Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 34: Banjo-Kazooie.

Det må ha åldrats en del när det gäller det grafiska, men glädjen av att få leta efter gyllene pusselbitar i häxan Gruntildas slott har inte åldrats ett dugg. Visserligen är ju Banjo-Kazooie ett av Nintendo 64’s allra snyggaste spel men karaktärsdesignen är faktiskt ful idag. Men det är en del av spelets charm, och det är charmen som har tagit Banjo-Kazooie till den höjd och kärlek som det här tredimensionella spelet har förtjänat. Super Mario 64 må ha revolutionerat den här genren och Conker’s Bad Fur Day är snyggare och fräckare. Men det är Banjo-Kazooie som jag har haft allra roligast med när det gäller plattform till Nintendo 64. Den elaka häxan Gruntilda har kidnappat Banjos lillasyster Tooty för att hon är sötare än häxan – ganska likt Snövit om man får säga det fast förutom det förgiftade äpplet förstås. För att ta sig vidare i Gruntildas kluriga slott så måste björnen Banjo och den kaxiga fågeln Kazooie samla på sig en hel del grejer. Gyllene pusselbitar som kan öppna nya världar och gyllene noter som kan låsa upp dörrar som öppnar nya rum i slottet. Det är en riktig utmaning att hitta alla 100 pusselbitar men som tur är, är Banjo-Kazooie ett spel som Rare har lyckats snickra ihop till ett mästerligt plattformsspel. Varje värld som Banjo och Kazooie besöker har sina egna utmaningar och det finns 10 pusselbitar i varje. Bubblegloop Swamp är ett träsk som har pirayor i det grunda vattnet, så björnen måste sätta på vadarstövlar på fågeln så att de kan ta sig omkring. Treasure Trove Cove är en sandstrand med en mystisk borg som det går att skriva in lösenord på. Jag minns att jag skrev så många ”farliga” lösenord som Gruntilda inte gillade så att hon raderade minnet på spelkassetten. Ju längre in i Gruntildas slott man kommer, desto svårare blir spelet. Det märker man när man kommer till de svåraste banorna Rusty Bucket Bay och Click Clock Wood. Banjo-Kazooie har en stor portion humor, lite småfräck fast inte som i Conkers plattformsspel. Mycket sker på uppkäftiga fågeln Kazooies bekostnad. Musiken är väldigt fin, och det är lätt att nynna på Gruntilda’s Lair-temat. Jag gillar när den dynamiska duon lär sig nya saker i spelet, och när man har lärt sig kontrollerna så sitter det i benmärgen ganska omgående. Banjo-Kazooie har inte förnyat plattformsgenren, men det är tveklöst ett av de allra bästa tredimensionella plattformsspelen någonsin.

Dela detta:

Relaterade

34 reaktioner på ”Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 34: Banjo-Kazooie.”

Lämna en kommentar Avbryt svar