Äntligen var det då dags för en ny intervju, och denna gång ska jag intervjua en före detta kollega (vi skrev artiklar på Megazine) – nämligen en kvinnlig spelskribent som också har passion för filmens värld. Det här är min intervju med Loadings Maria Myhr.
Maria bloggar mycket om spel och film. Just nu är hon skribent för den ökända hemsidan Loading.se.
1. Vad är ditt första spelminne?
Det var någon gång före tidernas gryning som jag första gången styrde en digital skapelse över en skärm, så minnet sviker lite här… Det kan ha varit någon form av Game&Watch-spel (Fire? Safebuster?) eller kanske Viper på MicroBee:n. Plattformsspelet på handhållna enheten med okänt namn gick ut på att med sin gubbe undvika rullande tunnor på stålbalkar, och ta sig till toppen. Tror jag. Det kan också vara så att det handlade om att fånga bomber som en bandit kastade. Har också något minne av det här med att bolla flyende från brinnande hus in i en ambulans, men tror det var ett senare spel. I Viper styrde man en orm i en skärmstor ruta och åt kaniner som dök upp här och var – för varje kanin växte ormen och rörde sig snabbare, ju längre man klarade sig desto högre poäng. Smattrandet från ormen, pipet när man åt upp en kanin och den gula bitgrafiken är ett ljuvt minne i ryggmärgen.
2. Hur tyckte du att årets E3 var?
Öh, jag följde överhuvudtaget inte E3 och har inte hört talas om det förrän i år. Jag gick in på hemsidan för att se var man kunde hitta filmklipp men lyckades inte ens hitta datum och hålltider så jag struntade i det.
3. Det råder en het debatt angående Lara Croft, våldtäkter och sånt. Vad har du för åsikter angående detta ämne?
Jag tror det ligger något i det som tagits upp om att storyskapare inte tycker att räcker med att döda en kvinnlig karaktärs familj, utan man måste ta till det här våldtäktsknepet för att fånga spelarens engagemang. Jag tror det bottnar i att man vill utsätta karaktären för värsta tänkbara scenario, för sånt är ju intressant. Däremot skyggar man för att våldta män, eftersom det är ett så känsligt ämne i vår värld. En man som blir våldtagen är ingen riktig man, typ, eller skapar alldeles för mycket avsmak hos den manlige spelaren för att han ska vilja spela karaktären. När jag var i fjortonårsåldern såg jag Tidvattnets Furste, och jag och mina tjejkompisar tyckte att scenen där huvudpersonens yngre jag våldtas, efter modern och systern, var den absolut värsta, för han var ju kille. ”Tjejer är ju ändå gjorda för det”, gick resonemanget. Samhället säger oss att våldtäkt av kvinnor är hemskt men existerande, medan våldtäkt av män är avskyvärt och ska inte pratas om (eller ens erkännas, med tanke på den underliga domen med övergreppet på en transkvinna som gick från våldtäktsförsök till grov misshandel eftersom hon saknade slida). Det handlar nog om anal penetrationsångest – det är inte såna våldtäkter man utsätter kvinnor för heller, åtminstone säger man det inte rakt ut. Antar också att manlig homofobi kommer sig av just denna penetrationsångest. Tänk att jag har knäckt nöten…!
Ibland kan jag tycka att debatten blir lite ensidig från kvinnornas sida – vi är jävligt bra på att hitta fel i hur kvinnor framställs, utan att reflektera över vad det egentligen är vi räknar som ”bra” kvinnoframställning. Är det bra att kvinnor framställs som många manliga protagonister, som dödar urskillningslöst bara för att någon råkat ha ihjäl hans älskade? Samtidigt är man mer lyhörd för sånt som ligger en själv nära. Jag är kvinna, alltså är jag mer lyhörd för orättvisor som drabbar kvinnor och kvinnliga karaktärer. Det ska självklart belysas och diskuteras. Sexuella övergrepp är väldigt enkelt och väldigt effektfullt att ta till när det gäller att utsätta kvinnliga karaktärer för hemskheter, men jag tycker att det börjar bli rätt uttjatat och tråkigt ärligt talat. Låt det handla om något annat än min kropp, för en gångs skull. Och det är dags att våga ta upp våldtäkt av män.
Det jag främst reagerar på i just Lara Croft-fallet är uttalandet om att spelaren inte identifierar sig med Lara utan vill beskydda henne. Det är dels att att undervärdera manliga spelares inlevelseförmåga, dels att ignorera det faktum att det finns kvinnliga spelare, men framförallt att simplifiera spelarens roll. Det verkar rätt tamt att spela ett spel där man ska beskydda huvudkaraktären istället för att agera med henne.
Vad som ska hända med Lara Croft i nya Tomb Raider har väckt stor debatt i början av sommaren.
4. Vilken är den bästa speltillverkaren, tycker du?
BioWare. Säger jag med min begränsade erfarenhet. De har insett att spel inte nödvändigtvis handlar om att utkämpa den perfekta striden, utan också om dialog, diplomati, interaktion och relationer. De har förädlat Square/Enix:s sätt att berätta historier, utvecklat det från Final Fantasy-spelens statiska cut scene-baserade berättelser där striderna står i centrum och där det mer känns som att man spelar för att få en liten filmbit som belöning, till att man verkligen får skapa sin egen karaktär och dess story. Självklart finns det många fler steg att ta – fortfarande finns ju där en färdig berättelse med en tydlig början och ett tydligt slut. Det är därför jag tycker att tjafset om Mass Effect 3-slutet är ganska larvigt, det är inte ett mmorpg där spelaren själv har 99% av ödet i sina händer, utan ett spel med en färdig historia. Vägen mot målet kan se olika ut, men målet är detsamma.
5. Mass Effect är fullt med detaljer, dialog och har en stark story. Finns det något du saknar i denna spelserie?
Jag saknar mer dialog. Säger jag om ett spel som förmodligen slagit rekord i inspelad dialog… I trean kändes det fattigt när jag väl inlett romanser och börjat skaffa mig vänner, att jag mellan uppdragen och de avgörande dialogerna inte fick mer. Jag vill helt enkelt ha mer av karaktärerna, vill kunna fördjupa vänskaper och fiendeskaper, kärleksförhållanden. Mer valfrihet skulle vara roligt, men samtidigt är det som jag sa tidigare inte ett mmorpg utan ett spel med färdig story, och den storyn vill jag uppleva. Men jag vill ha mer av den. Jag saknar förstås också möjligheten till manliga romanser till manlig spelarkaraktär i de första två spelen. Det är klart att det kanske skulle bli lite märkligt om samtliga karaktärer var urskillningslöst multisexuella men det är ännu märkligare att endast kvinnlig homo-/bisexualitet existerar.
6. Finns det något spel du ångrat att du spelat? Varför?
…nej, jag kan inte komma på något. De spel jag verkligen inte har gillat har jag inte spelat klart, men även dessa har ju inneburit spelerfarenheter.
7. Tror du att det är mer kvinnor som spelar spel idag, jämfört med ungefär 10-20 år sedan?
Jag tror faktiskt inte det. När jag var liten och folk hade Nintendo så var det både tjejer och killar som spelade, ofta tillsammans (även om det kanske var tjejer för sig och killar för sig). Dock tror jag att tjejer/kvinnor då, precis som nu, inte spelar precis samma spel som killar/män – mer shooters och krigsstrategi för killarna, mer pussel och socialstrategi för tjejerna. Skillnaden är att idag har datorspel blivit synonymt med de våldsamma trippel-A-spelen som syns mest, och som förknippas mest med och marknadsförs mest för killar, medan mobilspel, facebookspel och liknande inte räknas som ”riktiga” spel och därmed inte har ”riktiga” spelare. Ofta är det kvinnor i majoritet bland spelarna i de spelen och då tror folk att kvinnor inte spelar datorspel.
8. Har du någon spelkaraktär som du ser upp till?
Jag tror knappt jag har någon riktig människa jag ser upp till, haha. Kanske Shepard då, från Mass Effect. Min godhjärtade variant alltså, en som gör så mycket för att så många som möjligt ska få det så bra som möjligt, som försöker få olika folkslag och folk med olika åsikter att faktiskt lyssna och lära av varandra.
9. Vad ser du fram emot att få spela längre fram?
Dragon Age 3 (om det nu blir ett sådant), Guild Wars 2. Sen har jag en hög ”gamla” spel att ta mig igenom också, som Skyrim och Witcher-serien. Och Final Fantasy VII och VIII.
10. Nu kommer en filmfråga. Vilken är den bästa film du sett?
Thrall’s balls, vilken jäkla fråga. Jag har ingen aning. Jag har sett så många fantastiskt bra filmer. Några som ständigt återkommer är Gladiator, Döda poeters sällskap, Braveheart, Den siste mohikanen, Ronja Rövardotter, Den bästa sommaren… Terminator är nog en av de allra bästa.
Här kommer en fråga från Daniel Andersson:
Jag såg att du spelar World of Warcraft och Star Wars: The Old Republic, har du spelat andra MMORPGs innan och vilket är din favorit?
Jag har faktiskt inte spelat några andra mmorpgs. Än. Jag har laddat ner Conan men inte kommit igång. Av WoW och SWTOR skulle jag nog säga att WoW är mitt favorit-mmorpg, medan SWTOR är ett av mina favorit-rpg. WoW har en mer inbjudande och tillåtande grafik och fantasieggande värld både för ens eget rollspelande och pve-ande, medan SWTOR jobbat lite för hårt för att skapa en fotorealistisk Star Wars-värld. Dessutom är character story-delen så bra och så tidskrävande att jag ännu inte hunnit ta del av just mmo-delen så mycket än, vare sig när det gäller pve eller rollspel. Jag ser dock stora möjligheter till rollspel även i SWTOR. Mer tid, tack.
Maria, jag vill tacka dig för denna intervju, och för dina enastående svar! Det har varit en sann ära!
Nästa gång blir det dags för Svamprikets Tommy Håkansson!
Man Of Svensätra - en gamertecknare med hjärtat på rätt ställe 