Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 5: Final Fantasy IX.

Spelserien Final Fantasy har sedan efter Final Fantasy VII – eller till och med efter Final Fantasy VI på sätt och vis – varit en sorts futuristisk upplevelse med maskiner och mindre sagolika upplevelser. Det är inte fel i sig, det är egentligen bra med förändringar när det gäller uppföljare. Men visst kan det vara skönt att gå tillbaks till den där fantasirika sagoberättelsen med svarta magiker, prinsessor, stora slott och drakar?

Squaresoft utannonserade Final Fantasy IX helt oväntat och det som jag var riktigt nyfiken på var att speljätten skulle gå tillbaks till det sagolika som gjorde NES/SNES-spelen så charmiga och fantastiska.

Nog fan fick jag rätt alltid.

Detta fyra CD-ROMskivor långa episka RPG är inte bara ett av de underbaraste spelen som finns. Final Fantasy IX fann tillbaks till det magiska och det fantasirika. Jag kunde inte bli lyckligare.

Det finns åtta karaktärer som man får lära känna bättre och alla är helt awesome. Zidane är en tjuv som dels är en kvinnotjusare men också har en sorts heder. Han hjälper till när det verkligen behövs. Garnet är Alexandrias prinsessa som blir kidnappad av Zidane och hans banditvänner, men hon väljer att följa med dom eftersom hon dels försöker fly ifrån hennes förändrade mamma och dels vill hon utforska världen utanför kungariket. Garnet mognar väldigt mycket under äventyrets gång och blir en kraftfull magiker i slutändan. Hon är en stark karaktär. Steiner är en envis och trångsynt riddare som vill endast skydda prinsessan Garnet och han avskyr Zidane. Hans heder och moral blir ganska förödmjukat under äventyrets gång. På något sätt tycker man synd om Steiner för han gör ju sitt jobb. Men han är en stark svärdsman. Freya är en råttlikande karaktär som dessutom är en Dragoon Knight. Hon är en asgrym stridskämpe med sin lans. Quina är en underlig kuf som bara tänker på mat. Hon har språkproblem och liknar en korsning av kock, groda och clown. Quina kan lära sig fienders magiska attacker, eftersom hon är en Blue Mage. Eiko är en liten tjej som blir förtjust i Zidane och hon ser Garnet som en rival. Eiko är en Summoner och en duktig magiker, och blir en jättestark allierad. Amarant är en ninja/monk som först försöker döda Vivi och Zidane och samtidigt sno Garnets halsband men han slår sig följe med gänget. Han är en jättestark slagskämpe men är också en arrogant, tystlåten man.

Karaktären som lyfter hela Final Fantasy IX till skyarna är ändå Vivi. Den stackars och oemotståndliga Black Magen som är en smått klumpig och blyg figur, men inuti honom finns det en otrolig styrka i hans svarta magiska krafter. Hans låga självkänsla gör honom osäker på allting och man tycker verkligen synd om Vivi. Steiner respekterar Vivi och kallar till och med den lille filuren med den stora hatten för ”mäster Vivi”. Jag har alltid med Vivi i min kvartett i striderna. Hur kan man inte älska en så underbar karaktär?

Final Fantasy IX är precis som en sagobok. Squaresoft har lyckats med att få till den där känslan som gjorde Final Fantasy IV, V och VI till rena rollspelsklassiker. Den där känslan av magier, kungariken och kristaller. Mindre science fiction och modern teknologi. Nobuo Uematsus mästerliga soundtrack i Final Fantasy IX är nog en av mina personliga favoriter i spelsammanhang. Final Fantasy hade hittat hem igen. Bossmusiken i Final Fantasy IX är nog bannemej den allra bästa bossmusiken av dom alla. Det känns om en riktigt allvarlig bosstrid varje gång jag hör den musiken.

Final Fantasy IX har en mer praktisk spelmekanik och känns inte så utdraget som Final Fantasy VIII är. Nej, det här känns mer old school. Men det finns en fin karaktärsutveckling likt de magilärningssystem som gjorde att man kunde lära sig magier i Final Fantasy VI. I Final Fantasy IX kan man lära sig nya stridstekniker, få bättre försvar mot magiska attacker, och andra saker genom att byta utrustning och vapen. När man har lärt sig den nya teknikerna så blir karaktärerna bättre förberedda i kampen mot tuffa fiender. Mitt råd är att du använder dig av skydd mot Poison och Venom för många fiender är faktiskt giftiga i Final Fantasy IX.

Moogles, som man tidigare har sett i till exempel Final Fantasy VI, har en viktig roll i Final Fantasy IX. En moogle kan hjälpa dig att spara spelet, och vissa har små butiker där du kan köpa potions och andra saker som hjälper dig i det här långa äventyret. De har också ett sorts brevväxlarsystem; Mognet, och det är kul att skicka vidare brev från en moogle till en annan. Vilka sjukt söta vita, fluffiga pälsbollar dessa är.

Final Fantasy IX tar säkert över 50-60 speltimmar att klara av. Men varje timme och minut är värt den underbara upplevelsen. Det är en saga med massor av godis att smaska igenom och karaktärer att älska. Världar att besöka och mycket dynamiska bossar att möta. Det här är ett för mig bibliskt mästerverk och väldigt få spel har överträffat Final Fantasy IX. Faktum är att för min del är det bara fyra spel som har gjort det…

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

5. Final Fantasy IX.

6. Rune Factory Frontier.

7. Bioshock Infinite.

8. Red Dead Redemption.

9. Mega Man 2.

10. Kid Icarus.

11. Super Mario World.

12. Metal Gear Solid.

13. Tetris.

14. Super Mario RPG.

15. Super Mario Bros 3.

16. Donkey Kong Country.

17. Boulder Dash-spelen.

18. Super Mario Kart.

19. Legend Of Zelda – Majora’s Mask.

20. Harvest Moon – Friends Of Mineral Town.

21. Super Mario World 2 – Yoshi’s Island.

22. Resident Evil 2.

23. Castlevania II – Simon’s Quest.

24. Paper Mario – The Thousand Year Door.

25. The Last Of Us.

26. Mega Man 3.

27. Bloodborne.

28. Legend Of Zelda – The Wind Waker.

29. Castlevania – Symphony Of The Night.

30. Super Mario Bros.

31. Dark Souls II.

32. Bubble Bobble.

33. Super Mario Galaxy.

34. Banjo-Kazooie.

35. Legend Of Zelda.

36. Street Fighter II Turbo – Hyper Fighting.

37. Mario Kart 8.

38. Xenoblade Chronicles.

39. Batman – Arkham City.

40. The Walking Dead Season 1 & 2.

41. Metroid Prime.

42. Legend Of Zelda – Ocarina Of Time.

43. Tomb Raider. (reboot)

44. Conker’s Bad Fur Day.

45. Batman – Arkham Asylum.

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

De bästa medhjälparna/sidekicken/birollerna i tv-spelens värld enligt mig.

Tv-spelen har många hjältar som hyllas ofta. Jag vet inte hur ofta jag läser om vilka huvudpersoner som fått så mycket hyllningar. Men ingen huvudperson är något utan sina biroller, medhjälpare och sidekicks. Sveriges Radios program P3 Spel tog upp fenomenet sidekicks i ett av sina program. Jag tänkte här göra precis samma sak. Här är en lista på 10 för minnesvärda medhjälpare/sidekicks/biroller. Men det är inte en tiotopplista, så dessa personligheter kommer utan inbördes ordning.

Ellie – The Last Of Us.

Ja, hon är den kvinnliga huvudrollen och du får faktiskt kontrollera henne i en sekvens av The Last Of Us. Men Ellie är väldigt hjälpsam och finns alltid vid Joels sida i en förstörd värld med Klickers och infekterade människor. Deras vänskap och tillit till varann är ett av spelets starkaste kort. Denna tuffa tjej med skinn på näsan är något alldeles extra.

Merchant – Resident Evil 4.

Resident Evil 4 är stort. Leons långa resa är fruktansvärd hård, skitig och fysiskt krävande. Därför är man väldigt glad när man ser den här mystiska försäljaren dyka upp då och då under spelets gång. Vem han är är inte poängen. Poängen är vad har att erbjuda dig – vapen, uppgraderingar, saker som kommer att vara till användning. ”What are you buying?”

Navi – Legend Of Zelda: Ocraina Of Time.

Älskad av många. Hatad av andra. Men Navi öppnade dörren för kommande äventyren med Link genom att hjälpa honom med tips och råd under Ocraina Of Times gång. Hennes ”Hey! Listen!” kan vara en pina att höra i längden, men i gengäld så finns det ingen annan jag hellre skulle vilja ha som sällskap i Ocraina Of Time.

Elisabeth – Bioshock Infinite.

Elisabeth är den kvinnliga huvudrollen, men hon agerar som en av de bästa sidekickarna jag någonsin känner till i spelväg. Hon är inte i vägen när jag slåss mot fiender, och det bästa är att hon kastar ammunition, salter och energi till mig när det är kris. Elisabeth är begreppet ”en hjälpande hand” personifierad.

Yoshi – Super Mario World.

När det fjärde stora plattformsäventyret med Mario dök upp, så var en av höjdpunkterna att få rida på gröna ödlan Yoshi. Yoshi är en konstant hungrig figur som äter upp fienderna och ända sedan Super Mario World har han figurerat i olika partyspel och egna spelserier. Men det är som Marios trogna vän i plattformsspelen vi minns honom bäst. Därför är det tragiskt att Mario måste offra sin vän när han ska hitta den gömda utgången i Cheese Bridge Area. Vilken ”polare”.

Vivi – Final Fantasy IX.

Vivi är en viktig figur under Final Fantasy IX’s gång, och att få reda på hans ursprung är en del av resan. Zidane och Garnet är huvudkaraktärerna fast ingen av dom skulle klara sig utan Vivis otroligt starka magikrafter. Dessutom är han otroligt charmig!

Nick – Lollipop Chainsaw.

Stackars Nick har det inte lätt. Först blir han biten av en zombie. Sen sågar hans flickvän Juliet av hans huvud och på något sätt är han vid liv. Men han är bara ett huvud. Ett huvud som blir riktigt nedstämd av sin fysiska oförmåga. Däremot är han otroligt värdefull för han kan få sitt huvud ihopkopplat med en zombiekropp, eller användas som torped mot de köttätande monstren. Inte illa för ett huvud, eller hur?

Rush – Mega Man III.

Mega Mans robothund Rush debuterade i Mega Man III som den blå bombarens hjälpreda och har varit på hans sida sedan dess. Hunden kan agera som ubåt, studsmatta eller – min personliga favorit – en flygande jetplatta. Rush har fått några uppgraderingar under åren och han finns med i nya Super Smash Bros som hjälpreda till Mega Man. Men det är i Mega Man III jag alltid kommer minnas honom som en lojal vän.

Edgar och Sabin – Final Fantasy VI.

Bröderna Figaro är varandras motsatser, men gör sig båda utmärkta i strider. Kvinnokarlen Edgar är en tekniker och använder sig av verktyg som motorsågar och jätteborrar, medan Sabin kör med brutal råstryka och slåss med knytnävarna. Jag har ofta valt dessa två i mina parties under Final Fantasy VI’s gång.

Hersel Biggs – LA Noire.

Cole Phelps får under sin karriär en del partners för att tillsammans lösa brott. Just mordbrandspolisen Hersel Biggs är väldigt intressant. Han drar ner Coles fötter på jorden eftersom han tycker att den ivrige polisen försöker att klättra på kändisstegen för fort. Från början tycker Hersel att Cole är en avskyvärd person, men respekterar honom ändå och vill ge honom en ny chans. När självaste polischefen och f.d. kollegor försöker få Cole att backa undan i ett viktigt fall så finns Hersel där som support för han tror på Cole. Hersel hjälper honom utan att rygga undan. Det gör Hersel Biggs till den bästa partnern i LA Noire.

 

Vilka tycker ni är de bästa sidekicken/medhjälparna/birollen någonsin i tv-spelens värld? Vad tycker ni om denna lista?

När man spelat ett spel man spelat många gånger förut – en liten uppföljning på Lanias/RPGaidens inlägg.

I början av Final Fantasy IX får man bekanta sig med underbara Vivi. Jag har klarat av spelet två gånger. Lania är inne på sin femte gång. Det är inte så svårt att förstå för Final Fantasy IX – och Vivi – är älskvärda.

Jag brukar läsa en hel del inlägg från andra spelbloggar på nätet. Det är allt från en recension till en nyhet. Men oftast är det personliga inlägg som jag tycker är intressant, för jag kan relatera mig i några av de saker spelbloggare skriver om. Ett sådant inlägg läste jag nyligen. Min väninna Lania har skrivit en väldigt intressant text i hennes spelblogg RPGaiden. I det inlägget tar hon upp ett ämne som jag känner mig igen lätt i, nämligen att ta tag i ett klassiskt spel som man spelat några gånger förut. Hon tänker spela klart Final Fantasy IX för femte gången, och berättar varför hon gör det.

Läs gärna hennes inlägg för det är verkligen bra skrivet av henne. Jag lämnade en kommentar i bloggen men jag hade egna frågor i huvudet om det här ämnet. Att spela spel man klarat av flera gånger. Varför gör man det egentligen? Varför vill jag spela ett spel jag spelat klart för, till exempel tio år sen? Vad får jag egentligen ut av det? Det kan ju aldrig bli som det var första gången?

Nej, det spelar ingen roll om man spelat ett visst spel 20 gånger i livet – ingen gång är alls som första gången. Det behöver ju inte betyda att spelet blivit sämre, det är bara upplevelsen som kan vara annorlunda. På gott och ont.

Jag är en sån person som tycker om att besöka platser jag varit på tidigare kulturellt. Jag tror jag har tittat på Friday The 13th IV – The Final Chapter säkert över 20 gånger men jag gillar den bekväma, klassiska känslan av något man uppskattat när man var yngre. Jag kan lyssna på en valfri sång med Johnny Cash för det är avkopplande med något man känner igen. Så är det med tv-spel också. Får jag för mig att spela Legend Of Zelda: A Link To The Past, Mega Man II, Final Fantasy VI/IX, Super Mario Kart eller Super Metroid, då gör jag det. Jag tröttnar aldrig på den där trygga känslan. De ljuva tonerna. Den där helgjutna kontrollen och de kvicka instinkterna som man utvecklats efter att ha spelat ett visst spel många gånger. Ett spel kan vara vackert fast det är gammalt som gatan. Ja, till och med Duck Hunt har sin skönhet.

Trots man utvecklat sina reflexer och kunskaper, så är bana 8-3 i Super Mario Bros fortfarande rättvist utmanande. Det gör spelet värdigt att återvända till. Många gånger.

Utmaningen i vissa spel återstår. Jag tycker fortfarande att bana 8-3 i Super Mario Bros är rätt intensiv. För att inte nämna banan Awesome i Super Mario World… Men det finns vissa spel som jag klarat av en gång som jag troligtvis inte kommer att spela igen på grund av att de är så svåra. Battletoads till NES är det perfekta beviset för det. Jag gillar utmanande spel men när de blir riktigt svåra vill jag inte spela dom igen, även om jag tyckte de var bra förr. Jävla Turbotunnel.

Jag är garanterat säker på att jag kommer att spela Red Dead Redemption, The Last Of Us eller Bayonetta många gånger fler i framtiden. Precis som jag gärna tittar på The Burning eller en av de gamla Star Wars-filmerna för femtielfte gången. Att återupptäcka saker tror jag har ärvt efter far, som älskade att spela gamla EP-singlar med till exempel tidiga Beatles, Fats Domino eller Grandpa Jones.
Jag älskar det gamla, men jag tycker minst lika mycket om det nya. Det är bara det att jag känner mig tryggare med det gamla. Jag vet inte om det har med åldern att göra, men det är säkert bara jag som tycker det. Likt Lania, kan jag koppla av och trollbindas av Vivis, Garnets och Zidanes episka resa i det fyra CD-skivors stora spelepok Final Fantasy IX.

Självklart ska ett spel vara bra. Det är ju viktigt och en prioritet. Men för att ett spel ska vara tidlös måste det sticka ut från mängden. Det spelet ska ha något man ska minnas resten av livet. Det kan vara en viktig scen i spelet, som till exempel när Terra marscherar mot gruvstaden Narsche i Final Fantasy VI. När Link drar upp Master Sword i A Link To The Past. När man väcker Dracula till liv igen i Castlevania II: Simon’s Quest. Vad som händer med Joels dotter i The Last Of Us. Det kan vara en episk bossfight eller när man sätter en perfekt putt i Mario Golf: Toadstool Tour. Eller för all del när man skjuter bort Donkey Kong JR med ett rött skal innan mållinjen på Rainbow Road i Super Mario Kart. I Special Cup 150 cc! Den känslan är svår att överträffa.

Ett spel jag faktiskt spelade mycket innan jag till slut klarade av det var Battletoads till NES. Klart ett av de svåraste spel jag någonsin spelat. Turbotunneln blev en symbol för Battletoads groteska svårighetsgrad. En sak är säker. Jag tror inte jag kommer att spela det igen och framför allt inte klara av det en gång till.

Jag har spelat tv-spel i snart 27 år. Om några år så har jag spelat i 30 år. Tre decennier. Det är en lång tid. Jag har upptäckt en hel del och det tänker jag inte sluta med. Den resan har varit fantastisk och jag tänker fortsätta resa vidare. Och jag besöker gärna platser som Mushroom Kingdom, Hyrule, Green Hill Zone, Zebes, Bubble Man Stage, Shadow Moses Island, Gaia, Figaro Castle, Fort Mercer och Raccoon City igen. Dessa fantastiska platser har gett mig minnen för livet.

Jag vet inte hur många gånger jag spelat vissa spel men jag kan visa er en lista på de 10 spel jag vet att jag har återvänt till flest gånger och utan inbördes ordning.

• Super Mario Bros
• Legend Of Zelda: A Link To The Past
• Adventures Of Lolo 3
• Final Fantasy VI
• Goldeneye 007
• Super Mario Kart
• Wonder Boy III: The Dragon’s Trap
• Tetris
• Kid Icarus
• Banjo-Kazooie

Adventures Of Lolo 3 är det tredje spelet i den kluriga pusselspelserien till NES. Det är det bästa i serien och jag har återvänt till det många gånger.

Sätrapôjks adventskalender 2013 – Lucka 11: Nova Dragon.

Det är plusgrader igen. Faktum är att det är nästan tjugo grader varmare än för några dagar sedan. (Vi hade -15 grader då) Jag begriper ärligt talat inte hur det kan ändras så hastigt temperaturmässigt. Läskigt.
Dagens spelboss är Nova Dragon från mästerverket Final Fantasy IX.

Tomten är allt en riktig typ han. Han har här bytt ut Rudolf och de andra renarna mot den enorma draken. Nova Dragon verkar dock inte så värst road av det. Det är mycket vitt i drakens vingar, men att fylla i allt på en bit tapet med vit Polychromos är inte så värst enkelt. Därför syns inte den vita färgen så värst mycket på fotot.
Jag hade riktigt roligt med denna teckning. Hoppas ni gillar denna.

Imorgon blir det King Dedede från Kirby’s Dream Land.

Att lyssna på spelmusik är verkligen tillfredsställande. (del 4)

En av de roligaste banorna i Mario Karts historia för mig är Airship Fortress i Mario Kart DS. Dess grymma musik finns med i listan nedan. Bilden är från Mario Kart 7, där banan också är med.

Jag gillar att samla på saker. När jag var yngre tyckte jag om att samla på vinylskivor, Turtles-figurer och givetvis NES-spel. Min far samlade på en massa vinyl sedan barndomen, så jag tror mycket av min fascination av spelmusik och samlande kommer därifrån. Nu säger jag inte att han lyssnade på spelmusik, för han lyssnade på rock från 1950-talet och lite äldre musik än det. Det jag säger är att jag tror den passionen han hade för rockmusiken var precis likadant som min passion för tv-spel och dess musik. Jag lyssnar också på gammal 1950-talsrock, men det hör inte hit egentligen.

Jag har alltid velat ha en gemensam samling med spelmusik. På Napsters glansdagar kunde jag få tag på melodier från spels originalsoundtracks.
Det är rätt synd att all spelmusik i dess originalform inte finns på Spotify. En del gör det, och har ni lyssnat på spellistan ”Gaming on Spotify” så förstår ni att det finns en hel del. Men jag saknar mycket originalversioner av spel som till exempel Legend Of Zelda, Xenoblade Chronicles eller Earthworm Jim. Där har Youtube ett grymt övertag, för där finns det typ allt.
Det vore kul att äga originalsoundtracks på skivor men de är rätt dyra. Står det till exempel Nintendo eller SquareEnix på originalsoundtracket så lär man räkna med en fläskig fet plånbok. Jag äger faktiskt ett soundtrack; Final Fantasy IX. Det är i alla fall en början – och en bra sådan!
Jag slänger ihop en ny lista med 25 nya spellåtar för denna gång. Nästa inlägg blir den sista delen. Vi synes!

1. Windy – Conker’s Bad Fur Day (Nintendo 64)

2. Airship Fortress – Mario Kart DS (Nintendo DS)

3. Zamboni – Ice Hockey (NES)

4. Main Theme – Halo (XBOX)

5. The Promise – Final Fantasy XIII (PS3, XBOX360)

6. Lake Hylia – Legend Of Zelda: Twilight Princess (Gamecube, Wii)

7. Main Theme – Metal Gear Solid (Playstation)

8. Forest Interlude (Enchanted Wood) – Donkey Kong Country 2: Diddy Kong’s Quest (SNES)

9. Mario Circuit – Super Mario Kart (SNES)

10. Chun-Li – Street Fighter II (SNES)

11. Tal Tal Heights – Legend Of Zelda: Link’s Awakening (Game Boy)

12. Title Screen – Snake Rattle And Roll (NES)

13. Bloody Tears – Super Castlevania IV (SNES)

14. Giddy Sky 1 – Super Princess Peach (Nintendo DS)

15. Stage 1 – Journey Of Silius (NES)

16. Boss Battle – Life Force (NES)

17. Boss Battle – Super Mario Sunshine (Gamecube)

18. Main BGM – Space Harrier (Master System)

19. Minor Circuit – Punch Out!! (Wii)

20. The Place I’ll Return To Someday – Final Fantasy IX (Playstation)

21. Spring – Rune Factory Frontier (Wii)

22. The Color Of The Summer Sky – Secret Of Mana (SNES)

23. Bonus Round – Balloon Fight (NES)

24. Gruntilda’s Lair (Click Clock Wood) – Banjo-Kazooie (Nintendo 64)

25. Dracula’s Tears – Castlevania: Dawn Of Sorrow (Nintendo DS)

Teckning: ”Lania’s 30th Anniversary”. (En hyllning till Anna ”Lania”.)

Hej igen!

Jag tänkte denna gång presentera en hyllning till min twitterväninna Anna ”Lania”, som nyligen fyllde 30 år. Det är därför jag kallar denna bild för ”Lania’s 30 th Anniversary”.

Först gjorde ett porträtt av henne i svartvitt, undantag hennes ögon. När jag var klar med porträttet – som jag var nöjd med – så tyckte jag att hon förtjänade en liten fin bonus.

Anna är en fantastisk gamer och är en grym expert på RPG, hon skriver om sin favoritgenre på RPGaiden. Så jag fortsatte med bilden, med karaktärer från olika rollspel.

Till vänster om Anna och hennes vinglas står Vivi från Final Fantasy IX, och på hennes högra sida gör Alicia från Valkyria Chronicles honör. Under Anna så promenerar Faris från Final Fantasy V. Längst upp till höger är Mercedes från Odin Sphere. Jag avslutade bilden med superskurken Sephiroth från Final Fantasy VII.

Men det är Anna som ska vara i fokus i denna bild, därför gjorde jag hennes linjer svarta medans alla andra fick ha mörkgrå linjer.

 

Teckningen är inte bara en hyllning till henne, det är också en födelsedagspresent – och nu finns teckningen i hennes ägo.

Jag hoppas att ni tycker om den!

Grattis på din födelsedag, Anna!

E3 2011! Mina förhoppningar och fasor.

E3 – världens största spelmässa – har kommit till oss igen.

Många av spelindustrins stora, som Nintendo, Microsoft och Sony kommer att visa upp nyheter och efterlängtade spel.

Därav Nintendo kommer att visa upp deras nya konsol som går under projektnamnet ”Project Café” eller inom ryktet: Nintendo(!)

Vad vill jag se och vad vill jag helst inte se på E3-mässan?

 

Det här vill jag se:

• Nintendos nya konsol såklart. Hur har de gjort med denna konsol? Har de lärt sig från misstagen med Wii? HD? Får de tredjepartstillverkarna med sig? Hur kommer den att se ut? En del frågor kommer att svaras på E3, men en del frågor lär vara kvar och en del nya lär uppstå. Men det kommer att bli spännande att få se vad den legendariska speljätten gjort denna gång.
• Vad Microsoft och Sony hittat på inför nästa generation. XBOX360 och PS3 går fortfarande starkt, men det har gått några år nu – så ett litet smakprov på framtidens konsoler skulle vara intressant. Inte minst sagt när Nintendo ska visa upp sin nya konsol.
• Resident Evil 6. Jag gillade fyran mycket, men spelade inte femman – dock hoppas jag på ett riktigt skräckspel som remaken av originalet. Klassiska zombies är underbara spelskurkar.
• Vad Nintendo släpper för spel till sin nya konsol. Jag hoppas verkligen på en helt ny spelserie. Som inte är Wii Sports-relaterat! Nej, ge mig en ny, spännande och gastkramande spelserie! Annars går det gärna bra med ett nytt Mario och för tusan ett nytt F-Zero!
• Mass Effect 3. Det ska intressant hur det spelet blir!
• Legend Of Zelda: Skyward Sword. Hur långt är det kvar till spelet släpps? Blir det bara Wii-exklusivt? Det tror jag faktiskt inte. Jag tror Nintendo kommer att göra samma sak som de gjorde för Twilight Princess; det vill säga släppa ut det till Wii och deras nya konsol. Det ser ut som Twilight Princess iklätt i The Wind Wakers färgpanel. Jag älskar Zelda-spelen, så jag tänker följa detta.

• Drömspel i övrigt: Ett Super Mario Bros-spel där man kan göra egna banor och dela med dom online. En HD-remake av både underbara Final Fantasy VI och IX. Ett helt nytt Final Fantasy som går tillbaka till rötterna med sin magi och vackra drakar igen! En remake på Four Swords Adventures där man kan köra online!

Detta hoppas jag inte få se:

• Inga fler partyspel till en Nintendo-konsol. var sig det är Wii eller deras nya, så håll kvar till det som ni gör bäst  Nintendo!
• Ytterligare fler Call Of Duty-spel. Det räcker med att Modern Warware 3 kommer – så hold your horses!
• Ett nytt, meningslöst Larry-spel.

Det här ska bli så fruktansvärt spännande! Vad är ni mest sugna på? Vad vill ni inte att de ska visa upp? Har ni andra saker ni funderar på?

Diskutera gärna här!