Quentin Tarantino är tillbaks, med sin åttonde film och sin andra raka western:
The Hateful Eight.
En svinkall tid väntar någonstans på ett snörikt berg i Wyoming. Det är en tid efter det amerikanska inbördeskriget.
I denna film får man följa en skara personer som söker skydd i en stuga eftersom en hemsk snöstorm är på gång. Bland dessa personer är det en prisjägare (Kurt Russell) som ska ta sig till Red Rock med sin fånge, spelad av Jennifer Jason Leigh, för att hon ska hängas för sina brott.
Dessa åtta personer – nej, det är faktiskt nio om man räknar med diligensens kusk – hamnar i en tajt plats och det blir riktigt spänt. Vem ljuger? Vad kommer att hända i stugan?
Spänningen stiger. Hatet likaså.
Hatet är filmens nyckeltema. Det hyses mycket agg mot alla personer i stugan. Förolämpningar haglar ofta. Som till exempel används ”n-ordet” ganska flitigt. Inte lika ofta som i Tarantinos förra western Django Unchained, men tillräckligt mycket ändå.
Ett praktexempel på hatet i filmen är att man placerat en svart prisjägare (Samuel L. Jackson) och en gammal sydstatsgeneral i samma stuga. Det är ju liksom bäddat för bråk innan man ens har sett filmen. Precis som i Kill Bill-filmerna, så är The Hateful Eight indelat i kapitel och varje kapitel skruvar upp filmens tempo.
The Hateful Eight är en grym film. Grym som i att vara en riktigt bra film men den är också grym som i att vara fruktansvärd. Om man är bekant med Tarantinos filmer så kan man faktiskt räkna med övervåld och blod. Faktiskt så tycker jag att The Hateful Eight är den näst blodiga westernfilm som någonsin har gjorts. Groteskt i viss mån, men ändå så är det inte så värst oväntat.
Det finns några scener som man kommer att komma ihåg länge. Quentin Tarantino är duktig på att skapa såna scener, och likt hans föregående filmer så är The Hateful Eight en stark berättad film. Ändå känns den här filmen något lättare och mindre komplex än till exempel Django Unchained.
Dialog har alltid varit en styrka i Tarantinos filmer. Precis som i Django Unchained, så har The Hateful Eight en ganska grov och rispig amerikansk stil i dess dialog. Det är faktiskt något som jag tycker bra om. Det är något med den typ av dialekt som fascinerar mig.
Bara Quentin Tarantino kan skriva repliker likt Kurt Russells karaktär John Ruth när han säger ”I’m takin’ this woman to hang”. Barbariskt men ändå en träffsäker replik som jag kommer att komma ihåg.
Vilken jävla snygg mustasch Kurt Russell har i The Hateful Eight, förresten.
Kurt Russell spelar prisjägaren John Ruth som ska ta med sig sin fånge Daisy Domergue (Jennifer Jason Leigh) till staden Red Rock för att hon ska hängas för sina brott, men det är inte bara snöstormen som ställer till problem. I stugan finns det luriga personer som man inte kan lita på. Det blir riktigt spännande.
Karaktärsgalleriet är väldigt bra. Jag gillar de olika karaktärerna i filmen, särskilt Walton Goggins roll som den blivande sheriffen. Goggins var bra redan i Django Unchained men frågan är inte om han är bättre här? Jennifer Jason Leighs starka prestation som uppkäftiga fången Daisy Domergue visar att den saknade skådespelerskan fortfarande har krut i sig.
Välbekanta skådespelare från tidigare filmer ifrån Quentin Tarantino återkommer här. Samuel L. Jackson spelar en annan prisjägare med ett intressant förflutet. Jackson är ett givet val som Major Marquis Warren. Tim Roths karaktär påminner lite grann om Christoph Waltz prestation som Dr. King Schultz i Django Unchained. I alla fall när det gäller talets gåva och charmighet. Michael Madsen spelar en tystlåten snubbe som också är en kofösare. Intressant nog så tycker jag att hans karaktär inte har fått så mycket utrymme som de flesta andra i filmen. Han är nästan som en doldis på ett sätt.
The Hateful Eight är inte alls lik Django Unchained. Även om det är samma genre och det är samma regissör, så är den nyaste filmen en helt annan typ av western. Ovanligt nog, så tycker jag att The Hateful Eight inte är alls så komplicerad som hans föregående filmer. Det betyder inte att det kan vara dåligt, men samtidigt så önskade jag lite mer av det komplicerade. Däremot så är The Hateful Eight en riktigt klurig film. Minst ett par riktigt oväntade grejer händer i filmen som vänder upp och ner på alltihop. Det blir en gåta som man får klura ut.
The Hateful Eight är tre timmar lång men det känns konstigt nog inte alls länge för filmen är väldigt välgjord och intressant. Filmen har ett utsökt foto och det är riktigt läckert i filmens inledning där man får se ett insnöat kors med Jesus på samtidigt som Ennio Morricones gudomliga musik spelas. Snöovädret som visas när Samuel L. Jackson och Kurt Russell pratar med varandra i början är troligtvis det vackraste snöoväder jag har sett i filmväg. Rekvisitan och omgivningen är riktigt snyggt detaljerade. Smink och kostym är inte heller helt dumt. Det är mer stilrent än i Django Unchained på ett sätt.
Ennio Morricone gör här musiken i en westernfilm för första gången på 40 år, och den mannen vet hur man gör filmmusik. Musiken är väldigt mörk, och den påminner en del om den musik som han gjorde för The Thing. (som enligt rykten ska vara en stor inspirationskälla för The Hateful Eight) Intressant nog finns det pyttelite vibbar av just The Thing i The Hateful Eight. De är lika hårdkokta, och så har man ju Kurt Russell ombord dessutom. Sämre referenser kan man ju ha.
Tre plus:
- The Hateful Eights klurighet gör filmen spännande. Tre timmar går faktiskt fort.
- Ennio Morricones mästerliga musik visar att han kan fortfarande göra enastående filmsoundtracks.
- Fantastisk skådespeleri. Walton Goggins förtjänar guldstjärna för sin prestation.
Tre minus:
- Det känns som man inte riktigt får grepp på några av filmens karaktärer, som till exempel Michael Madsens karaktär. Såna som honom hamnar lite grann i skuggorna från Jackson, Russell och Leigh.
- Det överdrivna våldet kan vara obehagligt för vissa, men samtidigt är detta en bagatell.
- Slutet är inte lika skarpt som filmens första halva och mestadels av den andra halvan.
Samuel L. Jackson som Major Marquis Warren, ute i snöovädret. Den autentiska stilen i väderleken och det asgrymma klädstilen är fina kontraster till The Hateful Eight.
Slutsats:
The Hateful Eight är en välgjord och en skitbra western av Quentin Tarantino. Men det är inte i klass med mästerverket Django Unchained. Den här filmen är något lättare. Dessutom är inte detta det bästa som Quentin Tarantino har gjort men det är helklart en spännande film med asgrymma karaktärer och fantastisk dialog. Snyggt filmad och med mästerlig musik av Ennio Morricone så blir The Hateful Eight ett konstverk inom film. Det är skönt att westerngenren får sig en renässans för den har varit bortglömd länge. Tre timmar känns faktiskt inte alls länge eftersom den här filmen är så spännande. Fantastiska skådespelare som Samuel L. Jackson, Kurt Russell, Jennifer Jason Leigh och Walton Goggins gör grymma rollprestationer. Är man ett fan av westernfilmer och/eller Tarantino-filmer så ska man inte missa denna. Jag rekommenderar denna till andra som inte är bekanta med de nämnda faktorerna för det här är en krutdurk som väntar på att få explodera.
Betyg: En fyra av fem.
Man Of Svensätra - en gamertecknare med hjärtat på rätt ställe 