Spelsveriges syn på spel: Mer debatt än underhållning?

Anita Sarkeesian är en kanadensisk bloggare, känd för att i sin videoblogg Feminist Frequency ta upp hur kvinnor framställs i populärkulturen. Hon är en förebild bland spelskribenter. Feminism är en återkommande sak som tas upp i spelsveriges artiklar.

Sverige har en stor skara med talangfulla spelskribenter, journalister och bloggare. Jag följer jättemånga av dessa och blir absolut förtrollad av deras fingertoppskänsla för artiklar. Deras passion för spel är minst lika fascinerande. Jag tycker det är jättebra att de lägger tid, själ och hopp för spelens skull.

Men det är något som jag lagt märke till, som får mig att fundera angående svensk speljournalistik i sig. Det har uppstått en hel debatt i en hel del artiklar skrivna, sagda i radioprogram eller podcasts i den svenska speleliten bland skribenter.

Ett exempel på detta är ämnet ”kvinnor i spel, kvinnor som spelar spel, kvinnor som skriver om spel”. Jag tror inte att det går en enda dag där orden ”kvinnor” och ”spel” nämns i artiklar. Missförstå mig inte, jag tycker det är bra att kvinnor ska lyftas upp så att det blir mer jämställt i spelvärlden – och utanför spelvärlden med. Ett annat exempel på debatt i spelartiklar är våldet i spel. Behövs våld? Vad skulle det se ut om det inte fanns våld i spel? Dessa frågor har jag fått höra på i åratal. Jag har läst och hört speljournalister debattera om detta i åratal. I åratal. Ämnet är alltid aktuellt och naturligtvis viktigt. Sist tror jag att det var P3 Spel som tog upp detta i ett av vinterns program. (1:a februari för att vara exakt.) Sex, våld, den usla kvinnosynen i spel och utanför spel, Nintendos ”fiasko” med Wii U. Det finns minst en debatt i varje kategori.

Här är några exempel på artiklar som har debatt i sig:

• Kvinnliga skribenters dilemma – Tommy Håkansson, Svampriket
• Om spelvåld och pacifism – P3 Spel (55 minuters radioprogram utan musik)
• SPELA-podden, avsnitt 2 – Aftonbladets spelavdelning SPELA!’s podcast.
• När alla blöder på samma villkor – Thomas Arnroths krönika i FZ.se
• Ni har kvinnorna att tacka för årets bästa spel – Elin Ekbergs blogg i Loading.se

Nu låter det som att jag klankar på debattartiklarna, men det gör jag absolut inte. Tvärtom. De behövs. Men jag saknar faktiskt något i majoriteten av artiklar, podcasts och radioprogram. Underhållningen. Tv-spel, spel till dator och brädspel är underhållande. Varför finns det då många spelsajter/tidningar/radioprogram som har mer debatt än underhållning? Varför handlar mycket om moral, rättigheter och förnedring istället för nöje, glädje och passion? Jag tycker att man inte borde dra för hårt i det politiskt korrekta utan att bara släppa loss och ha kul. Jag erkänner själv att jag skrivit en del blogginlägg som har skapat en del debatt. Men jag har absolut inget emot att jag ska le, skratta och bara koppla av när jag läser en speljournalists artikel. Jag minns att det fanns ett program i SVT som hette Kontroll (tror jag att det hette) och det kändes mer som ett debattprogram än ett underhållande program. Det var rätt stelt tyckte jag.

Det finns några som faktiskt bjuder på riktig underhållning i en del sidor. Ta Ludde och Tommy från Svampriket med sina ”quicktitt” eller sina underhållande spelvideos. ”Shadowgate-skandalen” är fortfarande något av det bästa som gjorts i svensk mark. Det tycker jag är allra viktigast med spelartiklar. Att de ska vara underhållande. Precis som spelen är. Naturligtvis ska det komma viktiga debatter om orättvisor, moral och etik. Det får inte glömmas bort. Men det ska inte heller stå i vägen för underhållningen. Så jag ber er, svenska spelskribenter. Slappna av ibland och ha roligt med era artiklar. Precis som när ni spelar ett spel ni blir jätteglada av.