Arena känns mer rejäl än vad jag trodde från början. Efter att ha tagit sig dit (som var svårt för de bygger om mitt i stan plus att jag inte varit i de trakterna förut) så cirkulerade jag det stora mässgolvet.

Det är mycket försäljare i år och det är häftiga ting som de säljer. Det som är hetast är tveklöst Star Wars i och med att Star Wars Episode VII – The Force Awakens kommer snart inom en kort framtid.

Idag har jag inte hunnit spela så värst mycket, men ett par spel blev det.
Dark Souls III är precis så svårt som jag vill ha det. Jag är van med föregångaren och Bloodborne så kontrollen och dynamiken är intakt. Ser mycket fram emot att få spela hela Dark Souls III nästa år.
Rise Of The Tomb Raider är en av de spel jag längtar efter allra mest, och jag fick testa det till Xbox One. Precis som förväntat är det fruktansvärt spännande och Lara Croft är helt enastående. Nu har jag ingen Xbox One så jag får vänta i ett år tills det kommer till Playstation 4. Xbox One-versionen kommer den 13 november – passa på att skaffa det!

Världsstjärnan och cosplay-artisten Yaya Han var med i en frågepanel där hon svarade på folks frågor.  Jag måste säga att det var fascinerande att få lyssna på när hon träffade George R.R. Martin (författaren till Game Of Thrones), vilken cosplaydräkt hon haft jobbigast med, om hennes insiprationer och så vidare.
Efter ett par timmar så var det dags för Yaya Han att skriva autografer och ta bilder med sina fans. Jag tog med mig det porträtt av Yaha Han som jag ritade förra året och gav den till henne. Hon blev väldigt glad och jag tyckte att hon var otroligt vänlig. Jag fick en signerad bild och ett fotografi taget tillsammans. Vilken underbar person.

På tal om cosplay, så är jag riktigt fascinerad av folks fantasi och kreativitet när det gäller cosplaydräkter. Allt från Lara Croft till en kvinnlig Pyramid Head från Silent Hill. Helgrymt.

Jag träffade några gamers på mässan idag, bland annat Robin och Filippa från Par I Pixlar (underbart trevliga!) och Fenjima från Feber.se. Folk är verkligen pratglada och så vänliga. Det är kul att prata med andra som delar samma passion som mig.

Imorgon ska jag försöka spela mer. Målet är att testa Star Wars : Battlefront eftersom kön var grymt lång idag.

Vi hörs imorgon! Här är bilder från dagen.

Jag och andra gamers rekommenderar spel som man kan spela under sommarlov/semester!

Vi känner alla igen den känslan, när man kommer in i ledigheten under sommaren. Man har då sommarlov eller en välförtjänt semester efter en hård tid under hösten till våren. Då kan man koppla av. Slänga sig i sjön och bada när det är varmt ute. Vila sig i hängmattan. Sola sig och få bonnbränna?. Grilla något gott när det passar. Åka någonstans med familj eller vänner. Läsa en god bok eller se en massa filmer och tv-serier man inte hunnit med på grund av en hård tenta eller en krävande arbetsuppgift som tagit en massa tid.

Till de som spelar – när ni har ledigt från skolan eller har semester: Nu har ni god tid på er att spendera er ledighet på något eller några spel ni inte hunnit spela. Självklart ska ni göra det ni tycker är kul. En del spel är verkligen jättestora och tar sin tid att klara av, och då är ju en sommarledighet ett gyllene tillfälle. Givetvis ska man njuta av sommaren också, utan tvekan. Men ändå, för gamers är det definitivt nu man kan hinna ta sig tid för att spela.

Jag och några gamers har slagit våra kloka huvuden ihop. Vi har utsett några spel som vi rekommenderar att du ska spendera din lediga sommar med, och vi skriver med våra egna ord om varför vi valt dessa spel.

Storfiskaren och flitige gamern Mats ”El_Kebabo” Holmkvist väljer: Chrono Trigger.

Ahh, äntligen är den här. Sommaren.

Du kanske just nu har semester, ligger vid stranden och har det gött. Men det kan ju lätt bli lite drygt att bara ligga där och jäsa och vad passar som hand i handsken då om inte något att spela. Sommarspel för mig innebär bärbart, i år blir det Yoshis New Island och Kirby Triple Deluxe varvat med remaken av Final Fantasy IV på DS som kommer gå varm i min 3DS. Men jag vill också passa på att tipsa om ett underbart gammalt härligt spel, som ursprungligen släpptes på den gamla hederliga SNES men som även finns portat till DS.

Spelet jag talar om heter Chrono Trigger.

Du har säkert hört talas om det eller rent utav redan spelat det, detta spel där man som den tyste hjälten Chrono får resa runt i flera olika tidsåldrar för att rädda en prinsessa som råkar försvinna i ett tidshål. I sina tidsresor får Chrono reda på att det stora monstret Lavos, kommer att förstöra jorden i framtiden. Nu är det upp till Chrono och de vänner han får på färden att stoppa lavos. Spelet är ett JRPG (japanskt rollspel) där man levlar upp sina karaktärer och slåss i turordningsbaserade strider. Det som var nytt med detta för tiden var att det använde sig inte av random encounters, vilket ju kan vara nog så påfrestande när man ibland inte kan ta ett steg utan att behöva slåss mot fiender. Nu kan man istället undvika störande strider.

Detta var mitt tips på ett riktigt bra sommarspel och om ni provar på det så hoppas jag att ni njuter av det lika mycket som jag gjorde. Glad sommar önskar Mats ”El_Kebabo” Holmkvist.

 

Sarah ”Ninjabob” skrev tre korta men väldigt bra texter om tre olika spel – och jag ville inte välja bort något av spelen så jag valde alla tre. 

Sarah valde: South Park: The Stick Of Truth, The Walking Dead Season 2 och The Wolf Among Us.

Jag har velat ha The Stick of Truth sen jag såg det på E3 för något år sen. Det är ju South Park vi snackar om. En stad där allt händer. Du kan kasta bajs och fisa på dina fiender (det är kul med fisar). Bara det är själ nog att skaffa spelet. Garanterad humor utlovas. Det som också är så bra är att du inte behöver följa storyn. Utan du kan springa hur du vill och göra det du vill. Men huvud-questen är fantastiskt roliga.

Anledningen till att jag inte har börjat på detta än är simpel. Alla episoder har inte kommit ut än. Jag tror att fyra stycken har kommit ut och att vi väntar på den sista. Jag älskade första spelet/en och spelade dem i sträck (då jag väntade med att ladda ner det tills alla episoder fanns ute). Jag har även kört 400 days (Så. Jävla. Bra). Jag längtar så otroligt mycket tills jag får fortsätta och mysa (och antagligen gråta, som jag gjorde i förra) med historien om Clementine. Har ni inte kört fösta spelet än så kör det först. Ni har en underbar (och hjärteskärande) resa framför er.

Precis som med TWD2 så väntar jag med att spela The Wolf Among Us tills alla episoder finns ute. Jag testade demot och gillade det starkt. Telltale Games kan det där med att göra bra spel. I alla fall när det kommer till detta och The Walking Dead. Rekommenderas väldigt, väldigt starkt!

Emmy Zettergren Nordström, före detta skribent på spelsidan Feber, älskar väldigt mycket att fotografera – och hon är väldigt duktig på det dessutom! Men Emmy har en gamers hjärta och rekommenderar den fjärde delen i Ubisofts populära spelserie – Assassin’s Creed: Black Flag.

Oftast gillar jag att få avsluta spel. Det gör inget om de är korta, bara de har en bra story som känns meningsfull att uppleva. Anledningen är tidsbrist. Som heltidsarbetande tvåbarnsmamma hinner man inte fördjupa sig i spel längre. I alla fall inte jag. Men så finns det undantag. När semestern kommer och pressen försvinner – då försvinner även mina krav på snabba och avslutande spel. I stället gör jag tvärt om och slöspelar. Det är då jag plockar fram de där spelen som jag kan spendera timmar i men som ändå går att avsluta när som helst. En av mina favoritspelserier är Assassin’s Creed och just nu håller jag på att ta mig igenom Black Flag. Och Ubisoft är verkligen bra på att erbjuda slöspel i kombination med fokuserat berättande. Charmen är att jag kan välja om jag vill spela berättelsen fokuserat eller om jag vill utforska världen i lugn och ro; jaga valar, slåss på havet, leta skatter eller dyka i grottor. Därför är AC-serien och liknande spel perfekta semesterspel för min del. En annan favorit är GTA-serien som bygger på samma koncept. Glid omkring i all oändlighet eller fokusera på berättelsen. Ditt val.

Sveriges RPG-expert Anna ”Lania” från RPGaiden och Level 7 rekommenderar både ett nykommet JRPG och ett blivande klassiskt racingpartylir. Anna valde Child Of Light och Mario Kart 8.

För er som inte har spelat Child Of Light rekommenderar jag att ni gör det. Ett ganska kort spel som lämnar ett stort intryck. Kanske är det huvudpersonen Auroras förtrollande röda svall, kanske är det den förunderliga grafiken, kanske är det berättelsen som förtäljs helt på rim eller kanske är det den förföriska musiken som gör Child Of Light till en spelupplevelse du sent kommer att glömma.

Är man inte intresserad av rollspel kan man ju spela ”rullspel” istället och då närmare bestämt Mario Kart 8. Med de galnaste banorna hittills i spelserien och ett pampigt soundtrack har det aldrig varit roligare att fyra av ett skal eller lobba bananer på sina vänner. Det perfekta sociala spelet för sena sommarkvällar!

Elin Arveteg är en elitgamer i världsklass. Hon är ena halvan av de briljanta Spelföräldrarna tillsammans med sin make Robert och har också tidigare skrivit för Svampriket. Elin rekommenderar ett storslaget RPG: Skyrim.

Sommartider är semestertider och för de flesta innebär det sol och bad i mängder men många spelnördar ser fram emot semestern för att det då finns tid att spela ostört. Vad passar då att spela under semestern?

Mitt tips är att starta upp ett riktigt saftigt RPG och vad passar bättre en varm sommardag än att åka till Skyrim på sin spelsemester. Snö, berg, outforskade grottor och urgamla tempelruiner passar utmärkt när man inte vill annat än att sommaren ska ta slut så att man kan andas igen utan att bränna lungorna. Om man däremot vill ha lite mer action än äventyr på sin semester så har Skyrim forfarande allt man kan önska sig: Farliga drakar, skelett, jättar som kan kasta en 300 meter upp i luften och en och annan björn gör livet lite mer spänningsfyllt för den som önskar; och vill man bara dricka och partaja så vet jag inte vilka som passar bättre att göra det med än en stabil Nord. De vet verkligen hur man super till det. Har du tur kan du till och med hitta kärleken samtidigt som du får en stadig inkomst på köpet.

Så vad väntar du på? Införskaffa Elder Scrolls V: Skyrim och fixa semestern med stil.

Jag själv väljer: Bioshock Infinite.

Det tredje spelet i Bioshock-serien är en livstil. Jag fastnade direkt för spelets vackra 1910-tal/mekaniska stuk och dess coolhet. Dialogen, affischerna, klädstilen, värderingarna och rekvisitan är som ögon/örongodis för såna som älskar saker som är old fashioned som mig.

Vad som först verkar vara en tvättäkta shooter, omvandlas till ett av de bästa äventyrsspelen som gjorts. Det har också en otroligt välbetänkt story och gripande karaktärer. Columbia är verkligen ett himmelskt spel på olika sätt och vis. Bioshock Infinite är också väldigt stort och utmanande – och det tåls att spela flera gånger om du vill hitta alla Voxophones, Kinectscopes och få till alla kombinationer. När du höjer svårighetsgraden så märks det att det blir genast svårare än den ”lättare svårighetsgraden”. Klarar du av 1999 Mode?

Jag tycker att Bioshock Infinite  är ett perfekt sommarprojekt på grund av dess stora utmaning och upptäckarrikedom. Och så måste man ju bara älska Elisabeth – troligtvis en av de bästa medhjälparna som någonsin varit med i ett spel. En bonus är också att du spelar DLC-liren Burial At Sea 1 och 2 för att få mer av historien med Booker och Elisabeth. Sugen på mer action? Prova också DLC-liret Clash In The Clouds. Klarar du av alla Blue Ribbon-utmaningarna? Jag recenserade Bioshock Infinite för ett tag sen och gav det högsta betyg. Greppa tag i pumphagelgeväret och en flaska salt och bege dig ut i Columbia idag!

 

Med dessa värdefulla tips från alla fantastiska gamers (och mig själv) så tror jag absolut inte att spelsommaren kommer att bli tråkig! Jag vill tacka Mats, Sarah, Emmy, Anna och Elin som har bidragit med era härliga texter, ni är verkligen guld värda!

Har du något spel du skulle rekommendera som ett spelprojekt i sommar?

Jag önskar er alla en underbar semester eller ett underbart sommarlov!

Det kommer att bli en adventskalender i denna blogg det här året också!

När man är produktiv så ska man smida järnet medan det är varmt. Eller hur?
Förra året hade jag ett roligt projekt, nämligen en adventskalender. Jag lät 24 olika gamers från Twitter önska en var sin spelkaraktär som jag skulle teckna. Varje spelkaraktär var en lucka i kalendern och utmaningen var att teckna luckan samma dag som den skulle publiceras.
Det blev väldigt uppskattat och jag hade skitroligt.

I veckor har jag gått och grundat på om jag ska ha en kalender i år också men jag har varit tveksam länge. Jag kan inte fråga 24 personer igen för då blir det inte lika effektivt som i fjol.
Men häromdagen bestämde jag mig. Det kommer att bli en adventskalender i år. Dessutom har jag kommit på ett kul tema , med spelinslag.
Jag kommer som i fjol teckna en grej varje dag fram till julafton. Så småningom kommer jag att offentliggöra temat – eller listan nedan. (som är nu ifylld)
Håll utkik för Sätrapôjks adventskalender 2013!

Extra inlägg om GAMEX: Gamerminglet på Imperiet.

GAMEX är inte bara en mässa, utan också en plats där en massa gamers får möjligheten att ses, prata och umgås.
P3 Spels programledare Angelica Norgren, också känd från spelbloggen Xboxflickan, tog ett steg längre. Det skulle bli en sorts gamermingel på fredagskvällen på det trevliga Imperiet. Många fick inbjudan på Facebook och det fick jag också, så jag kände mig hedrad.

Det kom en del folk och många kände jag igen från Twitter och det roliga var att många kände igen ”lilla jag” också. Men framför allt var folk så otroligt trevliga och det var så lätt att prata med dom.
Jag pratade med folk från Svampriket, Kraid, The Nerd Crew, Megazine, Gaminggrannar och med Johan Olander från FZ.se, Kerstin Alex från Aftonbladet och FZ.se och Emmy Zettergren Nordström från Feber.se. Det var en ära att få prata med dessa underbara människor. Hoppas att man får äran att göra det igen snart.

Jag blev kvar till runt elva-snåret för jag blev så trött. (på grund av allt gåendet på mässan och den förbannade kön på Oculus Rift) Laddade batterierna till lördagens äventyr.
Här nedan är bilder från festen:

Jag och festens värdinna Angelica Norgren.

Jag och Kraids Niklas Sintorn som spexar sig. Fotot är taget hans kollega Peter Ahonen.

Det här är ett fantastiskt gäng!

Jag och Emmy Zettergren Nordström från Feber.se.

Detta var en ljuvlig kväll!

GAMEX 2013: Lördagen med ord och bilder.

Jag drog iväg runt 11-tiden till GAMEX för att hinna spela mer för jag missade rätt mycket på fredagen. (på grund av köandet till Oculus Rift)
Jag siktade mig rakt mot Microsofts monter för att testa XBOX One. De hade fyra spel att välja mellan. Jag tänkte testa Dead Rising 3 för det tyckte jag såg mest intressant ut och för att jag inte spelat föregångarna. Intrycket av kontrollen var ett nja. XBOX One’s kontroll kändes rätt liten och jag gillade inte sidoknapparna – för jag tyckte de kändes malplacerade, som ett V. Helt obekvämt. Annars gick det bra att kontrollera. Dead Rising 3 var kul, jag fick plöja mig igenom ett stort kvarter med hundratals zombies. Mycket hack and slash. Roligast var det att sitta i en ångvält och mosa all skit (zombies) som stod i vägen.

Det var mer folk i farten på lördagen för köerna var längre än på fredagen. Jag gick till den intressanta montern med indiespel. Jag pratade med en tjej som presenterade ett sorts co-opspel vid namn CoBots. Det gick ut på att två spelare skulle samarbeta på en rymdstation och lösa pussel tillsammans. Jag och tjejen som varit med och utvecklat CoBots spelade och jag måste säga att jag tyckte om spelets enkelhet. Lätt att förstå och roligt att spela.
Nästa indiespel jag provade var Secrets Of Grindea, ett action-RPG med ljuvlig pixlelgrafik. Det är tre(!) personer på en högskola som utvecklar det här spelet och jag är imponerad av hur bra de gjort Secret Of Grindea så här långt. (Det är inte klart ännu.) Tveklöst så är Secret Of Mana en stark inspirationskälla för Grindea liknar klassikern en hel del. Jag fick vibbar av A Link To The Past, Chrono Trigger och lite Breath Of Fire, men ändå känns Grindea väldigt fräscht och intressant. De är ju inga dåliga inspirationer heller. Spelet hade ett schysst stridssystem, vacker grafik och vacker musik och härliga karaktärer. Jag ser verkligen fram emot det färdiga resultatet!
Det är så underbart att det finns många unga personer som går i högskolor som programmerar egna spel. En fjäder i hatten till er!

Sedan spelade jag inget mer för jag gick mest och kollade omkring. Kikade på folk från Kraid och MegaZine som spelade Battlefield 4’s gigantiska multiplayermonter för 64 personer. På tal om Battlefield 4 så hälsade jag på karismatiska Battlefield-spelaren Nerdphilia som jag dessutom är vän på Facebook. Hon var commander för ett lag på den montern och jag kan inte tänka mig en bättre ledare, för hon är helgrym. Hon är dessutom otroligt trevlig. Riktigt kul att träffa henne.
I pressrummet hälsade jag på EA’s trevliga Lion Martinez, också han riktigt trevlig.
Jag pratade dessutom med andra gamers som jag pratade med på gamerminglet på Imperiet. (Kommer i ett senare inlägg) Det är så trevligt att diskutera saker med personer som har samma intressen som jag har.

Jag blev lite shoppingsugen och köpte på fredagen en Link-tshirt och en 30-årsjubileumbok om Capcom. Det var många böcker jag ville ha, som Mega Man-boken men tyvärr var den rätt dyr, för att inte nämna Zero Suit Samus-samlarfiguren. På lördagen köpte jag en mjuk Bob-Omb åt barnen från en jättemysig Nintendomonter. Det fanns också en monter som sålde mycket Studio Ghibli-ting. Det fick bli en liten Totoro och en liten Kiki för de större hade ganska höga priser. Men å andra sidan, hur ofta stöter en nordvärmlänning som jag på Studio Ghibli-montrar? Sällan. Nåt ville jag ju ha så.

Cosplayen är bättre i år. Många har verkligen lagt till mycket arbete för att likna en känd karaktär. Mina personliga favoriter var Lightning, Lara Croft, Big Daddy och den största på mässan; Space Marine. Den stora Marinen såg så stor och tung ut. Jag tror att många hade honom som favorit för han blev fotograferad ofta och fick blicken mot sig. Mycket imponerande. Det är så kul att fenomenet cosplay växer mer och mer!

Jag hann att prata med några gamers på mässan och de verkade ha rätt trevligt. Innan jag drog mig tillbaks till lägenheten pratade jag med Feber’s skribent Emmy (underbar människa!) och hennes trevliga bror, som jag också pratade med på Imperiet.

På lördagsaftonen tog jag en fika med min väninna Anna ”Lania” från RPGaiden och väninnan @nackrufs och hennes kille. Vi pratade mycket om mässan, om rollspel, om Disneyfilmer och om vardagen. Det var riktigt trevligt och alla var så snälla.

Lördagen hade mer besökare än på fredagen så det blev inte så mycket spelande. Men det var ändå tillräckligt för jag har spelat både Playstation 4 och XBOX One. Av den ”penismätningen” så säger jag att Sony vann den kampen för jag gillade kontrollen bättre och de hade mer spel att spela på.

Dagens plus: Indiespelen var en riktig överraskning. Jag är så imponerad av unga elevers passion för spel.
Dagens minus: XBOX One’s kontroll kändes inte så bra så jag blev besviken.

Med facit i hand så tycker jag att GAMEX var bättre förra året. En stor sak som var avgörande var ju att Nintendo inte var där för de hade en grym monter förra året. Riktigt synd för de hade chansen att skita i Sonys och Microsofts bataljstrid och visa upp spel som A Link Between Worlds och Super Mario 3D World. Kanske de dyker upp nästa år? Hoppas det, för några undvek mässan på grund av att Nintendo inte var där. Men det är speljättens bekymmer.
En annan sak jag reagerade på var att det var mycket tekniska saker som visades och mindre spel. Jag menar, vad har en ”linbana” på en spelmässa att göra? Märkligt.

Dock var det mycket att se, som cosplay, Watch Dogs, FIFA-tävlingar och ett imponerande multiplayerläge på 64 spelare. Och att träffa härliga gamers förstås!
Jag avslutar det här inlägget med fotografier från gårdagen! Tack GAMEX för denna gång.Vi ses nästa år!

Tv-spel och gamers: Vart är vi egentligen på väg?

Tiden går framåt.

Det märks i många ting, men en sak som verkligen visar att tiden går framåt är tv-spelsutvecklingen.

Jag minns så väl igen när jag läste om Super NES och om de läckra nya spelen. (Super Mario World, A Link To The Past, Street Fighter II för att nämna några) men samtidigt tyckte jag att NES-spelen var på väg att glömmas bort. Det ville jag inte. Vi hyrde ett SNES med Super Mario Kart och Super Mario World vid vissa tillfällen. Vi (framför allt jag) fullkomligt älskade SNES.  Fast så naiv jag var, sålde vi NES:et några år senare (med drygt 70 spel) och inskaffade ett SNES med spelen A Link To The Past, Blackhawk och Yoshi’s Island. Man ville inte hamna efter i jakten på framtiden.

Framtiden är det många strävar efter i tv-spel.

Det kan vara en uppföljare på en älskad spelserie (host Nintendo host), en vidareutveckling av en älskad spelgenre eller en helt ny konsol.

Playstation 4’s nya kontroll. Den syndigt röda är min favorit.

I tidramen november 2013-våren 2014 kommer vi att införa bekantskap med två nya konsoler och en helt ny generation är då inledd på allvar.

Helt ny spelmekanik och nya spännande spel är att vänta denna nya generation. Men tänk efter; vad exakt är det som är nytt egentligen? Har det hänt så mycket på – låt säga; 15-20 år?

Visst har det hänt en del. Nintendo 64 var banbrytande med 3D-plattformspel och en kontroll med analog spak. Sony Playstation hade CD-skivor som spelen fanns på istället för kassetter. Nintendo DS hade två skärmar varav den ena var tryckkänslig. Man kunde se på DVD-film på både Playstation 2 och XBOX. Onlinespelandet drog igång på blodigaste allvar med XBOX 360 och Playstation 3.

Plattformgenren utvecklas ständigt efter Little Big Planets bombnedslag, och multiplayerlägen är säkra kort i New Super Mario Bros Wii och U, och nu har Rayman Legends dykt upp med lovord från recensenter: Grymma bossar. Rayman Legends fick bra recensioner, varav 4/5 från Victor Leijonhufvud på FZ.se. (ja, han är en av de viktigaste personerna i P3 SPel och Overkligt men det hör inte hit.) Plötsligt är det inte bara Mario som bjuder på plattformsspel i världsklass. Jag gillade Raymans föregångare; Rayman Origins, väldigt mycket.

I mitten av 1990-talet var det SquareSoft (numera SquareEnix) som var RPG-kungar och en hel värld öppnade ögonen för en sagogenre med titlar som Final Fantasy VII, Xenogears, Legend Of Mana och många andra japanska rollspel var då heta. Men tiden ändrades. Idag är det Bioware som är de hetaste rollspelskaparna, tack vare Dragon Age och episka Mass Effect.

Men, handen på hjärtat; Vad har egentligen ändrats?

Rayman Legends ser riktigt snyggt och roligt ut. Trots att plattformsgenren är välbekant ser det ut som att Raymans nya spel kan ge Mario en rejäl match.

Det mesta jag ser på spelfronten idag är precis samma som jag såg på NES-tiden. Det låter väldigt konstigt, men tänk efter. Man har fortfarande en kontroll som man kan styra en karaktär i ett spel med, och i stort sett alla trivs med det. Det är så avkopplande och självklart att använda en klassisk handkontroll. Många spydde galla på Wiimote när Wii kom, likaså på Microsofts Kinect. Ändå vill vi ju ha något nytt, för det kommer ju gammal skåpmat med ny garnering. Nya Mario-spel kommer lika ofta som FPS-spel i stil med Call Of Duty, Halo och Battlefield. Det här genren man känner igen, och vill vi verkligen se samma sak komma om och om igen? Säkra kort, okej. Men var är de där spelen som verkligen försöker göra något nytt? Som Flower? Jag vill inte se ett nytt Mario, Zelda, Mass Effect – eller jo, det vill jag ju. Men jag vill se en helt ny spelupplevelse mycket mer.

Wii U har det inte lätt. Uselt tredjepartstöd, för lite spel men det är inte det som inte skrämmer bort spelarna. Många spelare som köpt Wii vet inte ens vad Wii U är, och vad som är bra med den. Där har Nintendo misslyckats med marknadsföring. Jag kan tänka mig att det är svårt att marknadsföra spel och en helt ny konsol, men Nintendo är ju erfarna. Förhoppningsvis lockar de till sig nya spelare när de tunga kanontitlarna dyker upp.

I många spel styr man en man som samlar på sig vapen, dödar, springer/åker och gör olika uppdrag. Banbrytande säger många eftersom det är en viss speltitel som kanske erbjuder ett intressant upplägg. Så banbrytande skulle jag inte kalla det. Fast om ett spel är välgjort så kan jag kalla det bra. Det gör för fan vilken som helst. Jag njuter lika mycket att rida på prärien med Jack Marston i Red Dead Redemption som att utforska galaxer med Shepard i Mass Effect. Två olika genren, men jag ser en hel del likheter.

Vart är vi egentligen på väg?

Förändringar förnöjer, men ibland skrämmer det spelare. Wii U och Kinect är bevisen på detta. Men samtidigt vill vi ju ha något nytt. Hur kan man få till en stabil balans utan att man trillar? Vad gjorde Playstation till en storsäljare och en älskad maskin i mitten av 1990-talet? Nintendos fadäs med Philips? Jag vet faktiskt inte, men det kom fan så mycket spel på den tiden. Inte sedan SNES glansdagar hade jag sett så stark ensemble. Vad är nyckeln bakom Biowares, Dice, och Blizzards framgångar? Vart tog Acclaim och Hudson vägen? Varför syns Rare för lite, nu när Microsoft kan göra något med dom? Hur kan Resident Evil bli läskigt igen efter fiaskoactiondelen med del 6?

Man vet ingenting om framtiden, så det enda man kan göra är att hoppas och fråga. Svaren kommer att komma, men inte i nuet och det förflutna. Utan det är framtiden som har svaren.

Luktspel kan vara det stora inom fem-tio år. Men jag vet inte om jag vill lukta på zombies i ett Resident Evil med lukt. Resident Evil Revelations har inget med ämnet luktspel att göra – eller i alla fall inte än?

Om Wii skapade viftkontroll och Kinect kan erbjuda kontroll med kroppen, så gissar jag att luktspel kommer att bli en trend om kanske fem år? Eller tio år, jag vet inte. Luktspel kan ändra spelandet avsevärt. Men jag vette fan om jag vill spela ett Resident Evil med lukt. Rutten zombie, urk. Tänk dig själv hur otäckt det ska vara. Men det är ändå något jag önskar spelskapare kan ta vara på för här finns det potential – såvida det inte blir partyspel av skiten.

Tv-spel utvecklas, men det gör vi som spelar också. Vi är inte korkade. Vi vet vad vi vill ha och vad vi tycker om att spela. Vi förhandsbokar Grand Theft Auto V, Playstation 4 och Watch Dogs lika gärna som vi greppar tag i en NES-kontroll och kör speedruns på Super Mario Bros, Metroid och Gunsmoke. Vi vågar ta spelandet till en helt ny nivå. Vi bloggar om spel, vi kör radioprogram om spel (P3 Spel med herr Leijonhufvud till exempel) och podcastar om spel. Vi lägger upp videos på Youtube.

Det är inte tv-spelen som har utvecklats mest, det är vi gamers som har gjort det.

Att Mega Man ska vara med i nya Super Smash Bros hade nog ingen trott för 20 år sedan.

Idag står vi vid en tid där vi vet att Mega Man dyker upp i nya Super Smash Bros, Josef Fares har gjort ett spel, Kiefer Sutherland har Snakes röst i Metal Gear Solid 5, en specialutgåva av Saint Row 4 säljs för en miljon dollar och ett nytt konsolkrig är att vänta.

Jag tror att tv-spel har ändrats en hel del men ändå sitter det mest självklara och det viktigaste delen kvar. Det välbekanta. Det som får en att greppa en handkontroll och trycka på ON-knappen. Det, mina vänner, är spelglädjen. Den ändras aldrig.

Vad tror du? Har det ändrats en hel del? Var tror du att vi är på väg?

Är spelnördar de moderna mobbarna?

New Super Mario Bros U är ett multiplayerspel som man kan samarbeta eller förstöra för varann. Men viktigast är att man har kul och inte kränker motspelarna.

Ordet nörd betydde förr tönt och var ett mobbningsord. Folk som tyckte om tv-spel, serietidningar och science fiction skulle vara radikalt överdrivna töntar som inte fick någon att älska i filmer under tidsåldern 1960-1990.
Att inte hålla på med idrott var en biljett till utfrysning.

Nu är ordet nörd helt annorlunda. Det är en person som brinner för det hen älskar. Sportnörd, datornörd, filmnörd, jeansnörd, resenörd och så vidare.

Även om tiderna ändras så är mobbningen fortfarande kvar.
En särskild grupp som ironiskt nog mobbar är spelnördar – som själv varit utsatta.
Nu pekar jag inte ut en hel grupp, för det finns spelnördar med heder och moral där ute. But let’s face it, det har skrivits en hel del om kränkning av till exempel kvinnliga Gamers.

En fråga till er kvinnliga Gamers som varit kränkta; vad är det värsta ni varit utsatta för när ni spelat?

Modern Warware 2. Jag fick ett meddelande på PSN där jag skulle dra åt helvete på grund av att vårt lag förlorade i en team deathmatch. Jävligt moget.

Varför jag tar upp det här ämnet är för att jag spelade Tomb Raiders multiplayer och körde team deathmatch. Efter matchen fick jag ett meddelande i min PSN-brevlåda där en tysk skrev något till mig. Jag fattade inte allt men såg ordet ”schwanz” och det betyder kuk. Visst, jag är rätt ringrostig och mitt lag förlorade. Men att skriva kränkande mail är väl att ta i?
Sedan minns jag att jag spelade team deathmatch i Modern Warware 2 och den matchen förlorade jag med. Fick ett mail på engelska att jag skulle dra åt helvete. Jaha, det var ju just moget.

Alltså, ska man inte spela för att det är roligt? Varför ska man behöva bete sig som ett as mot andra spelare?

Jag är övertygad att jag inte är ensam om det här bekymret. Det kan vara ett simpelt ord som ”bög”, ”fitta” eller något i stil med ”du är så jävla värdelös att du kan gå och dö”. Jag hör att folk pratar i sina headsets när jag spelar Killzone 3, Tomb Raider eller några andra spel med multiplayer online. Och många är inte så rena i munnen. Massor av ”fuck you” eller andra kränkade ord kommer.

Hur har det gått till? När blev spelnördar mobbare?

 

Det kan bli heta känslor i vissa spel, precis som i ishockey. Det är helt naturligt. Man får bli förbannad. Men viktigast är att man visar hänsyn. Om du tycker att personen man spelar mot inte spelar i klass med dig, håll då åsikterna för dig själv. Trots allt, är det ju bara spel.  Åter igen, spel ska vara roligt. Kan man inte respektera andras sätt att spela så ska man ändra attiyd. Det här problemet är nog mycket större och mer vanligt än vad jag tror. Så här kan det inte vara.

 

Vad är det värsta du utsatts för när du spelat?

Sätrapôjks adventskalender: Lucka 24.

Hej!
Nu är det äntligen julafton!
Under den här fantastiska resans gång har jag gjort 23 teckningar på 23 dagar baserade på 23 underbara Gamers från Twitters önskemål.
Idag är det min tur att visa vilken karaktär jag valt.
Det här projektet är ett eldprov, för jag har aldrig gjort något liknande förut. Jag tror jag har utvecklats som tecknare.
Men jag har haft jätteroligt!

Men vilken karaktär har jag valt? Nu är det inte lika genomtänkt som de 23 Gamers lysande önskemål.

Jag har valt Terra Branford från mitt favoritspel Final Fantasy VI.

Det här är en speciell tolkning av henne. Jag ville fånga hennes elegans men ändå få henne lätt att känna igen.
Den röda klänningen.
Det gröna håret.
Hennes sjal.

Denna vinkel var inte lätt att få till. Sjalen var rolig att pyssla med. Möjligt fick huvudet en smal form.
En annan anledning jag valt Terra är naturligtvis hennes färger, som är julens färger. Rött och grönt.
En fint avslut på en underbar adventskalender.

Sätrapôjks adventskalender: Lucka 23.

Hej!
Under den här adventskalendern har det kommit många hårda, några mjuka och några roliga önskemål.
Idag är det utan tvekan den hårdaste, och för mig den svåraste bilden.
Idag är det kända och mycket omtyckta @InaBackstrom som gett mig äran att teckna en bild hon önskat.
Hon har önskat en Sister of Battle från Dawn of War.

Vilken fantastisk karaktär. Den här kvinnan ser så stark, modig och farlig ut.
Hon är badass!
Varför den här bilden var sån utmaning berodde på många saker.
Alla nivåer av svart till exempel.
Vapnet.
Hennes ansikte.
Håret.
Alla små detaljer och skuggnivåer.
Det är tur att jag älskar att pyssla med detaljer!
Tveklöst var den här bilden tyngst och hårdast i hela kalendern. @InaBackstrom ska ha all tack för den här utmaningen och framför allt att hon ville vara med!
Imorgon, på julafton, är det min tur. Den blir inte hård, men jag har något annat i åtanke!