Jag läste igenom de kategorier som ingår i Level 7’s nomineringar: årets spelskribent, årets podcast och årets spelblogg och fick en rätt avdankad eftersmak. Inte för de som är nominerade, för de är verkligen de bästa som finns inom svensk speljournalistik. Även om i stort sett samma namn dyker upp varje år. Men de finns där gör en anledning, och det är att de är duktiga och vet vad de sysslar med.
Men det är något som saknas, eller snarare några som saknas. Nykomlingarna och de bästa artiklarna. De tyngre namnen kommer att finnas där och med all rätt. Men jag tror att nykomlingar som blir nominerade kommer att få in en fot i speljournalistikens Sverige. De blir då namn att räkna med. Dessutom är det bara bra med fräscha ansikten.
När det gäller de bra skribenterna idag, så är det också de blogginlägg, de texter som de skriver som folk kommer ihåg. Därför tror jag det vore klokt att nominera ett par texter för den kvinna eller man som skrivit texten har verkligen kämpat hårt för att göra det bra.
Så nästa år hoppas jag att Level 7 tar upp dessa kategorier och tar med dom nästa år.
Förresten så ska rösta på Kerstin Alex till årets skribent, Svampriket till årets spelsida och P3 Spel till årets podcast.
Etikettarkiv: 2013
Spelåret 2013: Krönika om spelåret, årets bästa och sämsta spel.
Det började riktigt bra. Redan tidigt år 2013 skulle det komma några tunga spel som skulle hålla mig sysselsatt i månader. Först kom Ni No Kuni, det underbara rollspelet från Studio Ghibli. Det spelet har jag och min sambo spenderat mycket tid med vardera. Men det beror också på att Ni No Kuni är ett välgjort RPG. Sen kom Tomb Raider, och jag fick äran att spela igenom Lara Crofts stora återkomst. Jag har spelat igenom äventyret nästan helt perfekt, har missat några trophys dock på story mode men också i multiplayerläget. Det jag tycker är så synd med vissa spel är att vissa trophys är beroende av multiplayerläget. Inte lätt med tanka på att man brukar oftast bli överrumplad av proffs eller sadister. Men jag är väldigt nära att få en platina där. Väldigt nära.
Det blev en ny konsol i år, en handburen sådan. Nintendo 3DS.
Det kliade i min speltarm. Jag ville så gärna ha Wii U men det fanns inte så värst många spel till den då. Jag kollade på trailers för de kommande spel som Nintendo skulle släppa till Wii U och 3DS. Just då vägde 3DS tyngre för det skulle komma nya spel med Luigi, Yoshi och Zelda. Dessutom hade 3DS redan ett intressant spelbibliotek. Det jag gjorde var att beställa en så klart. Tillsammans med Luigi’s Mansion 2. Jag blev så överraskad av att tvåan var så mycket bättre än ettan. Jag visste att Luigi’s Mansion 2 skulle vara kul men nu hade Nintendo tänkt till ordentligt. Nintendo 3DS Shop är praktiskt för här kan man hitta gömda pärlor som fanns till Game Boy och NES, plus ”3D Classics”. Legend Of Zelda: Link’s Awakening DX, Super Mario Land 2 och Metroid 2 investerades. Likaså en uppgraderad version av älskade Kid Icarus med vackra bakgrunder och en bättre spelmekanik. Jag är glad att man kan hålla i skjutknappen så att Pit kan skjuta pilar hela tiden. Praktiskt. Men seriöst Nintendo: 50 kronor för ett NES-spel? Skärpning.
Det var extrapris på Super Mario 3D Land så det inskaffades inom kort. Det är knäppt att jag inte spelat det tidigare. Det påminner mig om både Super Mario Bros 3 och Super Mario Galaxy. Ett riktigt roligt plattformspel som visar Nintendos bästa sida. Att se Tanooki Mario igen var en ren fröjd. Det bör läggas till att det är väldigt mycket att upptäcka i Super Mario 3D Land.
Jag upptäckte Super Mario 3D Land. Det borde jag ha gjort tidigare.
Jag hade tidigt i år förhandsbokat ett spel som jag upptäckte hade växt mer och mer. Det var ett zombieöverlevarspel som hette The Last Of Us. Jag visste att det skulle bli ett spännande spel men jag blev helt överrumplad av att det var mer än så. Det var ett sånt spel som bara dök upp vid vissa tillfällen. Ett spel som rörde om ens känslor ordentligt. Man ville bara fortsätta spela men samtidigt ville jag inte att det skulle ta slut. Jag förhandsbokade ”Ellie Edition” av The Last Of Us, och fick med en läcker tygväska med kardborreöppning. Rejält påkostad och snygg.
”Ellie Edition” av The Last Of Us är en brutalt snygg utgåva av spelet.
Sen blev det lugnt med spelköpandet ett bra tag för mig. Men jag utnyttjade Playstation Plus och deras gratiserbjudande. Jag passade på att njuta av Catherine, Metal Gear Rising, testade Dead Or Alive 5, Giana Sisters: Twisted Dreams, Remember Me och Little Big Planet: Karting. Jag är riktigt glad att det finns en sån här tjänst för det kan ju finnas pärlor som inte kostade något. Bara för prenumerationen, och den är ju tekniskt sagt billigare än vad spelen kostar egentligen. Mycket bra, Sony.
En hel spelvärld väntade på Grand Theft Auto V, och det blev en megaexplosion när det släpptes. Los Santos är en fantastisk stad och det finns mycket att upptäcka i storyläget. Men jag tänker skita i multiplayer för det sägs att många fuskar där. Jag spenderade några månader i Los Santos och det var riktigt kul.
Jag besökte GAMEX i slutet av oktober och i början av november. Där fick jag testa både XBOX One och Playstation 4, det sistnämnda tog hem spelet med bättre kontroll och en bättre monter. Det som var dåligt i år var Nintendos frånvaro. Hoppas de dyker upp på GAMEX 2014.
Jag är förtjust i Rune Factory-spelen och det blev en chock att Neverland skulle gå i konkurs. Hoppas verkligen att Rune Factory 4 dyker upp i Europa nästa år för det är det spel jag suktar efter allra mest. På tal om Rune Factory, fick jag tag på det fösta spelet till Nintendo DS via eBay. Det är underbart, fast inte riktigt lika fantastiskt som Rune Factory Frontier till Wii. Men ett måste!
Jag lyckades att få tag på första Rune Factory. Estetiken är underbar och jag har inte njutit av sån charm av sedan (ironiskt nog) dess uppföljare till Wii.
Året är nu slut och andas sina sista andetag. Jag har missat mycket spel i år. Det som gör mest ont är att jag missade Legend Of Zelda: A Link Between Worlds – spelet som sägs vara det näst bästa Zelda-spelet någonsin. Någon gång nästa år ska jag spela det. Någon gång. Jag är dessutom sur för att Super Mario 3D World enbart finns till Wii U. Ett sista spelköp blev det faktiskt. Jag beställde Tales Of Xillia när det var extrapris på Webhallens adventskalender. Jag spelar det just nu och gillar verkligen detta läckra RPG.
Legend Of Zelda: A Link Between Worlds. Jag önskar att jag fick spela det här spelet.
Det är nu dags för mig att sammanfatta detta spelår med lite listor.
Först ut är faktiskt årets sämsta spel.
Årets sämsta spel – Giana Sisters: Twisted Dreams.
Egentligen har spelet en bra idé. Att låta systrarna byta skepnad och påverka spelets miljö är rätt finurligt. Men problemet är att det blir väldigt rörigt. Dessutom är jag fruktansvärt besviken för jag får inte alla den där The Great Giana Sisters-känslan. Inget som påminner om Commodore 64-klassikern. Årets besvikelse.
Nu är det då dags för årets bästa spel!
7. Ducktales: Remastered.
Årets remake. Joakim von Ankas äventyr fick mig att komma ihåg hur svåra NES-spel var förr. Transylvania är roligare och bättre än någonsin – särskilt musiken. Men det är å andra sidan resten av spelet också.
6. Metal Gear Rising: Revengeance.
Inget smygande. Nu är det hack and slash som gäller för Metal Gear-serien. Men det är tur att det är såpass välgjort, med mycket action. Raiden är inte den tönt som han var i Metal Gear Solid 2 – här är han en riktig hårding.
5. Grand Theft Auto V.
Grand Theft Auto V är så stort, imponerande och snyggt. Det är inte perfekt, men man kan spendera rätt många timmar i Los Santos. Dessutom får man bekanta sig med galningen Trevor Phillps! Vilken galning. Grand Theft Auto V vinner priset för årets mest kompletta soundtrack, för jag har lyssnat mycket på den imponerande musiklistan.
4. Luigi’s Mansion 2.
Nintendo har gjort Luigis spökjakt ännu bättre och ännu roligare. Lagom till den gröne rörmokarens 30-årsjubileum har nu äntligen Luigi fått ett spel värdigt hans namn.
3. Ni No Kuni: Wrath Of The White Witch.
Årets RPG är inte bara en roligt att spela. Det är en fröjd att beskåda, tack vare Studio Ghiblis vackra animation. Jag vill följa med Oliver och hans vänner överallt i denna magiska värld – och aldrig lämna den.
2. Tomb Raider.
Lara Croft skjuter en pil rakt i våra hjärtan. Hennes återkomst är inte bara ett spel i världsklass, det raderar alla hennes föregående spel där jag alltid tyckt att hon är en person med en skrytsam attityd. Det är också för mig det bästa spelet där man kan skjuta med pilbåge.
1. The Last Of Us.
Åter igen vinner ett spel med köttätande monster – The Walking Dead vann förra året – men det är inte monstren och skräckscenariot som gör hela grejen. Visst, de är otroligt viktiga, men det är något med spelets djup som fascinerar mig. Likt The Walking Dead, har The Last Of Us en fantastisk story. Den tillit och kamratskap som Joel och Ellie har äventyret igenom är för mig något av det mest konkreta jag sett i min drygt 25 år långa spelkarriär. Jag brukar oftast hoppa över cutscenes i vissa spel och här finns möjligheten att hoppa över cutscenerna. Men det vill jag inte göra för det är så spännande och trovärdigt. Få spel har berört mig, jag kan faktum räkna upp fem spel som har gjort det. Ett av dom är The Last Of Us. The Last Of Us är årets bästa spel.
Jag vill passa på att nämna två spel som jag inte hunnit spela igenom men de bör ändå nämnas.
Hedersomnämnande 1: Remember Me.
Capcoms spel där minnen, missbruk och brutalitet är i fokus är än så långt (jag har typ spelat 2 timmar än så länge) riktigt intressant. På något sätt får jag vibbar av Blade Runner när jag spelar Remember Me. Jag får ta tag i detta igen när jag spelat klar spelet som kommer nedan.
Hedersomnämnande 2: Tales Of Xillia.
Eftersom jag håller på att spela detta just nu och att jag investerat i det såpass sent, har jag hittills spenderat 8-10 timmar tillsammans med Milla, Jude, Alvin och de andra i kampen mot den onde kungen och hans maktgalenskap. Än så länge är Tales Of Xillia magiskt och värmande. Hade jag spelat klart spelet så skulle det fått en topplacering. Det skulle till och med ha petat ned Grand Theft Auto V, Luigi’s Mansion 2 och Metal Gear Rising från deras nuvarande placeringar. Men jag kan tyvärr inte sätta Tales Of Xillia och Remember Me på listan för de är inte färdigspelade.
Hoppas att år 2014 kommer att bjuda på fler spännande spel. (Och att jag får tag på A Link Between Worlds till slut.)
Musikåret 2013: Sätrapôjks åsikter.
YOHIO har blivit ett namn att komma ihåg – för resten av våra liv.
År 2013 är snart till ända och rent musikaliskt har året varit sisådär. Jag har inte riktigt hängt med precis. Istället för att skriva en topplista så skriver jag lite grann om musikåret 2013. Men jag ska kora årets låt, artist och album.
Melodifestivalen fick mig att rynka på näsan lite. Det var mycket låtar jag tyckte var bedrövliga. Den bästa låten – ”In And Out Of Love” med Martin Rolinski – gick inte ens till final. Ironiskt nog slogs han ut i Andra Chansen av Robin Stjernbergs ”You”. Stjernberg vann sedan finalen med YOHIO tätt i häl. Jag är inte så förtjust i ”You” men Stjernberg verkade så ödmjuk. Kul att han vann. Fast jag skulle faktiskt föredra YOHIO’s ”Heartbreak Hotel” eftersom den tror jag skulle slå bättre i Europa. Men då blev det inte.
Emmelie De Forest vann rättvist i Malmö. Hennes ”Only Teardrops” var den enda låt jag trodde helhjärtat på under Eurovision.
Eurovision hölls i Malmö, och det var många deltagare från många länder som deltog. Mycket var skit, men några stack ut. Grekerna med sitt bidrag ”Alcohol Is Free” fick mig att skratta och de hade härlig takt. Att de hade skoj spreds vidare till publiken.
Jag är glad att Danmark vann för Emmelie De Forests ”Only Teardrops” är den låt som jag tyckte var starkast. Kul att Danmark vann på svensk mark – igen!
Så här såg Miley Cyrus ut för några år sen – mer countryaktig, innan hon satte sig på en rivningskula och utan kläder.
Miley Cyrus är tveklöst den artist som ställt till med ”skandalrubriker” på grund av sitt uppträdande på MTV-galan och musikvideon till ”Wrecking Ball”. Det är synd att musikvideon är motbjudande för att det är egentligen inget fel på sången. Tvärtom, jag tycker att ”Wrecking Ball” är rätt fin. Tydligen ger Mileys ”dirty girl”-attityd rejält med uppmärksamhet och publicitet, för över 200 miljoner har sett musikvideon på Youtube. Jag föredrar ”Director’s Cut”-versionen för där är det bara hennes gråtande närbild som syns istället för en naken kvinna på en rivingskula.
Lady Gaga gillar att bryta gränser. Uppträtt naken i videos för konstens skull och är naken på omslaget till ”ARTPOP”.
Lady Gaga har skapat pepp med tanke på releasen av ”ARTPOP”. Hon har också kastat av sig kläder, men för konstens skull. Inga köttklänningar här inte. Både ”Applause” och ”Venus” blev singlar innan ”ARTPOP” äntligen kom i november. Men det är hennes mest ojämna album hittills. De bra låtarna är i världsklass men de mindre bra är nästan katastrofala. Men det kanske tar tid att lära sig att uppskatta alla sångerna. Vem vet?
Rockabilly som moderniseras. Är det bra eller är det dåligt för musiken? Top Cats har brutit en trend här.
Torsbygruppen Top Cats släppte ut sitt nya album ”Smashing To The Ground” i våras och blev succé direkt. Här märkte jag att rockabillygruppen försökte förnya rockabillyn. Tappert försök för det behövs faktiskt. Men hur långt kan man gå? ”Romeo” är rätt överskattad – om man inte spelar upp sången på Spotify och höjer tonarten. Då blir sången bättre. Titelspåret är det bästa spåret och växer hela tiden.
Min gissning är att Top Cats släpper en specialversion av albumet och lägger till ”Det Kan Jag Inte Rå För” som de spelade i SVT’s ”Alla Tiders Hits”.
Katy Perrys ”Roar” är den bästa låt hon gjort och är den enda bra låt jag hört med henne.
John Fogerty har slagit till med comebacks förut och gjort dom till triumfer. ”Wrote A Song For Everyone” är inget undantag.
John Fogerty kom med ett album där han tog med olika artister som han sjöng duett med. Det blev riktigt lyckat, och hans klassiska sånger från hans egen solokarriär och Creedence Clearwater Revival har fått nytt liv. ”Wrote A Song For Everyone” heter albumet och innehåller duetter med bland annat Keith Urban, Alan Jackson och Foo Fighters. Hoppas han gör en uppföljare.
Årets upptäckt för mig är tveklöst Halestorm. Varför har jag inte hört dom förut? Lzzy Hales röst är i världsklass!
Jag har upptäckt gruppen Halestorm och är grymt förtjust i deras blytunga rockmusik. Nu har de inte släppt något nytt i år, men jag har hittar en musikskatt. ”Love Bites (So Do I)” är helt magisk! Sångerskan Lzzy Hales röst får mina hårstrån på armarna att stå som spikar.
Frågan är vilken, vad och vem som var bäst år 2013? Här är mitt facit:
- Årets album: ”Wrote A Song For Everyone” – John Fogerty.
- Årets artist: Lady Gaga.
- Årets låt: ”Venus” – Lady Gaga.
- Sämsta låt: Vad som helst med Bruno Mars.
- Sämsta artist: Bruno Mars.
- Årets upptäckt: (ej nödvändigtvis från i år) Gruppen Halestorm.
- Årets svenska artist: YOHIO.
- Årets skandal: Miley Cyrus uppträdande på MTV-galan.
Hoppas att 2014 bjuder på mer intressant musik!
Bruno Mars är alldeles för mycket för mig. Det är som att äta för mycket ris utan att dricka vätska efteråt.
Spelåret 2013: Årets manliga och kvinnliga karaktärer.
I år har jag upptäckt en hel del personligheter med stark karisma. Dessa karaktärer är några jag sent ska glömma.
Jag har gått och grunnat på vilka jag ska sätta på första plats i kategorierna ”årets manliga karaktär” och ”årets kvinnliga karaktär”. Egentligen tror jag faktiskt att bägge kom rätt tidigt detta år – men så har jag inte spelat så värst många spel i år så jag kan ju inte välja vare sig Mario, Link, Elisabeth från Bioshock Infinite till exempel. (Super Mario 3D World, Legend Of Zelda: A Link Between Worlds – buhu – och som sagt Bioshock Inifinite)
Efter en stunds funderande så har jag gjort mitt beslut. Här är årets manliga och årets kvinnliga karaktärer.
Årets manliga karaktär: Oliver – Ni No Kuni.
Oliver är en typ av hjälte som jag inte sett på år och dag. I en spelvärld idag med tystlåtna biffar eller råbarskade machos därute, så finner man här en helt oskyldig ung pojke som finner ett inre mod trots han är livrädd. Med ett rent hjärta och artighet charmade Oliver mig redan från spelets början. Att han är så mänsklig gör honom så underbar. Det är min motivering för att han förtjänar titeln ”årets manliga spelkaraktär 2013”.
Bubblare helt utan inbördes ordning:
Joel – The Last Of Us.
Luigi – Luigi’s Mansion 2.
Mr. Drippy – Ni No Kuni.
Trevor – Grand Theft Auto V.
Alvin – Tales Of Xillia.
Årets kvinnliga karaktär: Ellie – The Last Of Us.
Ellie är ingen vanlig tonårstjej. Hon har upplevt total skräck och utvecklats till en äkta överlevare med en knivskarp tunga. Men det är också hennes lojalitet mot Joel (och för oss spelare för all del) och hennes mod som visar hur stark och fantastisk Ellie verkligen är. När det uppstår ett filmklipp i The Last Of Us vill man inte bara hoppa över det. Man vill se, höra och bry sig om Ellie. En helt otrolig ung tonåring med huvudet på skaft. Årets kvinnliga karaktär var redan given när Ellie gjorde entré i somras.
Bubblare helt utan inbördes ordning:
Lara Croft – Tomb Raider.
Milla Maxell – Tales Of Xillia.
Esther – Ni No Kuni.
Jag hoppas att 2014 bjuder på fler spännande spelkaraktärer!
Årets 10 bästa filmer 2013: Sätrapôjks val.
Filmåret har varit riktigt stort i år. Tyvärr missade jag rätt många filmer på grund av tidsbrist.
Jag har i alla fall sett tio filmer som är från i år, och här är min 10-topplista med korta förklaringar.
10. The Lone Ranger.
Johnny Depp som indianen Tonto är en rolig kuf i stil med Jack Sparrow. Han lyfter den här underskattade filmen rejält.
9. The Last Stand.
Arnold Schwarzeneggers återkomst som actionhjälte är minst sagt rejält underhållande. Gubben kan fortfarande.
8. Curse Of Chucky.
En oväntad uppföljare som skakar om filmserien. En rejäl upplyftning från den urusla Seed Of Chucky, och Chucky gör en riktigt bra återkomst. Äntligen är han läskig igen.
7. World War Z.
Det fungerar att placera Brad Pitt i en spännande zombiefilm. Full fart framåt! När de levande döda klättrar upp på varann och bildar en pelare är en bild som är svår att glömma bort.
6. Evil Dead (remake).
Årets blodigaste och råaste film utan tvekan. En bra remake som dock kunde ha blivit ännu bättre om man vågat lite mer.
5. The Heat.
Årets roligaste film som jag skulle kalla en kvinnlig Dödligt Vapen. Sandra Bullock och Melissa McCarthy är perfekta som polisvärldens svar på Yin och Yang.
4. Gravity.
Hyllad av kritiker och åskådare världen över. Jag är inte förvånad, för det här är en film som fångar in känslan av total rädsla när man hamnar i en sån situation som Sandra Bullock får uppleva. 3D-effekterna är otroliga, men det är faktiskt Bullock som lyfter filmen med sitt enorma skådespel. Får inte effekterna och särskilt Bullock en var sin Oscar blir jag förbannad. Jag vill nämna ett citat från Alien: ”I rymden kan ingen höra dig skrika”. Det stämmer när man sett denna film.
3. Man Of Steel.
Äntligen får Stålmannen en film som gör honom rättvisa, sedan den första filmen med Christopher Reeve. Storslagen film som värmer mitt hjärta. Henry Cavill är utmärkt som mannen av stål.
2. Hobbit – Smaugs Ödemark.
Jag tyckte jättemycket om föregångaren, men den här filmen är en rejäl upplyftning. Nu går det undan! Att få se draken Smaug är värt ett års lång väntan. Vilken dynamisk filmrulle – och hur ska nästa del sluta?
1. Django Unchained.
Det spelar ingen roll om Stålmannen har gjort en storartad comeback eller om draken Smaug har imponerat på oss med sin entré – ingen rår på Quentin Tarantinos mästerverk. En mäktig western med en hämndaktion mot rasismens smutsiga buk. Motiveringen av att det här är årets bästa film är att det är en perfekt ihopsnickrad rulle med perfekt skådespeleri, ett mäktigt tema och en stor hyllning till en underskattad genre. Jamie Foxx, Christoph Waltz, Leonardo DiCaprio och Samuel L. Jackson briljerar! Django Unchained är ett mästerverk!
Hur ser din filmlista ut för 2013? Vilka filmer har imponerat på dig?
Sätrapôjks adventskalender 2013 – Lucka 12: King Dedede.
Nu har jag gjort hälften av denna adventskalender! Oj vad tiden flyger! Idag har jag tecknat King Dedede från Kirby’s Dream Land.
Jag visste redan i början att det skulle finnas mat med i bilden eftersom King Dedede äter rätt mycket. Att han var så förtjust i julskinka visste nog ingen. Bilden var inte så komplicerad den här gången. Hoppas ni gillar enkelheten.
Imorgon, på självaste Luciadagen, träder Sniper Wolf från Metal Gear Solid fram.
Spelåret 2013: Årets comeback.
Handen på hjärtat. Jag har inte gillat Lara Croft tidigare. Jag har alltid tyckt att hon var en sån person som har näsan högt upp i skyn och hade sån skrytsam attityd. Då har jag inte ens nämnt brösten.
Men det här året har jag öppnat ögonen när det gäller Lara. Hon har i Tomb Raider detta år fått mer mänsklighet. Hon är sårbar. Hon uttrycker rädsla i hemska situationer. Smärta. Den smärta hon blir utsatt för är vidrig. Men här väcks något inom en hårt sårad Lara. En överlevare. En kvinna som visar styrka och mod. Plötsligt bryr jag mig om Lara Croft.
Med pilbågen i hårt grepp sparkar hon rövar hårdare än någonsin. Uppsnoffigheten är borta, men istället har vi fått en mer mänsklig Lara Croft. Som gråter men också är starkt målmedveten. Hon står för årets comeback, och vilket fantastiskt sätt hon gör detta på!
Bubblare: Luigi – Hans år resulterar i många nya spel, särskilt Luigi’s Mansion 2.
Spelåret 2013: Spelen som jag missade att spela. (och önskar att jag spelade)
Det närmar sig år 2014, och vanligtvis brukar jag skriva om årets spel i slutet av december. Men jag ville tjuvstarta lite grann med spelåret 2013.
Jag har spelat många bra spel det här året, men tyvärr har jag missat minst lika många. Om inte fler. Spel kostar ju pengar, och eftersom jag inte är en äkta spelrecensent som brukar få recensionsexemplar av speldistributörerna så har jag missat väldigt mycket spel. Därför har jag inte skaffat så värst många spel.
Jag vill skriva en kort lista på vilka spel jag missat spela och önskat att jag gjorde.
Pokémon X & Y.
Inget bärbart spel utan Pokémon. Utav de trailers och fotografier jag beskådat kan jag tro att dessa två spel till Nintendo 3DS verkar vara de bästa Pokémon-spelen sedan originalspelen till Game Boy.
Brothers: A Tale Of Two Sons.
Den kända filmregissören Josef Fares är också en äkta speldyrkare. Han har också varit med och skapat det här spelet som verkar vara riktigt underbart. Att styra två bröder med en varsin styrspak är ett snilledrag. fattar inte varför jag missat detta.
Beyond: Two Souls.
Med imponerande röstskådespeleri och med ett starkt djup verkar Beyond: Two Souls vara ett spel som man sent skall glömma.
Resident Evil: Revelations.
Utsett det bästa Resident Evil-spelet sedan Resident Evil 4, verkar det här spelet vara så mörkt, tät och spännande som den gamla goda tiden. Dessutom är ju Chris Redfield och Jill Valentine med!
Bravely Default.
Det här spelet har nyligen dykt upp på de svenska hyllorna, och Bravely Default ser ut som ett älskvärt klassiskt RPG i stil med Final Fantasys bästa period.
Pikmin 3.
Första Pikmin charmade mig med sin värme och mysighet. Tyvärr missade jag tvåan och det är även fallet med det här tredje spelet. Anledningen för det sistnämnda? Jag har inte Wii U.
Batman: Arkham Origins.
De två första spelen i Batman: Arkham-serien är vansinnigt bra. Fast Rocksteady inte är involverade i detta tredje spel så ser det ändå rätt läckert ut. Det lustiga var att jag faktiskt förhandsbokade spelet tidigare i år, men avbeställde för att dels så köpte jag Grand Theft Auto V och dels skulle jag ju till GAMEX.
Super Mario 3D World.
Mjau! Betygen rosar över Marios nyaste äventyr. Jag gillade verkligen föregångaren Super Mario 3D Land, och tror att Super Mario 3D World kan bli det bästa Mario-spelet sedan första Super Mario Galaxy. Men jag kan inte skaffa detta, av samma anledning som Pikmin 3: Jag har inte Wii U. Bu för konsolexklusivitet.
Tales Of Xillia.
Ett RPG till som verkligen ser magiskt charmigt ut. Dess rena stil, vackra färger och dynamik får mitt hjärta att smälta. Och då ska jag nämna att jag inte spelat detta än!
Rayman Legends.
Det ser både snyggare, roligare och bättre ut än föregångaren Rayman Origins. Humorn ligger på topp och man blir varm inombords när jag ser bilderna eller kollar på videon där man hör ”Black Betty”.
Legend Of Zelda: A Link Between Worlds.
Men ååååh! Just nu är detta det spel jag suktar efter allra mest, förutom Rune Factory 4 som kommer nästa år. Links senaste äventyr har också fått rosor av spelkritiker världen över och anses vara det bästa spelet i serien sedan Legend Of Zelda: A Link To the Past – som också är det här spelets föregångare! Men ååååh!
Bubblare: Bioshock Inifinite, Battlefield 4, Sonic: Lost World, Professor Layton And The Azran Legacy, Injustice: Gods Among Us.
Några spel kommer jag säkert att spela inom några månader, fast jag tor inte att jag någonsin kommer att spela dom alla. Det är tragiskt att spel ska kosta så inihelvetes mycket pengar.
Sätrapôjks adventskalender 2013: Här är temat och listan!
Det är inte så värst länge kvar till 1:a december, för det inträffar nu på söndag. Inte nog med det så är det ju första advent också. Tiden flyger när man har roligt, och förberedelserna till julskinkor, julmust, julklappar och underbar familjetid är att vänta.
Därför har jag beslutat att ha en adventskalender i år också, för jag hade så roligt med den jag gjorde förra året.
Det här ska jag ha i år: Varje dag – från 1:a december – ska jag teckna en teckning fram till julafton, och varje bild ska bli en lucka. Precis som förra året. Men temat är helt nytt.
Årets tema är: ”Sätrapôjk, spelbossar och julen”.
Det innebär att jag ska teckna en spelboss, mig själv och något med julen att göra. Jag och dessa bossar ska ha det så roligt under juletid. Men hur vi gör det får ni vänta och se.
Nedan kommer en lista på vilka spelbossar (och från vilka spel) som kommer att vara med i Sätrapôjks adventskalender 2013!
- Bowser – Super Mario Bros
- Kefka – Final Fantasy VI
- Gyorg – Legend Of Zelda: Majora’s Mask
- Vampire Dragon – Wonder Boy III: The Dragon’s Trap
- Chilli Billi/Chilly Billy – Banjo-Tooie
- Quick Man – Mega Man II
- Jason Voorhees – Friday The 13th (NES)
- Pyramid Head – Silent Hill 2
- Ganon – Legend Of Zelda: A Link To The Past
- Galamoth – Castlevania: Symphony Of The Night
- Nova Dragon – Final Fantasy IX
- King Dedede – Kirby’s Dream Land
- Sniper Wolf – Metal Gear Solid
- Manhandla – Legend Of Zelda
- The Great Mighty Poo – Conker’s Bad Fur Day
- Bouldergeist – Super Mario Galaxy
- Guts Man – Mega Man
- Soda Popinski – Punch Out!!
- Carmilla’s Mask – Castlevania II: Simon’s Quest
- Mewtwo – Pokémon
- Sephiroth – Final Fantasy VII
- Nemesis – Resident Evil 3: Nemesis
- Metal Gear – Metal Gear
- Link´s Shadow – Zelda II: Adventure Of Link
Vilken tokig skara med spelbossar, eller hur? Jag har många bra idéer på de flesta av bossarna och jag är beredd att sätta pennan i verket! Jag kommer att använda mig av enkelt tecknande eftersom jag ska göra detta 24 dagar på raken. Jag kommer att använda mig av Polychromospennorna och en tapetrulles baksida på drygt 3 meter. Är ni peppade? Det är banne mig jag!
Inför GAMEX: Playstation 4 VS XBOX One på GAMEX! Giganterna visar upp sig.
Det är inte länge kvar tills GAMEX öppnar sina stora portar. Tusentals entusiastiska gamers kommer att invandera Kistamässan och en massa framtida spel kommer att provspelas eller visas upp. Folk kommer att visa upp sina begåvade cosplays. Battlefield 4-LAN, podcasts med både Svampriket och Nördigt kommer att spelas in, Assassin’s Creed IV: Black Flag och massa annat smått och gott kommer att man få beundra och spela där! Det är mycket synd är att Nintendo inte tänker närvara men jag kommer att ha riktigt roligt ändå.
Men ”the main event”, som man säger i wrestling, är ändå att både Sonys Playstation 4 och Microsofts XBOX One kommer att visas upp. Jag känner mig så glad att få uppleva visningar av framtidens konsoler på en nordisk spelmässa. Jag tyckte det var stort när GAMEX utannonserade att XBOX One skulle visas upp på plats men blev riktigt överraskad att Playstation 4 skulle också närvara. Snacka om giganternas kamp, på svensk mark. Och jag kommer att vara där! Det känns riktigt äkta och häftigt.
Personligen är jag mer intresserad av Sonys framtida konsol men jag tänker absolut testa båda spelskaparnas konsoler. Vilken jag kommer tycka bäst om, det kommer jag att skriva om när jag väl är på GAMEX. Vilken konsol är du mest sugen på att spela? Kanske båda lika mycket?
Vi syns på GAMEX!
Man Of Svensätra - en gamertecknare med hjärtat på rätt ställe 